[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 21.12.2006

KOM(2006) 831 slutlig

UTKAST TILL RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

Utvärderingsrapport om tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 994/98 av den 7 maj 1998 om tillämpningen av artiklarna 87 (f.d. artikel 92) och 88 (f.d. artikel 93) i EG-fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen på vissa slag av övergripande statligt stöd, i enlighet med artikel 5 i samma förordning

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning 3

2. Antagna gruppundantagsförordningar 4

2.1. Första generationen: Gruppundantagsförordningar om stöd till små och medelstora företag och om stöd av mindre betydelse (med undantag för jordbruk och fiske) samt gruppundantagsförordningar om utbildning och sysselsättning 4

2.2. Andra generationen: Gruppundantagsförordningar om stöd av mindre betydelse och stöd till små och medelstora företag som är verksamma inom produktion, bearbetning och saluföring av jordbruks- och fiskeriprodukter 6

2.3. Insyn och kontroll 6

3. Erfarenheter från tillämpningen av bemyndigandeförordningen och de befintliga gruppundantagsförordningarna 7

3.1. Medlemsstaternas användning av gruppundantagsförordningarna 7

3.2. Gruppundantagsförordningar för små och medelstora företag (med undantag för jordbruk och fiskerinäringen), utbildning och sysselsättning 8

3.3. Gruppundantagsförordningen för små och medelstora företag inom jordbruket 10

3.4. Gruppundantagsförordningen för små och medelstora företag inom fiskerinäringen 10

3.5. Insyn och kontroll 11

4. Slutsatser om tillämpningen av bemyndigandeförordningen och den framtida utvecklingen 12

ANNEX 14

1. INLEDNING

Genom rådets förordning (EG) nr 994/98[1] (nedan kallad ”bemyndigandeförordningen”), antagen den 7 maj 1998, bemyndigas kommissionen att genom förordningar förklara att vissa slag av stöd är förenliga med den gemensamma marknaden (gruppundantagsförordningar – artikel 1 i bemyndigandeförordningen) och att vissa stöd inte uppfyller samtliga kriterier i artikel 87.1 i EG-fördraget (regeln om stöd av mindre betydelse, de minimis-regeln – artikel 2). Sådant stöd skall undantas från anmälningsskyldigheten enligt artikel 88.3 i EG-fördraget och kan därför verkställas av medlemsstaterna utan att de behöver avvakta kommissionens beslut.

Kommissionen föreslog bemyndigandeförordningen för rådet i ett försök att åstadkomma prioriteringar och förenkling på området statligt stöd i följande tre syften:

- Att medlemsstaterna, på områden där kommissionen har tillräcklig erfarenhet för att fastställa allmänna kriterier för förenlighet, skulle få möjlighet att genomföra sådant stöd som inte ger upphov till några tvivel om dess förenlighet utan ytterligare förfaranden inför kommissionen.

- Att, eftersom förordningar är direkt tillämpliga i medlemsstaterna (artikel 249 i EG-fördraget), förenlighet med gruppundantagsförordningarna skulle kunna prövas genom talan vid nationella domstolar.

- Att gruppundantagsförordningar skulle göra det möjligt för kommissionen att koncentrera sina resurser på de allvarligaste fallen av snedvridning.

Bemyndigandeförordningen omfattar, i syfte att säkerställa effektiv kontroll och att upprätthålla kommissionens skyldighet att fortlöpande granska alla stödprogram (artikel 88.1 i EG-fördraget), bestämmelser om insyn, rapportering och kontroll av alla stödåtgärder som verkställs enligt gruppundantagsförordningarna.

Gruppundantagsförordningarna kan antas för följande kategorier av stöd (artikel 1 i bemyndigandeförordningen): Stöd till förmån för

- små och medelstora företag,

- forskning och utveckling,

- miljöskydd,

- sysselsättning och utbildning samt

- stöd som är förenligt med den regionalstödskarta som kommissionen godkänt för varje enskild medlemsstat.

Kommissionen skall i förordningarna ange stödets syfte, kategorierna av stödmottagare, de tröskelvärden som begränsar det undantagna stödet och villkor för kumulation och kontroll av stöd.

Förordningarna om stöd av mindre betydelse (artikel 2 i bemyndigandeförordningen) skall säkerställa att det stöd som beviljas ett och samma företag under en angiven period inte överskrider ett bestämt fast belopp.

Kommissionen lägger fram denna rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av ovannämnda förordning i enlighet med artikel 5 i samma förordning. Rapporten har granskats av den rådgivande kommittén för statligt stöd den 9 november 2006.

Vid utarbetandet av rapporten inhämtade kommissionen medlemsstaternas erfarenheter genom ett frågeformulär till samtliga medlemsstater i EU och samtliga Eftastater som är avtalsslutande parter i EES-avtalet, och vid en därpå följande diskussion under ett multilateralt möte mellan kommissionen och medlemsstaternas myndigheter den 27 juni 2006. Återkoppling från medlemsstaterna ligger till grund för den tredje delen av denna rapport.

