—

Kommissionen har felaktigt påstått att två skattebeslut från Irish Revenue Commissioners, antagna 1991 och 2007, ”avstod” skatteintäkter som Irland annars skulle ha varit berättigad att uppbära från de irländska filialerna av Apple Sales International (ASI) och Apple Operations Europe (AOE). Dessa skattebeslut innebar inga avsteg från irländsk rätt. De normala skattebestämmelserna som är tillämpliga på irländska filialer till utländska företag återfinns i section 25 i Taxes Consolidation Act 1997. I dessa skattebeslut tillämpades helt enkelt section 25. I enlighet med territorialitetsprincipen beskattas i denna section endast de vinster som kan hänföras till filialen, och inte företagets utländska vinster. I beslutet gjordes även en felaktig beskrivning av vilka verksamheter de irländska filialerna till ASI och AOE bedriver, och vilket ansvar de har. Dessa filialer genomförde rutinfunktioner, men alla viktiga beslut inom ASI och AOE fattades i USA, och det fanns inte grund för att hänföra de vinster som följde av dessa beslut till de irländska filialerna till ASI och AOE. Kommissionens hänförande av Apples upphovsrättsliga licenser till de irländska filialerna till ASI och AOE är inte i överensstämmelse med irländsk rätt, och det strider dessutom mot de principer som kommissionen hävdar att den tillämpar, och detsamma gäller för kommissionens uttryckliga vägran att beakta den verksamhet som bedrivs av Apple Inc.

—

Kommissionens slutsats att ASI och AOE beviljats en ”förmån” är felaktig. Skattebesluten avvek inte från ”normal” beskattning, eftersom ASI och AOE inte betalade lägre skatt än vad som gällde enligt section 25. Även kommissionens påstående att skattebesluten var selektiva är oriktigt. Kommissionens referenssystem underlåter (felaktigt) att beakta skillnaden mellan bolag med och utan hemvist i Irland. Kommissionen försöker skriva om de irländska skattebestämmelserna så att, vad gäller skattebesluten, Revenue Commissioners skulle ha tillämpat kommissionens version av ”armlängdsprincipen”. Denna princip utgör inte en del av unionsrätten eller den relevanta irländska lagstiftningen avseende fördelning av vinst i samband med filialer, och kommissionens påstående strider mot medlemsstaternas suveränitet vad gäller direkta skatter.

—

Även om armslängdsprincipen skulle vara relevant (vilket Irland inte anser att den är) har kommissionen inte tillämpat denna princip på ett konsekvent sätt och den har underlåtit att undersöka Apple-koncernens totala situation.

—

Kommissionen underkände felaktigt bevisning som ingetts av Irland, vilken visade att även om armslängdsprincipen vore tillämplig (vilket Irland anser att den inte är), är den skattemässiga behandlingen av ASI och AOE förenlig med den principen.

—

Kommissionen har fel när den hävdar att armslängdsprincipen utgör en väsentlig del av irländsk rätt, att section 25 tillämpades inkonsekvent eller att section 25 ger otillåtet utrymme för skönsmässiga bedömningar. Section 25 ger inte Revenue Kommissioners något sådant utrymme för skönsmässiga bedömningar.

—

Under undersökningen gav kommissionen aldrig någon klar förklaring av sin teori om statligt stöd, och beslutet innehåller konstateranden om de faktiska omständigheterna vilka Irland aldrig gavs möjlighet att yttra sig över. Kommissionen åsidosatte sin skyldighet att iaktta god förvaltningssed genom att inte agera opartiskt och i enlighet med sin omsorgsplikt.

—

Kommissionen åsidosatte rättssäkerhetsprincipen och principen om berättigade förväntningar genom att åberopa påstådda regler i EU-rätten vilka aldrig tidigare har identifierats. Dessa är nya, och deras räckvidd och verkan är helt oförutsägbara. Kommissionen har åberopat OECD-dokument från 2010, men även om de vore bindande kunde dessa dokument inte ha förutsetts år 1991 eller 2007.

—

Enligt bestämmelserna om statligt stöd har kommissionen ingen befogenhet att ensidigt låta sin egen syn på den geografiska utsträckningen och omfattningen av en medlemsstats beskattningsrätt träda istället för medlemsstatens egen syn på detta. Syftet med bestämmelserna om statligt stöd är att hantera statliga ingripanden som medför en selektiv fördel. Bestämmelserna om statligt stöd kan till sin natur inte avhjälpa bristande överensstämmelse mellan olika skattesystem på global nivå.

—

Kommissionen har klart åsidosatt sin plikt att ge klara och otvetydiga skäl i sitt beslut, när den åberopade kraftigt divergerande faktiska omständigheter, genom att motsäga sig själv vad gäller källan till den bestämmelse som Irland påstås ha åsidosatt, och genom att hävda att Irland beviljade stöd vad gäller vinster som var beskattningsbara i andra länder.