52009PC0554

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 21.10.2009

KOM(2009) 554 slutlig

2009/0165 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla internationellt skydd (omarbetning) {SEK(2009) 1376}{SEK(2009) 1377}

MOTIVERING

Bakgrund

1.1. Motiv och syfte

Detta förslag är en omarbetning av rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus[1] (nedan kallat direktivet om asylförfaranden ).

I inläggen från berörda aktörer i samband med samrådet om grönboken[2] framhölls att rutinerna på nationell nivå är väldigt olika och att det finns brister i rättsäkerhetsskyddet för asylsökande, som huvudsakligen beror på att det gällande direktivet ger medlemsstaterna stort utrymme för egna bedömningar. Därför klarar det gällande direktivet inte att på lämpligt sätt stötta skyddsdirektivet[3] och säkerställa en noggrann prövning av ansökningar om internationellt skydd i enlighet med medlemsstaternas internationella och gemenskapsrättsliga åtaganden i fråga om non-refoulement-principen.

I enlighet med den strategiska planen för asylpolitik[4] ingår detta förslag i ett förslagspaket som ska åstadkomma ökad harmonisering och bättre normer för det internationella skyddet inom hela EU. De planerade åtgärderna är avsedda att göra EU:s asylbestämmelser mer konsekventa samt förenkla, rationalisera och konsolidera rutinerna inom EU. Detta bör i sin tur utmynna i bättre underbyggda beslut i första instans, vilket förhindrar att systemet missbrukas och ökar asylförfarandenas effektivitet .

De finansiella och administrativa bördor som de föreslagna åtgärderna orsakar för medlemsstater vars asylsystem är utsatta för särskilt och oproportionerligt hårt tryck, i synnerhet på grund av det geografiska läget eller den demografiska situationen, ska lättas genom att ianspråkta Europeiska flyktingfondens resurser för att ge dessa medlemsstater stöd och se till att bördan fördelas mer rättvist mellan alla medlemsstater. Europeiska byrån för samarbete i asylfrågor ska dessutom samordna och stödja gemensamma insatser för att bistå medlemsstater som är utsatta för särskilt hårt tryck och även generellt hjälpa medlemsstaterna att hitta det mest kostnadseffektiva sättet att genomföra de föreslagna åtgärderna genom att samla goda metoder och främja strukturerat utbyte av sakkunskap på hög nivå.

Förslaget hänger samman med kommissionens förslag till förordning om inrättande av en europeisk byrå för samarbete i asylfrågor[5], som bland annat ska bistå medlemsstaterna praktiskt för att höja kvaliteten på beslutsprocessen i asylfrågor.

1.2. Allmän bakgrund

Arbetet med att skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem inleddes omedelbart efter det att Amsterdamfördraget trädde i kraft i maj 1999, på grundval av de riktlinjer som gavs vid Europeiska rådets möte i Tammerfors. Under den första etappen av det gemensamma europeiska asylsystemet (1999–2005) var målsättningen att harmonisera medlemsstaternas rättsliga ramar på grundval av gemensamma miniminormer. Direktivet om asylförfaranden var det sista förslaget i det paket som omfattade fem förslag till rättsakter avseende EU:s asylpolitik. Förslaget syftar till att inrätta miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla internationellt skydd.

Förslaget är ett svar på uppmaningen i Haagprogrammet om att lämna förslag för den andra etappen av arbetet, så att de kan antas av rådet och Europaparlamentet före slutet av 2010. Förslaget är avsett att komma till rätta med bristerna i rutinerna för att bevilja eller återkalla internationellt skydd och åstadkomma bättre och mer harmoniserade skyddsnormer som ett led på vägen mot ett gemensamt asylförfarande och en enhetlig status i enlighet med slutsatserna från rådets möte i Tammerfors vilka upprepades i Haagprogrammet.

En detaljanalys av de problem som konstaterats med avseende på detta direktiv och som gäller förberedelserna inför dess antagande, bl.a. urval och bedömning av alternativa strategier samt val och bedömning av det alternativ som föredras, ingår i den konsekvensbedömning som bifogas förslaget.

1.3. Förenlighet med Europeiska unionens politik och mål på andra områden

Detta förslag överensstämmer, i fråga om införandet av det europeiska asylsystemet, fullt ut med Europeiska rådets slutsatser från mötet i Tammerfors 1999 och med Haagprogrammet från 2004. Förslaget är även ett svar på den uppmaning som Europeiska rådet framförde i den europeiska pakt för invandring och asyl som antogs vid Europeiska rådets möte den 17 oktober 2008[6], nämligen att lägga fram förslag för att senast 2012 införa ett enda asylförfarande med gemensamma garantier.