2. ANTAGNA GRUPPUNDANTAGSFÖRORDNINGAR

Mot bakgrund av erfarenheterna från att fastställa allmänna kriterier för förenlighet och mot bakgrund av utvecklingen av den gemensamma marknaden har kommissionen sedan 2001 antagit en rad gruppundantagsförordningar för stöd till små och medelstora företag, sysselsättning och utbildning liksom förordningar om stöd av mindre betydelse (för referenser se bilaga A). Samtliga förordningar är tillämpliga till och med den 31 december 2006[2], med undantag för förordningen om stöd av mindre betydelse inom jordbruk och fiske, som är tillämplig till och med den 31 december 2008.

Gruppundantagsförordningar om stöd till miljöskydd samt stöd till forskning och utveckling till stora företag har ännu inte antagits eftersom erfarenheterna från anmälda stöd inte ansågs tillräcklig[3].

2.1. Första generationen: Gruppundantagsförordningar om stöd till små och medelstora företag och om stöd av mindre betydelse (med undantag för jordbruk och fiske) samt gruppundantagsförordningar om utbildning och sysselsättning

En första omgång om tre förordningar antogs i januari 2001, nämligen kommissionens förordning (EG) nr 68/2001 rörande stöd till utbildning, kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 rörande stöd av mindre betydelse och kommissionens förordning (EG) nr 70/2001 rörande statligt stöd till små och medelstora företag. Den första generationen gruppundantagsförordningar kompletterades i december 2002 med kommissionens förordning (EG) nr 2204/2002 rörande statligt sysselsättningsstöd. Gruppundantagsförordningen om sysselsättning gäller bara stödordningar medan alla andra gruppundantagsförordningar också omfattar enskilda stöd som beviljas utanför stödordningar.

I februari 2004 utvidgades tillämpningsområdet för gruppundantagsförordningen om stöd till små och medelstora företag till att omfatta även stöd till forskning och utveckling till små och medelstora företag genom kommissionens förordning (EG) nr 364/2004. Genom denna förordning och kommissionens förordning (EG) nr 363/2004 anpassades gruppundantagsförordningarna om små och medelstora företag och stöd till utbildning till den nya definitionen av små och medelstora företag (se nedan), och samtidigt fastslogs att skyldigheten att lämna särskilda årsrapporter enligt de två gruppundantagsförordningarna skulle ersättas med systemet med allmänna årsrapporter för statligt stöd i och med att bestämmelserna för rapportering i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 (tillämpningsförordningen)[4] trädde i kraft.

Förordningarnas tillämpningsområde efter ändringarna och efter det att EKSG-fördraget upphörde att gälla den 23 juli 2002 kan sammanfattas enligt följande: Medan gruppundantagsförordningarna om stöd till utbildning och sysselsättning liksom den del av gruppundantagsförordningen om stöd till små och medelstora företag som gäller forskning och utveckling omfattar samtliga sektorer, inbegripet jordbruk och fiske, och enbart utesluter stöd till kolindustrin (utbildning, forskning och utveckling till små och medelstora företag) samt till kolindustrin, varvsindustrin och transporter (sysselsättning) täcker gruppundantagsförordningen om stöd till små och medelstora företag inte stöd till jordbruk och fiske. Dessutom utesluter gruppundantagsförordningen om små och medelstora företag kolindustrin medan förordningen om stöd av mindre betydelse utesluter jordbruks-, fiske- och transportnäringarna. Inom gruppundantagsförordningarnas tillämpningsområde måste stöd som överstiger ett visst tröskelbelopp eller som har vissa särdrag anmälas till kommissionen i enlighet med artikel 88.3 i EG-fördraget.

Kommissionens förordning (EG) nr 70/2001 tillåter stöd till små och medelstora företag för nyinvesteringar, externa konsulttjänster och det första deltagandet i mässor och utställningar. Definitionen av företag bygger på definitionen av små och medelstora företag i kommissionens rekommendation[5].

Samtidigt som bemyndigandeförordningen tar upp ”stöd till små och medelstora företag” som en separat stödkategori bör det noteras att alla andra kategorier av stöd som omfattas av undantag också innefattar möjligheter i form av bonus att stödja små och medelstora företag enligt särskilt förmånliga villkor.

Kommissionens förordning (EG) nr 68/2001 rörande stöd till utbildning ger möjlighet att bevilja stöd till allmän och särskild utbildning.

Kommissionens förordning (EG) nr 2204/2002 rörande sysselsättningsstöd ger möjlighet att bevilja stöd till skapande av nya arbetstillfällen, till rekrytering av mindre gynnade kategorier av arbetstagare och arbetstagare med funktionshinder samt till kompensation för merkostnader vid anställning av arbetstagare med funktionshinder.

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 rörande stöd av mindre betydelse anses sådant stöd till ett företag som inte överstiger tröskelvärdet 100 000 euro under en treårsperiod inte vara statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget och det omfattas därför inte av anmälningsskyldigheten.

2.2. Andra generationen: Gruppundantagsförordningar om stöd av mindre betydelse och stöd till små och medelstora företag som är verksamma inom produktion, bearbetning och saluföring av jordbruks- och fiskeriprodukter

Genom den andra generationen gruppundantagsförordningar blev det möjligt att bevilja stöd till små och medelstora företag inom jordbruket och fiskenäringen och infördes en särskild förordning om stöd av mindre betydelse inom dessa sektorer.

