—

sökandena gör gällande att den omtvistade förordningen antogs i strid med förordningen om förnyat godkännande (1141/2010) och Renewal Guidance (SANC0/10387/2010 rev. 8) då Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) omprövade FPS:s faroprofil trots att det inte har skett någon förändring i det vetenskapliga kunskapsläget och i gällande regelverk,

—

sökandena gör gällande att den omtvistade förordningen antogs i strid med CLP-förordningen (1272/2008) och Commission Guidance on Groundwater Metabolites (SANC0/221/2000 rev.10) då Efsa förlitade sig på sitt eget faroklassificeringsförslag för FPS för att anta toxiciteten av tre grundvatten- metaboliter,

—

sökandena gör gällande att den omtvistade förordningen antogs i strid med EU-reglerna om djurförsök i PPP-förordningen (1107/2009) och direktivet om djurförsök (2010/63) då Efsa identifierade en uppgiftslucka för ytterligare genotoxicitetsstudier utan att ha tagit tillräcklig hänsyn till den sammanvägda bedömningen och trots att det inte är styrkt att det skulle vara nödvändigt att genomföra fler försök.

—

sökandena gör gällande att den omtvistade förordningen antogs i strid med rättssäkerhetsprincipen, rätten till försvar för sökande om förnyelse samt flera bestämmelser i unionsrätten då Efsa genomförde genotoxicitetsbedömningen för två FPS-metaboliter på grundval av ett nytt och icke godkänt vetenskapligt yttrande som är under utvärdering, vilket ledde Efsa till att identifiera en artificiell uppgiftslucka i förnyelsedokumentationen, och som de därefter inte bereddes möjlighet att bemöta.

—

sökandena gör gällande att den omtvistade förordningen antogs i strid med rätten till försvar för sökande om förnyelse och flera bestämmelser i unionsrätten då kommissionen enbart förlitade sig på Efsa:s slutsatser för att besluta om att förbjuda FPS, utan att ta i beaktande all tillgänglig vetenskaplig information som styrker FPS:s säkerhet, och särskilt de ytterligare studierna som gjordes av sökanden om förnyelse på eget initiativ för att ta itu med den påstådda uppgiftsluckan och de farhågor som konstaterades av Efsa, samt den rapporterande medlemsstatens bedömning och de andra medlemsstaternas kommentarer i samband med prövningen av ansökan om förnyelse.

—

sökandena gör gällande att den omtvistade förordningen är uppenbart oproportionerlig i förhållande till FPS:s övergripande säkerhetsprofil och att kommissionen kunde ha tagit itu med de påstådda farhågorna som ligger bakom den omtvistade förordningen genom mindre restriktiva åtgärder som inte medför ett förbud mot användning av FPS, till exempel genom användning av förfarandet med bekräftande uppgifter som föreskrivs i artikel 6 f i PPP-förordningen (1107/2009) eller genom riskreducerande åtgärder som beslutas på nationell nivå av EU:s medlemsstater.

—

sökandena gör gällande att kommissionen åsidosatte principen om icke diskriminering då de påstådda farhågorna som ligger bakom den omtvistade förordningen konsekvent har hanterats genom mindre restriktiva åtgärder i kommissionens tidigare beslutspraxis. Kommissionen har dock hittills aldrig förlitat sig på sådana farhågor för att motivera ett totalförbud mot användning av ett ämne.

—

sökandena gör gällande att kommissionen inte korrekt hanterade förnyelseprocessen för FPS, vilket medförde att DuPont investerade omfattande resurser i förberedelsen av vetenskaplig dokumentation som så småningom visade sig vara fullständigt värdelös då kommissionen oväntat ändrade ståndpunkt gällande vissa farhågor. Sökandena gör vidare gällande att den omtvistade förordningen underminerar de konkurrenspolitiska mål som ligger till grund för avvecklingen av FPS, som kommissionen själv ålade Dow/DuPont för att undvika skapandet av en dominerande ställning på EES-marknaden för ogräsmedel för spannmål. Den felaktiga hanteringen av förnyelseprocessen utgör ett åsidosättande av kommissionens omsorgsplikt, principen om god förvaltningssed och DuPont:s berättigade förväntningar.