19.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 195/34


Talan väckt den 7 april 2017 – Mabrouk mot rådet

(Mål T-216/17)

(2017/C 195/47)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Mohamed Marouen Ben Ali Ben Mohamed Mabrouk (Tunis, Tunisien) (ombud: advokaterna J-R. Farthouat och N. Boulay samt S. Crosby, Solicitor)

Svarande: Europeiska unionens rådet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2017/153 av den 27 januari 2017 om ändring av beslut 2011/72 (Gusp) om restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien (EUT L 23, 2007, s. 19), i den del det avser sökanden, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Första grunden: Sökanden har gjort gällande att frysningen av hans tillgångar inte gjorts i enlighet med principen om en skälig tid, fastlagd i artikel 6 i Europakonventionen och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Andra grunden: Sökanden har gjort gällande att det inte finns tillräcklig grund för frysningen av tillgångar:

I motsats till vad som framgår av de bevis som sökanden företett har rådet funnit sökandens tillgångar vara olagliga dock utan att motivera sitt beslut.

Genom att anse att sökandens tillgångar är olagliga har rådet gjort en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna, om rådet ens har gjort någon bedömning.

Frysningen av tillgångarna saknar grund, eftersom den gjorts för att bistå Tunisien med att återvinna bortförda tillgångar. Sökandens tillgångar har emellertid inte varit föremål för något bortförande.

3.

Den tredje grunden: Sökanden har anfört att frysningen av tillgångarna åsidosätter hans rätt till arbete, eftersom den gjorts efter det att president Ben Ali avsatts.

4.

Den fjärde grunden: Sökanden har gjort gällande att frysningen i vilket fall som helst är oproportionerlig och åsidosätter sökandens äganderätt.