MOTIVERING

BAKGRUND

- Motiv och syfte

Enligt vetenskapliga utlåtanden från internationella havsforskningsrådet (ICES) befinner sig ungefär 30 vildlaxälvars bestånd, inklusive Östersjöns laxbestånd, utanför säkra biologiska gränser och med en risk för genetisk utarmning. En icke-bindande förvaltningsplan som upprättades av Internationella fiskerikommissionen för Östersjön 1997 upphörde att gälla 2010. Utan en ny plan kommer den framtida förvaltningen av beståndet lämnas utan mål samt utan förutsägbarhet för fiskare och turistföretag. Medlemsstaterna, den rådgivande nämnden för Östersjön (BSRAC) och intressenter har därför vid upprepade tillfällen bett Europeiska kommissionen att lägga fram ett förslag till ett nytt förvaltningssystem.

Syftet med detta förslag är att upprätta en flerårig plan för förvaltningen av laxfisket i Östersjön för att se till att bevarandestatusen för hela östersjöbeståndet, dvs. inklusive alla laxälvars bestånd, är gynnsam och att förutsättningar finns för ett hållbart utnyttjande. Åtgärden ska särskilt se till att

a) laxbeståndet i Östersjön utnyttjas på ett hållbart sätt enligt principen om maximal hållbar avkastning, och att

b) den genetiska integriteten och mångfalden bevaras när det gäller Östersjöns laxbestånd.

- Allmän bakgrund

- I den nuvarande förvaltningen av Östersjöns laxbestånd ingår fastställandet av totala tillåtna fångstmängder (TAC) på årlig basis och tekniska bevarandeåtgärder, t.ex. perioder med fiskeförbud och minsta landningsstorlek. Det förbud mot drivgarn som införts för att skydda tumlarbeståndet i Östersjön har också begränsat laxfisket i Östersjöns centrala bäcken. Lax enligt habitatdirektivet[1] är en art av EU-intresse och dess inlandshabitat skyddas genom ramdirektivet om vatten[2]. Kommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö (Helcom)[3] har fastställt några mål för arten som ingår i Helcoms handlingsplan för Östersjön.[4]

- I enlighet med den gemensamma fiskeripolitikens övergripande syfte när det gäller bevarandet av fiskeriresurserna, särskilt det krav på fleråriga planer som anges i artiklarna 5 och 6 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (grundförordningen), består handlingsplanen av följande huvuddelar:

- Syften och mål (75 % potentiell smoltproduktion i varje vildlaxälv efter det att denna förordning har trätt i kraft).

- TAC baserad på en konstant fiskedödlighet på 0,1. Denna TAC kommer bara att omfatta havsfiske, liksom befälhavare på tjänstefartyg som erbjuder tjänster för fritidsfiske.

- Medlemsstaternas skyldighet att fastställa och genomföra tekniska bevarandeåtgärder, som områden och perioder med fiskeförbud för att skydda migrerande lekmogen fisk i sina kustvatten, senast 24 månader efter planens ikraftträdande.

- En utfasning av utsättningen av lax i älvar med skapade hinder och utan potential för en återetablering av självförsörjande vildlaxpopulationer för att skydda de vilda beståndens genetiska mångfald.

- Ekonomiskt stöd från Europeiska fiskerifonden för direkt utsättning i älvar med en potential för självförsörjande vilda laxpopulationer som en bevarandeåtgärd för det vilda laxbeståndet.

- Befintliga EU-bestämmelser på förslagets område

I grundförordningen fastställs den allmänna ramen för den gemensamma fiskeripolitiken och de situationer där rådet ska anta fleråriga planer identifieras.

- Det bör noteras att mot bakgrund av den kommande reformen av den gemensamma fiskeripolitiken kommer vissa bestämmelser i detta utkast till förslag att omfattas av ändringar.

Rådets förordning (EG) nr 2187/2005 av den 21 december 2005 om tekniska bevarandeåtgärder i Östersjön, dvs. minsta landningsstorlek och perioder med fiskeförbud för laxfiske.

I rådets årliga förordning om fastställande av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i Östersjön fastställs TAC-nivåerna för lax (t.ex. rådets förordning (EU) nr 1124/2010 av den 29 november 2010 om fastställande för 2011 av fiskemöjligheterna för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i Östersjön).

I rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem för fiskeri i EU fastställs allmänna kontrollkrav för fiske samt särskilda krav för fleråriga planer.

- Förenlighet med unionens politik och mål på andra områden

Förslagets mål är förenliga med Europeiska unionens miljöpolitik, särskilt målen för habitatdirektivet, ramdirektivet om vatten, och ramdirektivet om en marin strategi.

SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER SAMT KONSEKVENSANALYS

Samrådsmetoder, huvudsakliga målsektorer och allmän profil hos de svarande

Eftersom lax är en art av omfattande intresse inte bara för kommersiella fiskare, utan även för fritidsfiskare, turistföretag och intressegrupper för älvarna, har man i samrådsförfarandet försökt nå alla intressegrupper. Ett samrådsdokument översatt till alla språk i medlemsstaterna vid Östersjön har offentliggjorts på internet. Fiske- och miljömyndigheter från medlemsstaterna vid Östersjön samt viktiga intressenter deltog även i ett samrådsmöte i Bryssel den 28 april 2009. För konsekvensanalysen inrättades en styrgrupp som inkluderade företrädare från styrgrupp sex generaldirektorat, dvs. GD Miljö, GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering, GD Regionalpolitik, GD Ekonomi och finans, GD Handel och generalsekretariatet.

Berörda fackområden/sakkunskaper

Förslaget är baserat på vetenskapliga rekommendationer från internationella havsforskningsrådet (ICES) när det gäller miljöparametrar[5], finska Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet[6] och bedömningar och rekommendationer från vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF)[7].

Sammanfattning av svaren och av hur de har beaktats

En sammanfattning av de vetenskapliga rekommendationerna och samråden finns i den konsekvensanalys som bifogas detta förslag.

Tillvägagångssätt för att göra experternas rekommendationer allmänt tillgängliga

Alla rekommendationer och bidrag till samrådsförfarandet är tillgängliga på webbplatsen för GD Havsfrågor och fiske: http://ec.europa.eu/fisheries/cfp/governance/consultations_en.htm

- Konsekvensanalys

Om de genomförs väl kommer de föreslagna åtgärderna, i kombination med genomförandet av skyldigheter enligt miljölagstiftningen om inlandsvatten, att leda till att följande mål nås:

a) För Östersjöns laxbestånd

- Återuppbyggnad av alla vildlaxbestånd i Östersjöns älvar till säkra biologiska gränsvärden och en gynnsam bevarandestatus genom att begränsa fisketrycket på svaga laxbestånd i älvar.

- Återetablering av självförsörjande laxpopulationer i älvar med utplånade eller mycket svaga populationer som skulle leda till en högre total produktion av vild lax.

- Skydd av den vilda laxens genetiska mångfald eftersom beståndet av odlad lax med potentiellt negativ genetisk effekt kommer att minska påtagligt.

b) För den kommersiella fångstsektorn

- Förutsägbarhet för fiskemöjligheter genom tydliga kontrollbestämmelser för fångst.

- Ökad produktion av vild lax och återhämtning för alla bestånd av vild lax i älvar som på lång sikt ger ökade fiskemöjligheter.

c) För fångstsektorn för fritidsfiske

- Ökad produktion av vild lax och återhämtning för alla bestånd av vild lax i älvar som på lång sikt ger ökade fiskemöjligheter.

d) För turistsektorn

- Potentiell tillväxt på grund av ökade fiskemöjligheter avseende vild lax till havs och i älvar.

RÄTTSLIGA ASPEKTER

- Rättslig grund

Den rättsliga grunden för detta förslag är artikel 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.[8]

- Subsidiaritetsprincipen

I enlighet med artikel 3.1 d i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), avser förslaget ett område där Europeiska unionen är ensam behörig. Även om Östersjölaxen är en anadrom art ska den kvalificeras som ”havets biologiska resurser” i den mening som avses i artikel 3.1 d i EUF-fördraget. Det ligger i andan av den bestämmelsen att säkerställa ett effektivt bevarande av marina arter under hela deras migrationscykel. Subsidiaritetsprincipen är därför inte tillämplig.

- Proportionalitetsprincipen

De föreslagna åtgärderna överensstämmer med proportionalitetsprincipen eftersom de inte överskrider det som krävs för att nå målet att bevara Östersjöns laxbestånd enligt den gemensamma fiskeripolitiken och är lämpliga för att säkerställa långsiktig hållbar för detta fiske.

Budget KONSEKVENSER

Det finns inga nya budgetkonsekvenser.

KOMPLETTERANDE INFORMATION

- Översyn/revidering /bestämmelse om tidsbegränsning

Förslaget innehåller en bestämmelse om översyn och revidering.

2011/0206 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om upprättande av en flerårig plan för laxbeståndet i Östersjön och det fiske som utnyttjar det beståndet

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 43.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,[9]

med beaktande av Regionkommitténs yttrande,[10]

efter översändande av förslaget till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

1. Handlingsplanen för lax antogs genom Internationella fiskerikommissionen för Östersjön 1997 och upphörde att gälla 2010. Avtalsparterna i Kommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö (Helcom) har uppmanat EU att utarbeta en långsiktig plan för förvaltningen av Östersjölax.

2. Enligt nya vetenskapliga rekommendationer från internationella havsforskningsrådet (ICES) och vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) befinner sig vissa laxbestånd i Östersjöområdets älvar utanför säkra biologiska gränser och en flerårig plan bör utvecklas på europeisk nivå.

3. Enligt artikel 3.1 d i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har unionen ensam behörighet för bevarandet av havets biologiska resurser. Eftersom lax är en anadrom art kan Östersjöns havsbestånd av lax inte bevaras utan åtgärder för att skydda beståndet under dess älvliv. Därför omfattar unionens ensamma behörighet även sådana åtgärder för att säkerställa ett effektivt bevarande av marina arter under hela deras migrationscykel och åtgärderna bör ingå i den fleråriga planen.

