[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 15.12.2006

KOM(2006) 799 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

Europeiska gemenskapens rapport om tilldelad mängd (enligt artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 280/2004/EG om en mekanism för övervakning av utsläpp av växthusgaser inom gemenskapen och för genomförande av Kyotoprotokollet

1. INLEDNING

Denna rapport är en sammanfattning av den tekniska rapport som har utarbetats av Europeiska miljöbyrån och som på Europeiska gemenskapens vägnar skall skickas till sekretariatet för FN:s ramkonvention om klimatförändringar, UNFCCC, för att underlätta beräkningen av tilldelad mängd enligt artiklarna 7 och 8 i Kyotoprotokollet, och visa gemenskapens förmåga att redovisa utsläpp och tilldelad mängd under den första åtagandeperioden enligt Kyotoprotokollet (rapporten om tilldelad mängd).

Kyotoprotokollet ratificerades av Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater den 31 maj 2002. Vid ratificeringen förklarade gemenskapen att gemenskapen och dess medlemsstater skulle fullgöra sina respektive åtaganden om begränsning och minskning av utsläpp enligt artikel 3.1 samt artikel 4 i protokollet. Vid ratificeringen var följande femton stater medlemmar i EU: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Förenade kungariket, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Sverige, Tyskland och Österrike. Dessa femton stater var också medlemmar i EU när Kyotoprotokollet antogs i december 1997. I enlighet med artikel 4.4 i Kyotoprotokollet skall inte anslutningen av tio ytterligare medlemsstater efter antagandet av protokollet påverka gemenskapens åtagande enligt detta. Gemenskapens beräkning av tilldelade mängder avser därför de femton medlemsstater som anges enligt ovan (EU-15). I rapporten om tilldelad mängd anges också uppgifter för de åtta nya medlemsstater som har kvantifierade skyldigheter att begränsa och minska utsläpp enligt Kyotoprotokollet (Tjeckien, Estland, Ungern, Lettland, Litauen, Polen, Slovenien och Slovakien). Cypern och Malta har inte en kvantifierad skyldighet att begränsa och minska utsläpp enligt Kyotoprotokollet och omfattas därför inte av denna rapport.

I enlighet med UNFCCC:s beslut 13/CMP.1 (metoder för beräkning av tilldelade mängder enligt artikel 7.4 i Kyotoprotokollet) skall rapporten om tilldelad mängd bestå av två delar.

2. DEL 1

a) Fullständiga inventeringar av antropogena utsläpp från källor och upptag i kolsänkor av växthusgaser (GHG)

De fullständiga inventeringarna av antropogena utsläpp från källor och upptag i kolsänkor av växthusgaser som inte regleras genom Montrealprotokollet för samtliga år från 1990 till 2004 är införlivade i bilaga I (Gemenskapens inventeringsrapport) och bilaga II (gemensamma formattabeller för rapportering för EU-15 och EU-25) till Gemenskapens rapport om tilldelade mängder som utarbetats av Europeiska miljöbyrån. De uppgifter som ingår i dessa inventeringar av växthusgaser utgör grunden för beräkning av Europeiska gemenskapens tilldelade mängd enligt vad som anges i detta meddelande.

b) Identifikation av Europeiska gemenskapens valda basår för HFC, PFC och SF6 enligt artikel 3.8

Gemenskapens basårsutsläpp är summan av respektive basårsutsläpp i de femton medlemsstater som enades om att gemensamt fullgöra sina respektive åtaganden enligt artikel 3 i Kyotoprotokollet. Denna regel omfattar också basåret för fluorkolväten (HFC), perfluorkolväten (PFC) och svavelhexafluorid (SF6). När det gäller dessa gaser kan de parter som omfattas av bilaga I i Kyotoprotokollet välja antingen 1995, enligt artikel 3.8 i Kyotoprotokollet, eller basåret för andra växthusgaser i bilaga A (för det mesta 1990). Österrike, Frankrike och Italien valde 1990 som basår för dessa gaser, och de övriga medlemsstaterna valde 1995. Basåret för utsläpp av samtliga övriga växthusgaser enligt Kyotoprotokollet är 1990 för EU-15.

