[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 24.1.2007

KOM(2007) 17 slutlig

2007/0012 (CNS)

Förslag till

RÅDETS FÖRORDNING

om särskilda bestämmelser för sektorn för frukt och grönsaker och om ändring av vissa förordningar

(framlagt av kommissionen) {SEK(2007) 74}{SEK(2007) 75}

MOTIVERING

1. INLEDNING

Produktionen av frukt och grönsaker i EU-27 står för 3,1 % av gemenskapens budget och för 17 % av EU:s totala jordbruksproduktion.

Den rådande gemensamma organisationen av marknaden fastställs i rådets förordningar (EG) nr 2200/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker[1], (EG) nr 2201/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för bearbetade produkter av frukt och grönsaker[2] och (EG) nr 2202/96 av den 28 oktober 1996 om att inrätta ett system med stöd till producenter av vissa citrusfrukter.

Efter att ha dragit de första slutsatserna från den debatt från 2004 som inleddes efter offentliggörandet av rapporten angående förenkling av den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker[3], sade kommissionen att den under 2006 skulle lägga fram ett förslag till reform som omfattade både färska och bearbetade frukter och grönsaker[4].

I maj 2005 antog Europaparlamentet den rapport den utarbetat på eget initiativ om detta meddelande[5].

Med tanke på åtagandet om bättre lagstiftning åtföljs kommissionens förslag av en analys av de ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekterna av de problem som är knutna till den gemensamma organisationen av marknaderna och av effekterna, fördelarna och nackdelarna med de olika vägarna till att lösa dessa frågor, inklusive resultaten av ett offentligt samråd rörande en uppsättning olika reformmöjligheter.

Detta reformförslag är också ett svar på revisionsrättens rekommendationer i sin särskilda rapport nr 8/2006 ”Växa med framgång? Ändamålsenligheten i Europeiska unionens stöd till verksamhetsprogram som genomförs av frukt- och grönsaksproducenter”, som offentliggjordes i september.

2. MOTIV OCH MÅL FÖR REFORMEN

Under de senaste tio åren har frukt- och grönsakssektorn ställts inför ett starkt tryck från de högt koncentrerade återförsäljnings- och lågpriskedjorna som spelar en avgörande roll när det gäller marknadsprissättningen och från den hårda konkurrensen från produkter från tredjeland som erbjuder en kombination av förbättrad kvalitet och relativt låga priser och vars marknadsandelar därför snabbt växer.

Sedan reformen av den gemensamma marknaden för frukt och grönsaker 1996, har producentorganisationerna och deras verksamhetsprogram spelat en central roll när det gäller att samordna utbudet av frukt och grönsaker. Enligt erfarenheterna är producentorganisationerna fortfarande ett viktigt verktyg för att bemöta starkt koncentrerade återförsäljnings- och lågpriskedjor. Producentorganisationernas koncentration av frukt- och grönsaksproduktionen har dock inte lett till att utbudet kunnat koncentreras i alla medlemsstater. En stor andel odlare i de största producerande medlemsstaterna väljer att inte delta. I reformen ingår åtgärder för att göra producentorganisationerna mer attraktiva.

Den nuvarande gemensamma organisationen av marknaden för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker är dessutom baserad på principer som omfattats av en grundlig reform inom ramen för andra gemensamma organisationer av marknaden. Det nuvarande systemet som framför allt innebär stöd för produktkvantiteter är inte längre förenligt med den gemensamma jordbrukspolitiken. Reformförslaget går ut på att frukt och grönsaker integreras i systemet med samlat gårdsstöd och systemet för enhetlig arealersättning. En övergång från produktionsstöd till ett direktstöd till producenterna genom införandet av ett frikopplat inkomststöd för varje gård kommer att bidra till att främja ett mer marknadsorienterat och hållbart jordbruk.

Det nuvarande reformförslaget omfattar åtgärder för krishantering, ökat främjande av frukt och grönsaker samt bevarande av miljön.

Följande mål har identifierats för reformen:

- att förbättra konkurrenskraften för EU:s frukt och grönsaker och göra sektorn mer marknadsorienterad, dvs. bidra till att uppnå en hållbar produktion med konkurrenskraft både på den inre och yttre marknaden;

- att minska sådana inkomstvariationer för frukt- och grönsaksproducenter som uppstår till följd av kriser;

- att öka konsumtionen av frukt och grönsaker i EU;

- att fortsätta sektorns ansträngningar att bevara och skydda miljön;

- att när så är möjligt minska den administrativa bördan för alla berörda parter.

Dessa reformmål har tagits fram med tanke på förenligheten med WTO, konsekvens i förhållande till den reformerade GJP, första och andra pelaren samt förenligheten med budgetplanen. Det måste slutligen påpekas att detta förslag har utarbetats mot bakgrund av kommissionens förslag om en förordning om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna. Reformförslaget för den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker påverkas av nämnda förslag.

- Vissa övergripande bestämmelser som redan gäller för en rad andra jordbruksprodukter såsom bestämmelser om statligt stöd, om utbyte av information mellan kommissionen och medlemsstaterna och om förvaltningskommittén finns kvar i den nuvarande gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker. De har emellertid uppdaterats, förenklats och anpassats så att de lättare skall kunna införlivas i förslaget om en övergripande gemensam organisation av marknaden.

- Med tanke på systemets tillämpningsområde blir det av tydlighetsskäl nödvändigt att införliva vissa andra bestämmelser som gäller inom frukt- och grönsakssektorn i förslaget. När sådana bestämmelser i viss mån också är av övergripande slag och därför gäller för en rad andra jordbruksprodukter (t.ex. handelsnormer och bestämmelser rörande handel med tredjeländer), har de uppdaterats och förenklats för att lätt kunna integreras i en rådsförordning om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna.

3. FÖRESLAGNA ÅTGÄRDER FÖR REFORM AV DEN GEMENSAMMA ORGANISATIONEN AV MARKNADEN FÖR FRUKT OCH GRÖNSAKER

1. Producentorganisationer

Producentorganisationer : Eftersom producentorganisationerna har spelat en viktig roll för att samordna utbudet, har det när så varit möjligt fastställts bestämmelser för att förenkla deras arbete och göra det mer flexibelt. Sådana bestämmelser rör producentorganisationens produktutbud, den utsträckning i vilken direktförsäljning skall vara tillåten, bestämmelsernas utsträckning till att även omfatta producenter som inte är medlemmar, fler incitament till sammanslagning av producentorganisationer i sammanslutningar av producentorganisationer i områden där utbudet i mycket låg grad koncentreras via producentorganisationer (mindre än 20 % av frukt- och grönsaksproduktionen), i länder som blev medlemmar i unionen den 1 maj 2004 eller senare och i de yttersta randområdena, delegering av befogenheter och uppdrag från producentorganisationerna till sammanslutningarna av producentorganisationer samt delegering av uppdrag till filialer i enlighet med vissa villkor. I sin rapport till Europaparlamentet och rådet rörande situationen inom sektorn för bär och körsbär avsedda för bearbetning uppger kommissionen att den kan komma att föreslå särskilt kompletterande stöd för medlemsstater med få organisationer. Detta sker med hjälp av ovannämnda förändringar.

Kommissionen har också föreslagit att ytterligare kryddväxter bör omfattas av den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker.

Nya producentgrupper : För att bättre samordna utbudet via producentgrupper i de nya medlemsstaterna, bör producentgrupper i nya medlemsstater som önskar få status som producentorganisation i enlighet med denna förordning beviljas en övergångsperiod under vilken de kan få finansiellt nationellt stöd och gemenskapsstöd i utbyte mot vissa åtaganden.

Nationell strategi för hållbara verksamhetsprogram : Revisionsrätten anser att medlemsstaterna inte har sett till att utgifterna för producentorganisationernas verksamhetsprogram har gett effektiva resultat. Den anser också att kommissionen inte har övervakat verksamhetsprogrammens effektivitet eller utvärderat policyn. För att verksamhetsprogrammen skall bli mer effektiva föreslår kommissionen att medlemsstaterna skall fastställa en nationell strategi för hållbara verksamhetsprogram på marknaden för frukt och grönsaker. Följande bör ingå i en sådan strategi: en förhandsanalys, målen för verksamhetsprogrammen och instrumenten, resultatindikatorer, bedömningar av verksamhetsprogrammen samt producentorganisationernas rapporteringsskyldigheter.

Utökad tillämpning av bestämmelserna : För att ytterligare öka producentorganisationernas och –sammanslutningarnas genomslagskraft och säkra så stor marknadsstabilitet som möjligt, föreslår kommissionen att medlemsstaterna bör ges rätt att på vissa villkor utsträcka bestämmelserna till att omfatta producenter i regionen som inte är medlemmar. Detta gäller särskilt bestämmelser rörande produktion, saluföring och miljöskydd som en organisation eller sammanslutning antagit för sina medlemmar i den berörda regionen, på grundval av mer flexibla kriterier. Producentorganisationer kommer hädanefter att bedömas som tillräckligt representativa för utökad tillämpning av bestämmelserna om deras medlemmar utgör minst 50 % av producenterna inom det ekonomiska område där de är verksamma och de täcker minst 60 % av produktionen inom det området. För närvarande anses en producentorganisation eller sammanslutning av producentorganisationer vara representativ om den omfattar minst två tredjedelar av producenterna i det ekonomiska område där den är verksam och minst två tredjedelar av produktionen i det området.

Kommissionen föreslår också att kostnaderna i samband utökningen av bestämmelsernas tillämpning bör bäras av de producenter som kommer att omfattas av denna utökning, eftersom det är de som gagnas av den.

Med hänsyn till de speciella förhållanden som råder på marknaden för ekologiska produkter, föreslår kommissionen också att de utökade bestämmelserna inte bör omfatta ekologiska producenter, under förutsättning att dessa iakttar särskilda villkor.

Branschorganisationer : Reformen inför flexibilitet för branschorganisationer. Med tanke på att de mål som eftersträvas är likartade, bör bestämmelserna i fråga om utökad tillämpning av de regler som antagits av producentorganisationer eller deras sammanslutningar och fördelningen av de kostnader som följer av denna utökning tillämpas även på branschorganisationer.

2. Krishantering

Frukt och grönsaker är ömtåliga produkter och produktionen är oförutsägbar. Överskott kan, utan att de egentligen behöver vara särskilt stora, skapa kraftiga störningar på marknaden. Av detta skäl har producentorganisationerna hittills kunnat få ersättning för 100 % av återtagskostnaderna för vissa produkter (gemenskapens återtagsbidrag) samt för kostnaderna för fri distribution. Producentorganisationerna har också kunnat utnyttja medel ur driftsfonderna utöver återtagsbidraget samt haft möjlighet att återta produkter som inte täcks av det systemet.

Eftersom utbudet under de senaste tio åren varit bättre anpassat till efterfrågan har man dragit ned på budgetanslagen för återtag. Sektorn för frukt och grönsaker fortsätter dock att utsättas för marknadskriser. Därför föreslår kommissionen en bredare uppsättning verktyg för krishanteringen i alla producentorganisationer. Krishantering bör i detta sammanhang täcka återtag från marknaden, grön skörd av frukt och grönsaker eller situationer där skörden inte bärgas, marknadsföring och kommunikation, utbildning, skördeförsäkring samt stöd för administrativa utgifter för bildande av aktiefonder.

I enlighet med förklaringen ovan har gemenskapens återtagsbidrag avskaffats. Kommissionen föreslår följande:

- producentorganisationer kommer att kunna göra återtag enligt principen om samfinansiering till 50/50 %;

- kommissionen kommer att betala ut ersättning för återtag för fri distribution inom EU med 100 % upp till en gräns på 5 % av volymen av varje producentorganisations saluförda produktion.

3. Sektorerna för frukt och grönsaker införlivas i systemet med samlat gårdsstöd.

Enligt förslaget kommer frukt och grönsaker att ingå i systemet med samlat gårdsstöd. En sådan integrering innebär följande:

- mark som odlas med frukt och grönsaker (inklusive fruktträdgårdar och matpotatis) kommer att ge rätt till stödrättigheter;

- det nuvarande stödet för produkter av bearbetad frukt och bearbetade grönsaker kommer att frikopplas och de nationella budgettaken för det samlade gårdsstödet att höjas;

- medlemsstaterna kommer att kunna fastställa referensbelopp enligt systemet med samlat gårdsstöd på grundval av en representativ period som är lämplig för marknaden för frukt och grönsaker samt på grundval av lämpliga objektiva och icke-diskriminerande kriterier.

4. Miljöhänsyn

Vid produktion och saluföring av frukt och grönsaker måste miljöhänsyn tas såväl på odlingsnivå som när det gäller hantering av använt material och omhändertagande av produkter som härrör från produktionsprocessen, särskilt för att skydda vattenkvaliteten, upprätthålla den biologiska mångfalden och bevara landskapet.