4. I direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter[11] anges lax som en art av intresse för Europeiska unionen och åtgärder som vidtas enligt det direktivet bör utformas för att säkerställa att deras utnyttjande är förenligt med en gynnsam bevarandestatus. Det finns följaktligen ett behov av att se till att de åtgärder som vidtas för att skydda lax enligt denna förordning är enhetliga och samordnade med de som vidtas enligt nämnda direktiv.

5. I direktiv 2000/60/EG upprättas en ram för EU:s åtgärder på vattenpolitikens område[12]. Direktivets syfte är att skydda, bevara och förbättra den vattenmiljö där lax tillbringar en del av sin livscykel. Den fleråriga planen för laxbeståndet i Östersjön ska bidra till att uppfylla målen i direktiv 2000/60/EG. De åtgärder som redan krävs i det direktivet, som förvaltningsplaner för avrinningsområden, bör inte upprepas i den här förordningen. Det finns dock ett behov av att säkerställa samordning och enhetlighet mellan de åtgärder som vidtas enligt den här förordningen och de som vidtas enligt nämnda direktiv för att skydda och förbättra laxens habitat i inlandsvatten.

6. Enligt den handlingsplan som antogs vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg 2002 ska alla kommersiella bestånd återställas till nivåer som kan ge maximal hållbar avkastning senast 2015. Internationella havsforskningsrådet bedömer att för laxbestånden i Östersjöområdets älvar motsvarar den här nivån en smoltproduktion på 60–75 procent av de olika vildlaxälvarnas potentiella kapacitet för smoltproduktion. Sådana vetenskapliga rekommendationer bör ligga till grund för den fleråriga planens syften och mål.

7. Enligt vetenskapliga rekommendationer kan genetisk förorening av Östersjöns laxbestånd leda till lägre överlevnad och abundans för inhemska populationer samt till en nedbrytning av den genetiska förmågan att motstå sjukdomar och förändrade lokala miljöförhållanden. Bevarandet av den genetiska integriteten och mångfalden när det gäller Östersjöns laxbestånd är därför mycket viktig för deras bevarande och bör inkluderas som ett syfte i den fleråriga planen.

8. Fiskedödligheten till havs och i älvar bör leda till ett bestånd av vild lax som är så stort att det ger maximal hållbar avkastning i enlighet med fastlagda mål och tidsramar. Fiskedödligheten till havs bör fastställas på grundval av rekommendationer från vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF).

9. För ett mer effektivt genomförande av planen och ett mer målinriktat svar på de särskilda egenskaperna hos varje laxbestånd i älvarna bör de berörda medlemsstaterna ha behörighet att fastställa nivån för laxens fiskedödlighet, total tillåten fångstmängd och vissa tekniska bevarandeåtgärder i sina älvar enligt artikel 2.1 i EUF-fördraget.

10. När medlemsstaterna vidtar åtgärder inom ramen för denna förordning bör de fullt ut iaktta sina internationella förpliktelser, särskilt de som följer av artikel 66 i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982[13], i vilken det bland annat krävs att de anadroma beståndens ursprungsstat och andra berörda stater ska samarbeta när det gäller bevarande och förvaltning av bestånden.

11. Bestämmelser bör antas för en regelbunden bedömning av kommissionen när det gäller tillräckligheten och effektiviteten hos de åtgärder som medlemsstaterna vidtar på grundval av de mål och syften som anges i den fleråriga planen.

12. Enligt vetenskapliga rekommendationer kan utsättningsförfaranden leda till omfattande konsekvenser för den genetiska mångfalden när det gäller Östersjöns laxbestånd och det finns en risk för att den stora mängd odlad fisk som sätts ut i Östersjön varje år påverkar den vilda laxens genetiska integritet vilket innebär att utsättningen bör fasas ut. Följaktligen bör utsättningsvillkor fastställas i denna fleråriga plan.

13. Direkt utsättning i potentiella laxälvar anses enligt vissa villkor vara en bevarandeåtgärd eftersom den kommer att ha en positiv effekt på den totala mängden lax och på fisket genom att självförsörjande laxpopulationer kan återetableras. Därför bör bestämmelser antas för att uttryckligen tillåta att direkt utsättning som uppfyller dessa villkor blir stödberättigande enligt artikel 38.2 i förordning (EG) nr 1198/2006 om Europeiska fiskerifonden[14].

14. Eftersom utsättning av lax för närvarande kan vara obligatoriskt i vissa medlemsstater och för att ge dessa medlemsstater tid att anpassa sig till de här kraven bör dock annan återutsättning av lax än utsättning och direkt utsättning fortsätta att vara tillåten under en övergångsperiod på sju år efter denna förordnings ikraftträdande.

15. För att säkerställa överensstämmelse med de åtgärder som fastställs i den här förordningen bör särskilda kontrollåtgärder vidtas utöver de som anges i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs[15].

16. En stor del av de kustfartyg som fiskar lax är mindre än 10 meter långa. Därför bör kravet på användning av fiskeloggbok enligt artikel 14 och förhandsanmälan enligt artikel 17 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 utvidgas till att omfatta alla fartyg.