Basår för HFC, PFC och SF6 för de nya medlemsstaterna med åtaganden enligt Kyotoprotokollet är 1995, utom när det gäller Slovakien som valde 1990 som basår för fluorerade gaser. Basår för utsläpp av alla övriga växthusgaser enligt Kyotoprotokollet är 1990, utom för Polen (1988), Slovenien (1986) och Ungern (1985-87).

c) Avtalet enligt artikel 4 där parten har ingått ett sådant avtal för att fyllgöra åtagandet enligt artikel 3 gemensamt med andra parter

I Kyotoprotokollet artikel 4 finns ett alternativ för parterna att fullgöra sina respektive åtaganden enligt artikel 3 gemensamt, genom att arbeta inom ramen för och tillsammans med ett regionalt ekonomiskt integrationsorgan. I Europeiska gemenskapens och dess medlemsstaters avtal att gemensamt fullgöra sina respektive åtaganden enligt artikel 3.1 i Kyotoprotokollet (det gemensamma fullgörandeavtalet) fastställdes åtaganden om kvantifierade begränsningar och minskningar av utsläpp för gemenskapen och dess medlemsstater för den första åtagandeperioden 2008-2012. Dessa åtaganden avser medlemsstaternas tilldelade mängd enligt Kyotoprotokollet. Den fullständiga avtalstexten ingår i rådets beslut om godkännande av Kyotoprotokollet[1] och anmäldes till UNFCCC:s sekretariat efter gemenskapens och medlemsstaternas ratificering.

d) Beräkningar av tilldelade mängder enligt artikel 3.7 och 3.8 på grundval av inventeringen av antropogena utsläpp från källor och upptag i kolsänkor av växthusgaser som inte omfattas av Montrealprotokollet

Europeiska gemenskapens tilldelade mängd enligt artikel 3.7 och 3.8 är det procenttal, som införts för gemenskapens räkning i bilaga B till Kyotoprotokollet (92 %), av dess basårsutsläpp multiplicerat med fem. Gemenskapens basårsutsläpp är 4 276 359 577 ton koldioxidekvivalent (CO 2 ekv.) och är likvärdig med summan av basårsutsläppen av växthusgaser för EU-15. De mängder som tilldelats gemenskapen och dess medlemsstater till resultat av denna beräkning fastställs i beslut nr xxx/2006/EG[2]. Gemenskapens tilldelade mängd är 19 682 555 325 ton koldioxidekvivalenter . Beräkningen av gemenskapens tilldelade mängd och respektive medlemsstats tilldelade mängd anges i tabell 1. De nya medlemsstaternas tilldelade mängder anges i tabell 2. Den tilldelade mängden för var och en av medlemsstaterna skall upptas i varje medlemsstats register.

Översynen av medlemsstaternas utsläppsuppgifter för basåret enligt Kyotoprotokollet resulterar i en aritmetisk skillnad på 11 403 608 ton koldioxidekvivalenter mellan den mängd som tilldelats Europeiska gemenskapen och summan av de mängder som tilldelats var och en av EU:s femton medlemsstater. Enligt beslut nr xxx/2006/EG skall denna skillnad upptas som tilldelade mängdenheter i Europeiska gemenskapens register.

Tabell 1: Europeiska gemenskapens och medlemsstaternas basårsutsläpp och tilldelade mängder som ingår i det gemensamma fullgörandeavtalet

Medlemsstat/EG | Basårsutsläpp | Utsläpp 1990 på grund av avskogning (artikel 3.7 i Kyotoprotokollet) | Kvantifierat åtagande om utsläppsminskning (bilaga B till Kyotoprotokollet) | Beräknad tilldelad mängd |

Ton CO2 ekv. | Ton CO2 ekv. | % | Ton CO2 ekv. |

Europeiska gemenskapen | 4,276,359,577 | 1,619,634 | 92% | 19,682,555,325 |

Kvantifierat åtagande om begränsning och minskning av utsläpp enligt överenskommelsen om gemensamt fullgörande |

Österrike | 78,959,404 | Ej tillämpligt | 87% | 343,473,407 |

Belgien | 146,890,526 | Ej tillämpligt | 92.5% | 679,368,682 |

Danmark | 69,323,336 | Inga utsläpp från skogsskövling | 79% | 273,827,177 |

Finland | 71,096,195 | Ej tillämpligt | 100% | 355,480,975 |

Frankrike | 563,925,328 | Ej tillämpligt | 100% | 2,819,626,640 |

Tyskland | 1,232,536,951 | Ej tillämpligt | 79% | 4,868,520,955 |

Grekland | 111,054,072 | Ej tillämpligt | 125% | 694,087,947 |

Irland | 55,780,237 | Inga utsläpp från skogsskövling | 113% | 315,158,338 |

Italien | 519,464,323 | Ej tillämpligt | 93.5% | 2,428,495,710 |

Luxemburg | 12,688,140 | Ej tillämpligt | 72% | 45,677,304 |

Nederländerna | 214,588,451 | 280,212 | 94% | 1,008,565,720 |

Portugal | 60,938,032 | 973,829 | 127% | 386,956,503 |

Spanien | 289,385,637 | Ej tillämpligt | 115% | 1,663,967,412 |

Sverige | 72,281,599 | Ej tillämpligt | 104% | 375,864,317 |

Storbritannien | 779,904,144 | 365,593 | 87.5% | 3,412,080,630 |

* Basårsutsläppen utesluter utsläpp och upptag från markanvändning, ändring av markanvändning och sektorn för skogsmark (LULUCF) men omfattar utsläpp på grund av skogsskövling för de medlemsstater som kan tillämpa artikel 3.7 i Kyotoprotokollet. Flera medlemsstater uppdaterade sina växthusgasinventeringar inför denna rapport jämfört med den växthusgasinventering som inlämnades i april 2006 till UNFCCC.

