[pic] | EUROPEISKA KOMMISSIONEN |

Bryssel den 17.11.2010

KOM(2010) 674 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN

Ring 116 000: det europeiska journumret för försvunna barn

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Inledning 3

1. Vilka hinder finns för att införa journumret 116 000? 4

1.1. Stegen mot ett fungerande journummer 116 000 4

1.2. Vilka problem har konstaterats? 4

1.2.1. Informationsbrist 5

1.2.2. Kostnader för att driva journumret 5

1.2.3. Kostnader för att ringa journumret 6

2. Bästa praxis 6

2.1.1. Brist på information 6

2.1.2. Tilldelningsförfarande 6

2.1.3. Löpande kostnader 7

2.1.4. Samtalskostnader 7

3. Gemensamma miniminormer för en högkvalitativ tjänst 7

Slutsatser 8

INLEDNING

Varje dag försvinner barn inom EU. Men vart kan en förälder till ett försvunnet barn vända sig för att få hjälp? I en tid då alltfler européer bor, arbetar och reser i andra EU-länder är det allt viktigare att tillgången till vissa nyckeltjänster inte är beroende av ”lokalkännedom”. Journummer för försvunna barn finns redan i flera medlemsstater, men numret skiljer sig från land till land.

Den 15 februari 2007 antog Europeiska kommissionen ett beslut[1] som innebär att medlemsstaterna ska reservera den sexsiffriga nummersekvens som inleds med 116 för tjänster av socialt värde i Europa. Nummer 116 000 var det första telefonnummer som i samtliga medlemsstater reserverades som journummer för anmälan av försvunna barn. Det var en av de första praktiska åtgärder som vidtogs inom ramen för kommissionens meddelande ”Mot en EU-strategi för barnets rättigheter”.[2] Tanken med kombinationen ”samma nummer – samma tjänst” är att samma tjänst inom Europeiska unionen alltid ska förbindas med samma nummer. Om samma nummer används överallt kommer det att hjälpa barn och föräldrar i beråd, så att de kan få hjälp när de befinner sig utanför sin ursprungsmedlemsstat, exempelvis om ett barn försvinner under en familjesemester.

I juni 2008 uppmanade kommissionen medlemsstaterna[3] att tillhandahålla uttömmande uppgifter om införandet av journumret 116 000. Resultaten av undersökningen visade att medlemsstaterna inte hade vidtagit tillräckliga åtgärder för att göra numret allmänt känt. Detta har försinkat införandet av journumret för försvunna barn inom EU. Genom den översyn av telekompaketet som antogs i november 2009 infördes en ny skyldighet[4] för medlemsstaterna, som innebär att de ska göra sitt yttersta för att se till att journumret faktiskt införs. Medlemsstaternas tidsfrist för införlivande av denna bestämmelse är den 25 maj 2011. Kommissionens mål är att säkerställa att journumret 116 000 tas i bruk inom hela EU.

Mer än tre år efter antagandet av kommissionens beslut 2007/116/EG är situationen långt ifrån tillfredsställande. Journumret 116 000 fungerar för närvarande bara i 13 medlemsstater: Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland, Ungern, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Spanien och Storbritannien[5].

Detta meddelande har två syften. Å ena sidan riktar kommissionen en förnyad uppmaning till medlemsstaterna att prioritera införandet av journumret för försvunna barn. Å andra sidan vill kommissionen se till att en tjänst av samma höga kvalitet erbjuds inom hela unionen.

Därför avser kommissionen att erbjuda praktiskt stöd till de medlemsstater som ännu inte har infört journumret genom att lyfta fram de problem som hittills konstaterats och genom att underlätta utbyte av bästa praxis.

Meddelandet är uppdelat i tre avsnitt: i det första avsnittet identifieras hindren för införandet av journumret i de medlemsstater där tjänsten ännu inte är i praktiskt bruk; i det andra identifieras bästa praxis och lösningar för att hjälpa de berörda medlemsstaterna att övervinna dessa hinder; och i det tredje föreslås gemensamma miniminormer för att se till att journumret erbjuder en högkvalitativ tjänst.

VILKA HINDER FINNS FÖR ATT INFÖRA JOURNUMRET 116 000?

