9.1.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 6/42

Talan väckt den 28 oktober 2016 – Confédération Nationale du Crédit Mutuel mot ECB

(Mål T-751/16)

(2017/C 006/53)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Confédération Nationale du Crédit Mutuel (Paris, Frankrike) (ombud: advokat Grégoire)

Svarande: Europeiska centralbanken

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

med stöd av artikel 263 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, ogiltigförklara Europeiska centralbankens beslut av den 24 augusti 2016, som fattades med anledning av Crédit Mutuels ansökan om tillstånd att utesluta exponeringar mot offentliga organ från beräkningen av bruttosoliditetsgraden, i enlighet med artikel 429.14 i förordning (EU) nr 575/2013, för Crédit Mutuel och alla enheter i koncernen för vilka en bruttosoliditetsgrad ska beräknas (ECB/SSM/2016 – 9695000CG7B84NLR5984/92), och

—

förplikta Europeiska centralbanken att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Första grunden: Europeiska centralbanken överskred sina befogenheter när beslutet antogs. Enligt sökande har Europeiska centralbanken (ECB) endast behörighet att, i syfte att säkerställa den konkreta tillämpningen och utan att skärpa dem eller bedöma deras relevans, kontrollera om villkoren för att ett institut ska kunna ges undantag från reglerna om beräkning av bruttosoliditetsgraden är uppfyllda, sådana de slutligt och närmare bestämt fastställs av kommissionen, med stöd av en exklusiv kompetens, genom en delegerad förordning som ska beakta särdragen hos den Europeiska unionens bank- och finansmarknad.

2.

Andra grunden, som är subsidiär i förhållande till den första grunden: Europeiska centralbanken har gjort en felaktig rättstillämpning vid antagandet av det angripna beslutet. Enligt sökanden ska exponeringar mot offentliga organ, eftersom de likställs med exponeringar mot den nationella regeringen, inte anses motsvara någon risk när de anges i dennes nationella valuta.

3.

Tredje grunden, som är subsidiär i förhållande till den första och den andra grunden: En uppenbart oriktig bedömning. Enligt sökanden är det angripna beslutet uppenbart inte ändamålsenligt i förhållande till målen för tillsynskraven, med hänsyn till särdragen för det reglerade sparandet, och uppenbart oproportionellt med avseende på de negativa konsekvenser som beslutet innebär för det berörda institutet.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten och principen om god förvaltning, eftersom ECB varken undersökt eller beaktat alla relevanta uppgifter i förevarande fall.