Denna närmare beskrivning av bestämmelserna i det ändrade förslaget presenteras i form av en jämförelse med 2009 års kommissionsförslag om ändring av direktiv 2005/85/EG.

Artikel 1

Inga förändringar jämfört med 2009 års förslag.

Artikel 2

Artikeln har ändrats på följande sätt jämfört med 2009 års förslag:

(d)        I definitionen av sökande i behov av särskilda rättssäkerhetsgarantier

(i)      införs en mer precis term, nämligen ”sökande i behov av särskilda rättssäkerhetsgarantier”, som på ett bättre sätt återspeglar de särskilda behov som måste tas i beaktande med hänsyn till direktivet om asylförfaranden,

(ii)     införs sexuell läggning och könsidentitet som faktorer som kan påverka sökandes behov av särskilda rättssäkerhetsgarantier, eftersom prövningen av ansökan och i synnerhet den personliga intervjun i sådana fall måste utformas på ett sätt som säkerställer att sökanden kan lägga fram sin sak, och

(iii)     klargörs vissa grunder genom att begreppet ”mentala hälsoproblem” har ersatts med ”allvarlig fysisk sjukdom, mental sjukdom eller posttraumatisk stress”.

(n)          I det ändrade förslaget utvidgas begreppet ”företrädare” för att klargöra att inte bara en person utan även en organisation kan företräda ett ensamkommande barn inför rättsliga myndigheter, beroende på vilket nationellt system som berörs.

(q)          Denna nya definition avseende efterföljande ansökningar är nödvändig för att förtydliga bestämmelserna om efterföljande ansökningar i texten.

Artikel 3

Inga ändringar jämfört med 2009 års förslag.

Artikel 4

Det ändrade förslaget innebär betydande ändringar. Syftet är att förenkla bestämmelserna och underlätta tillämpningen.

Det klargörs att den beslutande myndigheten bör förses med tillräckliga resurser, däribland kompetent personal, för att kunna utföra sitt uppdrag, och att personalen vid den beslutande myndigheten ska ha den utbildning som krävs. För att förenkla bestämmelserna om den utbildning som ska tillhandahållas personalen, har det ändrade förslaget anpassats till relevanta bestämmelser i förordningen om Europeiska stödkontoret för asylfrågor (förordning (EU) 439/2010) genom en hänvisning till artikel 6.4 a–e i denna. Utbildningskravet omfattar således följande delar:

(a)          Internationella mänskliga rättigheter och unionens bestämmelser om asyl, inklusive särskilda frågor om lagstiftning och rättspraxis.

(b)          Frågor rörande handläggningen av asylansökningar från underåriga och sårbara personer med särskilda behov.

(c)          Intervjuteknik.

(d)          Användningen av utlåtanden från medicinskt och juridiskt sakkunniga i asylförfaranden.

(e)          Frågor rörande framtagandet och användningen av information om ursprungsländer.

(f)           Mottagningsvillkor, inklusive särskild hänsyn till sårbara grupper och tortyroffer.

När det gäller undantagen från principen om en enda beslutande myndighet, har ett nytt led b införts för fall där en annan myndighet (till exempel gränsbevakning) beviljar eller nekar tillstånd att resa in på territoriet i samband med ett gränsförfarande. Det förtydligas att tillståndsbeslutet i dessa fall måste baseras på den beslutande myndighetens egen bedömning. Denna ändring syftar till att anpassa direktivets bestämmelser till de olika gränskontrollsystemen i medlemsstaterna.

Artikel 5

Inga ändringar jämfört med 2009 års förslag.

Artikel 6

För att skapa en tydligare struktur har artikel 6 i 2009 års förslag delats upp på två artiklar. I artikel 6 i det ändrade förslaget finns bestämmelser som återspeglar den allmänna principen om lätt och snabb tillgång, medan artikel 7 tar upp ansökningar som ges in för personer som är beroende av den sökande för sin försörjning eller underåriga.

Terminologin i artikeln har förtydligats, både jämfört med 2009 års förslag och det nu gällande direktivet. Det införs en tydligare distinktion mellan begreppen ”göra” respektive ”ge in” vid ansökningar om internationellt skydd. I enlighet med definitionen av ansökan i artikel 2 b anses en ansökan ”vara gjord” i samma stund som en person som kan förstås ansöka om flyktingstatus eller ställning som internationellt skyddssökande begär skydd från en medlemsstat. Denna handling kräver inga administrativa formaliteter. De relevanta administrativa formaliteterna ska uppfyllas när en ansökan ”ges in”. I enlighet med punkt 2 ska medlemsstaterna tillhandahålla en faktisk möjlighet att ge in en ansökan så snart som möjligt, oberoende av eventuella praktiska begränsningar i enlighet med punkt 1, till var och en som vill ansöka om skydd.

I punkt 3 klargörs att tidsfristen på 72 timmar endast gäller registrering av att en person som gjort en ansökan också är en sökande. Det finns alltså inget krav på att en fullständig registrering av ansökan måste ske inom den fristen. Denna bestämmelse är tydligare och mer förenlig med de olika nationella asylsystemens särdrag.

Kravet på att underlätta tillgången till asylförfaranden för andra myndigheten än den beslutande har förenklats. Nu gäller generellt att personalen vid en myndighet som sannolikt kommer att motta ansökningar ska ha relevanta instruktioner och nödvändig fortbildning för att kunna fullgöra skyldigheten att underlätta tillgång till förfarandet. En hänvisning till de riktlinjer som utarbetats av Europeiska stödkontoret för asylfrågor syftar till att säkerställa ytterligare harmonisering på operativ väg.

För att medlemsstaterna ska kunna handlägga ansökningar på ett effektivt sätt också när ett stort antal tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ansöker samtidigt, ger förslaget möjlighet att förlänga 72-timmarsfristen till sju arbetsdagar.

Artikel 7

Det ändrade förslaget klargör villkoren för när en underårig kan göra en ansökan för sin egen räkning, inbegripet att den underårige har rättslig handlingsförmåga i förfaranden enligt den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning, eller kan handla genom sina föräldrar eller andra vuxna familjemedlemmar.

Artikel 8 (motsvarar artikel 7 i 2009 års förslag)

Genom denna artikel förenklas bestämmelserna i den motsvarande artikel 7 i 2009 års förslag. Förenklingen syftar till att ge medlemsstaterna större handlingsutrymme vid genomförandet av dessa bestämmelser. Särskilt när det gäller tolkningsarrangemangen har man klargjort att sådana endast behöver tillhandahållas i den mycket grundläggande utsträckning som krävs för att underlätta tillgången till förfarandena. I princip är syftet att skapa förutsättningar för personer som vill ansöka om internationellt skydd att faktiskt göra det. Medlemsstaterna har stor frihet att själva hitta lämpliga former för detta.

Artikel 9 (motsvarar artikel 8 i 2009 års förslag)

Inga ändringar jämfört med 2009 års förslag.

Artikel 10 (motsvarar artikel 9 i 2009 års förslag)

För att uppmärksamma inrättandet av Europeiska stödkontoret för asylfrågor, och dess särskilt viktiga roll i EU när det gäller att stödja medlemsstaterna med tillförlitlig information om ursprungsländer i asylförfaranden, har ordningsföljden mellan byrån och UNCHR kastats om i texten.

Enligt punkt 3 b har hänvisningen till sökandens och den juridiska rådgivarens rätt att få tillgång till information om ursprungslandet tagits bort i denna artikel. För att göra texten mer konsekvent har den i stället flyttats till artikel 12.1, i form av ett nytt led d.

Ett ytterligare element har lagts till punkt 3 d för att säkerställa att den personal som prövar asylansökningar och fattar beslut också har möjlighet att söka rådgivning om religiösa frågor som kan vara av relevans i fall där flyktingar förföljs på religiösa grunder.

Artikel 11 (motsvarar artikel 10 i 2009 års förslag)

Två ytterligare grunder har lagts till punkt 3 för att ta hänsyn till att utlämnande av viss information om sexuell läggning eller könsidentitet också riskerar att skada en sökandes intressen i situationer där det fattas ett enda beslut som omfattar alla som är beroende av sökanden för sin försörjning.

Artikel 12 (motsvarar artikel 11 i 2009 års förslag)

Punkt 1 a och f har ändrats. I förslaget anges att det språk som ska användas för att informera sökanden om förfarandet bör vara ett språk som sökanden förstår eller rimligen kan förväntas förstå. Vidare åläggs medlemsstaterna i punkt 1 a att underrätta sökanden om dessa bestämmelser i samband med att förfarandet inleds, för att göra denne mer medveten om följderna av ett tillbakadragande. Denna skyddsbestämmelse har blivit nödvändig till följd av ändringar i bestämmelserna om tillbakadragande.

I punkt 1 b förtydligas att även andra behöriga myndigheter än den beslutande myndigheten kan kalla sökanden till intervju för att kontrollera om ansökan bör tas upp till prövning.

I det nya led d regleras sökandens och, i förekommande fall, dennes juridiske rådgivares rätt att få tillgång till den information som anges i artikel 10.3 b. Denna ändring innebär inga nya skyldigheter. Bestämmelsen har flyttats från artikel 10, eftersom inkluderingen av sådan tillgång till information som avses i artikel 10.1 b gör att artikel 12 får en utformning som bättre stämmer överens med textens struktur.

Artikel 13 (motsvarar artikel 12 i 2009 års förslag)

Det ändrade förslaget gör ordalydelsen i punkt 1 mer exakt och konsekvent ytan att påverka innehållet.

Artikel 14 (motsvarar artikel 13 i 2009 års förslag)

Bestämmelserna om personliga intervjuer har gjorts mer flexibla. Även om den generella regeln fortfarande är att intervjuer om innehållet i en ansökan ska genomföras av personal vid den beslutande myndigheten om ett stort antal tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ansöker samtidigt, kan medlemsstaterna föreskriva att personalen vid en annan myndighet ska medverka vid genomförandet att sådana intervjuer. I så fall gäller dock att personalen ska erhålla samma fortbildning som personalen vid den beslutande myndigheten. Denna lösning får endast användas tillfälligt, så länge de särskilda förhållandena råder.

Punkt 1 tredje stycket har förenklats och förtydligats, dock utan inverkan på kravet att vuxna som är beroende av den sökande för sin försörjning ska ges tillfälle till en personlig intervju.

I punkt 2 b har termen ”behörig myndighet” ändrats till ”beslutande myndighet” för att se till att det alltid är den beslutande myndigheten som beslutar om avsteg från kravet på en personlig intervju kan göras vid osäkerhet om huruvida sökanden är i stånd att intervjuas.

Artikel 15 (motsvarar artikel 14 i 2009 års förslag)

I punkt 3 a klargörs att den person som genomför intervjun måste vara behörig att ta hänsyn till de personliga och (i stället för eller) allmänna omständigheterna kring ansökan för att kunna fatta ett korrekt beslut. Det är inte fråga om alternativ, utan båda kraven måste vara uppfyllda. Sexuell läggning och könsidentitet har lagts till den icke uttömmande förteckningen över förutsättning som ska beaktas, eftersom även dessa faktorer kan behöva uppmärksammas under intervjun.

I punkt 3 c har ordalydelsen förenklats utan påverkan på bestämmelsernas innehåll.

I punkt 3 d har bestämmelsen om att intervjuaren inte ska bära uniform preciserats, genom att endast militär- och polisuniformer undantas.

I punkt 3 e har ordalydelsen preciserats.

Artikel 16 (motsvarar artikel 15 i 2009 års förslag)

Denna artikel har förenklats för att underlätta genomförandet i medlemsstaterna. Kravet att frågor som ställs till sökanden ska vara av relevans för prövningen har tagits bort, eftersom det framgår indirekt av kravet att på ett adekvat sätt ge sökanden tillfälle att redogöra för omständigheterna i ärendet.

Artikel 17 (motsvarar artikel 16 i 2009 års förslag)

Denna artikel har ändrats betydligt jämfört med 2009 års förslag. Medlemsstaterna är inte skyldiga att göra en utskrift av varje personlig intervju. Enligt de föreslagna bestämmelserna ska det upprättas en ingående rapport med alla väsentliga uppgifter som framkommer under intervjun. Medlemsstaterna får också föreskriva att intervjun ska spelas in med hjälp av en ljud- eller videoupptagning. Emellertid ska det även i dessa fall upprättas en ingående rapport, till vilken upptagningen ska fogas.

Sökanden måste ges tillfälle att yttra sig över rapporten. Därför ska sökanden informeras om rapportens innehåll i samband med att den personliga intervjun slutförs eller inom en viss angiven tidsfrist innan den beslutande myndigheten fattar sitt beslut. Ordet ”hela” visar att informationen måste inbegripa alla inslag i rapporten på ett övergripande sätt och, om nödvändigt, meddelas med bistånd av en tolk.

Förslaget ålägger medlemsstaterna att begära sökandens godkännande av rapportinnehållet. Det finns dock ett undantag från denna regel, nämligen när intervjun spelas in med hjälp av ljud- eller videoupptagning. I sådant fall måste sökanden ges tillfälle att åberopa den till rapporten fogade upptagningen som bevisning i överklagandeförfaranden.

Om sökanden vägrar att godkänna rapporten ska detta antecknas i ärendeakten. Detta ska dock inte hindra att den beslutande myndigheten fattar beslut.

Artikel 18 (motsvarar artikel 17 i 2009 års förslag)

Förslaget innebär betydande ändringar av bestämmelserna om läkarintyg. Artikelrubriken har ändrats genom att ordet ”rättslig” har tagits bort. Detta ger en klarare bild av det faktiska innehållet i artikeln.

Av punkt 1 första meningen framgår den allmänna principen att sökanden bör tillåtas genomgå en läkarundersökning, så att han eller hon kan ge in ett läkarintyg till den beslutande myndigheten till stöd för sina utsagor. Användningsområdet för detta läkarintyg är begränsat, eftersom det endast syftar till att fungera som ett underlag för sökandens påståenden om tidigare förföljelse eller allvarlig skada. Läkarintyget är således inte i sig ett bevis för att sökanden varit utsatt för förföljelse. Medlemsstaterna får fastställa en rimlig tid inom vilken intyget måste ha lämnats in, för att förebygga att prövningen och beslutet försenas. För att göra förfarandena mer effektiva och undvika missbruk och onödig tidsutdräkt, föreskriver bestämmelsen en möjlighet att fatta beslut utan hänsyn till läkarintyget, om detta lämnats in för sent och godtagbara skäl för förseningen saknas.

En läkarundersökning kan vara särskilt relevant vid prövningen om sökanden saknar förmåga att på ett tillfredsställande sätt presentera de nödvändiga elementen för att underbygga sin ansökan. Därför finns i punkt 2 ett krav om att den beslutande myndigheten på eget intiativ, och förutsatt att sökande lämnat sitt medgivande, ska låta utföra en läkarundersökning, om den anser att det finns skäl att anta att sökanden lider av posttraumatisk stress eller har blivit utsatt för tortyr eller allvarlig skada som gör att han eller hon inte klarar en intervju. Om sökanden vägrar att genomgå en läkarundersökning ska detta inte hindra att den beslutande myndigheten fattar beslut.

I den nya punkt 5 klargörs innehållet i den utbildning som medlemsstaterna ska tillhandahålla dem som intervjuar sökande. Orden ”känna igen” innebär att syftet med utbildningen måste vara att se till att intervjuaren känner till och har förmåga att känna igen sådana symptom som kan vara en indikation på tidigare tortyr eller andra medicinska problem som kan påverka sökandens förmåga att bli intervjuad.

Artiklarna 19–22 (motsvarar artikel 18 i 2009 års förslag)

De nya artiklarna 19–22 syftar till att anpassa och förtydliga bestämmelserna om rätt till rättsligt bistånd och biträde, i syfte att göra dessa bestämmelser mer flexibla och samtidigt se till att sökande som så begär och som saknar nödvändiga medel ges kostnadsfri tillgång till rättslig information och information om handläggningen i ärendet. Detta är ett av de viktigaste inslagen i satsningen på en kvalitativ prövning redan i första instans (frontloading). Valet av denna strategi stöddes fullt ut av resultaten från ett brittiskt projekt, det så kallade Solihull pilot, som presenterades vid ministerkonferensen om asyl i september 2010. Detta projekt bekräftade hypotesen att insatser för att stärka de inledande faserna av asylprocessen, särskilt genom att ge asylsökande tillgång till kompetent rättslig rådgivning redan från början, leder till betydande förbättringar av kvaliteten på de beslut som fattas i första instans.

Jämfört med 2009 års förslag har terminologin ändrats för att undvika potentiell sammanblandning mellan tre olika inslag: 1. miniminivån för tillhandahållande av rättslig information och information om handläggningen i ärendet i första instans, 2. kostnadsfritt bistånd för att säkerställa en effektiv tillgång till rättslig prövning vid överklaganden, och 3. sökandens rätt att kontakta en juridisk rådgivare på egen bekostnad. För att skapa större tydlighet i bestämmelserna och strukturen har artikel 18 i 2009 års förslag delats upp på fyra artiklar. Uppdelningen på dessa artiklar klargör skillnaderna mellan dessa olika begrepp i olika skeden av förfarandet.

Artikel 19

Denna artikel innehåller bestämmelser om rättslig information och information om handläggningen av ärendet i första instans. Artikelrubriken syftar till att klargöra att medlemsstaterna är skyldiga att på begäran förse sökandena med rättslig information och information om handläggningen i ärendet i första instans, och att detta inte ska vara att betrakta som ”rättsligt bistånd och biträde”. I enlighet med vad som redan gäller i flera medlemsstater är det således inte nödvändigt att utse en advokat för varje sökande för att uppfylla detta krav.

I bestämmelsen fastställs också en miniminivå för tillhandahållandet av rättslig information och information om handläggningen i ärendet. För det första ingår således en förklaring av de olika etapper, verktyg, rättigheter och skyldigheter som kan vara av relevans i ärendet, inklusive skyldigheterna att samarbeta och inkomma med de handlingar som avses i artikel 4 i skyddsdirektivet. För det andra ingår vid beslut som går den sökande emot en förklaring av de faktiska rättsliga och processuella grunderna för avslaget, för att sökanden ska kunna fatta ett mer väl underbyggt beslut om huruvida han eller hon ska åberopa sin rätt till ett effektivt rättsmedel. Detta förtydligande visade sig nödvändigt med hänsyn till erfarenheterna från diskussionerna om det tidigare förslaget.

I artikel 20.2 klargörs att om medlemsstaterna tillhandahåller kostnadsfritt rättsligt bistånd och biträde i förfaranden i första instans, förmodas detta inbegripa de inslag som avses i bestämmelsen om kostnadsfri rättslig information och information om handläggningen i ärendet.

Punkt 2 hänvisar till ytterligare villkor som ska tillämpas. Dessa beskrivs närmare i avsnittet om artikel 21 nedan.

Artikel 20

Av rubriken till denna nya artikel framgår att medlemsstaterna ska säkerställa tillgång till kostnadsfritt rättsligt bistånd eller biträde vid överklaganden. Enligt det ändrade förslagets terminologi innebär kostnadsfritt rättsligt bistånd eller biträde att sökanden ska bistås och företrädas av en person som är kvalificerad för ändamålet. I flera medlemsstater innebär detta en advokat. Även här förekommer minimikrav, bland annat med avseende på förberedelsen av processuella handlingar och deltagandet i domstolsförhandlingen. Det senare kravet är begränsat till förfaranden i andra instans. I eventuella högre instanser än så har medlemsstaterna ingen skyldighet enligt detta direktiv att tillhandahålla kostnadsfritt rättsligt bistånd eller biträde. Minimikraven i denna bestämmelse omfattar både bistånd (förbedelse av handlingar) och biträde (deltagande vid domstolsförhandlingen), och detta har klargjorts genom att ”och/eller” har ersatts med endast ”och”.

Punkt 2 hänvisar till befintlig praxis i flera medlemsstater, där kostnadsfritt rättsligt bistånd eller biträde (genom advokater) finns tillgängligt redan i förfaranden i första instans (det vill säga förvaltningsförfaranden inför den beslutande myndigheten). Genom denna punkt görs en anpassning till deras system, då det klargörs att dessa medlemsstater inte dessutom måste tillhandahålla den rättsliga information och information om handläggningen i ärendet som föreskrivs i artikel 19, eftersom det rättsliga biståndet och biträdet av advokat redan täcker dessa behov.

I punkt 3 beskrivs möjligheten att pröva om ett överklagande vilar på sådan grund att det ”förtjänar” att prövas (merits test). Detta innebär att medlemsstaterna får föreskriva att sökande vars överklagande inte har några rimliga utsikter till framgång inte ska ha tillgång till kostnadsfritt rättsligt bistånd och biträde. Denna fråga ska dock bedömas av domstolen och inte av den beslutande myndigheten. I andra stycket begränsas användningen av detta ”test” genom en hänvisning till artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, där det anges att personer som inte har tillräckliga medel ska erbjudas rättshjälp, om denna hjälp är nödvändig för att ge dem en effektiv möjlighet att få sin sak prövad inför domstol. Detta stycke bör jämföras med artikel 21.2 c i direktivet, som innehåller den allmänna regeln om att kostnadsfri rättslig information och information om handläggningen i ärendet, och kostnadsfritt rättsligt bistånd och biträde, endast ska tillhandahållas dem som saknar tillräckliga medel för ändamålet.

Artikel 21

I denna artikel fastställs de allmänna villkoren vid kostnadsfritt tillhandahållande av rättslig information och information om handläggningen och av rättsligt bistånd och biträde. Den nya punkt 1 syftar till att ge medlemsstaterna ett omfattande utrymme för egen bedömning av hur dessa skyldigheter ska fullgöras. Även om tilldelning av en advokat betrakas som en standardlösning, kan medlemsstaterna uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 19 och 20 genom att utse icke-statliga organisationer eller särskilda statliga tjänsteavdelningar. Denna bestämmelse ligger i linje med redan befintliga system i flera medlemsstater.

Artikel 22

I denna artikel bibehålls sökandens rätt att samråda med en advokat under alla steg i förfarandet. Den viktigaste skillnaden mellan bestämmelserna i denna artikel och dem i artiklarna 19–21 är att de förstnämnda endast omfattar rätten att kontakta advokat på sökandens egen bekostnad. Det anges också att medlemsstaterna kan tillåta icke-statliga organisationer att tillhandahålla sådana tjänster.

Artikel 23 (motsvarar artikel 19 i 2009 års förslag)

Genom det ändrade förslaget införs en ändring avseende tillgången till information i förfaranden som ger upphov till frågor om den nationella säkerheten. För att inte inkräkta på principen om parternas likställdhet i processen och etablerad rättspraxis, föreskrivs nu en möjlighet för medlemsstaterna att bevilja tillgång till akter endast för vissa personer (advokater) i den stat där den nationella säkerheten är i fara. Denna bestämmelse ska säkerställa att sökanden har adekvat representation samtidigt som ingen känslig eller sekretessbelagd information läcker ut. Bestämmelserna tillåter att ombudet (statstjänstemannen, advokaten) inte medges ha någon kontakt med sökanden.

Artikel 24 (motsvarar artikel 20 i 2009 års förslag)

Det ändrade förslaget syftar till att förenkla bestämmelserna om personer med särskilda behov. Det fastställer de grundläggande principerna och gör det möjligt för medlemsstaterna att hitta de lämpligaste lösningarna.

I artikelrubriken klargörs, i enlighet med definitionen i artikel 2 d, att man vid tillämpningen av detta direktiv ska ta hänsyn till den särskilda situationen för sökande som är i behov av särskilda rättssäkerhetsgarantier. Syftet är särskilt att belysa att behov av särskilda rättssäkerhetsgarantier och särskilda behov när det gäller mottagandet kan ta sig olika uttryck.

I punkt 1 anges att sökande som är i behov av särskilda rättssäkerhetsgarantier måste identifieras i god tid. Denna bestämmelse överensstämmer fullt ut med de relevanta bestämmelserna i det ändrade direktivet om mottagningsvillkor. Medlemsstaterna kan använda sig av den mekanism som beskrivs i artikel 22 i det ändrade förslaget till det direktivet.

Genom föreliggande förslag får medlemsstaterna ett stort utrymme för egen bedömning när det gäller metoderna för att identifiera sökande i behov av särskilda rättssäkerhetsgarantier, om sådana behov framkommer under förfarandet. Detta kan särskilt vara fallet vid vissa trauman som gör påminda först efter en tid.

I punkt 2 beskrivs i allmänna termer principen om att sökande i behov av särskilda rättssäkerhetsgarantier ska ges den tid och det relevanta stöd de behöver för att lägga fram de uppgifter som ligger till grund för ansökan. Denna bestämmelse syftar till att ge medlemsstaterna största möjliga utrymme att själva hitta lämpliga former för genomförandet i de enskilda fallen.

Artikel 25 (motsvarar artikel 21 i 2009 års förslag)

Det ändrade förslaget innebär en viktig utvidgning av företrädarens skyldighet att bistå ett ensamkommande barn. Biståndets omfattning har förtydligats och breddats med hänsyn till ensamkommande barns särskilda behov. Nu föreskrivs att företrädaren ska bistå barnet för att göra det möjligt för detta att utnyttja de rättigheter och fullgöra de skyldigheter som följer av direktivet. Kravet på opartiskhet har tagits bort, eftersom företrädaren ändå är skyldig att tillvarata barnets intressen. Det har dock specificerats att företrädaren ska utföra sitt uppdrag i enlighet med principen om att sätta barnets bästa i främsta rummet.

Punkt 2 b har tagits bort, eftersom det faktum att en underårig är gift eller har varit gift inte i sig innebär att han eller hon inte behöver bistånd. Därigenom kan hänsyn tas till eventuella fall av barnäktenskap.

I punkt 3 a har kravet på att intervjun ska utföras av en person som har nödvändiga kunskaper om barns behov utsträckts till att även omfatta intervjuer som syftar till att fastställa om ärendet överhuvud taget ska prövas.

I punkt 4 klargörs att inte endast det ensamkommande barnet, utan också hans eller hennes företrädare kostnadsfritt ska förses med rättslig och förfaranderelaterad information, och att detta också gäller förfaranden om återkallande av internationell skyddsstatus. Därmed omfattas alla förfaranden enligt direktivet.

Punkt 5 innehåller en ändring med avseende på läkarundersökningar av barn för att fastställa deras ålder. Det anges således att om undersökningen inte ger något klart svar härvidlag, ska sökanden betraktas som underårig.

Punkt 6 utesluter möjligheten att tillämpa ett merits test på bestämmelsen om kostnadsfritt rättsligt bistånd och biträde vid överklaganden. Syftet är att skydda de ensamkommande barnens intressen.

Artikel 26 (motsvarar artikel 22 i 2009 års förslag)

Inga ändringar jämfört med 2009 års förslag.

