1. Inledning

Frivilligarbete skapar humankapital och socialt kapital. Det är en väg till integration och anställning och en viktig faktor för att förbättra den sociala sammanhållningen. Framför allt förvandlar frivilligarbetet Europas grundläggande värden – som rättvisa, solidaritet, delaktighet och medborgarskap – från ord till handling. Frivilligarbetare hjälper till att forma det europeiska samhället, och de som arbetar utanför sina hemländer hjälper aktivt till att bygga ett medborgarnas Europa[1]. Frivilligarbete hänger dessutom indirekt samman med många andra av unionens politikområden – som livslångt lärande, landsbygdsutveckling och idrott – där det tillför en värdefull dimension till EU-programmen.

Av bland annat dessa skäl har 2011 utsetts till Europaåret för frivilligarbete[2]. Europaåret ger kommissionen tillfälle att inventera frivilligarbetet i unionen och dess bidrag till samhället. Det ger dessutom kommissionen möjlighet att utvärdera vad unionen och medlemsstaterna kan göra för att förenkla för och främja frivilligarbete, särskilt i gränsöverskridande fall.

Före utgången av 2012 kommer detta meddelande att följas av en rapport med utvärdering av Europaåret som överlämnas till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

1.1. Definition och aktuella uppgifter

När det gäller frivilligarbete har varje land sina egna begrepp, definitioner och traditioner. Här definieras det som alla former av frivilliginsatser, formella eller informella. Frivilligarbetare handlar av egen fri vilja, egna val och bevekelsegrunder och utan att eftersträva ekonomisk vinst. Frivilligarbete handlar om solidaritet och är ett sätt för enskilda och organisationer att urskilja och bemöta mänskliga, sociala eller miljömässiga behov och problem. Det utförs ofta till stöd för en ideell organisation eller grupp[3].

En undersökning, initierad av kommissionen, uppskattade att ungefär 100 miljoner européer var aktiva i någon form av frivilligarbete under 2010. Bakom detta antal döljer sig dock faktumet att människors engagemang i frivilligarbete varierar starkt mellan olika länder inom unionen[4].

I många medlemsstater är det vuxna mellan 30 och 50 år som är de mest aktiva i frivilligarbetet. Antalet yngre och äldre frivilligarbetare ökar dock inom hela unionen.

Frivilligarbete förekommer i många sektorer. Det största området för frivilligarbete är idrott, följt av social omsorg, välfärd och hälsa. Andra sektorer är bland annat rättsväsende, kultur, utbildning, ungdom, miljö och klimatpolitik, konsumentskydd, humanitärt bistånd, utvecklingspolitik och lika möjligheter.

Frivilligarbete har också stor betydelse över nationsgränserna. Gränsöverskridande frivilligarbete ger stora möjligheter för utbildning, sysselsättning och medborgarskap. Det kan också skapa ömsesidig förståelse och bidra till utvecklingen av en starkare europeisk identitet.

1.2. Hinder för frivilligarbete

Baserat på en undersökning av åtta industrialiserade länder, genomförd av Johns Hopkins-universitetet[5], och på den hittills vunna erfarenheten från Europaåret 2011 har vi identifierat följande potentiella hinder för frivilligarbete, särskilt det som sträcker sig över gränserna:

· Avsaknad av en tydlig rättslig ram: Nästan var femte medlemsstat saknar en tydlig rättslig ram och klara regler för frivilligarbetare och frivilligarbete.

· Avsaknad av nationella strategier för att främja frivilligarbete: Nationella strategier för frivilligarbete bör inrättas för att behandla följande aspekter: utbildning, semesterförmåner, socialförsäkring, berättigande till arbetslöshetsunderstöd för gränsöverskridande frivilligarbete, logi och ersättning för egna utlägg.

· Ekonomiska svårigheter: Även om frivilligarbete inte sker mot betalning så är det inte gratis. Organisationer som baseras på frivilligarbete saknar ofta varaktig tillgång till finansiering, och konkurrensen om tillgängliga medel är hård.

· Obalans mellan tillgång och efterfrågan: Den ökande tendensen att professionalisera frivilligsektorn skapar en viss obalans mellan frivilligorganisationernas behov och nya frivilligarbetares önskemål. Frivilligarbetare finns för korttidsprojekt medan organisationerna behöver långsiktiga åtaganden.

