19.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 195/40

Talan väckt den 25 april 2017 – Tyskland mot kommissionen

(Mål T-239/17)

(2017/C 195/54)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: D. Klebs och T. Henze)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/264 av den 14 februari 2017 om undantagande från unionsfinansiering av vissa betalningar som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), i den mån utbetalningar från Förbundsrepubliken Tysklands utbetalningsställe Hauptzollamt Hamburg-Jonas inom ramen för EGFJ därigenom har undantagits från unionsfinansiering till ett totalt belopp på 1 964 861,71 euro, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.

Första grunden: Förbundsrepubliken Tysklands ränteberäkning och ränteredovisning var inte felaktig

—

Åsidosättande av artikel 31.1, jämförd med artikel 32.5 i förordning (EG) nr 1290/2005 (1) jämförd med artikel 6 h i förordning (EG) nr 885/2006 (2) (artikel 52.1 jämförd med artikel 54.2 i förordning (EU) nr 1306/2013 (3) jämförd med artikel 29 f i genomförandeförordning (EU) nr 908/2014 (4)), eftersom kommissionen undantog utbetalningar från finansiering trots att de tyska myndigheterna hade följt alla bestämmelser som gällde vid den aktuella tidpunkten, och i synnerhet hade beräknat och redovisat ränta i enlighet med tillämpliga bestämmelser i tabell III enligt förordning (EG) nr 885/2006 (i dess lydelse enligt förordning (EG) nr 1233/2007 (5)).

2.

Andra grunden: Bristande motivering av beslutet

—

Åsidosättande av artikel 296.2 FEUF, eftersom kommissionen inte i tillräcklig utsträckning och på ett entydigt sätt motiverade varför artikel 31.1 jämförd med artikel 32.5 i förordning (EG) nr 1290/2005 jämförda med artikel 6 h i förordning (EG) nr 885/2006, i dess lydelse enligt förordning (EG) nr 1233/2007, medförde en skyldighet för medlemsstaterna att redan under åren 2006–2008 i samband med oegentligheter vid återbetalning av exportbidrag redovisa återbetalningskrav jämte ränta i ett samlat avsnitt i tabell III enligt förordning (EG) nr 885/2006, i dess lydelse enligt förordning (EG) nr 1233/2007, och detta före fastställandet av räntebeloppet (räntekravet som sådant bestrids inte). Kommissionen motiverade inte heller i tillräcklig utsträckning och på ett entydigt sätt på vilket sätt Förbundsrepubliken Tyskland hade åsidosatt sina skyldigheter att utföra grundläggande kontroller.

3.

Tredje grunden: Kommissionen iakttog inte den frist som anges i artikel 31.4 i förordning (EG) nr 1290/2005

—

Åsidosättande av artikel 31.4 a) i förordning (EG) nr 1290/2005 och artikel 52.4 a i förordning (EU) nr 1306/2013, eftersom kommissionen inte skriftligen inom 24 månader från det att betalningarna ägde rum underrättade Förbundsrepubliken Tyskland om de anmärkningar (vad beträffar beräkning och redovisning av ränta samt underlåtelse att utföra grundläggande kontroller) som den lagt till grund för undantagandet från finansiering.

4.

Fjärde grunden: Orimligt lång handläggningstid

—

Åsidosättande av artikel 31 i förordning (EG) nr 1290/2005, artikel 11 i förordning (EG) nr 885/2006, artikel 52 i förordning (EU) nr 1306/2013 samt artikel 34 i genomförandeförordning (EU) nr 908/2014, jämförda med den allmänna rättsprincipen om att administrativa förfaranden ska genomföras inom rimlig tid åsidosättande av rätten till försvar, eftersom kommissionens handläggningstid var alltför lång.

5.

Femte grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen

—

Åsidosättande av artikel 31.2 i förordning (EG) nr 1290/2005 och artikel 52.2 i förordning (EU) nr 1306/2013 samt av proportionalitetsprincipen, eftersom kommissionen, genom att tillämpa en schablonmässig korrigering på 5 %, inte på ett korrekt sätt bedömde arten och omfattningen av en eventuell överträdelse. I synnerhet bortsåg kommissionen från att unionen faktiskt inte lidit någon ekonomisk skada och att det inte heller funnits en reell risk för detta samt att Förbundsrepubliken Tyskland på sin höjd kan tillskrivas en mindre del av vållandet. Kommissionen åsidosatte även proportionalitetsprincipen, eftersom den gjorde en korrigering för 2010 års saldo utan att det fanns något uppenbart samband med de påtalade budgetåren 2006–2008.

(1)  Rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (EUT L 201, 2005, s. 1)

(2)  Kommissionens förordning (EG) nr 885/2006 av den 21 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1290/2005 när det gäller godkännande av utbetalningsställen och andra organ och avslutande av räkenskaperna för EGFJ och EJFLU (EUT L 171, 2006, s. 90)

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (EUT L 347, 2013, s. 549).

(4)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 908/2014 av den 6 augusti 2014 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 med beaktande av utbetalande organ och andra organ, ekonomisk förvaltning, räkenskapsavslutning, regler om kontroller, värdepapper och öppenhet (EUT L 255, 2014, s. 59).

(5)  Kommissionens förordning (EG) nr 1233/2007 av den 22 oktober 2007 om ändring av förordning (EG) nr 885/2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1290/2005 när det gäller godkännande av utbetalningsställen och andra organ och avslutande av räkenskaperna för EGFJ och EJFLU.