Artikel 27 (motsvarar artikel 23 i 2009 års förslag)

Inga ändringar jämfört med 2009 års förslag.

Artikel 28 (motsvarar artikel 24 i 2009 års förslag)

Denna artikel ger möjlighet att avslå en ansökan som ogrundad om den bedöms ha återkallats implicit, förutsatt att den har prövats på ett adekvat sätt och en personlig intervju har hållits.

I punkt 2 föreskrivs en möjlighet för sökande som efter ett implicit återkallande anmäler sig på nytt för att ge in en ny ansökan efter det att beslut har fattas om att avbryta prövningen. I princip är det inte möjligt att betrakta denna nya ansökan som en efterföljande ansökan. Följaktligen kan den inte heller avvisas med hänvisning till att den inte innehåller några nya uppgifter. Om en sökande anmäler sig på nytt mer än ett år efter det att den föregående ansökan ansågs återkallad, är medlemsstaterna emellertid inte skyldiga enligt direktivet att ta upp ärendet på nytt utan kan i stället behandla den nya ansökan som en efterföljande ansökan. Dessa bestämmelser syftar till att tillhandahålla vertyg för att komma till rätta med missbruk av systemet genom upprepat ingivande av grundlösa ansökningar.

Artikel 29 (motsvarar artikel 25 i 2009 års förslag)

Ordalydelsen i punkt 1 a har anpassats till andra artiklar i direktivet, men innehållet kvarstår oförändrat.

Artikel 30 (motsvarar artikel 26 i 2009 års förslag)

Inga ändringar jämfört med 2009 års förslag.

Artikel 31 (motsvarar artikel 27 i 2009 års förslag)

Genom det ändrade förslaget införs en rad ändringar avseende prövningen i första instans och påskyndade förfaranden. Ändringarna syftar till att jämka samman olikheter i medlemsstaternas nationella system samt till att säkerställa större flexibilitet och effektiva metoder för att hantera missbruk av systemen.

I punkt 3 bibehålls den generella sexmånadersfrist som gäller för att avsluta förfarandet i första instans. Emellertid har ytterligare två undantag införts, nämligen när ett stort antal sökande ger in ansökningar samtidigt och när den beslutande myndigheten inte kan hålla fristen på grund av sökandens underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter.

Medlemsstaterna kan också skjuta upp slutförandet av förfarandet om den beslutande myndigheten inte kan fatta beslut på grund av en osäker situation i ursprungslandet som förväntas vara tillfällig. I sådana fall kan medlemsstaterna överskrida tidsfristen på sex + sex månader, samtidigt som sökanden behåller sin ställning som sökande.

Grunderna för prioritering har ändrats för att anpassa direktivet till det ändrade förslaget till direktiv om mottagningsvillkor. Medlemsstaterna kan prioritera en prövning om sökanden tillhör en sårbar kategori. Ordalydelsen har anpassats till det nya begreppet ” sökande i behov av särskilda rättssäkerhetsgarantier”. Ensamkommande barn har tagits upp som exempel på en grupp där prioritering kan vara särskilt motiverad.

I punkt 6 klargörs att de där angivna grunderna kan användas för såväl påskyndade förfaranden som förfaranden vid gränsen. Denna ändring är en anpassning till de nationella systemen i de medlemsstater som tillämpar det allmänna förfarandet vid gränsen. Förteckningen över ärenden som kan bli föremål för påskyndat förfarande eller prövning vid gränsen förblir dock uttömmande.

Två grunder för påskyndat förfarande (och prövning vid gränsen) har återinförts:

I led e återinförs led g från 2005 års direktiv. Denna grund syftar till att ge förutsättningar att hantera missbruk av systemet på ett effektivt sätt. Ordalydelsen har ändrats, och det anges nu att denna grund kan åberopas om sökanden har lämnat klart falska eller uppenbart osannolika uppgifter som motsäger tillräckligt kontrollerad information om ursprungslandet. Ändringen syftar till att tillföra denna grund ett objektivt element.

I led g återinförs led m från 2005 års direktiv, som rör hot mot den allmänna ordningen eller säkerheten. Det klargörs att prövningen av en ansökan kan påskyndas om en sökande på allvarliga grunder kan betraktas som en fara för den nationella säkerheten.

Punkt 7 i 2009 förslag har strukits. Kravet att säkerställa en adekvat och fullständig prövning har flyttats till en ny punkt 7. Bestämmelserna om uppenbart ogrundade ansökningar har strukits, eftersom artikel 28 i 2005 års direktiv, som täcker de besstämmelserna, har återinförts.

Artikel 32 (motsvarar artikel 28 i 2005 års direktiv)

Denna artikel motsvarar artikel 28 i 2005 års direktiv. Innehållsmässigt avser ändringen fall som rör den nationella säkerheten, vilket är den enda grund för påskyndad handläggning som inte vilar på att ansökan är uppenbart ogrundad. Artikel 28 i 2009 års förslag har tagits bort eftersom den innehöll likadana bestämmelser.

Artikel 33 (motsvarar artikel 29 i 2009 års förslag)

Led d har ändrats eftersom ordet ”identisk” ansågs alltför snävt och gjorde tillämpningen av denna avvisningsgrund praktiskt omöjlig och oförenlig med de bestämmelser om efterföljande ansökningar som artikel 33 d var avsedd att komplettera. Det ändrade förslaget klargör att denna avvisningsgrund kan användas när inga nya uppgifter av relevans har framkommit vid en efterföljande ansökan. Kopplingen till efterföljande ansökningar (och definitionen av dessa) har förtydligats.

Artikel 34 (motsvarar artikel 30 i 2009 års förslag)

Bestämmelserna har anpassats till de allmänna bestämmelserna om personliga intervjuer, närmare bestämt med avseende på kravet att intervjuaren inte bör bära uniform.

Artikel 35 (motsvarar artikel 31 i 2009 års förslag)

Det ändrade förslaget innebär en uttrycklig möjlighet för sökanden att bestrida tillämpningen av begreppet första asylland i hans eller hennes särskilda fall.

Artikel 36 (motsvarar artikel 34 i 2009 års förslag)

Inga ändringar jämfört med 2009 års förslag.

Artikel 37 (motsvarar artikel 33 i 2009 års förslag)

Inga ändringar jämfört med 2009 års förslag.

Artikel 38 (motsvarar artikel 32 i 2009 års förslag)

Inga ändringar jämfört med 2009 års förslag.

Artikel 39 (motsvarar artikel 38 i 2009 års förslag)

För konsekvensens skull har en ny punkt 6 lagts till. I denna bestämmelse åläggs medlemsstaterna att regelbundet underrätta kommissionen om de länder på vilka begreppet europeiskt säkert tredjeland tillämpas. Detta överensstämmer med en motsvarande förpliktelse avseende säkra tredjeländer i allmänhet.

Artikel 40 (motsvarar artikel 35.1–7 och 35.9 i 2009 års förslag)

Bestämmelserna om upprepade eller efterföljande ansökningar har klargjorts betydligt för att säkerställa en effektiv handläggning av sådana ansökningar. En definition av begreppet ”efterföljande ansökan” sörjer för ett tydligt tillämpningsområde för dessa bestämmelser. En efterföljande ansökan kan bli föremål för avvisning om det inte har tillkommit några nya uppgifter som uppenbart stärker sannolikheten för att den sökande uppfyller kraven för internationellt skydd. Förekomsten av nya uppgifter måste kontrolleras genom en preliminär prövning. Om det konstateras att nya uppgifter har tillkommit ska den efterföljande ansökan prövas i enlighet med de allmänna bestämmelserna. Det har klargjorts att om inga nya uppgifter har tillkommit, ska ansökan avvisas. Bestämmelserna om efterföljande ansökningar kan också tillämpas om en ogift underårig ger in en separat ansökan.

Artikel 41 (motsvarar artiklarna 35.8–9 i 2009 års förslag)

Innehållet i dessa bestämmelser kvarstår oförändrat, men texten har anpassats av tydlighetsskäl.

Artikel 42 (motsvarar artikel 36 i 2009 års förslag)

Punkt 3 b har strukits, eftersom den är överflödig. Denna bestämmelse omfattas i det nya förslaget av artikel 40.3.

Artikel 43 (motsvarar artikel 37 i 2009 års förslag)

Denna artikel kvarstår oförändrad. Likväl innebär ändringarna i artiklarna 31 och 33 en utvidgning av tillämpningsområdet för denna artikel genom hänvisningar. De ytterligare grunderna för påskyndat förfarande gör det möjligt att pröva dessa ärenden inom ramen för gränsförfarandet. Även ändringen av bestämmelserna om avvisning av ansökningar som saknar nya inslag möjliggör en vidare användning av gränsförfaranden.

Artikel 44 (motsvarar artikel 39 i 2009 års förslag)

Inga ändringar jämfört med 2009 års förslag.

Artikel 45 (motsvarar artikel 40 i 2009 års förslag)

Punkt 4 har ändrats. Medlemsstaterna får föreskriva att det internationella skyddet ska upphöra om den som ansökt om sådant skydd blir medborgare i den berörda medlemsstaten.

Artikel 46 (motsvarar artikel 41 i 2009 års förslag)

Bestämmelserna om rätt till ett effektivt rättsmedel har i huvudsak bibehållits för att garantera överensstämmelse med den rättsspraxis som utarbetats av Europeiska unionens domstol och Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna.

Ändringarna rör följande delar:

I punkt 5 har det klargjorts att sökanden ska ha rätt att stanna på medlemsstaternas territorium till dess att tidsfristen för att överklaga har löpt ut.

Punkt 6 har kompletterats med ytterligare en grund som inte leder till automatiskt uppskjutande, nämligen om ansökan ska avvisas på grund av ett en annan medlemsstat redan har beviljat flyktningstatus. Det har klargjorts att undantag från principen om automatiskt uppskjutande verkan endast får göras om det finns grund för ett påskyndat förfarande eller avvisning av ansökan. Som en följd av utvidgningen av grunderna för påskyndat förfarande i artikel 31.6, har denna punkt ett vidare tillämpningsområde än i 2009 års förslag.

I punkt 9 har skyldigheten att fastställa tidsfrister för domstolarnas avgöranden vid överklaganden tagits bort av hänsyn till olikheter i de nationella rättssystemen.

Punkt 5 i 2005 års direktiv har strukits för att säkerställa överensstämmelse med punkt 2 och skyddsdirektivet.

MOTIVERING

1. Bakgrund 1.1. Motiv och syfte

I enlighet med planen om asylpolitik[1] lade kommissionen den 21 oktober 2009 fram ett förslag om ändring av rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus[2] (nedan kallat direktivet om asylförfaranden).

Förslaget utarbetades på grundval av en utvärdering av medlemsstaternas tillämpning av det gällande direktivet. Det tog också hänsyn till ett brett samråd som genomförts tillsammans med medlemsstaterna, Förenta nationernas flyktingkommissariat (UNHCR), icke-statliga organisationer och andra berörda intressenter. Uppgifterna om genomförandet av det befintliga direktivet sammanställdes senare i en utvärderingsrapport[3], som offentliggjordes i september 2009. Slutsatserna i denna rapport gav ytterligare underlag för att lägga fram förslaget.

Vid den första behandlingen av kommissionens förslag den 6 april 2011 antog Europaparlamentet en ståndpunkt som i princip stödde de föreslagna ändringarna.

Förslaget diskuterades också i rådet, främst under det spanska ordförandeskapet 2010. Diskussionerna gick emellertid trögt och rådet kunde inte nå fram till en ståndpunkt.

Kommissionen vill genom att lägga fram ett ändrat förslag utnyttja sin initiativrätt för att ingjuta ny kraft i arbetet med att skapa en fungerande gemensamt asylförfarande som är till fördel för både medlemsstaterna och flyktingarna. Kommissionen har ett politiskt ansvar att skapa realistiska förutsättningar för att unionen ska kunna uppfylla sitt åtagande i Stockholmsprogrammet att införa ett gemensamt europeiskt asylsystem till 2012. Antagandet av det ändrade direktivet om varaktigt bosatta, som även är tillämpligt på personer som omfattas av internationellt skydd, var ett viktigt steg i den riktningen.

Det är viktigt att ett nytt gemensamt asylförfarande är snabbt och rättvist. För att uppnå dessa mål har kommissionen fortsatt samla kunskap om hur man på bästa sätt kan konsolidera nationell praxis och infoga den i ett system som är både konsekvent och lätt att tillämpa i hela unionen. I det ändrade förslaget sammanförs de ytterligare kunskaper och erfarenheter som har byggts upp under diskussionerna om det föregående förslaget.

Det system som föreslås i det ändrade förslaget är effektivt samtidigt som det uppfyller skyddskraven. Det är kostnadseffektivt och ger möjlighet att hantera försök till missbruk. Systemet garanterar också att ansökningar kommer att behandlas likvärdigt i alla medlemsstater. Det respekterar till fullo de grundläggande rättigheterna och den relevanta rättspraxis som är under utveckling, vilket bidrar till att garantera att det klarar granskningar i domstol. Samtidigt är det tillräckligt flexibelt för att hantera olikheterna i de nationella rättssystemen. Bestämmelserna har förtydligats och förenklats för att säkerställa ett effektivt genomförande.

Det ändrade förslaget bör ses i samband med det ändrade förslaget om mottagningsvillkor. Det förslaget syftar bland annat till att garantera bättre och mer harmoniserade mottagningsnormer för asylsökande i hela unionen.

Det ändrade förslaget har också kopplingar till förordningen om inrättande av ett europeiskt stödkontor för asylfrågor, som antogs den 19 maj 2010. Nu när stödkontoret har inlett sin verksamhet bör det ges en mer konkret roll när det gäller att hjälpa medlemsstaterna att genomföra de gemensamma bestämmelserna på ett mer effektivt sätt.

1.2. Allmän bakgrund

Förslaget från 2009 och det här ändrade förslaget är en del av ett lagstiftningspaket som syftar till att inrätta ett gemensamt europeiskt asylsystem.

Under 2008 antog kommissionen, utöver förslaget om ändring av direktivet om mottagningsvillkor, också förslaget om ändring av Dublin- respektive Eurodacförordningen. Under 2009 antog kommissionen förslag om ändring av direktivet om asylförfaranden och skyddsdirektivet. Slutligen inrättades det europeiska stödkontoret för asylfrågor genom en förordning av den 19 maj 2010. Syftet var att förbättra samordningen av det operativa samarbetet mellan medlemsstaterna, så att gemensamma bestämmelser på asylområdet genomförs på ett effektivt sätt.

Lagstiftningspaketet ligger i linje med 2008 års europeiska pakt för invandring och asyl[4], där Haagprogrammets mål bekräftades på nytt och kommissionen uppmanades att lägga fram förslag för att senast 2012 införa ett enda asylförfarande med gemensamma garantier. I Stockholmsprogrammet, som antogs av Europeiska rådet vid dess möte den 10–11 december 2009, understryks behovet av att senast 2012 upprätta ett gemensamt område för skydd och solidaritet grundat på ett gemensamt asylförfarande och en enhetlig status för dem som beviljats internationellt skydd på grundval av höga skyddsnivåer och rättvisa och ändamålsenliga förfaranden. Det bekräftades särskilt att människor i behov av internationellt skydd måste garanteras tillgång till rättssäkra och effektiva asylförfaranden Enligt Stockholmsprogrammet bör asylsökande oavsett i vilken medlemsstat deras asylansökan ges in, erbjudas samma villkor i fråga om förfaranderegler och fastställande av status. Målet bör vara att liknande fall behandlas lika och leder till samma resultat.

Som en del av förberedelserna inför det föregående förslaget genomfördes en konsekvensbedömning. Det ändrade förslaget baserar sig på samma principer som det föregående. Dessutom syftar det till att minska kostnaderna och den administrativa bördan, samt till att förenkla och klargöra vissa bestämmelser för att underlätta genomförandet. Konsekvensbedömningen för det föregående förslaget kan därför även användas med avseende på det ändrade förslaget.

1.3. Förenlighet med Europeiska unionens politik och mål på andra områden

Detta förslag överensstämmer fullt ut med Europeiska rådets slutsatser från mötet i Tammerfors 1999, Haagprogrammet från 2004, den europeiska pakten för invandring och asyl, som antogs av Europeiska rådet den 17 oktober 2008, samt Stockholmsprogrammet från 2009, enligt vilket ett europeiskt stödkontor för asylfrågor ska ha inrättats till 2012.

Förslaget överensstämmer också med målen i Europa 2020-strategin, särskilt när det gäller en bättre integration av lagliga migranter. Genom att främja snabbare och mer gedigna asylförfaranden kan man också göra flyktingar och personer i behov av internationellt skydd mer attraktiva på arbetsmarknaden, eftersom deras yrkeskunskaper inte skulle bli lidande på samma sätt av en lång period utan fullt tillträde till arbetsmarknaden. Det syftar också till att minska medlemsstaternas mottagningskostnader och därigenom minska trycket på de offentliga finanserna.

2. Samråd med berörda parter

Som en del av det förberedande arbetet inför det föregående förslaget lade kommissionen fram en grönbok, genomförde flera expertmöten (också med UNHCR och partner i det civila samhället), beställde en extern undersökning och samlade in uppgifter från flera ingående enkäter. Den 8 september 2010 antog kommissionen utvärderingsrapporten om genomförandet av det nuvarande direktivet. Rapportens slutsatser bekräftade de iakttagelser som gjorts under det förberedande arbetet.

Efter det att det föregående förslaget lagts fram i oktober 2009 fördes diskussioner på ett tekniskt plan i rådet, främst under det spanska ordförandeskapet. Under diskussionerna invände flera medlemsstater mot vissa av förslagets bestämmelser, med hänvisning till oförenliga inslag i deras asyl- eller rättssystem. Rådet lyckades inte nå fram till tillfredsställande lösningar.

Det blev uppenbart att det fanns en möjlighet för kommissionen att göra en samlad översyn av det tidigare förslaget och föreslå en mer övergripande lösning för de problem som uppmärksammats, utan att röra de delar som faktiskt tillför ett mervärde. Då skulle man kunna undvika att införa en rad separata undantag för olika medlemsstater och slippa riskera sammanhållningen av det föreslagna systemet som helhet. Genom att förtydliga och förenkla de föreslagna bestämmelserna och därigenom underlätta medlemsstaternas genomförande skulle man kunna blåsa nytt liv i diskussionerna. Därför tillkännagav kommissionen i rådet (rättsliga och inrikes frågor) att den avsåg att lägga fram ett ändrat förslag till direktiv före inledningen av 2011 års polska ordförandeskap i rådet.

Som en del av det föreberedande arbetet inför detta ändrade förslag genomförde kommissionen en rad samrådsmöten om tekniska frågor. Det ändrade förslaget tar också hänsyn till diskussionerna inom ramen för ministerkonferensen om kvalitet och effektivitet i asylprocessen, som organiserades av det belgiska ordförandeskapet den 13–14 september 2010. Konferensen tog bland annat upp frågor om intervjuer, fortbildning, ursprungslandsinformation, prioriterade förfaranden och upprepade ansökningar.

Europaparlamentet antog sin ståndpunkt vid den första behandlingen den 6 april 2011. Resolutionen stödde kommissionens förslag på de allra flesta punkter. De flesta av de föreslagna ändringarna syftade till att stärka sökandenas rättssäkerhetsgarantier. Vissa var avsedda att skapa större flexibilitet för medlemsstaterna eller att göra texten mer konsekvent på ett övergripande plan. Hänsynen till resolutionens innehåll vid utarbetandet av det ändrade förslaget har medfört en rad ändringar beträffande såväl ordalydelsen som sakinnehållet.

Parlamentets ståndpunkt innehåller också ett stort antal ändringsförslag som skulle leda till avsevärda förändringar när det gäller frågor med anknytning till begreppet ”säkert tredjeland”. Kommissionen granskade frågan noggrant och kom fram till att man för framtiden borde överväga att lyfta ut de nationella förteckningarna över säkra länder och anta gemensamma EU-förteckningar. Detta kommer dock att bli realistiskt först när det europeiska stödkontoret för asylfrågor har kapacitet att på ett bestående sätt bistå vid avskaffandet av de nationella förteckningarna genom att utarbeta rapporter om ursprungsländer på grundval av relevant, tillförlitlig, korrekt och aktuell information om ursprungsländer, som samlats in på ett öppet och opartiskt sätt, genom att utveckla ett gemensamt format och en gemensam metod för att presentera, kontrollera och använda information om ursprungsländer samt för att analysera information om ursprungsländer.

Även om parlamentets ändringar i fråga om de olika begrepp som används i samband med säkra tredjeländer inte har införlivats med det ändrade förslaget, erkänner kommissionen behovet av att harmonisera dessa bestämmelser ytterligare. Därför åtar sig kommissionen att, tillsammans med medlemsstaterna och under medverkan av parlamentet, organisera en regelbunden översyn av dessa begrepp under lämpliga former. Denna regelbundna översyn borde vara till hjälp vid ytterligare harmonisering i framtiden.

Det ändrade förslaget ska vara en välavvägd lösning för att underlätta förhandlingarna mellan de båda lagstiftarna.

3. Rättsliga aspekter 3.1. Sammanfattning av den föreslagna åtgärden

Huvudsyftet med det ändrade förslaget är att förenkla och klargöra bestämmelserna, och därigenom göra dem mer förenliga med de olika nationella rättssystemen, och att hjälpa medlemsstaterna att tillämpa dem på ett sätt som är mer kostnadseffektivt i deras respektive särskilda situationer.

Liksom när det gäller det föregående förslaget är det övergripande syftet att införa effektiva och rättvisa förfaranden. Förslaget kommer även i fortsättningen att säkerställa full respekt för de grundläggande rättigheterna, eftersom det utformats med hänsyn till EU-domstolens och Europadomstolens framväxande rättspraxis, särskilt när det gäller rätten till ett effektivt rättsmedel. I jämförelse med det nuvarande direktivet har de rättssäkerhetsgarantier som ska säkerställa rättvisa och effektiva förfaranden setts över för att få en mer konsekvent tillämpning av processuella principer. Förslaget inför också förenklade och mer konsekventa processuella begrepp och lösningar, i syfte att förse asylmyndigheterna med de verktyg de behöver för att förhindra missbruk och snabbt avfärda uppenbart grundlösa ansökningar.

För att underlätta konsekvent tillämpning av asylregelverket och förenkla tillämpliga förfaranden införs genom förslaget ett enda förfarande, och därmed klargörs att ansökningar bör prövas i förhållande till båda formerna av internationellt skydd som anges i skyddsdirektivet. Förslaget bidrar till större förenlighet med det ändrade förslaget till direktiv om mottagningsvillkor och med förordningen om det europeiska stödkontoret för asylfrågor.

3.1.1. Underlätta genomförandet för medlemsstaterna

Ett antal ändringar gjordes för att göra förslaget mer förenligt med de olika rättssystemen och förfarandena i medlemsstaterna. Detta gäller till exempel bestämmelser om beslut om rätt att resa in på territoriet, möjligheten att skjuta på ett beslut om situationen i ursprungslandet är oklar och grunder för att pröva ansökningar redan vid gränsen. Flera bestämmelser har också gjorts mer flexibla för att underlätta genomförandet.

För att göra det möjligt för medlemsstaterna att hantera ett stort antal samtidiga asylansökningar på rätt sätt, har ändringar införts i bestämmelserna om tillgången till prövning och genomförandet av personliga intervjuer samt om hur länge ett asylförfarande maximalt får pågå.

Slutligen har alla bestämmelser i texten gåtts igenom noggrant för att klargöra och förenkla dem och därigenom underlätta diskussioner och säkerställa ett effektivt genomförande.

3.1.2. Bättre möjligheter att hantera eventuellt missbruk

Det ändrade förslaget förbättrar medlemsstaternas förmåga att vidta åtgärder mot eventuellt missbruk av asylsystemet. Nya bestämmelser föreskriver att medlemsstaterna får använda sig av påskyndade förfaranden och pröva ansökningar vid gränsen om den sökande har kommit med uppenbart falska eller orimliga utsagor som klart motsäger kontrollerade uppgifter om läget i ursprungslandet, med följden att ansökan framstår som uppenbart ogrundad. Detsamma gäller för sökande som utgör en fara för den allmänna ordningen och säkerheten.

För att på ett bättre sätt kunna hantera situationer där sökande avviker eller underlåter att fullgöra sina skyldigheter har även bestämmelserna om underförstått tillbakadragande av en ansökan ändrats. Enligt dessa bestämmelser kan medlemsstaterna avslå en ansökan med hänvisning till underförstått tillbakadragande om myndigheterna redan har tillräckligt med underlag för att pröva ansökan på ett adekvat sätt. För att göra de sökande mer medvetna om konsekvenserna av ett tillbakadragande, är medlemsstaterna skyldiga att informera dem om dessa bestämmelser redan i inledningen av förfarandet.

3.1.3. Frontloading: snabba, rättvisa och effektiva förfaranden

Frontloading innebär här att man lägger tillräckliga resurser på en kvalitativ prövning i första instans för att få mer rättvisa och effektiva förfaranden. Ett asylförfarande som i normalfallet inte pågår längre än tre månader förblir ett viktigt mål i förslaget. Samtidigt har man, med hänsyn till skillnaderna mellan systemen i de olika medlemsstaterna, gjort ett antal förtydliganden i det ändrade förslaget för att underlätta tillämpningen av detta begrepp.

Ett viktigt inslag i frontloading är att ge tidig tillgång till stöd, för att hjälpa sökande att förstå förfarandet. Det ändrade förslaget klargör vad detta grundläggande stöd innebär, för att särskilja det från den kostnadsfria rättshjälp som finns att tillgå vid överklaganden. Det står medlemsstaterna fritt att välja lämpliga sätt att ge stöd. Det kan röra sig om att förmedla stödet genom icke-statliga organisationer, statliga tjänstemän eller särskilda statliga organ. Ändringarna bör bidra till ett kostnadseffektivt genomförande av denna centrala regel och till att undvika missförstånd som kan leda till konflikter mellan de berörda bestämmelserna och medlemsstaternas allmänna förvaltningslagstiftning.

Förslaget bidrar också till att förenkla bestämmelserna om den fortbildning som medlemsstaterna ska tillhandahålla personal som prövar och fattar beslut om ansökningar. Målet är även i fortsättningen att säkerställa en hög kompetensnivå för denna personal, eftersom det är det enda sättet att garantera ett handfast och oklanderligt beslutsfattande från asylmyndigheternas sida, men formerna har förenklats och anpassats till andra delar av asylregelverket.