För att uppnå detta föreslår kommissionen följande:

- integreringen av sektorerna för frukt och grönsaker i systemet med samlat gårdsstöd innebär att tvärvillkoren kommer att bli obligatoriska för alla frukt- och grönsaksproducenter som tar emot direktstöd;

- ändrad praxis för verksamhetsprogrammen: För närvarande innehåller verksamhetsprogrammen inga regler om minimigränser när det gäller utgifter för miljöåtgärder. Med reformförslaget införs ett minimum på 20 % av utgifterna i varje verksamhetsprogram;

- ändrad praxis för den ekologiska produktionen: Efterfrågan på ekologiska grönsaker har ökat de senaste åren och har i stor utsträckning tillgodosetts av innovativa medelstora producenter. Genom förslaget införs samfinansiering från gemenskapen på 60 % för ekologisk produktion inom varje verksamhetsprogram.

5. Marknadsföring

Ett dagligt intag av 400 g frukt och grönsaker per dag rekommenderas av WHO/FAO som ett led i sunda kostvanor. Med tanke på att det inom EU bara är Grekland och Italien som når upp till denna nivå, föreslår kommissionen följande insatser för att bättre marknadsföra frukt och grönsaker:

- producentorganisationerna kommer även i fortsättningen att kunna ta med marknadsföring i sina verksamhetsprogram. De kommer särskilt att kunna bedriva allmän marknadsföring enligt vissa villkor som kommer att fastställas i genomförandeförordningarna samt göra reklam för producentorganisationens märken. Dessutom kommer de att vara tvungna att i sina verksamhetsprogram införliva åtgärder för en ökad konsumtion av frukt och grönsaker hos unga konsumenter;

- rådets förordning (EG) nr 2826/2000 kommer att ändras i syfte att öka EU:s samfinansiering till 60 % om marknadsföringen av frukt och grönsaker riktas mot barn och ungdomar i skolåldern;

- marknadsföring och kommunikation utgör numera åtgärder som, under den nya rubriken krishantering, berättigar till stöd inom ramen för producentorganisationernas verksamhetsprogram;

- återtag från marknaden som samfinansieras till 100 % av EU kan även delas ut gratis till skolor, offentliga undervisningsinstitutioner och ferieläger för barn i EU, och inte enbart till välgörenhetsorganisationer och stiftelser.

6. Handel med tredjeländer

Med tanke på att WTO-förhandlingar fortfarande pågår och att utgången är oviss, rör reformförslaget inte den nuvarande rättsliga ramen för utrikeshandel (ingångsprissystem, tullkvoter, tröskelvolymer...).

Exportbidragens inflytande och roll har analyserats när det gäller frukt och grönsaker. Deras ekonomiska inflytande har minskat väsentligt. Bidragsexporten utgör faktiskt mindre än en tredjedel av all export. Exportbidragsvärdet ligger mellan 0,8 och 8,9 % av priset på de aktuella produkterna. Därför anser man att anslagen till detta instrument kan användas på bättre sätt och det föreslås att exportbidragen avskaffas.

7. Förenkling

En av de stora vinsterna med reformen är de administrativa förenklingar som följer av att bearbetningsstödet avskaffas och det redan existerande systemet med samlat gårdsstöd eller systemet med enhetligt arealstöd tillämpas i stället.

Eftersom reformen syftar till att göra producentorganisationerna mer attraktiva föreslås en rad förenklingar och ökad flexibilitet.

Avskaffandet av exportbidragen medför också förenklingar eftersom exportörerna inte längre kommer att tyngas av de många förfarandena i samband med beviljandet av dessa bidrag.

8. Handelsnormer

Förenklingen av handelsnormerna har skett genom att lagstiftningen rörande dessa normer har ersatts med en tydligare och mer utförlig text som kommer att ingå i den övergripande gemensamma organisationen av marknaderna. Detta garanterar kommissionen tillräcklig flexibilitet och tillräckliga befogenheter för att kunna göra förenklingar när så är lämpligt och möjligt.

4. FÖRSLAGETS BUDGETKONSEKVENSER

Den förslagna reformen ökar inte kostnaderna jämfört med om inga ändringar görs. Ändringarna och innovationerna i systemet förväntas leda till att budgeten utnyttjas mer effektivt.

Höjningen till budgettaken enligt systemet med samlat gårdsstöd kommer att motsvara de historiska utgiftsnivåerna för de länder som var medlemmar i unionen före den 1 maj 2004 samt de belopp som följer av anslutningsfördragen för övriga medlemsstater.

Producentorganisationernas verksamhetsprogram kommer att stärkas, framför allt för medlemsstater där utbudet i mycket liten grad samordnas via producentorganisationer. Det förväntas att produktionsvärdet via producentorganisationerna i dessa länder kommer att växa snabbare än för övriga producentorganisationer. Det kommer också att ges ökat ekonomiskt stöd till att förbättra erkännandet av producentgrupper så att de kan övergå till att bli producentorganisationer. Reformen kommer i stort sett inte att innebära några budgetkonsekvenser tack vare det föreslagna avskaffandet av exportbidragen och återtagen från marknaden.

2007/0012 (CNS)

Förslag till

RÅDETS FÖRORDNING

om särskilda bestämmelser för sektorn för frukt och grönsaker och om ändring av vissa förordningar

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 36 och 37,

med beaktande av kommissionens förslag[6],

med beaktande av Europaparlamentets yttrande[7],

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[8],

med beaktande av Regionkommitténs yttrande[9], och

av följande skäl:

(1) Den nuvarande ordningen för sektorn för frukt och grönsaker föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 2200/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker[10], rådets förordning (EG) nr 2201/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för bearbetade produkter av frukt och grönsaker[11] och rådets förordning (EG) nr 2202/96 av den 28 oktober 1996 om att inrätta ett system med stöd till producenter av vissa citrusfrukter[12].

(2) Mot bakgrund av erfarenheterna bör systemet för frukt och grönsaker ändras så att följande mål kan uppnås: Att förbättra sektorns konkurrenskraft och göra den mer marknadsorienterad, i syfte att uppnå en hållbar produktion som är konkurrenskraftig både på den inre och den yttre marknaden, att minska sådana inkomstvariationer för frukt- och grönsaksproducenter som uppstår till följd av kriser, att öka konsumtionen av frukt och grönsaker i gemenskapen och att fortsätta sektorns ansträngningar för att bevara och skydda miljön.

(3) I förslaget till rådsförordning om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna kunde det i ett inledande skede ingå vissa bestämmelser för frukt- och grönsakssektorn som är av övergripande art och som gäller för en rad andra jordbruksprodukter, nämligen bestämmelser rörande statligt stöd, utbyte av information mellan kommissionen och medlemsstaterna och bestämmelser om en förvaltningskommitté. Dessa bestämmelser bör bibehållas i förordningarna (EG) nr 2200/96 och (EG) nr 2201/96. De bör emellertid uppdateras, förenklas och anpassas så att de utan svårighet kan integreras i nämnda förslag.

(4) Med tanke på räckvidden för de planerade ändringarna av systemet blir det av tydlighetsskäl nödvändigt att införliva alla andra bestämmelser som gäller inom frukt- och grönsakssektorn i en särskild förordning. När sådana bestämmelser i viss mån också är av övergripande slag och därför gäller för en rad andra jordbruksprodukter (t.ex. handelsnormer och bestämmelser rörande handel med tredjeländer), bör de också uppdateras och förenklas för att utan svårighet kunna integreras i en rådsförordning om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna vid ett senare tillfälle. Denna förordning bör därför inte innebära upphävande eller ändring av befintliga instrument av sådant övergripande slag, förutsatt att de inte har blivit onödiga eller överflödiga och inte är av sådan art att de behöver behandlas på rådsnivå.

(5) Denna förordning bör därför omfatta produkter som täcks av de gemensamma organisationerna av marknaderna för frukt och grönsaker samt bearbetad frukt och bearbetade grönsaker. Bestämmelserna om producentorganisationer och branschorganisationer samt avtal gäller endast produkter som täcks av den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker, och denna åtskillnad bör kvarstå. Den gemensamma organisationen av markanden för frukt och grönsaker bör också utvidgas till att omfatta vissa kryddväxter, så att dessa kan omfattas av fördelarna med systemet.

(6) Handelsnormer, särskilt rörande definiering, kvalitet, gradering, vikt, storlekssortering, förpackning, emballering, lagring, transport, presentation, saluföring och märkning bör gälla för vissa produkter, så att marknaden försörjs med produkter av enhetlig och tillfredsställande kvalitet. Vidare kan det behöva antas särskilda åtgärder (särskilt aktuella analysmetoder och andra åtgärder för att fastställa hur de berörda normerna bör vara beskaffade) i syfte att undvika missbruk i fråga om kvalitet eller äkthet när produkterna presenteras för konsumenterna samt sådana allvarliga störningar på marknaden som detta missbruk kan leda till. I rådets direktiv 2001/112/EG av den 20 december 2001 om fruktjuice och vissa liknande produkter avsedda som livsmedel[13] fastställs för närvarande handelsnormerna för dessa produkter. Bestämmelserna är dock inte helt uppdaterade. Av förenklingsskäl vore det därför lämpligt att upphäva det direktivet och därefter anta uppdaterade handelsnormer för fruktjuice på samma sätt som för andra frukt- och grönsaksprodukter.

(7) Vid produktion och saluföring av frukt och grönsaker måste miljöhänsyn tas såväl på odlingsnivå som när det gäller hantering av använt material och omhändertagande av produkter som härrör från produktionsprocessen, särskilt för att skydda vattenkvaliteten, upprätthålla den biologiska mångfalden och bevara landskapet.

(8) Producentorganisationerna utgör grundvalen för det system som tillämpas för frukt och grönsaker, vars decentraliserade funktion de säkerställer på sin nivå. Inför en alltmer koncentrerad efterfrågan framstår en samordning av utbudet via dessa organisationer av ekonomiska skäl vara nödvändigare än någonsin för att stärka producenternas ställning på marknaden. Samordningen bör ske frivilligt och på ett ändamålsenligt sätt genom att de tjänster som en producentorganisation kan erbjuda sina medlemmar är omfattande och effektiva.

(9) Erfarenheten visar att producentorganisationer är rätt verktyg för att samordna utbudet. Spridningen av producentorganisationer i olika medlemsstater har dock varit ojämn. För att göra producentorganisationerna mer attraktiva bör det, när så är möjligt, föreskrivs större flexibilitet i deras arbete. Sådan flexibilitet kan röra producentorganisationens produktutbud, den utsträckning i vilken direktförsäljning skall vara tillåten, bestämmelsernas utsträckning till att även omfatta producenter som inte är medlemmar samt delegering av producentorganisationernas befogenheter och uppdrag till sammanslutningar av producentorganisationer och delegering av uppdrag till filialer.

(10) En producentorganisation bör endast erkännas vara i stånd att bidra till förverkligandet av målen med den gemensamma organisationen av marknaden om den uppfyller vissa villkor som den förpliktar sig och sina medlemmar att följa i enlighet med sina stadgar. För att driftsfonderna skall kunna existera och fungera väl är det nödvändigt att producentorganisationerna i allmänhet svarar för medlemmarnas hela frukt- och grönsaksproduktion.

(11) Producentgrupper i medlemsstater som anslöts till gemenskapen 2004 eller senare och som önskar få ställning som producentorganisationer i enlighet med denna förordning bör beviljas en övergångsperiod under vilken de kan få ekonomiskt nationellt stöd och gemenskapsstöd under förutsättning att de åläggs att uppfylla vissa skyldigheter.

(12) För att i högre grad göra producentorganisationerna ansvariga, framför allt för sina ekonomiska beslut, och för att inrikta utnyttjandet av de offentliga medel som ställs till deras förfogande på framtida utvecklingsmöjligheter, bör det fastställas på vilka villkor dessa medel får användas. Gemensam finansiering av driftsfonder som upprättats av producentorganisationerna själva är en lämplig lösning. I särskilda fall bör ytterligare finansieringsmöjligheter tillåtas. För att det skall vara möjligt att hålla kontrollen över gemenskapsutgifterna bör det finnas ett tak för stöd som beviljas producentorganisationer som upprättar en driftsfond.

(13) I områden där produktionen är svagt organiserad bör extra nationella finansiella bidrag tillåtas. Medlemsstater som är särskilt missgynnade i strukturellt avseende bör kunna få ersättning för dessa bidrag från gemenskapen.

(14) För att förenkla och minska kostnaderna med systemet kan det vara lämpligt att när så är möjligt anpassa de förfaranden och bestämmelser som rör utgifternas berättigande till stöd genom driftsfonderna till dem som gäller för landsbygdsutvecklingsprogrammen, genom att göra det möjligt för medlemsstaterna att upprätta en nationell strategi för verksamhetsprogram.

(15) För att ytterligare förstärka effekterna av de åtgärder som producentorganisationerna eller deras sammanslutningar vidtar och för att säkerställa all önskvärd stabilitet på marknaden, bör medlemsstaterna tillåtas att på vissa villkor utsträcka de regler som organisationen eller sammanslutningen av organisationer i den berörda regionen antagit för sina medlemmar till att även omfatta producenter i den regionen som inte är medlemmar, särskilt i fråga om produktion, saluföring och miljöskydd. Om det kan motiveras på lämpligt sätt får vissa kostnader som uppkommer till följd av att reglernas tillämpningsområde vidgas tas ut av de berörda producenterna, eftersom de kommer att dra fördel av denna utvidgning. Ekologiska producenter bör dock endast omfattas av denna utvidgning om de gett sitt medgivande.