· Bristande erkännande: Kompetens som förvärvas genom frivilligarbete får inte alltid tillräckligt erkännande eller anses inte meriterande.

· Skattehinder: Som en följd av att medlemsstaterna beskattar frivilligarbetares inkomster/förmåner och ersättningar för utgifter i tjänsten olika kan frivilligarbetare möta skattehinder när de är aktiva över gränserna.

· Otillräckliga uppgifter: Bättre jämförbara uppgifter om frivilligarbete i medlemsstaterna kan bidra till att kartlägga bästa arbetsmetoder och förbättra det politiska beslutsfattandet.

Medlemsstaterna gjorde vissa framsteg i dessa frågor under 2006 när de förband sig att samarbeta för att överkomma direkta eller indirekta hinder för EU-medborgarnas rörlighet i syfte att utbilda sig eller skaffa sig arbetslivserfarenhet, vilket inkluderar frivilligarbete[6]. Mycket återstår dock att göra. Särskild uppmärksamhet måste ges till att uppmuntra en miljö där alla individer ges samma möjligheter att ta del av och delta i frivilliga aktiviteter.

1.3. Frivilligarbetets mervärde

Frivilligarbete bidrar till tillväxtstrategin Europa 2020[7], i synnerhet till EU:s mål att uppnå en sysselsättningsgrad på 75 % år 2020, genom att hjälpa människor att lära sig nya färdigheter och att anpassa sig till förändringar på arbetsmarknaden. Den nämnda undersökningen från Johns Hopkins-universitetet visade att frivilligsektorn kan bidra med upp till 5 % av bruttonationalprodukten[8]. Det kan visa sig mycket viktigt i tider av ekonomiska svårigheter och åtstramning. Solidariteten ökar också genom frivilligarbete, när människor lär sig hantera tekniska förändringar, globalisering och en åldrande befolkning.

Frivilligarbete bidrar direkt till uppnåendet av centrala mål för unionens politik, som social delaktighet, sysselsättning, utbildning, kompetensutveckling och medborgarskap. Dess positiva effekter bekräftas genom nya indikatorer som mäter social sammanhållning eller frivilligarbetares känslor av lycka, tillhörighet, aktivt engagemang och välbefinnande[9]. Detta gäller också frivilligarbete på kunskapsintensiva områden, som utbildning och forskning, inklusive internationellt samarbete.

Europeiska unionens engagemang i frågor som rör frivilligarbete ger påtagliga fördelar. Detta är mest uppenbart när det gäller att främja gränsöverskridande frivilligarbete och frivilligarbetares rörlighet inom unionen. Mer allmänt kan unionen under de kommande åren vara en katalysator för politikutveckling kring frivilligarbete, som i enlighet med subsidiaritetsprincipen ska ske på medlemsstatsnivå med hänsyn till nationella prioriteringar och EU:s övergripande strategiska mål för det kommande decenniet.

Följande kapitel visar hur kommissionen för närvarande stöder frivilligsektorn och planerar att bemöta dess framtida problem.

2. Europeisk politik och frivilligarbete 2.1. Möjligheter till EU-finansiering för frivilligarbete

EU:s institutioner har länge varit medvetna om betydelsen av frivilligorganisationer för att ge människor en möjlighet att ge något tillbaka till samhället och för att ge möjligheter till medborgardeltagande i ett större europeiskt sammanhang. Därför erbjuder EU för närvarande finansieringsmöjligheter för frivilligarbetare och frivilligarbete inom följande program:

Inom programmet Aktiv ungdom[10] erbjuder den europeiska volontärtjänsten ungdomar mellan 18 och 30 år möjligheten att utföra frivilligarbete utomlands i upp till 12 månader. Förutom nyttan för lokalsamhället ger detta möjligheten att tillägna sig nya färdigheter, lära sig språk och upptäcka andra kulturer.