Slutligen förenklas bestämmelserna om sökande i behov av särskilda rättssäkerhetsgarantier. De nya bestämmelserna har färre föreskrivande inslag, för att ge medlemsstaterna mer spelrum och flexibilitet att på lämpligt sätt ta hänsyn till alla de olika situationer som asylsökande kan befinna sig i. Samtidigt ger bestämmelserna också i fortsättningen en hög nivå av garantier för dessa personer.

3.1.4. Garanterad tillgång till skydd

För att säkerställa att en person som vill begära internationellt skydd verkligen har möjlighet att ge in en sådan ansökan, innebär det nya förslaget en förbättring av bestämmelserna om de inledande stegen i asylförfarandet.

Därmed undanröjs särskilt den potentiella risken för sammanblandning mellan mottagandet av en fullständig asylansökan och den grundläggande handlingen att registrera att en person är en sökande. Detta gör det lättare för medlemsstaterna att följa den föreslagna tidsfristen på 72 timmar för att registrera en sökande som sådan sedan denne anmält sitt önskemål detta. Fristen kan förlängas om det skulle visa sig praktiskt omöjligt.

Vidare innehåller det nya förslaget förenklade bestämmelser om vilken fortbildning och vilka riktlinjer som ska tillhandahållas gränsbevakningspersonal och andra myndighetspersoner som med stor sannolikhet kommer att komma i kontakt med potentiella sökande. De nya bestämmelserna bör underlätta medlemsstaternas genomförande, med hänsyn till deras olika förutsättningar på det nationella planet.

3.1.5. Klara bestämmelser om upprepade ansökningar

Också efter det att en ansökan om internationellt skydd har avslagits måste det finnas möjlighet att ansöka på nytt om den berörda personens omständigheter har ändrats. Först då finns det förutsättningar att ta hänsyn till den möjlighet att ge in ansökningar på platsen som föreskrivs i skyddsdirektivet. Det ändrade förslaget klargör bestämmelserna om sådana ansökningar, för att förhindra missbruk.

Enligt dessa bestämmelser ska en efterföljande ansökan bli föremål för en snabb och effektiv preliminär granskning för att fastställa om det tillkommit några nya element som skulle motivera en vidare prövning. Om det konstateras att det finns nya element ska den efterföljande ansökan prövas i enlighet med de allmänna bestämmelserna. Om nya element saknas ska ansökan avvisas. För att förhindra missbruk får medlemsstaterna därefter göra undantag från rätten att stanna på territoriet även om personen i fråga ger in ytterligare ansökningar om internationellt skydd.

3.1.6. Större överensstämmelse med andra rättsakter

I det ändrade förslaget har man sett över flera rutiner för att de ska vara mer samstämmiga med andra EU-rättsakter och förslag på asylområdet, särskilt det ändrade förslaget till direktiv om mottagningsvillkor. Det gäller framför allt bestämmelser om särskilda behov och utsatta personer och gränsförfaranden.

Det ändrade förslaget innebär också att bestämmelserna om fortbildning anpassas till motsvarande bestämmelser i förordningen om det europeiska stödkontoret för asylfrågor. I bestämmelserna om fortbildning och rätt till prövning ges stödkontoret dessutom en konkretare roll. Syftet är att erbjuda medlemsstaterna såväl assistans som flexibilitet. Stödkontorets deltagande bör också medverka till att bestämmelserna kan genomföras enhetligt i hela unionen.

För att underlätta konsekvent tillämpning av regelverket och förenkla tillämpliga förfaranden införs genom förslaget ett enda förfarande, vilket klargör att ansökningar bör prövas i förhållande till båda formerna av internationellt skydd som anges i skyddsdirektivet.

3.2. Rättslig grund

Genom det ändrade förslaget ändras direktiv 2005/85/EG, och artikel 78.2 d i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) utgör rättslig grund. I denna artikel föreskrivs åtgärder för gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla enhetlig asylstatus eller subsidiärt skydd.

3.3. Territoriell tillämpning

Förslaget till direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Huruvida direktivet ska tillämpas på Förenade kungariket och Irland avgörs på grundval av bestämmelserna i protokoll 21 som bifogats EUF-fördraget.

Enligt artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning som bifogats EUF-fördraget är direktivet inte bindande för eller tillämpligt i Danmark.

3.4. Subsidiaritetsprincipen

I avdelning V i EUF-fördraget, som handlar om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, ges Europeiska unionen vissa befogenheter i dessa frågor. Dessa befogenheter måste utövas i enlighet med artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen, dvs. endast om och i den utsträckning som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av de enskilda medlemsstaterna och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå.

Den rättsliga grunden för unionens åtgärder fastställs i artikel 78 i EUF-fördraget. Enligt denna bestämmelse ska unionen "utforma en gemensam politik avseende asyl, subsidiärt skydd och tillfälligt skydd i syfte att erbjuda en lämplig status till alla tredjelandsmedborgare som har behov av internationellt skydd och att säkerställa principen om "non-refoulement". Denna politik ska överensstämma med Genèvekonventionen av den 28 juli 1951, med protokollet av den 31 januari 1967 om flyktingars rättsliga ställning och med andra tillämpliga fördrag."

Eftersom de problem som gäller asyl och skydd av flyktingar är av gränsöverskridande karaktär är EU väl lämpat att föreslå lösningar inom ramen för det gemensamma europeiska asylsystemet, särskilt i frågor som gäller beviljande och återkallande av internationellt skydd, särskilt för att undvika sekundärförflyttningar. Även om en betydande grad av harmonisering nåddes genom antagandet av direktivet 2005 behövs ytterligare åtgärder från EU:s sida för att höja och harmonisera normerna för asylförfaranden och gå vidare på vägen mot ett gemensamt asylförfarande. Dessa normer anses också oumbärliga för att se till att internationellt skyddssökande som omfattas av Dublinkonventionen får sina ansökningar prövade under likvärdiga förhållanden i alla medlemsstater.

3.5. Proportionalitetsprincipen

I konsekvensbedömningen av ändringen av direktivet om asylförfaranden[5], som gjordes som en del av det förberedande arbetet inför det föregående förslaget, bedömdes varje alternativ lösning på de problem som konstaterats för att få fram ett idealiskt förhållande mellan praktiskt värde och nödvändighet, och slutsatsen blev att åtgärder på EU-nivå inte går utöver det som är nödvändigt för att lösa dessa problem. Det aktuella ändrade förslaget innehåller samma vägledande principer som det tidigare förslaget, samtidigt som det ger medlemsstaterna ökad flexibilitet. Detta bidrar till att öka respekten för proportionalitetsprincipen.

3.6. Inverkan på grundläggande rättigheter

Förslaget har granskats i detalj för att se till att bestämmelserna är fullt förenliga med

– de grundläggande rättigheter som kommer till uttryck i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter, och

– de skyldigheter som följer av internationell rätt, i synnerhet Genèvekonventionen, Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och FN:s konvention om barnets rättigheter.

Krav på högre ställda normer i fråga om asylförfaranden och konsekvent tillämpning inom hela unionen kommer att få positiva effekter för asylsökande och göra den grundläggande rätten till asyl i artikel 18 i stadgan mer effektiv. Förslaget kommer framför allt att minska utrymmet för administrativa misstag i asylprövningen, vilket kommer att resultera i ökad respekt för principen om non-refoulement i artikel 19 i stadgan och förbättra tillgången till skydd och rättvisa, med en garanti för att varje sökande i händelse av ett negativt beslut har rätt till ett effektivt rättsmedel inför domstol enligt artikel 47 i stadgan. Förslaget kommer också att öka jämställdheten på det sätt som föreskrivs i artikel 23 i stadgan, främja principen om barnens bästa i asylförfarandena i linje med artikel 25 i stadgan och stärka principen om icke-diskriminering i enlighet med artikel 21 i stadgan.

2009/0165 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (Omarbetning)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 78.2 d,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[6],

med beaktande av Regionkommitténs yttrande[7],

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

ò ny

(1) Ett antal väsentliga ändringar bör göras i rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus[8]. Detta direktiv bör omarbetas av tydlighetsskäl.

ê 2005/85/EG skäl 1 (anpassad)

ð ny

(2) En gemensam asylpolitik, som omfattar ett gemensamt europeiskt asylsystem, är en del av Europeiska unionens mål att gradvis inrätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa som är öppet för personer som tvingade av omständigheterna söker skydd inom Ö unionen Õ gemenskapen på laglig väg. ð Denna politik bör vila på principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna, också när det gäller de ekonomiska konsekvenserna. ï

ê 2005/85/EG skäl 2

(3) Europeiska rådet enades vid sitt särskilda möte i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999 om att arbeta för att ett gemensamt europeiskt asylsystem skapas, grundat på en fullständig och absolut tillämpning av Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951, ändrad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967 ("Genèvekonventionen"), och på så sätt garantera att ingen skickas tillbaka för att bli utsatt för förföljelse, det vill säga att principen om "non-refoulement" bekräftas.

ê 2005/85/EG skäl 3 (anpassad)

(4) I slutsatserna från Tammerfors fastställs att ett gemensamt europeiskt asylsystem på kort sikt bör omfatta gemensamma normer för rättvisa och effektiva asylförfaranden i medlemsstaterna och, på längre sikt, Ö unionsbestämmelser Õ gemenskapsbestämmelser som leder till ett gemensamt asylförfarande i hela Europeiska Ö unionen Õ gemenskapen.

ê 2005/85/EG skäl 4 (anpassad)

ð ny

(5) ð Den första etappen av det gemensamma europeiska asylsystemet slutfördes genom antagandet av relevanta rättsakter enligt fördragen, däribland direktiv 2005/85/EG, som utgjorde ï Miniminormerna i detta direktiv för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus är därför en första åtgärd i fråga om asylförfaranden.

ò ny

(6) Vid sitt möte den 4 november 2004 antog Europeiska rådet Haagprogrammet, som fastställer målen på området för frihet, säkerhet och rättvisa under perioden 2005–2010. I Haagprogrammet uppmanas Europeiska kommissionen att slutföra utvärderingen av de rättsliga instrument som antagits under den första etappen och att förelägga rådet och Europaparlamentet den andra etappens instrument och åtgärder. Målet med att inrätta ett gemensamt europeiskt asylsystem är enligt Haagprogrammet att fastställa ett gemensamt asylförfarande och en enhetlig status för asylsökande i hela unionen.

(7) I den europeiska pakten för invandring och asyl, som antogs den 16 oktober 2008, konstaterade rådet att skillnaderna fortfarande är stora mellan medlemsstaterna när det gäller beviljande av skydd och efterlyste nya initiativ, däribland ett förslag om att införa ett enda asylförfarande med gemensamma garantier, och därigenom slutföra genomförandet av det gemensamma europeiska asylsystemet i enlighet med Haagprogrammet.

(8) Vid sitt möte den 10–11 december 2009 antog Europeiska rådet Stockholmsprogrammet; där bekräftades åtagandet att senast 2012 upprätta ett gemensamt område för skydd och solidaritet grundat på ett gemensamt asylförfarande och en enhetlig status för dem som beviljats internationellt skydd på grundval av höga skyddsnivåer och rättvisa och ändamålsenliga förfaranden. I Stockholmsprogrammet konstaterades att personer som är i behov av internationellt skydd måste garanteras tillgång till rättssäkra och effektiva asylförfaranden. Enligt Stockholmsprogrammet bör individer, oberoende av i vilken medlemsstat deras asylansökan har inlämnats, erbjudas samma möjligheter i fråga om förfaranderegler och fastställande av status. Målet bör vara att liknande fall behandlas lika och leder till samma resultat.

(9) Europeiska flyktingfonden och Europeiska byrån för samarbete i asylfrågor, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 439/2010[9], bör bidra med resurser för att stödja medlemsstaternas insatser för att genomföra normerna i den andra etappen av det gemensamma europeiska asylsystemet, särskilt i sådana medlemsstater vars asylsystem är utsatta för särskilt och oproportionerligt starkt tryck, i synnerhet på grund av det geografiska läget eller den demografiska situationen.

(10) För att säkra en uttömmande och effektiv prövning av de sökandes behov av internationellt skydd i den mening som avses i direktiv […/../EG] [om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (skyddsdirektivet)] bör gemenskapens ram för hur internationellt skydd beviljas utgå från begreppet ett enda asylförfarande.

ê 2005/85/EG skäl 5

ð ny

(11) Huvudsyftet med det här direktivet är attð ytterligare utveckla miniminormerna för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av internationellt skydd för att inrätta ett gemensamt europeiskt asylsystem i unionen ï införa miniminormer för gemenskapens ramverk för förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus.

ê 2005/85/EG skäl 6

ð ny

(12) Tillnärmningen av reglerna om förfaranden för beviljande eller återkallande ð av internationellt skydd ï flyktingstatus bör bidra till att begränsa asylsökandes sekundära förflyttningar mellan medlemsstaterna när sådana förflyttningar motiveras av skillnader i de rättsliga ramarna ð och att skapa likvärdiga villkor för medlemsstaternas tillämpning av direktiv […./../EG] [skyddsdirektivet] ï.

ê 2005/85/EG skäl 7

ð ny

(13) Det ligger i miniminormernas natur att mMedlemsstaterna bör ha befogenhet att införa eller behålla förmånligare bestämmelser för tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som ansöker om internationellt skydd i en medlemsstat, om en sådan ansökan anses bygga på förutsättningen att personen i fråga är ð i behov av internationellt skydd ï flykting i den mening som avses i ð direktiv […/…/EU] [skyddsdirektivet] ï artikel 1 A i Genèvekonventionen.

ê 2005/85/EG skäl 9

(14) När det gäller behandlingen av personer som omfattas av detta direktiv är medlemsstaterna bundna av sina skyldigheter enligt de internationella rättsliga instrument som de är parter i och som förbjuder diskriminering.

ê 2005/85/EG skäl 10

ð ny

(15) Det är av yttersta vikt att beslut om alla ð ansökningar om internationellt skydd ï asylansökningar fattas på grundval av fakta och, i första instans, av myndigheter vars personal har lämpliga kunskaper eller har erhålliter ð nödvändig ï den utbildning om ð internationellt skydd ï som behövs om asyl- och flyktingfrågor.

ê 2005/85/EG skäl 11

ð ny

(16) Det ligger i såväl medlemsstaternas som de ð internationellt skyddssökandes ï asylsökandes intresse att beslut om ansökningar om ð internationellt skydd ï asylansökningar fattas så fort som möjligt, ð dock utan åsidosättande av kraven på en adekvat och fullständig prövning ï. Medlemsstaterna bör efter eget gottfinnande besluta hur handläggningen av asylansökningar skall organiseras, så att de i enlighet med sina nationella behov kan prioritera eller påskynda handläggningen av en ansökan med beaktande av normerna i detta direktiv.

(17) Det ligger också i såväl medlemsstaternas som de sökandes intresse att säkerställa en korrekt bedömning av det internationella skyddsbehovet redan i första instans. Därför ska sökande omedelbart erbjudas kostnadsfri information om de rättsliga förutsättningarna och förfarandet, med hänsyn till deras särskilda omständigheter. Tillhandahållandet av sådan information skulle bland annat göra det möjligt för de sökande att förstå förfarandet bättre och därmed hjälpa dem att följa gällande regler. Det skulle vara oproportionellt att begära att medlemsstaterna tillhandahåller sådan information endast via kvalificerade jurister. Medlemsstaterna bör därför ha möjlighet att själva hitta de lämpligaste formerna för tillhandahållande av sådan information, till exempel genom icke-statliga organisationer, statliga tjänstemän eller särskilda statliga organ.

(18) Sökande som överklagar ett beslut bör på vissa villkor beviljas kostnadsfritt rättsligt bistånd och biträde av personer som enligt nationell lagstiftning är behöriga att tillhandahålla sådana tjänster. De sökande bör dessutom under alla faser av förfarandet ha rätt att på egen bekostnad samråda med juridiska rådgivare och biträden med behörighet för ändamålet enligt nationell lagstiftning.

ê 2005/85/EG skäl 12

ð ny

(19) Begreppet allmän ordning kan ð bland annat ï omfatta en fällande dom för ett allvarligt brott.

ê 2005/85/EG skäl 13

ð ny

(20) För att personer som verkligen behöver skydd enligt artikel 1 i Genèvekonventionen ska erkännas som flyktingar ð eller som subsidiärt skyddsbehövande ï på riktiga grunder, bör alla asylsökande, med vissa undantag, få faktisk tillgång till asylförfarandet, möjlighet att samarbeta och effektivt kommunicera med de behöriga myndigheterna för att lägga fram alla relevanta omständigheter i sitt ärende och de rättssäkerhetsgarantier under förfarandet som krävs för att de ska kunna föra sin talan genom alla skeden av förfarandet. Dessutom bör förfarandet vid prövning av en ð ansökan om internationellt skydd ï asylansökan åtminstone ge sökanden rätt att stanna kvar i avvaktan på beslut av behörig myndighet, rätt till tolk för att kunna lägga fram sin sak när de hörs av myndigheterna, möjlighet att meddela sig med en företrädare för Förenta nationernas flyktingkommissariat ð och med organisationer som tillhandahåller rådgivning eller biträde för internationellt skyddssökande ï eller någon annan organisation som arbetar för flyktingkommissariatets räkning, rätt till korrekt delgivning av beslut, rätt till en saklig och rättslig motivering av beslutet, möjlighet att rådgöra med en juridisk rådgivare eller annan rådgivare samt rätt att under avgörande skeden i förfarandet informeras om sin rättsliga ställning på ett språk som de ð förstår eller ï rimligen kan förväntas förstå ð och, vid ett eventuellt avslag, rätt till ett effektivt rättsmedel inför domstol ï.

ê 2005/85/EG skäl 14

Dessutom bör det införas särskilda rättssäkerhetsgarantier för ensamkommande barn på grund av deras sårbarhet. I detta sammanhang bör medlemsstaterna i första hand ta hänsyn till barnens bästa.

ò ny

(21) För att säkerställa faktisk tillgång till prövning bör tjänstemän som först kommer i kontakt med personer som söker internationellt skydd, i synnerhet tjänstemän som övervakar land- eller sjögränser eller som utför gränskontroller, få instruktioner och nödvändig utbildning i hur man känner igen och hanterar ansökningar om internationellt skydd. De bör kunna förse sådana tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som befinner sig på medlemsstaternas territorium – även i gränszoner, i territorialvatten eller i transitzoner – och som önskar ansöka om internationellt skydd med alla relevanta upplysningar om var och hur ansökningar om internationellt skydd kan lämnas in. När sökanden befinner sig på medlemsstatens territorialvatten bör de få landstiga och få ansökan prövad i enlighet med det här direktivet.

(22) För att underlätta tillgången till prövning vid gränsövergångsställen och i anläggningar för kvarhållande i förvar bör information göras tillgänglig om möjligheterna att ansöka om internationellt skydd. Den grundläggande kommunikation som krävs för att de behöriga myndigheterna ska kunna förstå om en person vill ansöka om internationellt skydd ska säkerställas genom tolkningsarrangemang.

(23) Dessutom bör sökande i behov av särskilda rättssäkerhetsgarantier, såsom underåriga, ensamkommande barn, personer som utsatts för tortyr, våldtäkt eller andra allvarliga former av våld eller personer med funktionshinder, ges det stöd som behövs för att de faktiskt ska få tillgång till förfarandena och kunna lägga fram det underlag som krävs för att styrka ansökan om internationellt skydd.

(24) Nationella åtgärder för att identifiera och dokumentera symptom på tortyr eller andra allvarliga former av fysiskt eller psykiskt våld, däribland sexuellt våld, i förfaranden som omfattas av detta direktiv bör bland annat bygga på principerna för effektiv utredning och dokumentation av tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (Istanbulprotokollet).

(25) För att åstadkomma verklig jämställdhet mellan manliga och kvinnliga sökande bör prövningen ta hänsyn till könsrelaterade aspekter. I synnerhet bör personliga intervjuer utformas på ett sätt som gör det möjligt för såväl kvinnliga som manliga sökande att tala om sina erfarenheter i fall som involverar könsrelaterad förföljelse. Komplexa könsrelaterade aspekter bör tillmätas vederbörlig vikt i förfaranden som avser begreppen säkert tredjeland, säkert ursprungsland eller efterföljande ansökan.

(26) I överensstämmelse med FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989 bör barnets bästa komma i främsta rummet när medlemsstaterna genomför detta direktiv.

(27) Förfaranden för att pröva behovet av internationellt skydd bör anordnas på ett sätt som tillåter de behöriga myndigheterna att göra en noggrann prövning av ansökningar om internationellt skydd.

ê 2005/85/EG skäl 15

ð ny

(28) Om en person gör en efterföljande ansökan utan att nya bevis eller skäl läggs fram, skulle det vara orimligt om medlemsstaterna vore skyldiga att genomföra ett nytt fullständigt prövningsförfarande.     I dessa fall bör medlemsstaterna ð ha rätt att avvisa ansökan i enlighet med res judicata-principen ï välja mellan förfaranden som innebär undantag från de garantier som den asylsökande vanligen åtnjuter.

ê 2005/85/EG skäl 16

ð ny

(29) Många asylansökningar ð om internationellt skydd ï görs vid gränsen eller i en transitzon i en medlemsstat före ett beslut om den sökandes inresa. Medlemsstaterna bör kunna ð införa rutiner för bedömningen av om en ansökan ska prövas eller ej och för själva sakprövningen som gör det möjligt att fatta beslut om ansökningar som gjorts vid gränsen eller i transitzoner ï behålla befintliga förfaranden som är anpassade till den särskilda situationen för dessa sökande vid gränsen. Gemensamma regler bör fastställas om eventuella undantag i sådana fall från de garantier som de asylsökande vanligen åtnjuter. Förfaranden vid gränserna bör huvudsakligen avse sådana sökande som inte uppfyller villkoren för inresa på medlemsstaternas territorium.

ê 2005/85/EG skäl 17

ð ny

(30) En nyckelfråga när det gäller att bedöma hur välgrundad en asylansökan ð om internationellt skydd ï är, är den sökandes säkerhet i det egna ursprungslandet. Om ett tredjeland kan anses vara ett säkert ursprungsland bör medlemsstaterna kunna fastställa dess säkerhet och förutsätta att det är säkert för en särskild sökande, såvida han eller hon inte lägger fram allvarliga motbevis.

ê 2005/85/EG skäl 18

(31) Med tanke på den harmoniseringsnivå som nåtts för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar, bör gemensamma kriterier för att fastställa tredjeländer som säkra ursprungsländer upprättas.

ê 2005/85/EG skäl 19

Om rådet har försäkrat sig om att dessa kriterier uppfylls avseende ett visst ursprungsland och följaktligen har införlivat detta i den gemensamma minimiförteckning över säkra ursprungsländer som skall antas i enlighet med detta direktiv, bör medlemsstaterna vara skyldiga att behandla ansökningar från personer med medborgarskap i det landet, eller statslösa personer som tidigare hade hemvist i det landet, på grundval av presumtion som ej utesluter motbevisning av säkerheten i det landet. Mot bakgrund av att det är av politisk vikt att säkra ursprungsländer fastställs, särskilt med tanke på följderna av en bedömning av människorättssituationen i ett ursprungsland och dess följder för Europeiska unionens politik när det gäller yttre förbindelser, bör rådet fatta alla beslut om upprättande eller ändring av förteckningen efter samråd med Europaparlamentet.

ê 2005/85/EG skäl 20 (anpassad)

(32) Till följd av Bulgariens och Rumäniens ställning som kandidatländer för anslutning till Europeiska unionen och de framsteg dessa kandidatländer har gjort bör de betraktas som säkra ursprungsländer enligt detta direktiv fram till anslutningsdagen.

ê 2005/85/EG skäl 21

ð ny

(33) Fastställande av ett tredjeland som säkert ursprungsland i enlighet med detta direktiv garanterar inte någon absolut säkerhet för medborgare i dessa länder. Det ligger i sakens natur att vid den bedömning som ligger till grund för detta fastställande kan hänsyn tas endast till de allmänna civila, rättsliga och politiska förhållandena i landet samt till huruvida aktörer som utövar förföljelse, tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, i praktiken åläggs sanktioner om de befinns skyldiga i det berörda landet. Om en sökande visar att det föreligger ð giltiga ï tungt vägande skäl till att anse att landet inte är säkert när det gäller hans eller hennes särskilda omständigheter är det därför viktigt att fastställandet av landet som säkert inte längre kan anses vara relevant för honom eller henne.

ê 2005/85/EG skäl 22 (anpassad)

ð ny

(34) Medlemsstaterna bör pröva alla ansökningar i sak, det vill säga bedöma om sökanden i fråga har rätt till Ö internationellt skydd Õ flyktingstatus i enlighet med rådets direktiv […/…/EU] [skyddsdirektivet]2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet, förutom då det här direktivet föreskriver något annat, särskilt om det rimligtvis kan antas att ett annat land skulle göra prövningen eller lämna tillräckligt skydd. Medlemsstaterna bör i synnerhet inte vara skyldiga att bedöma sakskälen i en asylansökan ð om internationellt skydd ï om ett första asylland har beviljat sökanden flyktingstatus eller tillräckligt skydd av annat slag och sökanden kommer att åter släppas in i detta land.

ê 2005/85/EG skäl 23

ð ny

(35) Medlemsstaterna bör inte heller vara skyldiga att bedöma en asylansökan om ð internationellt skydd ï i sak om sökanden på grund av ð tillräcklig anknytning ï en koppling till ett tredjeland enligt definitionen i nationell lagstiftning rimligtvis kan förväntas söka skydd i detta tredjeland ð , och det finns anledning att anta att den sökande kommer att få resa in eller resa in på nytt i det landet ï. Medlemsstaterna bör endast gå vidare på denna grund om denna särskilda sökande skulle vara säker i det berörda tredjelandet. För att undvika sekundära förflyttningar bland sökande bör gemensamma principer för medlemsstaternas övervägande eller fastställande av säkra ursprungsländer upprättas.

ê 2005/85/EG skäl 24

ð ny

(36) När det gäller vissa europeiska tredjeländer som iakttar särskilt strikta normer avseende mänskliga rättigheter och skydd av flyktingar bör medlemsstaterna tillåtas att inte pröva eller inte fullständigt pröva asylansökningar ð om internationellt skydd ï för sökande som reser in på deras territorium från sådana europeiska tredjeländer. Med tanke på de eventuella följderna för sökanden av en begränsad eller utelämnad prövning, bör denna tillämpning av begreppet säkra tredjeländer begränsas till sådana fall som rör tredjeländer avseende vilka rådet har förvissat sig om att de strikta normerna för säkerhet i det berörda tredjelandet är uppfyllda i enlighet med detta direktiv. Rådet bör fatta beslut i denna fråga efter samråd med Europaparlamentet.

ê 2005/85/EG skäl 25

De gemensamma normer som rör de båda koncepten för säkra tredjeländer enligt detta direktiv är sådana att deras praktiska konsekvenser beror på om det berörda tredjelandet tillåter sökanden i fråga att resa in på dess territorium.