17. För att se till att laxfångster inte felrapporteras som öring och därigenom undgår korrekt kontroll måste skyldigheten att lämna in förhandsanmälan enligt artikel 17 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 utvidgas till alla fartyg som har öring ombord.

18. För att tillhandahålla bättre och mer vetenskapliga uppgifter om laxbeståndet bör elektrofiske vara tillåtet.

19. Nya vetenskapliga rekommendationer indikerar att fritidsfiske av lax till havs har en stor inverkan på laxbeståndet, även om uppgiftskvaliteten i detta avseende inte har en hög precisionsnivå. Särskilt fritidsfiske från fartyg som drivs av företag som erbjuder sina tjänster i vinstsyfte kan potentiellt stå för en stor del av fångsten av Östersjölax. Det är därför lämpligt för den fleråriga planens funktion att införa särskilda förvaltningsåtgärder för att kontrollera sådan verksamhet.

20. För att effektivt nå de mål som fastställs i denna förordning och kunna reagera snabbt på förändringar i beståndsförhållandena bör befogenheten att anta rättsakter enligt artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på vissa icke väsentliga delar av förordningen enligt artiklarna 6, 7, 11 och 25. När medlemsstaternas åtgärder enligt den befogenhet som anges i skäl 9 inte vidtas eller anses vara ineffektiva bör dessa befogenheter inkludera möjligheten att göra ändringar som avser fiskedödligheten till havs, förteckningen över vildlaxälvar och viss teknisk information i bilagorna till denna förordning, samt att vidta åtgärder för laxbestånden i Östersjöområdets älvar.

21. Kommissionen bör när den utarbetar och upprättar delegerade rättsakter se till att relevanta dokument samtidigt, i tid och på lämpligt sätt översänds till Europaparlamentet och rådet.

22. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av de bestämmelser om utsättning av lax som fastställs i artikel 12 i den här förordningen bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. De befogenheterna bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter.[16]

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs en flerårig plan för bevarande och förvaltning av laxbeståndet i Östersjön (nedan kallad planen ).

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. Planen ska tillämpas på

a) kommersiellt fiske i Östersjön och i älvar anslutna till Östersjön inom medlemsstaternas territorium (nedan kallade de berörda medlemsstaterna ), och

b) fritidsfiske av lax i Östersjön när fisket utförs av tjänstefartyg.

Artikel 3

Definitioner

1. I denna förordning ska definitionerna i artikel 3 i förordning (EG) nr 2371/2002, artikel 2 i direktiv 2000/60/EG och artikel 4 i förordning (EG) nr 1224/2009 gälla.

2. Dessutom ska följande definitioner gälla:

23. Östersjön : ICES-områdena 22–32.

24. Östersjöns älvar : älvar anslutna till Östersjön inom medlemsstaternas territorium.

25. Östersjöns laxbestånd : alla laxbestånd i Östersjön och Östersjöns älvar, dvs. både vilda och odlade bestånd.

26. vildlaxälv : älv med självförsörjande vilda laxpopulationer med ingen eller begränsad utsättning av odlad lax enligt förteckningen i bilaga I.

27. potentiell laxälv : älv med historisk(a) vildlaxpopulation(er) och ingen eller liten aktuell naturlig reproduktion samt en potential för återetablering av en självförsörjande vildlaxpopulation.

28. potentiell kapacitet för smoltproduktion : kapacitet för smoltproduktion beräknad för varje älv enligt relevanta älvspecifika parametrar.

29. tekniska bevarandeåtgärder : åtgärder för att reglera artsammansättning, fångstens storlekssammansättning och fiskets inverkan på ekosystemets beståndsdelar genom fastställande av villkor för fiskeredskapens användning och struktur samt restriktioner för tillträde till fiskeområden.

30. utsättning : avsiktlig utsättning av smolt eller tidigare livsstadier av odlad lax i vildlaxälvar.

31. direkt utsättning : utsättning av smolt eller tidigare livsstadier av odlad lax i potentiella laxälvar.

32. tjänstefartyg : fartyg som drivs av ett företag som erbjuder tjänster, inklusive fiskeutrustning, transport och/eller vägledning, för fritidsfiske med inriktning på lax i Östersjön.

33. totala tillåtna fångstmängder (TAC) : den kvantitet Östersjölax som får fångas och landas ur beståndet varje år.

KAPITEL II SYFTEN

Artikel 4

Syften

Planen ska syfta till att säkerställa att

a) Östersjöns laxbestånd utnyttjas på ett hållbart sätt enligt principen om maximal hållbar avkastning, och att

b) den genetiska integriteten och mångfalden bevaras när det gäller Östersjöns laxbestånd.

KAPITEL III MÅL

Artikel 5

Mål för bestånd av vild lax i älvar

34. För vildlaxälvar som har nått 50 procent av den potentiella kapaciteten för smoltproduktion vid denna förordnings ikraftträdande ska den vilda smoltproduktionen nå 75 procent av den potentiella kapaciteten för smoltproduktion för varje älv inom fem år efter förordningens ikraftträdande.