Kommissionens förordning (EG) nr 1/2004 rörande statligt stöd till små och medelstora företag inom jordbruket omfattar flera slags stöd, däribland stöd till investeringar för produktion, till bevarande av traditionella landskap och byggnader, till investeringar i bearbetning och saluföring samt stöd för att uppmuntra produktion och saluföring av kvalitetsprodukter från jordbruket.

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 1595/2004 rörande statligt stöd till små och medelstora företag inom fiskerinäringen kan en rad typer av stöd undantas, däribland följande: marknadsföring av eller reklam för fiskeriprodukter, innovativa åtgärder och tekniskt stöd, skrotning av fiskefartyg samt skattebefrielse för bränsle som genomförs i enlighet med rådets direktiv om energiskatter och mervärdesskatt, i den mån dessa skattebefrielser utgör statligt stöd. Förordningen skall inte tillämpas på stöd som beviljas små och medelstora företag för stödbelopp som överstiger 1 miljon euro per stödmottagare och år eller på stöd för enskilda projekt med stödberättigande kostnader som överstiger 2 miljoner euro

Erfarenheten har visat att mycket små stödbelopp som beviljas inom jordbruket och fiskerinäringen inte uppfyller kriterierna i artikel 87.1 i EG-fördraget, under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda. I oktober 2004 antog kommissionen förordning (EG) nr 1860/2004 rörande stöd av mindre betydelse inom jordbruks- och fiskerisektorn. Genom förordningen undantas nationellt stöd på upp till 3 000 euro per jordbrukare eller fiskare under en treårsperiod. I syfte att undvika snedvridning av konkurrensen måste medlemsstaterna också se till att stödet inte överstiger ett visst tak för en treårsperiod motsvarande ungefär 0,3 % av jordbruks- eller fiskeriproduktionen.

2.3. Insyn och kontroll

Bemyndigandeförordningen och de specifika gruppundantagsförordningarna innehåller en rad bestämmelser om insyn och kontroll[6]. Insynen säkerställs främst genom att en sammanfattning av uppgifterna offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning och genom årlig rapportering.

Enligt den första generationen av gruppundantagsförordningar måste medlemsstaterna överlämna sammanfattande uppgifter till kommissionen inom 20 arbetsdagar efter det att en åtgärd genomförts. Genom den andra generationen infördes ytterligare bestämmelser om insyn. Formulären med sammanfattande uppgifter måste överlämnas inom 10 arbetsdagar innan stödåtgärden träder i kraft. Kommissionen offentliggör uppgifterna på Internet på det giltiga språket inom 5 arbetsdagar. När stödåtgärden träder i kraft måste medlemsstaten offentliggöra den fullständiga texten om stödåtgärden på Internet.

När det gäller rapportering kräver bemyndigandeförordningen att medlemsstaterna överlämnar årsrapporter om tillämpningen av gruppundantagen och att rapporterna görs tillgängliga för övriga medlemsstater. Genom tillämpningsförordningen införs nya bestämmelser om standardiserade rapporteringsformulär[7] för alla befintliga stödåtgärder inbegripet dem som omfattas av gruppundantagsförordningarna.

Enligt reglerna för kontroll måste medlemsstaterna spara uppgifterna i tio år[8]. Dessa bestämmelser gäller också stöd av mindre betydelse även om förordningen om stöd av mindre betydelse inte innehåller några krav på offentliggörande av åtgärder eller årlig rapportering.

3. ERFARENHETER FRÅN TILLÄMPNINGEN AV BEMYNDIGANDEFÖRORDNINGEN OCH DE BEFINTLIGA GRUPPUNDANTAGSFÖRORDNINGARNA

3.1. Medlemsstaternas användning av gruppundantagsförordningarna

Kommissionen anser att såväl tillämpningen av bemyndigandeförordningen som genomförandet av de olika gruppundantagsförordningarna har varit förhållandevis framgångsrikt. Erfarenheterna har visat att medlemsstaterna i hög grad har dragit fördel av att öka takten i genomförandet av stödåtgärder på de områden som omfattas av gruppundantagsförordningarna. För EU-10-medlemsstaterna utgör förordningen ett viktigt instrument vid anpassningen av deras politik för statliga stöd. Några medlemsstater rapporterade däremot att införandet av gruppundantagsförordningarna för dem inneburit administrativa bördor och ansvar som är alltför tunga och svåra att klara av rent praktiskt. Ur kommissionens synvinkel har införandet av gruppundantagsförordningarna lett till att antalet anmälda fall minskat, vilket i princip borde ha gjort det möjligt för kommissionen att koncentrera mer resurser på de allvarligaste fallen av snedvridning. Detta har emellertid till stor del uppvägts av ökningen av det totala antalet fall av statliga stöd till följd av den senaste utvidgningen.