Tabell 2: Nya medlemsstaters basårsutsläpp och tilldelade mängder med åtaganden enligt artikel 3 i Kyotoprotokollet

Medlemsstat | Basårsutsläpp med undantag av LULUCF | Utsläpp 1990 på grund av avskogning (artikel 3.7 i Kyotoprotokollet) | Kvantifierat åtagande om utsläppsminskning (bilaga B till Kyotoprotokollet) | Beräknad tilldelad mängd |

Ton CO2 ekv. | % | Ton CO2 ekv. |

Tjeckien | 196,280,576 | Ej tillämpligt | 92% | 902,890,649 |

Estland | 43,022,295 | Ej tillämpligt | 92% | 197,902,558 |

Ungern | 123,034,090 | Ej tillämpligt | 94% | 578,260,222 |

Lettland | 25,894,218 | Ej tillämpligt | 92% | 119,113,402 |

Litauen | 48,103,464 | Ej tillämpligt | 92% | 221,275,934 |

Polen[3] | 565,829,000 | Ej tillämpligt | 94% | 2,673,496,300 |

Slovakien | 73,360,100 | Ej tillämpligt | 92% | 337,456,459 |

Slovenien | 20,203,252 | Ej tillämpligt | 92% | 92,934,961 |

3. DEL 2

a) Beräkning av reserv för åtagandeperioden enligt beslut 11/CMP.1

Reserven för åtagandeperioden (Commitment Period Reserve, CPR) är den lägsta av varje 90 procent av en parts tilldelade mängd enligt artikel 3.7 och 3.8 i Kyotoprotokollet eller 100 procent av fem gånger den senast reviderade inventeringen. I tabell 3 anges reserver för åtagandeperioden för EU-15 och Europeiska gemenskapen. I tabell 4 visas reserver för åtagandeperioden för nya medlemsstater med kvantifierade åtaganden om begränsning och minskning av utsläpp enligt artikel 3 i Kyotoprotokollet.

Tabell 3: Reserv för åtagandeperioden för Europeiska gemenskapen och EU-15

Medlemsstat/EG | Beräknad tilldelad mängd | Reserv för åtagandeperioden (metod för beräkning av reserv för åtagandeperioden) 90 % av tilldelad mängd) |

Ton CO2 ekv. | Ton CO2 ekv. |

Europeiska gemenskapen | 17,704,036,546 |

Österrike | 343,473,407 | 309,126,066 |

Belgien | 679,368,682 | 611,431,814 |

Danmark | 273,827,177 | 246,444,459 |

Finland | 355,480,975 | 319,932,878 |

Frankrike | 2,819,626,640 | 2,537,663,976 |

Tyskland | 4,868,520,955 | 4,381,668,860 |

Grekland | 694,087,947 | 624,679,152 |

Irland | 315,158,338 | 283,642,504 |

Italien | 2,428,495,710 | 2,185,646,139 |

Luxemburg | 45,677,304 | 41,109,574 |

Nederländerna | 1,008,565,720 | 907,709,148 |

Portugal | 386,956,503 | 348,260,853 |

Spanien | 1,663,967,412 | 1,497,570,671 |

Sverige | 375,864,317 | 338,277,885 |

Förenade kungariket | 3,412,080,630 | 3,070,872,567 |

Tabell 4: De nya medlemsstaternas reserv för åtagandeperioden med åtaganden enligt artikel 3 i Kyotoprotokollet

Medlemsstat | CPR | Metod för beräkning av reserv för åtagandeperioden |

Ton CO2 ekv. |

Tjeckien | 735,719,710 | 5*2003 års inventering |

Estland | 106,806,120 | 5*2004 års inventering |

Ungern | 419,762,705 | 5*2004 års inventering |

Lettland | 53,730,643 | 5*2004 års inventering |

Litauen | 105,251,557 | 5*2004 års inventering |

Polen | 1,942,365,000 | 5*2004 års inventering |

Slovakien | 255,230,824 | 5*2004 års inventering |

Slovenien | 83,641,463 | 90% av tilldelad mängd) |

b) Identifikation av val av enkla minimivärden för trädkronetäckning, markområde och trädhöjd för användning vid redovisningen enligt artikel 3.3. och 3.4

Medlemsstaterna har valt tröskelvärden för skogsdefinitionen vid rapportering av verksamheterna nybeskogning, återbeskogning och avskogning enligt artikel 3.3. i Kyotoprotokollet. När Europeiska gemenskapen samlade in uppgifter från medlemsstaterna valde medlemsstaterna tröskelvärden för täckning av trädkronor, markområden och trädhöjd i enlighet med den skogsdefinition som används för rapportering till FAO. I tabell 5 visas en översikt over medlemsstaternas val som framgår av deras rapporter för att underlätta beräkningen av tilldelad mängd. I tabell 6 visas samma översikt för de nya medlemsstaterna..