Stegen mot ett fungerande journummer 116 000

Enligt villkoren i kommissionens beslut 2007/116/EG (nedan kallat beslutet ) är medlemsstaterna skyldiga att reservera nummer 116 000 som journummer för försvunna barn. När väl de nödvändiga förberedande åtgärderna har vidtagits, är medlemsstaterna skyldiga att sprida information om att numret är tillgängligt för tilldelning, så att ansökningar om rätten att använda numret kan lämnas in. Tidsfristen för att uppfylla dessa krav löpte ut den 31 augusti 2007. Samtliga medlemsstaterna har avslutat detta steg.

Medlemsstaterna uppmanas att sedan tilldela en organisation detta nummer (exempelvis en fristående organisation eller teleoperatör). För närvarande har endast 14 medlemsstater[6] avslutat detta steg.

Efter denna tilldelning bör varje medlemsstat göra sitt yttersta för att se till att journumret tas i bruk.

Vilka problem har konstaterats?

Kommunikationskommittén, som inrättats genom direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, erbjuder medlemsstaterna en möjlighet att rapportera tillbaka till kommissionen om införandet av journumret.

Den 29 juni 2010 översände kommissionen ett frågeformulär till medlemsstaterna och till över 30 organisationer med ansvar för att erbjuda tjänster av socialt värde genom 116-nummer[7]. Syftet med frågeformuläret var att samla in uppgifter om i) kostnader (både totala och telekomspecifika), ii) finansiering av tjänsten, iii) antal samtal som hanterats, iv) tekniska aspekter och v) andra relevanta frågor.

Att döma av den insamlade informationen framstår det som om två huvudproblem försenar införandet av journumret för försvunna barn: informationsbrist och kostnaderna.

Informationsbrist

Flera tjänsteleverantörer uppger att bristande information om förekomsten av det reserverade journumret 116 000 för försvunna barn blockerar eller försinkar tilldelningsprocessen. Detta bekräftas dels i en nyligen genomförd studie som samfinansierats inom ramen för Daphne III-programmet och som utförts av Missing Children Europe[8], dels genom de preliminära resultaten av studien Evaluation of the Impact of the EU Instruments Affecting Children’s Rights .[9]

Enligt de svar som inkommit har informationsbristen lett till färre ansökningar från potentiella tjänsteleverantörer, eftersom dessa inte är medvetna om att numret finns. Potentiella tjänsteleverantörer har också brottats med bristande information om vilka myndigheter som ska kontaktas för att ansöka om tilldelning, bristande information om vilka förfaranden som ska följas och bristande samordning mellan medlemsstaternas myndigheter och de nationella tillsynsmyndigheterna.

Bristande medvetenhet hos allmänheten om journumret för försvunna barn har också identifierats som ett problem.

Kostnader för att driva journumret

Det största problemet enligt tjänsteleverantörerna är kostnaderna för att driva journumret. De uppger att finansieringen är en av de faktorer som hindrar inrättandet och driften av journumren.

I beslutet beskrivs jourtjänsten 116 000 sålunda: Tjänsten tar emot a) samtal om saknade barn och vidarebefordrar dem till polisen; b) ger råd och stöd till de personer som är ansvariga för det saknade barnet; c) stöder utredningen. Rätten att använda journumret 116 000 är dessutom bunden till det särskilda villkoret att tjänsten ska tillhandahållas dygnet runt sju dagar i veckan. I de inkomna svaren framhålls att detta krav förutsätter att det finns utbildad personal med specifika praktiska kunskaper, vilket är något som inte självklart kan uppfyllas med hjälp av volontärer. Av svaren framgår också att tjänsten inte bara måste erbjudas på den berörda medlemsstatens språk (många gånger talar EU-medborgare som reser till en annan medlemsstat inte den statens språk). Kostnaderna i samband med språkutbildning för personalen kan också bli avsevärda.

Tjänsteleverantörerna är inte alltid i stånd att bära kostnaderna för bemanning och andra administrativa kostnader för journumren. I vissa fall kan det också vara så att telekommunikationskostnaderna måste bäras av tjänsteleverantörerna (motsvarar enligt uppskattningar omkring 5 % av den totala budgeten[10]).

