[pic] | EUROPEISKA KOMMISSIONEN |

Bryssel den 22.3.2011

KOM(2011) 140 slutlig

MEDDELANDE FRÅN EUROPEISKA KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA CENTRALBANKEN, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN

Införandet av euron i Estland

MEDDELANDE FRÅN EUROPEISKA KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA CENTRALBANKEN, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN

Införandet av euron i Estland

INLEDNING

Den 13 juli 2010 beslutade rådet att Estland uppfyllde de nödvändiga villkoren för att införa euron[1], och att landets undantag från att delta i den gemensamma valutan skulle upphöra från och med den 1 januari 2011.

Liksom alla medlemsstater som har antagit euron efter den första övergångsvågen 1999–2002 införde Estland euron med hjälp av en så kallad big bang-strategi, som innebär att införandet av euron och utbytet av sedlar och mynt sker samtidigt. En tvåveckorsperiod med två valutor i omlopp (då både kontanter i euro och i estniska kronor fungerade som lagligt betalningsmedel) möjliggjorde en gradvis utfasning av sedlar och mynt i den tidigare nationella valutan. Den lyckade övergången blev ännu en bekräftelse på att en kort period med två valutor i omlopp samtidigt räcker, om övergången är väl förberedd[2]. Den stora majoriteten ester (87 %) ansåg att övergången var smidig och effektiv[3].

Detta meddelande täcker de viktigaste aspekterna av övergångsprocessen, särskilt förberedelserna inför övergången till eurosedlar och -mynt, perioden då två valutor var i omlopp, åtgärderna för att förebygga otillåten prissättning och felaktiga uppfattningar om prisutvecklingen, prisutvecklingen som sådan och de upplevda priserna samt information om euron. Dessutom dras vissa slutsatser som kan vara av värde för framtida övergångar.

ÖVERGÅNGEN

Förberedelser för utbyte av sedlar och mynt

Övergången till kontanter i euro är kanske det mest påtagliga inslaget i övergångsprocessen, eftersom i stort sett alla finansinstitut, företag och medborgare berörs. För att denna process ska fungera väl, krävs att alla parter får tillräckligt med eurokontanter och att banker och företag är förberedda på mycket extraarbete.

För att byta ut de kontanter i estniska kronor som var i omlopp och tillhandahålla de nödvändiga logistiklagren, lånade den estniska centralbanken (Eesti Pank) omkring 45 miljoner eurosedlar från Eurosystemets lager och beställde omkring 194 miljoner mynt (med den estniska nationella sidan) från Finlands myntverk.

Eesti Pank inledde förhandstilldelningen (dvs. leveranserna av eurokontanter till kreditinstituten före övergången) av euromynt i mitten av september och eurosedlar i mitten av november. Alla förhandstilldelningstransporter (hit räknas även mynttransporter och laddning av bankomater) hade poliseskort, vilket garanterade en hög säkerhetsnivå. Ett sammanlagt värde av 187 miljoner euro i sedlar (10,5 miljoner sedlar) och 28 miljoner euro i mynt (85 miljoner mynt) levererades till de tio affärsbanker som hade ingått förhandstilldelningsavtal med Eesti Pank. Detta motsvarade omkring 23 % av den mängd sedlar som lånades från Eurosystem och 44 % av beställda mynt. Det totala värdet av förhandstilldelade eurosedlar uppgick vid årsslutet till 34 % av det totala värdet av sedlar i estniska kronor i omlopp i slutet av oktober 2010, medan det totala värdet av förhandstilldelade mynt uppgick till minst tre gånger värdet av estniska mynt i omlopp. Den höga andelen förhandstilldelade mynt återspeglar förändringen i förhållandet sedlar/mynt efter införandet av euron – estniska mynt användes inte i särskilt hög grad jämfört med euromynt.