Tabell 5: De femton medlemsstaternas val av tröskelvärden för skogsdefinitionen vid rapportering enligt artikel 3.3. i Kyotoprotokollet.

Medlemsstat | Minimivärde för täckning av trädkronor (%) | Minsta trädhöjd (m) | Minsta område för skogsmarksområde (ha) |

Österrike | 30 % | 2 | 0.05 |

Belgien | 20 % | 5 | 0.5 |

Danmark | 10 % | 5 | 0.5 |

Finland | 10 % | 5 | 0.5 |

Frankrike | 10 % | 5 | 0.5 |

Tyskland | 10 % | 5 | 0.1 |

Grekland | Ej inlämnat. | Ej inlämnat. | Ej inlämnat. |

Irland | 20 % | 5 | 0.1 |

Italien | 10 % | 5 | 0.5 |

Luxemburg | 10 % | 5 | 0.5 |

Nederländerna | 20 % | 5 | 0.5 |

Portugal | 10 % | 5 | 1 |

Spanien | 20 % | 3 | 1 |

Sverige | 10 % | 5 | 0.5 |

Förenade kungariket | 20 % | 2 | 0.1 |

Tabell 6: De nya medlemsstaternas val av tröskelvärden för skogsdefinitionen vid rapportering enligt artikel 3.3. i Kyotoprotokollet.

Medlemsstat | Minimivärde för täckning av trädkronor (%) | Minsta trädhöjd (m) | Minsta område för skogsmarksområde (ha) |

Tjeckien | 30 % | 2 | 0.05 |

Estland | 30 % | 1.3 | 0.5 |

Ungern | 30 % | 5 | 0.5 |

Lettland | 20 % | 5 | 0.1 |

Litauen | 10 % | 5 | 0.1 |

Polen | 10 % | 2 | 0.1 |

Slovakien | 20 % | 5 | 0.3 |

Slovenien | 30 % | 2 | 0.05 |

c) Identifikation av val av verksamheter enligt artikel 3.4 för införlivande i redovisningen för den första åtagandeperioden.

I artikel 3.4 i Kyotoprotokollet anges valmöjligheten att införliva verksamheterna skogsförvaltning, skötsel av odlingsmark, skötsel av betesmark och återställande av vegetationen i redovisningen av utsläpp och sänkor för den första åtagandeperioden. Medlemsstaterna beslutade att välja in dessa verksamheter i den nationella rapporteringen enligt Kyotoprotokollet. Europeiska gemenskapens inventering och beräkning av tilldelad mängd grundas på valet av åtgärder av EU:s femton medlemsstater. I tabell 7 visas en översikt över de femton medlemsstaternas val av åtgärder enligt artikel 3.4 som skall rapporteras i deras rapporter för att underlätta beräkningen av tilldelad mängd. I tabell 8 visas det beslut enligt artikel 3.4 som fattats av medlemsstaterna.

Tabell 7: EU:s femton medlemsstaters val av verksamheter enligt artikel 3.4

Medlemsstat | Skogsförvaltning | Skötsel av odlingsmark | Skötsel av betesmark |

Österrike | - | - | - |

Belgien | - | - | - |

Danmark | X | X | X |

Finland | Ej beslutat. | Ej beslutat. | Ej beslutat. |

Frankrike | X | - | - |

Tyskland | Ej beslutat. | Ej beslutat. | Ej beslutat. |

Grekland | Ej beslutat. | Ej beslutat. | Ej beslutat. |

Irland | - | - | - |

Italien | X | - | - |

Luxemburg | - | - | - |

Nederländerna | - | - | - |

Portugal | X | X | X |

Spanien | X | X | - |

Sverige | X | - | - |

Förenade kungariket | X | - | - |

Tabell 8: De nya medlemsstaternas val av verksamheter enligt artikel 3.4

Medlemsstat | Skogsförvaltning | Skötsel av odlingsmark | Skötsel av betesmark |

Tjeckien | X | - | - |

Estland | - | - | - |

Ungern | X | - | - |

Lettland | - | - | - |

Litauen | X | - | - |

Polen | X | Ej beslutat. | Ej beslutat. |

Slovakien | - | - | - |

Slovenien | X | - | - |

d) Identifikation av redovisningsfrekvens för varje verksamhet enligt artikel 3.3 och 3.4

Medlemsstaterna skall identifiera redovisningsfrekvensen för verksamheter enligt artikel 3.3 och 3.4 deras respektive rapporter för att underlätta beräkningen av tilldelad mängd. Tabell 9 och tabell 10 speglar medlemsstaternas val.