Användningen av gruppundantagsförordningarna varierar betydligt inom olika sektorer och från en medlemsstat till en annan. Utnyttjandegraden för stöd till små och medelstora företag har varit förhållandevis hög medan antalet stödordningar som verkställts inom ramen för gruppundantagsförordningen om sysselsättning har varit förhållandevis lågt. Huruvida gruppundantagsförordningarna används ofta beror på ett uttryckligt politiskt val. Exempelvis uppmanade Storbritanniens handels- och industriministerium de beviljande myndigheterna att använda gruppundantagsförordningarna så mycket som möjligt. I gengäld är antalet åtgärder som vissa andra medlemsstater lämnat in förhållandevis lågt.

Mellan 2001 och 2005 underrättade medlemsstaterna kommissionen om nästan 1 300 stödåtgärder som verkställts enligt gruppundantagsförordningarna. Mer än hälften gällde stöd till små och medelstora företag inom tillverkningssektorn och tjänstesektorn medan en fjärdedel gällde stöd till utbildning. Förhållandevis få åtgärder lades fram när det gäller stöd till sysselsättning och till små och medelstora företag inom fiskerinäringen (se tabell 1 i bilaga C).

Under 2001 verkställdes omkring 150 åtgärder på grundval av två gruppundantagsförordningar. Från 2001 och 2005 ökade antalet åtgärder betydligt. Bara under 2005 införde medlemsstaterna mer än 400 åtgärder: 198 gällde undantaget stöd till små och medelstora företag[9], främst inom tillverkningssektorn och tjänstesektorn, ytterligare 88 gällde stöd till små och medelstora företag inom jordbruket, 69 gällde utbildningsstöd, 26 sysselsättningsstöd och 22 stöd till små och medelstora företag inom fiskerinäringen.

Under perioden 2001–2005 stod fyra medlemsstater för 75 % av samtliga åtgärder, nämligen Italien (28 % av det totala antalet åtgärder), Storbritannien (23 %), Tyskland (14 %) och Spanien (11 %). Några medlemsstater anmälde ett förhållandevis lågt antal åtgärder: totalt ungefär 10 eller lägre i Danmark, Finland, Irland, Luxemburg, Portugal, Sverige och Frankrike[10]. EU-10-medlemsstaterna stod för mer än 20 % av de åtgärder som anmäldes under 2005 (bilaga C tabell 2).

Till förmån för små och medelstora företag inom jordbruket har 160 stödåtgärder införts, vilket ligger i linje med de tidigare beräkningarna enligt vilka 30 % av alla åtgärder inom jordbruket skulle omfattas av gruppundantagsförordningen. Hittills har gruppundantagsförordningen inom jordbruket använts mest av Italien (39 åtgärder under 2004 och 2005), Storbritannien (23), Frankrike (22) och Spanien (21). Medlemsstaterna började också använda gruppundantagsförordningen för små och medelstora företag inom fiskerinäringen under 2005, i synnerhet Italien (13).

När det gäller utgifter beräknas 2,9 miljarder euro ha beviljats under 2004 i enlighet med de tre gruppundantagsförordningarna för stöd till små och medelstora företag, utbildning och sysselsättning[11]. Stödet till små och medelstora företag uppgick till 1,5 miljarder euro, utbildningsstödet till 1 miljard euro och sysselsättningsstödet till 0,4 miljarder euro. Sett till hela EU utgjorde stöd som genomförts inom ramen för gruppundantagsförordningarna ungefär 8 % av samtliga stöd till övergripande mål under 2005, men för flera medlemsstater var andelen betydligt högre: Grekland 25 %, Estland 29 %, Portugal 33 % och Polen 63 % (bilaga C, tabell 3).

3.2. Gruppundantagsförordningar för små och medelstora företag (med undantag för jordbruk och fiskerinäringen), utbildning och sysselsättning

Kommissionen noterar att medlemsstaterna, trots det minskade antalet anmälningar, fortsätter att anmäla vissa stödåtgärder i fall där

- åtgärderna inte omfattas av gruppundantagsförordningarna,

- den tröskel som anges i gruppundantagsförordningarna utlöser anmälningsskyldigheten, t.ex. när tröskelvärdet i gruppundantagsförordningen för stöd till utbildning ligger på 1 miljon euro för ett enskilt projekt,

- det föreligger (förmodad) bristande klarhet om rättsläget.

En analys av de åtgärder som fortsätter att anmälas visar att ett betydande antal skulle kunna omfattas av gruppundantagsförordningarna. I detta sammanhang har kommissionen i flera fall rått medlemsstaterna att använda gruppundantagsförordningarna.

Icke desto mindre har medlemsstaterna mött vissa problem vid tillämpningen av gruppundantagsförordningarna. Många framhåller bristande klarhet i vissa bestämmelser och definitioner som ger utrymme för tolkningar.

Det har konstaterats förhållandevis få problem när det gäller tillämpningen av den gruppundantagsförordning som gäller utbildningsstöd. Emellertid har ett stort antal stödåtgärder anmälts eftersom de översteg det tröskelvärde på 1 miljon euro som fastställs i gruppundantagsförordningen och därför utlöst den individuella anmälningsskyldigheten. Dessa åtgärder bedömdes i allmänhet enligt bestämmelserna i gruppundantagsförordningarna och godkändes i de flesta fall. Av en analys av dessa fall och frågor framgår emellertid att medlemsstaterna har problem med att tillämpa vissa bestämmelser korrekt, exempelvis beträffande stödberättigande kostnader enligt definitionen i artikel 4.7, särskilt när det gäller lönekostnader för personal under utbildning, infrastruktur för utbildning, kostnader för utbildnings- eller personalenheter och uppdelningen mellan allmän och särskild utbildning enligt artikel 2 d och 2 e.

