25.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 27/66

Talan väckt den 2 november 2015 – LL mot parlamentet

(Mål T-615/15)

(2016/C 027/84)

Rättegångsspråk: litauiska

Parter

Sökande: LL (Vilnius, Litauen) (ombud: advokat J. Petrulionis)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara Europaparlamentets generalsekreterares beslut D(2014) 15503 av den 17 april 2014, samt debetnota nr 2014-575 som antagits den 5 maj 2014 på grundval av sagda beslut,

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Betalningen är korrekt, samt huruvida återkravet av betalningen är giltigt och lagenligt

—

Sökanden hävdar att genom beslut D(2014) 15503 beslutade Europaparlamentets generalsekreterare olagligen och utan grund, att ett belopp om 37 728 euro felaktigt hade utbetalats till sökanden, och instruerade utan grund och i strid med artikel 68 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga och artikel 80 i tillämpningsföreskrifterna för budgetförordningen Europaparlamentets räkenskapsförare att återkräva betalnigen om 37 728 euro från sökanden, samt meddelade sökanden härom genom debetnota nr 2014-575 i enlighet med det föreskrivna förfarandet.

Enligt sökanden beaktade Europaparlamentets generalsekreterare endast två faktorer för att anta beslutet: Olaf:s rapport samt den omständigheten att sökanden inte inkommit med bevis för att styrka att betalningen använts såsom var avsett. Sökanden hävdar emellertid att det inte föreligger några uppgifter som bekräftar att han använde det utbetalade beloppet på annat sätt än vad som var avsett, i strid med artikel 14 i bestämmelserna för kostnadsersättning och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter.

2.

Andra grunden: Preskriptionsfristen och tillämpningen av principerna om skälig handläggningstid, rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar

—

Sökanden hävdar att Europaparlamentets generalsekreterares beslut D(2014) 15503 och debetnota nr 2014-575 inte iakttog den preskriptionsfrist som föreskrivs i artikel 81 i budgetförordningen och artikel 93 i tillämpningsföreskrifterna för budgetförordningen, samt att principerna om skälig handläggningstid, rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar åsidosatts.

Enligt sökanden fördröjde de berörda EU-institutionerna på ett ogrundat och orättvist sätt, och under oskäligt lång tid, utövandet av sina befogenheter och antagandet av de aktuella besluten. Härigenom kränktes sökandens rättigheter, inbegripet rätten till försvar samt en korrekt tillämpning av denna rättighet, genom att en så lång tidsperiod förflöt mellan de händelser som utreddes och antagandet av de aktuella besluten att sökanden objektivt fråntogs den faktiska möjligheten att försvara sig mot de anklagelser som riktades mot honom, att inkomma med bevis, samt att vidta samtliga nödvändiga åtgärder för att försäkra sig om att ärendet under utredning skulle ges en rättvis lösning.