ò ny

(37) För att underlätta ett regelbundet utbyte av information om den nationella tillämpningen av begreppen säkert ursprungsland, säkert tredjeland och europeiskt säkert tredjeland, och för att förbereda eventuell ytterligare harmonisering i framtiden, bör medlemsstaterna regelbundet meddela kommissionen vilka tredjeländer som omfattas av dessa begrepp.

ê 2005/85/EG skäl 26

ð ny

(38) När det gäller återkallande av flyktingstatus eller ð status som internationellt skyddsbehövande ï bör medlemsstaterna se till att de personer som ð omfattas av internationellt skydd ï har flyktingstatus vederbörligen informeras om en eventuell ny bedömning av deras status och får tillfälle att lägga fram sina synpunkter innan myndigheterna fattar ett motiverat beslut att återkalla deras flyktingstatus. Dessa garantier får dock undvaras om skälen till upphörandet av flyktingstatusen inte sammanhänger med en ändring av de villkor som låg till grund för erkännandet.

ê 2005/85/EG skäl 27 (anpassad)

ð ny

(39) En grundläggande princip i Ö unionslagstiftningen Õ gemenskapslagstiftningen återspeglas i det faktum att beslut som fattats om en asylansökan ð ansökan om internationellt skydd, beslut om att inte ta upp prövningen av en ansökan på nytt efter det att den har avbrutits ï och Ö beslut Õ om återkallande av flyktingstatus eller ð status som ï subsidiärt skyddsbehövande är föremål för ett effektivt rättsmedel inför domstol i enlighet med artikel 234 i fördraget. Rättsmedlets effektivitet, även när det gäller prövning av berörda sakförhållanden, är beroende av det administrativa och rättsliga systemet i varje medlemsstat som helhet.

ê 2005/85/EG skäl 28

(40) I enlighet med artikel 72 64 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt påverkar detta direktiv inte medlemsstaternas ansvar för att upprätthålla lag och ordning och skydda den inre säkerheten.

ê 2005/85/EG skäl 29

ð ny

(41) Förfaranden ð mellan medlemsstater i enlighet med ï som omfattas av rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 förordning (EU) nr […/…] [om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan ð om internationellt skydd ï som en medborgare i tredje land ð eller en statslös person ï har gett in i någon medlemsstat] (Dublinförordningen) behandlas inte i detta direktiv.

ò ny

(42) Sökande som omfattas av förordning (EU) nr […/…] [Dublinförordningen] bör kunna åberopa de grundläggande principer och garantier som anges i detta direktiv och de särskilda garantier som följer av förordning (EU) nr […/…] [Dublinförordningen].

ê 2005/85/EG skäl 30

(43) Genomförandet av detta direktiv bör utvärderas med regelbundna intervall minst vartannat år.

ê 2005/85/EG skäl 31 (anpassad)

(44) Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att införa miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på Ö unionsnivå Õ gemenskapsnivå, kan gemenskapen ÖunionenÕ vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går direktivet inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

ê 2005/85/EG skäl 32

I enlighet med artikel 3 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, har Förenade kungariket genom en skrivelse av den 24 januari 2001 meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av detta direktiv.

ê 2005/85/EG skäl 33

I enlighet med artikel 3 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, har Irland genom en skrivelse av den 14 februari 2001 meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av detta direktiv.

ò ny

(45) I enlighet med artikel 4a.1 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 i samma artikel, ska Förenade kungariket och Irland inte vara bundna av detta direktiv utan i stället fortsätta vara bundna av direktiv 2005/85/EG, så länge som de inte har anmält sin avsikt att godta åtgärden i enlighet med artikel 4 i samma protokoll.

ê 2005/85/EG skäl 34

(46) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt upprättandet av Europeiska gemenskapen, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som därför varken är bindande för eller tillämpligt i Danmark.

ê 2005/85/EG skäl 8

ð ny

(47) Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. ðDirektivet syftar särskilt till att säkerställa full respekt för den mänskliga värdigheten samt till att främja tillämpningen av artiklarna 1, 18, 19, 21, 23, 24, och 47 i stadgan, och bör genomföras i enlighet härmed. ï

ò ny

(48) Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till tidigare direktiv. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av det tidigare direktivet.

(49) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter när det gäller tidsfristen för införlivande av direktivet med nationell lagstiftning i bilaga II del B.

ê 2005/85/EG

ð ny

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Syfte

Syftet med detta direktiv är att fastställa ð gemensamma ï miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av ð status som internationellt skyddsbehövande i enlighet med direktiv […/…/EU] [skyddsdirektivet] ï flyktingstatus.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

a)           Genèvekonventionen: konventionen av den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning, ändrad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967.

b)           ansökan eller asylansökan : en ansökan som görs av en tredjelandsmedborgare eller statslös person och som kan förstås som en begäran om internationellt skydd från en medlemsstat i enlighet med Genèvekonventionen. En ansökan om internationellt skydd antas vara en asylansökan, om inte personen i fråga uttryckligen begär en annan typ av skydd som det kan ansökas om separat.

ò ny

b)           ansökan eller ansökan om internationellt skydd: en ansökan om skydd som ges in till en medlemsstat av en tredjelandsmedborgare eller statslös person och där det finns skäl att anta att personen söker flyktingstatus eller subsidiärt skydd och att denne inte uttryckligen ansöker om en annan typ av skydd som ligger utanför tillämpningsområdet för direktiv […/../EU] [skyddsdirektivet] och som kan omfattas av en separat ansökan.

ê 2005/85/EG

ð ny

(c)          sökande eller ð person som ansöker om internationellt skydd ï asylsökande: en tredjelandsmedborgare eller statslös person som har ansökt om ð internationellt skydd ï asyl och vars ansökan ännu inte har lett till ett slutligt beslut.

ò ny

d)           sökande i behov av särskilda rättssäkerhetsgarantier: sökande som på grund av ålder, kön, funktionshinder, mentala hälsoproblem eller sviter av tortyr, våldtäkt eller andra allvarliga former av psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld behöver särskilda garantier för att kunna utnyttja de rättigheter eller uppfylla de skyldigheter som följer av detta direktiv.

ê 2005/85/EG

ð ny

(e d)       slutligt beslut: ett beslut om huruvida en tredjelandsmedborgare eller statslös person ska beviljas flyktingstatus eller ð status som subsidiärt skyddsbehövande ï i enlighet med direktiv […/…/EU] [skyddsdirektivet] 2004/83/EG och som inte längre kan överklagas i enlighet med kapitel V i det här direktivet, oberoende av om ett sådant överklagande innebär att sökandena får stanna i de berörda medlemsstaterna i avvaktan på resultatet, med förbehåll för bilaga III i det här direktivet.

(f e)        beslutande myndighet: en myndighet med domstolsliknande uppgifter eller en administrativ myndighet i en medlemsstat som är ansvarig för att pröva ð ansökningar om internationellt skydd ï asylansökningar och behörig att fatta beslut i första instans i sådana ärenden, med förbehåll för bilaga I.

(g f)        flykting: en tredjelandsmedborgare eller statslös person som uppfyller kraven enligt artikel 2 d i direktiv […/…/EU] [skyddsdirektivet] 1 i Genèvekonventionen såsom den återges i direktiv 2004/83/EG.

ò ny

h)           person som uppfyller kraven för subsidiärt skydd: en tredjelandsmedborgare eller statslös person som uppfyller kraven enligt artikel 2 f i direktiv […/…/EU] [skyddsdirektivet].

i)            internationell skyddsstatus: en medlemsstats erkännande av en tredjelandsmedborgare eller statslös person som flykting eller som en person som uppfyller kraven för subsidiärt skydd.

ê 2005/85/EG

j g)         flyktingstatus: en medlemsstats erkännande av en tredjelandsmedborgare eller statslös person som flykting.

ò ny

k)           status som subsidiärt skyddsbehövande: en medlemsstats erkännande av en tredjelandsmedborgare eller statslös person som en person som uppfyller kraven för subsidiärt skydd.

l)            underårig: en tredjelandsmedborgare eller statslös person under 18 år.

ê 2005/85/EG

ð ny

m h)        ensamkommande barn: ð en underårig enligt definitionen i artikel 2.1 i direktiv […/…/EU] [skyddsdirektivet] ï en person som är yngre än arton år och som anländer till medlemsstaternas territorium utan att vara i sällskap med en vuxen som enligt lag eller sedvana ansvarar för honom eller henne, så länge som han eller hon inte faktiskt tas om hand av en sådan person; begreppet omfattar också en underårig som lämnas utan sällskap av en vuxen efter att ha rest in på medlemsstaternas territorium.

n i)          företrädare: ð en person eller en organisation som har utsetts av behöriga myndigheter för att i egenskap av förmyndare bistå och företräda ett ensamkommande barn i sådana förfaranden som föreskrivs i detta direktiv med barnets bästa för ögonen och vid behov företräda barnet rättsligt. Om en organisation fungerar som företrädare ska den utse en person med ansvar för att fylla förmyndarens roll gentemot den underårige, i enlighet med detta direktiv ï en person som agerar för en nationell organisations räkning vilken ansvarar för underårigas omvårdnad och välbefinnande eller någon annan lämplig företrädare som utsetts att värna om hans eller hennes bästa.

o j)         återkallande av ð internationell skyddsstatus ï flyktingstatus: ett beslut av en behörig myndighet om att återkalla, upphäva eller vägra att förnya en persons flyktingstatus ð eller status som subsidiärt skyddsbehövande ï i enlighet med direktiv […/…/EU] [skyddsdirektivet] 2004/83/EG.

p k)        stanna kvar i medlemsstaten: att stanna kvar på den medlemsstats territorium där asylansökan ð om internationellt skydd ï har lämnats in eller håller på att prövas, inbegripet vid gränsen eller i denna medlemsstats transitzoner.

ò ny

q)           efterföljande ansökan: en ytterligare ansökan som ges in efter det att ett slutgiltigt beslut har fattats om den tidigare ansökan, inklusive fall där sökanden uttryckligen har dragit tillbaka sin ansökan och fall där den beslutande myndigheten har avslagit en ansökan efter ett implicit återkallande enligt artikel 28.1.

ê 2005/85/EC (anpassad)

ð ny

Artikel 3

Tillämpningsområde

1.           Detta direktiv är tillämpligt på alla asylansökningar ð om internationellt skydd ï som lämnas in på medlemsstaternas territorium, inbegripet vid gränsen ð , i deras territorialvatten ï eller i deras transitzoner, samt på återkallande av ð internationell skyddsstatus ï flyktingstatus.

2.           Detta direktiv är inte tillämpligt på ansökningar om diplomatisk eller territoriell asyl som lämnas in till medlemsstaternas beskickningar.

3.           När medlemsstater tillämpar eller inför ett förfarande där asylansökningar prövas både som ansökningar på grundval av Genèvekonventionen och som ansökningar om andra typer av internationellt skydd som grundar sig på omständigheter samt fastställs i artikel 15 i direktiv 2004/83/EG skall de tillämpa det här direktivet under hela förfarandet.

3. 4.       Medlemsstaterna får dessutom besluta att tillämpa detta direktiv på förfaranden för att fatta beslut om ansökningar om alla typer av internationellt skydd ð som inte ingår i tillämpningsområdet för direktiv […./.../EG] [skyddsdirektivet] ï .

Artikel 4

Ansvariga myndigheter

1.           Medlemsstaterna ska för alla förfaranden utse en beslutande myndighet som ska ansvara för en korrekt prövning av ansökningarna enligt detta direktiv, särskilt artikel 8.2 och artikel 9. ðMedlemsstaterna ska se till att denna myndighet förses med de resurser som krävs, inbegripet tillräckligt med kompetent personal, för att utföra sina uppgifter i enlighet med detta direktiv. ï

I enlighet med artikel 4.4 i förordning (EG) nr 343/2003 skall asylansökningar som lämnas in i en medlemsstat till myndigheterna i en annan medlemsstat som utför inresekontroller i den förstnämnda medlemsstaten behandlas av den medlemsstat på vars territorium ansökan lämnas in.

2.           Medlemsstaterna får dock föreskriva att en annan myndighet än Ö den som anges i punkt 1 Õ ska vara ansvarig då syftet är att

a)      ð handlägga ärenden enligt förordning (EG) nr …/… [Dublinförordningen] ï handlägga fall där man överväger att överföra sökanden till en annan stat enligt reglerna om kriterier och mekanismer för att fastställa vilken stat som skall ansvara för prövningen av en asylansökan, så länge som överförandet inte har ägt rum eller mottagarstaten har vägrat att överta eller återta sökanden,

b)      fatta ett beslut om ansökan med hänsyn till nationella säkerhetsbestämmelser, förutsatt att den beslutande myndigheten rådfrågas innan beslutet fattas om huruvida sökanden skall betraktas som flykting enligt direktiv 2004/83/EG,

c)      göra en preliminär prövning enligt artikel 32, förutsatt att myndigheten i fråga har tillgång till sökandens akt avseende den tidigare ansökan,

d)      handlägga fall inom ramen för de förfaranden som avses i artikel 35.1,

b e)   ð bevilja eller neka ï inresa inom ramen för det förfarande som avses i artikel ð 43 ï 35.2–35.5, på de villkor och enligt det förfaringssätt som anges i de punkterna ð och på grundval av den beslutande myndighetens ståndpunkt. ï ;

f)       fastställa att en sökande försöker resa in i eller har rest in i medlemsstaten från ett säkert tredjeland enligt artikel 36, på de villkor och enligt det förfaringssätt som anges i den artikeln.

ò ny

3.           Medlemsstaterna ska se till att den beslutande myndighetens personal har den utbildning som krävs. Därför ska medlemsstaterna tillhandahålla grundläggande utbildning och, om så behövs, fortbildning, som ska omfatta de moment som anges i artikel 6.4 a–e i förordning (EU) nr 439/2010. Medlemsstaterna ska också ta hänsyn till den fortbildning som erbjuds av det europeiska stödkontoret för asylfrågor.

ê 2005/85/EC (anpassad)

4. 3.       Om Ö en myndighet Õ myndigheter utses enligt punkt 2 ska medlemsstaterna se till att personalen vid Ö den myndigheten Õ dessa myndigheter har lämpliga kunskaper eller får den utbildning som krävs för att kunna fullgöra sina skyldigheter vid genomförandet av detta direktiv.

ò ny

5.           Ansökningar om internationellt skydd som lämnas in i en medlemsstat till myndigheterna i en annan medlemsstat som utför inresekontroller i den förstnämnda medlemsstaten ska behandlas av den medlemsstat på vars territorium ansökan lämnas in.

ê 2005/85/EG

ð ny

Artikel 5

Förmånligare bestämmelser

Medlemsstaterna får införa eller bibehålla förmånligare normer för förfaranden för beviljande och återkallande av ð internationell skyddsstatus ï flyktingstatus, förutsatt att de normerna är förenliga med detta direktiv.

KAPITEL II

Grundläggande principer och garantier

Artikel 6

Rätt till prövning av ansökan

1.           Medlemsstaterna får ställa som krav att ð ansökan om internationellt skydd ï asylansökan lämnas in av den som ansökan gäller och/eller på en angiven plats ð , utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 2, 3 och 4 ï.

ò ny

2.           Medlemsstaterna ska se till att den som vill ansöka om internationellt skydd ska få faktisk möjlighet att lämna in en ansökan till den behöriga myndigheten så snart som möjligt.

3.           När en person förklarar sig vilja ge in en ansökan om internationellt skydd ska medlemsstaterna se till att personens egenskap av sökande registreras så snart som möjligt och senast 72 timmar efter denna förklaring.

Därför ska medlemsstaterna se till att personal vid myndigheter som tar emot sådana förklaringar har relevanta instruktioner och erhåller nödvändig fortbildning.

Vid tillämpningen av denna punkt ska medlemsstaterna ta hänsyn till relevanta riktlinjer som utarbetas av det europeiska stödkontoret för asylfrågor.

4.           Om ett stort antal tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ansöker om internationellt skydd samtidigt, med följden att det i praktiken blir omöjligt att respektera den 72-timmarsfrist som föreskrivs i punkt 3, får medlemsstaterna besluta att tidsfristen ska förlängas till 7 arbetsdagar.

ê 2005/85/EG (anpassad)

2.           Medlemsstaterna skall se till att varje enskild myndig person med rättskapacitet har rätt att lämna in en asylansökan för sin egen räkning.

3.           Medlemsstaterna får föreskriva att en asylsökande får lämna in asylansökningar för personer som är beroende av honom eller henne för sin försörjning. I sådana fall skall medlemsstaterna säkerställa att myndiga personer som är beroende av sökanden för sin försörjning samtycker till att en ansökan lämnas in för deras räkning och, om de inte skulle godta detta, att de ges möjlighet att själva lämna in en ansökan.

Samtycke skall begäras när ansökan lämnas in eller senast i samband med den personliga intervjun med den myndiga person som är beroende av sökanden för sin försörjning.

4.           Medlemsstaterna får genom nationell lagstiftning fastställa

a)      i vilka fall en underårig har rätt att lämna in en asylansökan för sin egen räkning,

b)      i vilka fall en ansökan för ett ensamkommande barn måste lämnas in av en företrädare enligt artikel 17.1 a,

c)      i vilka fall inlämnandet av en asylansökan även anses inbegripa inlämnande av en asylansökan för eventuella ogifta underåriga.

5.           Medlemsstaterna skall se till att de myndigheter som en person som önskar lämna in en asylansökan kan komma att vända sig till är i stånd att informera personen i fråga om hur han eller hon kan lämna in en sådan ansökan och/eller får kräva att dessa myndigheter skall vidarebefordra ansökan till den behöriga myndigheten.

ê 2005/85/EG artikel 6

ð ny

Artikel 7

Ansökningar som ges in för personer som är beroende av sökanden för sin försörjning eller för underåriga

1. 2.       Medlemsstaterna ska se till att varje enskild myndig person med rättskapacitet har rätt att lämna in en ð ansökan om internationellt skydd ï asylansökan för sin egen räkning.

2. 3.       Medlemsstaterna får föreskriva att en asylsökande får lämna in asylansökningar för personer som är beroende av honom eller henne för sin försörjning. I sådana fall ska medlemsstaterna säkerställa att myndiga personer som är beroende av sökanden för sin försörjning samtycker till att en ansökan lämnas in för deras räkning och, om de inte skulle godta detta, att de ges möjlighet att själva lämna in en ansökan.

Samtycke ska begäras när ansökan lämnas in eller senast i samband med den personliga intervjun med den myndiga person som är beroende av sökanden för sin försörjning. ð Innan samtycke begärs ska alla myndiga personer som är beroende av sökanden för sin försörjning enskilt informeras om de relevanta följderna och om deras rätt att göra en separat ansökan om internationellt skydd. ï

ò ny

3.           Medlemsstaterna ska se till att en underårig har rätt att lämna in en ansökan om internationellt skydd för sin egen räkning, om han eller hon har rättslig handlingsförmåga enligt den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning, eller genom sina föräldrar eller andra vuxna familjemedlemmar, eller genom en myndig person som enligt lag eller praxis i den berörda medlemsstaten har ansvar för henne eller honom, eller genom en företrädare.

4.           Medlemsstaterna ska se till att de organ som avses i artikel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG[10] har rätt att lämna in en ansökan om internationellt skydd för ensamkommande barns räkning om organen efter en individuell prövning av barnets situation anser att barnet kan ha sådant behov av skydd som avses i direktiv […/../EG] [skyddsdirektivet].

ê 2005/85/EG artikel 6

ð ny

5. 4.       Medlemsstaterna får genom nationell lagstiftning fastställa

a)      i vilka fall en underårig har rätt att lämna in en asylansökan för sin egen räkning,

b)      i vilka fall en ansökan för ett ensamkommande barn måste lämnas in av en företrädare enligt artikel 25 17.1 a,

c)      i vilka fall inlämnandet av en asylansökan ð om internationellt skydd ï även anses inbegripa inlämnande av en asylansökan ð om internationellt skydd ï för eventuella ogifta underåriga.

ò ny

Artikel 8

Information och rådgivning vid gränsövergångsställen och i anläggningar för kvarhållande i förvar

1. Medlemsstaterna ska se till att information om möjligheten att ansöka om internationellt skydd finns tillgänglig i anläggningar för kvarhållande och vid gränsövergångsställen, däribland transitzoner, vid de yttre gränserna. Medlemsstaterna ska tillhandahålla tolkning i den utsträckning som behövs för att underlätta tillgång till förfarandena på dessa ställen.

2.           Medlemsstaterna ska se till att organisationer som tillhandahåller rådgivning för personer som ansöker om internationellt skydd har tillgång till gränsövergångsställen, däribland transitzoner, vid de yttre gränserna. Medlemsstaterna får anta bestämmelser om sådana organisationers närvaro på dessa ställen och om att deras tillträde ska regleras i ett avtal mellan de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten.

ê 2005/85/EG

ð ny

Artikel 9 7

Rätt att stanna kvar i medlemsstaten under prövningen av ansökan

1.           Sökandena ska ha rätt att stanna kvar i medlemsstaten enbart så länge som förfarandet pågår till dess att den beslutande myndigheten har fattat beslut i enlighet med de förfaranden i första instans som fastställs i kapitel III. Rätten att stanna kvar ska inte utgöra ett berättigande till uppehållstillstånd.

2.           Medlemsstaterna får avvika från denna regel endast när ð en person ger in ï en efterföljande ansökan i enlighet med artiklarna 32 och 34 ð enligt artikel 41 ï eller när de kommer att överlämna eller i förekommande fall utlämna en person antingen till en annan medlemsstat enligt skyldigheter i enlighet med en europeisk arresteringsorder[11] eller på annat sätt, eller till ett tredjeland, ð som dock inte får vara den sökandes ursprungsland, ï eller till internationella brottmålsdomstolar eller tribunaler.

ò ny

3.           En medlemsstat får utlämna en sökande till tredjeland i enlighet med punkt 2 endast om de behöriga myndigheterna är säkra på att ett utlämningsbeslut inte kommer att resultera i direkt eller indirekt refoulement i strid med medlemsstatens internationella åtaganden.

ê 2005/85/EG

ð ny

Artikel 10 8

Krav som ställs på prövningen av asylansökningar

1.           Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 23.4 i skall mMedlemsstaterna ska se till att asylansökningar ð om internationellt skydd ï inte avslås eller nekas prövning enbart på den grunden att de inte har lämnats in så snart som möjligt.

ò ny

2.           Vid prövning av ansökningar om internationellt skydd ska den beslutande myndigheten först fastställa om de sökande uppfyller kraven på flyktingsstatus och, om så inte är fallet, besluta om de sökande kan komma i fråga för subsidiärt skydd.

ê 2005/85/EG

ð ny

3. 2.       Medlemsstaterna ska se till att den beslutande myndigheten fattar sina beslut om asylansökningar ð om internationellt skydd ï efter en korrekt prövning. Medlemsstaterna ska därför se till att

a)      ansökningar prövas och beslut fattas individuellt, objektivt och opartiskt,

b)      exakt och aktuell information erhålls från olika källor, t.ex. från ð det europeiska stödkontoret för asylfrågor ï och Förenta nationernas flyktingkommissariat (UNHCR), om den allmänna situation som råder i de asylsökandes ursprungsländer och, vid behov, i de länder som de asylsökande har rest igenom, och att denna information görs tillgänglig för den personal som ansvarar för att pröva asylansökningar och fatta beslut om dessa,

c)      den personal som har att pröva asylansökningar och fatta beslut om dessa har kunskaper om tillämpliga normer på området för asyl- och flyktinglagstiftning,. .

ò ny

d)      den personal som har att pröva ansökningar och fatta beslut om dessa får instruktioner och har möjlighet att vid behov inhämta råd från experter i särskilda frågor, t.ex. medicinska frågor, kulturella frågor och religionsförhållanden samt barn- och könsrelaterade frågor.

ê 2005/85/EC (anpassad)

ð ny

4. 3.       De myndigheter som anges i kapitel V ska, genom den beslutande myndigheten, genom sökanden eller på annat sätt, få tillgång till den allmänna information som avses i punkt 3 2 b, när denna behövs för att de ska kunna utföra sitt arbete.

5. 4.       Medlemsstaterna ð ska ï får föreskriva regler för översättning av handlingar som är relevanta för prövningen av ansökningar.

Artikel 11 9

Krav som ställs på beslut av den beslutande myndigheten

1.           Medlemsstaterna ska se till att beslut om asylansökningar ð om internationellt skydd ï meddelas skriftligen.

2.           När en ansökan avslås ska medlemsstaterna dessutom ð , med avseende på flyktingstatus och/eller status som subsidiärt skyddsbehövande, ï se till att de faktiska och rättsliga skälen för detta anges i beslutet och att det ges skriftlig information om hur ett beslut som går sökanden emot kan överklagas.

Medlemsstaterna behöver inte uppge skälen för att inte bevilja flyktingstatus i beslutet om sökanden beviljas en status som ger samma rättigheter och förmåner enligt den nationella lagstiftningen och gemenskapslagstiftningen som flyktingstatus enligt direktiv 2004/83/EG. I dessa fall skall medlemsstaterna se till att skälen för att inte bevilja flyktingstatus uppges i sökandens akt och att sökanden på begäran får tillgång till sin akt.

Dessutom behöver mMedlemsstaterna Ö behöver Õ inte lämna skriftlig information om hur ett negativt beslut ska överklagas tillsammans med beslutet om sökanden har försetts med informationen i ett tidigare skede antingen skriftligen eller med hjälp av elektroniska medel som är tillgängliga för sökanden.

3.           För de ändamål som avses i artikel 7.2 6.3, och när ansökan grundar sig på samma skäl, får medlemsstaterna fatta ett enda beslut som omfattar samtliga personer som är beroende av sökanden för sin försörjning, ð såvida inte detta skulle leda till att en persons individuella förhållanden röjs på ett sätt som riskerar att skada hans eller hennes intressen, särskilt vid risk för förföljelse som grundar sig på kön, sexuell läggning, könsidentitet eller ålder ï .

