[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION | Bryssel den 19.7.2006 KOM(2006) 403 slutlig 2006/0142 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om införande av en gemenskapskodex om viseringar (framlagt av kommissionen) {SEK(2006) 957}{SEK(2006) 958} MOTIVERING 1) BAKGRUND 110 - Motiv och syfte Inom ramen för det närmare Schengensamarbetet har en gemensam viseringspolitik befunnits vara en grundläggande faktor när det gäller att skapa ett gemensamt område utan kontroller vid de inre gränserna. Schengenbestämmelserna om viseringspolitiken, inklusive de gemensamma konsulära anvisningarna, som utarbetades inom ramen för det mellanstatliga Schengensamarbetet, införlivades med Europeiska unionens institutionella och rättsliga ram i samband med att Amsterdamfördraget trädde i kraft. Schengenbestämmelserna om viseringspolitik har tilldelats en rättslig grund[1] (artikel 62.2 b) och är därför fullt ut en del av gemenskapslagstiftningen. De gemensamma konsulära anvisningarna är för närvarande det grundläggande instrument som reglerar förfaranden och villkor för utfärdande av viseringar för kortare vistelse, transitviseringar och viseringar för flygplatstransitering, även om vissa principer också följer av själva Schengenkonventionen och ett antal bestänmelser förekommer i andra särskilda beslut. I Haagprogrammet framhålls ”nödvändigheten av att ytterligare utveckla den gemensamma viseringspolitiken som en del av ett mångsidigt system som syftar till att underlätta lagligt resande och ta itu med olaglig invandring genom ytterligare harmonisering av nationell lagstiftning och hanteringsförfaranden vid lokala konsulära beskickningar.” Därför uppmanades kommissionen bland annat att ”göra en översyn av de gemensamma konsulära anvisningarna”. För att skapa förutsättningar att infria Haagprogrammets målsättningar och göra den gemensamma viseringspolitken mer konsekvent när det gäller att utfärda ovan nämnda typer av viseringar kommer den föreslagna förordningen att ha till uppgift att - samla alla rättsakter som rör beslut i viseringsärenden i en enda viseringskodex, - utveckla vissa delar av den nu gällande lagstiftningen för att ta hänsyn till den senaste tidens utveckling och nya aspekter av viseringsförfarandet samt för att fylla befintliga luckor, - öka öppenheten och den rättsliga förutsebarheten genom att klargöra den rättsliga statusen för bestämmelserna i de gemensamma konsulära anvisningarna och dess bilagor; detta kan ske genom att man lyfter ut bestämmelser som är överflödiga eller av praktisk, operativ natur ur rättsakten, - stärka rättssäkerheten genom att införa bestämmelser om obligatorisk motivering av beslut om avslag på viseringsansökningar, och - förbättra likabehandlingen av viseringssökande genom att klargöra vissa frågor och därigenom få till stånd en mer harmoniserad tillämpning av lagstiftningen. - Allmän bakgrund Utfärdandet av viseringar för kortare vistelse regleras för närvarande i en rad olika rättsakter, som framgår av avsnittet nedan. Omarbetningen kommer att förenkla den rättsliga ramen, då den gemensamma viseringspolitiken i fortsättningen är avsedd att vara reglerad i följande fyra rättsakter: - Rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav (rättslig grund: artikel 62.2 b i i EG-fördraget). - Rådets förordning (EG) nr 1683/95 av den 29 maj 1995 om en enhetlig utformning av visumhandlingar (rättslig grund: artikel 62.2 b iii i EG-fördraget). - Rådets förordning (EG) nr 333/2002 av den 18 februari 2002 om fastställande av en enhetlig modell för blad för påförande av visering som utfärdas av medlemsstaterna för personer som innehar resehandlingar som inte erkänns av den medlemsstat som utfärdar bladet (rättslig grund: artikel 62.2 b iii). - Denna förordning om införande av en gemenskapskodex om viseringar (rättslig grund: artikel 62.2 a, 62.2 b ii, 62.2 b iv och 62.3 i EG-fördraget). På grund av att rättsakterna vilar på olika rättslig grund, och med hänsyn till den ”variabla geometri” som är knuten till den rättsliga grunden, är det nödvändigt att ha fyra separata rättsakter.130 - Gällande bestämmelser - Rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav. - Rådets förordning (EG) nr 1683/95 av den 29 maj 1995 om en enhetlig utformning av visumhandlingar. - Konvention om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (särskilt artiklarna 9–18, som föreskriver gemensamma och enhetliga principer på det området). - Rådets förordning (EG) nr 415/2003 av den 27 februari 2003 om utfärdandet av viseringar vid gränsen, inbegripet till sjömän i transit. - Gemensamma konsulära anvisningar angående viseringar till diplomatiska beskickningar och karriärkonsulat, som innehåller detaljerade bestämmelser om genomförandet av dessa principer och samlar nästan alla bestämmelser som rör utfärdande av viseringar för kortare vistelse. - Rådets förordning (EG) nr 1091/2001 av den 28 maj 2001 om fri rörlighet med en visering för längre vistelse. - Schengens verkställande kommittés beslut (SCH/Com-ex (93) 21, SCH/Com-ex (93) 24, SCH/Com-ex (94) 25, SCH/Com-ex (98) 12 and SCH/Com-ex (98) 57. - Gemensam åtgärd 96/197/RIF av den 4 mars 1996 beslutad av rådet på grundval av artikel K.3 i EU-fördraget om ett system för flygplatstransitering. 140 - Förenlighet med Europeiska unionens politik och mål på andra områden Vid omarbetningen och ändringen av de gällande reglerna om utfärdande av visering har hänsyn tagits till den nyligen antagna kodexen om Schengengränserna. Handläggningen av viseringsansökningar bör ske på ett professionellt och respektfullt sätt, och stå i proportion till de mål som eftersträvas. Konsulär personal får vid utförandet av sina uppgifter inte diskriminera personer på någon av följande grunder: kön, ras, religion, övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. 2) SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSANALYS - Samråd med berörda parter Vederbörlig hänsyn har tagits till problem som myndigheter i tredjeländer har tagit upp avseende behandlingen av viseringssökande och klagomål som lämnats av enskilda viseringssökande eller deras släktingar. - Inhämtande och utnyttjande av kunskap Hänsyn har tagits till den diskussion som förts mellan medlemsstaternas delegater i rådets arbetsgrupp för visering om problem i förbindelse med utfärandet av viseringar. Hänsyn har också tagits till vad experterna kommit fram till såväl vid de riktade besöken inom ramen för det lokala konsulära samarbetet som vid utvärderingsbesöken inom ramen för Schengensamarbetet. - Konsekvensanalys Kommissionen har utfört en konsekvensanalys, där man undersökte sex olika alternativ till åtgärder: bibehållande av status quo, införande av gemensam fortbildning för medlemsstaternas konsulära personal, förstärkning av det lokala konsulära samarbetet, minimal översyn av gällande lagstiftning, omarbetning av gällande lagstiftning samt inrättande av gemensamma konsulära beskickningar. Vi har valt alternativet med omarbetning som lösning för att skapa en konsekvent och uttömmande lagstiftning och förbättra harmoniseringen på ett tillfredsställande och övergripande sätt. Konskevensanalysen har bifogats detta förslag. 3) RÄTTSLIGA ASPEKTER 305 - Sammanfattning av den föreslagna åtgärden Genom att införliva alla rättsakter som reglerar villkor och förfaranden för utfärdande av visering i en enda viseringskodex, förbättra insynen och klargöra befintliga regler, införa åtgärder som syftar till att förbättra harmoniseringen av förfaranden samt stärka den rättsliga förutsebarheten och rättssäkerheten, kan man garantera en fullt utvecklad gemensam politik med likabehandling av viseringssökande.310 - Rättslig grund Som rättslig grund för denna förordning föreslås följande: - I princip artikel 62.2 b ii i EG-fördraget, eftersom den föreslagna lagstiftningen inför gemensamma ”regler om visering för vistelser som inte är avsedda att vara längre än tre månader”. - Dessutom EG-fördragets artikel 62.2 a, om ”normer och förfaranden som medlemsstaterna skall följa när de utför personkontroller vid sådana [yttre] gränser”. Syftet är att kunna integrera bestämmelser om visering för flygplatstransitering i den gemensamma viseringskodexen. Flygplatstransitering är inte en visering i egentlig bemärkelse, avsedd för vistelse på medlemsstaternas territorium, och omfattas således inte av det viseringsbegrepp som används i artikel 62.2 b. Det är ett tillstånd som lämnas inför en tredjelandsmedborgares transitering genom det internationella transitområdet på en flygplats, i syfte att förhindra olagliga inresor. Denna typ av visering kan således ses som ”normer och förfaranden” rörande gränskontroll och förebyggande av olaglig invandring. Subsidiaritetsprincipen Enligt artikel 62.1 och 62.2 b i EG-fördraget har gemenskapen behörighet – och till och med skyldighet – att besluta om regler om visering för vistelser som inte är avsedda att vara längre än tre månader. Sådana regler måste antas inom fem år efter Amsterdamfördragets ikraftträdande. Gällande gemenskapsbestämmelser om visering för kortare vistelse och transitvisering är en del av Schengeregelverket som är införlivat inom Europeiska unionens ramar. Det befintliga regelverket måste dock utvecklas och kompletteras. Detta gäller även de gällande bestämmelserna om visering för flygplatstransitering. Det befintliga regelverket om visering för kortare vistelse och transitvisering kan endast utvecklas genom antagande av gemenskapsbestämmelser som grundar sig på EG-fördraget. Med hänsyn till det föreslagna initiativets syfte – nämligen att införa en gemenskapskodex om viseringar – bör instrumentet ha formen av en förordning, för att säkerställa att den tillämpas på samma sätt i alla medlemsstater som tillämpar Schengeregelverket. Syftet med denna åtgärd är att omarbeta gällande lagstiftning om den gemensamma viseringspolitiken och förbättra harmoniseringen. Enskilda insatser från medlemsstaternas sida är således inte möjliga av rättsliga skäl. Insatser på gemenskapsnivå är det enda sättet att uppnå målen med förslaget. Skälet till detta är följande: EU-insatser är det enda alternativet med hänsyn till den rättsliga grunden och målen med förslaget. Förslaget är således förenligt med subsidiaritetsprincipen. - Proportionalitetsprincipen Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen av följande skäl: I artikel 5 i EG-fördraget anges att ”[g]emenskapen [inte skall] vidta någon åtgärd som går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen i detta fördrag”. Denna gemenskapsåtgärd måste vara utformad på ett sätt som ger förutsättningar att uppnå målen med förslaget och genomföra det så effektivt som möjligt. Den föreslagna förordningen har inga budgetkonsekvenser för medlemsstaternas diplomatiska beskickningar eller konsulat. De administrativa konsekvenserna av de nya kraven står i proportion till det mål som skall uppnås. - Val av rättsakt Föreslaget instrument: förordning. Bestämmelserna om de förfaranden som skall tillämpas vid alla beslut som rör viseringar är obligatoriska för alla medlemsstater som tillämpar Schengenregelverket fullt ut, och därmed är en förordning den enda typ av rättsakt som kan komma i fråga. 4) BUDGETKONSEKVENSER Förslaget påverkar inte gemenskapens budget. 5) ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Förenkling Förslaget innebär en förenkling av lagstiftningen. Flera olika rättsakter som reglerar förfaranden och villkor för utfärdande av viseringar samlas i en viseringskodex. - Upphävande av gällande lagstiftning Om förslaget antas kommer det att leda till att befintlig lagstiftning på området upphävs. - Omarbetning Förslaget innebär en omarbetning. - Jämförelsetabell En jämförelsetabell som visar vilka bestämmelser som har övertagits från de gemensamma konsulära anvisningarna och Schengenavtalet har bifogats detta förslag. - Närmare redogörelse för förslaget 1. Införlivande i en enda viseringskodex av alla bestämmelser som reglerar utfärdande av visering och beslut om avslag på viseringansökningar samt om förlängning, upphävande, återkallande och förkortande av giltighetstiden för utfärdade viseringar 1.1. Visering för flygplatstransitering Bestämmelserna i den ovan nämnda gemensamma åtgärden återfinns i de gemensamma konsulära anvisningarna, i vilka förteckningen över medborgare som omfattas av kravet på visering för flygplatstransitering ingår som bilaga. För att få till stånd en bättre insyn och harmonisering har det stora antalet – ofta identiska – ”unilaterala” undantag från detta krav för vissa kategorier av personer harmoniserats. För att uppnå det allmänna målet att harmonisera alla aspekter av viseringspolitiken har möjligheten för enskilda medlemsstater att ställa krav på visering för flygplatstransitering för vissa nationaliteter tagits bort. 1.2. Utfärdande av viseringar vid gränsen Rådets förordning (EG) nr 415/2003 om utfärdandet av viseringar vid gränsen, inbegripet till sjömän i transit, har integrerats i denna förordning. 1.3. Upphävande och återkallande av en utfärdad visering För närvarande finns reglerna om upphävande och återkallande av en utfärdad visering i SCH/Com-ex (93) 24 och i de gemensamma konsulära anvisningarna, bilaga 14, avsnitt 2. Alla dessa bestämmelser har samlats i två separata artiklar, där det klart definieras vilka myndigheter som är ansvariga för dessa uppgifter. 1.4. Förlängning av en utfärdad visering En tredjelandsmedborgare som befinner sig på medlemsstaternas territorium på grundval av en giltig visering kan ha giltiga skäl att stanna längre än till det datum då hans eller hennes ursprungliga visering löper ut. De regler som gäller för sådana situationer (SCH Com-ex (93) 21) har synliggjorts. En harmoniserad lösning har föreslagits. Förlängningar bör endast bekräftas i form av en stämpel, i enlighet med den modell som finns i en bilaga till förordningen. Skälet är att beslut om förlängning i de flesta fall fattas av medlemsstaternas myndigheter, som av säkerhetsskäl torde vara ovilliga att hålla lager av väl skyddade viseringsmärken. 1.5. Utbyte av statistiska uppgifter Eftersom analys av statistik om antalet utfärdade viseringar och antalet avslag på viseringsansökningar är ett värdefullt förvaltningsverktyg, både på lokal och på central nivå, föreskriver förordningen att sådana uppgifter skall utbytas i ett gemensamt format och meddelas kommissionen två gånger per år (kommissionen kommer att avsvara för offentliggörandet av uppgifterna) och inom de enskilda jurisdiktionerna varje månad. Trots att det finns två SCH/Com-ex-beslut om utbyte av statistik [(94) 25 and (98) 12] finns det för närvarande ingen användbar och jämförbar statistik om antalet viseringar som utfärdats respektive antalet viseringsansökningar som avslagits. 2. Nya aspekter av förfarandet för utfärdande av viseringar Inrättandet av informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse kommer att förändra handläggningen av viseringsansökningar i grunden. Å ena sidan kommer medlemsstaterna att ha omedelbar tillgång till uppgifter om alla personer som har ansökt om visering (under den 5-årsperiod som uppgifterna får lagras), vilket kommer att underlätta prövningen av efterföljande viseringsansökningar. Å andra sidan kommer införandet av biometriska kännetecken som ett krav för ansökan om visering att ha en betydande inverkan på de praktiska aspekterna av mottagandet av ansökningar. Eftersom VIS bör träda i funktion redan 2007, har kommissionen valt att uppdatera de gemensamma konsulära anvisningarna i ett separat lagförslag, som föreskriver standarder för hur de biometriska uppgifterna skall samlas in och anger en rad alternativ till hur medlemsstaterna praktiskt kan organisera sina diplomatiska och konsulära beskickningar med avseende på registreringen av viseringsansökningar. Förslaget omfattar även en rättslig ram för medlemsstaternas samarbete med externa tjänsteleverantörer. Innehållet i det förslaget inarbetas i och anpassas till strukturen i det här förslaget, som kommer att ändras så snart förhandlingarna om det separata förslaget har slutförts. Bestämmelserna om samarbete med kommersiella mellanhänder, till exempel resebyråer och researrangörer, har förstärkts för att ta hänsyn till denna nya situation (se nedan). 3. Vidareutveckling av vissa delar av regelverket 3.1. Klarare regler och stärkt likabehandling av viseringssökande Särskilda bestämmelser om medlemsstaternas skyldighet att tillhandahålla allmänheten all relevant information om utfärdande av viseringar har införts. Vidare har bestämmelser om följande lagts till: a) En längsta utfärdandetid. b) En tydlig distinktion mellan ansökningar som inte kan tas upp till prövning och ansökningar som avslås. c) Full insyn när det gäller den förteckning över tredjeländer vars medborgare omfattas av kravet på föregående samråd. d) Kortare svarsfrister vid föregående samråd. e) Ett harmoniserat formulär om inbjudan eller åtagandeförklaring. f) En skyldighet för medlemsstaterna att delge och motivera beslut som går sökanden emot. g) En rättslig ram för att säkerställa en harmoniserad strategi för samarbete, såväl mellan medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar som med externa, affärsdrivande tjänsteleverantörer. h) Bindande regler för samarbete mellan medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar å ena sidan och kommersiella mellanhänder å den andra. 3.1.1. Föregående samråd Samtidigt som kommissionen är medveten om att medlemsstaternas centrala myndigheter kan ha legitima skäl att vilja bli rådfrågade innan visering utfärdas till medborgare i vissa tredjeländer eller till särskilda kategorier bland dessa medborgare, föreslår den att det nuvarande förfarandet för föregående samråd skall snabbas upp mot bakgrund av den tekniska utvecklingen (snabbare tillgång till och utbyte av information) och för att undvika att dra ut på handläggningen av viseringsansökningar längre än nödvändigt och förebygga oönskade sidoeffekter som visumshopping. Det bör erinras om att fastställandet av ytterligare tredjeländer som skall vara föremål för sådant obligatorisk föregående samråd vid ett flertal tillfällen givit upphov till politiskt missnöje från det berörda tredjelandets sida. I de flesta fall blir det endast aktuellt med samråd för en eller ett fåtal medlemsstater. Detta drabbar de övriga medlemsstaterna, eftersom de måste invänta svar från den medlemsstat som har som erhållit en begäran om samråd innan de kan fatta beslut i de aktuella viseringsärendena. Slutligen har vissa medlemsstater kunnat visa att förfarandet med föregående samråd har ett mycket begränsat mervärde när det gäller möjligheterna att invända mot utfärdandet av en visering. För att undvika några av dessa negativa effekter föreslår kommissionen att fristerna för att svara på framställningar om samråd skall kortas ned betydligt, och den inför en möjlighet för en medlemsstat att begära att endast bli informerad om viseringar som utfärdats till medborgare i vissa tredjeländer eller särskilda kategorier av dessa medborgare, eftersom vissa medlemsstater har angett att det viktigaste syftet med samrådet är att deras centrala myndigheter skall bli informerade om utfärdande av viseringar, inte att begära avslag. För att förbättra insynen vill kommissionen häva den sekretess som gäller för förteckningen över tredjeländer som omfattas av kravet på föregående samråd. Förteckningen är för närvarande placerad i sekretessgraden ”EU RESTREINT” (begränsad). Sekretessen för denna bilaga till de gemensamma konsulära anvisningarna är endast relativ, eftersom tiden det tar att handlägga ansökningar från vissa kategorier av personer avslöjar vilka länder som finns upptagna i förteckningen. Vidare finns innehållet i dessa sekretessbelagda bilagor redan tillgängliga för allmänheten genom de webbplatser som medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar har lag ut på Internet. Slutligen kan det ifrågasättas huruvida det när VIS har trätt i funktion, och trots det faktum att VIS inte är utrustat med en varningsfunktion, kommer att finnas samma behov av ett samrådsförfarande, eftersom medlemsstaternas centrala myndigheter kommer att ha tillgång till uppgifter om alla viseringar som utfärdas av alla andra medlemsstater. 3.1.2. Avvisade ansökningar För närvarande görs det ingen klar åtskillnad mellan viseringsansökningar som avslås efter fullständig prövning och sådana fall där någon prövning i sak aldrig görs på grund av att sökanden har underlåtit att lämna in kompletterande uppgifter. Genom förordningen införs att ansökningar kan avvisas. Uppgifter om att en ansökan inte tagits upp till prövning i VIS anges separat i förhållande till uppgifter om avslag. 3.1.3. Harmoniserade bestämmelser om avslag För närvarande regleras delgivning och motivering av beslut i medlemsstaternas nationella lagstiftning, med följden att vissa varken delger eller motiverar beslut om avslag, medan andra endast motiverar avslag för vissa kategorier av sökande. Den nyligen antagna kodexen om Schengengränserna föreskriver att de berörda myndigheterna skall motivera beslut om avslag på ansökningar om inresa och vistelse, och därvid ange de exakta skälen i ett standardformulär som skall överlämnas till den tredjelandsmedborgare som fått avslag på sin ansökan. Med hänsyn till kraven på öppenhet och likabehandling av viseringssökande samt för att garantera överensstämmelse i sammanhörande lagstiftning, måste viseringspolitiken även omfatta denna viktiga fråga. Därför har vi infört bestämmelser som ålägger medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar att utan undantag delge och motivera beslut om avslag. 3.2. Harmonisering av praxis på operativ nivå 3.2.1. Stämpel som visar att en ansökan har lämnats in Trots att det finns gemensamma bestämmelser om användning av en stämpel för att visa att en ansökan har lämnats in, och om utformningen av denna stämpel, finns det stora variationer i praxis. Därför har vi infört bestämmelser för att komma till rätta med båda dessa frågor, och därigenom uppnå en harmoniserad tillämpning. 3.2.2. Ett enhetligt formulär för inbjudan och återtagandeförklaring Bilaga 15 i de gemensamma konsulära anvisningarna innehåller ”harmoniserade” formulär, men endast tre medlemsstater har sänt in exempel, och innehållet i dessa skiljer sig åt. Genom denna förordning införs ett enhetligt formulär som skall användas av alla medlemsstater. 3.3 Lokalt konsulärt samarbete – en mer harmoniserad tillämpning av den gemensamma viseringspolitiken Kommissionen kan konstatera att den centrala lagstiftningen är direkt tillämplig i medlemsstaterna, med den är också medveten om att skillnaderna i de enskilda fallen och de lokala förhållandena gör det mycket svårt att utforma detaljbestämmelser som gäller under alla förhållanden och täcker alla situationer. Detta är skälet till att det nuvarande regelverket redan tar hänsyn till den viktiga roll som de diplomatiska beskickningarna och konsulaten spelar, särskilt när det gäller att bedöma migrationsrisk (det bör noteras att denna specifika aspekt av det nuvarande regelverket förstärktes genom en lagändring 2003). På grundval av vad som framkommit, särskilt vid de riktade besöken inom ramen för det lokala konsulära samarbetet (2004-2005), har en riktig rättslig ram för det konsulära samarbetet upprättats. Den reglerar vilka uppgifter som skall utföras på lokal nivå och säkerställer den viktiga förbindelsen med de behöriga centrala myndigheterna och rådet samt garanterar öppenhet. Denna nya organisation av det lokala konsulära samarbetet tar också hänsyn till gemenskapens institutionella ram. 4. Förtydligande av vissa frågor för att skapa en mer harmoniserad tillämpning av lagbestämmelser - Visering med begränsad territoriell giltighet För närvarande är bestämmelserna om viseringar med begränsad territoriell giltighet uppdelade mellan olika artiklar i diverse rättsakter (Schengenkonventionen och de gemensamma konsulära anvisningarna). Detta har lett till osäkerhet om villkoren för att utfärda denna typ av viseringar och i viss utsträckning om graden av missbruk och skiftande praxis i medlemsstaterna. Vidare tycks det som om man såväl på operativ som på central nivå är tämligen omedveten om omfattningen av skyldigheten att underrätta andra medlemsstater om utfärdade viseringar med begränsad territoriell giltighet. Alla bestämmelser om utfärdande av viseringar med begränsad territoriell giltighet har integrerats i en enda artikel, och skyldigheten att underrätta andra medlemsstater om utfärdandet av sådana viseringar har begränsats till de fall där visering med begränsad territoriell giltighet har utfärdats på grund av ett negativt svar från en medlemsstat inom ramen för förfarandet för föregående samråd, eller där visering utfärdas till tredjelandsmedborgare som inte uppfyller kraven för rätt till inresa och vistelse enligt kodexen om Schengengränserna. - Medicinsk reseförsäkring Rådets beslut 2004/17/EG om att införa kravet på innehav av medicinsk reseförsäkring som en av de handlingar som krävs för utfärdande av en enhetlig visering för inresa trädde i kraft den 1 juni 2004. Eftersom tillämpningen av denna nya åtgärd visade sig tämligen problematisk på ett antal platser, bland annat på grund av luckor och tvetydigheter i det ursprungliga beslutet, infördes kompletterande riktlinjer för tillämpningen av beslutet i oktober 2004. Genom den här förordningen klargörs vissa oklarheter i den ursprungliga texten och vissa av de kompletterande riktlinjerna omvandlas till bindande bestämmelser. På grundval av analysen av medlemsstaternas svar på en enkät om tillämpningen av kravet på medicinsk reseförsäkring (som genomfördes i oktober 2005), vill kommissionen förenkla och förtydliga bestämmelserna om denna fråga. Vidare är personer som – i undantagsfall – beviljas visering vid gränsen, sjömän (i samband yrkesutövning), personer med diplomatpass och personer som ansöker om visering för flygplatstransitering, systematiskt undantagna från detta krav. I det första fallet innebär de brådskande omständigheter under vilka personerna i fråga ansöker om visering att det vore oproportionerligt att kräva att de skaffar en medicinsk reseförsäkring. När det gäller sjömän har de i allmänhet tillräcklig täckning genom sina anställningsavtal för att uppfylla kraven enligt gemenskapens bestämmelser. 5. Klarläggande av vilken rättslig status som gäller för bilagorna till de gemensamma konsulära anvisningarna De nuvarande gemensamma konsulära anvisningarna innehåller 18 bilagor. Dessa omfattar ett antal bestämmelser och diverse information som baserar sig på andra rättskällor och meddelanden från medlemsstaterna: förteckningar över tredjelandsmedborgare som omfattas av krav på visering, undantag för innehavare av vissa typer av resedokument, tabell över utlandsrepresentationer, dokument som ger innehavaren rätt till inresa och vistelse utan visering, tekniska specifikationer (mall till viseringsmärke, harmoniserade formulär för inbjudan m.m.), praktisk operativ information (anvisningar för ifyllande av viseringsmärket), information om individuell ”praxis” (referensbelopp, uppgifter som skall föras in i fältet för anmärkningar). För att klargöra dessa bilagors rättsliga status har kommissionen, liksom vid omarbetningen nyligen av de gemensamma konsulära anvisningarna, beslutat att endast behålla de bilagor och som är direkt kopplade till genomförandet av bestämmelserna i huvudtexten, det vill säga bilagorna I–XIII till förordningen. Dessa bilagor kommer i fortsättningen att ändras genom ett kommittéförfarande, i enlighet med artikel 202 i EG-fördraget samt rådets beslut 1999/468/EG, eftersom kommissionen anser att dessa praktiska bestämmelser faktiskt är åtgärder som syftar till att genomföra principerna i avdelning V i förordningen. 6. Strykningar 6.1. Nationella viseringar Eftersom förordningen rör utfärdande av viseringar för kortare vistelse och transitviseringar samt viseringar för flygplatstransitering, har alla hänvisningar till nationella viseringar (D-viseringar) strukits. 