De tre främsta finansieringskällorna är: offentlig finansiering, program för företags sociala ansvar och privata medel. Finansieringsformerna varierar mellan medlemsstaterna.

Kostnader för att ringa journumret

De flesta tjänsteleverantörer uppgav att journumret 116 000 inte alltid är tillgängligt för mobil roaming och för personer som ringer från utlandet (internationella samtal). Detta strider mot syftet med det gemensamma journumret, då föräldrar och barn på resa exempelvis inte skulle kunna ringa numret från sina mobiltelefoner.

Telefontjänsteorganisatörer eller sponsrande telekomoperatörer kan i vissa fall visa sig ovilliga (eller sakna möjlighet) att täcka kostnaderna för dessa samtal. Eftersom journumret 116 000 måste vara ett gratisnummer, bärs kostnaden vanligen av den tjänsteleverantör som tar emot samtalen. Detta kan vara svårt för tjänsteleverantörer som har välgörenhetsstatus, då kommunikationskostnader för roaming kan göra att deras tillgångar ansträngs i avsevärd grad.

Regleringarna av gratisnummer varierar mellan medlemsstaterna, och en tilldelning av gratisnummer är ingen garanti för att tillgången till numret faktiskt är avgiftsfri för alla typer av samtal. Beslutet ålägger inte medlemsstaterna några särskilda skyldigheter att se till att samtal till journumret för försvunna barn är avgiftsfria. Detta står i strid med EU:s rättsliga ram för larmnumret 112, enligt vilken medlemsstaterna ska säkerställa att slutanvändarna kostnadsfritt kan ringa larmnumret i alla lägen.

Ett annat problem som enligt svaren hänger samman med mobiltelefonanvändares situation på resa genom eller till en annan medlemsstat är kopplat till bristen på avtal för att täcka roamingkostnader.

BÄSTA PRAXIS

Enligt kommunikationskommitténs synpunkter, frågeformuläret och resultatet av den Daphne III-studie som genomförts av Missing Children Europe kan flera medlemsstater uppvisa exempel på god praxis för hur de främsta problemen bör hanteras.

Brist på information

Den 25 maj 2009 inledde Missing Children Europe , med stöd från Daphne III-programmet, en omfattande informationskampanj för att öka allmänhetens medvetande om journumret genom att sprida affischer, flygblad och armband i tio medlemsstater.

År 2009 inledde Frankrike en informationskampanj som inbegrep spridning av över 50 000 affischer och åtgärder som vidtogs tillsammans med polisen och gendarmeriet.

Tilldelningsförfarande

Ungerska myndigheter anordnade en konferens tillsammans med ungerska telekomoperatörer om införandet av 116 000 i det ungerska nummersystemet. Den brittiska tillsynsmyndigheten bad brittiska regeringen att bistå myndigheten i arbetet med att låta en tjänsteleverantör få journumret.

I vissa länder samarbetar de nationella tillsynsmyndigheterna med inrikesministeriet för att se till att den bästa tjänsteleverantören väljs ut för journumret med stöd i specifika kriterier ( Frankrike ).

Löpande kostnader

I Ungern finansieras den totala kostnaden för jourtjänsten med offentliga medel som en del av det nationella programmet för skydd av barnens rättigheter.

I Portugal har tjänsteleverantören lyckats få offentliga medel till driften av hela tjänsten.

I Belgien erhåller tjänsteleverantören årligen förnyat bidrag från det nationella lotteriet och verkar inom ramen för ett offentlig-privat partnerskap.

Den grekiska tjänsteleverantören sköter tjänsten utan att bära några kostnader eftersom alla kostnader bärs av teleoperatören som en del av dess program för företagets sociala ansvar.

Vissa medlemsstater (t.ex. Belgien och Frankrike ) har omvandlat journumret till ett larmnummer genom att låta det tidigare larmnumret bli en del av jourtjänsten. Eftersom det definieras som larmnummer täcks kostnaderna med offentliga medel och tjänsten tillhandahålls inom ramen för ett offentlig-privat partnerskap.