Artikel 12 10

Garantier för asylsökande ð den som söker internationellt skydd ï

1.           Medlemsstaterna ska se till att alla ð som söker internationellt skydd ï asylsökande omfattas av följande garantier i samband med de förfaranden som föreskrivs i kapitel III:

a)      Sökandena ska upplysas på ett språk som de ð förstår eller ï rimligen kan förväntas förstå om det förfarande som ska följas och om sina rättigheter och skyldigheter under detta förfarande och de tänkbara konsekvenserna av att inte uppfylla sina skyldigheter och inte samarbeta med myndigheterna. De ska upplysas om den tidsram och de medel som står till deras förfogande för att uppfylla skyldigheten att lägga fram de fakta som avses i artikel 4 i direktiv […/…/EU] [skyddsdirektivet]2004/83/EG ð , liksom om konsekvenserna av ett uttryckligt eller implicit tillbakadragande av ansökan ï. Informationen ska tillhandahållas i så god tid att de kan utöva de rättigheter som garanteras genom det här direktivet och uppfylla de skyldigheter som anges i artikel 13 11.

b)      Sökandena ska närhelst så är nödvändigt få hjälp av en tolk som kan framföra deras argument till de behöriga myndigheterna. Medlemsstaterna ska anse det vara nödvändigt att tillhandahålla tolk åtminstone när den beslutande myndigheten kallar sökanden Ö ska intervjuas Õ till en intervju i enlighet med artiklarna 14, 15, 12 och 13 ð 16, 17 och 34 ï och adekvat kommunikation inte kan säkerställas utan sådana tjänster. I detta fall, liksom i andra situationer då de behöriga myndigheterna kallar in sökanden, ska kostnaderna för tolken täckas med offentliga medel.

c)      Sökandena får inte nekas möjlighet att meddela sig med UNHCR eller någon annan organisation som ð erbjuder juridisk rådgivning till personer som ansöker om internationellt skydd i enlighet med den nationella lagstiftningen i en medlemsstat ï verkar för flyktingkommissariatets räkning på medlemsstatens territorium enligt avtal med denna medlemsstat.

ò ny

d)      De sökande och, i förekommande fall, deras juridiska rådgivare, får inte nekas tillgång till den information som avses i artikel 10.3 b, om den beslutande myndigheten tar hänsyn till denna information när den fattar beslut om deras ansökan.

ê 2005/85/EC (anpassad)

ð ny

(e d)  Sökandena ska inom skälig tid underrättas om vilket beslut den beslutande myndigheten har fattat om deras asylansökan ð om internationellt skydd ï. Om en juridisk rådgivare eller annan rådgivare rättsligt företräder sökanden, får medlemsstaterna välja att underrätta honom eller henne om beslutet i stället för den ð som ansöker om internationellt skydd ï asylsökande.

(f e)   Sökandena ska på ett språk som de ð förstår eller ï rimligen kan förväntas förstå informeras om resultatet av det beslut som fattats av den beslutande myndigheten, om de inte biträds eller företräds av en juridisk rådgivare eller annan rådgivare och om kostnadsfritt rättsligt bistånd inte tillhandahålls. Denna information ska i enlighet med bestämmelserna i artikel 11.2 9.2 innefatta upplysningar om möjligheterna att överklaga ett beslut som går dem emot.

2.           Medlemsstaterna ska i fråga om de förfaranden som föreskrivs i kapitel V se till att alla asylsökande omfattas av garantier motsvarande dem som anges i punkt 1 b, 1 c ð , 1 d ï och 1 e d i denna artikel.

Artikel 13 11

Skyldigheter för asylsökande ð den som söker internationellt skydd ï

1.           ð Medlemsstaterna ska ålägga personer som ansöker om internationellt skydd en skyldighet att samarbeta med de behöriga myndigheterna för att fastställa de sökandes identitet och andra förhållanden som avses i artikel 4.2 i direktiv […/…/EU] [skyddsdirektivet]. ï Medlemsstaterna får ålägga de asylsökande ð andra ï skyldigheter att samarbeta med de behöriga myndigheterna i den utsträckning behandlingen av ansökan kräver en sådana skyldigheter.

2.           Medlemsstaterna får särskilt föreskriva att

a)      de asylsökande ska rapportera till de behöriga myndigheterna eller infinna sig där personligen, antingen genast eller vid en angiven tidpunkt,

b)      de asylsökande måste överlämna handlingar de innehar som är av betydelse för prövning av ansökan, t.ex. egna pass,

c)      de asylsökande ska informera de behöriga myndigheterna om sin aktuella bostadsort eller adress samt om ändringar av dessa snarast möjligt; medlemsstaterna får föreskriva att sökanden måste ta emot eventuella underrättelser på den senaste bostadsort eller adress som han eller hon sålunda har uppgivit,

d)      de behöriga myndigheterna får kroppsvisitera sökanden och söka igenom de föremål han eller hon bär med sig ð , förutsatt att åtgärden utförs av en person av samma kön ï ,

e)      de behöriga myndigheterna får ta ett fotografi av sökanden, och

f)       de behöriga myndigheterna får registrera sökandens muntliga utsagor, förutsatt att han eller hon blivit upplyst om detta i förväg.

Artikel 14 12

Personlig intervju

1.           Innan den beslutande myndigheten fattar något beslut ska den asylsökande ges tillfälle att höras om sin ansökan ð om internationellt skydd ï av en person som är behörig att utföra en sådan intervju enligt nationell lagstiftning. ð Intervjuer om innehållet i en ansökan om internationellt skydd ska utföras av personal vid den beslutande myndigheten. ï

Medlemsstaterna får även ge varje myndig person som är beroende av den asylsökande för sin försörjning och som avses i artikel 6.3 möjlighet att genomgå en personlig intervju.

ò ny

Om ett stort antal tredjelandsmedborgare eller statslösa personer samtidigt ansöker om internationellt skydd, med följden att det blir praktiskt omöjligt för den beslutande myndigheten att i tid genomföra intervjuer om innehållet i ansökan, får medlemsstaterna besluta att personalen vid en annan myndighet tillfälligt engageras för att utföra sådana intervjuer. I sådana fall ska personalen vid den myndigheten på förhand erhålla nödvändig fortbildning, som ska omfatta de moment som anges i artikel 6.4 a–e i förordning (EU) nr 439/2010 och i artikel 18.5 i detta direktiv.

När en person har lämnat in en ansökan om internationellt skydd för personer som är beroende av henne eller honom för sin försörjning, ska varje berörd vuxen individ beredas tillfälle till en personlig intervju.

ê 2005/85/EC (anpassad)

ð ny

Medlemsstaterna får genom nationell lagstiftning fastställa i vilka fall en underårig ska ges möjlighet till en personlig intervju.

2.           Den personliga intervjun om innehållet i ansökan behöver inte genomföras om

a)      den beslutande myndigheten kan fatta ett positivt beslut ð om flyktingstatus ï på grundval av tillgänglig bevisning, eller

b)      den behöriga myndigheten redan har haft ett möte med sökanden för att hjälpa honom eller henne att fylla i sin ansökan och överlämna väsentliga uppgifter för ansökan i enlighet med artikel 4.2 i direktiv 2004/83/EG, eller

c)      den beslutande myndigheten på grundval av en fullständig prövning av den information som sökanden har lämnat betraktar ansökan som ogrundad i de fall när de omständigheter föreligger som anges i artikel 23.4 a, c, g, h och j.

3.      Den personliga intervjun behöver inte heller genomföras om

b)      detta möter praktiska hinder, särskilt om den ð beslutande ï behöriga myndigheten anser att sökanden inte bör eller kan höras på grund av varaktiga omständigheter som ligger utanför hans eller hennes kontroll. Om oklarhet råder ð ska den behöriga myndigheten anlita en medicinsk sakkunnig för att fastställa om tillståndet som gör att sökanden inte bör eller kan höras är övergående eller permanent ï får medlemsstaterna begära ett intyg från läkare eller psykolog.

Om Ö en personlig intervju inte genomförs Õ medlemsstaten inte erbjuder den sökande möjlighet till en personlig intervju i enlighet med led b denna punkt eller, vid behov, till en intervju för personer i förekommande fall, med en person som är beroende av den asylsökande för sin försörjning, ska skäliga ansträngningar göras för att ge sökanden eller den som är beroende av sökanden för sin försörjning möjlighet att lämna ytterligare upplysningar.

3. 4.       Även om någon personlig intervju som avses i denna artikel inte har genomförts, ska den beslutande myndigheten kunna fatta beslut ð om en ansökan om internationellt skydd ï i ett asylärende.

4. 5..      Även om någon personlig intervju enligt punkt 2 b och c samt punkt 3 inte har genomförts, ska detta inte påverka den beslutande myndighetens beslut i negativ riktning.

5. 6.       Oberoende av artikel 28.1 20.1 får medlemsstaterna när de fattar beslut om en asylansökan ð om internationellt skydd ï beakta att sökanden inte har infunnit sig för en personlig intervju, såvida inte han eller hon haft godtagbara skäl för att inte infinna sig.

Artikel 15 13

Krav på den personliga intervjun

1.           Personliga intervjuer ska normalt äga rum utan att familjemedlemmar är närvarande såvida inte den beslutande myndigheten finner det nödvändigt för en korrekt prövning att andra familjemedlemmar är närvarande.

2.           En personlig intervju ska genomföras under förhållanden som garanterar tillbörlig sekretess.

3.           Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att personliga intervjuer genomförs under sådana förhållanden att sökandena kan lägga fram skälen för sina ansökningar på ett heltäckande sätt. Medlemsstaterna ska därför

a)      se till att intervjuaren Ö har den kompetens som krävs Õ är tillräckligt kompetent för att om möjligt kunna beakta de personliga och allmänna omständigheter som ligger bakom ansökan, inklusive sökandens kulturella ursprung ð , kön, sexuell läggning, könsidentitet ï eller utsatta ställning ð , i den mening som avses i artikel 22 i direktiv […/…/EU] [direktivet om mottagningsvillkor] ï . och

ò ny

b)      om möjligt ordna så att intervjun med sökanden utförs av en person av samma kön, om sökanden uttrycker önskemål om detta,

ê 2005/85/EC (anpassad)

ð ny

c b)   utse en ð behörig tolk ï som kan garantera en fungerande kommunikation mellan sökanden och intervjuaren; Det är dock inte nödvändigt att kommunikationen Ö ska äga Õ äger rum på det språk som sökanden föredrar, Ö såvida Õ om det Ö inte Õ finns något annat språk som han eller hon rimligen kan förväntas förstår och som han eller hon kan kommunicera ð tydligt ï på; ð när det är möjligt ska medlemsstaterna tillhandahålla en tolk av samma kön som sökanden, om denne uttrycker önskemål om detta ï ,

ò ny

(d)     se till att den som intervjuar en person som ansökt om internationellt skydd om innehållet i ansökan inte är uniformerad,

e)      se till att intervjuer med underåriga sker på ett barntillvänt sätt.

ê 2005/85/EG

4.           Medlemsstaterna får fastställa regler för tredje parts närvaro vid den personliga intervjun.

5.           Denna artikel skall även tillämpas på det möte som avses i artikel 12.2 b.

ò ny

Artikel 16

Den personliga intervjuns innehåll

När den beslutande myndigheten genomför en personlig intervju om innehållet i en ansökan om internationellt skydd ska myndigheten se till att den sökande har lämpliga möjligheter att lägga fram underlag som behövs för att styrka ansökan om internationellt skydd i enlighet med artikel 4 i direktiv […/…/EU] [skyddsdirektivet] så fullständigt som möjligt. Detta ska inbegripa en möjlighet för sökanden att förklara eventuella saknade uppgifter och/eller eventuella oförenligheter och motsägelser i hans eller hennes utsagor.

ê 2005/85/EG

Artikel 14

Den ställning som protokollet från den personliga intervjun har i förfarandet

1.           Medlemsstaterna skall sörja för att det förs ett skriftligt protokoll över alla personliga intervjuer vilket minst skall innehålla de väsentliga uppgifter för ansökan som lämnats av sökanden i enlighet med artikel 4.2 i direktiv 2004/83/EG.

2.           Medlemsstaterna skall se till att sökandena i god tid får tillgång till protokollet från den personliga intervjun. Om tillgång beviljas först efter det att den beslutande myndigheten fattat beslut, skall medlemsstaterna se till att tillgång kan ges inom den tid som krävs för att förbereda och lämna in ett överklagande i rätt tid.

3.           Medlemsstaterna får begära att sökanden godkänner innehållet i protokollet från den personliga intervjun.

Om en sökande vägrar godkänna innehållet i protokollet, skall skälen till denna vägran införas i sökandens akt.

Om en sökande vägrar godkänna innehållet i protokollet, skall detta inte hindra den beslutande myndigheten från att fatta beslut om asylansökan.

4.           Denna artikel skall även tillämpas på det möte som avses i artikel 12.2 b.

ò ny

Artikel 17

Rapportering och registrering av personliga intervjuer

1.           Medlemsstaterna ska se till att det i samband med varje personlig intervju upprättas en ingående rapport som innehåller alla väsentliga uppgifter.

2.           Medlemsstaterna får föreskriva ljud- eller videoupptagning av den personliga intervjun. I så fall ska medlemsstaterna se till att upptagningen av den personliga intervjun bifogas rapporten.

3.           Medlemsstaterna ska se till att sökanden ges möjlighet att kommentera eller förtydliga eventuella felöversättningar eller missuppfattningar i rapporten, antingen i samband med att den personliga intervjun avslutas eller inom en fastställd tidsfrist innan den beslutande myndigheten fattar beslut. För detta ändamål ska medlemsstaterna säkerställa att sökanden underrättas om rapportens hela innehåll, om nödvändigt med bistånd av en tolk. Medlemsstaterna ska därefter begära att sökanden godkänner rapportens innehåll.

Ett sådant godkännande behöver inte begäras om intervjun tas upp i enlighet med punkt 2 och om upptagningen får användas som bevisning i sådana förfaranden som avses i kapitel V.

4.           Om en sökande vägrar godkänna innehållet i rapporten, ska skälen till vägran noteras i sökandens akt.

Om en sökande vägrar godkänna innehållet i rapporten, ska detta inte hindra den beslutande myndigheten från att fatta beslut om ansökan.

5.           Sökande får inte nekas tillgång till rapporten och, i förekommande fall, upptagningen innan den beslutande myndigheten fattar beslut.

Artikel 18

Läkarintyg

1.           Medlemsstaterna ska tillåta att en sökande genomgår en läkarundersökning i syfte att ge in ett läkarintyg till den beslutande myndigheten till stöd för sina utsagor om tidigare förföljelse eller allvarlig skada. Medlemsstaterna får kräva att sökanden ger in resultaten från läkarundersökningen till den beslutande myndigheten inom skälig tid från det att han eller hon blivit underrättad om sina rättigheter enligt denna artikel. Om sökanden underlåter att ge in resultaten från läkarundersökningen inom denna tidsfrist, utan att ha goda skäl för detta, ska detta inte hindra den beslutande myndigheten från att fatta ett beslut om ansökan om internationellt skydd.

2.           Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 ska den beslutande myndigheten, om den anser att det finns skäl att anta att sökanden saknar eller endast har begränsad förmåga att bli intervjuad eller avge vederhäftiga och sammanhängande utsagor som en följd av posttraumatisk stress, tidigare förföljelse eller allvarlig skada, se till att en läkarundersökning utförs, om sökanden ger sitt samtycke till detta. Sökandens vägran att genomgå en läkarundersökning ska inte hindra den beslutande myndigheten att fatta beslut om ansökan om internationellt skydd.

3.           Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att opartiska och kvalificerade medicinska experter är tillgängliga för att utföra sådana medicinska undersökningar som avses i de läkarundersökningar som avses i punkt 2.

4.           Medlemsstaterna ska anta ytterligare regler och vidta ytterligare åtgärder för att identifiera och dokumentera symptom på tortyr och andra former av fysiskt, sexuellt eller psykiskt våld som är relevanta för tillämpningen av denna artikel.

5.           Medlemsstaterna ska se till att personer som intervjuar sökande i enlighet med det här direktivet får den utbildning som krävs för att kunna känna igen symptom på tortyr och medicinska problem som kan ha en negativ inverkan på sökandens förmåga att bli intervjuad.

6.           Resultaten av de läkarundersökningar som avses i punkt 1 och 2 ska vägas in i den beslutande myndighetens bedömning tillsammans med övriga inslag i ansökan.

Artikel 19

Kostnadsfritt tillhandahållande i första instans av rättslig information och information om handläggningen i ärendet

1.           Medlemsstaterna ska se till att rättslig information och information om handläggningen i ärendet på begäran tillhandahålls de sökande kostnadsfritt i sådana förfaranden i första instans som avses i kapitel III. Detta ska åtminstone inbegripa information om förfarandet mot bakgrund av sökandens särskilda förhållanden samt en saklig och rättslig motivering om beslutet skulle gå sökanden emot.

2.           Det kostnadsfria tillhandahållandet av rättslig information och information handläggningen i ärendet ska omfattas av de villkor som anges i artikel 21.

Artikel 20

Kostnadsfritt rättsligt bistånd eller biträde vid överklaganden

ê 2005/85/EG artikel 15.2

ð ny

1.           Om den beslutande myndigheten har fattat ett beslut som går den sökande emot, ska mMedlemsstaterna ska se till att kostnadsfritt rättsligt bistånd och eller biträde beviljas på begäran, med förbehåll för bestämmelserna i punkt 3 ð i sådana överklagandeförfaranden som föreskrivs i kapitel V. Detta ska åtminstone omfatta utarbetande av de nödvändiga inlagorna och deltagande i förhandlingarna i domstol i första instans på den sökandes vägnar. ï

ò ny

2.           Medlemsstaterna får också tillhandahålla kostnadsfritt rättsligt bistånd och/eller biträde i sådana förfaranden i första instans som avses i kapitel III. I sådana fall ska artikel 19 inte tillämpas.

3.           Medlemsstaterna får föreskriva att kostnadsfritt rättsligt bistånd och/eller biträde inte ska beviljas om en domstol anser att sökandens överklagande saknar rimliga utsikter till framgång.

I sådana fall ska medlemsstaterna se till att det rättsliga biståndet och biträdet inte inskränks godtyckligt och att sökandens faktiska tillgång till rättslig prövning inte hindras.

4.           Kostnadsfri tillgång till rättsligt bistånd och biträde ska omfattas av de villkor som anges i artikel 21.

Artikel 21

Villkor för kostnadsfritt tillhandahållande av rättsligt information och information om handläggningen och av rättsligt bistånd och biträde

1.           Medlemsstaterna får föreskriva att den rättsliga och förfaranderelaterade information som avses i artikel 19, och det rättsliga bistånd och biträde som avses i artikel 20 ska tillhandahållas av icke-statliga organisationer, av statliga tjänstemän eller av särskilda statliga organ.

ê 2005/85/EG artikel 15 (anpassad)

ð ny

1.           Medlemsstaterna skall ge asylsökande en faktisk möjlighet att på egen bekostnad rådgöra med en juridisk rådgivare eller annan enligt den nationella lagstiftningen godkänd eller tillåten rådgivare i frågor som rör asylansökan.

2. 3.       Medlemsstaterna får i sin nationella lagstiftning föreskriva att ð kostnadsfri rättslig och förfaranderelaterad information enligt artikel 19 och kostnadsfritt ï rättsligt bistånd och/eller biträde Ö enligt artikel 20 Õ ska beviljas

a)      endast för förfaranden vid en domstol i enlighet med kapitel V och inte till ytterligare överklagande eller omprövning som föreskrivs i nationell lagstiftning, inbegripet förnyad behandling av ett överklagande som följer på ett ytterligare överklagande eller en ytterligare omprövning, och/eller

a b)   endast för personer som saknar tillräckliga tillgångar, och/eller

b c)   endast Ö genom tjänster som tillhandahålls av Õ till juridiska rådgivare eller andra rådgivare som genom nationell lagstiftning särskilt har utsetts att bistå och/eller företräda ð personer som ansöker om internationellt skydd ï asylsökande. och/eller

d)      endast om det är sannolikt att överklagandet eller omprövningen godkänns.

Medlemsstaterna skall säkerställa att rättsligt bistånd och/eller biträde som beviljas enligt led d inte godtyckligt begränsas.

3. 4.       Medlemsstaterna får fastställa närmare föreskrifter för hur en sådan begäran om ð rättslig och förfaranderelaterad information enligt artikel 19 och om ï rättsligt bistånd och/eller biträde Ö enligt artikel 20 Õ ska lämnas in och handläggas.

4. 5.       Medlemsstaterna får även

a)      införa belopps- och/eller tidsgränser ð för tillhandahållandet av sådan kostnadsfri rättslig och förfaranderelaterad information som avses i artikel 19 ï och för ð sådant ï kostnadsfritt rättsligt bistånd och/eller biträde Ö som avses i artikel 20 Õ , förutsatt att dessa gränser inte innebär att tillgången till ð rättslig och förfaranderelaterad information och ï rättsligt bistånd och/eller biträde godtyckligt begränsas,

b)      när det gäller avgifter och andra kostnader, föreskriva att behandlingen inte ska vara mer förmånlig än den behandling som de egna medborgarna vanligtvis får i frågor som gäller rättsligt bistånd.

5. 6.       Medlemsstaterna får begära att helt eller delvis få ersättning för beviljade utgifter om och när sökandens ekonomiska situation avsevärt har förbättrats eller om beslutet att bevilja sådana förmåner fattades på grundval av falska uppgifter från sökanden.

ê 2005/85/EG artikel 15.1 (anpassad)

ð ny

Artikel 22

Rätt till rättsligt bistånd och biträde i alla skeden av förfarandet

1.           Medlemsstaterna skall ge asylsökande Sökande Asylsökande Ö ska ges Õ en faktisk möjlighet att på egen bekostnad rådgöra med en juridisk rådgivare eller annan enligt den nationella lagstiftningen godkänd eller tillåten rådgivare i frågor som rör asylansökan ð ansökningar om internationellt skydd i alla skeden av förfarandet, också efter ett beslut som gått sökanden emot ï .

ò ny

2.           Medlemsstaterna får tillåta icke-statliga organisationer att lämna kostnadsfritt rättsligt bistånd och/eller biträde till personer som söker internationellt skydd i förfaranden som avses i kapitel III och/eller kapitel V.

ê 2005/85/EG (anpassad)

ð ny

Artikel 23 16

Räckvidden för rättsligt bistånd och biträde

1.           Medlemsstaterna ska se till att en juridisk rådgivare eller en annan, enligt den nationella lagstiftningen godkänd eller tillåten, rådgivare som bistår eller företräder ð en person som ansöker om internationellt skydd ï asylsökande i enlighet med villkoren i nationell lagstiftning har tillgång till Ö den Õ sådan information i sökandens akt ð som ligger eller kommer att ligga till grund för ett beslut ï kan komma att prövas av de myndigheter som avses i kapitel V, i den mån uppgifterna är relevanta för prövningen av ansökan.

Medlemsstaterna får göra undantag för sådana fall där offentliggörande av uppgifter eller källor skulle äventyra den nationella säkerheten, säkerheten för de organisationer eller den eller de personer som tillhandahöll uppgifterna eller säkerheten för den eller de personer som uppgifterna hänför sig till eller där utredningar i samband med medlemsstaternas behöriga myndigheters behandling av ansökningar asylansökningar ð om internationellt skydd ï eller medlemsstaternas internationella relationer skulle äventyras. I dessa fall ska medlemsstaterna

ò ny

a)      bevilja åtminstone juridiska rådgivare eller andra rådgivare som genomgått säkerhetskontroll tillgång till uppgifterna eller källorna i fråga, i den mån uppgifterna är relevanta för prövningen av ansökan eller beslutet om att återkalla internationellt skydd,

ê 2005/85/EG (anpassad)

ð ny

b)      Ö Ge Õ I dessa fall skall de myndigheter som avses i kapitel V ges tillgång till de berörda uppgifterna eller källorna, utom när sådan tillgång är utesluten i fall som rör den nationella säkerheten.

2.           Medlemsstaterna ska se till att den juridiska rådgivaren eller en annan rådgivare som bistår eller företräder en asylsökande har tillträde till områden med begränsat tillträde som förvarsenheter och transitzoner för att kunna rådgöra med denne ð , i enlighet med artikel 10.4 och artikel 18.2 b–c i direktiv […/…/EU] [direktivet om mottagningsvillkor] ï. Medlemsstaterna får endast begränsa möjligheterna att besöka asylsökande inom områden med begränsat tillträde, om denna begränsning enligt nationell lagstiftning är objektivt nödvändig av hänsyn till säkerheten, den allmänna ordningen eller den administrativa verksamheten på området eller för att sörja för en effektiv prövning av ansökan, och under förutsättning att den juridiska rådgivarens eller en annan rådgivares tillträde inte därigenom begränsas avsevärt eller omöjliggörs.

ò ny

3.           Medlemsstaterna ska tillåta sökanden att till den personliga intervjun medföra en juridisk rådgivare eller annan, enligt den nationella lagstiftningen godkänd, rådgivare.

ê 2005/85/EG (anpassad)

ð ny

4. 3.       Medlemsstaterna får föreskriva regler för juridiska rådgivares eller andra rådgivares närvaro vid alla intervjuer under asylförfarandet, utan att det påverkar tillämpningen av denna artikel eller artikel 25.1 b 17.1 b.

4.           Medlemsstaterna får föreskriva att sökanden till den personliga intervjun tillåts ta med sig en juridisk rådgivare eller annan, enligt den nationella lagstiftningen godkänd, rådgivare.

Medlemsstaterna får begära att sökanden är närvarande vid den personliga intervjun även om han eller hon i enlighet med villkoren i nationell lagstiftning företräds av en juridisk rådgivare eller annan rådgivare och får kräva att sökanden personligen besvarar de frågor som ställs.

ð Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 25.1 b, ska ï fFrånvaron av juridisk rådgivare eller annan rådgivare ska inte hindra den behöriga myndigheten från att genomföra den personliga intervjun med sökanden.

ò ny

Artikel 24

Sökande i behov av särskilda rättssäkerhetsgarantier

1. Medlemsstaterna ska se till att sökande i behov av särskilda rättssäkerhetsgarantier identifieras i god tid. För detta ändamål ska medlemsstaterna använda sig av den mekanism som föreskrivs i artikel 22 i direktiv […/…/EU] [direktivet om mottagningsvillkor].

Medlemsstaterna ska se till att denna artikel också tillämpas om det senare i förfarandet blir uppenbart att en sökande är i behov av särskilda rättssäkerhetsgarantier.

2. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att sökande i behov av särskilda rättssäkerhetsgarantier får den tid och det relevanta stöd de behöver för att kunna lägga fram en så fullständig ansökan som möjligt, tillsammans med all tillgänglig bevisning.

I fall där den beslutande myndigheten bedömer att en sökande har varit utsatt för tortyr, våldtäkt eller andra allvarliga former av psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld, ska artikel 31.6 och artikel 32.2 inte tillämpas.

