21.11.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 428/7

i)

När den nationella lagstiftaren inte uttryckligen och slutgiltigt har angett i vilket skede av processen ett beslut kan angripas och denna fråga ska avgöras från fall till fall av domstol i enlighet med common law, kan rätten enligt artikel 11.4 i direktiv 2011/92/EU (1) till ett förfarande som inte är ”oöverkomligt kostsam[t]” då åberopas i ett förfarande vid en nationell domstol vid vilket avgörs huruvida en enskild ansökan om prövning ingetts i rätt skede?

ii)

Gäller kravet att ett förfarande inte får vara ”oöverkomligt kostsam[t]” enligt artikel 11.4 i direktiv 2011/92/EU för alla delar av ett rättsligt förfarande genom vilket en prövning av lagligheten (enligt nationell rätt eller enligt unionsrätten) av ett beslut, en handling eller en underlåtenhet som omfattas av direktivets bestämmelser om allmänhetens deltagande begärs, eller endast för den unionsrättsliga aspekten av denna ansökan om prövning (eller, mer specifikt, endast för de delar av prövningen som avser direktivets bestämmelser om allmänhetens deltagande)?

iii)

Omfattar formuleringen ”ett beslut, en handling eller en underlåtenhet” i artikel 11.1 i direktiv 2011/92/EU förvaltningsbeslut som utfärdas medan behandlingen av en ansökan om tillståndsgivning pågår, oberoende av om sådana förvaltningsbeslut oåterkalleligt och slutgiltigt avgör parternas lagliga rättigheter?

iv)

Ska en nationell domstol, för att säkerställa effektivt rättsligt skydd på de områden som omfattas av EU:s miljölagstiftning, tolka den nationella rätten så, att den i möjligaste mån överensstämmer med de mål som anges i artikel 9.3 i FN/ECE:s konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, utfärdad i Århus den 25 juni 1998, a) i ett förfarande för prövning av giltigheten av tillståndsförfarande rörande ett projekt av allmänt intresse som har utsetts i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning nr 347/2013 (2) av den 17 april 2013 om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer och/eller b) i ett förfarande för prövning av giltigheten av tillståndsförfarande där projektet berör ett område i EU som har utsetts i enlighet med rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter?

v)

Om svaret på fråga iv a och eller b är jakande, innebär villkoret att sökandena ska ”uppfyll[a] eventuella kriterier i nationell rätt” att konventionen inte kan anses ha direkt effekt under omständigheter då sökandena har uppfyllt samtliga kriterier enligt nationell rätt och/eller helt klart har rätt att göra sin ansökan a) i ett förfarande för prövning av giltigheten av ett tillståndsförfarande rörande ett projekt av allmänt intresse som har utsetts i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning nr 347/2013 av den 17 april 2013 om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer och/eller b) i ett förfarande för prövning av giltigheten av ett tillståndsförfarande där projektet berör ett område i EU som har utsetts i enlighet med rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter?

vi)

Får en medlemsstat i sin lagstiftning föreskriva undantag från regeln att miljörättsliga förfaranden inte får vara oöverkomligt kostsamma när inget sådant undantag anges i direktiv 2011/92/EU eller i FN/ECE:s konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, utfärdad i Århus den 25 juni 1998, och

vii)

I synnerhet, är det förenligt med FN/ECE:s konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, utfärdad i Århus den 25 juni 1998 att i nationell rätt uppställa ett krav på att det ska finnas ett orsakssamband mellan den olagliga handlingen eller det olagliga beslutet och skadan på miljön som ett villkor för tillämpning av nationell rätt som verkställer artikel 9.4 i konventionen för att säkerställa att miljörättsliga förfaranden inte blir oöverkomligt kostsamma?