3.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 363/21

1)

Förutsatt att artikel 2.2 d i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG (1) av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden utesluter transportverksamhet från direktivets tillämpningsområde: Ska den verksamhet som bedrivs av svaranden, i vinstsyfte, som innebär förmedling mellan fordonsinnehavare och personer som efterfrågar transport inom en stad och som sker genom it-applikationer – ett gränssnitt och tillämpning av mjukvara ”för smarttelefoner och en teknisk plattform”, med svarandens egna ord – som möjliggör att dessa kategorier sammanförs, anses utgöra en ren transportverksamhet eller ska den betraktas som en elektronisk förmedlingstjänst eller en tjänst tillhörande informationssamhället i den mening som avses i artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG (2) av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster?

2)

Kan denna verksamhet rättsligt kvalificeras som delvis tillhörande informationssamhällets tjänster, och omfattas i så fall den elektroniska förmedlingstjänsten av friheten att tillhandahålla tjänster såsom den säkerställs i gemenskapslagstiftningen (artikel 56 FEUF samt direktiven 2006/123/EG och … 2000/31/EG (3))?

3)

Om den tjänst som svaranden tillhandahåller inte anses utgöra en transporttjänst och därmed omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2006/123, är då artikel 15 i lagen om otillbörlig konkurrens – som rör överträdelser av konkurrensregler – oförenlig med direktiv 2006/123, och mer specifikt med artikel 9, om etableringsfrihet och tillståndsförfaranden, då den hänvisar till interna rättsliga lagar och bestämmelser utan att beakta att bestämmelserna om tillstånd och godkännanden inte får vara begränsande eller oproportionerliga, det vill säga inte på ett oskäligt sätt får hindra etableringsfriheten?

4)

Om direktiv 2000/31/EG är tillämpligt på den tjänst som svaranden tillhandahåller, utgör då en medlemsstats inskränkningar av friheten att tillhandahålla denna elektroniska förmedlingstjänst från en annan medlemsstat, i form av krav på tillstånd för tjänsten eller i form av domstolsavgöranden om att tjänsten inte längre får tillhandahållas som grundar sig på tillämpning av nationell lagstiftning om otillbörlig konkurrens, åtgärder för undantag från artikel 3.2 i direktiv 2000/31 som är tillåtna enligt artikel 3.4 i samma direktiv?