ê 2005/85/EG (anpassad)

ð ny

Artikel 25 17

Garantier för ensamkommande barn

1.           När det gäller alla förfaranden som fastställs i detta direktiv ska medlemsstaterna, utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 14 ð , 15, 16, ï och 17 12 och 14,

a)      snarast möjligt vidta åtgärder för att säkerställa att en företrädare företräder och/eller biträder det ensamkommande barnet ð , för att göra det möjligt för henne eller honom att utnyttja de rättigheter och uppfylla de skyldigheter som följer av detta direktiv ï i samband med prövningen; ð företrädaren ska ha nödvändig sakkunskap om barns rättigheter och behov och utföra sitt uppdrag i enlighet med principen om att sätta barnets bästa i främsta rummet; ï Denna företrädaren kan också vara den företrädare som avses i direktiv […/…/EU] [direktivet om mottagningsvillkor] artikel 19 i direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna[12]. ,

b)      se till att företrädaren ges tillfälle att informera det ensamkommande barnet om innebörden och de tänkbara konsekvenserna av den personliga intervjun och, i förekommande fall, om hur han eller hon kan förbereda sig inför den personliga intervjun. Medlemsstaterna ska ð se till att ï ge företrädaren möjlighet ð och/eller en juridisk rådgivare eller annan, enligt den nationella lagstiftningen godkänd, rådgivare är närvarande ï att närvara vid denna intervju och ð har möjlighet ï att ställa frågor och lämna synpunkter, inom en av intervjuaren fastställd ram.

Medlemsstaterna får kräva att det ensamkommande barnet ska närvara vid den personliga intervjun, även om företrädaren är närvarande.

2.           Medlemsstaterna får avstå från att utse någon företrädare om det ensamkommande barnet

a)      med största sannolikhet kommer ð att fylla 18 år ï uppnå myndighetsålder innan ett beslut fattas i första instans, eller:

b)      kostnadsfritt kan använda sig av en juridisk rådgivare eller en annan rådgivare som godkänns som sådan enligt nationell lagstiftning för att fullgöra de ovannämnda uppgifter som tillkommer företrädaren, eller:

c)      är gift eller har varit gift.

3.           Medlemsstaterna får i enlighet med de lagar och andra författningar som gäller den 1 december 2005 även avstå från att utse en företrädare om det ensamkommande barnet är 16 år eller äldre, förutsatt att han eller hon kan fullfölja sin ansökan utan en företrädare.

3. 4.       Medlemsstaterna ska se till att

a)      Oom ett ensamkommande barn intervjuas om sin asylansökan ð om internationellt skydd ï i enlighet med artiklarna 14, 15, ð 16, ï 17 och ð 34 ï 12, 13 and 14, ska denna intervju utföras av en person som har nödvändiga kunskaper om underårigas särskilda behov.

b)      Den beslutande myndighetens beslut om en asylansökan från ett ensamkommande barn ska förberedas av en tjänsteman med nödvändiga kunskaper om underårigas särskilda behov.

ò ny

4.           Ensamkommande bar och deras företrädare ska kostnadsfritt förses med rättslig och förfaranderelaterad information enligt artikel 19 också i sådana förfaranden om återkallande av internationell skyddsstatus som föreskrivs i kapitel IV.

ê 2005/85/EG

ð ny

5.           Medlemsstaterna får använda sig av läkarundersökningar för att fastställa åldern på ensamkommande barn i samband med prövningen av en asylansökan ð om internationellt skydd i sådana fall där medlemsstaterna, efter sökandens allmänna uttalanden eller annan relevant bevisning fortfarande hyser tvivel beträffande den sökandes ålder ï . ð Om dessa tvivel kvarstår efter läkarundersökningen ska medlemsstaterna utgå ifrån att sökanden är underårig. ï

ò ny

Alla läkarundersökningar ska ske med full respekt för den personliga värdigheten och mindre invasiva undersökningar bör föredras.

ê 2005/85/EG

ð ny

När så sker ska medlemsstaterna se till att

a)      ensamkommande barn före prövningen av asylansökan om ð internationellt skydd ï informeras om att en åldersbestämning genom en läkarundersökning kan komma att göras och att denna information ges på ett språk de ð förstår ï rimligen kan förväntas förstå. Denna information ska innehålla upplysningar om undersökningsmetoden och eventuella konsekvenser som resultatet av läkarundersökningen kan få för prövningen av asylansökan ð om internationellt skydd ï och också om konsekvenserna av en vägran från det ensamkommande barnet att genomgå en läkarundersökning,

b)      ensamkommande barn och/eller deras företrädare ger sitt samtycke till att en undersökning görs för att fastställa de berörda underårigas ålder, och

c)      ett beslut om avslag på en asylansökan ð om internationellt skydd ï från ett ensamkommande barn som har vägrat att undergå en sådan läkarundersökning inte baserar sig enbart på denna vägran.

Det faktum att ett ensamkommande barn har vägrat att genomgå läkarundersökningen ska inte vara ett hinder för den beslutande myndigheten att fatta beslut om ansökan ð om internationellt skydd ï .

ò ny

6.           Artiklarna 20.3, 31.6, 32.2, 33.2 c, 38 och 43 ska inte tillämpas på ensamkommande barn,

ê 2005/85/EG

7. 6.       Barnets bästa ska komma i första hand när medlemsstaterna genomför bestämmelserna i denna artikel.

ê 2005/85/EG (anpassad)

ð ny

Artikel 26 18

Förvar

1.           Medlemsstaterna får inte hålla en person i förvar endast av det skälet att han eller hon ð har ansökt om internationellt skydd ï är asylsökande. ð Skäl och villkor för kvarhållandet samt garantier för kvarhållna personer som sökt internationellt skydd ska utformas i enlighet med direktiv […/../EG] [direktivet om mottagningsvillkor] ï.

2.           I de fall en ð person som ansöker om internationellt skydd ï asylsökande hålls i förvar ska medlemsstaterna säkerställa att det finns en möjlighet till påskyndad rättslig prövning ð i enlighet med direktiv […/…/EU] [direktivet om mottagningsvillkor] ï.

Artikel 27 19

Förfarande Ö om Õ när ansökan återkallas

1.           I den mån som medlemsstaterna i sin nationella lagstiftning föreskriver en möjlighet att uttryckligen återkalla ansökan ska de se till att den beslutande myndigheten fattar beslut om att antingen avbryta prövningen eller att avslå ansökan om en asylsökande uttryckligen återkallar asylansökan ð om internationellt skydd ï.

2.           Medlemsstaterna får också bestämma att den beslutande myndigheten ska ha rätt att avbryta prövningen utan att fatta beslut. I så fall ska medlemsstaterna se till att den beslutande myndigheten inför en tjänsteanteckning i sökandens akt.

Artikel 28 20

Förfarande om den sökande implicit återkallar eller avstår från sin ansökan

1.           Om det finns skälig grund att anta att en ð person som ansöker om internationellt skydd ï asylsökande implicit har återkallat eller avstått från sin asylansökan ð om internationellt skydd ï, ska medlemsstaterna se till att den beslutande myndigheten fattar beslut om att antingen avbryta prövningen eller ð , förutsatt att den beslutande myndigheten finner ansökan ogrundad på grundval av en adekvat utredning av sakförhållandena i enlighet med artikel 4 i direktiv […/…/EU] [skyddsdirektivet] och att en intervju har hållits, ï avslå ansökan på grundval av att sökanden inte har visat sig ha rätt till flyktingstatus enligt direktiv 2004/83/EG.

Medlemsstaterna får förutsätta att sökanden implicit har återkallat eller avstått från sin asylansökan ð om internationellt skydd, ï i synnerhet om det har kunnat fastställas att

a)      sökanden har underlåtit att besvara en begäran om att lämna information av betydelse för ansökan i enlighet med artikel 4 i direktiv […/…/EU] [skyddsdirektivet] 2004/83/EG, eller har underlåtit att infinna sig till en personlig intervju enligt artiklarna 14, 15, ð 16 ï och 17 12, 13 och 14 Ö i detta direktiv Õ , om inte sökanden inom rimlig tid kan visa att hans eller hennes underlåtenhet beror på omständigheter som han eller hon inte rådde över,

b)      sökanden har avvikit eller utan tillstånd lämnat den plats där han eller hon bodde eller hölls i förvar utan att inom skälig tid kontakta den behöriga myndigheten eller han eller hon har underlåtit att inom skälig tid fullgöra sin anmälningsskyldighet eller annan skyldighet att meddela sig.

För att genomföra dessa bestämmelser får medlemsstaterna fastställa tidsfrister eller riktlinjer.

2.           Medlemsstaterna ska se till att en sökande som efter ett beslut om att avbryta prövningen enligt punkt 1 i denna artikel åter anmäler sig hos den behöriga myndigheten har möjlighet att begära att asylärendet tas upp på nytt ð eller att lämna in en ny ansökan, som inte ska omfattas av förfarandet i artiklarna 40 och 41 ï såvida inte ansökan prövas i enlighet med artiklarna 32 och 34.

Medlemsstaterna får besluta om en tidsfrist ð på minst ett år ï efter vilken sökandens ärende inte längre kan tas upp på nytt ð eller den nya ansökan får behandlas som en efterföljande ansökan som omfattas av förfarandet i artiklarna 40 och 41 ï.

Medlemsstaterna ska se till att en sådan person inte avlägsnas i strid med principen om ”non-refoulement”.

Medlemsstaterna får föreskriva att den beslutande myndigheten ska kunna återuppta prövningen i det skede där prövningen av ansökan avbröts.

ò ny

3.           Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av förordning (EU) nr […/…] [Dublinförordningen].

ê 2005/85/EG (anpassad)

ð ny

Artikel 29 21

UNHCR:s roll

1.           Medlemsstaterna ska ge Förenta nationernas flyktingkommissariat (UNHCR) möjlighet att

a)      ta kontakt med ð personer som ansöker om internationellt skydd ï asylsökande, även de som hålls i förvar ð vid gränsen eller ï i transitzoner på flygplatser eller i hamnar,

b)      få tillgång till information om enskilda asylansökningar ð om internationellt skydd ï, om förfarandets gång och om vilka beslut som har fattats, under förutsättning att den asylsökande samtycker till detta,

c)      vid utövandet av sin tillsyn enligt artikel 35 i Genèvekonventionen lägga fram synpunkter till vilken behörig myndighet som helst i fråga om enskilda asylansökningar ð om internationellt skydd ï i alla skeden av förfarandet.

2.           Punkt 1 ska även vara tillämplig på organisationer som för flyktingkommissariatets räkning verkar i den berörda medlemsstaten i enlighet med ett avtal med medlemsstaten i fråga.

Artikel 30 22

Insamling av uppgifter om enskilda ärenden

Medlemsstaterna får inte vid prövning av enskilda ärenden

a)           direkt röja uppgifter om enskilda asylansökningar ð om internationellt skydd ï, eller det faktum att en ansökan har lämnats in, till påstådd(a) aktör(er) som bedriver förföljelse ð eller orsakar allvarlig skada ï av den asylsökande,

b)           inhämta uppgifter från påstådd(a) aktör(er) som bedriver förföljelse eller ð orsakar allvarlig skada ï på ett sätt som skulle leda till att dessa aktörer får direkt information om att en ansökan har lämnats in av sökanden i fråga, och som skulle äventyra den fysiska integriteten hos sökanden och hos personer som är beroende av honom eller henne för sin försörjning, eller skulle äventyra friheten och säkerheten för hans eller hennes familjemedlemmar som bor kvar i ursprungslandet.

KAPITEL III

Förfaranden i första instans

Avsnitt I

Artikel 31 23

Prövningsförfarande

1.           Medlemsstaterna ska handlägga asylansökningar ð om internationellt skydd ï genom ett prövningsförfarande i enlighet med de grundläggande principerna och garantierna i kapitel II.

2.           Medlemsstaterna ska se till att ett sådant förfarande avslutas så snart som möjligt utan att åsidosätta en lämplig och fullständig prövning.

ò ny

3.           Medlemsstaterna ska se till att ett förfarande avslutas inom sex månader från det att en ansökan ges in.

Medlemsstaterna får förlänga denna tidsfrist med en period på högst sex månader om

a)      ärendet involverar komplicerade faktiska och rättsliga omständigheter,

b)      ett stort antal tredjelandsmedborgare eller statslösa personer samtidigt begär internationellt skydd, med följden att det blir praktiskt omöjligt att avsluta förfarandet inom sexmånadersfristen,

c)      förseningen uppenbart kan hänföras till sökandens underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13.

Medlemsstaterna får skjuta upp avslutandet av förfarandet om den beslutande myndigheten, på grund av osäkra förhållanden i ursprungslandet som förväntas vara av tillfällig natur, inte rimligen kan fatta beslut inom de tidsfrister som fastställs i denna punkt.

ê 2005/85/EG

ð ny

4.           Om inget beslut kan fattas inom sex månader ska medlemsstaterna se till att sökanden antingen

a)      blir informerad om förseningen, ð och ï /eller

b)      på begäran erhåller information om ð skälen för förseningen och om ï den tidsfrist inom vilken beslut om hans eller hennes ansökan är att vänta. Att sådan information lämnas skall inte innebära någon skyldighet för medlemsstaten gentemot sökanden att fatta ett beslut inom denna tidsfrist.

ò ny

Följderna av att inget beslut kunnat fattas inom den tidsfrist som anges i punkt 3 ska fastställas enligt nationell lag.

ê 2005/85/EG

ð ny

5. 3.       Medlemsstaterna får prioritera eller påskynda en prövning ð av en ansökan om internationellt skydd ï i enlighet med de grundläggande principerna och garantierna i kapitel II, t.ex. om ansökan kan förväntas vara välgrundad eller om den sökande har särskilda behov

ò ny

a)      om ansökan kan förväntas vara välgrundad,

b)      om sökanden är sårbar i den mening som avses i artikel 22 i direktiv […/…/EU] [direktivet om mottagningsvillkor] eller är i behov av särskilda rättssäkerhetsgarantier, särskilt ensamkommande barn, och

c)      i andra fall, med undantag för sådana ansökningar som avses i punkt 6.

ê 2005/85/EG (anpassad)

ð ny

6. 4.       Medlemsstaterna får även föreskriva att ett prövningsförfarande i enlighet med de grundläggande principerna och garantierna i kapitel II ska prioriteras eller påskyndas ð och/eller genomföras vid gränsen i enlighet med artikel 43 ï om

a)      sökanden vid inlämnandet av ansökan och framläggandet av de faktiska omständigheterna endast tagit med uppgifter som saknar betydelse eller som har en mycket liten betydelse för prövningen av sökandens rätt till flyktingstatus ð eller subsidiärt skydd ï enligt direktiv […/…/EU] [skyddsdirektivet] 2004/83/EG, eller

b)      det klart framgår att sökanden inte har rätt att betraktas som flykting eller rätt till flyktingstatus enligt direktiv 2004/83/EG, eller

c)      asylansökan anses ogrundad

b i)    eftersom sökanden kommer från ett säkert ursprungsland enligt detta direktiv artiklarna 29, 30 och 31, eller

ii)       eftersom landet som inte är en medlemsstat betraktas som ett säkert tredjeland för sökanden, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 28.1, eller

c d)   sökanden har vilselett myndigheterna genom att lämna oriktiga uppgifter eller falska handlingar eller genom att undanhålla relevanta uppgifter eller handlingar som rör hans eller hennes identitet och/eller medborgarskap och som kunde ha påverkat beslutet i negativ riktning, eller

e)      sökanden har lämnat in en annan asylansökan och lämnat andra personuppgifter, eller

d f)    sökanden inte har lagt fram några uppgifter som med en rimlig grad av säkerhet styrker hans eller hennes identitet eller medborgarskap, eller det är troligt att han eller hon Ö sökanden Õ i ond tro har förstört eller gjort sig av med en identitets- eller resehandling som skulle ha bidragit till att fastställa hans eller hennes identitet eller medborgarskap, eller

e g)    sökanden har lämnat inkonsekventa, motsägelsefulla, ð klart falska eller uppenbart ï osannolika eller otillräckliga uppgifter ð som motsäger tillräckligt kontrollerad information om ursprungslandet ï Ö på ett sätt Õ som gör att hans eller hennes påstående om att uppfylla kraven för flyktingstatus eller subsidiärt skydd ha varit utsatt för förföljelse enligt direktiv […/…/EU] [skyddsdirektivet] 2004/83/EG uppenbart är föga övertygande, eller

h)      sökanden har lämnat in en efterföljande ansökan som inte innehåller några nya uppgifter som är relevanta för hans eller hennes särskilda omständigheter eller för situationen i hans eller hennes ursprungsland, eller

i)       sökanden utan godtagbara skäl har underlåtit att lämna in sin ansökan tidigare, trots att tillfälle funnits, eller

f j)     sökanden lämnar in en ansökan enbart för att försena eller hindra verkställigheten av ett redan fattat eller förestående beslut som skulle leda till att sökanden avvisas eller utvisas, eller

k)      sökanden utan goda skäl har åsidosatt de skyldigheter som anges i artikel 4.1 och 4.2 i direktiv 2004/83/EG, eller i artikel 11.2 a och b samt artikel 20.1 i detta direktiv, eller

l)       sökanden olagligen reste in på medlemsstatens territorium eller olagligen förlängde sin vistelse och, utan goda skäl, varken har anmält sig till myndigheterna eller lämnat in en asylansökan så snart som möjligt med tanke på omständigheterna kring inresan, eller

g m)   sökanden ð på allvarliga grunder kan betraktas som ï utgör en fara för den inre säkerheten och den allmänna ordningen i den aktuella medlemsstaten eller har med tvång utvisats som ett allvarligt hot mot ð allmän ordning och säkerhet ï den allmänna säkerheten och allmänna ordningen enligt nationell lag, eller

n)      sökanden vägrar att fullgöra sin skyldighet att lämna fingeravtryck enligt relevant gemenskapslagstiftning och/eller nationell lagstiftning, eller

o)      ansökan har lämnats in av en ogift underårig som omfattas av artikel 6.4 c efter det att ansökan från föräldrarna eller föräldern med ansvar för den underårige har avslagits och inga relevanta nya fakta har åberopats när det gäller hans eller hennes särskilda omständigheter eller situationen i ursprungslandet.

ò ny

7.           Medlemsstaterna ska fastställa rimliga tidsfrister för att fatta ett beslut i första instans i enlighet med punkt 6, i syfte att säkerställa en adekvat och fullständig prövning.

8.           Det förhållandet att en ansökan om internationellt skydd har lämnats in efter otillåten inresa på territoriet eller vid gränsen, inbegripet transitzoner, eller i avsaknad av handlingar eller efter användning av falska handlingar, ska inte i sig automatiskt medföra påskyndad handläggning enligt punkt 6.

ê 2005/85/EG

Artikel 24

Särskilda förfaranden

1.           Medlemsstaterna får föreskriva följande särskilda förfaranden som avviker från de grundläggande principerna och garantierna i kapitel II:

a)      En preliminär prövning i syfte att handlägga ärenden i enlighet med bestämmelserna i avsnitt IV.

b)      Förfaranden i syfte att handlägga ärenden i enlighet med bestämmelserna i avsnitt V.

2.           Medlemsstaterna får också föreskriva ett undantag från avsnitt VI.

ê 2005/85/EG artikel 28

ð ny

Artikel 32

Ogrundade ansökningar

1.           Om inte annat följer av artikel artiklarna 27 19 och 20 får medlemsstaterna endast anse en asylansökan som ogrundad om den beslutande myndigheten har konstaterat att sökanden inte har rätt till ð internationell skyddsstatus ï flyktingstatus enligt direktiv […/…/EU] [skyddsdirektivet] 2004/83/EG.

2.           I de fall som anges i artikel 23.4 b och beträffande Vid ogrundade asylansökningar, där någon av de omständigheter som förtecknas i artikel 31.6 ð a–f ï 23.4 a och 23.4 c–o är tillämplig, får medlemsstaterna även anse en ansökan vara uppenbart ogrundad, om den definieras på detta sätt i nationell lagstiftning.

ê 2005/85/EG

ð ny

Avsnitt II

Artikel 33 25

Ansökningar som nekas prövning

1.           Utöver de fall då en ansökan inte prövas enligt förordning (EU) nr […/…] [Dublinförordningen] (EG) nr 343/2003 behöver inte medlemsstaterna pröva om sökanden ð uppfyller kraven för internationellt skydd ï kan betraktas som flykting i enlighet med ð enligt ï direktiv […/…/EU] [skyddsdirektivet] 2004/83/EG, om en ansökan nekas prövning enligt denna artikel.

2.           Medlemsstaterna får neka att pröva en asylansökan ð om internationellt skydd ï ð endast ï enligt denna artikel om

a)      en annan medlemsstat har beviljat flyktingstatus,

b)      ett land som inte är en medlemsstat betraktas som första asylland för sökanden enligt artikel 35 26,

c)      ett land som inte är en medlemsstat betraktas som ett säkert tredjeland för sökanden enligt artikel 38 27,

d)      sökanden har rätt att stanna kvar i den berörda medlemsstaten av andra skäl vilka har lett till att han eller hon beviljats en status med motsvarande rättigheter och förmåner som flyktingstatus enligt direktiv 2004/83/EG,

e)      sökanden har rätt att stanna kvar i den berörda medlemsstaten av andra skäl som skyddar honom eller henne från att avvisas i väntan på resultatet av förfarandet för att fastställa en status enligt led d,

d f)    ð ansökan är en efterföljande ansökan, där inga nya fakta eller uppgifter av relevans för prövningen av huruvida sökanden uppfyller kraven för flyktingstatus eller internationellt skydd enligt direktiv […/…/EU] [skyddsdirektivet] har framkommit eller lagts fram av sökanden ï sökanden har lämnat in en identisk ansökan efter ett slutligt beslut,

e g)    en person som är beroende av sökanden för sin försörjning lämnar in en ansökan efter det att han eller hon enligt artikel 7.2 6.3 har godtagit att det egna ärendet ska utgöra en del av en ansökan som lämnats in på hans eller hennes vägnar och det inte finns några omständigheter kring den beroende personens situation som motiverar en separat ansökan.

ò ny

Artikel 34

Särskilda bestämmelser om intervjuer för att avgöra om ansökan ska upptas till prövning

1.           Medlemsstaterna ska tillåta att de sökande lägger fram sina synpunkter på de särskilda omständigheterna i samband med ansökningar som gjorts av de skäl som anges i artikel 33, innan man beslutar att vägra pröva ansökan. Medlemsstaterna ska därför genomföra en personlig intervju för att avgöra om ansökan ska upptas till prövning. Om medlemsstaterna vill avvika från denna regel i samband med en efterföljande ansökan, får detta endast ske med stöd av artikel 42.

2.           Punkt 1 ska inte påverka tillämpningen av artikel 5 i förordning (EU) nr […/…] [Dublinförordningen].

3.           Medlemsstaterna ska se till att den person som gör intervjun för att avgöra om ansökan ska upptas till prövning inte är uniformerad.

ê 2005/85/EG

ð ny

Avsnitt III

Artikel 35 26

Begreppet första asylland

Ett land kan betraktas som första asylland för en enskild ð person som ansöker om internationellt skydd ï asylsökande, om

a)           han eller hon har erkänts som flykting i landet och fortfarande kan erhålla detta skydd, eller

b)           han eller hon åtnjuter annat tillräckligt skydd i landet, inbegripet enligt principen om ”non-refoulement”,

förutsatt att han eller hon åter kommer att släppas in i landet.

När medlemsstaterna tillämpar begreppet första asylland på en asylsökandes de särskilda omständigheterna ð för en person som ansöker om internationellt skydd ï , får de ta hänsyn till artikel 38.1 27.1. ð Sökanden ska beredas tillfälle att bestrida tillämpningen av begreppet första asylland med hänvisning till de särskilda omständigheterna i hans eller hennes fall. ï

ê 2005/85/EG (anpassad)

Artikel 27

Begreppet säkert tredjeland

1.           Medlemsstaterna får tillämpa begreppet säkert tredjeland endast om de behöriga myndigheterna är övertygade om att en asylsökande kommer att behandlas i enlighet med följande principer i det berörda tredjelandet:

a)      Den asylsökandes liv och frihet är inte hotade på grund av ras, religion, medborgarskap, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk övertygelse.

b)      Principen om "non-refoulement" iakttas i enlighet med Genèvekonventionen.

c)      Tredjelandet iakttar förbudet mot varje återsändande som innebär åsidosättande av förbudet mot tortyr och grym, omänsklig eller förnedrande behandling i enlighet med folkrätten. och

d)      Asylsökande har möjlighet att ansöka om flyktingstatus och, om de befinns vara flyktingar, erhålla skydd i enlighet med Genèvekonventionen.

2.           Begreppet säkert tredjeland skall tillämpas i enlighet med bestämmelser i den nationella lagstiftningen, inbegripet

a)      bestämmelser enligt vilka den asylsökande måste ha en anknytning till det berörda tredjelandet som gör att det skulle vara rimligt för denne att resa till det landet,

b)      bestämmelser om vilka metoder de behöriga myndigheterna skall använda för att säkerställa att begreppet säkert tredjeland kan tillämpas på ett enskilt land eller en enskild sökande. Sådana metoder skall inbegripa att i varje enskilt fall bedöma huruvida landet är säkert för en enskild asylsökande och/eller att på nationell nivå fastställa länder som i allmänhet betraktas som säkra,

c)      bestämmelser i enlighet med internationell rätt som gör det möjligt att genom en enskild prövning fastställa huruvida det berörda tredjelandet är säkert för en enskild sökande, och vilka minst skall göra det möjligt för sökanden att överklaga tillämpningen av begreppet säkert tredjeland med anledning av att han eller hon skulle utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

3.           Om ett beslut genomförs endast på grundval av denna artikel skall medlemsstaterna

a)      informera sökanden om detta, och

b)      förse sökanden med en handling på tredjelandets språk som underrättar myndigheterna i det landet om att ansökan inte har prövats i sak.

4.           Om tredjelandet inte ger asylsökanden tillstånd att resa in på dess territorium, skall medlemsstaterna se till att asylansökan prövas i enlighet med de grundläggande principer och garantier som beskrivs i kapitel II.

5.           Medlemsstaterna skall regelbundet underrätta kommissionen om tredjeländer på vilka detta begrepp tillämpas enligt bestämmelserna i denna artikel.

Artikel 28

Ogrundade ansökningar

1.           Om inte annat följer av artiklarna 19 och 20 får medlemsstaterna endast anse en asylansökan som ogrundad om den beslutande myndigheten har konstaterat att sökanden inte har rätt till flyktingstatus enligt direktiv 2004/83/EG.

2.           I de fall som anges i artikel 23.4 b och beträffande ogrundade asylansökningar, där någon av de omständigheter som förtecknas i artikel 23.4 a och 23.4 c–o är tillämplig, får medlemsstaterna även anse en ansökan vara uppenbart ogrundad, om den definieras på detta sätt i nationell lagstiftning.

