—

Överklagandenämnden åsidosatte en väsentlig formföreskrift när den inskränkte sig till att enbart göra en begränsad lagenlighetsprövning av triklosanbeslutet, istället för att göra en fullständig omprövning. Överklagandenämnden åsidosatte även två ytterligare väsentliga formföreskrifter genom att – utan att ta ställning till dem i sak – bortse från flera nyckelargument och vetenskaplig bevisning som sökanden hade lagt fram. Överklagandenämnden åsidosatte därigenom sin omprövningsbefogenhet och sökandens rätt till försvar.

—

Beträffande råttestet anser sökanden att både Echa och överklagandenämnden medgav att det finns skillnader mellan råttors respektive människors sköldkörtelsystem, men förlitade sig huvudsakligen på uppgifter från studier på råttor för att anta potentiella effekter på mänskligt tyroxin (trots att befintliga studier på människor visar att några sådana effekter inte föreligger). Sökanden anser därför att: (i) det har underlåtits att i triklosanbeslutet beakta samtliga relevanta uppgifter som fanns tillgängliga, (ii) triklosanbeslutet är motsägelsfullt, (iii) triklosanbeslutet grundar sig på osammanhängande bevisning. Av dessa skäl har det i triklosanbeslutet gjorts en uppenbar oriktig bedömning av behovet av råttestet, såvitt det testet avser en påstådd betänklighet rörande fosterskadade neurotoxicitet hos människa. Beträffande reproduktionstoxiska effektområden i råttestet, underlät både Echa och överklagandenämnden att beakta samtliga relevanta uppgifter som fanns tillgängliga och förlitade sig på osammanhängande bevisning. Echa och överklagandenämnden gjorde därigenom en uppenbart oriktig bedömning av behovet av råttestet för reproduktionstoxiska effektområden. Sökanden anser även att råttestet är uppenbart olämpligt, eftersom testresultaten omöjligen kan bistå Echa att klarlägga de påstådda betänkligheterna angående endokrinrubbningar hos människa. Triklosanbeslutet är vidare rättsstridigt, eftersom överklagandenämnden fastställde råttestet utan att kontrollera huruvida samtliga krav enligt proportionalitetsprincipen var uppfyllda. Överklagandenämnden underlät i synnerhet att pröva huruvida mindre ingripande åtgärder fanns tillgängliga för att klarlägga de påstådda betänkligheterna angående endokrinrubbningar hos människa.

—

Beträffande fisktestet gör sökanden gällande att (i) överklagandenämnden underlät att utöva sitt fria skön och avgöra huruvida det, på grundval av tillgänglig vetenskaplig forskning, förelåg någon ”potentiell risk” som kunde motivera att ytterligare tester krävdes, (ii) både Echa och överklagandenämnden underlät att visa att det, på grundval av tillgänglig vetenskaplig forskning, förelåg en potentiell risk för endokrinrubbning, vilken motiverade ytterligare tester på fisk och (iii) både Echa och överklagandenämnden kastade om bevisbördan och åsidosatte artikel 25.1 Reachförordningen genom att kräva att sökanden ska visa att någon sådan risk inte föreligger.

—

Beträffande nedbrytningstestet gör sökanden gällande att Echa och överklagandenämnden underlät att ta vederbörlig hänsyn till både bevisvärdet avseende nedbrytningen av triklosan och kravet att beakta ur miljösynpunkt relevanta förutsättningar på det sätt som anges i bilaga XIII. Sökanden gör vidare gällande att Echa och överklagandenämnden åsidosatte den tydliga anvisningen i bilaga XIII till Reachförordningen att beakta bevisning som avspeglar förutsättningar som är relevanta ur miljösynpunkt, genom att kräva att sökanden skulle genomföra nedbrytningstestet i pelagiskt vatten (det vill säga klart vatten utan några sediment). Sökanden anser vidare att Echa och överklagandenämnden, efter att ha beslutat att simuleringstestet måste avspegla förutsättningar som är relevanta ur miljösynpunkt, underlät att göra en lämplig sakkunnigbedömning för att fastställa de testförutsättningar som var lämpliga.