35. För vildlaxälvar som inte har nått 50 procent av den potentiella kapaciteten för smoltproduktion vid denna förordnings ikraftträdande ska den vilda smoltproduktionen nå 50 procent av den potentiella kapaciteten för smoltproduktion för varje älv inom fem år och 75 procent inom tio år efter förordningens ikraftträdande.

36. Smoltproduktionen av vild lax ska tio år efter denna förordnings ikraftträdande upprätthållas på en nivå av minst 75 procent av den potentiella kapaciteten för smoltproduktion i varje vildlaxälv.

37. De berörda medlemsstaterna får fastställa andra och mer krävande mål för varje vildlaxälv.

KAPITEL IV FÅNGSTREGLER

Artikel 6

Fastställande av total tillåten fångstmängd i älvar

38. Den årliga totala tillåtna fångstmängden för laxbestånd i vildlaxälvar får inte överstiga en nivå som motsvarar den fiskedödlighet som avses i punkt 2.

39. Fiskedödligheten för laxbestånd i vildlaxälvar ska fastställas av varje medlemsstat enligt de mål som anges i artikel 5 och expertutlåtanden från STECF och ICES samt omprövas regelbundet av dessa organ när mer information blir tillgänglig eller älvens egenskaper förändras. Medlemsstaterna ska i det syftet beakta den potentiella kapacitet för smoltproduktion som ICES beräknar för varje älv på grundval av relevanta älvspecifika parametrar och regelbundet omprövar när mer information blir tillgänglig eller älvens egenskaper förändras.

40. De berörda medlemsstaterna ska inom ett år efter ikraftträdandet av den här förordningen offentliggöra fiskedödligheten i vildlaxälvar och motsvarande totala tillåtna fångstmängd för lax på en offentligt tillgänglig del av deras officiella webbplats som upprättats enligt artikel 114 i förordning (EG) nr 1224/2009 och se över uppgifterna årligen.

41. Kommissionen ska på grundval av de syften och mål som anges i artiklarna 4 och 5 vart tredje år bedöma effektiviteten och förenligheten hos de åtgärder som medlemsstaterna vidtar i enlighet med denna artikel.

42. Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 26 för att fastställa fiskedödligheten och/eller motsvarande TAC i vildlaxälvar och/eller stängning av det berörda fisket, om de berörda medlemsstaterna inte har offentliggjort sådana åtgärder i enlighet med punkterna 1, 2 och 3 inom den fastställda tidsfristen efter dagen för denna förordnings ikraftträdande.

43. Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 26 för att fastställa fiskedödligheten och/eller motsvarande TAC i vildlaxälvar och/eller stängning av det berörda fisket, om medlemsstaternas åtgärder, efter den bedömning som utförts enligt punkt 4, inte anses förenliga med de syften och mål som anges i artiklarna 4 och 5, eller om de inte anses uppfylla dessa syften och mål.

44. De åtgäder som kommissionen antar ska syfta till uppnåendet av de syften och mål som fastställs i artiklarna 4 och 5. Så snart kommissionen har antagit en delegerad akt ska medlemsstatens åtgärder upphöra att gälla.

Artikel 7

Fastställande av total tillåten fångstmängd till havs

45. De årliga TAC-mängderna för laxbestånd till havs får inte överstiga motsvarande nivå för en fiskedödlighet på 0,1.

46. Om det finns tydliga indikationer på att villkoren för bestånden har förändrats och/eller att den befintliga fiskedödligheten inte är lämplig för de syften som anges i artikel 4 får kommissionen ändra det värde för fiskedödligheten till havs som avses i punkt 1 genom delegerade rättsakter som antagits enligt artikel 26.

47. Vid plötsliga utbrott av sjukdomar, kritiskt låg överlevnad efter smoltstadiet eller andra oförutsedda händelser ska rådet besluta om en total tillåten fångstmängd som är lägre än den som skulle vara resultatet av den fiskedödlighet som anges i punkt 1.

Artikel 8

Tjänstefartygs användning av den nationella kvoten

Lax som fångas till havs från tjänstefartyg ska räknas av mot den nationella kvoten.

KAPITEL V TEKNISKA BEVARANDEÅTGÄRDER

Artikel 9

Medlemsstaternas åtgärder för att skydda svaga laxbestånd i älvar

48. För vildlaxälvar som inte har nått 50 procent av den potentiella kapaciteten för smoltproduktion vid denna förordnings ikraftträdande ska de berörda medlemsstaterna fastställa nationella tekniska bevarandeåtgärder inom två år efter förordningens ikraftträdande.

49. De tekniska bevarandeåtgärder som avses i punkt 1 ska vara baserade på älvspecifika krav för att i tillräcklig omfattning bidra till att de syften och mål som anges i artiklarna 4 och 5 nås. Valet av plats för dessa åtgärder ska baseras på bästa tillgängliga information om laxens migrationsvägar till havs.