Eesti Pank inledde vidaretilldelningen (dvs. kreditinstitutens leveranser av eurokontanter till företag och invånare före övergången) av euromynt den 15 september och av eurosedlar den 1 december. Cirka 5 300 företag ingick avtal om vidaretilldelning med en bank och erhöll cirka 9 % av de förhandstilldelade sedlarnas värde (18 % av mängden) och 52 % av de förhandstilldelade myntens värde (51 % av mängden). Totalt distribuerades 14,4 % av de förhandstilldelade kontanternas värde till företagen före euro-dagen, vilket är en hög siffra jämfört med de flesta övergångar efter 2002. I Slovenien uppgick vidaretilldelningen endast till 2,4 % av de förhandstilldelade kontanternas värde, och när det gäller Cypern och Malta låg den bara kring 1 %. I Slovakien tilldelades i gengäld 27,8 % av de förhandstilldelade kontanterna genom vidaretilldelning.

Vidaretilldelningen bestod också av 86 000 startpaket[4] med euromynt för detaljhandeln som iordningställts av det största värdetransportföretaget och distribuerades till professionella kunder, antingen direkt eller via bankerna. Jämfört med övriga övergångar efter 2002 är detta det högst sålda antalet hittills i absoluta tal, och det näst högsta i förhållande till befolkningen. Det är viktigt att det finns tillräckligt många startpaket så att detaljisterna kan lämna tillbaka växel i euro under övergången.

Den jämförelsevis höga vidaretilldelningsnivån uppnåddes trots att de estniska bankerna inte tillämpade de nya förenklade ECB-regler för vidaretilldelning som antogs i juni 2008[5]. Enligt Eesti Pank och affärsbankerna hade detta flera orsaker: a) Av skäl knutna till estnisk lagstiftning ansåg bankerna att pengar blockerade på kundens konto inte var en tillräckligt säker bankgaranti (vid insolvens); b) Bankerna ansåg det lättare att använda samma regler för alla företag, oberoende av storlek, eftersom vidaretilldelningen till små företag kunde ske enligt standardreglerna. Detta ansågs också mer flexibelt eftersom det förenklade förfarandet endast kan utnyttjas under övergångens sista fem kalenderdagar. c) Slutligen betraktades det som lättast i informations- och kommunikationshänseende att bara ha en typ av avtal.

Från och med den 1 december 2010 erbjöd affärsbankerna växling av kronor till euro till övergångskursen även för privatpersoner. Tjänsten tillhandahölls vid alla bankkontor som erbjöd kontanttjänster, utan växlingsavgift och utan begränsningar[6] av det belopp som kunderna ville växla in. Tjänsten kommer att fortsätta till slutet av juni 2011 och därefter inom ett mer begränsat nät fram till slutet av december 2011.

Estland hade beställt 600 000 minipaket med euromynt (42 mynt med ett nominellt värde av 12,79 euro)[7], dvs. i stort sett en uppsättning per hushåll, som såldes i banker och på postkontor från och med den 1 december. Minipaketen är viktiga av flera anledningar: a) de hjälper enskilda personer att bekanta sig med den nya valutan, b) de är ett viktigt kommunikationsverktyg, och c) de minskar trycket på detaljisterna att ge tillbaka växel under de första övergångsdagarna. Minipaketen fick stor framgång och bara under de tre första dagarna såldes 247 000 paket. Därefter beställdes ytterligare 100 000 paket. Sett i efterhand verkar detta dock inte ha varit nödvändigt, eftersom endast 510 000 paket hade sålts den 31 december och detta var färre än det antal paket som beställts från början. Detta bekräftar standardrekommendationen, dvs. att ungefär ett paket per hushåll som regel bör räcka för att tillgodose efterfrågan.

Enligt en kommissionsundersökning två dagar före övergången[8] hade en stor del av esterna redan en del eurokontanter före övergången: 50 % hade eurosedlar (62 % från en resa utomlands, 35 % från växling i bank i Estland) och 62 % hade euromynt (63 % från en resa utomlands och 38 % från ett minipaket).

