6.11.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 374/49


Talan väckt den 25 september 2017 – Jinan Meide Casting mot kommissionen

(Mål T-650/17)

(2017/C 374/74)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Jinan Meide Casting Co. Ltd (Jinan, Kina) (ombud: advokaterna R. Antonini, E. Monard och B. Maniatis)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1146 av den 28 juni 2017 om återinförande av en slutgiltig antidumpningstull på import av gängade gjutna rördelar av aducerat gjutjärn med ursprung i Folkrepubliken Kina, tillverkade av Jinan Meide Castings Co., Ltd, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.

Första grunden: åsidosättande av artikel 2.7a i grundförordningen (1) genom att hänvisa till (i) låg försäljningsvolym utanför normal handel, (ii) otillförlitliga prisuppgifter för att godtyckligt utesluta försäljning.

Sökanden gör gällande att kommissionens fastställande av normalvärdet av två skäl utgör ett åsidosättande av artikel 2.7 i grundförordningen

För det första, fastsällandet av normalvärdet påverkas av att försäljningen av produktkontrollnummer (PCN) inräknas, vilka endast såldes i mycket begränsat antal av tillverkaren i det jämförbara landet. Sökanden hävdar att denne visat att priser som härrör från så låga försäljningsvolymer inte var pålitliga och att de ledde till att ett orimligt normalvärde fastställdes. Sökanden hävdar vidare att den låga försäljningsvolymen inte återspeglar köparnas normala beteende och följer av normala mönster för prisbildning och således inte i normal handel, vilket omöjliggör en riktig jämförelse. Kommissionen har enligt sökanden hävdat satt den genomfört en prövning av normal handel men utan att beakta det ovannämnda.

För det andra erhöll kommissionen enligt sökanden inte tillförlitliga prisuppgifter genom PCN från tillverkaren i det jämförbara landet. Sökanden hävdar att den därför utvecklade en metod för att beräkna PCN-specifika prisuppgifter men att denna metod i verkligheten endast utgjorde ett antagande om att alla transaktioner till ett pris som var lägre än 92,14 procent av det genomsnittliga PCN-priset inte var lönsamma istället för att göra en lönsamhetskontroll PCN för PCN. Enligt sökanden är ett sådant generellt antagande fullständigt orimligt och leder till att försäljningar godtyckligt utesluts och en omotiverad höjning av normalvärdet. Sökanden drar slutsatsen att användningen av en sådan metod och otillförlitliga uppgifter för att godtyckligt utesluta försäljning till lägre priser från fastställandet av normalvärdet till dess nackdel strider mot artikel 2.7a.

2.

Andra grunden: åsidosättande av artikel 2.10 i grundförordningen och artikel 2.4 i WTO:s antidumpningsavtal och principen om god förvaltningssed genom att handelsled, kreditvillkor, förpackningskostnader och skillnader i råvaror och produktivitet inte beaktats och att en orimlig bevisbörda lagts på sökanden.

Enligt sökanden avsåg all dess försäljning slutkonsumenter medan tillverkaren i det jämförbara landet sålde till såväl konsumenter som grossister. Sökanden anför att den lämnade omfattande bevis på att det förelåg en konstant prisskillnad och att kommissionen trots detta vägrade att justera med hänsyn till olika handelsled.

Sökanden hävdar att kommissionen vägrade att revidera sina beräkningar avseende justering för förpackningskostnader, trots att sökanden lämnat bevis på att justeringen var felaktig på grund av att fel kostnadsnyckel använts. Enligt sökanden åsidosatte kommissionen sina skyldigheter genom att beräkna den totala förpackningskostnaden för hela omsättningen istället för omsättningen avseende produkter som tillverkades av tillverkaren i det jämförbara landet.

Sökanden anför vidare att kommissionen vägrade att justera för kreditkostnader för försäljningen hos tillverkaren i det jämförbara landet. Enligt sökanden visade denne att bevisningen motsade kommissionens ståndpunkt, som inledningsvis medfört att kommissionen inte gjorde en sådan justering och istället för att dra den korrekta slutsatsen vad gäller behovet av justeringar för kreditvillkor gjorde kommissionen en justering för en särskild kund, i strid med dess skyldigheter.

Sökanden anför slutligen att kommissionen medgav att det fanns skillnader mellan använda råvaror och produktivitet vad gäller tillverkaren i det jämförbara landet och sökanden, men att den vägrade att göra någon anpassning till dessa skillnader. Kommissionen har bland annat underlåtit att beakta uppgifter från tillverkaren i det jämförbara landet som visade på förekomsten av dessa skillnader samt att skillnaderna påverkade prisernas jämförbarhet.

Enligt sökanden har kommissionen ålagt Jinan en orimlig bevisbörda i strid med dess skyldigheter enligt artikel 2.10 i grundförordningen, artikel 2.4 i antidumpningsavtalet och principen om god förvaltningssed, med avseende på var och en av de ovannämnda justeringarna.