Den europeiska volontärtjänsten gav Costica, en 27-årig synskadad rumän, möjligheten att tillbringa fyra och en halv månad som frivilligarbetare på IRHOV-skolan för synskadade barn i Liège, Belgien. Costica ledde workshoppar om datorer, sport och kultur för barnen och kunde genom denna erfarenhet utveckla sina personliga, sociala och professionella färdigheter. Samtidigt gav Costica ett viktigt bidrag till värdsamhället genom att vara en förebild för synskadade barn och ge inspiration till deras föräldrar och de anställda vid skolan. På det här viset är frivilligarbete med den europeiska volontärtjänsten ett sätt att aktivt delta i samhället och uttrycka solidaritet mellan unga européer, samtidigt som den frivillige ökar sin egen anställbarhet.

EU-programmet Ett Europa för medborgarna[11] stöder en rad aktiviteter och organisationer som främjar ett europeiskt medborgarskap, exempelvis vänortsverksamhet. Främjande av frivilligarbete ges särskild uppmärksamhet inom programmet, och det har till och med gjorts till en programprioritet för 2011.

Stadgan för europeiska landsbygdskommuner, som finansieras av programmet Ett Europa för medborgarna, är ett samarbete mellan 27 mindre landsbygdskommuner, en från varje medlemsstat. Syftet är att skapa möjligheter att ”mötas vid köksbordet”, att ge Europas invånare möjligheten att träffas och samarbeta, över gränserna och person till person, kring teman och områden som deltagande i lokaldemokrati, ungas roll i lokaldemokratin och äldres välbefinnande. Verksamheten vilar i hög utsträckning på frivilligas arbete med att organisera stadgans arrangemang och finna inkvartering för inbjudna gäster på värdorten.

Handlingsprogrammet för livslångt lärande[12] inkluderar Grundtvig-programmet som stöder europeiska medborgares deltagande i frivilligprojekt i något annat europeiskt land än det egna, vilket ger dem möjligheten att lära sig och sprida kunskaper och erfarenheter över gränserna.

Manchesters museum och Budapests konstmuseum har utvecklat ett Grundtvig-projekt för äldre frivilligarbetare inriktat på delaktighet för personer äldre än 50 år. Projektets huvuddel var ett utbytesprogram, där sex frivilligarbetare från de båda museerna besökte varandras museum och fick möjligheten att frivilligarbeta i ett annat land. I projektet skapades en plattform för att utbyta bästa arbetsmetoder mellan museum i olika europeiska länder som arbetar med frivilligarbetare.

Utöver de program som är direkt riktade mot frivilligarbetare och frivilligaktivitet så har EU ett brett spektrum av finansieringsprogram som är tillgängliga för frivilligarbetare i områden som livsmedelsdistribution, social utestängning och diskriminering, jämställdhet, förebyggande av narkotikamissbruk, hjälp till brottsoffer[13], folkhälsa, konsumentskydd och miljö och klimatpolitik.

Kommissionen har föresatt sig att öka medvetenheten bland EU:s medborgare och berörda parter om olika finansieringsprogram som kan användas för frivilligarbetare och frivilligaktivitet. Det kommer att säkerställa att finansieringsmöjligheterna för frivilligsektorn utnyttjas fullt ut.

2.2. Frivilligarbetets sociala dimension 2.2.1. Frivilligarbete som ett uttryck för ett europeiskt medborgarskap

Frivilligarbete hänger nära samman med kommissionens allmänna politiska målsättningar att stärka ett europeiskt medborgarskap och att sätta medborgarna i centrum för unionens politik[14]. Frivilligarbete kan vara ett komplement till medborgarnas rättigheter och främja deras aktiva deltagande i samhället. Detta gäller i synnerhet det gränsöverskridande frivilligarbetet som kan bidra till interkulturellt lärande och utvecklingen av en gemensam europeisk identitet.

Frivilligarbete är också en komponent i social innovation som kan uppmuntra människors kreativitet till att finna lösningar och bättre sätt att utnyttja knappa resurser[15].

Kommissionen kommer att fortsätta stödja frivilligsektorn genom sina finansieringsprogram och genom unionens program för sammanhållningspolitik på olika politikområden.

Den kommer också att följa upp initiativ för främjande av gränsöverskridande frivilligarbete inom ramen för Europaåret för medborgarna 2013.