(16) En rad skilda stödordningar för viss frukt och vissa grönsaker har fastställts i förordningarna (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 2202/96. Den stora mångfalden stödordningar har skapat administrativa svårigheter. Eftersom de inriktats på vissa särskilda typer av frukt eller grönsaker, har de inte kunnat ta full hänsyn till olika regionala produktionsvillkor och har inte täckt all frukt och alla grönsaker. Det är därför lämpligt att finna ett annat verktyg till stöd för frukt- och grönsaksproducenterna.

(17) Stödordningen för frukt och grönsaker blev vidare inte fullt integrerad i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissas stödsystem för jordbrukare[14]. Detta ledde till en i viss mån rigid och svårförvaltad ordning.

(18) För att skapa ett mer riktat men flexibelt stödsystem för frukt- och grönsakssektorn samt för förenklingens skull, är det därför lämpligt att avskaffa de nuvarande stödordningarna och helt integrera frukt- och grönsakssektorn i det system som upprättas genom förordning (EG) nr 1782/2003. Därför bör jordbrukare som producerade frukt och grönsaker under referensperioden omfattas av systemet med samlat gårdsstöd. Medlemsstaterna bör också kunna fastställa referensbelopp och stödberättigande hektar inom ramen för systemet med samlat gårdsstöd på grundval av en representativ period som är lämplig för marknaden för frukt och grönsaker samt på grundval av lämpliga objektiva och icke-diskriminerande kriterier. Arealer odlade med frukt och grönsaker, inklusive flerårig frukt och fleråriga grönsaker, bör omfattas av systemet med samlat gårdsstöd. De nationella taken bör ändras i överensstämmelse med detta. Åtgärder bör också vidtas så att kommissionen kan anta närmare bestämmelser och alla övergångsbestämmelser som behövs.

(19) Frukt- och grönsaksproduktionen är oförutsägbar och produkterna är ömtåliga. Överskott kan, utan att de egentligen behöver vara särskilt stora, skapa kraftiga störningar på marknaden Vissa system för återtag från marknaden har visat sig vara relativt svåra att förvalta. Det bör införas vissa ytterligare åtgärder för krishantering och detta bör ske på ett sätt som gör dem så lätta att tillämpa som möjligt. Den bästa strategin under föreliggande förhållanden verkar vara att alla sådana åtgärder integreras i producentorganisationernas verksamhetsprogram, vilket också bör medföra att producentorganisationerna blir mer attraktiva för producenterna.

(20) Integreringen av potatis i det system som fastställs i förordning (EG) nr 1782/2003 förutsätter att de bestämmelser i fördraget som styr statligt stöd också bör tillämpas på potatis, så att den inre marknaden baserad på gemensamma priser kan fungera korrekt.

(21) I rådets förordning (EG) nr 2826/2000 av den 19 december 2000 om informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden[15] föreskrivs ett bidrag från gemenskapen på upp till 50 % för vissa säljfrämjande åtgärder. För att främja konsumtionen av frukt och grönsaker bland unga bör den procentsatsen ökas i fråga om marknadsföring av frukt och grönsaker riktad till barn under 18 år.

(22) Branschorganisationer som bildas på initiativ av enskilda aktörer eller av aktörer som redan gått samman och som representerar en betydande del av de olika yrkeskategorierna inom frukt- och grönsakssektorn kan bidra till att större hänsyn tas till hur marknaden faktiskt fungerar och till att underlätta utvecklingen av det ekonomiska beteendet för att förbättra kunskapen om och organisationen av produktionen, liksom presentationen och saluföringen av produkterna. Eftersom dessa branschorganisationers arbete i allmänhet kan bidra till att förverkliga målen i artikel 33 i fördraget, särskilt målen enligt denna förordning, är det lämpligt att, efter att ha definierat de berörda åtgärdstyperna, ge medlemsstaterna möjlighet att ge ett särskilt erkännande till de organisationer som visar att de är tillräckligt representativa och som i praktiken vidtar åtgärder för att nå de nämnda målen. Med tanke på att branschorganisationerna eftersträva likvärdiga mål bör bestämmelserna i fråga om utökad tillämpning av de regler som antagits av producentorganisationer och deras sammanslutningar och fördelningen av de kostnader som följer av denna utökning tillämpas även på branschorganisationer.

(23) Skapandet av en inre marknad innebär att ett handelssystem upprättas vid gemenskapens yttre gränser. Handelssystemet bör innefatta importtullar och bör i princip fungera på ett sätt som stabiliserar gemenskapsmarknaden. Handelssystemet bör bygga på de åtaganden som godtagits inom ramen för Uruguayrundans multilaterala handelsförhandlingar.

(24) Tillämpningen av systemet med ingångspriser för frukt och grönsaker kräver att det antas särskilda bestämmelser.

(25) För att det ska gå att övervaka volymen i handeln med jordbruksprodukter med tredjeländer kan det bli nödvändigt att, i fråga om vissa produkter, införa ett licenssystem för import och export, och det kan bli nödvändigt att ställa säkerheter för att garantera att de transaktioner för vilka licenser utfärdats verkligen genomförs. Kommissionen bör därför ges befogenhet att införa licenssystem för sådana produkter.

(26) För att förebygga eller motverka negativa effekter på gemenskapsmarknaden som skulle kunna bli följden av att vissa jordbruksprodukter importeras, bör en tilläggstull betalas, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda.

(27) Kommissionen bör, på vissa villkor, ges befogenhet att öppna och förvalta tullkvoter som är resultatet av internationella avtal som ingåtts i enlighet med fördraget eller andra av rådets rättsakter.

(28) Systemet med tullar gör alla andra skyddsåtgärder vid gemenskapens yttre gränser överflödiga. Den mekanism som utgörs av den inre marknaden och tullarna kan i undantagsfall visa sig vara otillräcklig. För att i sådana fall kunna skydda gemenskapsmarknaden mot de störningar som kan uppkomma bör gemenskapen ha möjlighet att utan dröjsmål vidta alla nödvändiga åtgärder. Åtgärderna bör vara förenliga med gemenskapens internationella åtaganden.

(29) För att en sådan handelsordning skall kunna fungera tillfredsställande bör det ges möjlighet att reglera eller, när marknadssituation så kräver, förbjuda tillämpningen av aktiv eller passiv förädling.

(30) Eftersom den gemensamma marknaden för jordbruksprodukter ständigt förändras bör medlemsstaterna och kommissionen hålla varandra à jour om utvecklingen.

(31) Med avseende på systemet för frukt och grönsaker bör vissa skyldigheter iakttas. För att garantera detta krävs det kontroller och tillämpning av påföljder i det fall skyldigheterna inte iakttas. Kommissionen bör därför ges befogenhet att fastställa regler för detta, inklusive regler för återvinning av felaktigt utbetalda belopp, samt regler när det gäller medlemsstaternas rapporteringsskyldigheter. Den särskilda kåren av inspektörer inom frukt- och grönsakssektorn kommer inte att behövas inom det nya systemet och kan avskaffas.

(32) Förordningarna (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96, (EG) nr 2826/2000 och (EG) nr 1782/2003 bör ändras i enlighet med detta.

(33) Den stödordning som fastställs i förordning (EG) nr 2202/96 bör avskaffas. Den förordningen kommer därmed att bli överflödig och bör därför upphävas.

(34) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter[16]. I förenklingssyfte bör de särskilda kommittéerna för färsk frukt och färska grönsaker samt bearbetad frukt och bearbetade grönsaker avskaffas och ersättas med en gemensam kommitté för frukt och grönsaker inom ramen för rådets förordning (EG) nr 2200/96.

(35) Övergången från den nuvarande ordningen till den som föreskrivs i denna förordning kan medföra svårigheter som inte behandlas i denna förordning. För att kunna hantera sådana svårigheter bör kommissionen få möjlighet att vidta övergångsåtgärder.

(36) Som allmän regel bör denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 2008. För att undvika avbrott i stödordningarna för bearbetade produkter av frukt och grönsaker och citrusfrukter halvvägs in i ett regleringsår, bör dessa stödordningar få löpa till slutet av regleringsåret 2007/2008.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

AVDELNING I Inledande bestämmelser

Artikel 1 Tillämpningsområde

I denna förordning fastställs särskilda bestämmelser för de produkter som förtecknas i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 2200/96 och artikel 1.2 i förordning (EG) nr 2201/96.

Avdelningarna III och IV i denna förordning skall endast tillämpas på de produkter som förtecknas i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 2200/96.

Artikel 39 skall tillämpas på potatis, färsk eller kyld, med KN-nummer 0701.

AVDELNING II Klassificering av produkter

Artikel 2 Handelsnormer

1. Kommissionen får fastställa handelsnormer för en eller flera av de produkter som förtecknas i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 2200/96 och artikel 1.2 i förordning (EG) nr 2201/96.

2. De normer som avses i punkt 1

a) skall fastställas med hänsyn till framför allt den berörda produktens särdrag, behovet av att säkerställa villkoren för smidig avsättning av produkterna på marknaden och konsumenternas intresse av att få riktig och fullständig produktinformation, och

b) bör framför allt omfatta kvalitet, gradering, vikt, storlekssortering, förpackning, emballering, lagring, transport, presentation, saluföring och märkning.

3. De produkter för vilka handelsnormer har fastställts får saluföras i gemenskapen endast i enlighet med normerna, såvida kommissionen inte föreskriver annat i enlighet med villkoren i punkt 2 a.

Medlemsstaterna skall kontrollera att dessa produkter är förenliga med normerna och vid behov utdöma påföljder; detta skall dock inte påverka tillämpningen av de särskilda bestämmelser som får antas av kommissionen i enlighet med artikel 38.

AVDELNING III Producentorganisationer

Kapitel I Definition och erkännande

Artikel 3 Definition

1. I denna förordning avses med producentorganisation en juridisk person eller klart definierad del av en juridisk person som uppfyller följande villkor:

a) Den har skapats på initiativ av jordbrukare, i enlighet med artikel 2 a i förordning (EG) nr 1782/2003, som odlar en eller flera av de produkter som förtecknas i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 2200/96.

b) Dess huvudsakliga syfte är att

i) säkerställa att produktionen är planerad och anpassad till efterfrågan, särskilt när det gäller kvalitet och kvantitet,

ii) främja koncentrationen av utbudet och avyttringen av medlemmarnas produktion,

iii) minska produktionskostnaderna och stabilisera produktionspriserna,

iv) främja odlings- och produktionstekniker och en miljövänlig avfallshantering – särskilt för att skydda kvaliteten på vatten, mark och landskap – samt bevara och främja den biologiska mångfalden.

c) I dess stadgar fastställs särskilda krav i enlighet med punkt 2.

d) Den har erkänts av den berörda medlemsstaten i enlighet med artikel 4.

2. I producentorganisationens stadgar skall de sammanslutna producenterna framför allt åläggas att

a) tillämpa de regler som producentorganisationen antagit när det gäller produktionsrapportering, produktion, saluföring och miljöskydd,

b) i egenskap av producent av en eller flera av de produkter som förtecknas i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 2200/96 inom ramen för en given anläggning vara medlem av endast en producentorganisation,

c) sälja hela den berörda produktionen via producentorganisationen,

d) tillhandahålla de uppgifter som producentorganisationen begär för statistiska ändamål, framför allt angående arealer, skördade kvantiteter, avkastning och direktförsäljning,

e) betala de avgifter som fastställs i stadgarna för inrättande och förvaltning av den driftsfond som avses i artikel 7.

Utan att det påverkar punkt 1 c får de sammanslutna producenterna i enlighet med de villkor producentorganisationen har fastställt

a) högst sälja en fastställd procentsats av sin produktion direkt på anläggningarna eller utanför anläggningarna till konsumenter för personligt bruk; denna procentsats skall fastställs av medlemsstaten och uppgå till minst 10 %,

b) när producentorganisationen tillåter det, själva eller via en annan producentorganisation som utsetts av deras egen organisation, saluföra kvantiteter som är marginella i förhållande till de volymer som den egna organisationen kan saluföra, och

c) när producentorganisationen tillåter det, via en annan producentorganisation som utsetts av deras egen organisation, saluföra produkter vars egenskaper är sådana att den egna organisationen normalt inte handlar med dem.

I producentorganisationens stadgar skall följande fastställas:

a) bestämmelser för fastställande, antagande och ändring av de regler som avses i första stycket,

b) avgifter som medlemmarna skall åläggas att betala för finansieringen av producentorganisationen,

c) regler som gör det möjligt för medlemmarna att på ett demokratiskt sätt kontrollera organisationen och besluten,

d) påföljder vid överträdelser av stadgarna, särskilt utebliven betalning av avgifterna, och av de regler som producentorganisationen har fastställt,

e) regler för antagande av nya medlemmar, särskilt en kortaste tid för medlemskap,

f) regler om bokföring och budget som är nödvändiga för att organisationen skall fungera.