Artikel 10

Åtgärder för att skydda andra laxbestånd i älvar

Medlemsstaterna får fastställa nationella tekniska bevarandeåtgärder i sina Östersjöälvar för laxbestånd som inte omfattas av artikel 9 i denna förordning. Dessa åtgärder ska bidra till att nå de syften och mål som anges i artiklarna 4 och 5.

Artikel 11

Kommissionens åtgärder

50. Kommissionen ska på grundval av de syften och mål som anges i artiklarna 4 och 5 vart tredje år bedöma effektiviteten och förenligheten hos de åtgärder som vidtas av medlemsstaterna enligt artiklarna 9 och 10, och särskilt där älvar med vild lax flyter genom flera medlemsstater.

51. Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 26 för att fastställa de tekniska bevarandeåtgärder som krävs om de berörda medlemsstaterna inte har antagit sådana åtgärder i enlighet med artikel 9 inom den fastställda tidsfristen efter dagen för denna förordnings ikraftträdande.

52. Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 26 för att fastställa de tekniska bevarandeåtgärder som krävs om medlemsstaternas åtgärder, efter den bedömning som utförts enligt punkt 1, inte anses förenliga med de syften och mål som anges i artiklarna 4 och 5 eller om de inte anses uppfylla dessa syften och mål.

53. Syftet med de åtgärder som antas av kommisssionen ska vara att se till att de syften och mål som anges i artiklarna 4 och 5 uppfylls. Så snart som kommissionen har antagit den delegerade akten ska medlemsstaternas åtgärder upphöra att gälla.

KAPITEL VI UTSÄTTNINGAR

Artikel 12

Utsättning

54. Utsättning av lax får bara utföras i älvar med vild lax. Mängden utsatt smolt i varje älv får inte överstiga älvens beräknade potentiella kapacitet för smoltproduktion.

55. Utsättning ska utföras på ett sätt som skyddar den genetiska mångfalden hos de olika laxbestånden i älvarna, med hänsyn till befintliga fisksamhällen i utsättningsälven och i närliggande älvar samtidigt som utsättningseffekten maximeras.

56. Kommissionen får fastställa närmare bestämmelser för tillämpningen av denna artikel genom genomförandeakter som antagits i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 27.2.

Artikel 13

Direkt utsättning

Direkt utsättning i potentiella laxälvar får bara göras under följande förutsättningar:

a) Älven har vattenvägar för fri vandring, lämplig vattenkvalitet och ett habitat som är lämpligt för reproduktion och tillväxt av lax.

b) Syftet med direkt utsättning är att upprätta eller förbättra en livskraftig och självförsörjande population av vild lax.

c) Det finns ett program för övervakning före och efter utsättning samt utvärdering.

d) Det finns lämpliga och tillräckliga bevarande- och förvaltningsåtgärder för att främja återetableringen av en självförsörjande laxpopulation i älven.

Direkt utsättning i enlighet med punkt 1 ska anses vara en bevarandeåtgärd i den mening som avses i artikel 38.2 i förordning (EG) nr 1198/2006 om Europeiska fiskerifonden.

Artikel 14

Övergångsperiod

Annan utsättning av lax än den som avses i artiklarna 12 och 13 får fortsätta fram till och med 7 år efter denna förordnings ikraftträdande.

KAPITEL VII KONTROLL OCH EFTERLEVNAD

Artikel 15

Förhållande till förordning (EG) nr 1224/2009

De kontrollåtgärder som föreskrivs i detta kapitel ska gälla utöver de som föreskrivs i förordning (EG) nr 1224/2009, om inte annat föreskrivs i artiklarna i detta kapitel.

Artikel 16

Loggböcker

Genom undantag från artikel 14 i förordning (EG) nr 1224/2009 ska befälhavare på Europeiska unionens fiskefartyg av alla längder som innehar ett fisketillstånd för lax föra loggbok om sina fiskeinsatser i enlighet med artikel 14 i förordning (EG) nr 1224/2009.

Artikel 17

Förhandsanmälan

Genom undantag från den inledande meningen i artikel 17.1 i förordning (EG) nr 1224/2009 ska befälhavare på Europeiska unionens fiskefartyg av alla längder som har lax och/eller öring ombord lämna den information som anges i artikel 17.1 i förordning (EG) nr 1224/2009 till de behöriga myndigheterna i sin flaggmedlemsstat omedelbart efter det att fisket avslutats.

Artikel 18

Särskilda verksamhetstillstånd

57. Tjänstefartyg ska inneha särskilda verksamhetstillstånd för laxfiske, utfärdade i enlighet med bilaga II till denna förordning.

58. De berörda medlemsstaterna ska inkludera särskilda verksamhetstillstånd i förteckningen över fisketillstånd i den elektroniska databas som upprättats enligt artikel 116.1 d i förordning (EG) nr 1224/2009. De ska dessutom inkludera de uppgifter som avser särskilda verksamhetstillstånd i det datoriserade valideringssystem som avses i artikel 109 i förordning (EG) nr 1224/2009.

Artikel 19

Fångstdeklaration

59. Befälhavare på tjänstefartyg ska fylla i en fångstdeklaration i enlighet med bilaga III och lämna in den till den behöriga myndigheten i tjänstefartygets flaggmedlemsstat senast den sista dagen varje månad.