2.2.2. Frivilligarbetare håller ihop samhället

Frivilligarbete skapar social sammanhållning och delaktighet. Det betyder att dela med sig och att hjälpa andra och skapar på detta sätt solidaritet. Frivilligaktivitet ökar toleransen gentemot missgynnade grupper i samhället och hjälper till att minska rasism och fördomar.

Frivilligarbete har också uppmärksammats som ett sätt att ge möjligheter för äldre och personer med funktionshinder att lära sig nya saker samtidigt som de får tillfälle att aktivt vara med och påverka våra samhällen. Samtidigt kan frivilligaktivitet öka förståelsen mellan generationerna när unga och gamla arbetar tillsammans och hjälper varandra.

På individuell nivå kan frivilligarbete vara ett sätt för medborgare att skaffa sig nya sociala färdigheter, att spela en viktig roll och att knyta an eller återanknyta till samhället. På samhällsnivå kan frivilligarbete vara ett sätt att ge egenmakt till människor, särskilt till missgynnade grupper i samhället.

På samma sätt spelar frivilligarbete på miljöområdet en betydelsefull roll för att bevara och förbättra miljön för nuvarande och framtida generationer samtidigt som det ökar medvetenheten om miljöfrågor och miljövänliga handlingsmönster[16]. Till exempel arbetar varje år 300 000 frivilliga för British Trust for Conservation Volunteers och i Slovakien utgör frivilligarbete på miljöområdet 13,3 % av det totala frivilligarbetet[17].

För att öka medvetenheten om och bemöta problemen med marint avfall i våra hav och oceaner anordnar den internationella Surfrider Foundation den årliga ”Ocean Initiatives”, det största arrangemanget för miljömedvetna medborgare i Europa, som omfattar 40 000 frivilliga fördelade på mer än 1 000 olika rengöringsaktioner av stränder, sjöar, floder och havsbottnar i Europa och resten av världen[18].

Kommissionen kan komma att lägga fram förslag som särskilt underlättar för frivilligarbete i samband med unionens sysselsättningsstrategi, kampen mot fattigdom och social utestängning och kommissionens initiativ ”Ny kompetens för nya arbetstillfällen”.

2.2.3. Utbildning och frivilligarbete

Frivilligaktivitet kan utgöra antingen strukturerat lärande som den frivillige avsiktligt deltar i (så kallat icke-formellt lärande) eller icke-strukturerat och oavsiktligt lärande (så kallat informellt lärande). I inget av fallen certifieras vanligen frivilligarbetarens lärande. Att erkänna frivilligarbete som en form av lärande är därför en prioritet för EU:s utbildningspolitik.

På grundval av de gemensamma principer som rådet antog 2004[19] offentliggjorde Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop) europeiska riktlinjer för godkännande av icke-formellt och informellt lärande, vilka utgör ett redskap för utveckling av certifieringsrutiner som också tar hänsyn till frivilligsektorn. Rörlighet i avsikt att lära sig är ett sätt på vilket medborgarna utöver sin rätt till fri rörlighet inom unionen. Gränsöverskridande frivilligarbete är ett exempel på sådan rörlighet för lärande.

Kommissionen arbetar på ett förslag till rådsrekommendation om godkännande av icke-formellt och informellt lärande som tar hänsyn till frivilligarbetet.

På en konkret nivå kan arbetslivserfarenhet och kompetens förvärvade genom frivilligarbete framgå i Europassdokument[20] och införas i ett kommande ”Europeiskt färdighetspass”.

2.2.4. Ungdom och frivilligarbete

Unga människors aktiva deltagande i samhället främjas genom frivilligarbete. Om unga är välinformerade om och gör positiva erfarenheter av frivilligarbete så kommer de antagligen fortsätta med frivilligarbete hela livet och inspirera andra unga att frivilligarbeta.

Kommissionen har utvalt frivilligaktiviteter för ungdomar som en av prioriteringarna för samarbetet kring ungdomspolitik som inleddes 2001, och för den efterföljande öppna samordningsmetoden inom ungdomsfrågor. I den nya EU-strategin för ungdomar framhålls frivilligarbete som ett av de centrala politikområden som påverkar Europas unga[21].