6.1.2. Nationell visering för längre vistelse som är giltig parallellt med Schengenvisering för kortare vistelse (D+C-visering) Denna typ av visering infördes på initiativ av medlemsstaterna 2001 (förordning (EG) nr 1091/2001). D+C-viseringen gäller parallellt som enhetlig visering för kortare vistelse under en period på högst tre månader från den ursprungliga giltighetsdagen. Enligt tillgängliga uppgifter förefaller det som om medlemsstaterna antingen inte utfärdar några D+C-viseringar alls eller endast utfärdar denna typ av visering i mycket litet antal[2]. Det har också vid ett flertal tillfällen kunnat iakttas att konsulatanställda har få eller inga kunskaper om denna typ av visering och under vilka förhållanden den kan utfärdas, vilket för med sig att sökande inte underrättas om denna möjlighet. Vidare har det konstaterats att de nationella programmen för registrering och handläggning av viseringsansökningar i många fall inte ens erbjuder en möjlighet att pröva ansökningar om sådana viseringar eller förutsättningar att trycka viseringsmärket. Samtidigt finns det ett antal medlemsstater som låter sina diplomatiska och konsulära beskickningar utfärda uppehållstillstånd, vilket gör D+C-viseringen överflödig. När tre månader har förlöpt från den dag då D+C-viseringen började gälla, har innehavarna – som då befinner sig lagligt på territoriet till den medlemsstater som har utfärdat viseringen – inte längre rätt att röra sig fritt inom medlemsstaternas samlade territorium. För att underlätta situationen föreslår därför kommissionen att denna typ av visering skall avskaffas och uppmanar medlemsstaterna att skynda på utfärdandet av uppehållstillstånd till berättigade tredjelandsmedborgare. 6.2. Avskaffande av gruppviseringar I och med införandet av biometriska kännetecken som en del av de uppgifter som viseringssökande skall tillhandahålla och registreringen av enskilda sökande i VIS, är det inte möjligt att behålla alternativet med gruppvisering. Varje sökande, också makar och barn som reser på samma pass, måste fylla i egna ansökningsformulär och individuella viseringsmärken måste utfärdas med hjälp av det separata bladet för påförande av visering. 6.3. Strykning av bilaga 2 i de gemensamma konsulära anvisningarna Det erinras om att bilaga 2 i de gemensamma konsulära anvisningarna innehåller den förteckning över tredjeländer (motsvarande förteckningen i bilaga I till förordning (EG) nr 539/2001), vilkas medborgare är undantagna från kravet på visering när de innehar tjänste- och diplomatpass, och den förteckning över tredjeländer (motsvarande förteckningen i bilaga II till förordning (EG) nr 539/2001), vilkas medborgare omfattas av krav på visering när de innehar tjänste- och diplomatpass. För närvarande reglerar förordning 789/2001 formerna för hur medlemsstaterna skall meddela ändringar av bilaga 2, trots att förordning nr 539/2001 är den rättsliga grunden för medlemsstaternas unilaterala undantag. Där anges att uppgifter om undantag enligt artikel 4 i den förordningen skall meddelas kommissionen (som ansvarar för att uppgifterna offentliggörs i god tid och regelbundet). För att undvika överlappningar i förfarandena, och eftersom det saknas en rättslig koppling mellan undantagen från kravet på visering i förordning (EG) nr 539/2001 och förordningen om en kodex om villkor och förfaranden för utfärdande av viseringar, kommer dessa uppgifter inte att bifogas viseringskodexen. 6.4. Strykning av bilaga 6 Enligt de föreslagna bestämmelserna om tillgång till uppgifter i VIS-förordningen, skall honorärkonsuler inte längre vara behöriga att utfärda viseringar. 7. Harmoniserad praktisk tillämpning av viseringskodexen Som nämnts ovan skall viseringskodexen enbart omfatta bestämmelser om utfärdande av viseringar för kortare vistelse, transitviseringar och viseringar för flygplatstransitering. För att få medlemsstaterna att upphöra med sin nuvarande praxis att utarbeta nationella anvisningar som så att säga ”läggs ovanpå” de gemensamma bestämmelserna, skall enhetliga och gemensamma anvisningar om den praktiska tillämpningen av lagstiftningen utarbetas. Samtidigt som förslaget om en viseringskodex utarbetades, övervägde kommissionen hur anvisningarna om den praktiska tillämpningen av viseringskodexen borde vara utformade. I dessa anvisningar anges harmoniserade arbetsmetoder och förfaranden som medlemsstaternas beskickningar och konsulat skall följa när de handlägger viseringsansökningar. Anvisningarna, som kommer att utarbetas inom ramen för förfarandet i avdelning V i förordningen, kommer inte att innebära att några ytterligare rättsliga skyldigheter läggs till viseringskoden, utan vara av en rent operativ natur. De kommer att vara färdigställda den dag kodexen träder i kraft. 6) FÖLJDER AV DE OLIKA PROTOKOLL SOM ÄR FOGADE TILL FÖRDRAGEN Den rättsliga grunden för åtgärder som rör bestämmelserna om viseringar för kortare vistelse och transitviseringar finns i avdelning IV i EG-fördraget, vilket innebär att bestämmelserna i protokollen om Förenade kungarikets och Irlands respektive Danmarks ställning samt i Schengenprotokollet (systemet med variabel geometri) är tillämpliga. Detta förslag bygger på Schengenregelverket. Därför måste följande verkningar med avseende på de olika protokollen beaktas: Island och Norge: De förfaranden som föreskrivs i associeringsavtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket[3] är tillämpliga, eftersom föreliggande förslag bygger på Schengens regelverk i enlighet med bilaga A i detta avtal. Danmark: I enlighet med protokollet om Danmarks ställning, som är fogat till EU-fördraget och EG-fördraget, kommer Danmark inte att delta i antagandet av förordningen och är därmed inte bundet av förordningen eller tillämpningen av denna. Med hänsyn till att förordningen är en rättsakt som syftar till att bygga på Schengenregelverket i enlighet med bestämmelserna i avdelning IV i EG-fördraget, är artikel 5 i ovan nämnda protokoll tillämplig. Förenade kungariket och Irland: Enligt artiklarna 4 och 5 i protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar, rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket[4] och rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket[5], deltar Förenade kungariket och Irland inte i antagandet av förordningen och är därför inte bundna av förordningen eller tillämpningen av denna. Schweiz: Denna förordning utgör, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 4.1 i rådets beslut 2004/860/EG[6] om undertecknande på Europeiska unionens vägnar och provisorisk tillämpning av vissa bestämmelser av detta avtal. I avtalet med Schweiz, som undertecknades den 26 oktober 2004, anges att vissa bestämmelser i avtalet skall tillämpas provisoriskt från och med undertecknandet, särskilt bestämmelserna om Schweiz deltagande i den gemensamma kommitté som arbetar med utvecklingen av Schengenregelverket. 7) FÖLJDER FÖR MEDLEMSSTATERNA AV TVÅSTEGSFÖRFARFARANDET FÖR ATT GENOMFÖRA RÄTTSAKTER SOM GRUNDAR SIG PÅ SCHENGENREGELVERKET I artikel 3.1 i anslutningsakten anges att bestämmelserna i Schengenregelverket, och i de rättsakter som grundas på detta eller på annat sätt har samband med detta, enligt förteckningen i bilaga I till anslutningsakten, skall vara bindande för och tillämpas i de nya medlemsstaterna från och med dagen för anslutningen[7]. Bestämmelser och rättsakter som inte anges i bilagan skall visserligen vara bindande för de nya medlemsstaterna från och med dagen för anslutningen men skall inte tillämpas i en ny medlemsstat förrän efter det att rådet fattat beslut därom på grundval av artikel 3.2 i anslutningsakten. Genomförandet kommer att ske i två steg, då vissa bestämmelser i Schengenregelverket kommer att vara bindande och tillämpliga omedelbart efter anslutningen, medan andra bestämmelser, särskilt beträffande avskaffandet av kontrollerna vid de inre gränserna, kommer att vara bindande från och med anslutningen, men inte tillämpliga i de nya medlemsstaterna förrän efter det att rådet fattat det beslut som avses ovan. Schengenbestämmelserna om viseringspolitik (artiklarna 9–17 Schengenkonventionen och tillämpningsföreskrifterna till dessa, särskilt de gemensamma konsulära anvisningarna, utom bilagorna 1, 7, 8 och 15) finns inte upptagna på förteckningen i bilagan. Som en följd av detta kommer detta förslag, som ersätter och bygger på de gemensamma konsulära anvisningarna och vissa bestämmelser i Schengenkonventionen med syftet att införa en gemenskapskodex om viseringsbestämmelser, inte att vara tillämplig i de nya medlemsstaterna när det antas, utom när det gäller utfärdande av viseringar för flyplatstransitering. 8) KOMMENTARER TILL DE ENSKILDA ARTIKLARNA Inledande anmärkning För att ta hänsyn till gemenskapsramen och gemenskapsterminologin har termen ”avtalsslutande parter” ersatts med ”medlemsstater” i definitioner och i förslaget som helhet. Hänvisningar till ”medlemsstater” bör självklart läsas mot bakgrund av för det första Schengenprotokollet, när det gäller Förenade kungarikets och Irlands tillämpning av Schengenregelverket (se punkt 6 ovan), och för det andra artikel 3 i anslutningsfördraget, där det föreskrivs att de nya medlemsstaterna skall tillämpa Schengenregelverket i två steg (se punkt 7 ovan). Dessutom måste man beakta Norges, Islands och Schweiz särskilda ställning med avseende på Schengenregelverket, som förklaras i punkt 6 i motiveringen. Avdelning I: Allmänna bestämmelser Artikel 1: Syfte och tillämpningsområde I punkt 1 i denna artikel definieras syftet med förordningen, nämligen att föreskriva villkor och förfaranden för handläggning av viseringsansökningar avseende vistelser som inte överstiger tre månader inom en sexmånadersperiod. I punkt 2 anges att förordningen är tillämplig för tredjelandsmedborgare som omfattas av krav på visering enligt förordning (EG) nr 539/2001. Vidare finns här en allmän hänvisning till den fria rörlighet som vissa tredjelandsmedborgare har rätt till enligt gemenskapslagstiftningen. Punkt 3 rör förteckningarna över tredjelandsmedborgare som är skyldiga att ha visering för flygplatstransitering. Den allmäna förteckningen och förteckningen som upprättas av medlemsstaterna (bilaga VII) definieras i den här förordningen (och inte i rådets förordning (EG) nr 539/2001). Artikel 2: Definitioner Flertalet av definitionerna i denna artikel har i huvudsak hämtats från Schengenkonventionen och de gemensamma konsulära anvisningarna, även om hänsyn har tagits till behovet av att förtydliga och utveckla vissa av dessa definitioner och dessutom lägga till några. Definitionerna i förordningen motsvarar de definitioner som används i förordning (EG) nr 539/2001 och i kodexen om Schengengränserna. Begreppet ”tredjelandsmedborgare” definieras negativt, genom att utesluta unionsmedborgare i den mening som avses i artikel 17.1 i EG-fördraget. Därför omfattas även flyktingar och statslösa personer av definitionen. Definitionen av ”visering” motsvarar definitionen i förordning (EG) nr 539/2001, med tillägg av hänvisningen till visering för flygplatstransitering, som bör hållas isär från ”vistelse” och den vanliga betydelsen av ”transitering”. Detta tillägg har också varit nödvändigt på grund av integreringen av den gemensamma åtgärden om flygplatstransitering i gemenskapslagstiftningen. Begreppet ”enhetlig” i betydelsen av en visering som, sedan inresa beviljats, ger innehavaren rätt att röra sig fritt mellan eller transitera genom flera eller alla medlemsstater, har bibehållits. Syftet är att markera skillnaden i förhållande till viseringar med ”begränsad territoriell giltighet”, som ger innehavaren rätt att vistas i endast en eller ett antal av medlemsstaterna, och ”visering för flygplatstransitering”, som vissa tredjelandsmedborgare behöver för att passera igenom de internationella transitzonerna på medlemsstaternas flygplatser. Eftersom ett av villkoren för att utfärda ”enhetliga” viseringar är att alla medlemsstater erkänner det resedokument som sökanden visar upp, har det ansetts nödvändigt att specificera vad som menas med ”erkänt resedokument”. I de befintliga formuleringarna i Schengenkonventionen och de gemensamma konsulära anvisningarna används termen ”giltig” för att beskriva att ett dokument är autentiskt, har begränsad giltighetstid och är erkänt, vilket har lett till viss förvirring. Detta begrepp är viktigt för att medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar skall kunna avgöra om det är möjligt att utfärda en enhetlig visering, eller om det krävs en visering med begränsad territoriell giltighet. Med hänsyn till den rättsliga grunden för detta förslag, är det inte möjligt att täcka in verställande kommitténs beslut SCH/Com-ex (98) 56 och (99)14 med bestämmelser om utarbetande av handboken om resedokument som ger innehavararen rätt att passera de yttre gränserna och i vilka en visering kan införas. Det skulle vara helt logiskt att införliva detta grundläggande dokument inom gemenskapslagstiftningens ram. Definitionen av ”viseringsmärke” bygger på definitionerna i förordning (EG) nr 1683/95 och ordalydelsen är densamma som används i VIS-förordningen. Definitionen av ”separat blad för påförande av visering” har hämtats från förordning (EG) nr 333/2002 om fastställande av en enhetlig modell för blad för påförande av visering som utfärdas av medlemsstaterna för personer som innehar resehandlingar som inte erkänns av den medlemsstat som utfärdar bladet. Avdelning II: Mottagande och handläggning av viseringsansökan Kapitel I: Myndigheter som medverkar vid handläggningen av viseringsansökningar Artikel 3: Myndigheter som är behöriga att handlägga viseringsansökningar Dessa bestämmelser har övertagits från de gemensamma konsulära anvisningarna och Schengenkonventionen. Det preciseras emellertid att handläggningen , det vill säga prövningen av viseringsansökningar, alltid skall utföras av medlemsstaterna diplomatiska och konsulära beskickningar. Som en följd av utvecklingen på senare tid (ökande antal viseringsansökningar, säkerhetsrisk för konsulatpersonal m.m.) och det förestående införandet av kravet på att lämna biometriska kännetecken för att ansöka om visering, är medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar inte längre exklusivt behöriga att motta viseringansökningar. Bilaga 6 till de gemensamma konsulära anvisningarna har dock upphävts, för att utesluta att honorärkonsuler involveras i prövningen av viseringsansökningar. Bestämmelserna i förordning (EG) nr 415/2003 om utfärdandet av viseringar vid gränsen har införlivats i det här förslaget till förordning (punkt 2). Artikel 4: Territoriell behörighet I de gemensamma konsulära anvisningarna anges att ansökningar som lämnas in utanför sökandens bosättningsstat skall behandlas i särskild ordning. Eftersom medlemsstaternas praxis varierar på denna punkt, anges det tydligt i förordningen att tredjelandsmedborgare måste ansöka om visering i sitt ursprungsland (punkt 1) och att endast icke-medborgare som vistas lagligt i ett annat land än deras bosättningsstat, och som har and motiverade skäl att ansöka, får göra detta (punkt 2). Generellt skall medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar i sådana fall kontakta sina kolleger i den sökandes bosättningsstat eller sina centrala myndigheter innan de utfärdar en visering (punkt 3). Artikel 5: Kriterier för att fastställa vilken medlemsstat som ansvarar för handläggningen av viseringsansökan I dessa bestämmelser, som har övertagits från de gemensamma konsulära anvisningarna, fastställs kriterierna för att fastställa vilken diplomatisk beskickning eller vilket konsulat som ansvarar för handläggningen av en viseringsansökan. Ansökningar om visering som gäller för flera in- och utresor skall lämnas in vid konsulatet för den medlemsstat till vilken sökanden brukar resa (vilket är skälet till att ansöka om en visering som gäller för flera in- och utresor), även om sökanden skulle vara berättigad att resa till andra destinationer i medlemsstaterna. Anledningen till att sådana viseringar endast kan utfärdas i sökandens bosättningsstat är att endast konsulatet där kommer att vara i stånd att göra en bedömning av sökandens avsikter (punkt 2). Artikel 6: Behörighet när det gäller att utfärda viseringar till tredjelandsmedborgare som vistas lagligt på en medlemsstats territorium För närvarande utfärdas ett relativt stort antal viseringar inom medlemsstaternas territorium, trots att sådana personer inte kommer att passera de yttre gränserna. Det är viktigt att införa uttryckliga regler som täcker situationer där tredjelandsmedborgare vistas lagligt på en medlemsstats territorium och har giltiga skäl för att resa till en annan medlemsstat, men saknar de dokument som ger dem fri rörlighet inom unionens territorium. Artikel 7: Avtal om representation Det mesta av innehållet i denna artikel har hämtats från de gemensamma konsulära anvisningarna. Ansträngningar har dock gjorts för att göra bestämmelserna tydligare, och särskilda bestämmelser har lagts till för att säkerställa att sökande och medlemsstater, både lokalt och centralt, snabbt får underrättelse om när avtal om representation träder i kraft eller upphör att gälla. Medlemsstater som tar initiativ till att lägga ut delar av viseringsförfarandet måste informera den eller de medlemsstater de företräder innan de inleder ett sådant samarbete. I punkt 6 klargörs vad som gäller i fall där en företrädd medlemsstats diplomatiska beskickning eller konsulat avser att avslå en viseringsansökan. I sådana fall skall hela ärendeakten överlämnas till den företrädda medlemsstatens centrala myndigheter, så att dessa kan fatta det slutliga beslutet om avslag. Artikel 23.3 om delgivning med den sökande som fått avslag skall tillämpas. På detta sätt kan man säkerställa att ett slutligt beslut fattas om ansökan, och att sökanden inte, som så ofta är fallet, endast ombeds att lämna in ansökan igen till den företrädda medlemsstatens närmaste konsulat. Punkt 2 skall ändras så att den tar hänsyn till resultatet av förhandlingarna om förslaget om ändring av de gemensamma konsulära anvisningarna i samband med införandet av biometriska kännetecken, inklusive inrättandet av gemensamma ansökningscentrum. Artikel 8: Föregående samråd med medlemsstaternas egna centrala myndigheter Förfarandet för föregående samråd med den utfärdande diplomatiska beskickningen eller det utfärdande konsulatet innan visering utfärdas till vissa kategorier av personer eller medborgare i vissa tredjeländer existerar redan, och förteckningen över de tredjeländer för vilka sådant samråd krävs finns i bilaga 5 till de gemensamma konsulära anvisningarna (klassificerad ”BEGRÄNSAD”). I punkt 2 fastställs att sådant samråd inte får bidra till att förlänga viseringsförfarandet. I punkt 3 anges att det, inom ramen för representationsordningar, är de centrala myndigheterna i den företrädande medlemsstaten som skall vända sig till den företrädda medlemsstatens kontrollmyndigeheter (för tredjeländer som finns upptagna i bilaga I). Artikel 9: Föregående samråd med samt information till andra medlemsstaters centrala myndigheter Punkt 1 innehåller bestämmelser om när en medlemsstats centrala myndigheter begär samråd innan andra medlemsstaters diplomatiska beskickningar eller konsulat utfärdar viseringar till särskilda kategorier av personer eller till medborgare i vissa tredjeländer. I punkt 2 fastställs tidsfrister för när den medlemsstat som mottagit en begäran om samråd måste svara. Denna tidsfrist är tre dagar. Om inget svar lämnas inom denna tid, kan den medlemsstat som gjorde framställan ge sin diplomatiska beskickning eller sitt konsulat tillstånd att utfärda den visering som framställan om samråd gällde. I punkt 3 införs ett förfarande för enkel information, och därmed tillmötesgås ett önskemål som ett antal medlemsstater gav uttryck för i samband med diskussionerna under 2002-2003: snarare än att få framställningar om samråd vill medlemsstaternas centrala myndigheter bli underrättade om utfärdandet av viseringar till medborgare i vissa tredjeländer eller vissa kategorier av dessa medborgare. I punkt 5 föreskrivs att inom ramen för avtal om represenation är det centrala myndigheterna i den företrädande medlemsstaten som måste samråda med andra medlemsstaters centrala myndigheter (för tredjeländer som förtecknas i bilaga II ). Kapitel II: Ansökan Artikel 10: Praktiska förutsättningar för ingivande av ansökan Denna artikel är ny, i den bemärkelsen att den föreskriver allmänna regler för hur ansökan ges in rent praktiskt, och är kopplad till artikel 11, där det talas om avvisning av ansökningar. I punkt 1 anges att ansökningar inte får lämnas in tidigare än tre månader före den planerade resan. Detta förhållande nämns för närvarande endast i en not på sidaN 1 i bilaga 13 till de gemensamma konsulära anvisningarna. Det är viktigt att viseringar inte utfärdas alltför lång tid innan resan skall äga rum, för att undvika förändringar av den situation som sökanden befann sig i när ansökan lämnades in, och som var förutsättningen för att en visering skull utfärdas. I punkt 2 hänvisas till kravet att alla som ansöker om visering första gången skall lämna in sin ansökan personligen, så att det blir möjligt att uppta biometriska uppgifter. Detta skall nämligen ske samtidigt med att ansökan lämnas in. Punkterna 3 och 4 är nödvändiga eftersom allt fler av medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar inför system med tidsbeställning. Punkt 5 skall läsas tillsammans med artiklarna 11 och 19. Artikel 11: Upptagande av biometriska uppgifter I denna artikel anges kraven för upptagande av biometriska uppgifter, med undantag för personkategorierna. Innehållet i denna artikel motsvarar förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av de gemensamma konsulära anvisningarna angående viseringar till diplomatiska beskickningar och karriärkonsulat i samband med införandet av biometri samt bestämmelser om organiseringen av mottagandet och behandlingen av viseringsansökningar, som kommissionen lade fram den 31 maj 2006 [KOM(2006) 269]. Artikel 12: Ingivande av ansökan Denna artikel tar upp den dokumentation som en sökande måste lägga fram för att ansökan skall kunna tas upp till prövning. Dessa regler kommer att göra det lättare för de sökande att förbereda sina ansökningar, men även underlätta själva prövningen, eftersom diplomatiska och konsulära beskickningar kan motta fullständiga akter. Medlemsstaterna tillåter i allt större utsträckning att diplomatiska och konsulära beskickningar samarbetar med externa tjänsteleverantörer. Med hänsyn till detta led mellan sökanden och den personal som prövar ansökan, är det också viktigt att exakta uppgifter finns tillgängliga från början, så att sökanden kan besparas att behöva komplettera sina uppgifter. I artikeln definieras alltså när en ansökan kan anses ha givits in. Om alla förutsättningar som anges i artikel 12 är uppfyllda, kan ansökan tas upp till prövning. Detta är även viktigt för att göra åtskillnad mellan avvisning av ansökningar innan en egentlig prövning har inletts från formella avslag. Införandet av denna distinktion kommer vidare att leda till mer realistisk statistik, eftersom formella avslag hålls isär från fall där prövningen inte har slutförts. Siffrorna på antalet avslag kommer således att ge en korrekt bild av läget. Jämförelse av siffrorna på antalet avslag är ett viktigt styrverktyg för medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar inom samma jurisdiktion. Article 13: Ansökningsformuläret Punkt 1 är hämtad från de gemensamma konsulära anvisningarna, med det tillägget att medföljande personer som finns upptagna i sökandens pass måste fylla i egna ansökningsformulär. Därefter utfärdas individuella viseringsmärken (artikel 26). Gruppviseringar kommer inte att finnas längre. I punkt 2 regleras ett antal praktiska frågor som hittills inte omfattats. I punkt 3 finns bestämmelser om eventuell översättning av formuläret till värdlandets språk och om hur sådana översättningar skall läggas fram. I harmoniseringssyfte och för kostnadsbesparande ändamål skall medlemsstaternas diplomatiska beskickningar inom samma jurisdiktion använda samma översatta version. Punkterna 2 och 3 bygger i huvudsak på kommissionens arbetsdokument RIF/723/2003. Slutligen föreskrivs i punkt 4 att medlemsstaternas diplomatiska beskickningar och konsulat skall se till att de sökande informeras om vilka språk de kan använda när de fyller i ansökningsformuläret. Artikel 14: Styrkande handlingar Innehållet i denna artikel har, liksom innehållet i bilaga IV (med en en icke uttömmande förteckning över styrkande handlingar som de sökande skall tillhandahålla), övertagits från de gemensamma konsulära anvisningarna. Både artikel och bilaga har utformats på ett mer användarvänligt sätt. Vidare har de styrkande handlingarna förtecknats så att hänsyn tas till syftet med den planerade vistelsen/transiteringen. Ett nytt harmoniserat formulär som styrker att det finns en inbjudan och en återtagandeförklaring har utformats för att fylla luckan i den gällande lagstiftningen. Även om de gemensamma konsulära anvisningarna innehöll en bilaga med en mall för enskilda medlemsstaters så kallade harmoniserade formulär, har hittills endast tre medlemsstater sänt in sådana formulär, och dessa har haft en tämligen skiftande utformning. Denna artikel översensstämmer med kodexen om Schengengränserna. Det kan finnas ett behov av att differentiera mellan de olika typer av dokumentation som de sökande måste och kan tillhandahålla med hänsyn till de lokala förhållandena. Behovet av att upprätta förteckningar över vilka handlingar som skall tillhandahållas för de ändamål som anges denna artikel och motsvarande bilaga skall utvärderas inom ramen för det lokala konsulära samarbetet. Detta är av största vikt för att undvika visumshopping. Artikel15: Medicinsk reseförsäkring Denna artikel har övertagits från de gemensamma konsulära anvisningarna, men bestämmelserna har anpassats för att klargöra ett antal luckor och tvetydigheter i det ursprungliga beslutet och hänsyn har tagits till såväl till riktlinjerna för tillämpning av denna åtgärd, som utformades 2004, och den utvärdering av tillämpningen av åtgärden som utfördes på grundval av en enkät som sändes till medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar under 2005. Ett generellt undantag från kravet på medicinsk reseförsäkring har införts för innehavare av diplomatpass samt sjömän, eftersom de anses ha tillräcklig skydd inom ramen för sin yrkesverksamhet. Vidare har ett undantag införts för tredjelandsmedborgare som ansöker om visering vid gränsen. Undantaget bör dock vara begränsat till nödsituationer. Att kräva reseförsäkring i sådana fall skulle vara oproportionerligt och dessutom är det ofta omöjligt för sådana personer att teckna en medicinsk reseförsäkring. Artikel 16: Handläggningsavgift I denna artikel regleras den avgift som de sökande skall betala. Avgiften skall täcka de adminstrativa kostnaderna för att handlägga en viseringsansökan. Avgiftsbeloppet motsvarar det belopp som föreskrivs i rådet beslut 2006/440/EG av den 1 juni 2006[8]. Resterande del av punkt 1, där det anges att avgiften skall tas ut i euro eller i värdlandets valuta och att handläggningsavgiften inte är återbetalningsbar, förblir gällande. Genom punkt 2 säkerställs att sökande såväl erhåller ett kvitto som underrättas skriftligen om att avgiften inte är återbetalningsbar. Punkt 3 tar upp de problem som uppstår när handläggningsavgiften tas ut i lokal valuta. För att undvika att skillnader i medlemsstaternas sätt att beräkna kurser med olika intervall får negativa konsekvenser för de sökande, föreslås att samma växlingskurs används, nämligen referenskursen för euro. Punkt 4 innehåller en uppräkning av personkategorier för vilka någon handläggningsavgift inte skall tas ut, i enlighet med rådets beslut 2006/440/EG. Punkt 5 gör det möjligt för medlemsstaterna att sänka eller underlåta att ta ut handläggningsavgiften i enskilda fall. Denna redan befintliga möjlighet bekräftades genom rådets beslut 2006/444/EG. Genom punkt 6 bibehålls den befintliga avgiften under en övergångsperiod för tredjelandsmedborgare för vilka mandat att förhandla om ett avtal om förenklade viseringsförfaranden gäller den 1 januari 2007. Punkt 7 har lagts till för att inte bestraffa tredjelandsmedborgare vars resedokument inte erkänns av en medlemsstat och som har erhållit en visering med begränsad territoriell giltighet, så att de inte skall tvingas betala en andra handläggningsavgift på grund av att de måste ansöka om en andra viserng för att kunna resa till en medlemsstat vars territorium inte omfattas av den första viseringen. I punkt 8 införs en avgift för brådskande handläggning: handläggningsavgiften fördubblas för ansökningar som lämnas utan giltiga skäl lämnas in mycket sent. Artikel 17: Stämpel som visar att en ansökan har lämnats in Skyldigheten för medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar att stämpla den sökandes resedokument när en ansökan har givits in har övertagits från de gemensamma konsulära anvisningarna. Syftet med denna bestämmelse är att förhindra att en och samma person ger in ansökningar i flera medlemsstater samtidigt. Med hänsyn till de avsevärda problem som uppstått när det gäller att tillämpa denna bestämmelse i praktiken, klargör förordningen hur stämpeln skall användas. En harmoniserad modell för stämpeln har skapats. Detta har ansetts nödvändigt, eftersom ett flertal exempel på felaktiga stämplar och kompletterande inkorrekta koder har upptäcks under de gångna åren. I punkt 1 har hänsyn tagits till förändringarna i mottagandet av viseringsansökningar (se artikel 33), då det kommer att vara den diplomatiska beskickningen eller