60. De berörda medlemsstaterna ska senast den femtonde dagen varje månad registrera informationen i fångstdeklarationen för den föregående månaden i den elektroniska databas som upprättats enligt artikel 116.1 f i förordning (EG) nr 1224/2009 och i det datoriserade valideringssystem som avses i artikel 109 i förordning (EG) nr 1224/2009. De elektroniska uppgifterna och fångstdeklarationerna ska sparas i tre år.

Artikel 20

Landningsinspektioner

De berörda medlemsstaterna ska kontrollera riktigheten i den information som anges i fångstdeklarationerna genom landningsinspektioner. Dessa landningsinspektioner ska omfatta minst 10 % av det totala antalet landningar.

Artikel 21

Nationella kontrollprogram

De nationella kontrollprogram som beskrivs i artikel 46 i förordning (EG) nr 1224/2009 ska även minst innehålla följande uppgifter:

a) Tillämpningen av tekniska bevarandeåtgärder enligt kapitel V i den här förordningen.

b) Tjänstefartygens överensstämmelse med bestämmelserna om kvoternas utnyttjande, verksamhetstillstånd och fångstdeklarationer.

c) Övervakning av reglerna om utsättning och direkt utsättning.

KAPITEL VIII UPPGIFTSINSAMLING

Artikel 22

För uppgiftsinsamlingsändamål ska varje kohort av unglax i alla vildlaxälvar övervakas med elektrofiske före smoltifiering.

KAPITEL IX UPPFÖLJNING

Artikel 23

Medlemsstaternas rapportering

61. De berörda medlemsstaterna ska avlägga rapport till kommissionen om de tekniska bevarandeåtgärder som antas i enlighet med kapitel V och uppfyllandet av de mål som anges i artikel 5 under det tredje året efter denna förordnings ikraftträdande och därefter vart tredje år.

62. De berörda medlemsstaterna ska avlägga rapport till kommissionen om genomförandet av denna förordning och uppfyllandet av de mål som anges i artikel 5 under det sjätte året efter denna förordnings ikraftträdande och därefter vart sjätte år. Dessa rapporter ska särskilt innehålla följande information:

a) Det nationella fiskets utveckling, inklusive fördelningen av fångster mellan djuphavsvatten, kustvatten och älvar samt mellan kommersiella fiskare, företag som driver tjänstefartyg och andra fritidsfiskare.

b) För varje vildlaxälv produktionen av stirr och smolt samt bästa tillgängliga beräkning av den potentiella kapaciteten för smoltproduktion.

c) Tillgänglig genetisk information för varje vildlaxbestånd i älvar.

d) Verksamhet för utsättning och direkt utsättning av lax.

e) Genomförandet av det nationella kontrollprogram som avses i artikel 46 i förordning (EG) nr 1224/2009.

Artikel 24

Utvärdering av planen

Kommissionen ska, på grundval av medlemsstaternas rapporter enligt artikel 23 i denna förordning och på grundval av vetenskapliga rekommendationer, utvärdera de konsekvenser som förvaltningsåtgärderna har på Östersjöns laxbestånd och på det fiske som utnyttjar beståndet under året efter det år då den mottar medlemsstaternas rapporter.

KAPITEL X ÄNDRINGAR AV BILAGOR

Artikel 25 Ändringar av bilagor

1. Kommissionen får genom delegerade rättsakter som antagits i enlighet med artikel 26 göra ändringar i förteckningen över vildlaxälvar i bilaga I för att uppdatera den med ny vetenskaplig information.

2. Kommissionen får genom delegerade rättsakter som antagits i enlighet med artikel 26 göra ändringar i bilagorna II och III för att upprätta effektiv kontroll.

KAPITEL XI FÖRFARANDEBESTÄMMELSER

Artikel 26

Utövande av delegerade befogenheter

63. Befogenheten att anta delegerade rättsakter tilldelas kommissionen enligt de villkor som fastställs i denna artikel.

64. De befogenheter att anta de delegerade rättsakter som avses i artiklarna 6, 7, 11 och 25 ska tilldelas kommissionen under obegränsad tid.

65. Den delegering av befogenheter som avses i artiklarna 6, 7, 11 och 25 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallande ska innebära att delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att beslutet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare, i beslutet angivet, datum. Beslutet påverkar inte giltigheten av delegerade rättsakter som redan trätt i kraft.

66. Så snart kommissionen antar en delegerad rättsakt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

67. En delegerad rättsakt som antagits enligt artiklarna 6, 7, 11 och 25 ska endast träda i kraft om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort några invändningar inom två månader efter delgivningen av rättsakten till Europaparlamentet och rådet eller om både Europaparlamentet och rådet innan tidsfristen har löpt ut har informerat kommissionen om att de inte kommer att göra några invändningar. Den tidsfristen ska på initiativ av Europaparlamentet eller rådet förlängas med två månader.