Antalet stödåtgärder för sysselsättning som antingen anmäldes eller verkställdes enligt den tillämpliga gruppundantagsförordningen är förhållandevis lågt. Medlemsstaterna har anmält fall på grund av behovet av klarhet om rättsläget eller på grund av att fallen har utlöst anmälningsskyldigheten enligt artikel 9 i gruppundantagsförordningen om stöd till sysselsättning, särskilt när det gäller ytterligare grupper av mindre gynnade personer och omvandling av avtal. Av flera frågor från medlemsstaterna om bestämmelser och definitioner framgår att det finns problem när det gäller tillämpningen av bestämmelserna i gruppundantagsförordningen om sysselsättningsstöd, t.ex. när det gäller skyddad anställning, kostnaderna för att anställa personer med funktionshinder, arbetstillfällen som skall bibehållas för mindre gynnade personer och personer med funktionshinder för en viss period och merkostnader i samband med arbetsvillkoren för personer med funktionshinder. Dessutom uppfattar flera medlemsstater bestämmelserna som alltför invecklade, vilket delvis kan vara en förklaring till det förhållandevis låga antalet åtgärder som verkställts i enlighet med gruppundantagsförordningen för sysselsättningsstöd. Om denna utveckling bekräftas av ytterligare fall i framtiden får kommissionen kanske anledning att se över tillämpningsområdet för gruppundantagsförordningen om sysselsättningsstöd.

I ett mål[12] mot kommissionen yrkade Belgien ogiltigförklaring av gruppundantagsförordningen om sysselsättningsstöd. I sin dom ogillade EG-domstolen Belgiens överklagande, upprätthöll kommissionens förordning och fastslog följande om kommissionens och rådets respektive befogenheter på området statligt stöd: Kommissionen överskred inte sina befogenheter genom att fastställa förenlighetskriterier för statligt stöd. Kommissionen behövde inte begränsa sig till att bara kodifiera sin tidigare praxis, utan kunde använda sin erfarenhet till att fastställa nya förenlighetskriterier, också sådana som är ännu strängare än de befintliga kriterierna. Genom rådets förordning (EG) nr 994/98 gav rådet kommissionen befogenhet att förklara att vissa kategorier av stöd skall anses vara förenliga med den gemensamma marknaden och inte omfattas av anmälningsskyldigheten.

Gruppundantagsförordningen om stöd till små och medelstora företag har använts i stor utsträckning i de flesta medlemsstater. Flera länder rapporterade om svårigheter vid tillämpningen av den nuvarande definitionen av små och medelstora företag, som de anser vara komplicerad. Vissa stödåtgärder till förmån för små och medelstora företag fortsätter att anmälas på grund av en (förmodad) risk för att stora företag kan dra fördel av stödåtgärden. Dessutom konstaterade kommissionen att det är svårt att tillämpa gruppundantagsförordningen på vissa sektorer på grund av att stödordningarna är invecklade, exempelvis stödåtgärder för bredband.

Kommissionen har gett medlemsstaterna stöd när det gäller tolkningen av specifika bestämmelser och definitioner i gruppundantagsförordningarna. Detta stöd tillsammans med stora ansträngningar från medlemsstaternas sida har lett till bättre kvalitet på de inlämnade sammanfattande uppgifterna och till att det administrativa fungerar förhållandevis smidigt.

3.3. Gruppundantagsförordningen för små och medelstora företag inom jordbruket

Kommissionen konstaterar att medlemsstaterna har använt förordning 1/2004 på mycket olika sätt. Detta kan hänga samman med skillnader i hur mycket tid som nationella förvaltningar behöver för att anpassa sig till den nya förordningen, särskilt i medlemsstater där ett betydande antal stödåtgärder förvaltas på regional och lokal nivå. En analys av de åtgärder som fortfarande anmäls visar att ett betydande antal utan problem skulle kunna omfattas av gruppundantagsförordningarna. En av anledningarna kan vara risken för att andra än små och medelstora företag kan dra fördel av stödåtgärden även om det för de flesta medlemsstater förefaller osannolikt att jordbruksföretag inte uppfyller definitionen för små och medelstora företag.

När det gäller EU-10-medlemsstaterna kan de särskilda ordningarna för befintliga stöd inom jordbruket[13] vara den viktigaste anledningen till att det införts ett relativt litet antal nya stödåtgärder och att undantagsförordningen sällan används. Det kanske ändrar sig när bestämmelsen om tidsbegränsning börjar gälla för befintliga stödåtgärder den 1 maj 2007.