konsulatet som stämplar den sökandes resedokument. Enligt de gemensamma konsulära anvisningarna får medlemsstaterna ensidigt besluta att inte anbringa denna stämpel i diplomatpass. För att säkerställa en harmoniserad lösning har undantaget gjorts generellt, medan det för undantag för andra kategorier av personer krävs att medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar kommer överens inom ramen för det lokala konsulära samarbetet. För att undvika att sökande eller lokala myndigheter missförstår syftet med stämpeln, skall medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar informera allmänheten om att stämpeln inte har några rättsliga verkningar och att den endast fungerar som indikation på att en ansökan om visering har lämnats in. När medlemsstater börjar översända uppgifter till VIS blir denna stämpel överflödig, eftersom andra medlemsstaters diplomatiska och konsulära beskickningar kommer att ha tillgång till uppgifter om sökandens eventuella samtidiga ingivande av en ansökan vid ett annat konsulat. Kapitel III: Prövning och handläggning av viseringsansökningar Artikel 18: Prövning av ansökan Punkterna 1 och 2 i denna viktiga artikel har övertagits från de gemensamma konsulära anvisningarna. I dessa bestämmelser anges de grundläggande kriterierna för prövning av viseringsansökningar. Det rör sig om de två viktigaste faktorerna som konsulär personal bör hålla i åtanke när de prövar viseringssnsökningar, nämligen migrationsrisken och säkerhetsrisken. Med hänsyn till de nya formerna för att lämna in viseringsansökningar via olika typer av mellanhänder, betonas att om den skriftliga dokumentation som lämnas in inte är tillräcklig för att styrka syftet med vistelsen och avsikten att återvända, kan sökanden kallas till en personlig intervju. Innehållet i punkt 4 har hämtats från de gemensamma konsulära anvisningarna, men närmare uppgifter om vilka typer av kontroller som skall utföras har lagts till. Uppmärksamheten bör särskilt riktas mot punkt 4 e, som hänvisar till medel för uppehälle. Det anges att man vid bedömningen om det finns tillräckliga medel för uppehälle skall beakta de referensbelopp som avses i kodexen om Schengengränserna och till intyget om bostad/tillräckliga medel för att bära kostnaderna för uppehället (bilaga IV). De referensbelopp som medlemsstaterna har fastställt angavs tidigare i bilaga 7 till de gemensamma konsulära anvisningarna. Eftersom kodexen om Schengengränserna ålägger medlemsstaterna skyldighet att meddela tre referensbelopp, finns det inget behov av att inkludera en bilaga om referensbelopp i själva viseringskodexen. Av praktiska skäl kommer emellertid dessa referensbelopp att inkluderas i anvisningarna om den praktiska tillämpningen av viseringskodexen (artikel 45), som kommer att utarbetas senare. Med hänsyn till det faktum att innehavare av viseringar för flygplatstransitering inte reser in på medlemsstaternas territorium, föreskrivs i punkt 6 att kontrollen av en sådan ansökan endast bör omfatta de krav som anges i punkt 2 a (giltigt och autentiskt resedokument), 2 b (ingen fara för allmän ordning och säkerhet, folkhälsa eller internationella förbindelser) och 2 d (användning av tidigare enhetliga viseringar), även om syftet med den fortsatta resan måste kontrolleras. Punkt 7 har övertagits från de gemensamma konsulära anvisningarna, och kan sammanfattas enligt följande: ”om tveksamhet råder, utfärda ingen visering”. Artikel 19: Avvisade ansökningar Denna artikel är direkt kopplad till artikel 10.4. Om sökanden inte lyckas lägga fram de ytterligare uppgifter som begärs, kommer hans eller hennes ansökan att förklaras otillåtlig, det vill säga avvisas, och registreras som sådan i VIS. Denna lösning har införts för att göra åtskillnad mellan formella avslag på grundval av en prövning av ansökan och fall där ingen prövning har skett eftersom sökanden har underlåtit att tillhandahålla de uppgifter som begärts. För närvarande tas formella avslag och prövningar som inte har slutförts ofta upp som avslag i statistiken och därmed framgår inte det verkliga antalet avslag. Eftersom det inte är fråga om ett formellt avslag på ansökan har den sökande ingen rätt att överklaga. Därför kan också en företrädande medlemsstats diplomatiska beskickning eller konsulat besluta om att inte ta upp en ansökan till prövning. Artikel 20: Beslut om viseringsansökan För att förbättra likabehandlingen av viseringssökande har en maximifrist för utfärdande av visering föreskrivits i punkt 1. I punkt 2 anges den allmänna principen för att fastställa vilken typ av visering som skall utfärdas, beräkna viseringens giltighetstid och avgöra längden på vistelsen. För att lämna utrymme för oväntade framflyttningar av den planerade resan, av skäl som ligger bortom sökandens kontroll (till exempel inställda flygningar, uppskjutna kommersiella eller kulturella evenemang eller affärsmöten), kommer ett rimligt antal extra dagar, det vill säga en anståndsperiod, att läggas till det antal dagar som behövs för besöket/transiteringen eller passagen genom det internationella transiteringsområdet på flygplatser. Det bör noteras att den nuvarande bilaga 13 till de gemensamma konsulära anvisningarna, som innehåller praktiska exempel på ifyllda viseringsmärken, kommer att uppdateras och inkluderas i anvisningarna om den praktiska tillämpningen av viseringskodexen, som kommer att bifogas den slutliga versionen av viseringskodexen. Punkt 3, om utfärdande av viseringar som gäller för flera in- och utresor, har övertagits från de gemensamma konsulära anvisningarna, men en detaljerad profil av sökande som kan komma i fråga för sådana viseringar har skapats (till exempel behovet av att resa ofta till medlemsstaterna samt integritet). Artikel 21: Visering med begränsad territoriell giltighet Denna artikel omfattar alla aspekter av utfärdande av viseringar med begränsad territoriell giltighet som för närvarande finns utspridda i olika instrument, och som ofta även upprepar samma bestämmelser (artiklarna 11.2, 14.1 och 16 i Schengenkonventionen, del V 3 och bilaga 14 i de gemensamma konsulära anvisningarna). I punkt 1 anges i detalj när en visering med begränsad territoriell giltighet skall utfärdas. I punkt 2 klargörs när det krävs information från andra medlemsstater. Trots att information om utfärdade viseringar kommer att lagras i VIS, är det nödvändigt att aktivt underrätta de centrala myndigheterna om de enskilda fallen, så att de kan kontrollera uppgifterna i VIS. Eftersom utfärdande av viseringar med begränsad territoriell giltighet på de grunder som anges i punkt 2 a–b gör det möjligt för personer som inte uppfyller de vanliga villkoren för inresa på medlemsstaternas territorier att resa in på den utfärdande medlemsstatens territorium, måste den utfärdande medlemsstatens centrala myndigheter underrätta övriga medlemsstaters centrala myndigheter om detta. I det fall som anges i punkt 1 andra stycket uppfyller i gengäld innehavaren av det resedokument som inte erkänns av en eller flera av medlemsstaterna inresevillkoren, och det saknas därför relevans att informera om utfärdandet av en visering med begränsad territoriell giltighet. Eftersom det i de fall som avses i punkt 1 andra stycket inte är någon av de orsaker som anges i a eller b som ligger bakom behovet att utfärda viseringar som är giltiga enbart i den utfärdande medlemsstaten, och under förutsättning att den berörda personen som har fått en visering för kortare vistelse utfärdad tidigare inte har missbrukat den, är det heller inte nödvändigt att underrätta övriga medlemsstater. Artikel 22: Visering för flygplatstransitering I denna artikel föreskrivs en harmoniserad lösning när det gäller viseringar för flygplatstransitering. Den innehåller bestämmelser från de gemensamma konsulära anvisningarna, och för att förbättra insynen har medlemsstaternas individuella undantag från detta krav (som i huvudsak gäller innehavare av diplomatpass) gjorts generella för medborgare i tredjeländer som finns upptagna i en gemensam förteckning. I punkt 2 a–d förtecknas de olika kategorier som omfattas av undantag. Utöver de kategorier som omfattas i de gemensamma konsulära anvisningarna, har medlemmar av EU-medborgares familjer tillkommit. Artikel 23: Avslag på ansökan om visering I de gällande gemensamma konsulära anvisningarna hänvisas till nationell lagstiftning om delgivning om och motiviering av avslag, och endast om sådan lagstiftning föreskriver att avslag på viseringsansökningar skall delges och motiveras, bör en harmoniserad generell text för denna typ av underrättelse användas. För att förbättra gemenskapens strategi och säkra likabehandlingen av sökande, blir det genom denna artikel obligatoriskt att delge och motivera avslag. I punkt 1 anges en rad precisa kriterier för att avslå en viseringsansökan, vilka överensstämmer med kodexen om Schengengränserna. De nuvarande gemensamma konsulära anvisningarna innehåller ingen sådan särskild förteckning. I punkt 2 anges att avslag måste meddelas skriftligen med hjälp av formuläret i bilaga IX. Det harmoniserade formuläret skall också användas när viseringsansökningar avslås vid gränsen (jmf. artiklarna 32 och 33). I punkt 3 klargörs att överklagande av avslag på viseringsansökningar också i fortsättningen kommer att lyda under medlemsstaternas behörighet. Punkt 4 hänvisar till fall där en medlemsstat företräder en annan i samband med utfärdande av viseringar, och där det är den företrädda medlemsstaten som fattar det slutliga beslutet om avslag. Den företrädande medlemsstatens diplomatiska beskickning skall underätta sökanden om avslagsbeslutet som den företrädda medlemsstaten har meddelat. Punkt 5 är tänkt att fungera som en formell garanti för att varje ansökan prövas på sina egna meriter och att vederbörlig hänsyn tas till sökandens situation vid ansökningstillfället. Artikel 24: Rättigheter som följer av en utfärdad visering Det är viktigt att synliggöra den grundläggande och viktiga principen att innehavet av en visering endast innebär en rätt för innehavaren anmäla sig vid den yttre gränsen. Det har ansetts viktigt att låta principen komma till uttryck i denna artikel, och påminna om att gränskontrollmyndigheterna kontrollerar att villkoren för inresa är uppfyllda när innehavaren av viseringen anmäler sig vid gränsen. Artikel 25: Ifyllande av viseringsmärket Denna artikel har övertagits från de gemensamma konsulära anvisningarna och kompletterande bestämmelser finns i bilaga X. Trots att viseringskodexen inte omfattar viseringar för längre vistelse, har det i bilaga X punkt 7 införts en hänvisning till den kod som skall påföras viseringsmärket för sådana viseringar. Enligt artikel 18 i Schengenkonventionen medger viseringar för längre vistelse (så kallade D-viseringar) att innehavaren, förutsatt att de ytterligare villkor som anges i den artikeln är uppfyllda, får transitera genom andra medlemsstaters territorier för att nå territoriet i den medlemsstat som utfärdade ”D-viseringen”. Kommissionen anser således att det behövs en hänvisning till koden. Artikel 26: Upphävande av ett redan ifyllt viseringsmärke Denna artikel har övertagits från de gemensamma konsulära anvisningarna, men kompletterats för att säkerställa att sådana upphävanden av viseringsmärken registreras i VIS. Artikel 27: Placering av viseringsmärken i resedokument Denna artikel har övertagits från de gemensamma konsulära anvisningarna. Punkterna 1–3 täcker den vanligast förekommande situationen, där den viseringsutfärdande medlemsstaten erkänner sökandens resedokument. Punkt 1 andra stycket har hämtats från bilaga 10 (som i övrigt har strukits), eftersom det i praktiken ofta har förekommit att konsulatanställda fäster märket på ett sådant sätt att det inte kan maskinläsas. Punkt 4 omfattar den situation, där den utfärdande medlemsstaten inte erkänner sökandens resedokument. I sådana fall bör ett särskilt blad för påförande av visering användas. Kapitel IV: Ändring av giltighetstiden för en utfärdad visering Artikel 28: Förlängning SCH/Com-ex (93) 21-beslutet om förlängning av viseringars giltighetstid omfattas inte av de gemensamma konsulära anvisningarna. Beslutet integreras nu i förordningen samtidigt som mer detaljerade bestämmelser införs. Rubriken indikerar att förlängning av viseringar är något som sker inom medlemsstaternas territorium. Om innehavarens situation har förändrats innan han eller hon använder en utfärdad visering, bär den diplomatiska beskickning eller det konsulat som utfärdade viseringen ansvaret för att upphäva den ursprungliga viseringen och utfärda en ny, om så behövs. I punkt 1 anges de skäl som kan ligga till grund för en förlängning av giltighetstiden och/eller vistelsetiden för den utfärdade visering för kortare vistelse eller transitvisering som skall förlängas, utan att typen av visering ändras och utan att längden på vistelsen överstiger 90 dagar (punkt 2). Den maximala tiden för en transitering vid förlängning av en transitvisering regleras inte i nuvarande lagstiftning. Genom förordningen har gemensamma normer införts, nämligen att en transiteringstid på upp till 10 dagar godtas, vilket kan verka överdrivet eftersom det innebär en dubblering av maximitiden för transitering, . Den administrativa myndigheten kan besluta att ändra en utfärdad viserings territoriella giltighet genom att begränsa dess giltighet till territoriet i de medlemsstater där ansökan om förlängning ges in (punkt 3) eller endast till vissa medlemsstater. Punkt 4 har delvis hämtats från Com-ex-beslutet. Här föreskrivs att uppgifter om relevanta behöriga myndigheter (som för närvarande förtecknas i Com-ex-beslutet och inte har uppdaterats sedan 2000) måste meddelas kommissionen, som därefter offentliggör förteckningen (jfr. artikel 47). För att skapa en harmoniserad lösning har en obligatorisk avgift på 30 EURO, som skall tas ut vid förlängning av visering, införts i punkt 5. Då en förlängning inte medför registrering av biometriska kännetecken, behöver denna avgift inte motsvara den avgift som tas ut vid utfärdande av viseringar. För närvarande kan medlemsstaterna förlänga en visering antingen genom att utfärda ett nytt viseringsmärke eller genom att stämpla det ursprungliga viseringsmärket. I punkt 6 förskrivs att förlängning endast skall ske genom påförande av en enhetlig stämpel i enlighet med bilaga XI. Genom att införa en enhetlig metod garanteras klarhet om förlängningars äkthet och de lokala myndigheter (ofta polismyndigheter) som är behöriga att förlänga viseringar slipper att konstant hålla sig med lager av väl skyddade viseringsmärken. Information om förlängning av viseringar skall införas i VIS i enlighet med punkt 7. Artikel 29: Upphävande Bestämmelserna i artiklarna 28, 29 och 30 i förordningen finns för närvarande ”gömda” i bilaga 14 till de gemensamma konsulära anvisningarna, som i princip återger innehållet i SCH/Com-ex-beslut (93) 24. För att klargöra läget har de tre frågorna fördelats på egna artiklar, för att göra åtskillnad mellan åtgärdernas olika syften. Syftet med upphävande är att hindra innehavaren från att resa in på medlemsstaternas territorium. I artikel 29.1 anges vilka myndigheter som får upphäva en visering och när så kan ske. Punkt 1 a omfattar det fall där viseringsinnehavaren ännu inte har gjort bruk av viseringen, vilket innebär att den diplomatiska beskickning eller det konsulat som utfärdade viseringen kan upphäva den. Gränskontrollmyndigheter (punkt 1 b) får, om viseringsinnehavaren inte uppfyller inresevillkoren, upphäva viseringen. Dessutom kan brottsbekämpande myndigheter på medlemsstaternas territorium upphäva viseringen om innehavaren inte längre uppfyller villkoren för vistelse, trots att viseringen fortfarande är giltig. Om en visering upphävs av behöriga myndigheter i en medlemsstat annan är den vars diplomatiska beskickning eller konsulat har utfärdat viseringen, skall den utfärdande medlemsstaten underrättas om upphävandet. Artikel 30: Återkallande av visering Återkallande innebär upphävande av den återstående vistelseperioden efter det att viseringsinnehavaren har rest in på medlemsstaternas territorium. I punkt 1 anges två situationer där en utfärdad visering kan återkallas: a) om innehavaren begär att viseringen skall återkallas, eller (b) om den behöriga myndigheten anser att innehavaren inte längre uppfyller inresevillkoren efter det att han eller hon har rest in på medlemsstaternas territorum. Om en visering återkallas av de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat än den vars diplomatiska beskickning eller konsulat utfärdade viseringen, skall den utfärdande medlemsstaten underrättas om återkallandet. Artikel 31: Förkortande av längden på den vistelse för vilken visering utfärdats Om gränskontrollmyndigheterna anser att innehavaren av viseringen saknar tillräckliga medel för sitt uppehälle under den planerade vistelsen, kan de förkorta den vistelsetid som beviljas i viseringen för att anpassa vistelsetiden till de medel som faktiskt står till viseringsinnehavarens förfogande. Kapitel V: Viseringar som ufärdas vid de yttre gränserna Artikel 32: Viseringar som ufärdas vid de yttre gränserna Artiklarna 32 och 33 hämtar sitt innehåll från rådets förordning (EG) nr 415/2003, samtidigt som detta innehåll fördelas mellan två artiklar, för att skilja de allmänna bestämmelserna om utfärdande av viseringar vid gränsen från de särskilda frågor som rör sjömän i transit. I artikel 32.6 specificeras att de allmänna bestämmelserna om underrättelse om och motivering av avslag samt information om möjligheterna att överklaga är tillämpliga när ansökningar om visering ges in – och avslås – vid gränsen. Artikel 33: Viseringar som utfärdas till sjömän vid de yttre gränserna Denna artikel innehåller särskilda bestämmelser om utfärdande av visering vid gränsen till sjömän i transit. De två bilagorna till rådets förordning (EG) nr 415/2003 (anvisningar samt formulär för sjömän i transit) återfinns i bilaga XII, del 1 och 2, till förordningen. AVDELNING III: Förvaltning och organisation Artikel 34: Organisation av viseringsmyndigheten Denna artikel har i huvudsak övertagits från de gemensamma konsulära anvisningarna, del VII. Trots de möjliga förändringar i mottagandet av viseringssökande som följer av artikel 37, kommer medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar att förbli ansvariga för handläggningen av viseringsansökningar och eventuella beslut om dessa ansökningar. Lagringstiden för enskilda akter (i pappersversion) enligt punkt 3 andra stycket motsvarar den lagringstid som föreskrivs i VIS-förordningen. Artikel 35: Resurser till handläggning av viseringsansökningar och övervakning av diplomatiska och konsulära beskickningar Denna artikel motsvarar en artikel på samma tema i kodexen om Schengengränserna. Artikel 36: Personalens uppförande i samband med handläggning av viseringsansökningar Denna artikel har införts för att säkerställa att personalen vid medlemsstaternas diplomatiska beskickningar konsulat respekterar EU-stadgan om grundläggande rättigheter i kontakten med viseringssökande och vid handläggningen av viseringsansökningar. Artiklarna 37, 38 och 39: Former för samarbete i samband med mottagandet och handläggningen av viseringsansökningar Syftet med dessa artiklar är att införa en rättslig ram som ger medlemsstaterna möjlighet att välja bland ett antal sätt att organisera insamlingen av biometriska uppgifter från viseringssökande. I artikel 38 anges särskilda bestämmelser som skall följas, om medlemsstaterna beslutar att samarbeta med externa tjänsteleverantörer. Artikel 39 rör vissa organisatoriska aspekter, i synnerhet för att säkerställa insyn i de samarbetsformer som valts. Genom punkt 2 kan medlemsstaterna besluta att viseringssökande, trots att en form av samarbete har valts, skall ha direkt tillgång till deras konsulat. Dessa artiklar skall anpassas för att ta hänsyn till resultatet av förhandlingarna om förslaget om ändring av de gemensamma konsulära anvisningarna i samband med införandet av biometriska kännetecken, inklusive inrättandet av gemensamma ansökningscentrum. Artikel 40: Ingivande av ansökningar via kommersiella mellanhänder Denna artikel bygger på innehållet i del VIII, avsnitt 5, som i sin ursprungliga lydelse är något oklar och föråldrad. I punkt 1 defineras de uppgifter som sådana kommersiella mellanhänder får utföra. Här försöker man alltså inte, som är fallet i den gemensamma konsulära anvisningarna, att definiera de olika typerna av mellanhänder, eftersom det blir alltför inexakt. Det bör noteras att kommersiella mellanhänder inte kan samla in biometriska uppgifter från sökande och att ”förstagångsansökningar” därför inte kan ges in via sådana mellanhänder. I punkt 2 anges de olika saker som skall kontrolleras innan ackreditering ges. I punkt 3 finns bestämmelser om konstant tillsyn över dessa mellanhänder och i punkt 4 föreskrivs att negativa resultat av sådan tillsyn skall meddelas andra medlemsstaters diplomatiska och konsulära beskickningar inom ramen för det lokala konsulära samarbetet. I princip skall förteckningar över ackrediterade kommersiella mellanhänder meddelas såväl andra diplomatiska och konsulära beskickningar, som allmänheten (punkt 5). Artikel 41: Information till allmänheten Det är av största vikt att de sökande är väl informerade om i första hand de kriterier och förfaranden som gäller för att ansöka om visering. Utvecklingen på senare tid har inneburit vissa nyheter, med teletjänstcentraler, system för tidsbeställning samt utläggning på entreprenad, och därför behövs insatser för att se till att de sökande är väl underrättade om var och hur de ska ge in sin ansökan. I punkt 2 påpekas behovet av att medlemsstater som ingår avtal om representation informerar allmänheten minst tre månader innan samarbetet inleds, och specificerar vilka kategorier av ansökningar som representationen omfattar. Fristen på tre månader motsvarar maximifristen för att ge in ansökningar före en planerad vistelse (enligt artikel 10.1). Med hänsyn till de praktiska problem som påträffats införs i punkt 3 en bestämmelse om att allmänheten måste upplysas om att stämpeln som visar att en ansökan har lämnats in inte har några rättsliga verkningar. I punkt 4 anges att det skall lämnas klara upplysningar om utfärdandetider och om kravet på föregående samråd i fråga om vissa medborgare i vissa tredjeländer eller vissa kategorier av sådana medborgare. I punkt 5 anges kraven när det gäller att upplysa allmänheten om deras rättigheter vid ett avslag. I punkt 6 understryks behovet av att informera allmänheten om att enbart innehav av en visering inte automatiskt ger rätt till inresa och att man kan bli uppmanad att uppvisa styrkande handlingar vid gränsen, när det kontrolleras om inresevillkoren är uppfyllda. Det senare förhållandet nämns inte i nuvarande regelverk. AVDELNING IV: Lokalt konsulärt samarbete Artikel 42: Lokalt konsulärt samarbete vid medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar De gemensamma konsulära anvisningarna innehåller ett kapitel om lokalt konsulärt samarbete, där det i allmänna termer anges en ram för det lokala konsulära samarbetet på lokal nivå och tas upp en rad frågor som bör anpassas till lokala förhållanden. Eftersom det praktiska genomförandet av det lokala konsulära samarbetet hittills har fungerat ganska otillfredsställande (som framgick av rapporterna om riktade besök – targeted missions ), klargör förordningen vilka uppgifter som skall utföras av vem och hur ofta, mot bakgrund av rapporterna om riktade besök och med godkännande från relevanta rådsorgan. Vidare anpassas organisationen av det lokala konsulära samarbetet till gemenskapens institutionella ram. Det är inte förenligt med denna ram att medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar fattar beslut som skapar rättsligt bindande rättigheter och skyldigheter för viseringssökande. Därför bör man inom ramen för det lokala konsulära samarbetet utvärdera om det finns ett behov av att anpassa vissa bestämmelser till lokala förhållanden. Om utvärderingen leder till slutsatsen att det finns ett sådant behov, skall beslut om gemensamma ”lokala” regler fattas i enlighet med kommittéförfarandet, självklart på grundval av input från det lokala konsulära samarbetet. Punkt 1 rör bestämmelser som syftar till att bedöma behovet av att harmonisera praxis bland medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar inom samma jurisdiktion, när det gäller information till sökande innan de ger in sin ansökan och likabehandling av sökande när de väl gett in ansökan (punkt 1 a–c). Sådan likabehandling kommer även bidra till att förebygga visumshopping. Punkt 1 c hänvisar till resedokument som utfärdas av tredjeländer, eftersom det är viktigt att uppdaterade förteckningar över resedokument som utfärdats av tredjeländer finns tillgängliga både lokalt och centralt. Den sista meningen i punkt 1 c tar upp det förhållandet att vissa medlemsstater för närvarande ställer krav på att vissa typer av officiella resedokument skall åtföljas av verbalnoter, medan andra inte gör det. Det är även nödvändigt att på lokal nivå bedöma behovet av en harmoniserad lösning när det gäller medverkan av antingen externa tjänsteleverantörer eller kommersiella mellanhänder för att undvika visumshopping (punkt d). Enligt punkt 2 bör ett gemensamt informationsblad införas inom ramen för det lokala konsulära samarbetet, för att säkerställa full insyn och likabehandling. I punkt 3 finns en förteckning över information som skall utbytas antingen varje månad (statistik – punkt 3 a) eller regelbundet (särskild information med anknytning till de enskilda jurisdiktionerna – punkt 3 b). Genom att varje månad utbyta och undersöka statistiska uppgifter har de lokala diplomatiska och konsulära beskickningarna en ständigt aktuell bild av tendenserna och plötsliga ändringar av dessa inom deras jurisdiktion. Därmed blir det möjligt att omedelbart finna lösningar på negativa verkningar av sådana förändringar. Genom insamling av allmänna uppgifter om värdlandet/platsen (socio-ekonomiska strukturer, informationskällor på lokal nivå, användning av falska och förfalskade dokument, rutter för olaglig invandring), kommer denna viktiga ”kollektiva” kunskap inte att gå förlorad, även om den konsulära personalen skiftar regelbundet. Detta kommer också att hjälpa utsänd personal att bli operativ och lära känna de lokala förhållandena snabbare. Punkt 4 innehåller bestämmelser om hur det konsulära samarbetet i samband med den gemensamma viseringspolitiken kan göras mer effektivt, också med hänsyn till EU:s institutionella ram. Då det konsulära samarbetet i allmänhet omfattar en rad olika frågor är det viktigt att avsätta särskilda möten för tekniska frågor som rör utfärdande av viseringar, med deltagande av företrädare för medlemsstater som tillämpar gemenskapslagstiftningen fullt ut och är involverade i handläggningen av viseringsansökningar. I punkt 5 införs ett krav om att det skall utarbetas rapporter för varje möte, och att varje diplomatisk och konsulär beskickning skall sända dessa rapporter till de centrala myndigheterna. Detta skulle säkra förbindelsen mellan den operativa nivån och de centrala myndigheterna samt, i förlängningen, lagstiftningsnivån [i de berörda rådsorganen], jfr. punkt 7. Genom punkt 6 öppnas en möjlighet att bjuda in företrädare för medlemsstater som inte tillämpar gemenskapens regelverk fullt ut eller tredjeländer att bidra till diskussioner om särskilda frågor rörande utfärdande av viseringar inom jurisdiktionen. Avdelning V: Slutbestämmelser Artikel 43: Undantagsordningar År 2004 stod för första gången en medlemsstat som tillämpar Schengenregelverket som värd för de olympiska och de paralympiska spelen. För att denna medlemsstat å ena sidan skall kunna respektera Schengeregelverkets krav och samtidigt uppfylla sina åtaganden enligt den olympiska stadgan, och å andra sidan undvika att undergräva framtida ansökningar om att få organisera dessa evenemang från andra medlemsstater som tillämpar Schengenregelverket, enades man om att den bästa lösningen var att införa särskilda bestämmelser för att underlätta utfärdandet av viseringar och passage av de yttre gränserna. Förordningen genomfördes med lyckat resultat av Grekland 2004 och lämpliga ändringar gjordes 2005, för att ge Italien möjlighet att använda samma procedur för att utfärda viseringar till medlemmar av den olympiska familjen. För att för framtiden göra det lättare att komma till rätta med denna fråga om det skulle bli aktuellt för en medlemsstat som tillämpar Schengenregelverket fullt ut att organisera olympiska spel, har de särskilda förfaranden och villkor som skall användas fogats till viseringskodexen. Den kan användas snabbt, vilket gör det möjligt att undvika tidskrävande lagstiftningsförfaranden. Artikel 44: Ändringar av bilagorna I denna artikel föreskrivs att bilagorna III, IV, V, VI, VIII, IX, X