Artikel 4 Erkännande

1. Medlemsstaterna skall erkänna alla producentgrupper som ansöker om ett erkännande i enlighet med denna förordning om de

a) uppfyller villkoren i artikel 3 och lämnar underlag till stöd för det, däribland stöd för att de har det antal medlemmar och den kvantitet avsättningsbar produktion som krävs; minimivärdena för detta skall fastställas av medlemsstaten,

b) ger tillräckliga garantier i fråga om verksamhetens genomförande när det gäller varaktighet, effektivitet och koncentration av efterfrågan,

c) gör det möjligt för sina medlemmar att få teknisk stöd för miljövänliga odlingsmetoder,

d) vid behov ställer de tekniska hjälpmedel till sina medlemmars förfogande som behövs vid lagring, förpackning och saluföring av produkterna, och säkerställer en riktig kommersiell förvaltning och budgetförvaltning av verksamheten.

2. Medlemsstaterna får också erkänna producentorganisationer som inte uppfyller villkoret i artikel 3.1 a, i enlighet med denna förordning, under förutsättning att

a) de existerade före den 21 november 1996, och

b) de var erkända i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 1035/72[17] före den 1 januari 1997.

De övriga villkoren i artikel 3 – eventuellt med undantag för punkt 1 c – och punkt 1 i denna artikel skall omfatta producentorganisationer som har erkänts i enlighet med det första stycket i denna punkt.

3. Medlemsstaterna skall

a) inom tre månader efter det att ansökan och relevanta underlag har lämnats in besluta om huruvida en producentorganisation skall erkännas,

b) regelbundet kontrollera att producentorganisationerna agerar i enlighet med denna avdelning, tillämpa påföljder vid oegentligheter och bristande efterlevnad i anknytning till denna förordning samt vid behov besluta att återkalla erkännandet, och

c) en gång per år till kommissionen anmäla varje beslut om beviljande av eller avslag på en ansökan om erkännande eller om återkallelse av ett erkännande.

Artikel 5 Delegering av befogenheter

1. En medlemsstat får bemyndiga producentorganisationer att delegera befogenheter till en sammanslutning av producentorganisationer som de är medlemmar av, under förutsättning att medlemsstaten anser att sammanslutningen kan utnyttja dessa befogenheter effektivt.

2. Producentorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer som har delegerats befogenheter i enlighet med punkt 1 får inte ha en dominerande ställning på en given marknad, såvida det inte är nödvändigt för att nå målen i artikel 33 i fördraget.

Artikel 6 Nya medlemsstater

1. Producentorganisationer i medlemsstater som har gått med i EU 2004 eller senare, kan beviljas en övergångsperiod på högst fem år för att uppfylla villkoren för erkännande i artikel 4.

I detta syfte skall de till medlemsstaten överlämna en plan för erkännande i flera steg; godkännandet av planen inleder sedan den övergångsperiod på fem år som avses i första stycket och utgör ett förhandserkännande.

2. Medlemsstaterna får under de fem år som följer efter förhandserkännandet bevilja sådana producentgrupper som avses i punkt 1

a) stöd för att främja deras upprättande och för förenkling av deras administration,

b) stöd, direkt eller genom kreditinstitut, i form av särskilda lån för att täcka en del av de investeringar som krävs för att uppnå erkännande och som anges i den plan för erkännande som avses i punkt 1 andra stycket.

3. Innan medlemsstaten beviljar förhandserkännande skall den informera kommissionen om sin avsikt att göra det och de ekonomiska följder det får.

Kapitel II Driftsfonder och verksamhetsprogram

Artikel 7 Driftsfonder

1. Producentorganisationer får inrätta en driftsfond. Fonden finansieras via

a) medlemmarnas avgifter eller bidrag från producentorganisationen,

b) gemenskapens ekonomiska stöd som får beviljas producentorganisationer som inrättar en driftsfond.

2. Driftsfonderna skall användas för att finansiera verksamhetsprogram som medlemsstaterna har godkänt i enlighet med artikel 12.

3. Kommissionen skall senast den 31 december 2013 lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna avdelning avseende producentorganisationer, driftsfonder och verksamhetsprogram.

Artikel 8 Syfte med verksamhetsprogrammen

1. Verksamhetsprogrammen skall ha ett eller flera av de syften som avses i artikel 3.1 b eller av följande syften:

a) förbättrad produktkvalitet,

b) ökat handelsvärde,

c) genomförande av säljfrämjande åtgärder gentemot konsumenterna,

d) framtagande av ett sortiment ekologiska produkter,

e) främjande av integrerad produktion eller andra produktionsmetoder som tar hänsyn till miljön,

f) krishantering

Krishanteringen skall gå ut på att undvika samt hantera kriser på frukt- och grönsaksmarknaderna och skall i samband därmed omfatta

a) återtag från marknaden,

b) grön skörd av frukt och grönsaker eller situationer där skörden inte bärgas,

c) marknadsföring och kommunikation,

d) utbildning,

e) skördeförsäkring, och

f) stöd för administrativa utgifter för bildande av aktiefonder.

Krishanteringen får inte omfatta mer än en tredjedel av utgifterna inom verksamhetsprogrammet.

2. Verksamhetsprogrammen skall omfatta åtgärder som är avsedda att utveckla de sammanslutna producenternas användning av miljövänlig teknik, både vid odling och avfallshantering.

I första stycket avses med miljövänlig teknik framför allt tekniker som bidrar till att nå följande mål:

a) användning av produktionsmetoder som minskar föroreningen från jordbruket,

b) en miljövänlig extensifiering av vegetabilieproduktionen,

c) sätt att utnyttja jordbruksmark som tar hänsyn till skydd och förbättring av miljön, landskapet, naturresurserna, jorden och den genetiska mångfalden.

3. Investeringar som ökar miljöbelastningen skall endast tillåtas om effektiva åtgärder har vidtagits för att skydda miljön mot belastningen.

4. Verksamhetsprogrammen skall omfatta åtgärder för att gynna konsumtionen av frukt och grönsaker; åtgärderna skall riktas mot unga konsumenter på lokal, regional eller nationell nivå.

Artikel 9 Ekonomiskt stöd från gemenskapen

1. Det ekonomiska stödet från gemenskapen skall motsvara summan av de avgifter som de anslutna producenterna har betalat, men skall begränsas till 50 % av beloppet för de utgifter som verkställts.

Det ekonomiska stödet kan högst utgöra 4,1 % av värdet av varje producentorganisations saluförda produktion.

2. Den procentsats som fastställs i första stycket i punkt 1 skall uppgå till 60 % om ett verksamhetsprogram, eller en del av ett verksamhetsprogram, uppfyller minst ett av följande villkor:

a) det lämnas in av flera av gemenskapens producentorganisationer med verksamhet i olika medlemsstater för gränsöverskridande åtgärder,

b) det lämnas in av en eller flera producentorganisationer för verksamhet som bedrivs över branschgränserna,

c) det omfattar endast särskilt stöd för produktion av ekologiska produkter som omfattas av rådets förordning (EG) nr 2092/91[18],

d) det lämnas in av en producentorganisation i en av de medlemsstater som har gått med i EU 2004 eller senare för åtgärder som avslutas senast vid utgången av 2013,

e) det är det första som lämnas in av en erkänd producentorganisation som har gått samman med en annan erkänd producentorganisation eller sammanslutning av organisationer, under förutsättning att ingen av de sammanslutna producenterna tidigare var medlem av en producentorganisation som omfattades av detta stycke,

f) det lämnas in av producentorganisationer i medlemsstater där producentorganisationerna saluför mindre än 20 % av produktionen av frukt och grönsaker,

g) det lämnas in av en producentorganisation i ett av gemenskapens yttersta randområden.

3. Den procentsats som fastställs i första stycket i punkt 1 skall uppgå till 100 % vid sådana återtag från marknaden av frukt och grönsaker som inte överstiger 5 % av kvantiteten saluförd produktion från varje producentorganisation och som avyttras

a) genom gratis utdelning till välgörenhetsorganisationer och välgörenhetsstiftelser, som har godkänts för detta ändamål av medlemsstaterna, där de skall gå till arbetet med att hjälpa personer som enligt nationell lagstiftning har rätt till offentligt understöd eftersom de saknar tillräckliga medel för sitt uppehälle,

b) genom gratis utdelning till kriminalvårdsanstalter, skolor, offentliga utbildningsinstitutioner och feriekolonier samt till sjukhus och ålderdomshem som utsetts av medlemsstaterna, varvid dessa vidtar nödvändiga åtgärder för att se till att de utdelade kvantiteterna utgör ett extra tillskott till de kvantiteter som normalt köps in av dessa inrättningar.

Artikel 10 Nationellt ekonomiskt stöd

1. I de områden i gemenskapen där andelen organiserade producenter är särskilt låg kan medlemsstaterna tillåtas att, på välgrundad begäran, ge producentorganisationer ett nationellt stöd som uppgår till högst hälften av producenternas avgifter. Detta stöd skall läggas till driftsfonden.

I regioner i de medlemsstater där mindre än 15 % av frukt- och grönsaksproduktionen saluförs av producentorganisationer och där frukt- och grönsaksproduktionen utgör minst 15 % av den totala jorbruksproduktionen kan gemenskapen på medlemsstatens begäran delvis ersätta det stöd som avses i första stycket.

2. Artiklarna 87, 88 och 89 i fördraget skall inte tillämpas på det nationella ekonomiska stöd som gemenskapen har godkänt i enlighet med punkt 1.

Artikel 11 Planeringen av verksamhetsprogrammen

1. Medlemsstaterna skall fastställa nationella regler för utarbetande av allmänna villkor för de åtgärder som avses i artikel 8.2 första stycket. Enligt reglerna skall minst 20 % av de totala utgifterna inom ramen för ett verksamhetsprogram omfatta dessa åtgärder.

Medlemsstaterna skall lämna in sitt förslag till sådana regler till kommissionen, som får begära ändringar inom tre månader om den konstaterar att förslaget inte gör det möjligt att uppnå de mål som fastställs i artikel 174 i fördraget och i gemenskapens åtgärdsprogram för miljön och för en hållbar utveckling. Enskilda investeringar som får stöd från verksamhetsprogrammen skall också ta hänsyn till de målen.

2. Medlemsstaterna skall utarbeta en nationell strategi för hållbara verksamhetsprogram på marknaden för frukt och grönsaker. Följande bör ingå i en sådan strategi:

a) en förhandsanalys,

b) de operativa programmens mål och medel samt resultatindikatorer,

c) bedömningar av verksamhetsprogrammen,

d) producentorganisationernas rapporteringsskyldigheter.

Strategin bör också omfatta de nationella regler som avses i punkt 1.

Artikel 12 Godkännande av verksamhetsprogrammen

1. Utkasten till verksamhetprogram skall lämnas in till de behöriga nationella myndigheterna, som skall godkänna eller avslå dem, eller begära att de ändras i enlighet med detta kapitel.

2. Senast före varje års utgång skall producentorganisationerna till medlemsstaten anmäla det beräknade beloppet för driftsfonden för det påföljande året och överlämna lämpliga underlag grundade på prognoserna för verksamhetsprogrammet, utgifterna för innevarande och eventuellt föregående år och, om så är nödvändigt, på uppskattningar av produktionskvantiteterna för nästa år. Medlemsstaten skall före den 1 januari påföljande år underrätta producentorganisationen om den beräknade storleken på det ekonomiska stödet från gemenskapen i enlighet med de gränser som fastställs i artikel 9.

Det ekonomiska stödet från gemenskapen skall betalas ut på grundval av utgifterna för de åtgärder som omfattas av verksamhetsprogrammet. För dessa åtgärder får förskott beviljas mot att garanti eller säkerhet ställs.

I början av varje år och senast den 31 januari skall producentorganisationen meddela medlemsstaten det slutgiltiga utgiftsbeloppet för förra året och bifoga nödvändiga underlag för att få återstoden av det ekonomiska stödet från gemenskapen.

3. Verksamhetsprogrammet och dess finansiering genom å ena sidan producenterna och producentorganisationerna och å andra sidan gemenskapsfonder skall avse minst tre men högst fem år.

Kapitel III Utvidgad tillämpning av bestämmelserna till producenter i ett ekonomiskt område

Artikel 13 Utvidgad tillämpning av bestämmelserna

1. Om en producentorganisation som är verksam i ett bestämt ekonomiskt område anses vara representativ för produktionen och producenterna av en viss produkt i det området, får medlemsstaten i fråga på begäran av producentorganisationen ålägga de producenter som är etablerade i området och som inte är medlemmar av producentorganisationen att följa

a) de regler som avses i artikel 3.2 första stycket led a,

b) de regler som har antagits av producentorganisationen rörande återtag från marknaden.

Första stycket skall tillämpas under förutsättning att reglerna

a) har gällt i minst ett regleringsår,

b) anges i den uttömmande förteckningen i bilaga I,

c) är tvingande under högst tre regleringsår.

2. I detta kapitel avses med ekonomiskt område ett geografiskt område som består av produktionsområden som gränsar till varandra eller ligger nära varandra och där produktions- och saluföringsvillkoren är enhetliga.

Medlemsstaterna skall överlämna en förteckning över ekonomiska områden till kommissionen.