Tabell 9: EU:s femton medlemsstaters val av redovisningsfrekvens

Medlemsstat | Årlig redovisning av varje verksamhet enligt artikel 3.3 och 3.4 | Redovisning i slutet av den första åtagandeperioden för |

Österrike | varje verksamhet enligt artikel 3.3 |

Belgien | varje verksamhet enligt artikel 3.3 |

Danmark | X |

Finland | varje verksamhet enligt artikel 3.3, har ej beslutat om verksamheter enligt artikel 3.4 |

Frankrike | X |

Tyskland | Ej beslutat. | Ej beslutat. |

Grekland | Ej beslutat. | Ej beslutat. |

Irland | varje verksamhet enligt artikel 3.3 |

Italien | varje verksamhet enligt artikel 3.3 och 3.4 |

Luxemburg | varje verksamhet enligt artikel 3.3 |

Nederländerna | varje verksamhet enligt artikel 3.3 |

Portugal | varje verksamhet enligt artikel 3.3 och 3.4 |

Spanien | varje verksamhet enligt artikel 3.3 och 3.4 |

Sverige | varje verksamhet enligt artikel 3.3 och skogsförvaltning enligt artikel 3.4 |

Förenade kungariket | varje verksamhet enligt artikel 3.3 och skogsförvaltning enligt artikel 3.4 |

Tabell 10: De nya medlemsstaternas val av redovisningsfrekvens

Medlemsstat | Årsredovisning | Redovisning i slutet av den första åtagandeperioden för |

Tjeckien | varje verksamhet enligt artikel 3.3 och skogsförvaltning enligt artikel 3.4 |

Estland | varje verksamhet enligt artikel 3.3 |

Ungern | varje verksamhet enligt artikel 3.3 och skogsförvaltning enligt artikel 3.4 |

Lettland | varje verksamhet enligt artikel 3.3 |

Litauen | varje verksamhet enligt artikel 3.3 och skogsförvaltning enligt artikel 3.4 |

Polen | varje verksamhet enligt artikel 3.3 och skogsförvaltning enligt artikel 3.4 |

Slovakien | varje verksamhet enligt artikel 3.3 |

Slovenien | varje verksamhet enligt artikel 3.3 och skogsförvaltning enligt artikel 3.4 |

Varje medlemsstat kommer att redovisa nettoutsläpp och sänkor för varje verksamhet enligt artikel 3.3 och 3.4 om de väljs genom att ge sänkkrediter (Removal units, RMU) eller upphäva enheter enligt Kyotoprotokollet grundade på motsvarande rapporterade utsläpp och sänkor från dessa verksamheter och särskilda redovisningsregler. Europeiska gemenskapen kommer vare sig att ge eller upphäva sänkkrediter som grundas på rapporterade utsläpp och sänkor från åtgärder enligt artikel 3.3. och 3.4. Europeiska gemenskapen kommer att rapportera summan av medlemsstaternas kumulerade redovisningsmängder för dessa verksamheter i slutet av åtagandeperioden, vilket utgör medlemsstaternas kumulerade tillägg till eller avdrag från deras tilldelade mängd vid slutet av åtagandeperioden.

e) En beskrivning av det nationella systemet i enlighet med artikel 5.1 som skall rapporteras enligt riktlinjerna inför utarbetandet av uppgifter enligt artikel 7 i Kyotoprotokollet

Syftet med Europeiska gemenskapens inventeringssystem är att säkerställa precision, jämförbarhet, konsekvens, fullständighet, öppenhet och läglighet när det gäller de inventeringar som skall inlämnas av medlemsstaterna och gemenskapen till UNFCCC enligt UNFCCC:s riktlinjer för årliga inventeringar.

Bild 1 illustrerar Europeiska gemenskapens inventeringssystem. Europeiska kommissionens generaldirektorat (GD Miljö) har ansvar att utarbeta Gemenskapens inventering medan varje medlemsstat har ansvar att utarbeta sin egen inventering som skall tjäna som grund för Gemenskapens inventering. Följande institutioner stöder GD Miljö vid utarbetandet av inventeringen: Europeiska miljöbyrån och dess Europeiska ämnescentrum om luft och klimatförändringar (ETC/ACC) samt följande övriga generaldirektorat från Europeiska kommissionen: Eurostat, samt Gemensamma forskningscentret (GFC).