och XI till förordningen kommer att ändras i enlighet med det kommittéförfarande som anges i artikel 46.2. Skälet till att föreslå att kommittéförfarandet skall användas är att bilagorna innehåller bestämmelser om genomförande av de allmänna bestämmelserna om mottagande och handläggning av viseringansökningar i avdelning II i denna förordning. Artikel 45: Anvisningar om den praktiska tillämpningen av viseringskodexen Enligt denna artikel skall ”Viseringskommittén” utarbeta anvisningar om den praktiska tillämpningen av viseringskodexen. Sådana praktiska anvisningar är nödvändiga för att garantera en harmoniserad tillämpning av lagstiftningen på operativ nivå och för att undvika att medlemsstater utarbetar parallella nationella anvisningar. Anvisningarna skall stå färdiga i samband med att förordningen om en gemenskapskodex om viseringar träder i kraft. Artikel 46: Kommitté Detta är standardartikeln om vilket kommittéförfarande som skall tillämpas vid antagandet av genomförandebestämmelser till förordningen, i enlighet med beslut 1999/468/EG. Det föreskrivande förfarandet skall tillämpas, eftersom det är fråga om åtgärder med allmän räckvidd i den mening som avses i artikel 2 i beslutet. Artiklarna 5 och 7 i beslutet är tillämpliga. Den tidsfrist inom vilken rådet enligt artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall fatta beslut med kvalificerad majoritet om kommissionens förslag till åtgärder, om åtgärderna inte överensstämmer med kommitténs yttrande, har fastställts till två månader. Artikel 47: Meddelande av uppgifter Medlemsstaterna skall meddela de uppgifter som anges i punkt 1 till kommissionen, som ansvarar för att offentliggöra dessa uppgifter. Medlemsstaterna skall också meddela kommissionen planerade ändringar av bilagorna I och II (föregående samråd). Eftersom dessa ändringar har en direkt inverkan på viseringssökandes rättigheter och skyldigheter, är ett enkelt meddelandeförfarande otillräckligt inom gemenskapens institutionella ram. Därför måste ändringar av dessa bilagor beslutas i enlighet med kommittéförfarandet. Artikel 48: Rättsakter som upphävs I denna artikel anges rättsakter som upphävs genom förordningen. VIS-förordningen har baserats på nuvarande regelverk, och måste anpassas till de ändringar som införs genom viseringskodexen. Ett förslag om detta måste vila på relevant rättslig grund (artikel 66 i EG-fördraget). Eftersom VIS-förordningen inte har antagits ännu, är det omöjligt att i nuläget fastslå exakt vilka ändringar som kommer att behövas. Artikel 49: Ikraftträdande Detta är standardbestämmelsen om ikraffträdande och direkt tillämplighet. Förordningen skall inte börja tillämpas förrän sex månader efter ikraftträdandet [med hänsyn till uppgiftens omfattning och behovet av att slutföra anvisningarna om den praktiska tillämpningen av viseringskodexen]. Medlemsstaterna skall dock börja underrätta kommissionen om de olika frågor som förtecknas i artikel 47 omedelbart efter ikraffträdandet. Även kommittén bör kunna förbereda genomförandeåtgärderna och därför bör även artikel 44 vara tillämplig från dagen för ikraftträdandet. Bilagor Bilagorna tas upp i samma ordning som de givits i förordningen. Den motsvarande referensen i de gemensamma konsulära anvisningarna för var och en av de strukna bestämmelserna återfinns i följande tabell. Bestämmelser i de gemensamma konsulära anvisningarna som inte överförs Bestämmelser i de gemensamma konsulära anvisningarna som inte överförs | Skäl | Del I, punkt 2.1.4 Gruppvisering | Av säkerhetsskäl, och med hänsyn till det faktum att alla enskilda viseringssökande måste lämna in individuella ansökningsformulär och att alla som ansöker om visering första gången måste tillhandahålla biometriska kännetecken i samband med att ansökan lämnas in, kan gruppviseringar inte längre godtas. | Del I, punkt 2.2 Visering för längre vistelse | Gemenskapskodexen om viseringar omfattar inte utfärdande av viseringar för vistelser på mer än tre månader (artikel 1.1) och viseringar för längre vistelse som även gäller som en enhetlig visering för kortare vistelse har avskaffats. | Del IV Rättslig grund | I denna del återges bestämmelser ur Schengenkonventionen (artiklarna 5, 11.2, 14.1, 15 och 16). Den är därför överflödig | Del V, 2.3 Förfarande som skall följas vid föregående samråd med de andra avtalsslutande parternas centrala myndigheter | Denna del innehåller i huvudsak riktlinjer av praktisk snarare än rättslig natur | BILAGOR | Bilaga 1 Gemensam förteckning över de tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering i medlemsstater som är bundna av förordning (EG) nr 539/2001*, i dess ändrade lydelse enligt förordning (EG) nr 2414/2001** och förordning (EG) nr 453/2003***. Gemensam förteckning över de tredje länder vars medborgare inte är skyldiga att inneha visering i medlemsstaterna som är bundna av förordning (EG) nr 539/2001*, i dess ändrade lydelse enligt förordning (EG) nr 2414/2001** och förordning (EG) nr 453/2003***. | I denna bilaga återges endast förteckningarna i den nämnda förordningen. | Bilaga 2 Resebestämmelser för innehavare av diplomat- eller tjänstepass eller passersedlar som vissa internationella organisationer utfärdar till sina tjänstemän. Förteckning A och B | Eftersom undantag från kraven på visering för innehavare av diplomat eller tjänstepass eller passersedlar regleras av förordning (EG) nr 539/2001 – och ändringsförordningar till denna – bör denna bilaga inte vara fogad till viseringskodexen | Bilaga 3, del II | Fullständig harmonisering av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha en visering för flygplatstransitering. Medlemsstaterna kan inte längre kräva att tredjelandsmedborgare skall uppfylla detta krav. | Bilaga 4 Förteckning över dokument som berättigar till viseringsfri inresa | I artikel 5.1 b i kodexen om Schengengränserna föreskrivs att tredjelandsmedborgare som har ett giltigt uppehållstillstånd kan resa in på medlemsstaternas territorium. Enligt artikel 34.1 a i den kodexen skall förteckningen över sådana uppehållstillstånd meddelas kommissionen. Denna förteckning bör därför inte tas upp även i viseringskodexen. | Bilaga 6 Förteckning över honorärkonsuler som undantagsvis temporärt bemyndigas att utfärda enhetliga viseringar | Eftersom artikel 3 i den här förordningen föreskriver att endast medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar samt, i undantagsfall, gränskontrollmyndigheter har rätt att handlägga viseringsansökningar, har denna bilaga inte överförts. | Bilaga 7 Belopp som de nationella myndigheterna fastställer på årsbasis, som referens för beviljande av inresa. | Som anges i titeln är referensbeloppen knutna till gränspassage, och regleras därför i kodexen om Schengengränserna (artikel 5.3). | Bilaga 8 Mall till viseringsmärket samt märkets tekniska kännetecken och säkerhetsdetaljer | I denna bilaga återges endast förordning (EG) nr 1683/95 och förordning (EG) nr 334/2002, och det vore därför olämpligt att ha kvar den i viseringskodexen | Bilaga 9 Uppgifter som de avtalsslutande parterna vid behov för in i kommentarfältet | Dessa kommentarer från de nationella myndigheterna bör meddelas kommissionen i enlighet med artikel 46.1 d. Kommissionen ansvarar för att offentliggöra uppgifterna | Bilaga 10 Bestämmelser för införande av uppgifter i det maskinläsbara fältet | Defintionerna (1) i denna bilaga är överflödiga och beskrivningen av det maskinläsbara fältet inaktuell, eftersom den var avsedd som information för beskickningar som saknade datorer. | Bilaga 11 Resehandlingar i vilka viseringar kan införas. | Innehållet i denna bilaga omfattas inte av den rättsliga grunden för viseringskodexen och har således inte överförts. Frågorna har anknytning till SCH/Com-ex (98) 57, som bör införlivas med gemenskapslagstiftningen. | Bilaga 12 Avgifter (uttryckta i euro) motsvarande de administrativa kostnaderna för behandlingen av en ansökan om visering | Eftersom den avgift som tas ut för handläggningen av alla typer av viseringsansökningar gjordes enhetlig 2003, finns det inget behov av att återge tabellen. Vidare omfattar viseringskodexen inte D-viseringar, D+C-viseringar har avskaffats och något allmänt undantag bör inte beviljas för viseringsansökningar som lämnas in vid de yttre gränserna. De tre ”principer” som anges i bilagan har införlivats i förordningen (artikel 16). | Bilaga 13 Anvisningar för ifyllande av viseringsmärket | Denna bilaga innehåller exempel på ifyllda viseringsmärken. Sådana praktiska anvisningar bör inte förekomma i en rättsakt. Därför bör en uppdaterad version av bilagan fogas till anvisningarna för den praktiska tillämpningen av viseringskodexen (artikel 43). Bestämmelsen på sidan 1 i bilagan om hur lång tid före det planerade besöket viseringsansökan kan lämnas in har införts i artikel 10.1. | Bilaga 14 Principer och förfaranden för hur de avtalsslutande parterna skall rapportera vid utfärdande av territoriellt begränsade viseringar, vid upphävande och återkallande av enhetliga viseringar, vid förkortande av giltighetstiden för dessa samt vid utfärdande av nationella uppehållstillstånd | Denna bilaga omfattar ett antal ämnen som saknar inbördes samband. Alla bestämmelser om - viseringar med begränsad territoriell giltighet har införts i artikel 21, - upphävande av viseringar har införts i artikel 29, - återkallande av viseringar har införts i artikel 30, - förkortande av giltighetstiden för viseringar har införts i artikel 31. Del 3 i nuvarande bilaga 14, rörande uppehållstillstånd, är inte relevant för viseringskodexen. | Bilaga 17 Dokument för förenklad transitering (FTD) och dokument för förenklad järnvägstransitering (FRTD) | Denna bilaga återger endast rådets förordningar (EG) nr 693/2003 och (EG) nr 694/2003, och bör därför inte finnas med i viseringskodexen | Bilaga 18 Tablå över beskickningar som utfärdar enhetliga viseringar | Uppgifterna om var det finns sådana beskickningar bör meddelas kommissionen i enlighet med artikel 46.1 a. Kommissionen ansvarar för att offentliggöra uppgifterna. | 2006/0142 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om införande av en gemenskapskodex om viseringar EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 62.2 a och b ii, med beaktande av kommissionens förslag[9], i enlighet med artikel 251 i EG-fördraget[10], och av följande skäl: (1) Enligt artikel 61 i fördraget bör upprättandet av ett område med fri rörlighet för personer åtföljas av åtgärder avseende kontroller vid yttre gränser, asyl och invandring. (2) Enligt artikel 62.2 i fördraget skall genom åtgärder som avser passage av medlemsstaternas yttre gränser fastställas regler om visering för vistelser som inte är avsedda att vara längre än tre månader, inbegripet förfaranden och villkor för medlemsstaternas utfärdande av viseringar. (3) När det gäller viseringspolitik är införandet av ett gemensamt regelverk, särskilt genom konsolidering och utveckling av gällande bestämmelser (relevanta bestämmelser i Schengenkonventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985[11] och i de gemensamma konsulära anvisningarna[12]), ett av de viktigaste inslagen för att ”ytterligare utveckla den gemensamma viseringspolitiken som en del av ett mångsidigt system som syftar till att underlätta lagligt resande och ta itu med olaglig invandring genom ytterligare harmonisering av nationell lagstiftning och hanteringsförfaranden vid lokala konsulära beskickningar”, som det beskrivs i Haagprogrammet för stärkt frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen[13]. (4) Medlemsstaterna bör för viseringsändamål vara företrädda i alla tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering. De kan besluta att viseringsansökningar från medborgare i specifika tredjeländer eller ansökningar om en särskild typ av visering måste ges in direkt vid en permanent konsulär eller diplomatisk beskickning i den stat som är sökandens huvuddestination. (5) Lokalt konsulärt samarbete är avgörande för en harmoniserad tillämpning av den gemensamma viseringspolitiken och för en korrekt bedömning av migrationsrisk. Med hänsyn till lokala förhållanden, bör den praktiska tillämpningen av särskilda bestämmelser bedömas av medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar på individuella platser, eftersom skillnader i deras tillämpning av de relevanta bestämmelserna kan ge upphov inte endast till visumshopping, utan även till skillnader i behandlingen av viseringssökande. (6) Det är nödvändigt att införa regler om transitering genom det internationella transitområdet på flygplatser, för att bekämpa olaglig invandring. Medborgare från tredjeländer som finns upptagna på en gemensam förteckning skulle således vara skyldiga att inneha visering för flygplatstransitering, samtidigt som medlemsstaterna fråntas möjligheten att kräva denna typ av visering av medborgare i andra tredjeländer. (7) När en medlemsstat står som värd för de olympiska och paralympiska spelen bör en särskild ordning som underlättar utfärdandet av viseringar till medlemmar av den olympiska familjen vara tillämplig. (8) Bilaterala avtal som ingåtts mellan gemenskapen och tredjeländer i syfte att underlätta handläggningen av ansökningar om visering för kortare vistelse får avvika från bestämmelserna i denna förordning. (9) Arrangemangen för att ta emot sökande bör vara utformade på ett sätt som visar på respekt för den mänskliga värdigheten. Handläggningen av viseringsansökningar bör genomföras på ett professionellt och respektfullt sätt och stå i proportion till de eftersträvade målen. (10) Medlemsstaterna bör se till att kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls allmänheten är rimlig och följer god administrativ praxis. För detta ändamål bör de avdela utbildad personal i lämpligt antal samt tillräckliga resurser. (11) Integration av biometriska kännetecken är ett viktigt steg i införandet av nya element som ger en mer tillförlitlig koppling mellan viseringsinnehavaren och passet, för att undvika att människor använder sig av falska identiteter. Därför bör det vara ett grundläggande krav vid utfärdande av visering med registrering av biometriska kännetecken i Informationssystemet för viseringar (VIS) att sökanden, åtminstone vid dennes första ansökan, infinner sig personligen; personer som ansöker om visering första gången bör inte ha rätt att ge in ansökningar via kommersiella mellanhänder, till exempel resebyråer. (12) Det bör införas nya möjligheter att organisera konsulat, till exempel samlokalisering, gemensamma ansökningskontor och utläggning på entreprenad, med hänsyn till mottagandet av viseringsansökningar och upptagandet av biometriska kännetecken. Det bör inrättas en lämplig rättslig ram för dessa alternativ, särskilt med hänsyn till frågan om uppgiftsskydd. Dessa former av konsulärt samarbete och utläggning på entreprenad bör införas med full hänsyn till de allmänna principerna för utfärdande av viseringar och med respekt för kraven i fråga om skydd av personuppgifter i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. (13) Sökanden bör inställa sig personligen för den första registreringen av biometriska uppgifter. För att underlätta förfarandet vid en eventuell därpå följande ansökan bör det vara möjligt att kopiera biometriska uppgifter från den första ansökan inom en period av 48 månader i överensstämmelse med den lagringsperiod som fastställts i VIS-förordningen. Efter denna period bör en ny upptagning ske av de biometriska kännetecknen. (14) Statistiska uppgifter är ett viktigt hjälpmedel när det gäller att övervaka migrationsrörelser och kan fungera som ett effektivt styrverktyg. Därför bör sådana uppgifter regelbundet sammanställas i ett gemensamt format. (15) Det bör införas ett förfarande som gör det möjligt för kommissionen att anta vissa praktiska riktlinjer för utfärdande av visering för kortare vistelse. I dessa fall bör de åtgärder som behövs för att genomföra denna förordning antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter[14]. (16) För att garantera en harmoniserad tillämpning av förordningen på operationell nivå, bör man utarbeta anvisningar om den praxis och de förfaranden som medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar skall följa när det handlägger viseringsansökningar. (17) Eftersom Europaparlamentets och rådets förordning om informationssystemet för viseringar och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (nedan kallad ”VIS-förordningen”) grundar sig på gällande regelverk, bör den ändras för att ta hänsyn till de ändringar av lagstiftningen som är av relevans för VIS. (18) När det gäller målen för den föreslagna åtgärden bör det erinras om att enligt artikel 62.1 och 62.2 b i EG-fördraget har gemenskapen behörighet – och till och med skyldighet – att anta åtgärder rörande regler om visering för vistelser som inte är avsedda att vara längre än tre månader; i enlighet med proportionalitetsprincipen i artikel 5 i fördraget går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. (19) Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns såsom allmänna gemenskapsrättsliga principer, bland annat i Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. (20) De enda franska och nederländska territorier som denna förordning är tillämplig på är, genom ett undantag från artikel 299 i fördraget, dessa länders territorier i Europa, eftersom de utomeuropeiska territorierna inte är en del av området utan inre gränser. (21) Villkoren för inresa på medlemsstaternas territorium eller utfärdande av viseringar påverkar inte nu gällande bestämmelser om erkännande av resedokuments giltighet. (22) För att ge medlemsstaternas myndigheter möjlighet att förbereda sig för genomförandet av denna förordning, bör den börja tillämpas först sex månader efter dess ikraftträdande, med undantag för artiklarna 46 (kommittéförfarande) och 47 (underrättelser från medlemsstaterna). (23) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Danmarks ställning deltar Danmark inte i rådets beslut om antagande av denna förordning och är landet inte bundet av förordningen eller underkastat tillämpningen av denna. Eftersom denna förordning utgör en utbyggnad av Schengenregelverket på grundval av bestämmelserna i avdelning IV i tredje delen av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, måste Danmark i enlighet med artikel 5 i det ovan nämnda protokollet inom en tid av sex månader efter det att rådet har antagit denna förordning besluta huruvida landet skall genomföra den i sin nationella lagstiftning. (24) När det gäller Island och Norge innebär denna förordning, i den mening som avses i avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och vidareutvecklingen av Schengenregelverket[15], en vidareutveckling av bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1.B i rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet[16]. (25) En överenskommelse måste träffas för att möjliggöra att Islands och Norges företrädare associeras till arbetet i de kommittéer som biträder kommissionen vid utövandet av dess genomförandebefogenheter. En sådan överenskommelse har planerats i den skriftväxling mellan gemenskapen och Island och Norge[17], som finns i bilagan till ovannämnda avtal. Kommissionen har lagt fram ett utkast till rekommendation till rådet i syfte att förhandla om denna överenskommelse. (26) När det gäller Schweiz innebär denna förordning, i den mening som avses i avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket[18], en vidareutveckling av bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 4.1 i rådets beslut 2004/860/EG[19] om undertecknande på Europeiska unionens respektive Europeiska gemenskapens vägnar och om provisorisk tillämpning av vissa bestämmelser i detta avtal[20]. (27) Denna förordning utgör en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar, i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket[21]. Av denna anledning deltar Förenade kungariket inte i rådets beslut om antagande av denna förordning och är landet inte bundet av förordningen eller underkastat tillämpningen av denna. (28) Denna förordning utgör en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar, i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG av 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket[22]. Av denna anledning deltar Irland inte i rådets beslut om antagande av denna förordning och är landet inte bundet av förordningen eller underkastat tillämpningen av denna. (29) Denna förordning utgör bestämmelser som, med undantag för artikel 22, bygger vidare på Schengenregelverket eller på annat sätt hänför sig till det regelverket i den mening som avses i artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. AVDELNING I: Allmänna bestämmelser Artikel 1 Syfte och tillämpningsområde 1. Denna förordning innehåller bestämmelser om handläggning av ansökningar om visering för planerade vistelser på medlemsstaternas territorium på högst tre månader under en sexmånadersperiod. 2. Dessa bestämmelser skall vara tillämpliga på alla tredjelandsmedborgare som i enlighet med rådets förordning (EG) nr 539/2001[23] måste ha visering när de passerar de yttre gränserna, dock utan att det påverkar 1. rätten till fri rörlighet för tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till unionsmedborgare, 2. motsvarande rättigheter för tredjelandsmedborgare som, enligt avtal mellan å ena sidan gemenskapen och dessa medlemsstater och, å andra sidan, dessa tredjeländer, har motsvarande rätt till fri rörlighet som unionsmedborgare och deras familjemedlemmar. 3. I förordningen definieras även förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering för flygplatstransitering, samtidigt som det fastställs bestämmelser om handläggning av ansökningar om visering för transitering genom det internationella transitområdet på medlemsstaternas flygplatser. Artikel 2 Definitioner I denna förordning gäller följande definitioner: (1) tredjelandsmedborgare : personer som inte är unionsmedborgare i den mening som avses i artikel 17.1 i fördraget. (2) visering : ett beslut som en medlemsstat har fattat i syfte att bevilja 3. inresa för en förväntad vistelse i den medlemsstaten eller i flera medlemsstater på högst tre månader totalt, 4. inresa för transitering genom den medlemsstatens eller flera medlemsstaters territorium, eller 5. transitering genom det internationella transitområdet på medlemsstaternas flygplatser. (3) enhetlig visering : en visering som gäller inom hela medlemsstaternas territorium och är antingen (a) en ”visering för kortare vistelse” (typ C), som ger innehavaren rätt att stanna i högst tre månader under en sexmånadersperiod som börjar löpa den första dagen av vistelse på medlemsstaternas territorium, eller (b) en ”transitvisering” (typ B), som ger innehavaren, som reser från ett tredjeland till ett annat, rätt att passera genom medlemsstaternas territorium en gång, två gånger eller undantagsvis flera gånger, varvid varje transitering får pågå i högst fem dagar. (4) visering med begränsad territoriell giltighet (typ B eller C) : visering för kortare vistelse som ger innehavaren rätt att vistas i eller transitera genom den utfärdande medlemsstatens eller flera medlemsstaters territorium. (5) visering för flygplatstransitering (typ A) : visering som medborgare från vissa tredjeländer är skyldiga att ha för transitering genom det internationella transitområdet på medlemsstaternas flygplatser, som undantag från principen om fri transitering, som fastslås i bilaga 9 till Chicagokonventionen angående internationell civil luftfart. (6) erkänt resedokument : resedokument som utfärdats av ett tredjeland vars medborgare i enlighet med förordning (EG) nr 539/2001 är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna, och som erkänns av medlemsstaterna med avseende på påförande av visering. (7) viseringsmärke : den enhetliga viseringsform som fastställs i förordning (EG) nr 1683/95, och den fysiska formen av de viseringar som definieras i punkterna 3, 4 och 5. (8) separat blad för påförande av visering : enhetlig modell för blad för påförande av visering som utfärdas av medlemsstaterna för personer som innehar resehandlingar som inte erkänns av den medlemsstat som utfärdar bladet, så som definieras i förordning (EG) nr 333/2002. AVDELNING II: Mottagande och handläggning av viseringsansökningar Kapitel I Myndigheter som medverkar vid handläggningen av viseringsansökningar Artikel 3 Myndigheter som är behöriga att handlägga viseringsansökningar 1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 37, skall endast diplomatiska och konsulära beskickningar ha rätt att handlägga viseringsansökningar. 2. Genom avvikelse från punkt 1, får viseringar för kortare vistelse och transitviseringar i undantagsfall utfärdas vid gränsen av de myndigheter som ansvarar för personkontroller, vilket inkluderar utfärdande av sådana viseringar till sjömän. Artikel 4 Territoriell behörighet 1. Tredjelandsmedborgare skall ansöka om visering vid en medlemsstats diplomatiska eller konsulära beskickning i deras bosättningsland. 2. Genom avvikelse från punkt 1, får tredjelandsmedborgare som vistas lagligt i ett annat tredjeland än bosättningslandet ge in ansökningar i det berörda landet. Sådana sökande skall motivera varför ansökan ges in i det landet och det får inte råda några tvivel om sökandens avsikt att återvända till bosättningslandet. I dessa fall kan den diplomatiska eller konsulära beskickningen i sökandens bosättningsland eller den centrala myndigheten i den utfärdande medlemsstaten rådfrågas. Artikel 5 Medlemsstat som ansvarar för handläggningen av viseringsansökan 1. Ansvarig diplomatisk eller konsulär beskickning för handläggningen av en ansökan om visering för kortare vistelse skall vara (a) den diplomatiska eller konsulära beskickningen för den medlemsstat på vars territorium resans enda eller viktigaste mål finns, eller (b) om det inte går att fastställa i vilken medlemsstat resans huvudmål finns, den diplomatiska eller konsulära beskickningen för den medlemsstat vars yttre gräns sökanden har för avsikt att passera i syfte att resa in på medlemsstaternas territorium. När en ansökan om visering som gäller för flera in- och utresor ges in, skall den medlemsstat som är det sedvanliga målet för resan ansvara för handläggningen av ansökan. Sådana viseringar får endast utfärdas i sökandens bosättningsland. 2. Ansvarig diplomatisk eller konsulär beskickning för handläggningen av en ansökan om transitvisering skall vara (a) den berörda medlemsstatens diplomatiska eller konsulära beskickning, vid transitering genom endast en medlemsstat, eller (b) den diplomatiska eller konsulära beskickningen för den medlemsstat vars yttre gräns sökanden har för avsikt att passera i syfte att påbörja transiteringen, vid transitering genom flera medlemsstater. 3. Ansvarig diplomatisk eller konsulär beskickning för handläggningen av en ansökan om visering för flygplatstransitering skall vara (a) den diplomatiska eller konsulära beskickningen för den medlemsstat på vars territorium transitflygplatsen ligger, vid transitering genom en flygplats, eller (b) den diplomatiska eller konsulära beskickningen för den medlemsstat på vars territorium den första transitflygplatsen ligger, vid transitering genom två eller flera flygplatser. Artikel 6 Behörighet när det gäller att utfärda viseringar till tredjelandsmedborgare som vistas lagligt på en medlemsstats territorium Tredjelandsmedborgare som vistas lagligt på en medlemsstats territorium, utan att ha uppehållstillstånd i den medlemsstaten som ger dem rätt att resa utan att inneha visering i enlighet med artikel 5.1 b och artikel 34.1 a i kodexen om Schengengränserna, och som har giltiga skäl för att resa till en annan medlemsstat, skall ansöka om visering vid den diplomatiska eller konsulära beskickningen för den medlemsstat som utgör resans mål. Artikel 7 Avtal om representation 1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5, får en medlemsstats diplomatiska eller konsulära beskickning gå med på att företräda en annan medlemsstat vid handläggningen av viseringar för kortare vistelse, transitviseringar och viseringar för flygplatstransitering. Av avtalet skall det framgå hur länge arrangemanget skall pågå, om det endast är tillfälligt, och vilka förfaranden som gäller för att avsluta en sådan representation samt vad som skall gälla i fråga om eventuellt tillhandahållande av lokaler, personal och lön från den representerade medlemsstatens sida. Sådana bilaterala avtal kan föreskriva att den företrädande medlemsstaten skall översända viseringsansökningar från vissa kategorier av tredjelandsmedborgare till den företrädda medlemsstatens myndigheter för föregående samråd, i enlighet med artikel 9.3. 2. En medlemsstat kan också företräda en eller flera andra medlemsstater enbart i syfte att motta ansökningar och uppta biometriska kännetecken. Mottagandet och vidarebefordrandet av akter och uppgifter till de företrädda konsulaten skall ske med respekt för relevanta bestämmelser om uppgiftsskydd och säkerhetsbestämmelser. 