3.

Tredje grunden: åsidosättande av artikel 2.7a, 2.10, 2.10a och 2.11 i grundförordningen vid fastställande av dumpningsmarginalen vad avser olika produkttyper.

Sökanden hävdar att kommissonen, genom att fastställa normalvärdet för olika produkttyper på grundval av normalvärdet justerat med värdet av produktskillnaderna, vilka fastsälldes utifrån skillnaderna i sökandens exportpriser, använde en orimlig metod för att fastställa normalvärdet vilket strider mot artikel 2.7a i grundförordningen. Enligt sökanden bygger detta på antagandet att marknadsvärdet av skillnaderna i fysiska egenskaper återspeglas i exportpriserna, medan exportpriserna för de likadana produkttyperna i själva verket, enligt kommissionens konstateranden åtminstone delvis återspeglar dumpningen. Metoden bygger enligt sökanden på antagandet att exporten av de olika produkttyperna ifråga prissätts på en nivå som dumpas med exakt samma marginal som för de likadana produkterna. Enligt sökanden är detta antagande orimligt och kan inte kontrolleras.

Sökanden hävdar vidare att om en metod som leder till ett antagande att den olika produkten dumpas på samma nivå som de likadana produkterna, återspeglar den dumpningsmarginal som erhålls, inte fullt ut den dumpning som sker, vilket inte är förenligt med artikel 2.11 i grundförordningen.

4.

Fjärde grunden: åsidosättande av artikel 3.1, 3.2 och 3.3 i grundförordningen genom att använda otillförlitliga uppgifter om import i strid med artiklarna 3, 9.4 och 95 i grundförordningen för att ålägga sökandena antidumpningstull utan att ha konstaterat skada eller ett orsakssamband.

Såvida inte domstolen skulle finna att den angripna förordningen införlivar den skadebedömning och sambandsbedömning som gjorts i den ogiltigförklarade förordningen (2) genom hänvisning till denna, anför sökanden att då denna förordning har ogiltigförklarats i sin helhet med avseende på sökanden, innebär den angripna förordningen att sökandens import beläggs med antidumpningstull utan att kraven med avseende på andra omständigheter än dumpning har beaktats. Detta leder enligt sökanden bland annat till att artikel 9.4 i grundförordningen åsidosätts, eftersom en slutgiltig antidumpningstull införs utan att det konstaterats skada och orsakssamband, samt ett åsidosättande av artikel 9.5 i grundförordningen, eftersom en slutgiltig antidumpningstull införts med avseende på någon grund som inte visats orsaka skada. Sökanden anför vidare att då det inte i den föreliggande förordningen konstaterats att det förekommit skada med avseende på sökanden har kommissionen även åsidosatt artikel 3 i grundförordingen, som avser fastsällande av skada. Den angripna förordningen är dessutom bristfälligt motiverad.

Enligt sökanden har kommissionen, i andra hand, åsidosatt artikel 3.1, 3.2 och 3.3 i grundförordningen genom att använda sig av inkorrekta importuppgifter. Enligt sökanden byggde konstaterandet av skada på importuppgifter som enligt vad som var tillgängligt för kommissionen, innefattade produkter som inte kan anses vara den berörda produkten. Sökanden hävdar att kommissionen inte vidtog nödvändiga åtgärder för att kontrollera huruvida importuppgifterna var korrekta och att rätta dem genom att utesluta import av produkter som inte kan anses vara den berörda produkten. Sökanden drar slutsatsen att kommissionen härigenom åsidosatte artikel 3.1, 3.2 och 3.3 i grundförordningen.

5.

Femte grunden: åsidosättande av artikel 266 FEUF och artikel 9.4 i grundförordningen, eftersom rådet, och inte kommissionen, skulle ha genomfört domen.

Enligt sökanden krävs enligt det förfarande som anges i 2009 års grundförordning, vilken kommissionen har medgett var tillämplig på den nya undersökningen, att rådet beslutar efter förslag av kommissionen och efter att den rådgivande kommittén har hörts. Sökanden anger att detta förfarande inte iakttogs och att den angripna förordningen därför antogs i strid med artikel 9.4 i 2009 års grundförordning och artikel 266 FEUF, enligt vilken den institution vars rättsakt ogiltigförklarats ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen.


(1)  Hänvisning till grundförordingen avser i första hand 2009 års grundförordning (Rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen, EUT L 176, 2009, s. 51), och i andra hand, 2016 års grundförordning (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen, EUT L 176, 2016, s. 21).

(2)  Rådets genomförandeförordning (EU) nr 430/2013 av den 13 maj 2013 om införande av en slutlig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av gängade gjutna rördelar av aducerat gjutjärn med ursprung i Folkrepubliken Kina och Thailand, samt om avslutande av förfarandet med avseende på Indonesien (EUT L 129, 2013, s. 1)