Rådet försöker med sin rekommendation om unga frivilligarbetares rörlighet främja samarbete mellan organisatörer av frivilligaktiviteter i unionens medlemsstater. Det civila samhällets organisationer och myndigheterna uppmanas utveckla frivilligaktiviteter och öppna dessa för ungdomar från andra EU-länder[22].

Ungdomars frivilligarbete bidrar till flaggskeppsinitiativet Unga på väg[23] i Europa 2020-strategin, som sätter ungdomar i centrum av EU:s vision om en ekonomi baserad på kunskap, innovation, höga utbildnings- och färdighetsnivåer, inkluderande arbetsmarknader och en aktiv delaktighet i samhället.

Medlemsstaterna ska under 2012 rapportera till kommissionen om genomförandet av EU:s ungdomsstrategi och av rekommendationen om unga frivilligarbetares rörlighet i Europeiska unionen. På grundval av dessa rapporter kommer kommissionen att lägga fram förslag om utvecklingen i framtiden.

2.2.5. Idrott och frivilligarbete

Enligt artikel 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska unionen beakta strukturer som bygger på frivilliga insatser vid främjandet av europeiska idrottsfrågor.

Medlemsstaterna uppmärksammade 2002 frivilligarbetets betydelse för idrotten och dess ekonomiska värde i Århusdeklarationen om frivilligarbete inom idrotten. Frivilligarbete var också en central fråga i kommissionens vitbok om idrott från 2007 som fastslog att frivilliginsatser inom idrottssektorn stärker den sociala sammanhållningen och delaktigheten, främjar lokaldemokrati och medborgarskap och ger tillfälle till icke-formellt lärande[24]. I maj 2011 framhöll rådet frivilligarbetet inom idrotten som ett prioriterat tema för unionsövergripande samarbete i sin resolution om EU:s arbetsplan för idrottsfrågor.

Idrottssektorn kan mobilisera fler frivilliga än någon annan sektor. I de flesta medlemsstater skulle inte idrottsrörelsen kunna finnas utan frivilligarbetet. Det finns dock stora skillnader inom unionen, där några av medlemsstaterna har mycket låg andel av frivilligarbete inom idrotten[25]. Medlemsstater med en hög andel frivilligarbete inom idrotten tycks ha en stark frivilligkultur i allmänhet och lämpliga strukturer men också stöd från myndigheter[26].

Kommissionen finansierar fyra pilotprojekt om frivilligarbete och idrott inom ramen för 2010 års förberedande åtgärd på idrottsområdet.

2.2.6. Anställdas frivilligarbete som ett uttryck för företagens sociala ansvar

Som ett uttryck för socialt ansvar kan företag i både den privata och den offentliga sektorn spela en stor roll i uppmuntrandet av frivilligarbete. Genom att investera i de anställdas frivilligarbete gör företagen inte bara en insats i lokalsamhället utan förbättrar på samma gång sitt rykte och anseende, skapar en laganda, öka arbetstillfredställelsen och höjer produktiviteten medan medarbetarna utvecklar ny kompetens.

Kommissionen har under 2011 startat flera initiativ för att uppmuntra sina anställda till frivilligarbete. Det rör sig bland annat om intranätsresurser med information om möjligheter till frivilligarbete, bästa arbetsmetoder och praktiska riktlinjer för anställda som vill engagera sig i frivilligaktiviteter[27].

2.2.7. EU:s förbindelser med tredjeländer och frivilligarbete 2.2.7.1. Främjande av rörlighet för frivilligarbetare från tredjeländer i EU

De ömsesidiga fördelarna av migration av frivilligarbetare från tredjeländer till EU bör också lyftas fram. För inresa och vistelse för frivilligarbetare från tredjeländer fastställs i rådets direktiv 2004/114/EG[28] gemensamma minimivillkor som är oberoende av arbetsmarknadssituationen i värdlandet . Genomförandet av dess föreskrifter är valfritt för medlemsstaterna.

Kommissionen kommer under 2011 att offentliggöra en rapport om tillämpningen av rådets direktiv 2004/114/EG och kan, om så är lämpligt, föreslå ändringar.