3. Den företrädda medlemsstaten skall underrätta kommissionen om ingåendet av nya avtal om representation eller om uppsägning av sådana avtal senast tre månader innan avtalet träder i kraft eller upphör att gälla. 4. Samtidigt skall den företrädande medlemsstaten underrätta såväl andra medlemsstaters diplomatiska och konsulära beskickningar som Europeiska kommissionens delegation inom den berörda jurisdiktionen om när avtal om representation har ingåtts och när de träder i kraft. 5. Den företrädande medlemsstatens diplomatiska och konsulära beskickningar skall, när de handlar på en annan medlemsstats vägnar, följa alla bestämmelser om handläggning av ansökningar om viseringar för kortare vistelse, transitviseringar och viseringar för flygplatstransitering som föreskrivs i denna förordning, och fristerna i artikel 20.1 skall vara tillämpliga. 6. Om en diplomatisk eller konsulär beskickning för den företrädande medlemsstaten har för avsikt att avslå en ansökan, skall hela ärendeakten överlämnas till de centrala myndigheterna i den representerade medlemsstaten, så att de kan fatta ett slutligt beslut om ansökan inom den tidsfrist som anges i artikel 20.1. 7. Om den diplomatiska eller konsulära beskickningen för den företrädande medlemsstaten beslutar att samarbeta med kommersiella mellanhänder eller att lägga ut delar av handläggningen av viseringsansökningar på entreprenad, skall sådana rutiner även omfatta ansökningar som handläggs genom representation. Den företrädda medlemsstatens centrala myndigheter skall dock vederbörligen underrättas på förhand. Artikel 8 Föregående samråd med medlemsstaternas egna centrala myndigheter 1. En medlemsstat kan kräva att dess diplomatiska eller konsulära beskickningar skall samråda med sina centrala myndigheter innan de utfärdar viseringar till medborgare i vissa tredjeländer eller särskilda kategorier av sådana medborgare. I bilaga I finns en förteckning över de tredjeländer för vars medborgare eller särskilda kategorier av medborgare ett sådant samråd krävs. 2. Sådant samråd skall inte påverka den tidsfrist för prövning av viseringsansökningar som anges i artikel 20.1. 3. Om en medlemsstat företräder en annan medlemsstat i enlighet med artikel 7.1, skall de centrala myndigheterna i den företrädande medlemsstaten utföra det samråd som föreskrivs i punkt 1. Artikel 9 Föregående samråd med samt information till andra medlemsstaters centrala myndigheter 1. En medlemsstat kan begära att de centrala myndigheterna i andra medlemsstater samråder med dess egna centrala myndigheter innan de utfärdar viseringar till medborgare i vissa tredjeländer eller särskilda kategorier av sådana medborgare. I bilaga II finns en förteckning över de tredjeländer för vars medborgare eller särskilda kategorier av medborgare ett sådant samråd krävs. 2. De centrala myndigheter som erhållit en begäran om samråd skall handla inom tre arbetsdagar från det att begäran mottogs. Om inget svar från de rådfrågade myndigheterna har inkommit inom denna frist, skall detta ses som ett godkännande för de begärande centrala myndigheterna att ge sin diplomatiska eller konsulära beskickning tillstånd att utfärda viseringen. 3. En medlemsstat kan kräva att dess centrala myndigheter endast underrättas om de viseringar som andra medlemsstaters diplomatiska eller konsulära beskickningar utfärdar till medborgare i särskilda tredjeländer eller till särskilda kategorier av sådana medborgare. De tredjeländer för vilka sådana uppgifter krävs har markerats med (*) i bilaga II. 4. Föregående samråd och information skall ske i enlighet med artikel 14.2 i VIS-förordning nr …. 5. Om en medlemsstat företräder en annan medlemsstat i enlighet med artikel 7.1, skall den företrädande medlemsstatens centrala myndigheter utföra det samråd som föreskrivs i punkt 1 och/eller lämna den information som föreskrivs i punkt 3. Kapitel II Ansökan Artikel 10 Praktiska förutsättningar för ingivande av ansökan 1. Ansökningar skall ges in senast tre månader före starten av den planerade vistelsen. 2. Det kan ställas som krav att de sökande skall beställa tid för att ge in sin ansökan. Denna tidsbeställning kan göras direkt vid den berörda diplomatiska eller konsulära beskickningen eller, i tillämpliga fall, via en mellanhand. Det avtalade mötet skall äga rum inom två veckor. 3. I väl motiverade fall eller i motiverade brådskande fall skall de sökande ha rätt att lämna in sina ansökningar utan föregående möte, eller så skall ett möte anordnas omedelbart. 4. Om de uppgifter som tillhandahållits för att styrka ansökan är ofullständiga, skall sökanden underrättas om vilken ytterligare dokumentation som krävs. Sökanden skall uppmanas att tillhandahålla den kompletterande informationen/dokumentationen utan dröjsmål, och underrättas om att ansökan kommer att avvisas om de begärda uppgifterna inte lämnas in inom en månad från den dag de mottog denna uppmaning. Artikel 11 Upptagande av biometriska uppgifter 1. Medlemsstaterna skall samla in biometriska kännetecken bestående av ansiktsbild och tio fingeravtryck från sökanden i enlighet med vad som fastställts i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt i Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. Vid inlämnandet av den första viseringsansökan skall varje sökande vara tvungen att inställa sig personligen. Vid det tillfället skall följande biometriska kännetecken samlas in: (a) ett fotografi som skannats eller tagits vid ansökningstillfället och (b) tio platta fingeravtryck som tagits digitalt. 2. För eventuella därpå följande ansökningar skall de biometriska kännetecknen kopieras från den första ansökan, under förutsättning att denna inte är äldre än 48 månader. Efter denna tidsrymd skall en därpå följande ansökan betraktas som en ”första ansökan”. 3. De tekniska kraven i fråga om fotografiet och fingeravtrycken skall uppfylla internationella normer enligt ICAO-dokument 9303 del 1 (pass) 6:e utgåvan[24]. 4. Upptagandet av de biometriska kännetecknen skall göras av kvalificerad och vederbörligen bemyndigad personal på den diplomatiska beskickningen eller på konsulatet eller, under deras överinseende, av den externa tjänsteleverantör som avses i artikel 37.1 c. Inmatningen av uppgifterna i informationssystemet för viseringar (VIS) får endast göras av vederbörligen bemyndigad konsulatpersonal i enlighet med artikel 4.1, artikel 5 och artiklarna 6.5 och 6.6 i VIS-förordningen. 5. Följande sökande skall undantas från kravet på att lämna fingeravtryck: (a) Barn under 6 år. (b) Personer som det är fysiskt omöjligt att ta fingeravtryck på. Om det är möjligt att ta avtryck på färre än tio fingrar skall dock så ske. Medlemsstaterna kan medge undantag från kravet om insamling av biometriska kännetecken för innehavare av diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass samt särskilda pass. I vart och ett av dessa fall skall orden ”ej tillämpligt” föras in i VIS. 6. På varje plats skall medlemsstaterna antingen utrusta sitt konsulat med erforderlig utrustning för upptagning/insamling av biometriska kännetecken eller, utan att det påverkar tillämpningen av möjligheterna till representation i artikel 7, besluta att använda en av de samarbetsformer som beskrivs i artikel 37. Artikel 12 Ingivande av ansökan 1. I samband med en ansökan om visering skall sökanden 6. fylla i det ansökningsformulär som avses i artikel 13, 7. uppvisa ett giltigt resedokument som måste vara giltigt i åtminstone tre månader efter den planerade avresan från medlemsstaternas territorium, och som innehåller en eller flera tomma sidor för påförande av visering, 8. tillhandahålla dokumentation, i enlighet med artikel 14 och bilaga IV, som styrker vistelsens syfte och varaktighet, 9. styrka att han eller hon har tillräckliga medel för sitt uppehälle, i enlighet med artikel 5.3 i kodexen om Schengengränserna, 10. tillåta att hans eller hennes fingeravtryck upptas i enlighet med artikel 11.2, 11. betala den handläggningsavgift som föreskrivs i artikel 16. 2. Sökanden skall i tillämpliga fall styrka att han eller hon har en lämplig medicinsk reseförsäkring, i enlighet med artikel 15. Medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar kan inom ramarna för arrangemang för lokalt konsulärt samarbete enas om, att denna bevisning inte behöver läggas fram förrän i samband med utfärdandet av viseringen. 3. I tillämpliga fall skall en sådan stämpel som beskrivs i artikel 17 anbringas på sökandens pass. Artikel 13 Ansökningsformulär 1. Viseringssökande skall fylla i och underteckna ansökningsformuläret i bilaga III. Medföljande personer som finns upptagna i sökandens resedokument skall fylla i separata ansökningsformulär. 2. Den diplomatiska eller konsulära beskickningen skall kostnadsfritt ställa ansökningsformuläret till sökandenas förfogande och formuläret skall finnas lätt tillgängligt, såväl i pappersform som i elektronisk form. 3. Formuläret skall finnas tillgängligt på (a) de(t) officiella språket(-n) i den medlemsstat som viseringsansökan gäller, (b) de(t) officiella språket(-n) i värdlandet, eller (c) de(t) officiella språket(-n) i värdlandet och de(t) officiella språket(-n) i den medlemsstat som viseringsansökan gäller. Utöver de språk som anges i första stycket, kan formuläret göras tillgängligt på något annat officiellt EU-språk. Om formuläret endast finns tillgängligt på de(t) officiella språket(-n) i den medlemsstat som viseringsansökan gäller, skall en översättning av ansökningsformuläret till de(t) officiella språket(-n) i värdlandet göras tillgänglig för de viseringssökande separat. En översättning av ansökningsformuläret till de(t) officiella språket(-n) i värdlandet skall utarbetas inom ramen för det lokala konsulära samarbetet. 4. De sökande skall underrättas om vilket/vilka språk som kan användas för att fylla i ansökningsformuläret. Artikel 14 Styrkande handlingar 1. Sökanden skall lägga fram följande dokumentation: (a) Handlingar som anger syftet med resan. (b) Dokument rörande logi. (c) Dokument som visar att det finns tillräckliga ekonomiska medel för att täcka kostnaderna för uppehälle. (d) Dokument som styrker sökandens avsikt att återvända till utreselandet. Formuläret som styrker att det finns en inbjudan och en åtagandeförklaring återfinns i bilaga V. 2. I bilaga IV finns en icke uttömmande förteckning över styrkande handlingar som den diplomatiska eller konsulära beskickningen kan kräva av den viseringssökande för att kontrollera om villkoren i artikel 12.1 c–d är uppfyllda. 3. Inom ramen för det lokala konsulära samarbetet skall det bedömas om det finns behov av att inom varje enskild jurisdiktion komplettera och harmonisera förteckningen över styrkande handlingar i bilaga IV, så att hänsyn tas till lokala förhållanden. Artikel 15 Medicinsk reseförsäkring 1. Personer som ansöker om visering för kortare vistelse och transitvisering skall styrka att de har en lämplig och giltig reseförsäkring som täcker eventuella kostnader för hemtransport av medicinska skäl, akut läkarhjälp och/eller brådskande sjukhusvård. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12.2 sista meningen, skall dokumentation som styrker att det finns en reseförsäkring läggas fram i samband med att ansökan lämnas in. 2. Personer som ansöker om visering som gäller för flera in- och utresor med lång giltighet, skall styrka att de har en lämplig medicinsk reseförsäkring som täcker tiden för den första planerade resan. Dessutom skall sådana sökande underteckna den förklaring som finns i ansökningsformuläret, varigenom de intygar att de känner till kravet att ha en medicinsk reseförsäkring för flera på varandra följande vistelser. 3. Försäkringen måste vara giltig inom hela medlemsstaternas territorium och omfatta hela den period som den berörda personens vistelse eller transitering varar. Försäkringsbeloppet skall uppgå till minst 30 000 EURO. När en visering med begränsad territoriell giltighet eller en transitvisering utfärdas, är det tillräckligt att försäkringen täcker den eller de berörda medlemsstaterna. 4. De sökande skall i princip teckna försäkringen i bosättningslandet. Om detta inte är möjligt bör de försöka att teckna försäkring i ett annat land. Den person som undertecknar formuläret i bilaga V kan teckna försäkring för sökandens räkning, varvid villkoren i punkt 3 skall gälla. 5. Innehavare av diplomatpass, sjömän som omfattas av ILO-konventionerna nr 108 och 185 samt tredjelandsmedborgare som ansöker om visering vid gränsen skall vara undantagna från kravet att ha en lämplig och giltig reseförsäkring. 6. Behovet av ytterligare undantag kan bedömas inom ramen för det lokala konsulära samarbetet. 7. Kravet att ha försäkring kan anses uppfyllt om det fastställs att en lämplig försäkringsnivå kan antas föreligga mot bakgrund av sökandens yrkessituation. Detta undantag kan beröra vissa yrkesgrupper som redan omfattas av medicinsk reseförsäkring som en följd av deras yrkesverksamhet. 8. Inom ramen för det lokala konsulära samarbetet i en given jurisdiktion skall det utvärderas om det är möjligt att teckna en lämplig medicinsk reseförsäkring. 9. Vid bedömningen av om en försäkring är tillräcklig skall de diplomatiska eller konsulära beskickningarna undersöka om krav mot försäkringsbolaget kan drivas in i en medlemsstat. 10. Om undantag från kravet på att ha en medicinsk reseförsäkring har beviljats, skall den berörda myndigheten ange koden N-INS i fältet för anmärkningar på viseringsmärket. Artikel 16 Handläggningsavgift 1. I samband med att en viseringsansökan lämnas in skall sökanden betala en handläggningsavgift på 60 EURO, motsvarande de administrativa kostnaderna för att behandla ansökan. Avgiften skall tas ut i EURO eller i den nationella valutan i det tredjeland där ansökan ges in och är inte återbetalningsbar. 2. De sökande skall erhålla ett kvitto på att avgiften är betald. Av kvittot skall framgå att handläggningsavgiften inte är återbetalningsbar. 3. Om handläggningsavgiften tas ut i den nationella valutan i det tredjeland där ansökan ges in, skall medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar tillämpa den referenskurs för euro som fastställts av Europeiska centralbanken. De skall inom ramarna för det lokala konsulära samarbetet se till att alla medlemsstater anpassar avgiftsbeloppet till den nationella valutan samtidigt. 4. Handläggningsavgift skall inte tas ut för personer som hör till någon av följande kategorier: (a) Barn under sex år. (b) Skolelever, universitetsstuderande, forskarstuderande och medföljande lärare som gör resor i utbildnings- eller fortbildningssyfte, och (c) forskare från tredjeländer som reser i gemenskapen i syfte att bedriva vetenskaplig forskning i enlighet med definitionen i Europaparlamentets och rådets rekommendation nr 2005/761/EG av den 28 september 2005. 5. I enskilda fall kan det bli fråga om att i enlighet med nationella bestämmelser befria från eller minska den avgift som skall tas ut, om detta skulle främja kulturella intressen, utrikes- eller utvecklingspolitiska intressen, intressen inom andra områden av betydande allmänt intresse eller vara önskvärt av humanitära skäl. 6. Fram till den 1 januari 2008 skall tredjelandsmedborgare för vilka rådet har givit kommissionen mandat att förhandla om ett avtal om förenklade viseringsförfaranden till den 1 januari 2007 betala en handläggningsavgift på 35 euro. 7. När en innehavare av en visering med begränsad territoriell giltighet, som har utfärdats i enlighet med artikel 21.1 c, inom den berörda viseringens giltighetsperiod behöver resa till en medlemsstat som inte omfattas av viseringens territoriella giltighet, skall ingen handläggningsavgift tas ut för behandlingen av ännu en viseringsansökan. 8. Avgiften skall fördubblas i fall där sökanden utan att ange några skäl ger in viseringsansökan inom tre dagar före den planerade avresan. Artikel 17 Stämpel som visar att en ansökan har lämnats in 1. För att undvika att flera ansökningar lämnas in samtidigt, skall medlemsstaternas diplomatiska eller konsulära beskickningar som tar emot ansökan stämpla sökandens resedokument för att visa att en viseringsansökan har givits in. Stämpeln skall placeras på den första tillgängliga sidan i resedokumentet som inte innehåller några anteckningar eller stämplar, i samband med att den diplomatiska eller konsulära beskickningen tar emot ansökan. 2. Stämpeln skall inte ha några rättsliga verkningar för framtida ansökningar. 3. Stämpeln skall vara utformad på det sätt som anges i bilaga VI och påföras i enlighet med den bilagan. 4. Diplomatpass skall inte stämplas. En harmoniserad syn på huruvida avsteg från kravet skall göras även för andra särskilt angivna personkategorier skall avtalas fram inom ramen för det konsulära samarbetet. 5. Denna artikel skall upphöra att vara tillämplig för medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar från och med den dag de översänder viseringsuppgifterna till VIS. Kapitel III Prövning och handläggning av viseringsansökningar Artikel 18 Prövning av ansökan 1. Vid prövningen av viseringsansökningar och styrkande handlingar, skall risken för olaglig invandring, hänsynen till medlemsstaternas säkerhet och sökandens avsikt att återvända tas under särskilt beaktande. 2. Om det finns några tvivel om syftet med sökandens vistelse eller avsikt att återvända, eller den dokumentation som sökanden lagt fram, kan sökanden kallas till en intervju vid den diplomatiska eller konsulära beskickningen för den medlemsstat som ansvarar för prövningen av ansökan för att lämna kompletterande uppgifter. 3. I samband med varje viseringsansökan skall VIS konsulteras i enlighet med artiklarna 5 och 13 i VIS-förordningen. 4. Prövningen av viseringsansökan skall syfta till att bekräfta om sökanden uppfyller villkoren för inresa i artikel 5.1 i kodexen om Schengengränserna, och kontrollera 12. att det resedokument som sökanden uppvisat är giltigt och autentiskt, 13. att personen i fråga inte utgör en fara för den allmänna ordningen, den inre säkerheten, folkhälsan eller de internationella förbindelserna med någon av medlemsstaterna, genom att konsultera SIS och nationella databaser, 14. den berörda tredjelandsmedborgarens avrese- och destinationsort samt syftet med den planerade vistelsen, genom att undersöka de styrkande handlingar som avses i artikel 14 och bilaga IV, 15. tidigare utfärdade enhetliga viseringar i den berörda tredjelandsmedborgarens resedokument i förekommande fall, för att bekräfta att personen i fråga inte har överskridit den maximalt tillåtna vistelsetiden på medlemsstaternas territorium, 16. att sökanden har tillräckliga medel för uppehället under hela vistelsen och för syftet med vistelsen, för hans eller hennes återresa till ursprungslandet eller transitering till ett tredjeland där vederbörande säkert kommer att tas emot, eller att personen är i stånd att skaffa dessa medel på lagligt väg; vid denna kontroll skall hänsyn tas till de referensbelopp som avses i artikel 5.3 i kodexen om Schengengränserna, och till den inbjudan och åtagandeförklaring som görs på formuläret i bilaga V, 17. att sökanden i förekommande fall har en lämplig medicinsk reseförsäkring. 5. Om sökanden är en medborgare i ett tredjeland som omfattas av förteckningen i bilaga I eller II, skall de(-n) berörda medlemsstatens/medlemsstaternas centrala myndigheter höras i enlighet med artikel 14.1–2 i VIS-förordningen. 6. Endast de kontroller som avses i punkt 4 a–b och 4 d skall utföras på tredjelandsmedborgare som ansöker om visering för flygplatstransitering. I sådana fall skall syftet med den fortsatta resan kontrolleras. 7. Om det råder tvivel om huruvida de dokument som lagts fram är autentiska eller om innehållet i dem är sant, huruvida utsagorna som lämnats under intervjun är tillförlitliga eller beträffande syftet med sökandens vistelse eller dennes avsikt att återvända, skall den diplomatiska eller konsulära beskickningen inte utfärda viseringen. Artikel 19 Avvisning av ansökan 1. Om sökanden underlåter att tillhandahålla kompletterande uppgifter som begärs i enlighet med artikel 10.4 inom en kalendermånad från dagen för uppmaningen att lägga fram kompletterande information/dokumentation, skall ansökan avvisas. 2. I de fall som avses i punkt 1, skall den diplomatiska eller konsulära beskickningen ersätta de uppgifter i VIS som avses i artikel 8.2 i VIS-förordningen. 3. Om ansökan har avvisats skall sökanden inte ha någon rätt att överklaga det beslutet. Artikel 20 Beslut om viseringsansökan 1. Medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar skall fatta beslut i viseringsärenden inom tio dagar från det att ansökan lämnades in, eller från den dag ärendeakten är komplett. Denna period kan utsträckas till 30 dagar i enskilda fall, särskilt när ansökan behöver granskas närmare, vilket inkluderar den situation som avses i artikel 7.6. 2. De diplomatiska eller konsulära beskickningarna skall besluta om viseringens giltighetstid och längden på den tillåtna vistelsen på grundval av all tillgänglig information om den planerade vistelsens eller transiteringens syfte och längd, varvid hänsyn skall tas till sökandens särskilda situation. Beträffande viseringar som gäller för en enkel inresa eller transitering och viseringar för flygplatstransitering skall fristen kunna förlängas med sju dagar, och beträffande ”C-viseringar” som gäller för en enkel inresa med 15 dagar. 3. Viseringar som gäller för flera in- och utresor och ger innehavaren rätt till tre månaders vistelse eller flera transiteringar under en halvårsperiod kan utfärdas med en giltighetstid på högst fem år. Följande kriterier är av särskild relevans vid beslut om utfärdande av sådana viseringar: (a) Om sökanden har behov av att resa ofta och/eller regelbundet på grund av sin yrkes- eller familjesituation, till exempel affärsmän, tjänstemän som regelbundet står i officiell kontakt med medlemsstater och gemenskapens institutioner, familjemedlemmar till unionsmedborgare, familjemedlemmar till tredjelandsmedborgare som är bosatta i medlemsstaterna samt sjömän. (b) Sökandens integritet och tillförlitlighet, särskilt vederbörandes lagliga användning av tidigare Schengenviseringar, ekonomiska situation i ursprungslandet och ärliga avsikt att återvända dit. 4. Medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar skall registrera de uppgifter som anges i artikel 8.1 i VIS-förordningen i VIS, när beslut har fattats i viseringsärendet. Artikel 21 Visering med begränsad territoriell giltighet 1. Visering med begränsad territoriell giltighet skall undantagsvis utfärdas i följande fall: (a) Om en diplomatisk eller konsulär beskickning finner det nödvändigt att, av humanitära skäl, av hänsyn till nationella intressen eller på grund av internationella förpliktelser, avvika från principen att inresevillkoren i artikel 5.1 i kodexen om Schengengränserna måste vara uppfyllda. (b) Om en diplomatisk eller konsulär beskickning finner det nödvändigt att, av humanitära skäl, av hänsyn till nationella intressen eller på grund av internationella förpliktelser, utfärda en visering trots att den hörda medlemsstaten under ett föregående samrådsförfarande har framfört invändningar, eller om det av brådskande skäl (humanitära skäl eller hänsyn till nationella intressen eller internationella förpliktelser) inte har genomförts något föregående samråd. (c) Om en diplomatisk eller konsulär beskickning av brådskande skäl, som motiverats av sökanden, utfärdar en ny visering för en vistelse som skall äga rum inom samma sexmånadersperiod till en sökande som inom denna sexmånadersperiod redan har använt en visering för en vistelse på tre månader. I de fall som avses i första stycket skall den utfärdade viseringen vara giltig endast på den utfärdande medlemsstatens territorium. Om sökanden innehar en resehandling som erkänns av en eller flera medlemsstater, men inte alla, skall det utfärdas en visering som är giltig för territorierna i de medlemsstater som erkänner resedokumentet. Om den medlemsstat som utfärdar viseringen inte erkänner sökandens resehandling, skall den utfärdade viseringen endast vara giltig i den medlemsstaten. 2. De centrala myndigheterna i medlemsstater som har utfärdat viseringar med begränsad territoriell giltighet i de fall som beskrivs i punkt 1 första stycket a och b skall omedelbart vidarebefordra relevanta uppgifter till övriga medlemsstaters centrala myndigheter. Artikel 22 Visering för flygplatstransitering 1. Medborgare i tredjeländer som omfattas av förteckningen i bilaga VII, skall vara skyldiga att ha en visering för flygplatstransitering när de transiterar genom det internationella transitområdet på en flygplats som ligger utanför medlemsstaternas territorium. 2. Följande personkategorier skall vara undantagna från kravet på visering för flygplatstransitering i punkt 1: (a) Innehavare av enhetliga viseringar för kortare vistelse eller transitviseringar som utfärdats av en medlemsstat. (b) Tredjelandsmedborgare med uppehållstillstånd som utfärdats av Andorra, Japan, Kanada, Monaco, San Marino eller Amerikas förenta stater, som ger obegränsad rätt till återresa och finns upptagna på förteckningen i bilaga. (c) Unionsmedborgares familjemedlemmar. (d) Innehavare av diplomatpass. (e) Flygplansbesättningsmedlemmar som är medborgare i en stat som är ansluten till Chicagokonventionen angående internationell civil luftfart. Artikel 23 Avslag på ansökan om visering 1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 21.1, skall en ansökan om visering avslås om sökanden (a) uppvisar ett falskt eller förfalskat resedokument, (b) inte styrker att han eller hon har tillräckliga medel för uppehället under hela vistelsen och för återresan till ursprungs- eller avreselandet, eller är i stånd att skaffa sådana medel på laglig väg, (c) inte tillhandahåller tillräckliga bevis för vistelsens syfte och längd, (d) i förekommande fall inte styrker att det finns en lämplig medicinsk reseförsäkring, (e) redan har vistats i tre månader under en sexmånadersperiod på medlemsstaternas territorium, (f) är en person för vilken uppgifter har lagts in i SIS eller i ett nationellt register i syfte att se till att inresa nekas, (g) anses vara ett hot mot allmän ordning, inre säkerhet, folkhälsa eller Europeiska unionens eller dess medlemsstaters internationella förbindelser. 2. Beslutet, med uppgift om de exakta skälen för avslaget, skall meddelas med hjälp av standardformuläret i bilaga IX. Detta formulär skall också användas när avslag på viseringsansökan meddelas vid gränsen. 3. Sökande som nekas visering skall ha rätt att överklaga. Formerna för överklagandet regleras i nationell rätt. De sökande skall ges information om kontaktpunkter som kan lämna uppgift om ombud som enligt nationell rätt är behöriga att handla på de sökandes vägnar. 4. I sådana fall som avses i artikel 7.6, skall den företrädande medlemsstatens diplomatiska eller konsulära beskickning underrätta sökanden om det beslut som fattats av den företrädda medlemsstaten. 5. Ett avslag skall inte påverka eventuella framtida viseringsansökningar, som skall bedömas från fall till fall. Artikel 24 Rättigheter som följer av en utfärdad visering Enbart innehav av en visering för kortare vistelse eller en transitvisering ger inte automatiskt rätt till inresa. Artikel 25 Ifyllande av viseringsmärket 1. Vid ifyllandet av viseringsmärket skall medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar föra in de obligatoriska uppgifter som anges i bilaga X och fylla i det maskinläsbara fält som föreskrivs i ICAO-dokument 9303, del 1n, 6:e utgåvan (juni 2006). 2. Medlemsstaterna kan tillfoga nationella noteringar i fältet för anmärkningar på viseringsmärket, men dessa noteringar får inte överlappa de obligatoriska uppgifterna i bilaga X. 3. Alla uppgifter på viseringsmärket skall vara tryckta. Viseringsmärken får endast fyllas i för hand om det föreligger teknisk force majeure. Artikel 2 6 Upphävande av ett redan ifyllt viseringsmärke 1. Inga manuella ändringar får göras på ett tryckt viseringsmärke. 2. Om ett fel upptäcks på ett märke som ännu inte har placerats i passet, skall märket förstöras. 3. Om ett fel upptäcks efter det att viseringsmärket har placerats i passet, skall märket göras ogiltigt genom att ett rött kryss skrivs över märket och ett nytt märke placeras i passet. 