Samtalskostnader

Telekomoperatörerna i Portugal och Rumänien har gått med på att täcka kostnaderna. I Polen har alla teleoperatörer enats om att inte belasta tjänsteleverantören med samtalskostnaderna. Sålunda är tjänsten avgiftsfri för såväl den påringande som för tjänsteleverantören.

I Ungern har tjänsteleverantören godtagit att framförhandla ett ”affärsmässigt pris”, vilket fastställts till det minimipris som debiteras medelstora företag.

GEMENSAMMA MINIMINORMER FÖR EN HÖGKVALITATIV TJÄNST

Så snart journumret har tagits i praktiskt bruk i varje medlemsstat, är det viktigt att tillhandahålla en högkvalitativ tjänst inom hela Europeiska unionen, så att föräldrar och barn kan räkna med samma stöd, oberoende av var de befinner sig. Trots att beslutet understryker behovet av att människor som reser i Europa har tillgång till samma tjänst, kan det påvisas att de som ringer för att få hjälp erbjuds olika tjänster av befintliga journummer när ett barn har försvunnit.

Utöver de krav som följer av beslutet (tjänsten ska tillhandahållas i hela landet dygnet runt sju dagar i veckan) och annan relevant tillämplig lagstiftning, såsom regler om uppgiftsskydd, kan ett antal miniminormer som garanterar en högkvalitativ tjänst anges, och bästa praxis är redan på väg att utkristalliseras på grundval av erfarenheter i flera medlemsstater:

- Tjänsten måste vara tillgänglig på medlemsstatens språk och dessutom åtminstone på engelska.

I exempelvis Rumänien är tjänsten också tillgänglig på franska, engelska och spanska. I Grekland är den också tillgänglig på engelska.

- Tjänsteleverantörens personal måste genomgå fortbildning för att kunna fullgöra de uppgifter som de tilldelats; inte minst krävs särskild fortbildning om hur man bemöter barn på ett lämpligt sätt i förhållande till deras ålder och mognad.

Anpassad fortbildning organiseras för operatörer i Rumänien, Ungern och Spanien där personalen oftast är socialarbetare och psykologer. Jourtelefonisterna fortbildas i procedurregler och hur samtal ska besvaras med tanke på den påringandes känslotillstånd (exempelvis ilska eller panik).

- Transnationella ärenden måste överföras till behöriga myndigheter.

- I tillämpliga fall måste en uppföljning ske när ärendet är avslutat.

Även om det inte sker formaliserat, genomför den belgiska tjänsteleverantören telefonuppföljningar i enskilda ärenden i syfte att informera barnet eller familjen om andra tjänster eller organisationer som kan förse dem med ytterligare stöd.

- Ett samarbetsavtal måste undertecknas mellan tjänsteleverantören och de nationella rättsvårdande eller rättsliga myndigheterna.

Exempel på avtal mellan tjänsteleverantörerna och de nationella rättsvårdande eller rättsliga myndigheterna finns i Rumänien, Spanien, Frankrike, Portugal och Belgien.

Slutsatser

Telekompaketet ger kommissionen befogenhet att vidta tekniska genomförandeåtgärder för att säkerställa ett faktiskt införande av nummerserien som börjar med ”116”, särskilt journumret 116 000 för försvunna barn. Detta ska ske utan att det påverkar organisationen av dessa tjänster, som fortsatt tillhör medlemsstaternas exklusiva behörighetsområde.

Kommissionen kommer att fortsätta stödja medlemsstaterna i deras arbete med att skyndsamt införa fullt fungerande journummer för försvunna barn. I detta syfte kommer kommissionen även fortsättningsvis att övervaka och bedöma situationen genom kommunikationskommitténs arbete.

Kommissionen kommer även att organisera årliga högnivåmöten med berörda parter till dess att journumret tagits i praktiskt bruk i alla medlemsstater. Syftet med dessa möten är att öka medvetenheten, möjliggöra utbyte av bästa erfarenheter och bestämma praktiska metoder för att se till att journumret för försvunna barn tas i bruk och att det blir en högkvalitativ tjänst i samtliga medlemsstater. Möten kommer att hållas omkring den 25 maj varje år för att markera internationella dagen för försvunna barn och visa solidaritet med de försvunna barnen och deras familjer.