Inom en månad efter överlämnandet, skall kommissionen godkänna förteckningen eller, efter samråd med den berörda medlemsstaten, besluta om de ändringar som denna skall göra i förteckningen. Kommissionen skall på ett sätt som den anser lämpligt göra denna godkända förteckning tillgänglig för allmänheten.

3. En producentorganisation anses vara representativ i enlighet med punkt 1 om den omfattar minst 50 % av producenterna i det ekonomiska område där den är verksam och omfattar minst 60 % av produktionen i det området.

4. De regler som har gjorts bindande för alla producenter i ett visst ekonomiskt område

a) får inte påverka övriga producenter vare sig i medlemsstaten eller inom övriga gemenskapen negativt,

b) skall, om inte annat följer av dessa regler, inte vara tillämpliga på produkter som levereras för bearbetning inom ramen för ett avtal som undertecknats före regleringsårets början, med undantag för de regler för produktionsrapportering som anges i artikel 3.2 första stycket led a,

c) får inte strida mot gällande gemenskapslagstiftning och gällande nationell lagstiftning.

5. Reglerna skall endast vara bindande för producenter av ekologiska produkter som omfattas av förordning (EG) nr 2092/91 om åtgärden har godkänts av minst 50 % av dessa producenter i det ekonomiska område där producentorganisationen är verksam och organisationen omfattar minst 60 % av den ekologiska produktionen i det området.

Artikel 14 Anmälan och upphävande

1. Medlemsstaterna skall utan dröjsmål till kommissionen anmäla de regler som de har gjort obligatoriska för alla producenter i ett givet ekonomiskt område i enlighet med artikel 13.1. Kommissionen skall, på ett sätt som den anser lämpligt, göra dessa regler tillgängliga för allmänheten.

2. Kommissionen skall i följande fall besluta att medlemsstaten skall upphäva den utvidgning av reglerna som den beslutat:

a) om kommissionen konstaterar att utvidgningen till andra producenter medför att konkurrensen i fråga om en väsentlig andel av den inre marknaden blir utesluten, att den har en negativ inverkan på det fria handelsutbytet eller äventyrar de mål som anges i artikel 33 i fördraget;

b) om den konstaterar att artikel 81.1 i fördraget är tillämplig på det avtal, det beslut eller de samordnade förfaranden som utvidgningen grundar sig på. Det beslut som kommissionen fattar med hänsyn till detta avtal, beslut eller samordnade förfarande skall tillämpas först från och med dagen för konstaterandet;

c) om den vid kontroller konstaterar att bestämmelserna i detta kapitel inte har efterlevts.

Artikel 15 Avgifter från producenter som inte är medlemmar

När artikel 13.1 tillämpas får den berörda medlemsstaten, efter granskning av framlagda underlag, besluta att producenter som inte är medlemmar skall betala organisationen den del av de avgifter som betalas av de producenter som är medlemmar och som är avsedd att täcka

a) de administrativa kostnader som uppkommer genom tillämpning av de regler som avses i punkt 13.1,

b) kostnaderna för forskning, marknadsundersökningar och försäljningskampanjer som genomförs av organisationen eller sammanslutningen och som kommer alla producenter i området till godo.

AVDELNING IV Branschorganisationer och branschavtal

Kapitel I Definition och erkännande

Artikel 16 Definition

I denna förordning avses med branschorganisation varje juridisk person som

a) består av företrädare för ekonomisk verksamhet med anknytning till produktionen av, handeln med, eller framställningen av de produkter som avses i artikel 1.2 i förordning nr 2200/96/EG,

b) har upprättats på initiativ av samtliga eller några av de organisationer eller sammanslutningar som de utgörs av,

c) i en eller flera regioner inom gemenskapen bedriver flera av följande verksamheter med beaktande av konsumenternas intressen:

i) förbättrar kunskapen om och insynen i produktionen och marknaden,

ii) bidrar till att utsläppandet på marknaden av frukt och grönsaker samordnas på ett bättre sätt, särskilt genom marknadsundersökningar och marknadsstudier,

iii) utarbetar standardavtal som är förenliga med gemenskapens regler,

iv) arbetar för bättre utnyttjande av frukt- och grönsaksproduktionen,

v) tillhandahåller upplysningar och genomför undersökningar som behövs för att inrikta produktionen på produkter som är bättre anpassade till marknadens krav och konsumenternas smak och förväntningar, särskilt i fråga om produkternas kvalitet och miljöskydd,

vi) söker efter metoder som gör det möjligt att begränsa användningen av växtskyddsmedel och andra produktionselement, och som säkerställer produkternas kvalitet och skyddet av mark och vatten,

vii) använder metoder och medel för att förbättra produkternas kvalitet,

viii) utnyttjar potentialen hos och skyddar det ekologiska jordbruket och ursprungs- och kvalitetsbeteckningarna samt de geografiska beteckningarna,

ix) främjar en integrerad produktion eller andra miljövänliga produktionsmetoder,

x) fastställer strängare regler än gemenskapsföreskrifterna eller de nationella föreskrifterna när det gäller de regler för produktion och saluföring som anges i punkterna 2 och 3 i bilaga I,

d) har erkänts av den berörda medlemsstaten enligt de villkor som anges i artikel 17.

Artikel 17 Erkännande

1. Om medlemsstatens struktur berättigar till det får medlemsstaterna, som branschorganisation i enlighet med denna förordning, erkänna de organisationer som är etablerade på deras territorium och som ansöker om erkännande, under förutsättning att de

a) bedriver sin verksamhet i en eller flera av regionerna inom detta territorium,

b) representerar en väsentlig andel av produktionen, saluföringen eller bearbetningen av frukt och grönsaker och av bearbetade produkter av frukt och grönsaker i de berörda regionerna och, i de fall då flera regioner berörs, har en längsta representativitet i fråga om var och en av de branscher de representerar i var och en av de berörda regionerna,

c) bedriver flera av de verksamheter som avses i artikel 16 c,

d) inte själva bedriver vare sig produktions-, bearbetnings- eller saluföringsverksamhet i fråga om frukt och grönsaker eller bearbetade produkter av frukt och grönsaker,

e) inte utför sådan verksamhet som avses i artikel 18.3.

2. Före erkännandet skall medlemsstaterna till kommissionen anmäla vilka branschorganisationer som har lämnat in en ansökan om erkännande med alla relevanta uppgifter om dessa organisationers representativitet och om de olika verksamheter som dessa bedriver liksom alla andra nödvändiga bedömningsgrunder.

Kommissionen kan framföra invändningar mot erkännandet inom två månader räknat från mottagandet av en sådan anmälan.

3. Medlemsstaterna skall

a) inom tre månader efter det att ansökan åtföljd av fullständiga underlag lämnades in besluta om erkännande skall beviljas,

b) regelbundet kontrollera att branschorganisationerna uppfyller villkoren för erkännande, tillämpa påföljder för organisationerna vid oegentligheter och bristande efterlevnad i anknytning till denna förordning och vid behov besluta att återkalla erkännandet,

c) återkalla erkännandet om

i) villkoren för erkännandet, enligt detta kapitel, inte längre är uppfyllda,

ii) branschorganisationen bryter mot något av förbuden i artikel 18.3 utan att detta påverkar tillämpningen av straffrättsliga påföljder som följer av den nationella lagstiftningen,

iii) branschorganisationen försummar den anmälningsskyldighet som nämns i artikel 18.2,

d) inom två månader till kommissionen anmäla varje beslut om beviljande av eller avslag på en ansökan om erkännande eller om återkallande av ett erkännande.

4. Reglerna för hur och hur ofta medlemsstaterna skall rapportera till kommissionen om branschorganisationernas verksamhet skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2 i förordning (EG) nr 2200/96.

Kommissionen får mot bakgrund av kontrollresultaten uppmana en medlemsstat att dra tillbaka erkännanden.

5. Ett erkännande innebär tillstånd att bedriva sådan verksamhet som anges i artikel 16 c, på de villkor som anges i denna förordning.

6. Kommissionen skall, på ett sätt som den anser lämpligt, offentliggöra en förteckning över de erkända branschorganisationerna, med angivande av ekonomiskt område eller verksamhetsområde och de verksamheter som genomförs i enlighet med artikel 19. Även återkallanden av erkännanden skall göras tillgängliga för allmänheten.

Kapitel II Konkurrensregler

Artikel 18 Tillämpning av konkurrensregler

1. Trots vad som sägs i artikel 1 i förordning (EG) nr 1184/2006[19], skall artikel 81.1 i fördraget inte tillämpas på sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som erkända branschorganisationer avser genomföra för att förverkliga de åtgärder som anges i artikel 16 c i denna förordning.

2. Punkt 1 skall endast tillämpas under förutsättning att

a) avtalen, besluten och de samordnade förfarandena har anmälts till kommissionen, och

b) kommissionen, inom två månader efter det att den har mottagit alla uppgifter som krävs, inte har kunnat konstatera att avtalen, besluten och de samordnade förfarandena är oförenliga med gemenskapsbestämmelserna.

Avtalen, besluten och de samordnade förfarandena får inte genomföras förrän den period som anges i första stycket led b har löpt ut.

3. Följande avtal, beslut och samordnade förfaranden skall alltid vara oförenliga med gemenskapsbestämmelserna:

a) avtal, beslut och samordnade förfaranden som kan leda till någon form av uppdelning av marknaderna inom gemenskapen,

b) avtal, beslut och samordnade förfaranden som kan hindra den gemensamma organisationen av marknaden från att fungera tillfredsställande,

c) avtal, beslut och samordnade förfaranden som kan medföra en snedvridning av konkurrensen som inte är nödvändig för att uppnå målen för den gemensamma jordbrukspolitik som branschåtgärderna syftar till,

d) avtal, beslut och samordnade förfaranden som innebär ett fastställande av priser, utan att det påverkar åtgärder som vidtas av branschorganisationer med tillämpning av särskilda bestämmelser i gemenskapslagstiftningen,

e) avtal, beslut och samordnade förfaranden som kan leda till diskriminering eller till att konkurrensen åsidosätts för en betydande andel av de aktuella produkterna.

4. Om kommissionen, när den tvåmånadersperiod som avses i punkt 2 första stycket led b har löpt ut, konstaterar att villkoren för tillämpning av punkt 1 inte uppfylls, skall den anta ett beslut om att avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet i fråga skall omfattas av artikel 81.1 i fördraget.

Det kommissionsbeslutet får tidigast tillämpas på dagen för anmälan till den berörda branschorganisationen, såvida inte branschorganisationen har lämnat felaktiga uppgifter eller missbrukat det undantag som anges i punkt 1.

5. Om fleråriga avtal ingås skall förhandsanmälan för det första året gälla även för de följande åren av avtalet. Kommissionen får emellertid när som helst på eget initiativ eller på begäran från en annan medlemsstat avge ett yttrande om oförenlighet.

Kapitel III Utvidgning av reglerna

Artikel 19 Utvidgning av reglerna

1. Om en branschorganisation som är verksam i en viss region eller i flera regioner i en medlemsstat anses vara representativ för produktionen av, handeln med eller bearbetningen av en viss produkt, får den berörda medlemsstaten, på begäran av nämnda organisation föreskriva att vissa avtal, beslut eller samordnade förfaranden som har godkänts inom den organisationen under en begränsad tid skall vara bindande för andra aktörer, enskilda eller i grupp, som bedriver verksamhet i regionen eller regionerna i fråga men som inte är medlemmar av organisationen.

2. En branschorganisation skall anses vara representativ i den mening som avses i punkt 1 om den omfattar minst två tredjedelar av produktionen av, handeln med eller bearbetningen av den eller de berörda produkterna i den eller de aktuella regionerna i en medlemsstat. Om en ansökan om utvidgning av reglerna till att omfatta andra aktörer täcker flera regioner skall branschorganisationen kunna styrka en viss lägsta representativitet för varje bransch som de representerar i var och en av de berörda regionerna.

3. För de regler i fråga om vilka utvidgning får begäras skall följande gälla:

a) de får endast avse ett av följande områden:

i) produktions- och marknadsrapportering,

ii) strängare produktionsregler jämfört med gemenskapslagstiftningen eller nationell lagstiftning,

iii) utarbetande av standardavtal som är förenliga med gemenskapslagstiftningen,

iv) regler om saluföring,

v) regler om miljöskydd,

vi) åtgärder för att främja och öka produkternas potential,

vii) åtgärder för att skydda ekologiskt jordbruk samt ursprungs- och kvalitetsbeteckningar och geografiska beteckningar;

b) de skall ha varit tillämpliga i minst ett regleringsår;

c) de får inte göras obligatoriska under mer än tre regleringsår;

d) de får inte negativt påverka övriga aktörer i medlemsstaten eller i gemenskapen.

De regler som avses i första stycket led a ii, a iv och a v får inte skilja sig från reglerna i bilaga I. De regler som avses i led a ii skall inte omfatta produkter som framställts utanför den särskilda region eller de regioner som avses i punkt 1.

Artikel 20 Anmälan och upphävande

1. Medlemsstaterna skall utan dröjsmål till kommissionen anmäla de regler som de har gjort obligatoriska för alla aktörer i en eller flera särskilda regioner i enlighet med artikel 19.1. Kommissionen skall, på ett sätt som den anser lämpligt, göra dessa regler tillgängliga för allmänheten.