ê 2005/85/EG

Artikel 29

Gemensam minimiförteckning över tredjeländer som betraktas som säkra ursprungsländer

1.           Rådet skall genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet anta en gemensam minimiförteckning över tredjeländer som av medlemsstaterna skall betraktas som säkra ursprungsländer enligt bilaga II.

2.           Rådet får med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen och efter samråd med Europaparlamentet ändra den gemensamma minimiförteckningen genom att lägga till eller stryka tredjeländer i enlighet med bilaga II. Kommissionen skall behandla varje begäran från rådet eller från en medlemsstat om att den skall lägga fram ett förslag till ändring av den gemensamma minimiförteckningen.

3.           När kommissionen utarbetar sitt förslag enligt punkt 1 eller punkt 2, skall den använda information från medlemsstaterna, kommissionens egen information samt, vid behov, information från UNHCR, Europarådet och andra berörda internationella organisationer.

4.           När rådet begär att kommissionen skall lägga fram ett förslag om att ett tredjeland skall strykas i den gemensamma minimiförteckningen, skall medlemsstaternas förpliktelser enligt artikel 31.2 tillfälligt upphävas med avseende på detta tredjeland från och med dagen efter rådets beslut om att begära ett sådant förslag.

5.           När en medlemsstat begär att kommissionen skall lämna ett förslag till rådet om att ett tredjeland skall strykas i den gemensamma minimiförteckningen, skall denna medlemsstat skriftligen underrätta rådet om denna begäran till kommissionen. Denna medlemsstats förpliktelser enligt artikel 31.2 skall tillfälligt upphävas med avseende på detta tredjeland från och med dagen efter det att medlemsstaten underrättat rådet.

6.           Europaparlamentet skall underrättas om tillfälliga upphävanden enligt punkterna 4 och 5.

7.           Det tillfälliga upphävandet enligt punkterna 4 och 5 skall upphöra efter tre månader såvida inte kommissionen lägger fram ett förslag före utgången av denna period om att tredjelandet skall strykas i den gemensamma minimiförteckningen. Upphävandet skall under alla förhållanden upphöra om rådet avslår ett förslag från kommissionen om att stryka tredjelandet i förteckningen.

8.           Kommissionen skall på begäran av rådet rapportera till Europaparlamentet och rådet om huruvida förhållandena i ett land som är upptaget på den gemensamma minimiförteckningen fortfarande är sådana att de överensstämmer med bilaga II. När kommissionen lämnar sin rapport kan den lämna sådana rekommendationer och förslag som den anser lämpliga.

ê 2005/85/EG (anpassad)

Artikel 30

Nationellt fastställande av tredjeländer som säkra ursprungsländer

1.           Om inte annat föreskrivs i artikel 29 får medlemsstaterna behålla eller införa lagstiftning som, i enlighet med bilaga II, gör det möjligt att på nationell nivå fastställa att andra tredjeländer än dem som anges i den gemensamma minimiförteckningen är säkra ursprungsländer i samband med prövning av asylansökningar. Detta kan inbegripa att en del av ett land betraktas som säker om villkoren i bilaga II är uppfyllda med avseende på den delen.

2.           Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna behålla lagstiftning som är i kraft den 1 december 2005 och som gör det möjligt att på nationell nivå fastställa att andra tredjeländer än dem som anges i den gemensamma minimiförteckningen är säkra ursprungsländer i samband med prövning av asylansökningar om de är övertygade om att personer i de berörda tredjeländerna i allmänhet inte är utsatta för

a)      förföljelse i enlighet med artikel 9 i direktiv 2004/83/EG, eller

b)      tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

3.           Medlemsstaterna får också behålla lagstiftning som är i kraft den 1 december 2005 och som gör det möjligt att på nationell nivå fastställa att en del av ett land skall betraktas som säker eller att ett land eller en del av ett land skall betraktas som säkra för en särskild grupp personer i det landet om villkoren i punkt 2 är uppfyllda med avseende på den delen eller gruppen.

4.           När medlemsstaterna bedömer om ett land är ett säkert ursprungsland i enlighet med punkterna 2 och 3 skall de beakta den rättsliga situationen, lagarnas tillämpning och de allmänna politiska omständigheterna i det berörda tredjelandet.

5.           Bedömningen av huruvida ett land är ett säkert ursprungsland i enlighet med denna artikel skall grunda sig på ett urval av informationskällor, särskilt information från andra medlemsstater, UNHCR, Europarådet och andra berörda internationella organisationer.

6.           Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om de länder som de betraktar som säkra ursprungsländer i enlighet med denna artikel.

ê 2005/85/EG (anpassad)

ð ny

Artikel 36 31

Begreppet säkert ursprungsland

1.           Om det fastställs att ett tredjeland är ett säkert ursprungsland enligt Ö detta direktiv Õ antingen artikel 29 eller artikel 30 kan landet, efter en enskild prövning av ansökan, betraktas som ett säkert ursprungsland för en enskild asylsökande endast om

a)      han eller hon är medborgare i det landet eller

b)      han eller hon är en statslös person som tidigare hade sitt hemvist i det landet,

och han eller hon inte har lagt fram några allvarliga skäl för att landet inte ska anses som ett säkert ursprungsland med hänsyn till hans eller hennes särskilda omständigheter när det gäller hans eller hennes rätt till flyktingstatus ð eller subsidiärt skydd ï i enlighet med direktiv […/…/EU] [skyddsdirektivet] 2004/83/EG.

2.           Medlemsstaterna skall, i enlighet med punkt 1, betrakta asylansökan som ogrundad om det har fastställts att tredjelandet är säkert enligt artikel 29.

2. 3.       Medlemsstaterna ska i den nationella lagstiftningen fastställa närmare regler och föreskrifter för tillämpningen av begreppet säkert ursprungsland.

ê 2005/85/EG artikel 30

ð ny

Artikel 37

Nationellt fastställande av tredjeländer som säkra ursprungsländer

1.           Om inte annat föreskrivs i artikel 29 får mMedlemsstaterna får behålla eller införa lagstiftning som, i enlighet med bilaga II, gör det möjligt att på nationell nivå fastställa att andra tredjeländer än dem som anges i den gemensamma minimiförteckningen är säkra ursprungsländer i samband med prövning av asylansökningar ð om internationellt skydd ï. Detta kan inbegripa att en del av ett land betraktas som säker om villkoren i bilaga II är uppfyllda med avseende på den delen.

2.           Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna behålla lagstiftning som är i kraft den 1 december 2005 och som gör det möjligt att på nationell nivå fastställa att andra tredjeländer än dem som anges i den gemensamma minimiförteckningen är säkra ursprungsländer i samband med prövning av asylansökningar om de är övertygade om att personer i de berörda tredjeländerna i allmänhet inte är utsatta för

a)      förföljelse i enlighet med artikel 9 i direktiv 2004/83/EG, eller

b)      tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

3.           Medlemsstaterna får också behålla lagstiftning som är i kraft den 1 december 2005 och som gör det möjligt att på nationell nivå fastställa att en del av ett land skall betraktas som säker eller att ett land eller en del av ett land skall betraktas som säkra för en särskild grupp personer i det landet om villkoren i punkt 2 är uppfyllda med avseende på den delen eller gruppen.

4.           När medlemsstaterna bedömer om ett land är ett säkert ursprungsland i enlighet med punkterna 2 och 3 skall de beakta den rättsliga situationen, lagarnas tillämpning och de allmänna politiska omständigheterna i det berörda tredjelandet.

ò ny

2.           Medlemsstaterna ska se till att situationen i tredjeländer som fastställts som säkra i enlighet med denna artikel regelbundet ses över.

ê 2005/85/EG artikel 30

ð ny

3. 5.       Bedömningen av huruvida ett land är ett säkert ursprungsland i enlighet med denna artikel ska grunda sig på ett urval av informationskällor, särskilt information från andra medlemsstater ð , det europeiska stödkontoret för asylfrågor ï, UNHCR, Europarådet och andra berörda internationella organisationer.

4. 6.       Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de länder som de betraktar som säkra ursprungsländer i enlighet med denna artikel.

ê 2005/85/EG artikel 27

ð ny

Artikel 38

Begreppet säkert tredjeland

1.           Medlemsstaterna får tillämpa begreppet säkert tredjeland endast om de behöriga myndigheterna är övertygade om att en ð person som ansöker om internationellt skydd ï asylsökande kommer att behandlas i enlighet med följande principer i det berörda tredjelandet:

a)      Den asylsökandes liv och frihet är inte hotade på grund av ras, religion, medborgarskap, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk övertygelse.

ò ny

b)      Det föreligger ingen risk för allvarlig skada enligt definitionen i direktiv […/…/EU] [skyddsdirektivet].

ê 2005/85/EG artikel 27

ð ny

c b)   Principen om ”non-refoulement” iakttas i enlighet med Genèvekonventionen.

d c)   Tredjelandet iakttar förbudet mot varje återsändande som innebär åsidosättande av förbudet mot tortyr och grym, omänsklig eller förnedrande behandling i enlighet med folkrätten. och

e d)   Asylsökande har möjlighet att ansöka om flyktingstatus och, om de befinns vara flyktingar, erhålla skydd i enlighet med Genèvekonventionen.

2.           Begreppet säkert tredjeland ska tillämpas i enlighet med bestämmelser i den nationella lagstiftningen, inbegripet

a)      bestämmelser enligt vilka ð personen som ansöker om internationellt skydd ï den asylsökande måste ha en anknytning till det berörda tredjelandet som gör att det skulle vara rimligt för denne att resa till det landet,

b)      bestämmelser om vilka metoder de behöriga myndigheterna ska använda för att säkerställa att begreppet säkert tredjeland kan tillämpas på ett enskilt land eller en enskild sökande; sådana metoder ska inbegripa att i varje enskilt fall bedöma huruvida landet är säkert för en enskild asylsökande och/eller att på nationell nivå fastställa länder som i allmänhet betraktas som säkra,

c)      bestämmelser i enlighet med internationell rätt som gör det möjligt att genom en enskild prövning fastställa huruvida det berörda tredjelandet är säkert för en enskild sökande, och vilka minst ska göra det möjligt för sökanden att överklaga tillämpningen av begreppet säkert tredjeland med anledning av att ð tredjelandet i fråga inte är säkert med hänsyn till hans eller hennes särskilda omständigheter ï han eller hon skulle utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. ð Den sökande ska också tillåtas att invända mot sin anknytning till tredjeland i enlighet med led a. ï

3.           Om ett beslut genomförs endast på grundval av denna artikel ska medlemsstaterna

a)      informera sökanden om detta, och

b)      förse sökanden med en handling på tredjelandets språk som underrättar myndigheterna i det landet om att ansökan inte har prövats i sak.

4.           Om tredjelandet ð nekar en person som ansöker om internationellt skydd ï inte ger asylsökanden tillstånd att resa in på dess territorium, ska medlemsstaterna se till att asylansökan prövas i enlighet med de grundläggande principer och garantier som beskrivs i kapitel II.

5.           Medlemsstaterna ska regelbundet underrätta kommissionen om tredjeländer på vilka detta begrepp tillämpas enligt bestämmelserna i denna artikel.

ê 2005/85/EG artikel 36 (anpassad)

ð ny

Artikel 39

Begreppet europeiska säkra tredjeländer

1.           Medlemsstaterna får föreskriva att en asylansökan ð om internationellt skydd ï och säkerheten för sökanden när det gäller hans eller hennes särskilda omständigheter enligt beskrivningen i kapitel II inte ska prövas eller inte ska prövas fullständigt i fall där en behörig myndighet på grundval av sakförhållanden har fastställt att den asylsökande ð personen som ansöker om internationellt skydd ï försöker resa in eller har rest in olagligt på territoriet från ett säkert tredjeland i enlighet med punkt 2.

2.           Ett tredjeland kan endast anses vara ett säkert tredjeland enligt punkt 1 om

a)      det har ratificerat och följer bestämmelserna i Genèvekonventionen utan geografiska begränsningar,

b)      det har inrättat ett lagstadgat asylförfarande, och

c)      det har ratificerat Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och följer bestämmelserna i denna, inklusive normerna med avseende på effektiva rättsmedel, och

(d)     det har fastställts som sådant av rådet i enlighet med punkt 3.

3.           Rådet skall med kvalificerad majoritet, på förslag av kommissionen och efter samråd med Europaparlamentet, anta eller ändra en gemensam förteckning över tredjeländer som skall anses vara säkra tredjeländer enligt punkt 1.

43.         De berörda medlemsstaterna ska i nationell lagstiftning fastställa villkoren för genomförande av bestämmelserna i punkt 1 och följderna av de beslut som fattas enligt dessa bestämmelser i enlighet med principen om "non-refoulement" i Genèvekonventionen, inbegripet bestämmelser om undantag från tillämpningen av denna artikel av humanitära, politiska eller folkrättsliga skäl.

54.         Vid genomförande av ett beslut som enbart grundas på denna artikel ska de berörda medlemsstaterna

(a)     informera sökande om detta, och

(b)     förse sökanden med en handling på tredjelandets språk som underrättar myndigheterna i det landet om att ansökan inte har prövats i sak.

65.         Om det säkra tredjelandet inte återtar den asylsökande ska medlemsstaterna se till att det ges möjlighet till ett förfarande i enlighet med de grundläggande principer och garantier som anges i kapitel II.

ò ny

6.           Medlemsstaterna ska regelbundet underrätta kommissionen om tredjeländer på vilka detta begrepp tillämpas enligt bestämmelserna i denna artikel.

ê 2005/85/EG artikel 36

7.           De medlemsstater som har betecknat tredjeländer som säkra länder i enlighet med den nationella lagstiftning som är i kraft den 1 december 2005 och på grundval av kriterierna i punkt 2 a–c, får tillämpa punkt 1 på dessa tredjeländer tills rådet har antagit den gemensamma förteckningen enligt punkt 3.

ê 2005/85/EG (anpassad)

ð ny

Avsnitt IV

Artikel 40 32

Efterföljande ansökan

1.           När en person som har ansökt om ð internationellt skydd ï asyl i en medlemsstat lämnar ytterligare utsagor eller en efterföljande ansökan i samma medlemsstat ska medlemsstaten pröva dessa ytterligare utsagor eller fakta i den efterföljande ansökan i samband med prövningen av den tidigare ansökan eller i samband med prövningen av det omprövade beslutet eller överklagandet i den mån de behöriga myndigheterna kan beakta och pröva alla fakta som utgör grund för dessa ytterligare utsagor eller den efterföljande ansökan inom denna ram.

2.           Medlemsstaterna får dessutom tillämpa ett särskilt förfarande enligt punkt 3, om en person ger in en efterföljande asylansökan

(a)     efter det att en tidigare ansökan har återkallats enligt artikel 19 eller artikel 20,

(b)     sedan ett beslut har fattats om den tidigare ansökan. Medlemsstaterna får även besluta att tillämpa detta förfarande endast sedan ett slutligt beslut har fattats.

2. 3.       Efter det att den tidigare ansökan har återkallats, eller efter det att beslutet enligt punkt 2 b i denna artikel om denna ansökan har fattats, ð När beslut fattas enligt artikel 33.2 d om att pröva en ansökan om internationellt skydd ï ska en efterföljande asylansökan ð om internationellt skydd ï först bli föremål för en preliminär prövning om nya fakta eller uppgifter Ö har framkommit eller har lagts fram av sökanden Õ vad avser sökandens rätt att erhålla flyktingstatus ð eller subsidiärt skydd ï enligt direktiv […/…/EU] [skyddsdirektivet] 2004/83/EG har framkommit eller har lagts fram av sökanden.

3. 4.       Om, efter den preliminära prövningen enligt punkt 2 3 i denna artikel, Ö leder fram till slutsatsen att Õ nya fakta eller uppgifter Ö har framkommit Õ framkommer eller Ö lagts Õ läggs fram av sökanden vilka på ett avgörande sätt bidrar till sökandens möjligheter till rätt till flyktingstatus ð eller subsidiärt skydd ï enligt direktiv Ö […/…/EU] [skyddsdirektivet] Õ 2004/83/EG, ska ansökan prövas på nytt enligt kapitel II. Ö Medlemsstaterna får också ange andra skäl till att gå vidare med en efterföljande ansökan. Õ

5.           Medlemsstaterna får, i enlighet med nationell lagstiftning, gå vidare med prövningen av en efterföljande ansökan om det finns andra skäl som motiverar att förfarandet tas upp på nytt.

4. 6.       Medlemsstaterna får besluta att gå vidare med prövningen av ansökan endast om sökanden utan egen förskyllan i det tidigare förfarandet var oförmögen att bedöma de situationer som avses i punkterna 2 och 3 3, 4 och 5 i denna artikel, särskilt vad gäller rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 46 39.

ò ny

5.           När en efterföljande ansökan inte prövas vidare enligt denna artikel ska den nekas prövning enligt artikel 33.2 d.

ê 2005/85/EG (anpassad)

ð ny

6. 7.       Det förfarande som avses i denna artikel får också tillämpas på

(a)     en person som är beroende av sökanden för sin försörjning och som lämnat en ansökan efter det att han eller hon enligt artikel 6.3 7.2 har godtagit att det egna ärendet ska utgöra en del av en ansökan som lämnats på hans eller hennes vägnar ð , och/eller ï

(b)     ð en ogift underårig som lämnat en ansökan efter det att en ansökan lämnats på hans eller hennes vägnar enligt artikel 7.5 c ï.

I ð sådana fall ï detta fall ska man vid den preliminära prövningen enligt punkt 2 3 i denna artikel utröna om det finns fakta avseende ifrågavarande persons ð eller den ogifte underåriges ï situation som motiverar en separat ansökan.

ò ny

7.           Om en person avseende vilken ett beslut om överföring ska verkställas i enlighet med förordning (EG) […/…] [Dublinförordningen] gör ytterligare framställningar eller lämnar in en efterföljande ansökan i den medlemsstat som ska verkställa överföringen, ska dessa framställningar eller efterföljande ansökningar utredas av den ansvariga medlemsstat som avses i förordning (EG) […/…] [Dublinförordningen] i enlighet med detta direktiv.

Artikel 41

Särskilda regler som gäller när en efterföljande ansökan får avslag eller nekas prövning

Om en person lämnar in en ny ansökan om internationellt skydd i samma medlemsstat som redan fattat ett slutligt beslut om att inte pröva en ansökan i enlighet med artikel 40.5 eller ett slutligt beslut om att avslå en efterföljande ansökan såsom ogrundad, får medlemsstaten

(a)          göra ett undantag från rätten att stanna inom territoriet, på villkor att den beslutande myndigheten är säker på att avlägsnandet inte direkt eller indirekt resulterar i refoulement i strid med medlemsstatens internationella och unionsrättsliga åtaganden,

(b)          fatta beslut om påskyndad prövning i enlighet med artikel 31.6 f; i ett sådant fall får medlemsstaterna också bevilja undantag från de tidsfrister som normalt är tillämpliga i påskyndade förfaranden, i enlighet med nationell lagstiftning.

(c)          Bevilja undantag från de tidsfrister som normalt är tillämpliga i prövningsförfaranden enligt artiklarna 33 och 34, i enlighet med nationell lagstiftning.

ê 2005/85/EG

Artikel 33

Sökande som inte infinner sig

Medlemsstaterna får behålla eller införa förfarandet enligt artikel 32 vad avser en asylansökan som lämnas in vid ett senare datum av en sökande som antingen avsiktligt eller av grov försumlighet inte infinner sig på en mottagningsenhet eller hos behörig myndighet vid en fastställd tid.

ê 2005/85/EG (anpassad)

ð ny

Artikel 42 34

Förfaranderegler

1.           Medlemsstaterna ska se till att asylsökande vilkas asylansökningar ð om internationellt skydd ï är föremål för en preliminär prövning enligt artikel 40 32 omfattas av de garantier som anges i artikel 12.1 10.1.

2.           Medlemsstaterna får i nationell lagstiftning föreskriva bestämmelser om den preliminära prövningen enligt artikel 40 32. Dessa bestämmelser får bland annat

(a)     ålägga sökanden att ange de sakförhållanden och lägga fram de bevis som motiverar ett nytt förfarande,

(b)     kräva att sökanden lägger fram de nya uppgifterna inom en viss tid efter det att han eller hon erhöll dem,

(b c)  tillåta att den preliminära prövningen genomförs enbart på grundval av skriftliga inlagor utan krav på att sökanden ska intervjuas personligen, ð , förutom i de fall som anges i artikel 40.6 ï.

ÖDessa regler Õ villkor får inte göra det omöjligt för en asylsökande att få tillgång till ett nytt förfarande och de får inte heller innebära att tillgången till ett nytt förfarande i praktiken sätts ur spel eller allvarligt inskränks.

3.           Medlemsstaterna ska säkerställa

(a)     sökanden informeras på lämpligt sätt om utfallet av den preliminära prövningen och, om ansökan inte kommer att prövas vidare, skälen till detta och möjligheterna att överklaga eller ompröva det beslutet,

(b)     Den beslutande myndigheten, om en av de situationer som anges i artikel 32.2 är för handen, så snart som möjligt prövar den efterföljande ansökan i enlighet med bestämmelserna i kapitel II.

Avsnitt V

Artikel 43 35

Gränsförfaranden

1.           Medlemsstaterna får föreskriva förfaranden, i enlighet med de grundläggande principerna och garantierna i kapitel II, för att vid medlemsstatens gräns eller i transitzoner besluta om

a)      ð Prövning av en ï ansökan ð , enligt artikel 33, ï som lämnas in där, ð och/eller ï

ò ny

b)      innehållet i en ansökan i ett förfarande enligt artikel 31.6.

ê 2005/85/EG (anpassad)

ð ny

2.           Om det emellertid inte finns förfaranden enligt punkt 1 får medlemsstaterna, om inte annat anges i denna artikel och i enlighet med de lagar och andra författningar som är i kraft den 1 december 2005, bibehålla förfaranden som avviker från de grundläggande principerna och garantierna i kapitel II, för att vid gränsen eller i transitzoner kunna besluta om tillstånd att resa in på territoriet för en asylsökande, som anlänt och ansökt om asyl på en sådan plats.

3.           De förfaranden som avses i punkt 2 skall särskilt säkerställa att de berörda personerna

a)      får tillstånd att stanna vid medlemsstatens gräns eller i transitzoner, om inte annat följer av artikel 7, och

b)      omedelbart informeras om sina rättigheter och skyldigheter enligt artikel 10.1 a, och

c)      i mån av behov får hjälp av en tolk enligt artikel 10.1 b, och

d)      i samband med asylansökan, och innan den behöriga myndigheten fattat ett beslut i sådana förfaranden, intervjuas av personer med tillräcklig kunskap om de tillämpliga normerna på området för asyl- och flyktinglagstiftning enligt artiklarna 12, 13 och 14, och

e)      kan rådgöra med en juridisk rådgivare eller annan enligt den nationella lagstiftningen godkänd eller tillåten rådgivare, enligt artikel 15.1, och

f)       tilldelas en företrädare i fall av ensamkommande barn enligt artikel 17.1, såvida inte artikel 17.2 eller 17.3 är tillämplig.

Om inresetillstånd vägras av en behörig myndighet skall denna behöriga myndighet dessutom meddela de faktiska och de rättsliga skälen till att asylansökan anses ogrundad eller nekas prövning.

2. 4.       Medlemsstaterna ska se till att ett beslut inom ramen för de förfaranden som föreskrivs i punkt 1 2 fattas inom rimlig tid. Om ett beslut inte har fattats inom fyra veckor, ska den asylsökande beviljas inresa till medlemsstatens territorium så att hans eller hennes ansökan kan handläggas i enlighet med andra bestämmelser i detta direktiv.

3. 5.       I händelse av särskilda typer av ankomster eller ankomster som omfattar ett stort antal tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som lämnar asylansökningar ð om internationellt skydd ï vid gränsen eller i en transitzon, vilket gör det praktiskt omöjligt Ö i praktiken Õ att där tillämpa bestämmelserna i punkt 1 eller det särskilda förfarande som föreskrivs i punkterna 2 och 3, får dessa förfaranden även tillämpas om och under den tid dessa tredjelandsmedborgare eller statslösa personer normalt är förlagda på platser i närheten av gränsen eller i transitzonen.

ê 2005/85/EG

Artikel 36

Begreppet europeiska säkra tredjeländer

1.           Medlemsstaterna får föreskriva att en asylansökan och säkerheten för sökanden när det gäller hans eller hennes särskilda omständigheter enligt beskrivningen i kapitel II inte skall prövas eller inte skall prövas fullständigt i fall där en behörig myndighet på grundval av sakförhållanden har fastställt att den asylsökande försöker resa in eller har rest in olagligt på territoriet från ett säkert tredjeland i enlighet med punkt 2.

2.           Ett tredjeland kan endast anses vara ett säkert tredjeland enligt punkt 1 om

a)      det har ratificerat och följer bestämmelserna i Genèvekonventionen utan geografiska begränsningar,

b)      det har inrättat ett lagstadgat asylförfarande,

c)      det har ratificerat Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och följer bestämmelserna i denna, inklusive normerna med avseende på effektiva rättsmedel, och

d)      det har fastställts som sådant av rådet i enlighet med punkt 3.

3.           Rådet skall med kvalificerad majoritet, på förslag av kommissionen och efter samråd med Europaparlamentet, anta eller ändra en gemensam förteckning över tredjeländer som skall anses vara säkra tredjeländer enligt punkt 1.

4.           De berörda medlemsstaterna skall i nationell lagstiftning fastställa villkoren för genomförande av bestämmelserna i punkt 1 och följderna av de beslut som fattas enligt dessa bestämmelser i enlighet med principen om "non-refoulement" i Genèvekonventionen, inbegripet bestämmelser om undantag från tillämpningen av denna artikel av humanitära, politiska eller folkrättsliga skäl.

5.           Vid genomförande av ett beslut som enbart grundas på denna artikel skall de berörda medlemsstaterna

a)      informera sökanden om detta, och

b)      förse sökanden med en handling på tredjelandets språk som underrättar myndigheterna i det landet om att ansökan inte har prövats i sak.

6.           Om det säkra tredjelandet inte återtar den asylsökande skall medlemsstaterna se till att det ges möjlighet till ett förfarande i enlighet med de grundläggande principer och garantier som anges i kapitel II.

7.           De medlemsstater som har betecknat tredjeländer som säkra länder i enlighet med den nationella lagstiftning som är i kraft den 1 december 2005 och på grundval av kriterierna i punkt 2 a–c, får tillämpa punkt 1 på dessa tredjeländer tills rådet har antagit den gemensamma förteckningen enligt punkt 3.

ê 2005/85/EG (anpassad)

ð ny

KAPITEL IV

Förfaranden för återkallande av ð internationellt skydd ï flyktingstatus

Artikel 44 37

Återkallande av ð internationellt skydd ï flyktingstatus

Medlemsstaterna ska se till att en utredning får inledas om att återkalla Ö en persons Õ ð internationella skydd ï en persons flyktingstatus så snart det framkommer nya fakta eller uppgifter som tyder på att det finns skäl att ompröva giltigheten av hans eller hennes ð internationella skydd ï flyktingstatus.