Det har noterats relativt få problem när det gäller tillämpningen av förordning (EG) nr 1/2004. De största problemen har samband med tolkningen av bestämmelserna i artiklarna 4.8 och 7.7 om att endast investeringsstöd som inte begränsas till särskilda jordbruksprodukter omfattas av förordningen. Det har också uppstått frågor om bestämmelsen i artikel 4.8 om att stöd för ”rena ersättningsinvesteringar” inte får undantas från anmälningsskyldigheten. På det hela taget var det omkring 10 % av de åtgärder för vilka sammanfattande uppgifter lämnats in enligt förordning (EG) nr 1/2004 som gav upphov till vissa tvivel om att alla villkor i förordningen var uppfyllda.

3.4. Gruppundantagsförordningen för små och medelstora företag inom fiskerinäringen

Efter en inledande period med begränsat intresse för den nya gruppundantagsförordningen för små och medelstora företag inom fiskerinäringen har kommissionen i flera medlemsstater noterat en ökning av kunskapen om och användningen av förordningen. Kommissionens förhandskontroller av åtgärderna hjälper medlemsstaterna att genomföra bestämmelserna i förordningen på ett korrekt sätt och att göra ändringar när så är nödvändigt. Offentliggörandet av undantagna åtgärder på Internet har bidragit till att förbättra insynen och en effektiv kontroll av de statliga stöden inom fiskerinäringen.

3.5. Insyn och kontroll

Offentliggörande av åtgärder som omfattas av gruppundantagsförordningar

På grund av att de måste översättas till 19 språk tar det ungefär sex månader innan uppgifter om åtgärder som omfattas av gruppundantagsförordningarna offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. Ytterligare fördröjningar uppstod under tiden efter anslutningen. Dessutom har det diskuterats om offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning är det bästa sättet att säkerställa insyn. Ett snabbare offentliggörande på Internet av åtgärderna på det giltiga språket kan vara med ändamålsenligt. I syfte att omgående öka insynen offentliggör kommissionen de sammanfattande uppgifter som lämnats in efter den 1 januari 2006 på det giltiga språket på Internet, fastän man inte har någon rättslig skyldighet att göra det.

De ytterligare bestämmelser som infördes genom den andra generationen gruppundantagsförordningar har ökat insynen väsentligt (se 2.3).

Årsrapporter

De nya kraven på rapportering som fastställs i tillämpningsförordningen har standardiserat och förenklat de uppgifter som krävs för samtliga stödåtgärder och sålunda gjort bördan mindre betungande för medlemsstaterna. I enlighet med kravet i bemyndigandeförordningen har kommissionen via Circa[14] gjort uppgifter tillgängliga för medlemsstaterna om antalet åtgärder som omfattas av gruppundantag samt utgifterna för dessa.

Kontroll

För de gruppundantagsförordningar som tillhör generaldirektoratets ansvarsområde genomför GD Konkurrens en mindre förhandskontroll av att de sammanfattande uppgifterna är fullständiga. GD Jordbruk granskar de sammanfattande uppgifterna före genomförandet vilket innebär att eventuella problem kan upptäckas på ett tidigt stadium.

När det gäller förordningen om stöd av mindre betydelse skiljer den sig från de övriga gruppundantagsförordningarna genom att den, för det första, formellt kräver att den beviljande myndigheten informerar (den potentiella) stödmottagaren om det faktum att han mottar stöd av mindre betydelse, och, för det andra, ålägger den beviljande myndigheten att undersöka huruvida stödmottagaren inte redan har mottagit andra stöd av mindre betydelse för att kontrollera att det nya stödet inte medför att det totala beloppet kumulerat stöd överstiger stödtaket. När förordning (EG) nr 69/2001 antogs rådde det enighet om att man kunde bortse från det första villkoret om det upprättades ett centralt register över de stöd av mindre betydelse som beviljas av myndigheterna i samtliga medlemsstater. Enligt kommissionens uppgifter är det bara några få medlemsstater som har inrättat ett sådant register (Slovakien, Litauen).

Bemyndigandeförordningen har också utvidgat de nationella domstolarnas roll. Klagande kan vända sig till de nationella domstolarna om deras konkurrenter har mottagit stöd som inte är förenligt med villkoren i den tillämpliga gruppundantagsförordningen. Om en nationell domstol konstaterar att kriterierna inte är uppfyllda måste stödet anses som oanmält stöd med alla de konsekvenser som detta medför, bland annat att stödet måste återkrävas från stödmottagarna. Kommissionen känner inte till något fall som hänskjutits till nationell domstol.

4. SLUTSATSER OM TILLÄMPNINGEN AV BEMYNDIGANDEFÖRORDNINGEN OCH DEN FRAMTIDA UTVECKLINGEN

Erfarenheterna har visat att målsättningarna med bemyndigandeförordningen till stor del har uppnåtts i och med att medlemsstaterna har kunnat införa 1 300 stödåtgärder för en rad olika sektorer genom ett förenklat förfarande. Detta har åtföljts av en betydande minskning av antalet anmälda stödåtgärder, vilket emellertid enbart gjorde det möjligt för kommissionen att klara av den ökade arbetsbördan som uppstod till följd av den senaste utvidgningen. Vissa medlemsstater fortsätter likväl att anmäla stödåtgärder som skulle kunna genomföras i enlighet med en av gruppundantagsförordningarna, i flesta fall för att få klarhet om rättsläget. Vid utarbetandet av en revidering av gruppundantagsförordningarna kommer kommissionen att sträva efter att förbättra och förtydliga flera bestämmelser och definitioner och se över förordningarnas tillämpningsområde i syfte att ytterligare begränsa anmälningsskyldigheten samtidigt som det säkerställs att gruppundantagsförordningarna även fortsättningsvis endast omfattar grupper av fall där kommissionen med tillräcklig säkerhet kan utesluta alla konkurrensproblem.