Bild 1: Europeiska gemenskapens inventeringssystem.

Europeiska kommissionen, generaldirektoratet för miljö

GD Miljö har i samråd med medlemsstaterna det övergripande ansvaret för gemenskapens inventering. Medlemsstaterna uppmanas skicka in sina nationella inventeringar och inventeringsrapporter enligt Europaparlamentets och rådets beslut nr 280/2004/EG[4] till Europeiska kommissionen, GD Miljö, och Europeiska kommissionen, GD Miljö, skickar i sin tur in inventeringen och Europeiska gemenskapens inventeringsrapport till UNFCCC:s sekretariat.

- En klimatförändringskommitté som inrättades enligt artikel 9 i beslut nr 280/2004/EG skall bistå kommissionen. Kommittén består av företrädare för medlemsstaterna och ordförande är en företrädare för kommissionen. Arbetsgrupp 1 "årliga inventeringar" har inrättats under klimatförändringskommittén som ett regelmässigt organ för informationsutbyte mellan Europeiska kommissionen (GD Miljö, Eurostat, Gemensamma forskningscentret (GFC)), Europeiska miljöbyrån (ETC/ACC, Europeiska ämnescentrumet/luftmiljö och klimatförändringar) samt medlemsstaterna:

Europeiska miljöbyrån

Europeiska miljöbyrån bistår GD Miljö genom ETC/ACC:s arbete. ETC/ACC stöder Europeiska miljöbyrån i följande verksamheter:

- Utarbetande av inledande kontroller av medlemsstaternas förelägganden i samarbete med Eurostat och Gemensamma forskningscentret till den 28 februari och spridning av resultaten av de inledande kontrollerna (tillståndsrapporter, konsekvens- och avslutningsrapporter).

- Samråd med medlemsstaterna för att klarlägga uppgifter och andra inlämnade upplysningar.

- Utarbetande och spridning av utkastet till Europeiska gemenskapens inventering och inventeringsrapport före den 28 februari på grundval av medlemsstaternas inlämnade uppgifter.

- Utarbetande av den slutliga Europeiska gemenskapens inventering och inventeringsrapport före den 15 april (som skall lämnas av kommissionen till UNFCCC:s sekretariat).

- Bistå medlemsstaterna vid deras rapportering om inventeringen av växthusgaser genom att ställa programvara till deras förfogande.

- Underhåll av inventeringsdatabasen och inventeringsarkiven.

- Genomförande av förfaranden för kvalitetssäkring och kvalitetskontroll (QA/QC) för Gemenskapens inventering som anges i Gemenskapens program för kvalitetssäkring och kvalitetskontroll.

Miljöbyråns och ETC/ACC:s särskilda verksamheter anges i respektive årliga förvaltningsplaner. Miljöbyråns och ETC/ACC:s uppgifter underlättas av Europeiska nätverket för miljöinformation och miljöövervakning (Eionet) som består av Europeiska miljöbyrån som central nod (med stöd av Europeiska ämnescentra) och nationella institutioner i Europeiska miljöbyråns medlemsländer som lämnar och/eller analyserar nationella miljöuppgifter (se http://eionet.eea.eu.int/). Medlemsstaterna uppmuntras att använda centrala uppgiftsförrråd på Eionet för att ställa de insända uppgifterna om växthusgaser till Europeiska kommissionens och ETC/ACC:s förfogande (se http://cdr.eionet.eu.int/).

Europeiska ämnescentrumet om luftmiljö och klimatförändringar (ETC/ACC)

ETC/ACC inrättades genom ett avtal mellan det ledande organet Milieu- en Natuurplanbureau (MNP) i Nederländerna och Europeiska miljöbyrån i mars 2001. Ett uppdaterat ramavtal kommer att inledas från den 1 januari 2007 och kommer att vara i fyra år fram till 2010. ETC/ACC omfattar 11 organisationer och institutioner i åtta europeiska länder. ETC/ACC:s särskilda verksamheter anges i respektive årliga förvaltningsplaner.

GD Eurostat

GD Eurostat bistår GD Miljö och samarbetar med Europeiska miljöbyrån i verksamheter för kvalitetssäkring och kvalitetskontroll som anges i programmet för kvalitetssäkring och kvalitetskontroll, som är inriktat på uppgifter om verksamheten, särskilt energiuppgifter. GD Eurostats särskilda verksamheter anges i respektive årliga förvaltningsplaner.

GD Gemensamma forskningscentret

GD Gemensamma forskningscentret bistår GD Miljö och samarbetar med Europeiska miljöbyrån när det gäller kvalitetssäkring och kvalitetskontroll av gemenskapens inventering med inriktning på sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) och jordbruk. GD Gemensamma forskningscentret genomför dessa verksamheter i nära samarbete med medlemsstaterna och forskningssamfundet. GD Gemensamma forskningscentrets särskilda verksamheter anges i respektive årliga förvaltningsplaner.