Förhandstilldelningen till banker och vidaretilldelningen till företag och invånare var välförberedd och välorganiserad. Detaljisterna i Estland försågs med tillräckliga mängder eurokontanter före övergångsdagen. Hit räknas leveranserna av en stor mängd startpaket med euromynt till professionella kunder, vilket räknas som god praxis när man vill se till att detaljhandeln kan lämna tillbaka växel i euro under själva övergången till eurokontanter. Invånarna fick tillräckliga mängder eurokontanter före övergången. Den kostnadsfria växlingen i affärsbankerna före övergången var ett viktigt initiativ och kan räknas som god praxis. Ett tillräckligt stort antal minipaket med euromynt producerades och distribuerades sedan via banker och postkontor, vilket är viktigt för att människor ska kunna bekanta sig med den nya valutan före övergången. Det är vidare ett viktigt redskap för kommunikation och information om övergången, och minskar trycket på detaljisterna att lämna tillbaka växel under der första dagarna efter övergången. |

Perioden med två valutor i omlopp samtidigt

Estland valde en två veckor lång period med två valutor i omlopp samtidigt (1–14 januari).

Omställningen av de 867 bankomaterna i landet gick smidigt och i princip samtliga bankomater distribuerade eurosedlar från den första timmen den 1 januari. De distribuerade huvudsakligen eurosedlar i lägre valörer (5 euro, 10 euro och 20 euro), med undantag av bankomater med hög omsättning där även sedlar med valören 50 euro användes. Det var viktigt att bankomaterna i allmänhet innehöll sedlar i låga valörer så att detaljisterna inte skulle stå utan växel. Terminalerna för kortbetalning vid försäljningsställena (POS-terminaler) kunde ställas om i tid och var användningsklara när butikerna öppnade den 1 januari. Detta gällde även IT-systemen i allmänhet. Interbankbetalningarna gick smidigt redan från årets första bankdag.

De flesta bankkontor höll öppet för kontanttjänster lördagen den 1 och söndagen den 2 januari, och postkontoren var öppna sju dagar i veckan under perioden med två valutor i omlopp. Möjligheten att växla kronor mot euro utan avgifter på mer än 180 postkontor i hela landet mellan den 1 och 15 januari var en viktig åtgärd som underlättade för enskilda att växla kontanter, särskilt i avlägsna områden och på landsbygden.

Transporterna av kontanter förlöpte enligt planen och skedde i nära samarbete med polisen, vilket garanterade hög säkerhet.

Antalet kunder som besökte bankerna var måttligt under veckoslutet den 1–2 januari, men från måndagen den 3 januari och under hela perioden med dubbla valutor i omlopp var antalet transaktioner över disk tre till fem gånger högre än normalt. De högsta siffrorna registrerades under de två första arbetsdagarna på det nya året. Antalet transaktioner över disk på postkontoren var också som högst de två första arbetsdagarna den 3–4 januari.

Tack vare noggranna föreberedelser klarade bankerna och postkontoren av det extra arbetstrycket under perioden med två valutor i omlopp; trots detta var det omöjligt att undvika en del köbildning under det nya årets första dagar. Enligt den undersökning som kommissionen gjorde den 16–20 januari[9] upplevde 95 % av de tillfrågade inga som helst problem vid växlingen av kronor till euro eller vid uttag av eurokontanter i bank under den första januariveckan. Detta är ett mycket gott resultat som står sig bra i jämförelsen med de flesta av de senaste övergångarna[10].

Diagram 1 nedan visar utvecklingen vad gäller kontantbetalningar uteslutande i euro under perioden med dubbla valutor i omlopp i Estland, jämfört med Slovakien och Slovenien.