I linje med handlingsplanen för statligt stöd[15] avser kommissionen att samla alla de befintliga gruppundantagsförordningar som generaldirektoratet ansvarar för i en allmän gruppundantagsförordning och bredda dess tillämpningsområde till att omfatta vissa typer av miljöstöd. Denna skulle också omfatta gruppundantagsförordningen om regionalstöd som antogs den 24 oktober 2006.[16] Eftersom lagstiftningsprocessen inte kommer att slutföras före utgången av 2006 förlängde kommissionen i december 2006 giltigheten för ovannämnda förordningar till och med den 30 juni 2008. En ny gruppundantagsförordning för stöd till små och medelstora företag som är verksamma inom produktion av jordbruksprodukter antogs den 6 december 2006. Genom denna nya förordning breddas tillämpningsområdet för gruppundantagsförordningen för stöd till små och medelstora företag (kommissionens förordning (EG) nr 70/2001 av den 21 januari 2001, ändrad genom förordning 364/2004 av den 25 februari 2004) till att omfatta små och medelstora företag som är verksamma inom bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter. Den 12 december 2006 antogs en ny förordning om stöd av mindre betydelse.[17]. (Bilaga A)

I linje med handlingsplanen för statligt stöd planerar kommissionen också att öka sin kontroll i syfte att säkerställa att medlemsstaterna följer bestämmelserna i gruppundantagsförordningarna. Bestämmelserna om insyn, rapportering och kontroll i förordningarna måste därför noga ses över.

ANNEX

A List of all (group exemption and de minimis) Regulations on the basis of the Enabling Regulation

- Commission Regulation (EC) No 68/2001 of 12 January 2001 on the application of Articles 87 and 88 of the EC Treaty to training aid (OJ L 10, 13.01.2001, p. 20-29); (Press release IP/00/1415) and No 363/2004 of 25 February 2004 amending Regulation (EC) No 68/2001 (OJ L 63, 28.02.2004, p. 20-21); (Press release IP/03/1788)

- Commission Regulation (EC) No 69/2001 of 12 January 2001 on the application of Articles 87 and 88 of the EC Treaty to de minimis aid (OJ L 10, 13.1.2001, p. 30-32); (Press release IP/00/1415)

- Commission Regulation (EC) No 70/2001 of 12 January 2001 on the application of Articles 87 and 88 of the EC Treaty to State aid to SME s (OJ L 10, 13.01.2001, p. 33-42); (Press release IP/00/1415) and No 364/2004 of 25 February 2004 amending Regulation (EC) No 70/2001 as regards the extension of its scope to include aid for research and development (OJ L 63, 28.02.2004, p. 22-29); (Press release IP/03/1788)

- Commission Regulation (EC) No 2204/2002 of 5 December 2002 on the application of Articles 87 and 88 of the EC Treaty to State aid for employment (OJ L 337, 13.12.2002, p. 3-14); (Press release IP/02/1618)

- Commission Regulation (EC) No 1/2004 of 23 December 2003 on the application of Articles 87 and 88 of the EC Treaty to State aid to SMEs active in the production, processing and marketing of agricultural products (OJ L 1, 03.01.2004, p. 1-16); (Press release IP/03/1691)

- Commission Regulation (EC) No 1595/2004 of 8 September 2004 on the application of Articles 87 and 88 of the EC Treaty to State aid to SMEs active in the production, processing and marketing of fisheries products (OJ L 291 of 14.09.2004, p. 3-11); (Press release IP/04/827)

- Commission Regulation (EC) No 1860/2004 of 6 October 2004 on the application of Articles 87 and 88 of the EC Treaty to de minimis aid in the agriculture and fisheries sector (OJ L 325, 28.10.2004, p. 4-9); (Press release IP/04/1188)

- Commission Regulation (EC) No 1628/2006 of 24 October 2006 on the application of Articles 87 and 88 of the EC Treaty to national regional investment aid (OJ L 302 of 1.11.2006, p. 29-40); ( IP/06/1453 of 24/10/2006 )

- Commission Regulation (EC) No 1857/2006 of 15 December 2006 on the application of Articles 87 and 88 of the Treaty to State aid to small and medium-sized enterprises active in the production of agricultural products and amending Regulation (EC) 70/2001 (OJ L 358 of 16.12.2006, p.3-21); (IP/06/1697 of 6.12.2006)

- Commission Regulation (EC ) on the application of Articles 87 and 88 of the Treaty to de minimis aid, adopted by the Commission on 12.12.2006 (IP/06/1765), state aid reform/Legislation section on Commission Web page: http://ec.europa.eu/comm/competition/state_aid/reform/reform.html