Medlemsstaterna

Gemenskapens inventering grundas på de inventeringar som medlemsstaterna lämnar in. Den sammanlagda uppskattningen av utsläpp av växthusgaser inom gemenskapen bör korrekt återge summan av medlemsstaternas nationella inventeringar av växthusgaser. Medlemsstaterna är ansvariga att välja verksamhetsuppgifter, utsläppsfaktorer och andra parametrar som används för deras nationella inventeringar liksom att korrekt tillämpa de metoder som anges i riktlinjerna av den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC), IPCC:s riktlinjer för goda metoder och IPCC:s riktlinjer om goda metoder för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF). Medlemsstaterna är också ansvariga för att införa kvalitetssäkrings- och kvalitetskontrollprogram för inventeringarna.

Den rättsliga grunden för sammanställningen av gemenskapens inventering är beslut nr 280/2004/EG.

Enligt beslut nr 280/2004/EG anmodas varje medlemsstat att inrätta ett nationellt system. Rapporteringskraven för medlemsstaterna enligt beslut nr 280/2004/EG utvecklas vidare i kommissionens beslut 2005/166/EG om regler för genomförande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 280/2004/EG om en mekanism för övervakning av utsläpp av växthusgaser inom gemenskapen och för genomförande av Kyotoprotokollet [5].

Årliga förfaranden

Den årliga sammanställningen av gemenskapens inventering omfattar följande främsta beståndsdelar: Medlemsstaterna skall lämna in de årliga inventeringarna av växthusgaser senast den 15 januari varje år till Europeiska kommissionens GD Miljö. Därefter genomför ETC/ACC, Eurostat och Gemensamma forskningscentret första kontroller av de inlämnade uppgifterna fram till den 28 februari. Den 28 februari sprids utkastet till gemenskapens inventering av växthusgaser och inventeringsrapport till medlemsstaterna för kommentarer. Medlemsstaterna skall kontrollera de nationella uppgifter och de upplysningar som används i gemenskapens inventeringsrapport och skicka in uppdateringar och kommentarer, vid behov, senast den 15 mars. Detta förfarande säkerställer att gemenskapens inventering av växthusgaser och inventeringsrapport inlämnas i tid till UNFCCC:s sekretariat och att gemenskapens inlämning till UNFCCC:s sekretariat överensstämmer med medlemsstaternas inlämningar till UNFCCC.

Kvalitetssäkring och kvalitetskontroll (QA/QC) av gemenskapens inventering

Europeiska kommissionen (GD Miljö) är ansvarig för att samordna kvalitetssäkring och kvalitetskontroll av gemenskapens inventering av växthusgaser, säkerställa att målen i kvalitetssäkrings- och kvalitetskontrollprogrammet uppfylls och att en kvalitetssäkrings- och kvalitetskontrollplan utarbetas. Europeiska miljöbyrån är ansvarig för det årliga genomförandet av kvalitetssäkrings- och kvalitetskontrollförfarandet för gemenskapens inventering.

Eftersom gemenskapens inventering grundas på medlemsstaternas årliga inventeringar, är kvaliteten beroende av kvaliteten i medlemsstaternas inventeringar, medlemsstaternas kvalitetssäkrings- och kvalitetskontrollförfaranden och sammanställningsprocessens kvalitet i gemenskapens inventering. Medlemsstaterna och gemenskapen i sin helhet inför för närvarande kvalitetssäkrings- och kvalitetskontrollförfaranden i syfte att rätta sig efter IPCC:s riktlinjer för goda metoder.

Gemenskapen utarbetade ett kvalitetssäkrings- och kvalitetskontrollprogram i vilket man beskriver kvalitetsmål och kvalitetssäkrings- och kvalitetskontrollprogrammet för inventeringen, inbegripet ansvar och tidsscheman för införandet av kvalitetssäkrings- och kvalitetskontrollförfarandena. Gemenskapens kvalitetssäkrings- och kvalitetskontrollprogram skall ses över varje år och ändras eller uppdateras vid behov. .

De övergripande målen i gemenskapens kvalitetssäkrings- och kvalitetskontrollprogram är följande:

- Tillhandahålla en gemenskapsinventering av utsläpp av växthusgaser och kolsänkor som överensstämmer med summan av medlemsstaternas inventering av utsläpp av växthusgaser och upptag i kolsänkor.

- Införa lämpliga kvalitetssäkrings- och kvalitetskontrollförfaranden på gemenskapens nivå i syfte att efterleva kraven i UNFCCC och Kyotoprotokollet.