[pic]

En jämförelsevis stor andel av allmänheten (20 %) som betalade med kontanter1[11], betalade med enbart eurokontanter redan den 1 januari (när de stormarknadskedjorna var öppna). Den 5 januari betalade majoriteten (54 %) med enbart eurokontanter och andelen betalningar med enbart eurokontanter ökade därefter progressivt till slutet av perioden med dubbla valutor i omlopp. Frånsett en snabbare början följde betalningarna i enbart eurokontanter mer eller mindre samma utveckling som vid den tidigare övergången i Slovakien, men var långsammare än i Slovenien (liksom i Malta och Cypern, trots deras en månad långa period med två valutor i omlopp).

Detaljhandelssektorn klarade övergången väl, liksom hanteringen av två valutor på samma gång. Detaljisterna hade god tillgång till eurokontanter och inga större problem med köbildning rapporterades. Som framgår av diagram 2 nedan gav detaljhandeln redan den 1 januari tillbaka växel enbart i euro i 75 % av samtliga kontanttransaktioner. Siffran ökade snabbt till 92 % söndagen den 2 januari, då många stora butiker var öppna. Måndagen den 3 januari minskade siffran något till 88 %, men gick snabbt upp igen nästa dag. Anledningen till den tillfälliga nedgången är inte känd, men kan ha berott på att många små detaljhandlare och/eller avlägset belägna sådana öppnade efter veckoslutet, och att de hade sämre tillgång till eurokontanter.

[pic]

Kommissionens undersökning alldeles efter utgången av perioden med dubbla valutor i omlopp visar att en mycket stor majoritet ester (87 %) upplevde övergången som smidig och effektiv.

Indragning av den tidigare valutan

En betydande del av de estniska kontanter i kronvalörer som var i omlopp kunde tas ur omlopp före övergången. I slutet av december 2010 hade värdet av kronor i omlopp minskat med omkring 40 % jämfört med december 2009 (från 9,7 miljarder till 5,8 miljarder EEK). Ytterligare 4,1 miljarder kronor drogs in i januari 2011, vilket innebär att den återstående tidigare valutan hamnade på 1,7 miljarder EEK (omkring 340 miljoner mynt och 35 miljoner sedlar) eller 18 % av det värde som var i omlopp i december 2009. Sedlar i den tidigare valutan förstörs (strimlas) och mynt i den tidigare valutan demonetiseras och säljs som metallskrot.

Övergången i Estland var väl förberedd och genomfördes smidigt. Omställningen av bankomater och POS-terminaler skedde i tid, och banker och postkontor klarade av den extra arbetsbelastningen under perioden med dubbla valutor i omlopp. Detaljhandeln klarade övergångsprocessens utmaningar väl, liksom hanteringen av två valutor på samma gång. De hade god tillgång till eurokontanter och den stora majoriteten gav enbart tillbaka växel i euro redan från den första övergångsdagen. Det faktum att detaljhandeln ger tillbaka växel enbart i euro har stor betydelse när det gäller att få den gamla valutan ur omlopp så snabbt som möjligt, och detta bör beaktas inför framtida övergångar. Den estniska övergången bekräftar erfarenheten från tidigare övergångar efter 2002, dvs. att en tvåveckorsperiod med dubbel valuta i omlopp räcker, om den är väl förberedd. |

FÖRHINDRA OTILLÅTEN PRISSÄTTNING OCH FELAKTIGA UPPFATTNINGAR OM PRISER

Den estniska konsumentskyddsnämnden (CPB) övervakade att parallella prisangivelser, reglerna för avrundning och överenskommelsen om skälig prissättning hade tillämpats korrekt.

Den obligatoriska parallella prisangivelsen i estniska kronor och euro inleddes den 1 juli 2010 och kommer att pågå till och med den 30 juni 2011. Under det andra halvåret 2010 kontrollerade 25 inspektörer från konsumentskyddsnämnden omkring 4 250 företag och utdömde böter i 288 fall (till ett totalt värde på omkring 12 000 euro). Den vanligast förekommande bristen som konstaterades var matematiskt oriktig avrundning, även om det oftast rörda sig om bara en eurocent. Den näst vanligaste bristen var att priset delvis inte angavs i euro, därefter att en oriktig växelkurs användes och därefter att priset inte alls angavs i euro. Kontrollresultaten förbättrades progressivt från december, då 47 % av de kontrollerade företagen uppvisade någon form av brist, till juli då andelen var 11 %.