2. Innan reglerna offentliggörs skall kommissionen underätta den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 46.1 i förordning (EG) nr 2200/96 om alla eventuella meddelanden om utvidgning av branschavtalen.

Kommissionen skall besluta att en medlemsstat skall upphäva den utvidgning av reglerna som godkänts i de fall som anges i artikel 14.2.

Artikel 21 Avgifter som skall erläggas av producenter som inte är medlemmar

Om reglerna utvidgas för en eller flera produkter och om en eller flera sådana verksamheter som avses i artikel 19.3 första stycket led a som bedrivs av en branschorganisation är av allmänt ekonomiskt intresse för de personer vars verksamheter har anknytning till en eller flera av produkterna i fråga, får den medlemsstat som har erkänt organisationen besluta att de enskilda aktörer eller de grupper som inte är medlemmar i organisationen men som drar nytta av dessa verksamheter till organisationen skall erlägga hela eller delar av de avgifter som betalas av dess medlemmar, i den utsträckning avgifterna är avsedda att täcka de kostnader som är en direkt följd av de berörda verksamheterna.

AVDELNING V Handel med tredjeländer

Kapitel I Allmänna bestämmelser

Artikel 22 Allmänna principer

Om inte annat föreskrivs i denna förordning eller enligt bestämmelser som antas i enlighet härmed, skall följande vara förbjudet i handeln med tredjeländer:

a) att ta ut avgifter som har samma verkan som tull,

b) Aatt tillämpa kvantitativa restriktioner eller åtgärder med motsvarande verkan.

Artikel 23 Kombinerade nomenklaturen

De allmänna bestämmelserna för tolkning av Kombinerade nomenklaturen och de särskilda bestämmelserna för dennas tillämpning skall följas vid tulltaxeklassificeringen av de produkter som omfattas av denna avdelning. Den tulltaxenomenklatur som följer av tillämpningen av denna förordning skall ingå i Gemensamma tulltaxan.

Kapitel II Import

AVSNITT I IMPORTLICENSER

Artikel 24 Icke obligatorisk importlicensordning

Kommissionen får besluta att import till gemenskapen av en eller flera produkter som omfattas av denna förordning skall ske på grundval av importlicens.

Artikel 25 Utfärdande av licenser

Medlemsstaterna skall utfärda importlicens till alla sökande, oberoende av deras verksamhetsort i gemenskapen, om inte annat föreskrivs i en förordning utfärdad av rådet eller ett avtal som slutits i enlighet med artikel 133 eller artikel 300 i fördraget och utan att åtgärder som vidtagits för tillämpningen av avsnitt III åsidosätts.

Artikel 26 Giltighet

Importlicenserna skall gälla inom hela gemenskapen.

Artikel 27 Säkerhet

1. Licenserna skall utfärdas på villkor att en säkerhet ställs som garanti för att produkterna importeras under licensens giltighetstid.

2. Förutom i fall av force majeure skall säkerheten vara helt eller delvis förverkad om importen inte äger rum, eller enbart delvis äger rum, under licensens giltighetstid.

Artikel 28 Genomförandebestämmelser

Tillämpningsföreskrifter för denna avdelning, inklusive rörande licensernas giltighetstid, skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2 i förordning (EG) nr 2200/96.

AVSNITT II IMPORTTULLAR OCH INGÅNGSPRIS

Artikel 29 Importtullar

Om inte annat föreskrivs i detta avsnitt, skall importtullsatserna i Gemensamma tulltaxan tillämpas på de produkter som omfattas av denna förordning.

Artikel 30 Ingångspris

1. Om tillämpningen av tullsatsen i den gemensamma tulltaxan skulle vara beroende av ingångspriset på det importerade partiet skall riktigheten av detta pris kontrolleras med hjälp av ett importschablonvärde, som skall fastställas av kommissionen, för varje ursprungsland och för varje produkt, på grundval av det vägda genomsnittet av priserna för de berörda produkterna på de representativa importmarknaderna i medlemsstaterna eller, i förekommande fall, på andra marknader.

Särskilda bestämmelser kan dock komma att antas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2 i förordning (EG) nr 2200/96 i syfte att kontrollera ingångspriset på produkter som huvudsakligen importeras för att bearbetas.

2. Om det anmälda ingångspriset för det aktuella partiet är högre än schablonimportvärdet, höjt med en marginal som fastställts i enlighet med förfarandet i punkt 46.2 i förordning (EG) nr 2200/96 och som inte får överstiga schablonimportvärdet med mer än 10 %, skall en säkerhet som är lika med den importtull som fastställs på grundval av schablonimportvärdet krävas.

3. Om ingångspriset för det berörda partiet inte deklareras vid själva förtullningen skall den tillämpliga tullsatsen enligt gemensamma tulltaxan vara avhängig importschablonvärdet eller bestämmas enligt villkor som skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2 i förordning (EG) nr 2200/96 och med tillämpning av relevanta bestämmelser i tullagstiftningen.

4. Tillämpningsföreskrifter för punkterna 1, 2 och 3 skall antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 46.2 i förordning (EG) nr 2200/96.

Artikel 31 Tilläggstullar

1. En tilläggstull skall tillämpas på import av en eller flera produkter som omfattas av denna förordning och som sker till den tullsats som fastställs i artiklarna 29 och 30, i syfte att hindra eller motverka sådana negativa effekter på gemenskapsmarknaden som kan följa av sådan import om

a) importen sker till ett pris under den nivå som kommissionen meddelat Världshandelsorganisationen (tröskelpriset) eller

b) om importvolymen under något år överstiger en viss nivå (tröskelnivån).

Tröskelvolymen skall baseras på marknadstillträdesmöjligheterna som definieras som importen uttryckt som en procentandel av den motsvarande inhemska konsumtionen under de tre föregående åren.

2. Tilläggstullar skall inte tillämpas om importen sannolikt inte kommer att skapa störningar på gemenskapsmarknaden, eller om effekterna inte skulle stå i proportion till det avsedda målet.

3. Vid tillämpning av punkt 1 a skall importpriserna fastställas på grundval av importpriset CIF för det parti som avses.

Importpriset CIF skall kontrolleras mot de representativa priserna för produkten på världsmarknaden eller på gemenskapens importmarknad för den produkten.

4. Tillämpningsföreskrifter för punkterna 1, 2 och 3 skall antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 46.2 i förordning (EG) nr 2200/96. Dessa tillämpningsföreskrifter skall särskilt avse

a) produkter för vilka tilläggstullar skall tillämpas,

b) andra kriterier som krävs för att säkerställa tillämpningen av punkt 1 i denna artikel.

AVSNITT III FÖRVALTNING AV IMPORTKVOTER

Artikel 32 Tullkvoter

1. Kommissionen skall i enlighet med de tillämpningsföreskrifter som antas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2 i förordning (EG) nr 2200/96 öppna och förvalta sådana tullkvoter för import av produkter som omfattas av denna förordning, vilka följer av avtal ingångna i enlighet med artikel 300 i fördraget eller av någon av rådets rättsakter.

2. Tullkvoterna skall förvaltas på ett sätt som inte leder till diskriminering mellan berörda aktörer, genom att en av följande metoder eller en kombination av dem eller någon annan lämplig metod används:

a) en metod som är grundad på i vilken ordningsföljd ansökningarna inkommer (metoden ”först till kvarn”),

b) en metod enligt vilken kvoter fördelas i proportion till de begärda kvantiteterna enligt inkomna ansökningar (metoden ”samtidig behandling”),

c) en metod grundad på traditionella handelsflöden (metoden ”traditionella/nya mönster”).

3. Metoderna skall där så är lämpligt lägga vederbörlig vikt vid försörjningsbehoven på gemenskapsmarknaden och behovet av att säkra marknadens jämvikt.

Artikel 33 Öppnande av tullkvoter

Kommissionen skall, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 46.2 i förordning (EG) nr 2200/96, förskriva årliga tullkvoter som, om så är nödvändigt, på lämpligt sätt fördelas över året och skall fastställa den administrativa metod som skall användas.

Tillämpningsföreskrifter till denna punkt skall antas i enlighet med samma förfarande, särskilt med avseende på

a) garantier i fråga om produktens art, härkomst och ursprung,

b) om erkännande av de dokument som används för att kontrollera de garantier som avses i led a, och

c) om villkoren för utfärdande av importlicenser samt licensernas giltighetstid.

AVSNITT IV SKYDDSÅTGÄRDER OCH UPPHÖRANDE MED AKTIV FÖRÄDLING

Artikel 34 Skyddsåtgärder

Såvida inte annat föreskrivs i enlighet med den här förordningen, andra av rådets rättsakter eller internationella avtal som slutits i enlighet med artikel 300 i fördraget får skyddsåtgärder mot import till gemenskapen vidtas av kommissionen i enlighet med bestämmelserna i rådets förordningar (EG) nr 519/94[20] och (EG) nr 3285/94[21].

Artikel 35 Upphörande med aktiv förädling

I den mån som krävs för att den gemensamma organisationen av marknaderna skall fungera väl får aktiv förädling av de produkter som omfattas av den här förordningen helt eller delvis förbjudas, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 46.2 i förordning (EG) nr 2200/96.

Kapitel III Export

AVSNITT I EXPORTLICENSER

Artikel 36 Icke obligatoriska exportlicenssystem

1. Kommissionen får besluta att export från gemenskapen av produkter som omfattas av den här förordningen skall underkastas krav på uppvisande av en exportlicens.

2. Artiklarna 25, 26 och 27 skall gälla i tillämpliga delar.

3. Närmare bestämmelser för tillämpningen av punkterna 1 och 2, inbegripet licensernas giltighetstid, skall antas enligt det förfarande som avses i artikel 46.2 i förordning (EG) nr 2200/96.

AVSNITT II UPPHÖRANDE MED PASSIV FÖRÄDLING

Artikel 37 Upphörande med passiv förädling

I den mån som krävs för att den gemensamma organisationen av marknaderna skall fungera väl får passiv förädling av de produkter som omfattas av den här förordningen helt eller delvis förbjudas, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 46.2 i förordning (EG) nr 2200/96.

AVDELNING VI Genomförande, ändringar och slutbestämmelser

Kapitel I Genomförandebestämmelser

Artikel 38 Tillämpningsföreskrifter

Tillämpningsföreskrifter för denna förordning skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2 i förordning (EG) nr 2200/96.

Föreskrifterna får innefatta följande:

a) Närmare bestämmelser för tillämpningen av avdelning II, som får innefatta

i) handelsnormer enligt artikel 2,

ii) bestämmelser som anger om produkter för vilka det fastställts normer endast får saluföras inom gemenskapen om de överensstämmer med dessa normer,

iii) bestämmelser om undantag från normerna,

iv) bestämmelser om redovisning av uppgifter som krävs enligt normerna,

v) bestämmelser om tillämpningen av normerna på produkter som importeras till gemenskapen och produkter som exporteras från gemenskapen.

b) Bestämmelser om genomförandet av avdelning III, som innefattar

i) villkoren för när producentorganisationer får tillämpa delegering av befogenheter,

ii) graden av finansiering för de åtgärder som avses i artikel 6 och artikel 10.1 samt närmare bestämmelser om delfinansiering,

c) Föreskrifter för genomförandet av avdelning IV.

d) Bestämmelser om de administrativa och fysiska kontroller som medlemsstaterna skall utföra med hänsyn till de skyldigheter som följer av tillämpningen av denna förordning.

e) Ett system för tillämpning av påföljder vid konstaterande av överträdelser i fråga om de skyldigheter som följer av denna förordning. Påföljderna skall avpassas med hänsyn till hur allvarlig och omfattande den konstaterade överträdelsen varit, dess varaktighet samt hur ofta den har förkommit.

f) Bestämmelser rörande återvinning av felaktiga utbetalningar.

g) Bestämmelser rörande rapportering om kontroller som utförts samt resultaten av dessa.

h) Bestämmelser för genomförandet av avdelning V, inbegripet de åtgärder som det uttryckligen hänvisas till i den avdelningen.

i) Åtgärder som krävs för att underlätta övergången från de system som avses i förordningarna (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 2202/96 till de system som fastställs i den här förordningen.

Kapitel II Ändringar, upphävande och slutbestämmelser

Artikel 39 Statligt stöd

Artiklarna 87, 88 och 89 i fördraget skall tillämpas på framställning av och handel med potatis, färsk eller kyld, med KN-nummer 0701.