Artikel 27

Återkallande av delegerade befogenheter

Om en berörd medlemsstat inte har fastställt eller offentliggjort åtgärderna i artiklarna 6 eller 11 inom den fastställda tidsfristen, eller om dessa åtgärder anses vara otillräckliga och/eller ineffektiva efter den bedömning som utförts enligt artiklarna 6.4 eller 11.1, ska kommissionen återkalla de befogenheter enligt artiklarna 6 eller 11 som tilldelats den berörda medlemsstaten. Ett beslut om återkallande ska innebära att delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet upphör att gälla. Det ska få verkan dagen efter det att beslutet offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare, i beslutet angivet, datum.

Artikel 28

Kommittéförfarande

68. Kommissionen ska biträdas av den kommitté för fiske och vattenbruk som inrättats genom artikel 30 i förordning (EG) nr 2371/2002. Den kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

69. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

KAPITEL XII SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 29

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

Denna förordning ska tillämpas från och med den XXX.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den XXX

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

Vildlaxälvar i Östersjön

Finland

- Simojoki.

Finland/Sverige

- Tornionjoki/Torneälven.

Sverige

- Kalixälven, Råneälven, Piteälven, Åbyälven, Byskeälven, Rickleån, Sävarån, Ume-/Vindelälven, Öreälven, Lögdeälven, Emån, Mörrumsån och Ljungan.

Estland

- Pärnu, Kunda, Keila och Vasalemma.

Lettland

- Salaca, Vitrupe, Peterupe, Irbe, Uzava och Saka.

Lettland/Litauen

- Barta/Bartuva.

Litauen

- Nemunas avrinningsområde (Zeimena).

BILAGA II

MINIMIINFORMATION FÖR DE SÄRSKILDA VERKSAMHETSTILLSTÅNDEN

1. UPPGIFTER FÖR FARTYGET

Fartygets namn[17].

Flaggstat.

Registreringshamn (namn och nationell kod).

Yttre kännetecken.

Internationellt radioanrop (IRCS – International Radio Call Sign)[18].

2. TILLSTÅNDSINNEHAVARE, FARTYGETS ÄGARE OCH BEFÄLHAVARE[19]

Fysisk eller juridisk persons namn och adress.

3. FARTYGETS EGENSKAPER

Motorstyrka (kW)[20].

Tonnage (GT).

Total längd.

4. FISKEVILLKOR

1. Datum för utfärdande.

2. Giltighetstid.

3. Villkor för tillstånd, om tillämpligt inklusive art, område och fiskeredskap.

BILAGA III

FÅNGSTDEKLARATIONER

Varje berörd medlemsstat ska för sina tjänstefartyg utfärda ett officiellt formulär som ska fyllas i som fångstdeklaration. Formuläret ska minst innehålla följande information:

a) Referensnummer för det särskilda verksamhetstillstånd som utfärdas enligt artikel 18 i den här förordningen.

b) Namn på den fysiska eller juridiska person som innehar det särskilda verksamhetstillståndet enligt artikel 18 i den här förordningen.

c) Namn på och underskrift av tjänstefartygets befälhavare.

d) Datum och tid för avgång från och ankomst till hamn samt fisketurens varaktighet.

e) Plats och tid för landning per fiskeresa.

f) Redskap som används under fiskeinsatser.

g) Mängd fisk som landas per art och per fiskeresa.

h) Mängd fisk som kastas överbord per art och per fiskeresa.

i) Fångstområde per fisketur uttryckt som ICES statistiska rektangel.

[1] EGT L 206, 22.7.1992, s. 7. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2006/105/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 368).

[2] EGT L 327, 22.12.2000, s. 1. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 2455/2001/EG (EGT L 331, 15.12.2001, s. 1).

[3] Konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö, 1992 (trädde i kraft den 17 januari 2000).

[4] Antagen den 15 november 2007 i Krakow, Polen, av Helcom vid dess extraordinarie ministermöte.

[5] ICES särskilda rekommendation 2008, 8.3.3.3: Begäran till ICES om rekommendationer rörande förvaltningen av östersjölax.

[6] Finska Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, 2008. Dataanalys för att stödja utvecklingen av en handlingsplan för östersjölax, SI2.491891, FISH/2007/03 – Lot 6.

[7] Rapport om 31:a plenarsammanträdet i vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen: (PLEN-09-02), 13-17 juli 2009, Köpenhamn.

[8] EUT C 115, 9.5.2008, s 1.

[9] EUT C , , s. .

[10] EUT C , , s. .

[11] EGT L 206, 22.7.1992, s. 7. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2006/105/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 368).

[12] EGT L 327, 22.12.2000, s. 1. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 2455/2001/EG (EGT L 331, 15.12.2001, s. 1).

[13] EGT L 179, 23.6.1998, s 1.

[14] EUT L 223, 15.8.2006, s. 1.

[15] EUT L 343, 22.12.2009, s. 1.

[16] EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

[17] För fartyg som har ett namn.

[18] För fartyg som är skyldiga att ha ett IRCS.

[19] Anges för varje tillämplig person.

[20] Enligt förordning (EEG) nr 2930/86 av den 22 september 1986 om definition av fiskefartygs egenskaper.