Konsumentskyddsnämnden ingick vidare avtal med icke-statliga organisationer (bland annat pensionärsorganisationer) och med de lokala myndigheterna i Tallinn om övervakning av att parallella prisangivelser verkligen tillämpades. Organisationerna kontrollerade sammanlagt 980 företag och konstaterade brister i 283 fall i september och december 2010.

Namnen på de företag som inte på ett korrekt sätt tillämpar den parallella prisangivelsen offentliggörs varje vecka på konsumentskyddsnämndens webbplats.

Esterna ansåg i allmänhet den parallella prisangivelsen vara ett funktionellt verktyg som gjorde det lättare att jämföra priser och att vänja sig vid att tänka i den nya valutan. Enligt en undersökning som kommissionen gjorde i januari[12] ansåg nästan nio av tio (88 %) att den parallella prissättningen var till mycket eller till relativt stor hjälp. Vidare ansåg över 80 % att den alltid (34 %) eller för det mesta (49 %) tillämpades korrekt, vilket överensstämmer med resultaten från tidigare övergångar.

När de tillfrågades om prisomräkningen ansåg 59 % av esterna att omräkningen till euro ibland (38 %), ofta (13 %) eller mycket ofta (8 %) inte var skälig. Detta resultat ligger någonstans i mellanskiktet av resultaten från tidigare övergångar, där slovenerna och cyprioterna var mer kritiska och malteserna mindre kritiska (medan slovakernas åsikter tenderade att gå mer isär än esternas – antingen mer kritiska eller mer positiva).

Konsumentskyddsnämden övervakar även genomförandet av överenskommelsen om skälig prissättning som inleddes den 28 augusti och leds av Estniska handels- och industrikammaren. Den följer de frivilliga initiativ som varit så framgångsrika vid tidigare övergångar. De som anslutit sig till överenskommelsen (t.ex. detaljhandlare, finansinstitut, lokala myndigheter, Internetbutiker etc.) har åtagit sig att avstå från att öka sina priser utan anledning under övergången till euron och att respektera övergångsreglerna. De som har anslutit sig till överenskommelsen har rätt att använda ett klistermärke med logotyp.

I slutet av december hade 526 enheter (däribland 16 lokala myndigheter) anslutit sig till överenskommelsen och de anslutna använde logon vid mer än 2 800 försäljnings- eller verksamhetsställen och i sin annonsering. Enligt Estniska handelskammaren är det den största frivilliga överenskommelsen i Estland hittills, räknat i anslutna enheter. Överenskommelsen om skälig prissättning är ett viktigt initiativ för att hindra otillbörlig prissättning och skingra felaktiga uppfattningar om priser. Jämfört med antalet registrerade försäljningsställen i Estland (omkring 28 000) och mot bakgrund av erfarenheterna vid de senaste andra övergångarna, verkar det dock ha funnits utrymme för att utvidga ordningens täckning ytterligare[13].

I slutet av januari hade konsumentskyddsnämnden tagit emot tio klagomål rörande möjliga överträdelser som begåtts av företag som faktiskt deltog i överenskommelsen. I fyra fall kunde ingen överträdelse konstateras, medan övriga sex fall fortfarande granskas.

Estland har genomfört parallell prissättning och en överenskommelse om skälig prissättning i enlighet med kommissionens rekommendationer[14]. Myndigheterna bör fortsätta att se till att alla klagomål från enskilda personer undersöks ordentligt, samt fortsätta att övervaka att överenskommelsen om skälig prissättning genomförs på rätt sätt så länge den är i kraft.