- Commission Regulation (EC) amending Regulations (EC) No 2204/2002, (EC) No 70/2001 and (EC) No 68/2001 as regards the extension of the periods of application (publication forthcoming)

B List of draft (group exemption and de minimis) Regulations on the basis of the Enabling Regulation

- Draft Commission Regulation (EC) on the application of Articles 87 and 88 of the Treaty to de minimis aid in the fisheries sector and amending Regulation (EC) No 1860/2004, (Press release IP/06/825), OJ C 276 of 14.11.2006, p. 7., available at http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/site/en/oj/2006/c_276/c_27620061114en00070013.pdf

C Statistical annexes

Table 1 : Trend in the number of measures for which summary information forms were submitted under the State aid GER, 2001-2005, EU-25

[pic]

Note: The table excludes cases withdrawn. Figures for the EU-10 Member States are included as of 1 May 2004. Source: DG Competition, DG Fisheries, DG Agriculture

Table 2: Number of measures by Member State for which summary information forms were submitted under the State aid GER, 2001-2005

[pic]

Note: The table excludes cases withdrawn. Figures for the EU-10 Member States are included as of 1 May 2004. Source: DG Competition, DG Fisheries, DG Agriculture

Table 3: Aid awarded under measures for which summary information forms were submitted under the State aid GER, 2005 (in million Euro)

[pic]

Source: DG Competition - Scoreboard Autumn 2006 (Table 13). Figures exclude expenditure for measures submitted under the group exemptions for agriculture and fisheries. Figures for the EU-10 Member States are included from 1 May 2004.

Useful links and addresses:

D State aid Scoreboard

Web-address: http://ec.europa.eu/comm/competition/state_aid/studies_reports/studies_reports.html

E Web-page addresses of the publication of the GER measures in authentic language

- DG COMP:

http://ec.europa.eu/comm/competition/state_aid/register/

- DG AGRI:

http://ec.europa.eu/agriculture/stateaid/exemption/info_en.htm

- DG FISH:

http://ec.europa.eu/fisheries/legislation/state_aid/block_exemption_en.htm

F List of Commission Units responsible for GER/Contact addresses

DG COMP:

- Unit I1 - State aid Policy,

Head of Unit Alain ALEXIS, tel: +32 2 29 55303

- Unit I3 - State aid network and transparency,

Head of Unit Wolfgang MEDERER, tel: +32 2 29 53584

DG AGRI:

- Unit H2 Competition

Head of Unit Susana MARAZUELA AZPIROZ tel: +32 2 29 65725

DG FISH:

- Unit D3 – Legal issues,

Michel MORIN, tel: +32 2 29 67022

DG TREN:

- Unit A4 – Internal market and Competition,

Anna COLUCCI, tel: +32 2 29 68319

Questions and information on the Evaluation Report:

Wolfgang Mederer

European Commission

DG Competition

Unit I3 - State aid network and transparency

Rue de la Loi, 200

1000 Brussels

Belgium

E-mail to DG Competition: stateaidgreffe@ec.europe.eu

[1] Rådets förordning (EG) nr 994/98 av den 7 maj 1998 om tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen på vissa slag av övergripande statligt stöd, EGT L 142, 14.5.1998, s. 1.

[2] Ang. förlängning av giltigheten, se avsnitt 4.

[3] Ang. regionalt investeringsstöd, se avsnitt 4 och fotnot 16.

[4] Kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EUT L 140, 30.4.2004, s. 1).

[5] Kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag, EUT L 124, 20.5.2003, s. 36 som gäller från och med den 1 januari 2005 då den ersatte kommissionens rekommendation 96/280/EG av den 3 april 1996, EGT L 107, 30.4.1996, s. 4.

[6] Artikel 3 i bemyndigandeförordningen.

[7] Kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 (EUT L 140, 30.4.2004); se kapitel II och bilaga IIIA, IIIB (Jordbruk) och IIIC (Fiske).

[8] Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 (EGT L 83, 27.3.1999, s. 6), art. 15.1. För kommissionens befogenheter att återkräva stöd skall en preskriptionstid på tio år gälla.

[9] Omkring 20 % av dessa åtgärder gäller stöd till forskning och utveckling.

[10] När det gäller Frankrike omfattar uppgifterna inte jordbrukssektorn.

[11] Det finns ännu inga tillgängliga uppgifter som rör jordbruk och fiske.

[12] Mål C-110/03 Belgien mot kommissionen . Dom av den 14 april 2005.

[13] Anslutningsfördraget, bilaga IV punkt 4. ”Jordbruk”, sidan 798 i den version som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning L 236 av den 23 september 2003.

[14] Circa (Communication & Information Resource Centre Administrator) möjliggör utbyte av konfidentiell och icke-konfidentiell information mellan kommissionen och medlemsstaterna.

[15] http://ec.europa.eu/comm/competition/state_aid/overview/sar.html

[16] Kommissionens förordning (EG) nr 1628/2006 av den 24 oktober 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt regionalt investeringsstöd (EUT L 302, 1.11.2006, s. 29).

[17] Omfattar stöd till transportsektorn