Kommissionen är fast besluten att se till att journumret för försvunna barn tas i fullt bruk inom hela EU, och den kommer fortsatt att på nära håll övervaka vilka framsteg som görs på nationell nivå. Om inga framsteg görs inom rimlig tid, överväger kommissionen att lägga fram ett lagförslag för att se till att varje barn och varje förälder verkligen aldrig är längre än ett telefonsamtal bort från att få hjälp, oavsett var i EU de befinner sig.

BILAGA

Översikt över genomförandet av journumret 116 000 |

Medlemsstat | 116 000 | 116 000 |

Tilldelade medel | I praktiskt bruk |

Österrike |

Belgien | X | X |

Bulgarien |

Cypern |

Tjeckien |

Danmark | X | X |

Estland |

Finland |

Frankrike | X | X |

Tyskland |

Grekland | X | X |

Ungern | X | X |

Irland |

Italien | X | X |

Lettland |

Litauen |

Luxemburg |

Malta | X |

Nederländerna | X | X |

Polen | X | X |

Portugal | X | X |

Rumänien | X | X |

Slovakien | X | X |

Slovenien |

Spanien | X | X |

Sverige |

Förenade Kungariket | X | X[11] |

[1] Kommissionens beslut 2007/116/EG av den 15 februari 2007 om att reservera den nationella nummerserien som börjar med 116 för harmoniserade nummer för harmoniserade tjänster av samhälleligt värde (EUT L 49, 17.2.2007, s. 30), ändrat genom kommissionens beslut 2009/884/EG (EUT L 284, 30.10.2009, s. 31). För närmare upplysningar, se även: http://ec.europa.eu/information_society/policy/ecomm/current/pan_european/index_en.htm.

[2] Meddelandet från kommissionen KOM(2006) 367 av den 4 juli 2006. ”Mot en EU-strategi förbarnets rättigheter”, som finns på följande adress: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2006:0367:FIN:SV:PDF.

[3] Kommunikationskommittén inrättades genom direktiv 2002/21/EG. Genom denna kommitté rapporterar medlemsstaterna till kommissionen om sitt införande av journumret Kommunikationskommittén, COCOMM 08-06 och COCOMM 08-18http://circa.europa.eu/Public/irc/infso/cocom1/library?l=/public_documents_2008.

[4] Enligt artikel 27 i direktivet om samhällsomfattande tjänster (direktiv 2009/136EG om ändring av direktiv 2002/22/EG) ska medlemsstaterna främja särskilda nummer i nummerserien som börjar med 116. De ska uppmuntra att tjänster för vilka sådana nummer är reserverade etableras på deras territorium. De ska se till att slutanvändare med funktionshinder kan få tillträde till tjänster och att medborgarna får tillräcklig information om det gemensamma europeiska numret. Medlemsstaterna ska, utöver de åtgärder avseende den allmänna tillämpligheten för alla nummer i nummerserien 116, underlätta medborgarnas tillträde till en tjänst som tillhandahåller ett journummer för att rapportera försvunna barn. Numret till jourlinjen ska vara 116000. EUT L 337, 18.12.2009, s. 11.

[5] I Storbritannien fungerar journumret delvis.

[6] Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland, Ungern, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Spanien och Storbritannien.

[7] Kommunikationskommittén COCOMM10-30, av den 14 oktober 2010. Rapporter finns på http://circa.europa.eu/Public/irc/infso/cocom1/library?l=/public_documents_2010.

[8] Missing Children Europe är den europeiska sammanslutningen för försvunna och sexuellt utnyttjade barn. I egenskap av paraplyorganisation företräder den 24 fristående organisationer verksamma i 16 av EU:s medlemsstater och Schweiz.

[9] Lithauens politik- och förvaltningsinstitut genomför för kommissionens räkning en utvärdering under titeln Evaluation of the Impact of the EU Instruments Affecting Children’s Rights with a View to Assessing the Level of Protection and Promotion of Children’s Rights in the EU . Slutrapporten kommer att offentliggöras på: http://ec.europa.eu/justice/policies/children/policies_children_intro_en.htm.

[10] Källa: Kommunikationskommittén COCOMM10-30, av den 14 oktober 2010.

[11] Delvis i bruk.