PRISUTVECKLING OCH UPPLEVDA PRISER

Prisutveckling

Övergången till euron föregicks av en period med ökande inflation i Estland. Det var framför allt energi- och livsmedelspriserna som ökade starkt under 2010 och skillnader i förhållande till grannländer eller i förhållande till aggregatet för euroområdet kan endast delvis förklaras av skatteförändringar och den kraftiga ekonomiska återhämtningen.

När det gäller prisutvecklingen efter övergången till euron tyder de preliminära uppgifterna på att övergångens inverkan på konsumentpriserna i januari var relativt måttlig. Enligt Estlands statistikbyrå var konsumentprisindex oförändrat i januari jämfört med december 2010. Priserna på el, uppvärmning, drivmedel, kläder och skor hade den viktigaste utjämnande effekten, framför allt på grund av faktorer knutna till årstiden. Enligt Estlands centralbank ökade priserna för sportaktiviteter, restaurangbesök och hushållstjänster betydligt mer i januari än under tidigare år. När HIKP-uppgifterna blir tillgängliga för de första månaderna 2011 blir de också möjligt att göra en vidare analys av prisutvecklingen i samband med övergången.

Upplevd prisutveckling

Enligt en nyligen utförd kommissionsundersökning (januari 2011)[15] ansåg majoriteten ester (55 %) att euron skulle komma att öka inflationen i landet (jämfört med 66 % av cyprioterna, 52 % av slovenerna, 37 % av malteserna och 19 % av slovakerna, alldeles efter respektive övergång), medan endast 21 % ansåg att Estland skulle kunna upprätthålla prisstabiliteten just på grund av anslutningen till euroområdet.

Övergången till euron skedde vid en tidpunkt när den upplevda inflationen var under kraftig ökning jämfört med de låga historiska nivåerna under 2009. Den upplevda inflationen ökar vanligtvis i nära anknytning till HIKP-inflationen i Estland, men under andra delen av 2010 förefaller den upplevda inflationen ha ökat snabbare än den verkliga inflationen (se diagrammet nedan). Januariuppgifterna från den gemensamma konsumentunderökningen visar att den upplevda inflationen fortsatte att öka och i januari nådde den 63,6 procentenheter i säsongsrensade värden, vilket innebär en ökning från 59,6 procentenheter i december (det icke säsongsrensade värdet sjönk från 61,1 till 59,6). Med ökande HIKP-inflation är det svårare att isolera euroövergångens effekt på den upplevda inflationen.

[pic]

INFORMATION OM EURON

I den slutliga versionen av Kommunikationsstrategi för införandet av euron i Estland , som godkändes av den nationella övergångskommittén i mars 2010, fastställs riktlinjerna för informationskampanjen i samband med införandet av euron. I kvantitativt hänseende förväntades den garantera att 90 % av alla invånare fick god information om alla praktiska aspekter av övergången till euron och att 65 % skulle ställa sig bakom införandet.

De estniska myndigheterna bestämde att den största vågen av informationsinsatser i stor skala skulle inledas efter det formella Ecofin-beslutet den 13 juli 2010. Undantaget från detta var en euro-webbplats och ett antal presentationer och presskontakter. Verksamheten tog fart efter sommaren då de estniska myndigheterna snabbt genomförde kommunikationsplaner som innebar en välavvägd blandning av direkta kontakter med invånarna (till exempel direktmailing, seminarier, utställningar) och massemedieverktyg (tryckt reklam samt radio- och tevereklam), med betoning på de praktiska aspekterna av den förestående övergången. De estniska myndigheterna följde kommissionens råd att särskilt uppmärksamma utsatta grupper, minoriteter och företag. Den fastställda målet vad gäller mängden övergångsrelaterad information uppnåddes i god tid före övergångsdagen. Den fastställda kvantitativa målet för kommunikationsstödet inför övergången till euron i Estland nåddes i januari 2011. De estniska myndigheterna har haft ett nära samarbete med EU-institutionerna. För att stärka och rationalisera samarbetet ingick de estniska myndigheterna ett partnerskapsavtal med EU-kommissionen 2005. Det har förlängts ett flertal gånger och kommer att löpa ut slutgiltigt i slutet av 2011.