4. Om ett fel upptäcks efter det att relevanta uppgifter har införts i VIS, i enlighet med artikel 8 i VIS-förordningen, skall felet korrigeras i enlighet med artikel 2.1 i VIS-förordningen. Artikel 27 Placering av viseringsmärken i resedokument 1. Det tryckta viseringsmärket, med de uppgifter som anges i artikel 25 och bilaga X, skall placeras på den första sida i passet som inte innehåller några anteckningar eller stämplar – bortsett från den stämpel som visar att en ansökan har givits in. Viseringsmärket skall placeras så att det ligger i linje med sidans kanter samt anbringas så nära dem som möjligt. Viseringsmärkets maskinläsbara fält skall placeras så att det ligger i linje med sidans kant. 2. Den diplomatiska eller konsulära beskickningens stämpel skall placeras i fältet för anmärkningar på ett sådant sätt att den går utöver viseringsmärkets kant in på sidan i resedokumentet. Endast om man måste avstå från att fylla i det maskinläsbara fältet, kan stämpeln anbringas på detta fält för att göra det obrukbart. Dimensionerna och stämpelavtrycket och stämpelfärgen skall användas i enlighet med vad som beslutats av varje medlemsstat. 3. Den utfärdande diplomatiska eller konsulära beskickningens stämpel skall, för att förhindra att ett viseringsmärke som placeras på den enhetliga modellen för blad återanvänds, placeras till höger över både viseringsmärket och bladet, så att läsningen av fält och uppgifter som har fyllts i inte försvåras utan att den går in på det maskinläsbara fältet, om detta har ifyllts. 4. Om den utfärdande medlemsstaten inte erkänner sökandens resedokument skall det separata bladet för påförande av visering användas. 5. Individuella viseringar som i enlighet med artikel 13.1 utfärdas till medföljande personer som omfattas av sökandens resedokument, skall placeras i det resedokumentet. Om det resedokument som de medföljande personerna omfattas av inte erkänns av den medlemsstat som utfärdar viseringen, skall den individuella viseringen anbringas på det separata bladet för påförande av visering. Kapitel IV Ändring av giltighetstiden för en utfärdad visering Artikel 28 Förlängning 1. Giltighetstiden och/eller vistelsetiden för en utfärdad visering för kortare vistelse eller en transitvisering skall förlängas på sökandens begäran, om denne kan styrka att det föreligger force majeure, humanitära skäl eller allvarliga yrkesrelaterade eller personliga skäl. 2. En förlängning av viseringen, i enlighet med punkt 1, får inte under några förhållanden leda till att typen av visering ändras eller till att vistelsens längd överstiger tre månader (visering för kortare vistelse) eller tio dagar (transitvisering). 3. Om inte den administrativa myndighet som beviljar förlängning av viseringen beslutar annorlunda, skall den förlängda viseringen ha samma territoriella giltighet som den ursprungliga viseringen. 4. Den administrativa myndighet som skall ha behörighet att förlänga viseringen är myndigheten i den medlemsstat på vars territorium tredjelandsmedborgaren befinner sig då han eller hon ansöker om förlängning. Medlemsstaterna skall meddela kommissionen vilka myndigheter som är behöriga att förlänga viseringar. 5. En avgift på 30 EURO skall tas ut för förlängning av en visering. 6. Förlängning av enhetliga viseringar sker med hjälp av en stämpel som motsvarar modellen i bilaga XI. Den behöriga myndigheten skall dessutom påföra sin egen stämpel. 7. Information om förlängda viseringar skall föras in i VIS i enlighet med artikel 12 i VIS-förordningen. Artikel 29 Upphävande 1. En visering kan upphävas (a) av den utfärdande diplomatiska eller konsulära beskickningen, för att hindra innehavaren från att resa in på medlemsstaternas territorium om det efter det att viseringen har utfärdats blir uppenbart att innehavaren inte uppfyller villkoren för utfärdande av visering, (b) av gränskontrollmyndigheter, i enlighet med bestämmelserna i artikel 13.1 och bilaga V, del A punkt 2 i kodexen om Schengengränserna. 2. Information om upphävda viseringar skall föras in i VIS, i enlighet med artikel 11 i VIS-förordningen. 3. Om en visering i upphävs i enlighet med punkt 1 b av gränskontrollmyndigheterna i en annan medlemsstat än den utfärdande medlemsstaten, skall den utfärdande medlemsstaten underrättas om att viseringen har upphävts. Artikel 30 Återkallande av visering 1. En visering kan återkallas i följande fall: (a) Av den utfärdande diplomatiska eller konsulära beskickningen på begäran av innehavaren, varvid en stämpel skall påföras viseringsmärket för att visa att viseringen har återkallats på innehavarens begäran. (b) Av de behöriga myndigheterna efter det att innehavaren har rest in på medlemsstaternas territorium, om innehavaren inte längre uppfyller inresevillkoren i artikel 5.1 i kodexen om Schengengränserna. 2. Information om återkallade viseringar skall föras in i VIS i enlighet med artikel 11 i VIS-förordningen. 3. Om en visering återkallas i enlighet med punkt 1 b av de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat än den utfärdande medlemsstaten, skall den utfärdande medlemsstaten underrättas om att viseringen har återkallats. Artikel 31 Förkortande av den vistelse för vilken visering utfärdats 1. Gränskontrollmyndigheterna kan besluta att förkorta den vistelse för vilken visering utfärdats, om det konstateras att innehavaren inte har tillräckliga medel för uppehället för den ursprungligen planerade vistelsetiden. 2. Information om förkortande av den vistelse för vilken visering utfärdats skall föras in i VIS, i enlighet med artikel 11 i VIS-förordningen. Kapitel V Viseringar som utfärdas vid de yttre gränserna Artikel 32 Viseringar som utfärdas vid de yttre gränserna 1. Viseringar för kortare vistelse och transitviseringar kan utfärdas vid de yttre gränserna endast om 18. sökanden uppfyller villkoren i artikel 5.1 i kodexen om Schengengränserna, 19. sökanden inte har varit i stånd att ansöka om visering på förhand, 20. sökanden lägger fram dokumentation som styrker att det finns oförutsedda och tvingande skäl för inresa, och 21. det anses säkerställt att sökanden kommer att återvända till sitt ursprungsland eller transitera genom andra länder än medlemsstater som tillämpar Schengenregelverket fullt ut. 2. Om en ansökan om visering lämnas in vid den yttre gränsen, skall kravet på att sökanden skall ha en medicinsk reseförsäkring inte tillämpas. 3. En visering som utfärdats vid den yttre gränsen kan vara antingen (a) en enkel visering för kortare vistelse, som ger innehavaren rätt att vistas i högst 15 dagar i alla medlemsstater, eller (b) en enkel transitvisering, som ger innehavaren rätt till transitering i högst fem dagar och som gäller i alla medlemsstater. 4. Om villkoren i artikel 5.1 i kodexen om Schengengränserna inte är uppfyllda, kan myndigheterna som ansvarar för att utfärda viseringen vid gränsen utfärda en visering med begränsad territoriell giltighet, som endast gäller på den utfärdande medlemsstatens territorium, i enlighet med artikel 21.1 a. 5. Tredjelandsmedborgare som hör till en kategori av personer som enligt artikel 9 omfattas av ett krav på föregående samråd skall, i princip, inte kunna få en visering utfärdad vid gränsen. I enlighet med artikel 21.1 b kan dock en visering med begränsad territoriell giltighet, som gäller enbart på den utfärdande medlemsstatens territorium, i undantagsfall utfärdas till sådana personer vid gränsen. 6. Bestämmelserna om motivering av och meddelande om avslag och möjligheter till överklagande i artikel 23 och bilaga IX skall vara tillämpliga. Artikel 33 Viseringar som utfärdas vid gränsen till sjömän i transit 1. En transitvisering vid gränsen får utfärdas för en sjöman som måste inneha visering vid passage av medlemsstaternas yttre gränser om 22. han eller hon uppfyller villkoren i artikel 32.1, och 23. passerar gränsen i fråga för att gå ombord på, åter gå ombord på eller gå i land från ett fartyg som han/hon kommer att arbeta på eller har arbetat på som sjöman. 2. De behöriga nationella myndigheterna skall följa anvisningarna i bilaga XII, del 1 innan de utfärdar en visering vid gränsen för en sjöman i transit, och se till att den nödvändiga informationen om sjömannen i fråga har utbytts med hjälp av med hjälp av ett vederbörligen ifyllt formulär om sjömän i transit enligt bilaga XII, del 2. 3. Denna artikel skall inte påverka tillämpningen av artikel 32.3–5. AVDELNING III: Förvaltning och organisation Artikel 34 Organisation av viseringsavdelningarna 1. Medlemsstaterna skall ansvara för organisationen av viseringsavdelningarna vid sina diplomatiska och konsulära beskickningar. För att undvika att vaksamheten sjunker och skydda personalen från att utsättas för påtryckningar på lokal nivå, skall det införas system för att rotera personal som är i direkt kontakt med de sökande. Utan att det påverkar kvaliteten på tjänsterna eller kunskapen om arbetsuppgifterna, skall personalen roteras minst var sjätte månad. Särskild vikt skall läggas vid att skapa klara arbetsrutiner och en tydlig ansvarsfördelning i samband med att det fattas slutliga beslut om viseringsansökningar. Tillgången till VIS och SIS samt andra konfidentiella uppgifter skall inskränkas till ett begränsat antal vederbörligen bemyndigade och fast anställda medarbetare, utsända av den berörda medlemsstaten. Lämpliga åtgärder skall vidtas för att förebygga obehörig tillgång till sådana databaser. 2. Lagringen och hantering av viseringsmärken skall omfattas av stränga säkerhetsåtgärder, för att undvika bedrägeri och förluster. Både utfärdade och annullerade viseringsmärken skall registreras. 3. Medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar skall föra arkiv med papperskopior av viseringsansökningar. Varje enskild akt skall innehålla ansökningsformuläret, kopior av relevanta styrkande handlingar, en förteckning över de kontroller som utförts och en kopia av den utfärdade viseringen, så att personalen vid behov kan rekonstruera bakgrunden till det beslut som fattats om viseringsansökan. Individuella akter skall bevaras i fem år, både när en visering har utfärdats och när viseringsansökan har avslagits. Artikel 35 Resurser till handläggning av viseringsansökningar och övervakning av diplomatiska och konsulära beskickningar 1. Medlemsstaterna skall avdela lämplig personal i tillräckligt antal för att utföra uppgifter som rör handläggning av viseringsansökningar, så att en effektiv och harmoniserad behandling av ansökningar och sökande kan garanteras vid deras diplomatiska och konsulära beskickningar. Lokalerna skall vara funktionella och utformade på ett sådant sätt att lämpliga säkerhetsåtgärder kan vidtas . 2. Medlemsstaternas centrala myndigheter skall se till att utsänd personal och lokalanställda erhåller lämplig utbildning, och skall ansvara för att förse dem med fullständiga, exakta och uppdaterade upplysningar om relevant gemenskapsrätt och nationell rätt. 3. Medlemsstaternas centrala myndigheter skall se till att arbetet med att handlägga viseringsansökningar regelbundet kontrolleras på lämpligt sätt, och vidta åtgärder om avvikelser från bestämmelserna upptäcks. Artikel 36 Personalens uppförande i samband med handläggning av viseringsansökningar 1. Medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar skall se till att de sökande tas emot på ett värdigt sätt. 2. Konsulär personal skall under utförandet av sina arbetsuppgifter visa full respekt för den mänskliga värdigheten. Eventuella åtgärder som vidtas skall stå i proportion till det mål som eftersträvas med åtgärderna. 3. Konsulär personal får under utförandet av sina arbetsuppgifter inte diskriminera någon på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion, övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Artikel 37 Former för samarbete i samband med mottagandet och handläggningen av viseringsansökningar 1. Medlemsstaterna kan inleda följande former av samarbete: (a) ”Samlokalisering”: personal från en eller flera medlemsstaters diplomatiska och konsulära beskickningar handlägger ansökningar (inklusive biometriska kännetecken) som ställts till dem vid en annan medlemsstats diplomatiska eller konsulära beskickning och delar utrustning med den medlemsstaten. De berörda medlemsstaterna skall enas om hur länge samlokaliseringen skall pågå och villkoren för att avsluta denna samt den del av den administrativa avgiften som tillkommer den medlemsstat vars diplomatiska eller konsulära beskickning används. (b) ”Gemensamma ansökningscentrum”: personalen vid två eller flera medlemsstaters diplomatiska och konsulära beskickningar samlas i en gemensam byggnad för att ta emot viseringsansökningar (inklusive biometriska kännetecken) som ställs till dem. De sökande skall hänvisas till den medlemsstat som ansvarar för handläggningen av viseringsansökan. Medlemsstaterna skall enas om hur länge detta samarbete skall pågå och villkoren för att avsluta det samt kostnadsfördelningen mellan de deltagande medlemsstaterna. En medlemsstat skall ha ansvaret för logistikkontrakt och de diplomatiska förbindelserna med värdlandet. (c) ”Samarbete med externa tjänsteleverantörer”: om det på grund av konsulatets lokala förhållanden är olämpligt att utrusta konsulatet så att det kan uppta/samla in biometriska kännetecken eller ordna med samlokalisering eller ett gemensamt ansökningscentrum, kan en medlemsstat eller flera medlemsstater tillsammans samarbeta med en extern tjänsteleverantör om mottagandet av viseringsansökningar (inklusive biometriska kännetecken). I sådant fall skall medlemsstaten eller medlemsstaterna i fråga förbli ansvariga för att reglerna om uppgiftsskydd följs vid handläggningen av viseringsansökningar. Artikel 38 Samarbete med externa tjänsteleverantörer 1. Samarbetet med externa tjänsteleverantörer skall ske genom att (a) den externa tjänsteleverantören fungerar som en teletjänstcentral som lämnar allmänna upplysningar om villkoren för att ansöka om visering och ansvarar för systemet med tidsbeställning, och/eller (b) att den externa tjänsteleverantören tillhandahåller allmänna upplysningar om villkoren för att ansöka om visering, tar emot ansökningar, styrkande handlingar och biometriska uppgifter från viseringssökande samt tar upp handläggningsavgiften (i enlighet med artikel 16) och översänder avslutade akter och uppgifter till de diplomatiska eller konsulära beskickningarna för den medlemsstat som ansvarar för handläggningen av ansökan. 2. Den berörda medlemsstaten skall utse en extern tjänsteleverantör som har förmåga att genomföra alla tekniska och organisatoriska säkerhetsåtgärder och lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder som medlemsstaten eller medlemsstaterna i fråga begär för att skydda personuppgifter från förstöring genom olyckshändelse eller otillåtna handlingar eller förlust genom olyckshändelse samt mot ändringar, otillåten spridning av eller otillåten tillgång till uppgifterna, särskilt om behandlingen innefattar överföring av uppgifter i ett nätverk liksom mottagande och överföring av akter och uppgifter till konsulatet samt mot varje annat slag av otillåten behandling. Vid valet av externa tjänsteleverantörer skall medlemsstaternas diplomatiska eller konsulära beskickningar noga granska företagets betalningsförmåga och tillförlitlighet (inklusive nödvändiga tillstånd, företagsregistrering, bolagsstadga och bankavtal) och skall försäkra sig om att några intressekonflikter inte föreligger. 3. Externa tjänsteleverantörer skall inte för några ändamål ha tillgång till informationssystemet för viseringar (VIS). Tillgången till VIS skall uteslutande vara reserverad för vederbörligen bemyndigad personal på diplomatiska eller konsulära beskickningar. 4. Berörda medlemsstater skall ingå avtal med den externa tjänsteleverantören i enlighet med artikel 17 i direktiv 95/46/EG. Innan avtal ingås skall medlemsstatens berörda diplomatiska beskickning eller konsulat som ett led i det lokala konsulära samarbetet informera övriga medlemsstaters diplomatiska eller konsulära beskickningar samt kommissionens delegation om varför avtalet behövs. 5. Förutom de skyldigheter som fastställs i artikel 17 i direktiv 95/46/EG skall avtalet även innehålla bestämmelser som (a) definierar tjänsteleverantörens exakta ansvar, (b) ålägger tjänsteleverantören att agera enligt ansvariga medlemsstaters anvisningar och att endast behandla uppgifterna i syfte att bearbeta viseringsansökningarnas personuppgifter på de ansvariga medlemsstaternas vägnar i enlighet med direktiv 95/46/EG, (c) ålägger tjänsteleverantören att förse de sökande med den information som krävs enligt VIS-förordningen, (d) ger konsulär personal ständig tillgång till tjänsteleverantörens lokaler, (e) ålägger tjänsteleverantören att iaktta sekretessregler (inklusive skydd av uppgifter som insamlats med avseende på viseringsansökningar), (f) innehåller en klausul om avtalets upphörande och upphävning. 6. Berörda medlemsstater skall övervaka genomförandet av avtalet, bland annat: (a) den allmänna information som lämnas av tjänsteleverantören till dem som ansöker om visering, (b) tekniska och organisatoriska säkerhetsåtgärder och lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att skydda personuppgifter mot förstöring genom olyckshändelse eller otillåtna handlingar eller förlust genom olyckshändelse samt mot ändringar, otillåten spridning av eller otillåten tillgång till uppgifterna, särskilt om behandlingen innefattar överföring av uppgifter i ett nätverk, och mot varje annat slag av otillåten behandling samt mottagandet och översändandet av akter och uppgifter till konsulatet, (c) upptagning av biometriska kännetecken, och (d) åtgärder som vidtagits för att se till att bestämmelserna om uppgiftsskydd följs. 7. Det totala beloppet av avgifter som tas ut av den externa tjänsteleverantören för behandling av viseringsansökan får inte överskrida den avgift som fastställs i artikel 16. 8. De berörda medlemsstaternas konsulära personal skall utbilda tjänsteleverantören så att denne bibringas de kunskaper som behövs för att erbjuda lämpliga tjänster och tillräcklig information till personer som ansöker om visering. Artikel 39 Organisatoriska aspekter 1. Exakt information om hur tidsbeställning görs och viseringsansökningar lämnas in skall meddelas allmänheten genom medlemsstaternas diplomatiska eller konsulära beskickningars försorg. 2. Oavsett vilken typ av samarbete som valts får medlemsstater besluta att bibehålla möjligheten att låta sökandena vända sig direkt till sina diplomatiska eller konsulära beskickningar och där lämna in sina viseringsansökningar. Medlemsstaterna skall se till att det finns en kontinuitet i mottagandet och behandlingen av viseringsansökningarna för det fall att samarbetet med andra medlemsstater eller någon annan typ av extern tjänsteleverantör plötsligt skulle avbrytas. 3. Medlemsstaterna skall informera kommissionen om hur de avser att organisera mottagandet och behandlingen av viseringsansökningar på varje plats där det finns ett konsulat. Kommissionen kommer att se till att informationen offentliggörs på lämpligt sätt. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna de avtal som de ingår. Artikel 40 Ingivande av ansökningar via kommersiella mellanhänder 1. När det gäller upprepade ansökningar i den mening som avses i artikel 11.2, kan medlemsstaterna ge sina diplomatiska eller konsulära beskickningar tillåtelse att samarbeta med kommersiella mellanhänder (det vill säga privata byråer som tillhandahåller administrativa tjänster, transportbolag eller resebyråer (researrangörer och detaljhandlare), nedan kallade: ”kommersiella mellanhänder”) när det gäller att samla in ansökningar, styrkande handlingar och handläggningsavgifter samt översända akterna till den medlemsstats diplomatiska eller konsulära beskickning som är behörig att handlägga ansökan. 2. Innan ackreditering ges till kommersiella mellanhänder som utför de uppgifter som beskrivs i punkt 1, skall medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar särskilt kontrollera följande: (a) Mellanhandens nuvarande status: tillstånd, bolagsregister, avtal med banker. (b) Befintliga avtal med kommersiella mellanhänder i medlemsstaterna som erbjuder logi och andra paketresetjänster. (c) Avtal med flygbolag, som skall inkludera utresa och garanterad återresa som inte kan ombokas. 3. Godkända kommersiella mellanhänder skall övervakas fortlöpande genom stickprovskontroller som inbegriper personliga intervjuer eller telefonintervjuer med sökande, kontroll av resor och logi, kontroll av att den medicinska reseförsäkringen är tillräcklig och täcker enskilda resande och, när så är möjligt, kontroll av dokument som rör gruppåterresa. 4. Inom ramen för det lokala konsulära samarbetet skall information utbytas om upptäckta oegentligheter, avslag på ansökningar som förmedlats av kommersiella mellanhänder och påvisade former av bedrägeri med resehandlingar samt om planerade resor som inte genomförts. 5. De diplomatiska och konsulära beskickningarna skall, inom ramen för det lokala konsulära samarbetet, utbyta företeckningar över de kommersiella mellanhänder som de har ackrediterat eller vars ackreditering de har återkallat, i det sistnämnda fallet med uppgift om skälen för återkallelsen. Varje diplomatisk eller konsulär beskickning skall se till att allmänheten informeras om förteckningen över ackrediterade mellanhänder som beskickningen samarbetar med. Artikel 41 Information till allmänheten 1. Medlemsstaterna och deras diplomatiska och konsulära beskickningar skall förse allmänheten med all relevant information som rör ansökan om visering, nämligen (a) kriterier, villkor och förfaranden som skall följas vid ansökan om visering, (b) hur man beställer tid, i förekommande fall, (c) var ansökan skall ges in (behörig diplomatisk eller konsulär beskickning, gemensamt ansökningscentrum eller extern tjänsteleverantör). 2. Den företrädande och den företrädda medlemsstaten skall informera allmänheten om sådana representationsordningar som avses i artikel 7 minst tre månader innan de träder i kraft. Denna information skall innehålla närmare detaljer om eventuella kategorier av sökande som måste ansöka direkt vid den företrädda medlemsstatens diplomatiska eller konsulära beskickning. 3. Såväl allmänheten som värdlandet skall underrättas om att den stämpel som avses i artikel 17 saknar rättsliga verkningar. 4. Allmänheten skall underrättas om de tidsfrister för prövning av viseringsansökningar som anges i artikel 20.1. Allmänheten skall också underrättas om de tredjeländer vars medborgare eller särskilda kategorier av medborgare omfattas av föregående samråd i enlighet med bilagorna I och II. 5. Allmänheten skall underrättas om att viseringsbeslut som går sökanden emot måste delges sökanden, att sådana beslut måste ange skälen de grundar sig på och att sökande vars ansökningar avslås har rätt att överklaga. Information skall lämnas om möjligheterna att överklaga, behörig rättsinstans samt tidsfristen för att lämna in ett överklagande. 6. Allmänheten skall underrättas om att enbart innehavet av en visering inte automatiskt ger rätt till inresa och att innehavaren av en visering kan bli uppmanad att visa upp styrkande handlingar vid gränsen. 7. Allmänheten skall underrättas om den växlingskurs som medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar tillämpar när handläggningsavgiften tas ut i lokal valuta. AVDELNING IV: Lokalt konsulärt samarbete Artikel 42 Lokalt konsulärt samarbete vid medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar 1. För att säkra en harmoniserad tillämpning av den gemensamma viseringspolitiken, som i förekommande fall tar hänsyn till lokala förhållanden, skall medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar samarbeta inom varje jurisdiktion och bedöma behovet av att införa (a) en harmoniserad förteckning över styrkande handlingar som de sökande skall lägga fram, med hänsyn till bestämmelserna i artikel 14 och bilaga IV, (b) gemensamma kriterier för prövning av viseringsansökningar, särskilt när det gäller kravet att sökanden skall ha en medicinsk reseförsäkring (inklusive undantagen och möjligheten att skaffa sig lämplig medicinsk reseförsäkring lokalt), handläggningsavgiften, användningen av en stämpel som visar att en viseringsansökan har givits in och frågor som rör ansökningsformuläret. (c) gemensamma kriterier för att behandla olika typer av resedokument och en uttömmande förteckning över resehandlingar som utfärdats av värdlandet, som uppdateras regelbundet. (d) en harmoniserad strategi för samarbete med externa tjänsteleverantörer och kommersiella mellanhänder. Om bedömningen inom ramen för det lokala konsulära samarbetet leder till slutsatsen att det behövs en lokal harmoniserad strategi i fråga om en eller flera av punkterna a–d, skall åtgärder för en sådan harmoniserad strategi antas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2. 2. Inom ramen för det lokala konsulära samarbetet skall det införas ett gemensamt informationsblad om viseringar för kortare vistelse, transitviseringar och viseringar för flygplatstransitering (de rättigheter som viseringen ger och villkoren för att ansöka om den). 3. Följande upplysningar skall utbytas inom ramen för det lokala konsulära samarbetet: (a) Månatlig statistik om utfärdade viseringar för kortare vistelse, viseringar med begränsad territoriell giltighet, transitviseringar och viseringar för flygplatstransitering samt om antalet avslagna ansökningar. (b) Uppgifter om (i) värdlandets samhällsekonomiska struktur, (ii) lokala informationskällor (om socialförsäkring, sjukvårdsförsäkring, skatteregister, registrering av in- och utresor etc.), (iii) användning av falska och förfalskade dokument, (iv) rutter för olaglig invandring, (v) avslag, (vi) samarbete med flygbolag, (vii) försäkringsbolag som tillhandahåller lämplig medicinsk reseförsäkring (inklusive kontroll av typen av täckning, eventuella överskjutande belopp). 4. En gång i månaden skall det inom ramen för det lokala konsulära samarbetet organiseras möten mellan kommissionen och medlemsstaterna för att särskilt behandla praktiska frågor med anknytning till tillämpningen av den gemensamma viseringspolitiken. Dessa möten skall sammankallas av kommissionen, om inte annat avtalas inom jurisdiktionen på kommissionens begäran. Det kan hållas möten om en enda fråga och undergrupper kan inrättas för att undersöka specifika frågor inom ramen för det lokala konsulära samarbetet. 5. Sammanfattande rapporter om mötena om det lokala konsulära samarbetet skall utarbetas regelbundet och cirkuleras lokalt. Kommissionen kan delegera utarbetandet av rapporterna till en medlemsstat. Varje medlemsstats diplomatiska eller konsulära beskickning skall vidarebefordra rapporterna till sina centrala myndigheter. På grundval av dessa månatliga rapporter skall kommissionen utarbeta en årsrapport inom varje jurisdiktion, som skall läggas fram för rådet. 6. Medarbetare vid diplomatiska eller konsulära beskickningar för medlemsstater som inte tillämpar gemenskapens regelverk på viseringsområdet kan, liksom medarbetare vid diplomatiska eller konsulära beskickningar för tredjeländer, i enskilda fall bjudas in att delta i möten för utbyte av information om särskilda frågor som rör utfärdandet av viseringar. 7. Kommissionen kan lägga fram frågor som är av särskilt intresse eller som inte kan lösas lokalt för granskning i rådet. AVDELNING V: Slutbestämmelser Artikel 43 Undantagsordningar Medlemsstater som står värd för de olympiska och paralympiska spelen skall tillämpa de särskilda förfaranden och villkor för ett enklare utfärdande av viseringar som föreskrivs i bilaga XIII. Artikel 44 Ändring av bilagorna 24. Bilagorna III, IV, V, VI, VIII, IX, X och XI skall ändras i enlighet med det förfarande som anges i artikel 46.2. 25. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 47.2, skall ändringar av bilagorna I och II beslutas i enlighet med det förfarande som anges i artikel 46.2. Artikel 45 Anvisningar om den praktiska tillämpningen av viseringskodexen Operationella anvisningar som fastställer de harmoniserade metoder och förfaranden som medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar skall följa vid handläggningen av viseringsansökningar skall utarbetas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2. Artikel 46 Kommitté 1. Kommissionen skall bistås av en kommitté, nedan kallad viseringskommittén. 2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av artikel 8 i det beslutet och förutsatt att de genomförandebestämmelser som därigenom antas inte står i strid med de grundläggande bestämmelserna i denna förordning. Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader. 3. Viseringskommittén skall själv anta sin arbetsordning. Artikel 47 Underrättelse 1. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om (a) sådana situationer av representation som avses i artikel 7, (b) förteckningen över tredjeländer för vilka de informationsförfaranden som avses i artikel 9.3 är ett krav, (c) de kompletterande nationella anteckningarna i fältet för anmärkningar på viseringsmärket enligt artikel 25.2, (d) de myndigheter som är behöriga att förlänga viseringar enligt artikel 28.3, (e) de samarbetssituationer som avses i artikel 37, och (f) halvårsstatistik för alla typer av utfärdade viseringar (1 mars och 1 september varje kalenderår), varvid den enhetliga tabellen för utbyte av statistik skall användas. Kommissionen skall göra uppgifter som meddelats enligt punkt 1 tillgängliga för allmänheten via en ständigt uppdaterad elektronisk publikation. 