2.2.7.2. Humanitärt bistånd och frivilligarbete

Europas medborgare anser att frivilligarbetare gör sin mest betydelsefulla insats i frågor som rör solidaritet och humanitärt biståndsarbete. Kommissionen har förbundit sig att ta medborgarnas åsikter på allvar och förbereder inrättandet av en europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd i enlighet med artikel 214 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Frivilligkåren kommer att fungera som en ram för gemensamma bidrag från europeiska frivilligarbetare till unionens humanitära biståndsåtgärder[29].

Denna kår kommer att ge möjlighet för frivilligarbetare från olika medlemsstater att arbeta tillsammans på unionens gemensamma humanitära biståndsprojekt som ett handfast uttryck för deras solidaritet med människor i behov av hjälp. Den förväntas också ge nya möjligheter till aktivt engagemang för Europas medborgare, särskilt ungdomar. Utstationerandet av europeiska frivilligarbetare syftar också till att stärka lokal kapacitet, ett område där frivilligarbete kan ha en betydelsefull effekt. Frivilligarbetares bidrag till katastrofberedskap och återuppbyggnadsprojekt kommer särskilt att bidra till att lägga en grund för hållbara utvecklingsprocesser i samband med EU:s humanitära biståndsinsatser före och efter kriser.

Kommissionen finansierar under 2011 pilotprojekt som syftar till att välja ut, träna och stationera ut de första frivilliga från den europeiska frivilligkåren för humanitärt bistånd. Resultaten av denna förberedande fas, översyner och konsultationer och en konsekvensbedömning baserad på åratal av erfarenhet från nationella och internationella organisationer ger kommissionen möjlighet att under 2012 lägga fram ett förslag till förordning om inrättande av en europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd.

2.2.7.3. Utvecklingspolitik och frivilligarbete

Frivilligarbetare kan ha en viktig roll i utvecklingssamarbetet, antingen som individuella frivilliga eller i projekt genomförda av det civila samhällets organisationer. I allmänhet ökar frivilligt arbete effektiviteten i de ansträngningar som dessa organisationer gör och understryker deras icke-vinstdrivande syfte.

Kommissionen stöder inte individuella frivilliga direkt, utan indirekt genom EU:s rättsliga och finansiella instrument till stöd för projekt fördelaktiga för det civila samhällets organisationer. Dessa organisationer bidrar i ökad utsträckning till utformningen av utvecklingspolitik i utvecklingsländerna, framför allt genom att ta en del av ansvaret vad gäller fattigdomsminskning. Även om kommissionen i stor utsträckning är beroende av det civila samhällets organisationer för att genomföra EU:s utvecklingspolitik är det i slutändan dessa organisationers sak att bestämma i vilken utsträckning de ska förlita sig på frivilligarbetare i stället för avlönad arbetskraft, såväl i Europa som i resten av världen.

3. Slutsatser: vägen framåt

Frivilligarbetet binder samhället samman. Det upprätthåller grundläggande värden som delaktighet och medborgarskap. Därför understryker kommissionen frivilligarbetets betydelse under Europaåret 2011. Kommissionen samarbetar med alla berörda parter för att se till att Europaåret får en betydelsefull effekt även på lång sikt.

Under Europaåret kommer följande slutsatser kompletteras och vidareutvecklas:

· Frivilligarbetet är viktigt som skapare av humankapital och socialt kapital. Det är en väg till integration och anställning och är en viktig faktor för att förbättra den sociala sammanhållningen. Det är ett mycket synligt uttryck för ett europeiskt medborgarskap då frivilligarbetare bidrar till att forma samhället och bistår människor i behov av hjälp.

· Frivilligarbetets potential kan vidareutvecklas inom ramen för Europa 2020-strategin för tillväxt. Frivilligarbetare är en viktig resurs i vår ekonomi och i vårt samhälle, men får inte ses som en ersättning för den vanliga arbetskraften.

· Genom att uppmuntra gränsöverskridande frivilligarbete i samarbete med medlemsstaterna och genom EU:s finansieringsprogram kan unionen bidra till medborgarnas rörlighet och interkulturella lärande och stärka deras europeiska identitet.