- Bidra till förbättrad kvalitet i medlemsstaternas inventeringar.

- Tillhandahålla hjälp vid införandet av nationella kvalitetssäkrings- och kvalitetskontrollprogram.

Ytterligare särskilda mål har utarbetats för att säkerställa att gemenskapens inventering stämmer med UNFCCC:s inventeringsprinciper om öppenhet, fullständighet, konsekvens, jämförbarhet, precision och läglighet.

En kvalitetssäkrings- och kvalitetskontrollplan utarbetades likaledes. I planen anges förfaranden för kvalitetskontroll, dokumentation och arkivering. Tidsscheman för kvalitetssäkrings- och kvalitetskontrollförfaranden och bestämmelser i samband med inventeringsförbättringsplanen ingår också.

Kvalitetskontroll skall genomföras i olika stadier under utarbetandet av gemenskapens inventering. För det första används en rad kontroller för att bestämma konsekvens och fullständighet när det gäller medlemsstaternas uppgifter så att de kan sammanställas på ett öppet sätt på gemenskapsnivå. För det andra genomförs kontroller för att säkerställa att uppgifter sammanställs korrekt på gemenskapsnivå för att uppfylla de övergripande rapporteringskraven. För det tredje förekommer kontroller med avseende på uppgiftsarkivering och dokumentation för att uppfylla olika mål för uppgiftskvalitet.

På grundval av gemenskapens kvalitetssäkrings- och kvalitetskontrollprogram utarbetades en handbok i kvalitetsstyrning i vilken de utmärkande dragen i kvalitetssäkrings- och kvalitetskontrollförfarandena anges (särskilt checklistor och blanketter). Gemenskapens handbok i kvalitetsstyrning är organiserad efter tre viktiga processer (styrning, inventeringssammanställning, stöd) i kvalitetsstyrningssystemet.

Kvalitetskontroller som genomförs under inventeringssammanställningen är den centrala delen i kvalitetshandboken. Kvalitetskontroller skall utföras på tre nivåer: a) Kvalitetskontroll av medlemsstaternas inlämningar, b) kvalitetskontroll av gemenskapens inventeringssammanställning och c) kvalitetskontroller av gemenskapens inventeringsrapport.

f) En beskrivning av det nationella registret, om vilket rapportering skall ske enligt riktlinjerna för framtagande av upplysningar enligt artikel 7 i Kyotoprotokollet

Beskrivningen av gemenskapens nationella register skall följa de riktlinjer för rapportering som anges i beslut 15/CMP.1, del II (rapportering av extra upplysningar enligt artikel 7.1, E. Nationella register) i Kyotoprotokollet. Gemenskapens register skall föras av GD Miljö och ingår för närvarande inte i något samordnat system med en annan parts register. Den programvara som används för gemenskapens register har utarbetats för handeln med utsläppsrätter både enligt EU:s system för handel med utsläppsrätter och Kyotoprotokollet. Båda kräver att deltagarnas register följer FN:s datautbytesstandarder (Data Exchange Standards, DES) som angivits för Kyotoprotokollet.

Potentiella avvikelser mellan gemenskapens register och FN:s Independent Transaction Log (oberoende transaktionsförteckning) kommer att minimeras med hjälp av den metod som antagits för registersystemutvecklingen av EU:s system för handel med utsläppsrätter. Ett antal säkerhetsåtgärder har också använts för att förhindra obehöriga hanteringar och minimera misstag av operatörer. Allmänhetens tillträde till relevant information i gemenskapens register kommer att beviljas enligt internationella och gemenskapens regelverk och krav enligt Kyotoprotokollet.

[1] Rådets beslut 2002/358/EG av den 25 april 2002 om godkännande, på Europeiska gemenskapens vägnar, av Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, och gemensamt fullgörande av åtaganden inom ramen för detta, EGT L 130, 15.5.2002, s. 1.

[2] Kommissionens beslut nr xx/2006/EG av den xx december 2006 om fastställande av respektive utsläppsnivåer som tilldelats gemenskapen och var och en av medlemsstaterna enligt Kyotoprotokollet i enlighet med rådets beslut 2002/358/EG.

[3] Polen lämnade inte in den fullständiga tidsserien för utsläpp av växthusgaser förrän 2004. Basårsuppgifterna i tabellen är de uppgifter som lämnades till kommissionen den 26 juni 2006. Polen rapporterade separat den totala tilldelade mängd som anges i tabellen och som inte stämmer med dessa uppgifter.

[4] Beslut nr 280/2004/EG av den 11 februari 2004 om en mekanism för övervakning av utsläpp av växthusgaser inom gemenskapen och för genomförande av Kyotoprotokollet.

[5] EUT L 55, 1.3.2005, s. 57.