15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/20


Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de lo Social de Terrassa (Spanien) den 22 februari 2017 – Gardenia Vernaza Ayovi mot Consorci Sanitari de Terrassa

(Mål C-96/17)

(2017/C 151/26)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Social de Terrassa

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Gardenia Vernaza Ayovi

Svarande: Consorci Sanitari de Terrassa

Tolkningsfrågor

1)

Ska begreppet ”arbetsvillkor” i klausul 4.1 i [ramavtalet om visstidsarbete av den 18 mars 1999, vilket är bilagt rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFF, UNICE och CEEP (1)], anses omfatta den i rättsordningen angivna rättsföljden av en disciplinär uppsägning som anses vara oskälig (rättsstridig) och särskilt den rättsföljd som anges i artikel 96.2 i [lagen om grundläggande tjänsteföreskrifter för offentliganställda, vars konsoliderade version antagits genom kungligt lagstiftningsdekret 5/2015 av den 30 oktober 2015]?

2)

Ska klausul 4.1 i [ramavtalet om visstidsarbete av den 18 mars 1999, vilket är bilagt rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFF, UNICE och CEEP], tolkas på så sätt att det är fråga om diskriminering i en situation som den som anges i artikel 96.2 i [lagen om grundläggande tjänsteföreskrifter för offentliganställda, vars konsoliderade version antagits genom kungligt lagstiftningsdekret 5/2015 av den 30 oktober 2015], i vilken en disciplinär uppsägning av en tillsvidareanställd arbetstagare som arbetar inom den offentliga förvaltningen, om uppsägningen anses vara oskälig (rättsstridig), alltid medför att arbetstagaren ska återinsättas i tjänst, medan nämnda bestämmelse däremot i fråga om en arbetstagare med en så kallad icke-fast tillsvidareanställning – eller en tidsbegränsad anställning – som utför samma arbetsuppgifter som en tillsvidareanställd arbetstagare föreskriver en möjlighet för arbetsgivaren att inte återinsätta honom eller henne i tjänst i utbyte mot en ersättning?

3)

Skulle den skillnad i behandling som beskrivs i föregående fråga kunna anses vara motiverad om den prövades mot bakgrund av artikel 20 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och inte mot bakgrund av direktiv 1999/70?


(1)  EUT L 175, 1999, s. 43.