Politiska rekommendationer till medlemsstaterna

I enlighet med subsidiaritetsprincipen avser inte kommissionen att förespråka en enda modell för frivilligarbete eller att harmonisera de frivilligkulturer som finns på lokal och regional nivå. Däremot rekommenderar kommissionen att medlemsstaterna bättre tar vara på frivilligarbetets potential på följande sätt:

· I länder som saknar en ram för frivilligarbete och där traditionen av frivilligarbete är svag skulle upprättandet av en rättsligt ram kunna ge incitament till och stödja frivilligarbetets utveckling.

· Forskning och uppgiftsinsamling om frivilligarbete bör uppmuntras på nationell nivå. I detta sammanhang rekommenderas Internationella arbetsorganisationens (ILO) Manual on the Measurement of Volunteer Work och Förenta Nationernas Handbook on Non-Profit organisations.

· Erkännande av kompetens och färdigheter som vunnits genom frivilligarbete som icke-formellt lärande är av grundläggande betydelse för att motivera frivilligarbetare och utveckla samband mellan frivilligarbete och utbildning.

· Medlemsstaterna bör avlägsna återstående direkta och indirekta hinder för frivilligarbete i allmänhet och gränsöverskridande frivilligarbete i synnerhet.

· Medlemsstaterna uppmuntras att starta nationella program för gränsöverskridande frivilligarbete för att bidra till utvecklingen av frivilligarbete i unionen.

Konkreta åtgärder för att erkänna och främja frivilligarbete på unionsnivå:

EU har föresatt sig att säkerställa en långsiktig uppföljning av Europaåret för frivilligarbete 2011 och att fortsätta dialogen med berörda parter inom de olika politikområden som berörs av frivilligarbete.

· Kommissionen kommer under 2012 föreslå inrättandet av en europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd.

· Unionens finansieringsprogram på olika politikområden ska ytterligare rikta in sig på frivilligarbetare och främjandet av gränsöverskridande frivilligarbete.

· Kommissionen ska göra det lättare för EU-medborgare och berörda parter att få en överblick över olika finansieringsprogram som kan användas av frivilligarbetare och för frivilligarbete.

· Kommissionen är villig att ytterligare undersöka möjligheterna att stärka kopplingen mellan frivilligarbete och hälsa/välfärd, särskilt med hänsyn till en åldrande befolkning.

· På grundval av medlemsstaternas rapporter under 2012 om genomförandet av rekommendationen om unga frivilligarbetares rörlighet kommer kommissionen att lägga fram förslag för ytterligare utveckling.

· Kommissionen kan komma att lägga fram förslag som särskilt underlättar för frivilligarbete i samband med unionens sysselsättningsstrategi, kampen mot fattigdom och social utestängning och kommissionens initiativ ”Ny kompetens för nya arbetstillfällen”.

· Kommissionen förbereder ett förslag till rådsrekommendation om godkännande av icke-formellt och informellt lärande som inkluderar erkännande av kompetens förvärvad genom frivilligarbete.

· Det framtida ”Europeiska färdighetspasset” kommer att ge individer möjlighet att förteckna de färdigheter och kompetenser de förvärvat genom frivilligarbete.

· Kommissionen kommer att inkludera frivilligarbete som en aspekt av Europaåret för medborgarna 2013, och därigenom främja bland annat det gränsöverskridande frivilligarbetet.

[1]               Rapport om EU-medborgarskapet 2010 – Att undanröja hindren för EU-medborgarnas möjligheter att utöva sina rättigheter, KOM(2010) 603 slutlig, 27.10.2010.

[2]               Rådets beslut 2010/37/EG av den 27 november 2009 om Europeiska året för frivilligarbete för främjande av aktivt medborgarskap (EUT L 17, 22.1.2010, s. 43).

[3]               Ibid.

[4]               Volunteering in the European Union (GHK 2010).

[5]               Volunteering in the European Union (GHK 2010).

[6]               Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/961/EG av den 18 december 2006 om gränsöverskridande rörlighet inom gemenskapen i utbildningssyfte: Europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet (EUT L 394, 30.12.2006, s. 5).

[7]               Meddelande från kommissionen: Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, KOM(2010) 2020 slutlig, 3.3.2010.

[8]               "Measuring Civil Society and Volunteering"(Johns Hopkins University 2007).

