—

upphäva den överklagade domen,

—

bifalla de yrkanden som klagandena framställde i första instans, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

—

återförvisa ärendet till tribunalen, och

—

besluta att rättegångskostnaderna för förfarandet i första instans och för överklagandet ska anstå.

1.

Det var fel av tribunalen att finna att artikel 20 i förordning nr 1/2003 (1) inte hindrar kommissionen från att ta kriminaltekniska bilder av hela hårddisken på dess anställdas datorer utan att första ha undersökt innehållet i dem och från att fortsätta att undersöka dem i kommissionens lokaler i Bryssel. Den korrekta tolkningen av artikeln är att en inspektion endast får genomföras i företagets lokaler och kommissionen får endast ta kopior av affärshandlingar som den har undersökt och funnit vara relevanta. Med hänsyn till att kommissionen har gjort intrång i företagens och deras anställdas grundläggande rättigheter borde en praxis såsom att det tas kriminaltekniska bilder av hela hårddisken på en dator inte endast underordnas till en förklarande anmärkning, i vilken kommissionen ges full befogenhet utan den borde regleras i lag i enlighet med legalitetsprincipen.

2.

Tribunalen åsidosatte principen om personligt ansvar, rättssäkerheten och principen om likabehandling, samt motiveringsskyldigheten genom att underlåta att beakta att den omständigheten att Prysmian Cavi e Sistemi ålades ansvar grundat på ekonomisk kontinuitet är ett undantag från regeln att ansvar ska åläggas den juridiska person som ledde företaget vid den tidpunkt då överträdelsen begicks. Det undantaget ska liksom alla undantag tillämpas restriktivt och det kan endast vara motiverat när det finns risk för att konkurrensreglernas effektivitet äventyras. Det var vidare felaktigt av tribunalen att finna att diskriminering inte förelåg i det aktuella fallet på grund av att en rättsstridig situation inte kan vara jämlik, då den ansvarsfördelning som grundas på ekonomisk kontinuitet är en befogenhet som tillfaller kommissionen.

3.

Tribunalen underlät att behandla det som företaget åberopat i första hand i första instans, nämligen att det inte är sannolikt att någon ”hemlands”-princip, förutsatt att det finns en sådan, vilket det inte gör, kan tillämpas på alla de olika situationer som det hänvisas till i beslutet och enligt den bevisbörda som fastställs i lag styrka en enda, fortlöpande överträdelse.

4.

Tribunlen dömde utöver vad som hade yrkats av parterna (dispositionsprincipen) (ultra petita) och åsidosatte företagets rätt till försvar enligt artikel 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 6 EKMR vid bedömningen av klagandenas sjunde grund i första instans, vilken avsåg det datum då kartellen inleddes. Det är uppenbart att tribunalen tolkade de bevis som inkommit till den felaktigt och att den tillämpade fel rättsnorm i sin bedömning. Denna uppenbara missuppfattning av bevisen ledde till att tribunalen drog felaktiga slutsatser och att den kom fram till den felaktiga juridiska slutsatsen att kommissionen den 18 februari 1999 kunde fastställa startdatumet för den överträdelse som påverkade handeln mellan medlemsstaterna enligt artikel 101 FEUF.

5.

Tribunalen åsidosatte principen om likabehandling i den mån den fann att det var riktigt av kommissionen att fastställa att fördelningen av projekt mellan de europeiska tillverkarna inom ramen för ”Enbart Europa – (R)” sammanslutningen motiverade en ökning av faktorn avseende överträdelsens allvar med 2 procent (och således ”inträdesavgiften”) för europeiska tillverkare, trots att ingen sådan ökning tillämpades på de asiatiska tillverkarna. Det är inte möjligt att å ena sidan, acceptera att kommissionen i sitt beslut kunde fastställa en enda, fortlöpande överträdelse enligt en hemlands regel som består av konfigurationer som är beroende av varandra och samtidigt acceptera att det aktiva deltagandet i den ena eller den andra motiverar att deltagarna omfattas av en annan allvarlighetsgrad. Även om de asiatiska tillverkarna inte aktivt deltog i den påstådda europeiska fördelningen så bidrog de till den fördelningen i samma mån som de europeiska tillverkarna.