Artikel 40 Ändringar av förordning (EG) nr 2200/96

Förordning (EG) nr 2200/96 skall ändras på följande sätt:

1) I artikel 1.2 skall tabellen ersättas med följande:

”KN-nummer | Varuslag |

0702 00 00 | Tomater, färska eller kylda |

0703 | Kepalök (vanlig lök), schalottenlök, vitlök, purjolök och lök av andra Allium-arter, färska eller kylda |

0704 | Kål, blomkål, kålrabbi, grönkål och liknande ätbara kålsorter, färska eller kylda |

0705 | Trädgårdssallat (Lactuca sativa) och cikoriasallat (Cichorium spp.), färska eller kylda |

0706 | Morötter, rovor, rödbetor, haverrot (salsifi), rotselleri, rädisor och liknande rotfrukter, färska eller kylda |

0707 00 | Gurkor, färska eller kylda |

0708 | Baljfrukter och baljväxtfrön, färska eller kylda |

ex 0709 | Andra grönsaker, färska eller kylda, med undantag av grönsaker enligt undernummer 0709 60 91, 0709 60 95, 0709 60 99, 0709 90 31, 0709 90 39 och 0709 90 60 |

ex 0802 | Andra nötter, färska eller torkade, även skalade, med undantag av arekanötter (eller betelnötter) och kolanötter enligt undernummer 0802 90 20 |

0803 00 11 | Mjölbananer, färska |

ex 08030090 | Mjölbananer, torkade |

0804 20 10 | Fikon, färska |

0804 30 00 | Ananas |

0804 40 00 | Avokado |

0804 50 00 | Guava, mango och mangostan |

0805 | Citrusfrukter, färska eller torkade |

0806 10 10 | Bordsdruvor, färska |

0807 | Meloner (inbegripet vattenmeloner) och papayafrukter, färska |

0808 | Äpplen, päron och kvittenfrukter, färska |

0809 | Aprikoser, körsbär, persikor (inbegripet nektariner), plommon och slånbär, färska |

0810 | Annan frukt och andra bär, färska |

0813 50 31 0813 50 39 | Blandningar av enbart torkade nötter enligt nr 0801 och 0802 |

ex 0910 99 | Timjan, färsk eller kyld |

ex 12 11 90 85 | Basilikört, citronmeliss, mynta, origanum vulgare (oregano/vild mejram), rosmarin, salvia, färska eller kylda |

1212 99 30 | Johannesbröd” |

2) Avdelningarna I, II, III, IV, V och VI skall utgå.

3) Artikel 44 skall ersättas med följande:

”Artikel 44

Medlemsstaterna och kommissionen skall ge varandra den information som behövs för att tillämpa denna förordning och rådets förordning (EG) nr […]* eller för att övervaka och analysera marknaden och för att uppfylla internationella skyldigheter i fråga om de produkter som omfattas av dessa förordningar.

* EUT L [Denna förordning, numret införs av Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer vid offentliggörandet].”

4) Artikel 46 skall ersättas med följande:

”Artikel 46

1. Kommissionen skall biträdas av en förvaltningskommitté för frukt och grönsaker (nedan kallad ”kommittén”).

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall vara en månad.

3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.”

5) Artikel 47 skall utgå.

6) Artikel 48 skall ersättas med följande:

”Artikel 48

Tillämpningsföreskrifter för denna förordning skall antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 46.2.

Dessa kan omfatta bestämmelser för fastställande av vilken information som behövs för tillämpningen av artikel 44, samt bestämmelser om form, innehåll, tidpunkt och tidsfrister för denna information samt om förfaranden för att översända eller göra information och dokument tillgängliga.”

7) Artiklarna 49, 50 och 51 skall utgå.

8) Artikel 52 skall ersättas med följande:

”Artikel 52

Utgifter enligt denna förordning och förordning (EG) nr […] skall anses vara interventionsåtgärder i syfte att stabilisera jordbruksmarknaderna enligt artikel 3.1 b i rådets förordning (EG) nr 1290/2005*.

* EUT L 209, 11.8.2005, s. 1.”

9) Artiklarna 55, 56 och 57 skall utgå.

10) Bilagorna I–V skall utgå.

Artikel 41 Ändringar av förordning (EG) nr 2201/96

Förordning (EG) nr 2201/96 skall ändras på följande sätt:

1) Avdelningarna I och II skall utgå.

2) Artiklarna 24 och 25 skall utgå.

3) Artiklarna 26 och 27 skall ersättas med följande:

”Artikel 26

Tillämpningsföreskrifter för denna förordning skall antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 46.2 i förordning (EG) nr 2200/96.

Dessa kan omfatta bestämmelser för fastställande av vilken information som behövs för tillämpningen av artikel 27, samt bestämmelser om form, innehåll, tidpunkt och tidsfrister för denna information samt om förfaranden för att översända eller göra information och dokument tillgängliga.

Artikel 27

Medlemsstaterna och kommissionen skall ge varandra den information som behövs för att tillämpa denna förordning och rådets förordning (EG) nr […]* eller för att övervaka och analysera marknaden och för att uppfylla internationella skyldigheter i fråga om de produkter som omfattas av dessa förordningar.

* EUT L [Denna förordning, numret införs av Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer vid offentliggörandet].”

4) Artiklarna 29–32 skall utgå.

5) Bilagorna I, II och III skall utgå.

Artikel 42 Ändringar av förordning (EG) nr 2826/2000

Förordning (EG) nr 2826/2000 skall ändras på följande sätt:

1) I artikel 5.3 skall följande stycke läggas till:

”Säljfrämjande åtgärder som avser frukt och grönsaker skall främst vara riktade till barn och ungdomar under 18 år.”

2) I artikel 9.2 skall följande stycke läggas till:

”Den procentsats som avses i första stycket skall vara 60 % för säljfrämjande åtgärder som avser frukt och grönsaker och som endast riktar sig till barn och ungdomar under 18 år.”

Artikel 43 Ändringar av förordning (EG) nr 1782/2003

Förordning (EG) nr 1782/2003 skall ändras på följande sätt:

1) I artikel 33.1 skall led a ersättas med följande:

”a) de har beviljats stöd under den referensperiod som avses i artikel 38 enligt minst ett av de stödsystem som avses i bilaga VI eller, när det gäller olivolja, under de regleringsår som avses i artikel 37.1 andra stycket eller, när det gäller sockerbetor, sockerrör och cikoria, om de har erhållit marknadsstöd under den representativa period som avses i punkt K i bilaga VII eller, när det gäller bananer, om de har erhållit ersättning för inkomstbortfall under den representativa period som avses i punkt L i bilaga VII eller, när det gäller frukt och grönsaker, om de varit producenter av frukt- och grönsaksprodukter under den representativa period som av medlemsstaterna tillämpas på dessa produkter i enlighet med punkt M i bilaga VII,”

2) I artikel 37.1 skall följande stycke läggas till:

”För frukt och grönsaker skall referensbeloppet beräknas och justeras i enlighet med punkt M i bilaga VII.”

3) I artikel 40 skall punkt 2 ersättas med följande:

”2. Om hela referensperioden påverkades av force majeure eller exceptionella omständigheter skall medlemsstaten beräkna referensbeloppet på grundval av perioden 1997–1999.

När det gäller sockerbetor, sockerrör och cikoria skall referensbeloppet beräknas på grundval av det regleringsår som närmast föregår den representativa period som valts enligt punkt K i bilaga VII. När det gäller bananer skall det beräknas på grundval av det regleringsår som närmast föregår den representativa period som valts enligt punkt L i bilaga VII. När det gäller frukt och grönsaker skall det beräknas på grundval av det regleringsår som närmast föregår den representativa period som valts enligt punkt M i bilaga VII. I sådana fall skall punkt 1 gälla i tillämpliga delar.

4) I artikel 43.2 skall led a ersättas med följande:

”a) när det gäller de stöd för potatisstärkelse, torkat foder, utsäde, olivodlingar och tobak som förtecknas i bilaga VII: det antal hektar för vilka produktionsstöd har beviljats under referensperioden, enligt beräkningen i punkterna B, D, F, H och I i bilaga VII,

a a ) när det gäller sockerbetor, sockerrör och cikoria: antalet hektar enligt beräkningen i enlighet med punkt K.4 i bilaga VII,

a b ) när det gäller bananer: antalet hektar enligt beräkningen i enlighet med punkt L i bilaga VII,

a c ) när det gäller frukt och grönsaker: antalet hektar enligt beräkningen i enlighet med punkt M i bilaga VII.”.

5) I artikel 44.2 skall andra stycket ersättas med följande:

Med ”stödberättigande hektar” skall ett av följande alternativ avses:

a) arealer som planterats med humle eller som omfattas av ett åtagande om tillfällig träda,

b) arealer med olivträd,

c) arealer som är planterade med bananer,

d) arealer med fleråriga frukt- och grönsaksodlingar.

6) Artikel 51 skall ersättas med följande:

”Artikel 51 Användning av mark för jordbruksändamål

Jordbrukarna får använda de skiften som har deklarerats i enlighet med artikel 44.3 för alla jordbruksverksamheter, med undantag för fleråriga grödor. Jordbrukare får dock använda skiften för följande fleråriga grödor:

a) humle,

b) olivträd,

c) bananer,

d) fleråriga frukt- och grönsaksodlingar.”

7) Artikel 60 skall utgå.

8) I artikel 63.3 skall följande stycke läggas till:

”När det gäller införandet av stödet för frukt och grönsaker i systemet med samlat gårdsstöd får medlemsstaterna senast den 1 april 2008 besluta att tillämpa den avvikelse som föreskrivs i första stycket.”

9) Artikel 71g skall utgå.

10) I artikel 71k.2 skall följande stycke läggas till:

”När det gäller införandet av stödet för frukt och grönsaker i systemet med samlat gårdsstöd får dock nya medlemsstater senast den 1 april 2008, eller senast den 1 augusti året före det första år då systemet med samlat gårdsstöd tillämpas, besluta att tillämpa den avvikelse som föreskrivs i första stycket.”

11) I artikel 145 skall följande punkt införas efter punkt d c ):

”d d ) föreskrifter om införandet av stöd för frukt och grönsaker i systemet med samlat gårdsstöd.”.

12) Artikel 155 skall ersättas med följande:

” Artikel 155 Andra övergångsbestämmelser

Ytterligare åtgärder för att underlätta övergången från de system som föreskrivs i de förordningar som anges i artiklarna 152 och 153 och i förordningarna (EEG) nr 404/93, (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96, (EG) nr 2202/96 och (EG) nr 1260/2001 till de system som upprättas genom den här förordningen, särskilt sådana som berör tillämpningen av artiklarna 4 och 5 i och bilagan till förordning (EG) nr 1259/1999 och artikel 6 i förordning (EG) nr 1251/1999 och från de bestämmelser som berör de förbättringsplaner som föreskrivs förordning (EEG) nr 1035/72 till dem som avses i artiklarna 83–87 i den här förordningen får antas enligt det förfarande som avses i artikel 144.2 i den här förordningen. Förordningar och artiklar som det hänvisas till i artiklarna 152 och 153 skall fortsätta att tillämpas vid fastställandet av de referensbelopp som det hänvisas till i bilaga VII.”

13) Bilagorna skall ändras i enlighet med bilaga II till den här förordningen.

Artikel 44 Upphävande

Förordning (EG) nr 2202/96 och rådets direktiv 2001/112/EG skall upphöra att gälla.

Artikel 45 Befintliga stödsystem

De stödsystem som avses i förordningarna (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 2202/96 och som avskaffas genom den här förordningen skall fortsätta att tillämpas på var och en av de berörda produkterna för det regleringsår för produkten i fråga som avslutas under 2008.

Artikel 46 Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

Den skall tillämpas från och med den 1 januari 2008.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

BILAGA I

Uttömmande förteckning över de regler som tillämpas av producentorganisationerna och som får utvidgas till att omfatta producenter som inte är medlemmar i enlighet med artikel 13.1

1. Regler om produktionsinformation

a) Deklaration om avsikt att börja odla, per produkt och eventuellt per sort,

b) deklaration om att odling påbörjats,

c) deklaration av sammanlagda odlade markarealer, med fördelning per produkt och om möjligt per sort,

d) deklaration av förväntade kvantiteter och troliga skördedagar per produkt och om möjligt per sort,

e) periodisk deklaration av skördade kvantiteter eller tillgängliga lager, per sort,

f) information om lagringskapacitet.

2. Produktionsregler

a) Iakttagande av kravet på utsäde med hänsyn till den planerade användningen av produkten (färskvarumarknad eller bearbetningsindustri),

b) iakttagande av bestämmelser för gallring av fruktträdgårdar.

3. Regler för saluföring

a) Iakttagande av fastställda dagar för att påbörja skörd och iakttagande av regler för saluföring i etapper,

b) iakttagande av minimikrav i fråga om kvalitet och storlek,

c) iakttagande av regler för sortering, presentation, förpackning och märkning i första handelsledet,

d) uppgift om produktens ursprung.

4. Regler för miljöskydd

a) Regler för användning av gödnings- och gödselmedel,

b) regler för användning av växtskyddsmedel och andra metoder för att skydda odlingar,

c) regler för maximalt innehåll av resthalter av växtskydds- eller gödningsmedel i frukt och grönsaker,

d) regler för bortskaffande av biprodukter och använt material,

e) regler för produkter som återtagits från marknaden.

BILAGA II

Bilagorna till förordning (EG) nr 1782/2003 skall ändras på följande sätt:

1) I bilaga I skall raden beträffande torkade druvor utgå.