[9]               Se S. Hossenfelder: On the problem of measuring happiness (3.2.2011), tillgänglig på SSRN: http://ssrn.com/abstract=1754423, som också hänvisar till forskning från den internationella kommissionen om mätning av ekonomiska resultat och sociala framsteg, inrättad av den franske presidenten 2008, och British Office for National Statistics nya metod att mäta människors välbefinnande.

[10]             Europaparlamentets och rådets beslut nr 1719/2006/EG av den 15 november 2006 om inrättande av programmet Aktiv ungdom för perioden 2007–2013 (EUT L 327, 24.11.2006, s. 30).

[11]             Europaparlamentets och rådets beslut nr 1904/2006/EG av den 12 december 2006 om inrättande av programmet Ett Europa för medborgarna för perioden 2007–2013 i syfte att främja ett aktivt medborgarskap (EUT L 378, 27.12.2006, s. 32).

[12]             Europaparlamentets och rådets beslut nr 1720/2006/EG av den 15 november 2006 om inrättande av ett handlingsprogram för livslångt lärande (EUT L 327, 24.11.2006, s. 45).

[13]             Mer än 20 000 frivilliga arbetar för europeiska organisationer som stöder brottsoffer (Stärkta rättigheter för brottsoffer i EU, KOM(2011) 274 slutlig, 18.5.2011, s. 3).

[14]             Political Guidelines for the next Commission (2009–2014) (2009).

[15]             Empowering people, driving change: Social innovation in the European Union (BEPA 2010). Kommissionen avser att med stöd av sjunde ramprogrammet för forskning stödja upprättandet av en ”social plattform” för innovativa sociala tjänster som också kommer att behandla frivilligarbetets roll inom tjänstesektorn.

[16]             Frivilligarbete och miljö: http://community.cev.be/download/130/434/Fact_sheet_DG_ENV_environment.pdf

[17]             CSVnet – Nationellt samordningsorgan för stödcentrum för frivilligarbete, 2009. Brief compendium of the research: Volunteering across Europe. Organisations, promotion, participation, s. 17.

[18]             Pressmaterial för ”Ocean Initiatives 2011”: http://www.surfrider.eu/fileadmin/documents/io11/dp/20110228_DP-IO2011_EN.pdf

[19]             Slutsatser från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om gemensamma europeiska riktlinjer för identifiering och validering av icke-formellt och informellt lärande (maj 2004).

[20]             Europaparlamentets och rådets beslut nr 2241/2004/EG av den 15 december 2004 om en enhetlig gemenskapsram för tydlighet i kvalifikationer och meriter (Europass) (EUT L 390, 31.12.2004, s. 6).

[21]             En EU-strategi för ungdomar – Satsa på ungdomars egna möjligheter – En förnyad öppen samordning för ungdomsfrågor (KOM(2009) 200 slutlig, 27.4.2009).

[22]             Rådets rekommendation av den 20 november 2008 om unga volontärers rörlighet i Europeiska unionen (EUT C 319, 13.12.2008, s. 8).

[23]             Unga på väg – Ett initiativ för att släppa fram potentialen hos ungdomar att uppnå smart och hållbar tillväxt för alla i Europeiska unionen, KOM(2010) 477 slutlig, 15.9.2010.

[24]             Vitbok om idrott, KOM(2007) 391 slutlig, 11.7.2007.

[25]             Volunteering in the European Union (GHK 2010), s. 216.

[26]             Volunteering in the European Union (GHK 2010), ss. 214-215 som också hänvisar till idrottsorganisationernas inkomster.

[27]             Se http://myintracomm.ec.europa.eu/serv/en/Volunteering/. Det är också värt att nämna att kommissionsanställda organiserar och leder välgörenhetsinitiativ som Schuman Trophy, ”Shoebox for the homeless”-kampanjen, cancerstödgruppen, EU-avdelningen av ATD Quart Monde eller den nyligen grundade föreningen GIVE EUR-HOPE.

[28]             Rådets direktiv 2004/114/EG av den 13 december 2004 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier, elevutbyte, oavlönad yrkesutbildning eller volontärarbete (EUT L 375, 23.12.2004, s. 12).

[29]             EU-medborgarnas frivilliginsats för att visa solidaritet – Inledande reflektioner om en europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd, KOM(2010) 683 slutlig, 23.11.2010.