Kommissionen har bidragit med expertkunskaper på området ända sedan de första uttalade avsikterna att införa euron. Genom en bidragsöverkommelse som undertecknades av kommissionen och Estlands finansministerium den 13 juli 2010 stödde EU-kommissionen upp till 50 % av stödberättigande kostnader för löner till kommunikationsexperter, massmediekampanjer, nationella opinionsundersökningar, utbildningar och mailing till hushållen. Kommissionen finansierade också en vandringsutställning om euron i fyra större estniska städer (Tallinn, Narva, Tartu och Rakvere). Utställningen lockade över 65 000 besöker på de fyra platserna. Kommissionen har även organiserat seminarier för journalister och tryckt publikationer.

Europeiska centralbanken stödde den nationella informationskampanjen genom att leverera publikationer, organisera utställningar och andra pr-evenemang och genom att ge ett stort stöd åt massmediekampanjen.

Den väl organiserade informationskampanjen i Estland bidrog till en smidig övergång till euron. Trots den något sena starten tillgodosåg kampanjen alla de viktigaste aspekterna av eurons införande på ett tidsmässigt välavvägt sätt. Man uppmärksammade särskilt företag, minoriteter och utsatta grupper. De estniska myndigheterna bör överväga en fortsatt övervakning av hur olika eurorelaterade aspekter tas emot och upplevs, och svara med informationsåtgärder när så behövs.

[1] Rådets beslut (2010/416/EU) av den 13 juli 2010 i enlighet med artikel 140.2 i fördraget om Estlands införande av euron den 1 januari 2011, EUT L 196, 28.7.2010, s. 24.

[2] Slovakien och sloven hade en tvåveckorsperiod med två valutor i omlopp samtidigt, medan Malta och Cypern hade en månad. För medlemsstaterna i den första vågen skedde införandet av euron enligt Madrid-scenariot , som innebar en övergångsperiod på tre år (ett år för Grekland).

[3] Flash Eurobarometer 309, fältarbete från januari 2011. Finns på http://ec.europa.eu/public_opinion/archives/flash_arch_en.htm

[4] Det fanns två olika uppsättningar, en med ett värde av 111 euro (8 myntrullar) och ett med ett värde av 198 euro (15 myntrullar).

[5] Europeiska centralbankens riktlinje av den 19 juni 2008, om ändring av riktlinje ECB/2006/9 om vissa förberedelser inför utbytet av sedlar och mynt till euro och om förhandstilldelning och vidaretilldelning av eurosedlar och euromynt utanför euroområdet (ECB/2008/4).

[6] Av praktiska skäl kan det emellertid behöva göras en förhandsanmälan för stora kontantbelopp som ska växlas.

[7] Minipaketen såldes till ett något nedsatt pris: De kostade 200 kronor i stället för 200,12 kronor.

[8] Flash Eurobarometer 308, 30 december 2010, finns på http://ec.europa.eu/public_opinion/archives/flash_arch_en.htm

[9] Flash Eurobarometer 309 finns på http://ec.europa.eu/public_opinion/archives/flash_arch_en.htm

[10] Den motsvarande siffran var 90 % för Slovakien, 88 % för Cypern, 85% för Malta och 96 % för Slovenien.

[11] Omkring 75 % av kunderna betalade med kontanter och 25 % med kort enligt undersökningen ovan.

[12] Flash Eurobarometer 309.

[13] Omkring 7 600 företag omfattades av en motsvarande ordning i Cypern, omkring 7 900 i Malta och omkring 20 000 försäljningsställen omfattades i Slovakien.

[14] Kommissionens rekommendation om åtgärder för att underlätta framtida övergångar till euron (EUT L 23, 26.1.2008, s. 30). Obligatoriska prisangivelser bör dock träda i kraft först från och med det att rådet fastställt den slutgiltiga omräkningskursen, och inte förr.

[15] Flash Eurobarometer 309.