2. Medlemsstaterna skall också underrätta kommissionen om planerade ändringar av förteckningen över tredjeländer som omfattas av kravet på föregående samråd eller information enligt artiklarna 8 och 9. Artikel 48 Rättsakter som upphävs 1. Artiklarna 9–17 i Schengenkonventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 skall ersättas. 2. Följande rättsakter skall upphävas: (a) De gemensamma konsulära anvisningarna, med bilagor. (b) Schengens verkställande kommittés beslut av den 14 december 1993 (SCH/Com-ex (93) 21), (SCH/Com-ex (93)24) (SCH/Com-ex (94) 25), (SCH/Com-ex (98)12) SCH/Com-ex (98)57 . (c) Gemensam åtgärd 96/197/RIF av den 4 mars 1996 beslutad av rådet på grundval av artikel K.3 i EU-fördraget om ett system för flygplatstransitering. (d) Förordning (EG) nr 789/2001. (e) Förordning (EG) nr 1091/2001. (f) Förordning (EG) nr 415/2003. 3. Hänvisningar till upphävda rättsakter skall förstås som hänvisningar till denna förordning och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga XIV. Artikel 49 Ikraftträdande Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . Den skall börja tillämpas sex månader efter dagen för dess ikraftträdande. Artiklarna 46 och 47 skall tillämpas från och med ikraftträdandedagen. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater i enlighet med fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Utfärdad i Bryssel På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar Ordförande Ordförande BILAGA I: FÖRTECKNING ÖVER TREDJELÄNDER FÖR VILKA DET KRÄVS FÖREGÅENDE SAMRÅD MED MEDLEMSSTATERNAS EGNA CENTRALA MYNDIGHETER I ENLIGHET MED ARTIKEL 8 I GEMENSKAPSKODEXEN OM VISERINGAR Som ett led i avtal om representation skall den företrädande medlemsstatens centrala myndigheter samråda med den företrädda medlemsstatens myndigheter, i enlighet med artikel 9.2 i gemenskapskodexen om viseringar. BILAGA II: FÖRTECKNING ÖVER TREDJELÄNDER FÖR VILKA DET KRÄVS FÖREGÅENDE SAMRÅD MED ELLER INFORMATION TILL ANDRA MEDLEMSSTATERS CENTRALA MYNDIGHETER I ENLIGHET MED ARTIKEL 9 I GEMENSKAPSKODEXEN OM VISERINGAR Markering med asterisk (*) innebär att det endast krävs information om utfärdade viseringar, i enlighet med artikel 9.3 i gemenskapskodexen om viseringar. BILAGA III: STANDARDFORMULÄR FÖR ANSÖKAN ANSÖKAN OM SCHENGENVISERING DETTA ANSÖKNINGSFORMULÄR ÄR GRATIS | 1. Efternamn | ENDAST FÖR AMBASSADENS/ KONSULATETS NOTERINGAR | 2. Födelsenamn (tidigare efternamn) | Datum för ansökan: | 3. Förnamn | Ansökan lämnad till | 4. Födelsedatum (år(månad(dag) | 5. Födelseort och land | 6. Nationalitet | ο ambassad/konsulat ο gemensamt ansökningscentrum ο resebyrå | 7. Kön ο Man………………………..ο Kvinna | 8. Civilstånd: ο Ensamstående ο Gift ο Separerad ο Skild ο Änkling/Änka ο Övrigt | Namn: ο tjänsteleverantör Namn: | 9. Typ av resedokument: ο Vanligt pass ο Diplomatpass ο Tjänstepass ο Specialpass ο Annat resedokument (v.g. ange vilket): ........................................................................................................................................................................................................ | οAnnan Namn: | 10. Resedokumentets nummer | 11. Utfärdat av Giltigt t.o.m. | Ärendet handlagt av ο Inbjudan ο Transportsätt ο Koppling till annan ansökan | 12. Om Ni vistas i ett annat land än Ert ursprungsland, har Ni tillstånd att återvända till detta? ( Nej…. ( Ja, (nummer och giltighet) .....................................……………….………………………………………………… | ο Annat | * 13. Nuvarande sysselsättning | Visering: | * 14. Arbetsgivare och arbetsgivares adress och telefonnummer. För studerande anges utbildningsanstaltens namn och adress. | ο Avslagen ο Beviljad ο LTV | 15. Medlemsstat som är huvuddestination | ο A ο B ο C ο D | 16. Antal begärda inresor ο Enstaka inresa ο Två inresor …ο Flera inresor | 17. Vistelse (tid) eller transitering Visering begärs för: ο vistelse, ange antal dagar ο flygplatstransitering | Antal inresor: ο 1 ο 2 ο Flera | * 18. Tidigare viseringar (utfärdade de senaste tre åren) | Giltig fr.o.m………………….. Till…………………………… | 19. Inresetillstånd till det land som är slutdestination (om det är fråga om visering för transitering eller flygplatstransitering. Utfärdag av:………………………………………………………………………Giltigt t.o.m.: | * De med asterisk markerade frågorna behöver inte besvaras av familjemedlemmar till EU- eller EES-medborgare (make/maka, barn eller beroende familjemedlem i uppstigande led). Familjemedlemmar till EU- eller EES-medborgare måste visa handlingar som styrker detta förhållande och fylla i fält XX. 20. Resans syfte ο Turism ο Affärer ο Besök hos familj eller vänner ο Kultur/sport ο Officiellt ο Medicinska skäl ο Övrigt (v.g. ange vilket): …......................................................................…………………………………………………….. | ENDAST FÖR AMBASSADENS/ KONSULATETS NOTERINGAR | * 21. Planerat ankomstdatum | * 22. Planerat avresedatum | * 23. Namn på värd i medlemsstaterna. Om detta inte är tillämpligt, lämna namn på hotell eller tillfällig adress i medlemsstaterna. | Värdens adress (och e-postadress) | Telefon- och faxnummer | 24. Namn och adress (företag/organisaton som står för inbjudan) | Företagets/Organisationens telefon- och faxnummer | Namn på företagets/organisationens kontaktperson samt dennes adress, telefonnummer, faxnummer och e-postadress: | * 25 Står sökanden själv för kostnaderna för resor och uppehälle under vistelsen? Finns det någon annan som står för kostnaderna? Medel för att bekosta uppehället under vistelsen ο Kontanter ο Resecheckar ο Kreditkort ο Logi ο Övrigt:. ........................................................................................................................................................................................................... | * 26. Medel för uppehälle under vistelsen om resekostnader och levnadsomkostnader under vistelsen täcks av en värd/ett företag/en värdorganisation ο Kontanter ο Resecheckar ο Kreditkort ο Logi ο Övrigt: Har dokumentation som styrker inbjudan och åtagandeförklaring lämnats in? | 27. Rese- och/eller sjukförsäkring. Namn på försäkringsbolag Giltig till………… | ? Ej tillämpligt Försäkringsnummer | 28. Personuppgifter för den familjemedlem som är EU- eller EES-medborgare | Namn | Förnamn | Födelsedatum | Nationalitet | Passnummer | Familjeband med en EU- eller EES-medborgare ? Make/maka ? Barn ? Släkting i uppstigande led | 29. Sökandens hemadress och e-postadress | Telefonnummer | 30. Ort och datum | 31. Underskrift (för underåriga underskrift av förmyndare/vårdnadshavare) | Förklaring som skall undertecknas vid ansökan om viseringar för flera inresor (jfr. fält 16) Jag har styrkt att jag har en lämplig medicinsk reseförsäkring för min första vistelse/transitering, och är införstådd med att jag måste ha en lämplig medicinsk reseförsäkring även för kommande vistelser på medlemsstaternas territorium. Underskrift | Förklaring som skall undertecknas av sökanden: Jag är införstådd med och samtycker till följande: Fotografering och, i förekommande fall, upptagande av fingeravtryck är obligatoriskt vid prövning av viseringsansökan. Alla personliga uppgifter om mig som anges på formuläret för ansökan om visering kommer, liksom mina fingeravtryck och mitt fotografi, att översändas till behöriga i myndigheter i medlemsstaterna och behandlas av dessa myndigheter, så att det blir möjligt att fatta ett beslut om min viseringsansökan. Dessa uppgifter samt beslutet om min ansökan eller eventuella beslut om att upphäva, återkalla eller förlänga en utfärdad visering kommer att registreras i informationssystemet för viseringar (VIS) och lagras där under en period av fem år. Uppgifterna kommer att vara tillgängliga för myndigheter som ansvarar för att kontrollera viseringar vid de yttre gränserna och för medlemsstaternas invandrings- och asylmyndigheter i syfte att kontrollera om villkoren för laglig inresa, vistelse och bosättning på medlemsstaternas territorium är uppfyllda, för att identifera personer som inte, eller inte längre uppfyller dessa villkor, för att pröva en asylansökan och för att avgöra vem som ansvarar för en sådan prövning. Under vissa förhållanden kommer uppgifter även att vara tillgängliga för de myndigheter som ansvarar för medlemsstaternas inre säkerhet. Den myndighet som ansvarar för att behandla uppgifterna är: [ Inrikes-/utrikesministeriet i den berörda medlemsstaten samt kontaktuppgifter ]. På min uttryckliga begäran kommer den konsulära myndighet som handlägger min ansökan att underrätta mig om hur jag kan gå tillväga för att utöva min rätt att kontrollera mina personuppgifter och få dem ändrade eller strukna i enlighet med den berörda statens nationella lagstiftning, särskilt om de är inkorrekta. Jag är införstådd med att jag har rätt att i vilken medlemsstat som helst få ut de uppgifter om mig som finns registrerade i VIS, erhålla uppgift om vilken medlemsstat som låtit registrera dem där och begära att uppgifter rörande mig som är oriktiga korrigeras och att uppgifter som registrerats olagligen stryks. På min uttryckliga begäran kommer den konsulära myndighet som handlägger min ansökan att underrätta mig om hur jag kan gå tillväga för att utöva min rätt att kontrollera mina personuppgifter och få dem korrigerade eller strukna, särskilt vilka rättsmedel som står till buds enligt den berörda statens nationella lagstiftning. Denna medlemsstats nationella tillsynsmyndighet [ kontaktuppgifter ] kommer att bistå mig och ge mig råd när det gäller utövandet av dessa rättigheter. Jag förklarar att alla de upplysningar jag lämnat så vitt jag vet är korrekta och fullständiga. Jag är medveten om att felaktiga uppgifter kommer att leda till att min ansökan avslås eller till att en redan utfärdad visering upphävs samt till att jag kan underkastas lagföring enligt lagstiftningen i den Schengenstat som handlägger min ansökan. Jag förbinder mig att, om visering beviljas, lämna medlemsstaternas territorium innan viseringen löper ut. Jag har blivit informerad om att innehav av en visering endast är ett av villkoren för inresa på medlemsstaternas europeiska territorium. Det faktum att visering beviljats innebär inte att jag har rätt att begära ersättning om jag inte uppfyller de relevanta bestämmelserna i artikel 5.1 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och därför nekas inresa. Inresevillkoren kommer att kontrolleras på nytt vid inresan på medlemsstaternas europeiska territorium. BILAGA IV: ICKE UTTÖMMANDE FÖRTECKNING ÖVER STYRKANDE HANDLINGAR De styrkande handlingar som enligt artikel 14 skall läggas fram av viseringssökande kan omfatta följande: A. DOKUMENTATION RÖRANDE RESANS ÄNDAMÅL (1) Vid resor i arbetet i) inbjudan från ett företag eller en myndighet att delta i möten, konferenser, handels- eller industrievenemang eller evenemang med tjänsteanknytning, ii) andra handlingar som visar att det finns handelsförbindelser eller förbindelser med tjänsteanknytning, iii) inträdesbiljetter till mässor och kongresser, i förekommande fall, iv) handlingar som styrker företagets affärsverksamhet, v) handlingar som styrker sökandens anställning [ställning][roll] i företaget. (2) Vid resor i samband med studier eller annan typ av utbildning i) inskrivningsbevis från en utbildningsanstalt som visar att man skall delta i teoretiska eller praktiska utbildnings- och fortbildningkurser, ii) studentlegitimation eller intyg om deltagande i kurser. (3) Vid turist- eller privatresor i) handlingar rörande logi - en inbjudan från en värd i förekommande fall, - ett dokument från det företag som tillhandahåller logi eller annan lämplig handling som upplyser om påtänkt logi, ii) handlingar rörande resrutten - bekräftelse på bokning av en organiserad resa eller annan lämplig handling som upplyser om resplanerna. (4) Vid resor som vidtas för politiska, vetenskapliga, kulturella, sportsliga eller religiösa ändamål, eller av andra skäl - inbjudningar, inträdesbiljetter, anmälningar eller program som i den mån det är möjligt anger värdorganisationens namn och vistelsens längd, eller annan lämplig handling som visar på syftet med vistelsen. B. DOKUMENTATION SOM GÖR DET MÖJLIGT ATT BEDÖMA SÖKANDENS AVSIKT ATT RESA TILLBAKA 1) Returbiljett. 2) Bevis för ekonomiska tillgångar. 3) Anställningsbevis, bankutdrag. 4) Handling som styrker äganderätt till fastighet. 5) Bevis på integration i bosättningslandet: familjeband, yrkesställning. C. DOKUMENTATION SOM RÖR SÖKANDENS FAMILJESITUATION 1) Samtycke från föräldrarna (när en underårig reser utan föräldrarnas sällskap). 2) Bevis på familjeband med den person som bjudit in. BILAGA V: HARMONISERAT FORMULÄR FÖR INBJUDAN OCH ÅTAGANDEFÖRKLARING [Medlemsstat] ο Bevis för logi …………………………ο medel för uppehälle enlig artikel 13.1 i viseringskodexen i syfte att bjuda in en tredjelandsmedborgare som omfattas av viseringskrav Detta formulär utfärdas och behandlas kostnadsfritt av den behöriga myndigheten) Undertecknad Efternamn………………….. Förnamn Födelsedatum……………… Födelseort Nationalitet Identitetskortsnummer Passnummer Uppehållstillstånd nr: Utfärdandedatum…………… Utfärdandeort Adress: ο Ägare………………….ο Hyresgäst Yrke: ο förklarar sig kunna inhysa* 1. Efternamn………….. Förnamn…………………Nationalitet Födelsedatum………………. Födelseort Adress Förhållande till den inbjudne Passnummer 2. Efternamn……………Förnamn…………… Nationalitet Födelsedatum………………..Födelseort Adress Förhållande till den inbjudne Passnummer 3. Från och med…… till och med….. ο på min ovan nämnda adress. ο på följande alternativa adress: ο förklarar sig kunna stå för kostnader för uppehälle och hemresa* - för den/de person(-er) som nämns under* 1. ο…. 2.ο - under den vistelseperiod som anges under 3. | * Markera lämplig ruta Kompletterande uppgifter: ο Den/de person(-er) som nämns* under 1.ο under….2. ο har en egen medicinsk reseförsäkring för hela vistelsen, i enlighet med artikel 12.1 b i viseringskodexen. ο Jag kommer att teckna en sjukförsäkring för deras räkning under vistelseperioden. Jag är införstådd med att personuppgifter som anges i detta formulär kommer att lagras och behandlas av de myndigheter som tar emot formuläret, lagras i informationssystemet för viseringar och göras tillgängliga för övriga medlemsstaters myndigheter, samt att jag har rätt att begära att få dem ändrade eller strukna, särskilt om de visar sig vara oriktiga. Jag är införstådd med att [förteckning över nationella bestämmelser som den berörda medlemsstaten lägger till]: -hänvisning till påföljderna för osant intygande. -hänvisning till påföljderna för underlättande av olaglig vistelse. -…. -den ursprungliga förklaringen, vederbörligen stämplad av behörig myndighet, skall lämnas in i original inom sex månader till de konsulära myndigheter som ansvarar för att pröva den inbjudnes viseringsansökan. Jag förklarar på heder och samvete att de uppgifter som tillhandahålls ovan är med sanningen överensstämmande Läst och godkänt…………………………Bevittnat av …………………………………… Datum och den inbjudnes underskrift ……Datum……..den behöriga myndighetens stämpel Handlingar som skall bifogas: -kopia av den inbjudnes ID-handling eller av sidan med biometriska uppgifter i hans eller hennes pass, -bevis för logi (till exempel överlåtelsehandling, hyreskontrakt eller el-,vatten- eller gasräkningar) -bevis för inkomst (löneavi, pensionsavi, officiell handling som styrker inkomstens storlek) -i förekommande fall, bevis på skjukförsäkring för den inbjudne. | Detta fält är reserverat för behöriga myndigheter | ο Bevis för logi Inhysningsförhållandena ο Har ej kontrollerats ο Har bedömts förenliga med den aktuella inbjudan | ο Bevis för täckning av kostnader Den inbjudes ekonomiska medel ο Har ej kontrollerats ο Har bedömts tillräckliga med hänsyn till tillämpliga referensbelopp och längden på den inbjudnes vistelse | Datum …………………..Ort…………… | Den behöriga myndighetens stämpel | BILAGA VI: ENHETLIG STÄMPEL SOM VISAR ATT EN ANSÖKAN OM VISERING HAR LÄMNATS IN …[25] visa …[26] R/ …[27] xx/xx/xxxx[28] ……[29]. Exempel: C visa FR R/ IT 22/04/2006 Consulat de France Djibouti | BILAGA VII: GEMENSAM FÖRTECKNING ÖVER DE TREDJE LÄNDER, FÖRTECKNADE I FÖRORDNING (EG) NR 539/2001, BILAGA I,VARS MEDBORGARE MÅSTE INNEHA VISERING FÖR FLYGPLATSTRANSITERING NÄR DE PASSERAR GENOM DET INTERNATIONELLA TRANSITOMRÅDET PÅ FLYGPLATSER INOM MEDLEMSSTATERNAS TERRITORIUM AFGHANISTAN BANGLADESH KONGO (demokratiska republiken (Zaire)) ERITREA ETIOPIEN GHANA IRAN IRAK NIGERIA PAKISTAN SOMALIA SRI LANKA BILAGA VIII: FÖRTECKNING ÖVER UPPEHÅLLSTILLSTÅND SOM GER INNEHAVAREN RÄTT ATT TRANSITERA GENOM MEDLEMSSTATERS FLYGPLATSER UTAN VISERING FÖR FLYGPLATSTRANSITERING ANDORRA: - Tarjeta provisional de estancia y de trabajo (tillfälligt uppehålls- och arbetstillstånd) (vitt). Utfärdas för säsongsarbete. Giltighetstiden beror på arbetsförhållandets varaktighet men är i princip mindre än sex månader. Kan inte förlängas. - Tarjeta de estancia y de trabajo (uppehålls- och arbetstillstånd) (vitt). Utfärdas för sex månader och kan förlängas med ett år. - Tarjeta de estancia (uppehållstillstånd) (vitt). Utfärdas för sex månader och kan förlängas med ett år. - Tarjeta temporal de residencia (tidsbegränsat bosättningstillstånd) (rosa). Utfärdas för ett år och kan förlängas två gånger med samma tidsperiod varje gång. - Tarjeta ordinaria de residencia (vanligt bosättningstillstånd) (gult). Utfärdas för tre år och kan förlängas med tre år. - Tarjeta privilegiada de residencia (förmånsbehandlat bosättningstillstånd) (grönt). Utfärdas för fem år och kan förlängas med samma tidsperiod varje gång. - Autorización de residencia (bosättningstillstånd) (grönt). Utfärdas för ett år och kan förlängas med tre år varje gång. - Autorización temporal de residencia y de trabajo (tidsbegränsat bosättnings- och arbetstillstånd). (rosa). Utfärdas för två år och kan förlängas med två år. - Autorización ordinaria de residencia y de trabajo (vanligt bosättnings- och arbetstillstånd) (gult). Utfärdas för fem år. - Autorización privilegiada de residencia y de trabajo (förmånsbehandlat bosättnings- och arbetstillstånd) (grönt). Utfärdas för tio år och kan förlängas med samma tidsperiod varje gång. KANADA - Permanent resident card (permanent uppehållstillstånd – plastkort). JAPAN - Re-entry permit to Japan (tillstånd att resa in i Japan på nytt). MONACO - Carte de séjour de résident temporaire de Monaco (uppehållstillstånd för tillfälligt uppehåll). - Carte de séjour de résident ordinaire de Monaco (vanligt uppehållstillstånd). - Carte de séjour de résident privilégié de Monaco (uppehållstillstånd för förmånsbehandlade personer). - Carte de séjour de conjoint de ressortissant monégasque (uppehållstillstånd för makan/maken till en person med monegaskiskt medborgarskap). SAN MARINO - Permesso di soggiorno ordinario ( validità illimitata ) (konventionellt uppehållstillstånd [obegränsad giltighet]). - Permesso di soggiorno continuativo speciale ( validità illimitata ) (kontinuerligt särskilt uppehållstillstånd [obegränsad giltighet]). - Carta d'identità di San Marino ( validità illimitata ) (identitetskort från San Marino [obegränsad giltighet]). AMERIKAS FÖRENTA STATER - Form I-551 permanent resident card (giltigt i 2–10 år). - Form I-551 Alien registration receipt card (giltigt i 2–10 år). - Form I-551 Alien registration receipt card (obegränsad giltighet). - Form I-327 Re-entry document (giltigt i 2 år – utfärdas till innehavare av en ”I-551”). - Resident alien card (identitetskort för utlänningar som är bosatta i USA; giltigt i 2–10 år eller obegränsat. Detta dokument garanterar ger endast rätt att resa in på nytt om personens vistelse utanför USA inte har överstigit ett år). - Permit to reenter (tillstånd till återinresa med en giltighetstid på två år; Detta dokument garanterar ger endast rätt att resa in på nytt om personens vistelse utanför USA inte har överstigit två år). - Valid temporary residence stamp i ett giltigt pass (giltigt i ett år från utfärdandedagen). BILAGA IX STANDARDFORMULÄR FÖR DELGIVNING OCH MOTIVERING AV AVSLAG PÅ VISERINGSANSÖKNINGAR EN MEDLEMSSTATS DIPLOMATISKA ELLER KONSULÄRA BESKICKNING ___________ __________________________________________________________________________ [30] AVSLAG PÅ VISERING, i enlighet med artikel 23 i gemenskapskodexen om viseringar Herr/Fru _______________________________, Den/det ________________ ambassaden/generalkonsulatet/konsulatet i ___________________ har [på (namnet på den företrädda medlemsstaten) ] prövat Er viseringsansökan av den xx xx 200x. Ansökan har avslagits. Avslaget på Er ansökan grundar sig på ett eller flera av följande skäl (markerat med kryss), som hindrar att visering kan utfärdas: ett falskt eller förfalskat resedokument har lämnats in syftet med och villkoren för Er vistelse har inte kunnat bekräftas Er avsikt att återvända till Ert ursprungsland har inte kunnat bekräftas det har inte kunnat styrkas att det finns tillräckliga medel för uppehället med hänsyn till vistelsetiden och typen av vistelse, eller för återresan till ursprungs- eller transitlandet Ni har redan vistats i tre månader under en sexmånadersperiod på medlemsstaternas territorium en varning om att inresa skall nekas har utfärdats i Schengens informationssystem av ………………( angivelse av medlemsstat ) i det nationella registret en eller flera medlemsstater anser Er vara ett hot mot den allmänna ordningen, folkhälsan eller de internationella förbindelserna med en eller flera av Europeiska unionens medlemsstater (varje medlemsstat skall ange referenser till nationell lagstiftning om sådana fall av nekad inresa ). Ni har inte tillhandahållit tillräckliga bevis för att ärendet skulle vara så brådskande att det motiverar att viseringsansökan lämnas in vid gränsen Datum och den diplomatiska eller konsulära beskickningens stämpel _________________________ Den berörda personen underskrift BILAGA X: HUR VISERINGSMÄRKET SKALL FYLLAS I I. Fält för gemensamma uppgifter 1.1. Fält ”giltigt för” I detta fält skall viseringens territoriella giltighet anges. Detta fält kan endast fyllas i på något av följande sätt: a) Schengenstater b) Uppgift om den Schengenstat eller de Schengenstater i vilken eller vilka viseringen är giltig (i detta fall skall följande beteckningar för länderna användas: A = Österrike BNL = Belgien, Nederländerna och Luxemburg CY = Cypern CZE = Tjeckiska republiken D = Tyskland DK = Danmark E = Spanien EST = Estland F = Frankrike FIN = Finland GR = Grekland H = Ungern I = Italien LT = Litauen LVA = Lettland M = Malta P = Portugal PL = Polen P = Portugal S = Sverige SK = Slovakien SVN = Slovenien IS = Island N = Norge c) Medlemsstat (med användning av de uppgifter som anges i led b) som har utfärdat den nationella viseringen för längre vistelse. 1.2. När viseringsmärket används för att utfärda viseringar för kortare vistelse eller transitviseringar skall fältet ”giltigt för” fyllas i med orden ” Schengenstater ”, på den utfärdande medlemsstatens språk. 1.3. Om viseringsmärket används för att utfärda en visering där inresan, vistelsen och utresan är begränsade till en medlemsstats territorium skall namnet på den medlemsstat till vars territorium viseringsinnehavarens inresa, vistelse och utresa är begränsade skrivas in i detta fält. 1.4. När viseringsmärket används för att utfärda viseringar med begränsad territoriell giltighet enligt artikel 21.1 c, finns följande alternativ i fråga om de landskoder som skall skrivas i fältet: a) De berörda medlemsstaternas koder skrivs in i fältet. b) Beteckningen ”Schengenstaterna” och därefter inom parentes ett minustecken följt av koderna för de medlemsstater för vars territorium viseringen inte är giltig. 2. Fält ”från och med … till och med” I detta fält skall viseringens giltighetstid anges. Efter orden ”från och med” skall den första dag anges från och med vilken det är tillåtet att resa in i det område som anges genom viseringens territoriella giltighet. - Denna uppgift skall skrivas på följande sätt: Två siffror för dagen; den 1–9 i en månad skall föregås av en nolla. - Bindestreck. - Två siffror för månaden; de månader som betecknas med en siffra skall föregås av en nolla. - Bindestreck. - För årtalet skall de båda sista siffrorna i året anges. - Exempel: 05-12-07 = den 5 december 2007. Efter orden ”till och med” skall den sista dag för viseringens giltighetstid anges till och med vilken utresan från viseringens giltighetsområde måste ha ägt rum senast kl. 24. Detta datum skall anges på samma sätt som den första giltighetsdagen. 3. Fält ”antal inresor” Uppgift om det antal inresor till giltighetsområdet för viseringen som viseringsinnehavaren har möjlighet att göra och därmed uppgift om det antal olika vistelser på vilka de dagar som anges i punkt 4 kan fördelas. En enstaka inresa, två inresor eller flera inresor kan beviljas utan närmare uppgifter. Dessa uppgifter skall markeras i fältet till höger om texten med ”01”, ”02” eller med ”MULT” om fler än två inresor beviljas. Vid transitvisering kan en eller två inresor beviljas vilken (vilka) skall anges med siffrorna ”01” eller ”02”. Flera inresor anges med ”MULT”. Om antalet utresor överensstämmer med antalet inresor blir viseringen ogiltig även om det totala antal dagar som har beviljats för vistelsen inte har utnyttjats. 4. Fält ”vistelsens längd ... dagar” Uppgift om det antal dagar som viseringsinnehavaren får vistas i det område som anges genom den territoriellt begränsade giltigheten . Här rör det sig antingen om en oavbruten vistelse eller om flera dagar under olika vistelser inom den tidsperiod som anges i punkt 1.2 och i enlighet med det beviljade antal inresor som anges i punkt 1.3. Mellan orden ”vistelsens längd” och ”dagar” skall det antal dagar som beviljas för vistelsen skrivas in med två siffror. Den första siffran skall vara en nolla om antalet dagar är mindre än 10. Maximilängden för vistelsen är 90 dagar per halvår. När en visering med en giltighet på över sex månader utfärdas, skall angivelsen 90 dagar förstås som 90 dagar per sexmånadersperiod. 5. Fält ”utfärdat i… den” I detta fält anges staden där den diplomatiska eller konsulära beskickning som utfärdar viseringen är belägen. Datum för utfärdandet skall skrivas in direkt efter ”den”. Detta datum skall anges på samma sätt som under punkt 2. 6. Fält ”passnummer” Uppgift om numret på det resedokument i vilket viseringen skall påföras. Om den person som viseringen utfärdas till finns upptagen i makans/makens, moderns eller faderns pass, skall numret på den personens resedokument anges. Om sökandens resedokument inte erkänns av den utfärdande medlemsstaten, skall det enhetliga bladet för påförande av visering användas för att påföra viseringen. Det nummer som skall skrivas in detta fält skall, om det gäller en visering som skall påföras den gemensamma modellen för blad, stället för passnummer vara samma typografiska nummer som det som förekommer på bladet, bestående av sex siffror. 7. Fält ”viseringskategori” För att de kontrollerande tjänstemännen snabbt skall kunna fastställa viseringskategorin skall den viseringskategori för vilken den enhetliga viseringen utfärdas anges med bokstäverna A, B, C och D. A: Visering för flygplatstransitering B: Transitvisering LTV B: Transitvisering med begränsad territoriell giltighet C: Visering för kortare vistelse LTV C: Visering för kortare vistelse med begränsad territoriell giltighet D: Nationell visering för längre vistelse 8. Fält ”efternamn och förnamn” Här anges det första ordet under ”efternamn” och därefter det första ordet under ”förnamn” i viseringsinnehavarens resedokument i angiven ordning. Den diplomatiska beskickningen eller konsulatet skall kontrollera överensstämmelsen mellan de efternamn och de förnamn som finns i resedokumentet, de namn som finns i viseringsansökningen och de som skall skrivas in såväl i detta fält som i det maskinläsbara fältet. 