Artikel 45 38

Förfaranderegler

1.           Medlemsstaterna ska se till att när den behöriga myndigheten överväger att återkalla en tredjelandsmedborgares eller en statslös persons ð internationella skydd ï flyktingstatus enligt artikel 14 ð eller 19 ï i direktiv […/…/EU] [skyddsdirektivet] 2004/83/EG, ska denna person åtnjuta följande garantier:

a)      Han eller hon ska underrättas skriftligen om att den behöriga myndigheten omprövar hans eller hennes rätt till ð internationellt skydd ï flyktingstatus och skälen för en sådan omprövning.    

b)      Han eller hon ska få möjlighet att i en personlig intervju enligt artikel 12.1 b 10.1 b och artiklarna 14, 15, ð 16 ï och 17 12, 13 och 14 eller i en skriftlig förklaring ange sina skäl till varför hans eller hennes ð internationella skydd ï flyktingstatus inte bör återkallas.

Dessutom ska medlemsstaterna inom ramen för ett sådant förfarande se till att

a)      den behöriga myndigheten kan erhålla korrekta och uppdaterade uppgifter från olika källor, vid behov t.ex. från ð det europeiska stödkontoret för asylfrågor och ï Förenta nationernas flyktingkommissariat (UNHCR), om den allmänna situationen i de berörda personernas ursprungsländer, och

b)      om uppgifter samlas i ett enskilt fall för att ompröva en persons ð internationella skydd ï rätt till flyktingstatus, får dessa inte inhämtas från en aktör som utövar förföljelse ð eller orsakar allvarlig skada ï på ett sådant sätt att en sådan aktör får direkt information om att den berörda personen är en ð person med internationellt skydd ï flykting vars status är under omprövning, eller att den fysiska integriteten för den berörda personen och de personer som är beroende av honom eller henne för sin försörjning eller friheten och säkerheten för de familjemedlemmar som fortfarande är bosatta i ursprungslandet äventyras.

2.           Medlemsstaterna ska se till att den behöriga myndighetens beslut att återkalla ð det internationella skyddet ï flyktingstatus lämnas skriftligen. De faktiska och rättsliga skälen ska anges i beslutet och information om hur beslutet kan överklagas ska lämnas skriftligen.

3.           Så snart den behöriga myndigheten har fattat ett beslut om att återkalla ð det internationella skyddet ï flyktingstatus ska artiklarna 20, 15.2, ð 22 ï , 23.1 och 16.1 samt artikel 29 21 även vara tillämpliga.

4.           Genom avvikelse från punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel får medlemsstaterna besluta att ð det internationella skyddet ï flyktingstatusen upphör genom lag för det fall statusen återkallas enligt artikel 11.1 a–d i direktiv 2004/83/EG, eller om ð den som beviljats internationellt skydd ï flyktingen otvetydigt avsagt sig sitt erkännande som ð person som beviljats internationellt skydd ï flykting. ð Medlemsstaterna får också föreskriva att det internationella skyddet ska upphöra genom lag om den som beviljats internationellt skydd blir medborgare i medlemsstaten i fråga. ï

KAPITEL V

Överklagande

Artikel 46 39

Rätten till ett effektivt rättsmedel

1.           Medlemsstaterna ska se till att ð internationellt skyddssökande ï asylsökande har rätt till ett effektivt rättsmedel inför domstol mot följande beslut:

a)      Ett beslut som fattats om en asylansökan ð om internationellt skydd ï, inbegripet ett beslut

ò ny

i)        att anse en ansökan ogrundad med avseende på flyktingstatus och/eller subsidiärt skydd,

ê 2005/85/EG

ð ny

ii i)     att en ansökan ska nekas prövning enligt artikel 33 25.2,

iii ii)    som fattas vid gränsen eller i en medlemsstats transitzoner enligt artikel 43.1 35.1,

iii)      att inte pröva en ansökan enligt artikel 36.

b)      En vägran att ta upp prövningen av en asylansökan på nytt efter det att den har avbrutits i enlighet med artiklarna 27 och 28 19 och 20.

c)      Ett beslut att inte vidare pröva en efterföljande ansökan enligt artiklarna 32 och 34.

d)      Ett beslut att vägra inresa inom ramen för de förfaranden som föreskrivs i artikel 35.2.

c e)    Ett beslut att återkalla ð internationellt skydd ï flyktingstatus enligt artikel 45 38.

ò ny

2.           Medlemsstaterna ska se till att personer som av den beslutande myndigheten ansetts ha rätt till subsidiärt skydd tillförsäkras rätt till ett sådant effektivt rättsmedel som avses i punkt 1 mot beslut som innebär att ansökan betraktas som ogrundad med avseende på flyktingstatus.

Den berörda personen ska tillförsäkras de rättigheter och förmåner som personer som beviljats subsidiärt skydd åtnjuter enligt direktiv […/…/EG] [skyddsdirektivet] i avvaktan på resultatet av omprövningen.

3.           Medlemsstaterna ska se till att det effektiva rättsmedel som avses i punkt 1 medför full omprövning av såväl de faktiska som de rättsliga omständigheterna, däribland en prövning av det aktuella behovet av internationellt skydd i enlighet med direktiv […/../EG] [skyddsdirektivet], åtminstone när omprövningen sker vid domstol i första instans.

ê 2005/85/EG

ð ny

4. 2.       Medlemsstaterna ska fastställa ð skäliga ï tidsfrister och andra nödvändiga bestämmelser så att sökanden kan utöva sin rätt till effektiva rättsmedel enligt punkt 1.

ò ny

Tidsfristerna får inte göra det omöjligt eller orimligt svårt för de sökande att få tillgång till ett sådant effektivt rättsmedel som avses i punkt 1.

Medlemsstaten får även föreskriva att beslut som fattats i enlighet med artikel 43 ska bli föremål för granskning på eget initiativ.

ê 2005/85/EG

3.           Medlemsstaterna skall vid behov fastställa föreskrifter i enlighet med sina internationella förpliktelser avseende

a)      frågan huruvida rättsmedlet enligt punkt 1 skall medföra att sökandena får stanna i den berörda medlemsstaten i avvaktan på resultatet,

b)      möjligheten till rättsmedel eller skyddsåtgärder om rättsmedlet enligt punkt 1 inte medför att sökandena får stanna kvar i den berörda medlemsstaten i avvaktan på resultatet. Medlemsstaten får också föreskriva rättsmedel på eget initiativ, och

c)      grunderna för att överklaga ett beslut enligt artikel 25.2 c i överensstämmelse med den metod som tillämpas enligt artikel 27.2 b och c.

ò ny

5.           Utan hinder av punkt 6 ska medlemsstaterna låta sökande stanna på deras territorium till dess att tidsfristen för utövande av rätten till ett effektivt rättsmedel har löpt ut eller, om de har utövat denna rätt inom utsatt tid, i avvaktan på resultatet av omprövningen.

6.           Vid beslut om att anse en ansökan ogrundad om någon av de omständigheter som förtecknas i artikel 31.6 a–g är tillämpliga eller beslut om att vägra pröva ansökan i enlighet med artikel 33.2 a eller 33.2 d, ska en nationell domstol, antingen på begäran från sökanden eller på eget initiativ, ha rätt att avgöra om den sökande får stanna i medlemsstaten i avvaktan på resultatet av omprövningen eller inte, i sådana fall där denna rätt inte regleras i nationell lag.

Denna punkt ska inte tillämpas på de förfaranden som anges i artikel 43.

7.           Medlemsstaterna ska tillåta den sökande att stanna på deras territorium i avvaktan på resultatet av förfarandet enligt punkt 6 för att avgöra om den sökande får stanna i medlemsstaten i fråga.

8.           Punkterna 5, 6 och 7 ska inte påverka tillämpningen av artikel 26 i förordning (EU) nr […/…] [Dublinförordningen].

ê 2005/85/EG

9. 4.       Medlemsstaterna får fastställa tidsfrister för domstolen enligt punkt 1 för att pröva den beslutande myndighetens beslut.

5.           Om en sökande har beviljats en status som enligt nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning ger samma rättigheter och förmåner som flyktingstatus enligt direktiv 2004/83/EG, får sökanden anses ha ett effektivt rättsmedel om en domstol beslutar att rättsmedlet enligt punkt 1 inte är godtagbart eller sannolikt inte kommer att ge något resultat på grund av otillräckligt intresse från sökandens sida att fullfölja förfarandet.

10. 6.     Medlemsstaterna får även i nationell lagstiftning fastställa under vilka förhållanden det kan anses att en sökande implicit har återkallat eller avstått från sitt rättsmedel enligt punkt 1, tillsammans med regler om det förfarande som ska följas.

KAPITEL VI

Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser

Artikel 47 40

Överklagande från offentliga myndigheter

Genom detta direktiv påverkas inte offentliga myndigheters möjlighet att överklaga administrativa och/eller rättsliga beslut enligt nationell lagstiftning.

Artikel 48 41

Sekretess

Medlemsstaterna ska se till att de myndigheter som genomför detta direktiv är bundna av tystnadsplikt enligt nationell lagstiftning vad avser alla uppgifter de får kännedom om i samband med sitt arbete.

ò ny

Artikel 49

Samarbete

Medlemsstaterna ska utse en nationell kontaktpunkt och underrätta kommissionen om adressen till den. Kommissionen ska översända dessa upplysningar till övriga medlemsstater.

Medlemsstaterna ska i samarbete med kommissionen vidta alla lämpliga åtgärder för att upprätta ett direkt samarbete, som bland annat omfattar informationsutbyte, mellan behöriga myndigheter.

ê 2005/85/EG (anpassad)

ð ny

Artikel 50 42

Rapport

Senast den 1 december 2009 ð ......[13] ï ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv i medlemsstaterna och föreslå eventuella ändringar som krävs. Medlemsstaterna ska till kommissionen översända alla uppgifter som behövs för att utarbeta rapporten. Efter det att rapporten har lagts fram ska kommissionen minst en gång vartannat ð femte ï år rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv i medlemsstaterna.

Artikel 51 43

Införlivande

1.           Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 december 2007 Ö artiklarna […] [de artiklar som har ändrats i sak i förhållande till det tidigare direktivet] senast den […]Õ. Avseende artikel 15 skall medlemsstaterna sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 december 2008. De ska Ö till kommissionen genast Õ underrätta kommissionen om detta Ö överlämna texten till dessa bestämmelser tillsammans med en jämförelsetabell över dessa bestämmelser och detta direktiv Õ .

ò ny

2.           Medlemsstaterna ska [inom tre år från den dag då direktivet ska införlivas med nationell lagstiftning] sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 31.3 . De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser tillsammans med en jämförelsetabell över dessa bestämmelser och detta direktiv.

ê 2005/85/EG (anpassad)

3.           När en medlemsstat antar Ö de Õ dessa bestämmelser Ö som anges i punkterna 1 och 2 Õ ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Ö Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda. Õ ÖDe ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till det direktiv som upphävs genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda. Õ

4.           Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de Ö centrala Õ bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv Ö tillsammans med en jämförelsetabell över dessa bestämmelser och detta direktiv Õ.

ê 2005/85/EG (anpassad)

ð ny

Artikel 52 44

Övergångsbestämmelser

Medlemsstaterna ska tillämpa de bestämmelser i lagar och andra författningar som anges i artikel 51(1) 43 på asylansökningar ð om internationellt skydd ï som lämnades in efter den ð […] ï 1 december 2007 och på förfaranden för återkallande av ð internationellt skydd ï flyktingstatus som inleddes efter den ð […] ï 1 december 2007. ðAnsökningar som lämnats före den […] och förfaranden för återkallande av flyktingstatus som inletts före den […] ska omfattas av de lagar och andra författningar som antagits enligt direktiv 2005/85/EG. ï

ò ny

Medlemsstaterna ska tillämpa de lagar och andra författningar som anges i artikel 51.2 på ansökningar om internationellt skydd som lämnats in efter den […]. Ansökningar som lämnats in före den […] ska omfattas av de lagar och andra författningar som anges i direktiv 2005/85/EG.

ê

Artikel 53

Upphävande

För de medlemsstater som är bundna av det här direktivet ska direktiv 2005/85/EG upphöra att gälla [dagen efter den dag som anges i artikel 51.1 i det här direktivet], dock utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller den tidsfrist för införlivande med nationell lagstiftning av direktivet som anges i del B i bilaga II.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga III.

ê 2005/85/EG

Artikel 54 45

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

ê

Artiklarna […] ska tillämpas från och med den [dagen efter den dag som anges i artikel 51.1].

ê 2005/85/EG (anpassad)

Artikel 55 46

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen Ö fördragen Õ.

Utfärdat i Bryssel den ...

På Europaparlamentets vägnar                    På rådets vägnar

Ordförande                                                    Ordförande

ê 2005/85/EG

BILAGA I

Fastställande av "beslutande myndighet"

När det gäller bestämmelserna i paragraf 17.1 i Refugee Act 1996 (flyktinglagen), inklusive ändringar, får Irland när landet genomför direktivet fastställa att

"beslutande myndighet" enligt artikel 2 e i detta direktiv skall vara "Office of the Refugee Applications Commissioner" när det gäller att pröva om en sökande bör eller, beroende på omständigheterna, inte bör förklaras vara flykting, och

"beslut i första instans" enligt artikel 2 e i detta direktiv skall inbegripa rekommendationer från "Refugee Applications Commissioner" om en sökande bör eller, beroende på omständigheterna, inte bör förklaras vara flykting.

Irland kommer att underrätta kommissionen om varje ändring av bestämmelserna i paragraf 17.1 i Refugee Act 1996 (inklusive ändringar).

BILAGA I II

Fastställande av säkra ursprungsländer enligt artikel 29 och artikel 30.1 37.1.

Ett land ska betraktas som ett säkert ursprungsland om det på grundval av den rättsliga situationen, tillämpningen av lagstiftningen inom ett demokratiskt system och de allmänna politiska förhållandena framgår att det allmänt och genomgående inte förekommer någon förföljelse enligt artikel 9 i direktiv […/…/EU] [skyddsdirektivet] direktiv 2004/83/EG, samt ingen tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och inget hot på grund av urskillningslöst våld i situationer av internationell eller intern väpnad konflikt.

Vid denna bedömning ska man bland annat beakta i vilken utsträckning skydd mot förföljelse eller misshandel ges genom att undersöka

a) landets berörda lagar och förordningar och på vilket sätt de tillämpas,

b) hur landet iakttar de rättigheter och friheter som är fastställda i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och/eller i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och/eller konventionen mot tortyr, särskilt de rättigheter från vilka det inte går att göra undantag enligt artikel 15.2 i nämnda Europeiska konvention,

c) hur landet iakttar principen om "non-refoulement" i enlighet med Genèvekonventionen,

d) om landet tillhandahåller ett system med effektiva rättsmedel mot överträdelser av dessa rättigheter och friheter.

ê 2005/85/EG

BILAGA III

Definition av "sökande" eller "asylsökande"

När Spanien genomför bestämmelserna i detta direktiv får landet, i den mån bestämmelserna i "Ley 30/1992 de Régimen jurídico de las Administraciones Públicas y del Procedimiento Administrativo Común" av den 26 november 1992 och "Ley 29/1998 reguladora de la Jurisdicción Contencioso-Administrativa" av den 13 juli 1998 fortfarande är tillämpliga, när det gäller tillämpning av kapitel V anse att definitionen av "sökande" eller "asylsökande" i artikel 2 c i detta direktiv skall inbegripa en "klagande" enligt ovannämnda rättsakter.

Den "klagande" skall åtnjuta samma garantier som en "sökande" eller "asylsökande" enligt detta direktiv när det gäller rätten till ett effektivt rättsmedel enligt kapitel V.

Spanien kommer att meddela kommissionen alla relevanta ändringar av ovannämnda rättsakt.

ê

BILAGA II IV

Del A

Upphävt direktiv (hänvisning i artikel 53)

Rådets direktiv 2005/85/EG || (EUT L 326, 13.12.2005, s. 13)

Del B

Tidsfrist för införlivande med nationell lagstiftning (hänvisning i artikel 51)

Direktiv || Tidsfrister för införlivande

2005/85/EG || Första tidsfrist: den 1 december 2007 Andra tidsfrist: den 1 december 2008

BILAGA III

Jämförelsetabell

Direktiv 2005/85/EG || Detta direktiv

Artikel 1 || Artikel 1

Artikel 2 a–c || Artikel 2 a–c

- || Artikel 2 d

Artikel 2 d–f || Artikel 2 e–g

- || Artikel 2 h och i

Artikel 2 g || Artikel 2 j

- || Artikel 2 k och l

Artikel 2 h–k || Artikel 2 m–p

- || Artikel 2 q

Artikel 3.1 och 3.2 || Artikel 3.1 och 3.2

Artikel 3.3 || -

Artikel 3.4 || Artikel 3.3

Artikel 4.1 första stycket || Artikel 4.1 första stycket

Artikel 4.1 andra stycket || -

Artikel 4.2 a || Artikel 4.2 a

Artikel 4.2 b–d || -

Artikel 4.2 e || Artikel 4.2 b

Artikel 4.2 f || -

- || Artikel 4.3

Artikel 4.3 || Artikel 4.4

- || Artikel 4.5

Artikel 5 || Artikel 5

Artikel 6.1 || Article 6.1

- || Artikel 6.2–6.4

Artikel 6.2 och 6.3 || Artikel 7.1 och 7.2

- || Artikel 7.3

- || Artikel 7.4

Artikel 6.4 || Artikel 7.5

Artikel 6.5 || -

- || Artikel 8

Artikel 7.1 och 7.2 || Artikel 9.1 och 9.2

- || Artikel 9.3

Artikel 8.1 || Artikel 10.1

- || Artikel 10.2

Artikel 8.2 a–c || Artikel 10.3 a–c

- || Artikel 10.3 d

Artikel 8.3 och 8.4 || Artikel 10.4 och 10.5

Artikel 9.1 || Artikel 11.1

Artikel 9.2, första stycket || Artikel 11.2 första stycket

Artikel 9.2, andra stycket || -

Artikel 9.2, tredje stycket || Artikel 11.2 andra stycket

Article 9.3 || Artikel 11.3

Artikel 10.1 a–c || Artikel 12.1 a–c

- || Article 12.1 d

Artikel 10.1 d och 10.1 e || Article 12.1 e och f

Artikel 10.2 || Artikel 12.2

Artikel 11 || Artikel 13

Artikel 12.1 första stycket || Artikel 14.1 första stycket

Artikel 12.2 andra stycket || -

- || Artikel 14.1 andra och tredje stycket

Artikel 12.2 tredje stycket || Artikel 14.1 fjärde stycket

Artikel 12.2 a || Artikel 14.2 a

Artikel 12.2 b || -

Artikel 12.2 c || -

Article 12.3 första stycket || Artikel 14.2 b

Artikel 12.3 andra stycket || Artikel 14.2 andra stycket

Artikel 12.4–6 || Artikel 14.3–5

Artikel 13.1–2 || Artikel 15.1 och 15.2

Artikel 13.3 a || Artikel 15.3 a

- || Artikel 15.3 b

Artikel 13.3 b || Artikel 15.3 c

- || Artikel 15.3 d

- || Artikel 15.3 e

Artikel 13.4 || Artikel 15.4

Artikel 13.5 || -

- || Artikel 16

Artikel 14 || -

- || Artikel 17

- || Artikel 18

- || Artikel 19

Artikel 15.1 || Artikel 22.1

Artikel 15.2 || Artikel 20.1

- || Artikel 20.2–4

- || Artikel 21.1

Artikel 15.3 a || -

Artikel 15.3 b och c || Artikel 21.2 a och b

Artikel 15.3 d || -

Artikel 15.3 andra stycket || -

Artikel 15.4–6 || Artikel 21.3–5

- || Artikel 22.2

Artikel 16.1 första stycket || Artikel 23.1 första stycket

Artikel 16.1 andra stycket första meningen || Artikel 23.1 andra stycket inledande orden

- || Artikel 23.1 a

Artikel 16.1 andra stycket andra meningen || Artikel 23.1 b

Artikel 16.2 första meningen || Artikel 23.2

Artikel 16.2 andra meningen || -

- || Artikel 23.3

Artikel 16.3 || Artikel 23.4 första stycket

Artikel 16.4 första stycket || -

Artikel 16.4 andra och tredje stycket || Artikel 23.4 andra och tredje stycket

- || Artikel 24

Artikel 17.1 || Artikel 25.1

Artikel 17.2 a || Artikel 25.2

Artikel 17.2 b och c || -

Artikel 17.3 || -

Artikel 17.4 || Artikel 25.3

- || Artikel 25.4

Artikel 17.5 || Artikel 25.5

- || Artikel 25.6

Artikel 17.6 || Artikel 25.7

Artikel 18 || Artikel 26

Artikel 19 || Artikel 27

Artikel 20.1 och 20.2 || Artikel 28.1 och 28.2

- || Artikel 28.3

Artikel 21 || Artikel 29

Artikel 22 || Artikel 30

Artikel 23.1 || Artikel 31.1

Artikel 23.2, första stycket || Artikel 31.2

- || Artikel 31.3

Artikel 23.2, andra stycket || Artikel 31.4 första stycket

- || Artikel 31.4 andra stycket

Artikel 23.3 || Artikel 31.5 inledande orden

- || Artikel 31.5 a–c

Artikel 23.4 a || Artikel 31.6 a

Artikel 23.4 b || -

Artikel 23.4 c i || Artikel 31.6 b

Artikel 23.4 c ii || -

Artikel 23.4 d || Artikel 31.6 c

Artikel 23.4 e || -

Artikel 23.4 f || Artikel 31.6 d

Artikel 23.4 g || Artikel 31.6 e

Article 23.4 h och i || -

Artikel 23.4 j || Artikel 31.6 f

Artikel 23.4 k och l || -

Artikel 23.4 m || Artikel 31.6 g

Artikel 23.4 n och o || -

- || Artikel 31.7 och 31.8

Artikel 24 || -

- || Artikel 32 (flyttad artikel 28)

Artikel 25 || Artikel 33

Artikel 25.1 || Artikel 33.1

Artikel 25.2 a–c || Artikel 33.2 a–c

Artikel 25.2 d och e || -

Artikel 25.2 f och g || Artikel 33.2 d och e

- || Artikel 34

Artikel 26 || Artikel 35

Artikel 27.1 a || Artikel 38.1 a

- || Artikel 38.1 b

Artikel 27.1 b–d || Artikel 38.1 c–e

Artikel 27.2–5 || Artikel 38.2–5

Artikel 28 || Artikel 32

Artikel 29 || -

Artikel 30.1 || Artikel 37.1

Artikel 30.2–30.4 || -

- || Artikel 37.2

Artikel 30.5 och 30.6 || Artikel 37.3 och 37.4

Artikel 31.1 || Artikel 36.1

Artikel 31.2 || -

Artikel 31.3 || Artikel 36.2

Artikel 32.1 || Artikel 40.1

Artikel 32.2 || -

Artikel 32.3 || Artikel 40.2

Artikel 32.4 || Artikel 40.3 första meningen

Artikel 32.5 || Artikel 40.3 andra meningen

Artikel 32.6 || Artikel 40.4

- || Artikel 40.5

Artikel 32.7 första stycket || Artikel 40.6 a

- || Artikel 40.6 b

Artikel 32.7 andra stycket || Artikel 40.6 andra stycket

- || Artikel 40.7

- || Artikel 41

Artikel 33 || -

Artikel 34.1 och 34.2 a || Artikel 42.1 och 42.2 a

Artikel 34.2 b || -

Artikel 34.2 c || Artikel 42.2 b

Artikel 34.3 a || Artikel 42.3

Artikel 34.3 b || -

Artikel 35.1 || Artikel 43.1 a

- || Artikel 43.1 b

Artikel 35.2 och 35.3 a–f || -

Artikel 35.4 || Artikel 43.2

Artikel 35.5 || Artikel 43.3

Artikel 36.1–36.2 c || Artikel 39.1–39.2 c

Artikel 36.2 d || -

Artikel 36.3 || -

Artikel 36.4–6 || Artikel 39.3–5

- || Artikel 39.6

Artikel 36.7 || -

Artikel 37 || Artikel 44

Artikel 38 || Artikel 45

- || Artikel 46.1 a i

Artikel 39.1 a i och ii || Artikel 46.1 a ii och iii

Artikel 39.1 a iii || -

Artikel 39.1 b || Artikel 46.1 b

Artikel 39.1 c och d || -

Artikel 39.1 e || Artikel 46.1 c

- || Artikel 46.2 och 46.3

Artikel 39.2 || Artikel 46.4 första stycket

- || Artikel 46.4 andra och tredje stycket

Artikel 39.3 || -

- || Artikel 46.5–8

Artikel 39.4 || Artikel 46.9

Artikel 39.5 || -

Artikel 39.6 || Artikel 41.10

Artikel 40 || Artikel 47

Artikel 41 || Artikel 48

- || Artikel 49

Artikel 42 || Artikel 50

Artikel 43 första stycket || Artikel 51.1

- || Artikel 51.2

Artikel 43 andra och tredje stycket || Artikel 51.3 och 51.4

Artikel 44 || Artikel 52 första stycket

- || Artikel 52 andra stycket

- || Artikel 53

Artikel 45 || Artikel 54

Artikel 46 || Artikel 55

Bilaga I || -

Bilaga II || Bilaga I

Bilaga III || -

- || Bilaga II

- || Bilaga III

[1]               Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén - Strategisk plan för asylpolitik- En ett integrerat grepp på skyddsfrågor över hela EU, KOM(2008) 360, 17.6 2008.

[2]               EUT L 326, 13.12.2005, s. 13.

[3]               Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om tillämpning av direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus, KOM(2010) 465, 8.9.2010.

[4]               Den europeiska pakten för invandring och asyl, rådets dokument nr 13440/08.

[5]               Commission staff working document accompanying the proposal for a Directive of the European Parliament and of the Council on minimum standards on procedures in Member States for granting and withdrawing international protection - konsekvensbedömning, SEK(2009) 1376 slutlig, 21.10.2009.

[6]               EUT C […], […], s. […].

[7]               EUT C […], […], s. […].

[8]               EUT L 326, 13.12.2005, s. 13.

[9]               EUT L 132, 29.5.2010, s. 11.

[10]             EUT L 348, 24.12.2008, s. 98.

[11]             Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämning mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 18.7.2002, s. 1).

[12]             EUT L 31, 6.2.2003, s. 18.

[13]             Fyra år efter det att detta direktiv har antagits.