2) Bilaga II skall ersättas med följande bilaga:

” BILAGA II Nationella tak enligt artikel 12.2

( miljoner euro )

Medlemsstat | 2005 | 2006 | 2007 | 2008 | 2009 | 2010 | 2011 | 2012 |

Belgien | 4,7 | 6,4 | 8,0 | 8,0 | 8,1 | 8,1 | 8,1 | 8,1 |

Danmark | 7,7 | 10,3 | 12,9 | 12,9 | 12,9 | 12,9 | 12,9 | 12,9 |

Tyskland | 40,4 | 54,6 | 68,3 | 68,3 | 68,3 | 68,3 | 68,3 | 68,3 |

Grekland | 45,4 | 61,1 | 76,4 | 79,7 | 79,7 | 79,7 | 79,7 | 79,7 |

Spanien | 56,9 | 77,3 | 97,0 | 103,8 | 103,9 | 103,9 | 103,9 | 103,9 |

Frankrike | 51,4 | 68,7 | 85,9 | 87,0 | 87,0 | 87,0 | 87,0 | 87,0 |

Irland | 15,3 | 20,5 | 25,6 | 25,6 | 25,6 | 25,6 | 25,6 | 25,6 |

Italien | 62,3 | 84,5 | 106,4 | 116,5 | 116,6 | 116,6 | 116,6 | 116,6 |

Luxemburg | 0,2 | 0,3 | 0,4 | 0,4 | 0,4 | 0,4 | 0,4 | 0,4 |

Nederländerna | 6,8 | 9,5 | 12,0 | 12,0 | 12,0 | 12,0 | 12,0 | 12,0 |

Österrike | 12,4 | 17,1 | 21,3 | 21,4 | 21,4 | 21,4 | 21,4 | 21,4 |

Portugal | 10,8 | 14,6 | 18,2 | 19,6 | 19,6 | 19,6 | 19,6 | 19,6 |

Finland | 8,0 | 10,9 | 13,7 | 13,8 | 13,8 | 13,8 | 13,8 | 13,8 |

Sverige | 6,6 | 8,8 | 11,0 | 11,0 | 11,0 | 11,0 | 11,0 | 11,0 |

Förenade kungariket | 17,7 | 23,6 | 29,5 | 29,5 | 29,5 | 29,5 | 29,5 | 29,5 |

"

3) I bilaga V skall raderna beträffande torkade druvor, citrusfrukter för bearbetning och tomater för bearbetning utgå.

4) I bilaga VII skall följande läggas till:

”M. Frukt och grönsaker

Medlemsstaterna skall fastställa det belopp som skall inkluderas i referensbeloppet för varje jordbrukare på grundval av objektiva och icke-diskriminerande kriterier, t.ex.

- det belopp marknadsstöd som jordbrukaren mottagit, direkt eller indirekt, för frukt och grönsaker,

- den areal som används för produktion av frukt och grönsaker,

- den mängd frukt och grönsaker som produceras,

under en representativ period som kan variera mellan produkterna, under ett eller flera regleringsår med början från och med det regleringsår som slutade 2001 och, för medlemsstater som har gått med i gemenskapen 2004 eller senare, från och med det regleringsår som slutade 2004, fram till och med det regleringår som slutar 2007.

Medlemsstaterna skall beräkna de tillämpliga hektar som avses i artikel 43.2 i denna förordning på grundval av objektiva och icke-diskriminerande kriterier, t.ex. de arealer som avses i andra strecksatsen i första stycket.

Tillämpningen av villkoren i denna punkt kan variera mellan olika frukt- och grönsaksproducenter om det är objektivt berättigat.

I denna förordning skall ”frukt och grönsaker” innebära de produkter som förtecknas i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 2200/96 och artikel 1.2 i förordning (EG) nr 2201/96.”

5) Bilagorna VIII och VIIIa skall ersättas med följande bilaga:

” BILAGA VIII Nationella tak som avses i artikel 41

(1000 euro) |

Medlemsstat | 2005 | 2006 | 2007 | 2008 | 2009 | 2010 och följande år |

Belgien | 411 053 | 580 376 | 593 395 | 606 935 | 614 179 | 611 805 |

Danmark | 943 369 | 1 015 479 | 1 021 296 | 1 027 278 | 1 030 478 | 1 030 478 |

Tyskland | 5 148 003 | 5 647 175 | 5 695 607 | 5 744 240 | 5 770 254 | 5 774 254 |

Grekland | 838 289 | 2 143 603 | 2 171 217 | 2 362 198 | 2 364 613 | 2 175 282 |

Spanien | 3 266 092 | 4 635 365 | 4 649 913 | 4 830 954 | 4 838 536 | 4 840 413 |

Frankrike | 7 199 000 | 8 236 045 | 8 282 938 | 8 382 272 | 8 407 555 | 8 415 555 |

Irland | 1 260 142 | 1 335 311 | 1 337 919 | 1 340 752 | 1 342 268 | 1 340 521 |

Italien | 2 539 000 | 3 791 893 | 3 813 520 | 4 151 330 | 4 163 175 | 4 184 720 |

Luxemburg | 33 414 | 36 602 | 37 051 | 37 051 | 37 051 | 37 051 |

Nederländerna | 386 586 | 428 329 | 833 858 | 846 389 | 853 090 | 853 090 |

Österrike | 613 000 | 633 577 | 737 093 | 742 610 | 745 561 | 744 955 |

Portugal | 452 000 | 504 287 | 571 377 | 608 101 | 608 631 | 608 327 |

Finland | 467 000 | 561 956 | 563 613 | 565 690 | 566 801 | 565 520 |

Sverige | 637 388 | 670 917 | 755 045 | 760 281 | 763 082 | 763 082 |

Förenade kungariket | 3 697 528 | 3 944 745 | 3 960 986 | 3 977 175 | 3 985 834 | 3 975 849 |

BILAGA VIIIa Nationella tak som avses i artikel 71c

( 1000 euro )

1. | BERÖRD BUDGETRUBRIK: 05 02 08 – 05 03 02 29 – 05 02 10 01 – 05 03 01 | ANSLAG: 1 319,758 miljoner euro, 115 miljoner euro, 38 miljoner euro och 30 196 miljoner euro |

2. | ÅTGÄRDENS BETECKNING: Rådets förordning om särskilda bestämmelser för sektorn för frukt och grönsaker och om ändring av vissa förordningar |

3. | RÄTTSLIG GRUND: Artiklarna 36 och 37 i fördraget |

4. | ÅTGÄRDENS SYFTE: Reformen av ordningen för frukt och grönsaker. |

5. | BUDGETKONSEKVENSER | 12-MÅNADERS-PERIOD (miljoner euro) | INNEVARANDE BUDGETÅR 2007 (miljoner euro) | PÅFÖLJANDE BUDGETÅR 2008 (miljoner euro) |

5.0 | UTGIFTERNA BELASTAR – GEMENSKAPENS BUDGET (BIDRAG/STÖD) – NATIONELLA MYNDIGHETER – ÖVRIGA | – | – | –40,6 |

5.1 | INTÄKTER – GEMENSKAPENS EGNA MEDEL (AVGIFTER/TULLAR) – NATIONELLA MEDEL | – | – | – |

2009 | 2010 | 2011 | 2012 | 2013 |

5.0.1 | BERÄKNADE UTGIFTER | +36,7 | –5,8 | +2,6 | +12,6 | +15,7 |

5.1.1 | BERÄKNADE INKOMSTER | – | – | – | – | – |

5.2 | BERÄKNINGSMETOD: Se bifogade uppställning |

6.0 | KAN PROJEKTET FINANSIERAS MED DE MEDEL SOM ANSLAGITS UNDER DET BERÖRDA KAPITLET I BUDGETEN FÖR INNEVARANDE ÅR? | JA NEJ |

6.1 | KAN PROJEKTET FINANSIERAS GENOM ÖVERFÖRING MELLAN KAPITEL I BUDGETEN FÖR INNEVARANDE ÅR? | JA NEJ |

6.2 | KOMMER DET ATT BEHÖVAS EN TILLÄGGSBUDGET? | JA NEJ |

6.3 | KOMMER DET ATT BEHÖVAS ANSLAG I KOMMANDE BUDGETAR? | JA NEJ |

ANMÄRKNINGAR: |

BILAGA

Uppskattade konsekvenser av reformen i förhållande till om rådande ordning bibehålls:

Frukt och grönsaker om rådande ordning bibehålls – i miljoner euro

Åtgärd | B-2008 | B-2009 | B-2010 | B-2011 | B-2012 | B-2013 |

Exportbidrag | 30 | 30 | 30 | 30 | 30 | 30 |

Bulgarien och Rumänien. | 0,7 | 0,7 | 0,7 | 0,7 | 0,7 | 0,7 |

Återtag från marknaden | 32 | 32 | 32 | 32 | 32 | 32 |

Driftsfonder (1) | 693 | 744 | 799 | 858 | 922 | 990 |

Bulgarien och Rumänien. | 3 | 5 | 7 | 8,5 | 10,2 | 12,2 |

Tomater | 329 | 329 | 329 | 329 | 329 | 329 |

Bulgarien och Rumänien. | 7,2 | 7,2 | 7,2 | 7,2 | 7,2 | 7,2 |

Persikor – päron – plommon – fikon | 76 | 76 | 76 | 76 | 76 | 76 |

Bulgarien och Rumänien. | 0,9 | 0,9 | 0,9 | 0,9 | 0,9 | 0,9 |

Citrusfrukt | 241 | 241 | 241 | 241 | 241 | 241 |

Gratisutdelning | 6 | 6 | 6 | 6 | 6 | 6 |

Förhandserkännande av producentorganisation | 15 | 15 | 15 | 15 | 15 | 15 |

Torkade druvor | 115 | 115 | 115 | 115 | 115 | 115 |

Totalt | 1 548,8 | 1 601,8 | 1 658,8 | 1 719,3 | 1 785 | 1 855 |

Frukt och grönsaker om reformförslaget antas – i miljoner euro

Åtgärd | B-2008 | B-2009 | B-2010 | B-2011 | B-2012 | B-2013 |

Driftsfonder (1) | 695,08 | 752,6 | 815,51 | 884,44 | 960,09 | 1 043,28 |

Gratisutdelning | 8 | 8 | 8 | 8 | 8 | 8 |

Förhandserkännande av producentorganisation | 30 | 40 | 40 | 40 | 40 | 30 |

Systemet med samlat gårdsstöd (2) (3) (4) (5) | 769,1 | 831,865 | 783,465 | 783,465 | 783,465 | 783,465 |

Totalt | 1 502,2 | 1 632,5 | 1 647,0 | 1 715,9 | 1 791,6 | 1 864,7 |

Marknadsföring (ändring av förordning (EG) nr 2826/2000) | 6 | 6 | 6 | 6 | 6 | 6 |

Förslagets konsekvenser | –40,6 | 36,7 | –5,8 | 2,6 | 12,6 | 15,7 |

(1) Hypotes om årlig ökning av utgifterna:

- om rådande ordning bibehålls: +7,5 % för samtliga medlemsstater,

- om den gemensamma organisationen av marknaden reformeras: +7,5 % för medlemsstater med tillräckliga nivåer samordnat utbud och +20 % för medlemsstater där samordningen av utbudet är lågt.

(2) Gamla ordningen för B-2008 (regleringsåret 2007/08 för bearbetade produkter).

(3) Beräknade resterande belopp för regleringsåret 2007/08 för vissa bearbetade produkter (48,4 miljoner euro) + systemet med samlat gårdsstöd för B-2009.

(4) Före modulering.

(5) Baserat på utgifterna under 2003/2004 och 2005 för de 15 ”gamla” medlemsstaterna och på garanterad maximikvantitet x när det gäller stödet till de nya medlemsstaterna.

[1] EGT L 297, 21.11.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 6/2005 (EUT L 2, 5.1.2005, s. 3).

[2] EGT L 297, 21.11.1996, s. 29. Förordningen senast ändrad genom 2004 års anslutningsakt (EUT L 236, 23.9.2003, s. 33).

[3] KOM(2004) 549, 10.8.2004.

[4] KOM(2005) 531, 25.10.2005.

[5] P6-A(2005) 0121.

[6] EUT C …, …, s. ….

[7] EUT C …, …, s. ….

[8] EUT C …, …, s. ….

[9] EUT C …, …, s. ….

[10] EGT L 297, 21.11.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 6/2005 (EUT L 2, 5.1.2005, s. 3).

[11] EGT L 297, 21.11.1996, s. 29. Förordningen senast ändrad genom anslutningsakten från 2003.

[12] EGT L 297, 21.11.1996, s. 49. Förordningen senast ändrad genom anslutningsakten från 2003.

[13] EGT L 10, 12.1.2002, s. 58.

[14] EUT L 270, 21.10.2003, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1405/2006 (EUT L 265, 26.9.2006, s. 1).

[15] EGT L 328, 23.12.2000, s. 2. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 2060/2004 (EUT L 357, 2.12.2004, s. 3).

[16] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).

[17] EGT L 118, 20.5.1972, s. 1. Förordningen upphävd genom förordning (EG) nr 2200/96.

[18] EGT L 198, 22.7.1991, s. 1.

[19] EUT L 214, 4.8.2006, s. 7.

[20] EGT L 67, 10.3.1994, s. 89.

[21] EGT L 349, 31.12.1994, s. 53.