9. Obligatoriska uppgifter i fältet ”anmärkningar” a) Kod som anger att det inte krävs någon försäkring Om innehavaren av viseringen har undantagits från kravet på medicinsk reseförsäkring, i enlighet med artikel 15, skall koden ”N-INS” antecknas i detta fält. b) Kod som anger att en inbjuden person har kunnat uppvisa en inbjudan eller åtagandeförklaring. Om sökanden har lämnat in - bevis på logi i samband med att viseringsansökan lämnades in, skall koden ”bilaga IV-H” läggas till, - åtagandeförklaring i samband med att viseringsansökan lämnades in, skall koden ”bilaga IV-G” läggas till, Om bevis på båda har lämnats in, skall koden ”bilaga IV-H+G” läggas till. II. Fält för särskilda uppgifter i de enskilda staterna (anmärkningar) Detta fält skall även omfatta anmärkningar på den utfärdande medlemsstatens språk rörande nationella bestämmelser. Sådana anmärkningar får dock inte överlappa de obligatoriska anmärkningar som avses i del I i denna bilaga. III. Fält för insättning av fotografi Viseringsinnehavarens fotografi, som skall vara i färg, skall fylla det därför avsedda utrymmet. Följande bestämmelser skall iakttas för det fotografi som skall påföras viseringsmärket: Huvudets storlek från haka till hjässa skall utgöra 70–80 % av fotografiets yta, mätt vertikalt. Minimikrav för upplösning: – Skanner, 300 ”pixels per inch” (ppi), utan förminskning. – Färgskrivare, 720 ”dots per inch” (dpi) för det insatta fotografiet. IV. Maskinläsbar del Detta fält består av två rader med vardera 36 tecken (OCR B-10 tecken per tum). BILAGA XI: ENHETLIG STÄMPEL FÖR FÖRLÄNGNING AV DEN VISTELSE SOM VISERINGEN AVSER VISA n° | 7.3.06[31] | 15.3.06[32] | 30[33] | 35[34] | Ausländeramt[35] | 20.2.06[36] | BILAGA XII del 1: ANVISNINGAR FÖR UTFÄRDANDE AV VISERINGAR VID GRÄNSEN FÖR SJÖMÄN I TRANSIT VILKA OMFATTAS AV VISERINGSTVÅNG Dessa anvisningar syftar till att reglera utbytet av information om sjömän i transit vilka omfattas av viseringstvång mellan de behöriga myndigheterna i de medlemsstater som tillämpar gemenskapens regelverk. När en visering utfärdas vid en gräns på grundval av ett informationsutbyte, vilar ansvaret på den medlemsstat som utfärdar viseringen. I dessa anvisningar avses med ”Medlemsstatshamn”: en hamn som utgör en yttre gräns i en medlemsstat, ”Medlemsstatsflygplats”: en flygplats som utgör en yttre gräns i en medlemsstat, and I. Sjöman som mönstrar på ett fartyg i en medlemsstatshamn eller ett fartyg som väntas anlöpa en sådan hamn a) Inresa till Schengenterritoriet via en flygplats belägen i en annan medlemsstat - Rederiet eller skeppsmäklaren skall informera de behöriga myndigheterna i den medlemsstatshamn där fartyget befinner sig eller som fartyget väntas anlöpa om att sjömän som omfattas av viseringstvång väntas resa in via en medlemsstatsflygplats. Rederiet eller skeppsmäklaren skall underteckna en åtagandeförklaring för sjömännen. - De ovan nämnda behöriga myndigheterna skall snarast möjligt kontrollera om de uppgifter som rederiet eller skeppsmäklaren överlämnar är korrekta och kontrollera om övriga villkor för inresa till medlemsstatens territorium är uppfyllda. Resvägen inom medlemsstaternas territorium skall också kontrolleras, t.ex. genom flygbiljetterna. - De behöriga myndigheterna i medlemsstatshamnen skall med hjälp av ett vederbörligen ifyllt formulär om sjömän i transit vilka omfattas av viseringstvång (enligt bilaga XIII, del 2), vilket skall översändas med fax, e-post eller på annat sätt, informera de behöriga myndigheterna vid den medlemsstatsflygplats där inresan äger rum om utfallet av kontrollen och ange om visering vid gränsen i princip kan utfärdas. - Om kontrollen av de tillgängliga uppgifterna utfaller positivt och om dessa klart överensstämmer med sjömannens uppgifter eller handlingar, får de behöriga myndigheterna vid den medlemsstatsflygplats där inresa eller utresa äger rum utfärda en transitvisering vid gränsen med giltighet för högst fem dagar. I sådana fall skall dessutom en inrese- eller utresestämpel för medlemsstaten införas i sjömannens resehandling, som skall återlämnas till denne. b) Inresa till medlemsstaternas territorium via en landgräns eller en sjögräns i en annan medlemsstat - Samma förfarande skall gälla som vid inresa via en medlemsstatsflygplats, förutom att de behöriga myndigheterna vid den gränsstation via vilken sjömannen reser in på medlemsstatens territorium skall informeras. II. Sjömän som mönstrar av från ett fartyg som har anlöpt en medlemsstatshamn a) Uresa från medlemsstaternas territorium via en flygplats som är belägen i en annan medlemsstat - Rederiet eller skeppsmäklaren skall informera de behöriga myndigheterna i medlemsstatshamnen om inresa när det gäller sjömän som omfattas av viseringstvång och som ämnar mönstra av och lämna medlemsstaternas territorium via en medlemsstatsflygplats. Rederiet eller skeppsmäklaren skall underteckna en åtagandeförklaring för sjömännen. - De ovan nämnda behöriga myndigheterna skall snarast möjligt kontrollera om de uppgifter som rederiet eller skeppsmäklaren överlämnar är korrekta och kontrollera om övriga villkor för inresa till medlemsstaternas territorium är uppfyllda. Resvägen inom medlemsstaternas territorium skall också kontrolleras, t.ex. genom flygbiljetterna. - Om kontrollen av de tillgängliga uppgifterna utfaller positivt får de behöriga myndigheterna utfärda en transitvisering med giltighet för högst fem dagar. b) Utresa från medlemsstaternas territorium via en landgräns eller en sjögräns i en annan medlemsstat - Samma förfarande skall gälla som vid utresa via en medlemsstatsflygplats. III. Sjömän som mönstrar av ett fartyg som anlöpt en medlemsstatshamn för att börja arbeta på ett annat fartyg som skall avsegla från en hamn som är belägen i en annan medlemsstat - Rederiet eller skeppsmäklaren skall informera de behöriga myndigheterna i medlemsstatshamnen om inresa när det gäller sjömän som omfattas av viseringstvång och som ämnar mönstra av och lämna medlemsstaternas territorium via en annan medlemsstatshamn. Rederiet eller skeppsmäklaren skall underteckna en åtagandeförklaring för sjömännen. - De ovan nämnda behöriga myndigheterna skall snarast möjligt kontrollera om de uppgifter som rederiet eller skeppsmäklaren överlämnar är korrekta och kontrollera om övriga villkor för inresa till medlemsstaternas territorium är uppfyllda. De behöriga myndigheterna i den medlemsstatshamn via vilken sjömännen kommer att lämna medlemsstaternas territorium med fartyget skall även kontaktas för undersökningen. En kontroll skall genomföras för att fastställa om det fartyg på vilket sjömännen skall börja arbeta redan befinner sig i hamn eller om det väntas. Även resvägen inom medlemsstaternas territorium skall kontrolleras. - Om kontrollen av de tillgängliga uppgifterna utfaller positivt får de behöriga myndigheterna utfärda en transitvisering med giltighet för högst fem dagar. BILAGA XII: Del 2 FORMULÄR FÖR SJÖMÄN I TRANSIT VILKA OMFATTAS AV VISERINGSTVÅNG | FÖR TJÄNSTEBRUK | UTSTÄLLARE: | MOTTAGARE: | MYNDIGHET | (STÄMPEL) | TJÄNSTEMANNENS EFTERNAMN/KOD | UPPGIFTER OM SJÖMANNEN | EFTERNAMN: | 1A | FÖRNAMN: | 1B | NATIONALITET: | 1C | BEFATTNING/GRAD | 1D | FÖDELSEORT: | 2A | FÖDELSEORT: | 2B | PASSNUMMER: | 3A | SJÖFARTSBOKSNUMMER: | 4A | DATUM FÖR UTFÄRDANDE: | 3B | DATUM FÖR UTFÄRDANDE: | 4B | GILTIGHETSTID: | 3C | GILTIGHETSTID: | 4C | UPPGIFTER OM FARTYGET OCH SKEPPSMÄKLAREN: | SKEPPSMÄKLARENS NAMN: | 5 | FARTYGETS NAMN: | 6A | FLAGG: | 6B | DATUM FÖR ANKOMST: | 7A | FARTYGETS URSPRUNG: | 7B | AVRESEDAG: | 8A | FARTYGETS DESTINATION: | 8B | UPPGIFTER OM SJÖMANNENS FÖRFLYTTNINGAR: | SJÖMANNENS SLUTMÅL: | 9 | SKÄL FÖR ANSÖKAN: PÅMÖNSTRING? | PÅMÖNSTRING ANNAT FARTYG? | AVMÖNSTRING | 10 | TRANSPORTSÄTT | BIL ? | TÅG ? | FLYG ? | 11 | DATUM FÖR: | ANKOMST: | TRANSIT: | AVRESA: | 12 | BIL* ? REGISTRERINGSNR: | TÅG* ? RESVÄG: | FLYGINFO: | DATUM: | KLOCKSLAG: | FLYGNUMMER: | Åtagandeförklaring undertecknad av skeppsmäklaren eller redaren som bekräftar sitt ansvar för vistelsen och, i förekommande fall, kostnaderna för återsändande av sjömannen. | 13 | * = Ifylls endast om uppgift finns. DETALJERAD BESKRIVNING AV FORMULÄRET I de fyra första punkterna behandlas sjömannens identitet. (1) | A. Efternamn:[37] | B. Förnamn: | C. Medborgarskap | D. Befattning/grad | (2) | A. Födelseort | B. Födelsedatum | (3) | A. Passnummer | B. Datum för utfärdande | C. Giltighetstid | (4) | A. Sjöfartsboksnummer | B. Datum för utfärdande | C. Giltighetstid | För klarhetens skull anges punkterna 3 och 4 separat, eftersom pass eller sjöfartsbok kan användas i identifieringssyfte beroende på sjömannens nationalitet och den medlemsstat där inresan äger rum. I de följande fyra punkterna behandlas skeppsmäklaren och fartyget i fråga. (5) Skeppsmäklarens namn (den person eller juridiska person som företräder redaren på platsen i allt som rör redarens uppgifter med att utrusta fartyget) (6) | A. Fartygets namn | B. Flagg (under vilken ett handelsfartyg seglar) | (7) | A. Fartygets ankomstdatum | B. Föregående hamn för fartyget | Bokstaven A avser datumet när fartyget anlöper den hamn där sjömannen skall mönstra på. | (8) | A. Fartygets avgångsdatum | B. Destinationshamn för fartyget (nästa anlöpshamn) | Punkterna 7 A och 8 A ger en uppfattning om den tidsperiod under vilken en sjöman får resa i syfte att mönstra på. Man bör hålla i minnet att resvägen i stor utsträckning är avhängig av oförutsedda händelser och yttre faktorer såsom stormar, haverier etc. I de följande fyra punkterna anges syftet med sjömannens resa och hans/hennes destination. (9) ”Slutmålet” är den slutliga destinationen för sjömannens resa. Detta kan vara såväl den hamn där sjömannen mönstrar på som det land dit han/hon beger sig i händelse av avmönstring. (10) Syftet med ansökan a) Vid påmönstring är slutmålet den hamn där sjömannen skall mönstra på. b) Vid mönstring på ett annat fartyg som befinner sig inom Schengenterritoriet är slutmålet också den hamn där sjömannen skall mönstra på. En mönstring på ett annat fartyg som befinner sig utanför Schengenterritoriet skall anses vara en avmönstring. c) Vid avmönstring av olika orsaker såsom kontraktets upphörande, arbetsolycka, trängande familjeskäl etc. (11) Transportsätt Förteckning över sådana transportsätt inom medlemsstaternas territorium som används av en sjöman i transit vilka omfattas av viseringstvång för att resa till slutmålet. I formuläret fastställs följande tre transportsätt: a) Bil (eller buss) b) Tåg c) Flyg (12) Datum för ankomst (till medlemsstaternas territorium) Avser huvudsakligen den första medlemsstatsflygplatsen eller den första gränsövergången (eftersom det inte nödvändigtvis alltid är fråga om en flygplats) för en sjöman vid den yttre gräns där han/hon önskar resa in på medlemsstaternas territorium. Datum för transit Avser det datum när sjömannen mönstrar av i en hamn inom medlemsstaternas territorium och reser till en annan hamn som också är belägen inom medlemsstaternas territorium. Datum för avresa Avser det datum när sjömannen mönstrar av i en hamn inom medlemsstaternas territorium för att mönstra på ett annat fartyg som befinner sig i en hamn utanför medlemsstaternas territorium eller det datum när sjömannen mönstrar av i en hamn inom medlemsstaternas territorium för att återvända hem (utanför medlemsstaternas territorium). Efter att ha fastställt de tre transportsätten bör även tillgänglig information lämnas om a) bil, buss: registreringsnummer b) tåg: namn, nummer, etc. c) uppgifter om flygning: datum, klockslag, flygnummer (13) Åtagandeförklaring undertecknad av skeppsmäklaren eller redaren som bekräftar sitt ansvar för vistelsen och, i förekommande fall, kostnaderna för återsändande av sjömannen. Om sjömännen reser i grupp måste var och en av dem fylla i uppgifterna i punkterna 1 A-4 C. BILAGA XIII SÄRSKILDA FÖFARANDEN OCH VILLKOR FÖR ATT UNDERLÄTTA UTFÄRDANDET AV VISERINGAR FÖR MEDLEMMAR I DEN OLYMPISKA FAMILJEN SOM DELTAR I OLYMPISKA SPELEN ELLER PARALYMPISKA SPELEN Kapitel I SYFTE OCH DEFINITIONER Artikel 1 Syfte Följande särskilda förfaranden och villkor skall underlätta ansökningar om visering och utfärdande av nehetliga viseringar för kortare vistelse för medlemmar av den olympiska familjen under [ år ] olympiska och paralympiska spel. Dessutom kommer relevanta bestämmelser i gemenskapens regelverk om förfaranden för att ansökande om och utfärdande av enhetliga viseringar att vara tillämpliga. Artikel 2 Definitioner I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges: 1) ansvariga organisationer: med avseende på planerade åtgärder för att förenkla förfaranden vid ansökan om och utfärdande av visering för medlemmar i den olympiska familjen vilka deltar i de olympiska eller paralympiska spelen [ år ]: de officiella organisationer som i enlighet med OS-stadgan får överlämna förteckningar över medlemmar i den olympiska familjen till organisationskommittén för Olympiska spelen för utfärdande av ackrediteringskort för spelen [ år ] . 2) medlem i den olympiska familjen: varje person som är medlem i Internationella olympiska kommittén, Internationella paralympiska kommittén, de internationella OS-förbunden, de nationella olympiska och paralympiska kommittéerna, organisationskommittéerna för Olympiska spelen och nationella organisationer, såsom idrottare, domare, tränare och andra idrottsfunktionärer, sjukvårdspersonal som är knutna till lag eller enskilda idrottare, ackrediterade journalister, högre tjänstemän, givare, sponsorer eller andra officiella gäster, vilka accepterar att följa OS-stadgan, vilka handlar under kontroll av och högsta myndighet från Internationella olympiska kommittén och vilka finns med på förteckningarna över ansvariga organisationer samt är ackrediterade av organisationskommittén för Olympiska spelen [ år ] för att delta i Olympiska spelen eller Paralympiska spelen [ år ]. 3) ackrediteringskort: utfärdade av organisationskommittén för [ år ] års olympiska spel, i enlighet med [ hänvisning till nationella bestämmelser ]: två säkra handlingar, en för Olympiska spelen och en för Paralympiska spelen, med foto av innehavaren, som fastställer dennes identitet som medlem i den olympiska familjen, och som ger tillträde till de platser där idrottstävlingarna äger rum liksom till övriga arrangemang under spelen. 4) under den tid Olympiska spelen och Paralympiska spelen pågår: omfattar perioden från och med …. till och med den …. för Olympiska vinterspelen [ år ] och perioden från och med den …. till och med den …. för Paralympiska spelen [ år ]. 5) organisationskommittén för Olympiska spelen [ år ]: den kommitté som har inrättats i enlighet med [ hänvisning till nationella bestämmelser ] för att anordna Olympiska spelen och Paralympiska spelen [ år ] i …., och som beslutar om ackreditering av de medlemmar i den olympiska familjen som deltar i dessa spel. 6) behöriga viseringsmyndigheter: de myndigheter som av [ den medlemsstat som står som värd för Olympiska spelen och Paralympiska spelen ] har utsetts att granska ansökningar och utfärda viseringar till medlemmar i den olympiska familjen. Kapitel II UTFÄRDANDE AV VISERING Artikel 3 Villkor Visering får utfärdas enligt denna förordning endast om den berörda personen uppfyller följande villkor: (a) Personen skall vara utsedd av en av de ansvariga organisationerna och ackrediterad av organisationskommittén för Olympiska spelen [ år ] för att delta i Olympiska spelen eller Paralympiska spelen [ år ]. (b) Personen skall inneha en giltig resehandling, som tillåter passerande av de yttre gränserna i enlighet med artikel 5 i kodexen om Schengengränserna[38]. (c) Personen får inte finnas registrerad på spärrlista. (d) Personen får inte anses utgöra ett hot mot någon av medlemsstaternas allmänna ordning, inre säkerhet eller internationella förbindelser. Artikel 4 Inlämnande av ansökan 1. När en ansvarig organisation upprättar förteckningar över de som har valts ut för att delta i Olympiska spelen eller Paralympiska spelen [ år ], kan den tillsammans med ansökan om olympiskt ackrediteringskort för de utvalda personerna lämna in en samlad ansökan om visering för utvalda medlemmar i den olympiska familjen, vilka omfattas av viseringskrav i enlighet med förordning (EG) nr 539/2001, förutsatt att personerna i fråga inte har ett uppehållstillstånd utfärdat av en medlemsstat, eller ett uppehållstillstånd utfärdat av Förenade kungariket eller Irland, i enlighet med direktiv 2004/38/EG. 2. Den samlade viseringsansökan för berörda personer skall översändas samtidigt med ansökningarna om utfärdande av olympiskt ackrediteringskort, till organisationskommittén för Olympiska spelen [ år ], i enlighet med det förfarande som har fastställts av denna. 3. Endast en viseringsansökan per person skall lämnas in för personer som deltar i Olympiska spelen eller Paralympiska spelen [ år ]. 4. Organisationskommittén för Olympiska spelen [ år ] skall så snabbt som möjligt till behöriga viseringsmyndigheter översända de samlade viseringsansökningarna tillsammans med kopior av ansökningarna om utfärdande av ackrediteringskort för berörda personer, med angivande av deras fullständiga namn, nationalitet, kön, födelsedatum och födelseort, passnummer, typ av pass samt det datum då passet upphör att gälla. Artikel 5 Handläggning av den samlade viseringsansökan och typ av visering som utfärdas 1. Viseringen skall utfärdas av behöriga viseringsmyndigheter efter en kontroll av att alla villkor i artikel 3 är uppfyllda. 2. Den utfärdade viseringen är en enhetlig visering för flera inresor som tillåter en vistelse på upp till nittio tre månader under Olympiska spelen och Paralympiska spelen [ år ]. 3. Om den berörda medlemmen i den olympiska familjen inte uppfyller villkoren i artikel 3.3 c och d får de behöriga viseringsmyndigheterna utfärda en visering med geografiskt begränsad giltighet i enlighet med artikel 21 i viseringskodexen. Artikel 6 Viseringens utformning 1. Viseringen består av två nummer som skrivs in på det olympiska ackrediteringskortet. Det första numret är viseringsnumret. Om viseringen är en enhetlig visering skall numret bestå av sju (7) tecken: bokstaven ”C” följd av sex (6) siffror. En visering med geografiskt begränsad giltighet skall bestå av åtta (8) tecken: bokstäverna ”IT” följda av sex (6) siffror. Det andra numret skall vara den berörda personens passnummer. 2. De behöriga viseringsmyndigheterna skall översända viseringsnumren till organisationskommittén för Olympiska spelen och Paralympiska spelen [ år ] för utfärdande av ackrediteringskort. Artikel 7 Gratis visering De behöriga viseringsmyndigheterna skall inte ta ut några avgifter för handläggningen av viseringsansökningar och utfärdande av viseringar. Kapitel III ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER Artikel 8 Annullering av visering Om förteckningen över de personer som föreslås delta i Olympiska spelen eller Paralympiska spelen [ år ] ändras innan spelen börjar, skall de ansvariga organisationerna utan dröjsmål meddela organisationskommittén för Olympiska spelen och Paralympiska spelen [ år ] så att ackrediteringskorten för de personer som strukits från förteckningen kan dras in. Organisationskommittén skall underrätta de behöriga viseringsmyndigheterna och meddela numren på de aktuella viseringarna. De behöriga viseringsmyndigheterna skall därefter annullera viseringen för de berörda personerna. De skall omedelbart meddela gränskontrollmyndigheterna om detta, vilka i sin tur utan dröjsmål skall översända uppgifterna till de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater. Artikel 9 Kontroller vid de yttre gränserna 1. Inresekontrollen av medlemmar i den olympiska familjen med visering utfärdad så som föreskrivs i denna förordning begränsas till en kontroll av att villkoren i artikel 3 är uppfyllda. 2. Under den tid de Olympiska och Paralympiska spelen pågår skall följande gälla: (a) In- och utresestämplar skall anbringas på den första lediga sidan i passet för de medlemmar i den olympiska familjen för vilka det är nödvändigt att anbringa sådana stämplar enligt artikel 10.1 i kodexen om Schengengränserna. Vid den första inresan skall viseringsnumret anges på samma sida. (b) Villkoren för inresa enligt artikel 5.1 c i kodexen om Schengengränserna skall antas ha uppfyllts så snart en medlem i den olympiska familjen har blivit vederbörligen ackrediterad. 3. Bestämmelserna i punkt 2 skall gälla de medlemmar i den olympiska familjen som är medborgare i tredje land, antingen de omfattas av viseringskrav enligt förordning (EG) nr 539/2001 eller inte. BILAGA XIV: JÄMFÖRELSETABELL Bestämmelse i denna förordning | Ersatt bestämmelse i Schengenkonventionen (CSA), Gemensamma konsulära anvisningarna (CCI) eller beslut av verkställande Schengenkommittén (SCH/Com-ex) | Avdelning I Allmänna bestämmelser | Artikel 1 Syfte och tillämpningsområde | CCI, I.1. Tillämpningsområde (CSA artiklarna 9 och 10) | Artikel 2 Definitioner Punkterna 1–4 | CCI: I. 2. Definitioner och viseringskategorier (s. 10) CCI: Del IV ”Rättslig grund” CSA: Artiklarna 11.2, 14.1, 15, 16 | Artikel 2.5 Visering för flygplatstransitering | Gemensam åtgärd 96/197/RIF (EGT L 63, 13.3.1996), CCI 2.1.1 | Artikel 2.6–8 Erkänt resedokument Viseringsmärke Separat blad för påförande av visering | Förordning nr 333/2002, artikel 1.1 | Avdelning II Mottagande och handläggning av viseringsansökningar Kapitel I Myndigheter som medverkar vid handläggningen av viseringsansökningar | Artikel 3 Myndigheter som är behöriga att handlägga viseringsansökningar | CCI, II 1.1 a) och b) och II. 4. Bilaga 6 = struken CSA, artikel 12.1–2 | Artikel 4 Territoriell behörighet | CCI, II, 1.1 och 3 | Bestämmelse i denna förordning | Ersatt bestämmelse i Schengenkonventionen (CSA), Gemensamma konsulära anvisningarna (CCI) eller beslut av verkställande Schengenkommittén (SCH/Com-ex) | Artikel 5 Medlemsstat som ansvarar för handläggningen av viseringsansökan | CCI, II 1.1a) och b) och II. 4. Bilaga 6 = struken CSA, artikel 12.1–2 | Artikel 6.1 Behörighet när det gäller att utfärda viseringar till tredjelandsmedborgare som vistas lagligt på en medlemsstats territorium | - | Artikel 6.2 | Rådets beslut av den 30 november 1994 om en gemensam åtgärd, beslutad av rådet på grundval av artikel K.3.2 b i EU-fördraget, om researrangemang för skolelever från tredje länder som är bosatta i en medlemsstat (svensk verion saknas) | Artikel 7 Avtal om representation | CCI, II, 1.2 | Artikel 8 Föregående samråd med medlemsstaternas egna centrala myndigheter | CCI, II, 2.1 | Artikel 9 Föregående samråd med samt information till andra medlemsstaters centrala myndigheter | CCI, II, 2.3 & V, 2.3 a)–d) | Kapitel II Ansökan | Artikel 10 Praktiska förutsättningar för ingivande av ansökan | - | Artikel 11 Upptagande av biometriska uppgifter | - | Bestämmelse i denna förordning | Ersatt bestämmelse i Schengenkonventionen (CSA), Gemensamma konsulära anvisningarna (CCI) eller beslut av verkställande Schengenkommittén (SCH/Com-ex) | Artikel 12 Ingivande av ansökan | - | Artikel 13 Ansökningsformulär | CCI, III .1 | Artikel 14 Styrkande handlingar | CCI, III.2 och V. 1.4 | Artikel 15 Medicinsk reseförsäkring | CCI, V, 1.4 | Artikel 16 Handläggningsavgift | CCI VII, 4 och bilaga 12 | Artikel 17 Stämpel som visar att en ansökan har lämnats in | Del VIII, 2 | Kapitel III Prövning och handläggning av viseringsansökningar | Artikel 18 Prövning av ansökan | CCI, III .4, V.1, CSA 13.2 | Artikel 19 Avvisning av ansökan | - | Artikel 20 Beslut om viseringsansökan | CCI, V. 2.1 2, 2.2, CCI | Artikel 21 Visering med begränsad territoriell giltighet | CCI, V, 3 och bilaga 14, CSA 11.2, 14.1 och 16 | Bestämmelse i denna förordning | Ersatt bestämmelse i Schengenkonventionen (CSA), Gemensamma konsulära anvisningarna (CCI) eller beslut av verkställande Schengenkommittén (SCH/Com-ex) | Artikel 22 Visering för flyplatstransitering | CCI, I, 2.1.1 – Gemensam åtgärd 96/197/RIF (EGT L 63, 13.3.1996) | Artikel 23 Avslag på ansökan om visering | CCI, 2.4, | Artikel 24 (och bilaga X) Ifyllande av viseringsmärket | CCI, VI, 1-2-3-4 | Artikel 25 Upphävande av ett redan ifyllt viseringsmärke | CCI, VI, 5.2 | Artikel 26 Placering av viseringsmärken i resedokument | CCI, VI, 5.3 | Artikel 27 Enhetligt separat blad för påförande av visering | Förordning (EG) nr 333/2002 | Kapitel IV Ändring av giltighetstiden för en utfärdad visering | Artikel 28 Förlängning | Com-ex (93) 21 | Artikel 29 Upphävande | Com-ex (93) 24 och bilaga 14 i CCI | Artikel 30 Återkallande av visering | Artikel 31 Förkortande av den vistelse för vilken visering utfärdats | Bestämmelse i denna förordning | Ersatt bestämmelse i Schengenkonventionen (CSA), Gemensamma konsulära anvisningarna (CCI) eller beslut av verkställande Schengenkommittén (SCH/Com-ex) | Kapitel V Viseringar som utfärdas vid de yttre gränserna | Artikel 32 Viseringar som utfärdas vid de yttre gränserna | Förordning (EG) nr 415/2003 | Artikel 33 Viseringar som utfärdas vid gränsen till sjämän i transit | Avdelning III Förvaltning och organisation | Artikel 34 Organisation av viseringsavdelningarna | CCI , VII, 1-2-3 | Artikel 35 Resurser till handläggning av viseringsansökningar och övervakning av diplomatiska och konsulära beskickningar | - | Artikel 36 Personalens uppförande i samband med handläggning av viseringsansökningar | - | Artikel 37 Former för samarbete i samband med mottagandet och handläggningen av viseringansökningar | - | Artikel 38 Samarbete med externa tjänsteleverantörer | CCI, VIII, 5.2 | Artikel 39 Information till allmänheten | - | Bestämmelse i denna förordning | Ersatt bestämmelse i Schengenkonventionen (CSA), Gemensamma konsulära anvisningarna (CCI) eller beslut av verkställande Schengenkommittén (SCH/Com-ex) | Avdelning IV Lokalt konsulärt samarbete | Artikel 40 Lokalt konsulärt samarbete vid medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar | CCI, VIII, 1-3-4 | Avdelning V Slutbestämmelser | Artikel 41 Undantagsordningar | - | Artikel 42 | Förordning (EG) nr 789/2001 | Artikel 43 | - | Artiklarna 44 och 45 Kommitté | Förordning (EG) nr 789/2001, artikel 1 Förordning (EG) nr 333/2002, artikel 6 | Article 46 Underrättelse | Förordning (EG) nr 789/2001, artikel 2 | Artikel 46.1 f | SCH Com-ex (94) 25 och (98) 12 | Artikel 47 Ändring av VIS-förordningen | - | Article 48 Rättsakter som upphävs | - | Artikel 49 Ikraftträdande | - | BILAGOR | Bilaga I Föregående samråd med egna centrala myndigheter | CCI bilaga 5 A och C | Bilaga II Föregående samråd med eller information till andra medlemsstaters centrala myndigheter | CCI Bilaga 5 B | Bestämmelse i denna förordning | Ersatt bestämmelse i Schengenkonventionen (CSA), Gemensamma konsulära anvisningarna (CCI) eller beslut av verkställande Schengenkommittén (SCH/Com-ex) | Bilaga III Harmoniserat ansökningsformulär | CCI, Bilaga 16 | Bilaga IV Icke uttömmande förteckning över styrkande handlingar | Delar av CCI, V, 1.4 | Bilaga V Harmoniserat formulär för inbjudan och åtagandeförklaring | CCI, bilaga 15 Com-ex (98) 57 | Bilaga VI Enhetlig stämpel som visar att en ansökan har lämnats in | CCI, VIII, 2 | Bilaga VII Gemensam förteckning över tredjeländer vars medborgare måste ha visering för flygplatstransitering | CCI, bilaga 3, del I | Bilaga VIII Förteckning över uppehållstillstånd som ger innehavaren rätt att transitera genom medlemsstaters flygplatser utan visering för flygplatstransitering | CCI, bilaga 3, del III | Bilaga IX Standardformulär för motivering av avslag | - | Bilaga X Hur viseringsmärket skall fyllas i | CCI, del VI, avsnitt 1–4 | Bilaga XI Enhetlig stämpel för förlängning av vistelsen | Delar av Com-ex (93) 21 | Bilaga XII Del 1: Anvisningar för utfärdande av visering vid gränsen för sjämän i transit vilka omfattas av viseringstvång Del 2: Formulär för sjömän i transit | Förordning (EG) nr 415/2003, bilagorna I och II | [1] Rådets beslut 1999/436/EG (EGT L 176, 10.7.1999). [2] Enligt viseringsstatistik för 2004 (dok. 9749/05), utfärdade medlemsstaterna 1 017 348 ”D-viseringar”och endast 20 938 ”D+C-viseringar”. [3] EGT L 176, 10.7.1999, s. 36. [4] EGT L 131, 1.6.2000, s. 43. [5] EGT L 64, 7.3.2002, s. 20. [6] EUT L 370, 17.12.2004, s. 78 [7] EUT L 236, 23.9.2003, s. 33. [8] EUT L 175, 29.6.2006, s. 77. * EGT L 81, 21.3.2001, s. 1–7. ** EGT L 327, 12.12.2001, s. 1–2. *** EUT L 69, 13.3.2003, s. 10–11. [9] EUT C , , s. . [10] EUT C , , s. . [11] EGT L 230, 22.9.2000, s. 19. [12] EUT C 326, 22.12.2005. [13] EUT C 53, 3.3.2005. [14] EGT L 184, 17.9.1999, s. 23. [15] EGT L 176, 10.7.1999, s. 36. [16] EGT L 176, 10.7.1999, s. 31. [17] EGT L 176, 10.7.1999, s. 53. [18] Rådets dok. 13054/04, tillgängligt på Internetadress http://register.consilium.eu.int [19] EUT L 370, 17.12.2004, s. 78. [20] EUT L 368, 15.12.2004, s. 26 och EUT L 370, 17.12.2004, s. 78. [21] EGT L 131, 1.6.2000, s. 43. [22] EGT L 64, 7.3.2002, s. 20. [23] EGT L 81, 21.3.2001, s. 1. [24] De tekniska kraven är samma som för pass som medlemsstaterna utfärdar till sina medborgare, i enlighet med förordning (EG) nr 2252/2004. [25] Kod för den typ av visering som ansökan gäller. [26] Kod för den medlemsstat som handlägger ansökan. [27] I tillämpliga fall, kod för den medlemsstat som företräds av medlemsstaten som handlägger viseringsansökan. [28] Ansökningsdatum (sex siffror: xx dag, xx månad, xxxx år). [29] Myndighet som handlägger viseringsansökan. [30] Logotyp krävs inte för Norge, Island och Schweiz. [31] Datum då giltighetsperioden löper ut. [32] Den ursprungligen beviljade vistelsens längd. [33] Nytt datum för när giltighetsperioden löper ut. [34] Förlängning av den tillåtna vistelsen. [35] Myndighet som fattar beslutet om förlängning. [36] Datum för beslutet om förlängning. [37] Vänligen uppge det (de) efternamn som anges i passet. [38] EUT L 105, 13.4.2006. Foto Ambassadens/konsulatets stämpel