Samråd med berörda parter

Kommissionen har nu inhämtat mycket information om hur direktivet genomförts, om vilka brister som vidlåder vissa termer i direktivet och om hur det tillämpas i praktiken.

- I juni 2007 lade kommissionen fram en grönbok som skulle fastställa de möjliga alternativen i utformningen av systemets andra etapp. Det offentliga samrådet gav bland annat upphov till 89 inlägg från många olika berörda parter . De frågor och förslag som kom fram under samrådet har legat till grund för den strategiska plan som stakar ut en färdplan för de närmaste åren och anger vilka åtgärder kommissionen avser att föreslå för att slutföra den andra etappen av det gemensamma europeiska asylsystemet, bl.a. förslaget om ändring av direktivet om asylförfaranden. Kommissionen har noggrant analyserat de genomförandebestämmelser som medlemsstaterna anmält.

- Genomförandet av direktivet och olika sätt att hantera de befintliga luckorna i gemenskapens regelverk för asylförfaranden diskuterades i sex expertmöten som kommissionen anordnade mellan februari 2008 och januari 2009. Dessa möten inriktades på huvudinslagen i direktivet och involverade regeringsexperter (fyra möten hölls den 25 februari 2008, den 29 september 2008, den 25 november 2008 och den 12 januari 2009), icke-statliga organisationer (möte den 8 januari 2009), FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och jurister som lämnar juridisk rådgivning till asylsökande i nationella förfaranden (möte den 17 mars 2008). Mötena gav kommissionen värdefull information om de områden som ska tas upp i detta ändringsförslag. De hörda parterna var eniga om att försöka nå ytterligare harmonisering av rutinerna och att förse personer som söker internationellt skydd lämpliga garantier för en effektiv och rättvis prövning av deras fall, i enlighet med skyddsdirektivet. Vissa medlemsstater framhöll dock behovet av att fortsatt behålla en viss flexibilitet i fråga om organisationen av asylförfarandet och behålla rutiner som syftar till att förebygga missbruk av systemet. Andra medlemsstater ville hellre hantera brister i de gällande bestämmelserna genom praktiskt samarbete än via lagstiftning.

- En extern undersökning som analyserade underlaget och utfallet av samrådet genomfördes för kommissionens räkning.

- Ytterligare information samlades in med hjälp av flera detaljerade enkäter från kommissionen till alla medlemsstater och företrädare för det civila samhället.

- Viktiga upplysningar om hur direktivet genomförts fanns också i rapporter om de projekt som samfinansierats via Europeiska flyktingfonden och i rapporten ( blåboken ) om asylförfaranden i de stater som deltar i forumet Intergovernmental Consultations on Migration, Asylum and Refugees .

Två huvudsakliga problem har framkommit ur svaren på kommissionens grönbok, samråden med regeringsexperter och experter från det civila samhället, kommentarerna från forskare, medlemsstaternas svar på enkäterna och analysen av de genomförandeåtgärder som kommissionen antagit. Miniminormerna är för det första otillräckliga och för det andra vaga, varför de inte bidrar till rättvisa och effektiva prövningar av ärendena. Med hänsyn till de allvarliga brister som framhållits av många remissinstanser och aktörer beslutade kommissionen att föreslå rättssäkerhetsgarantier och begrepp som är grundläggande för att åstadkomma tillförlitliga beslut, i enlighet med skyddsdirektivet. Här ingår bland annat garantier för att ge sökanden realistiska förutsättningar att styrka sin ansökan om internationellt skydd, särskilda garantier för utsatta grupper och högkvalitativa beslutsrutiner. Dessa normer är avgörande för att förebygga missbruk av systemet och bevara asylsystemens integritet. Kommissionens förslag tar även hänsyn till medlemsstaternas synpunkter i fråga om upprepade och klart grundlösa ansökningar. Sammanfattningsvis är syftet med förslaget att införa de förutsättningar som krävs för att göra asylförfaranden i gemenskapen mer tillgängliga, effektiva, rättvisa och situationsanpassade.

Rättsliga aspekter

3.1. Sammanfattning av den föreslagna åtgärden

Huvudsyftet med det här förslaget är att åstadkomma bättre och mer konsekventa normer för hur internationellt skydd får beviljas och återkallas, så att man kan garantera en lämplig prövning av tredjelandsmedborgares eller statslösa personers skyddsbehov i enlighet med medlemsstaternas internationella och gemenskapsrättsliga åtaganden.

Förslaget syftar såväl till att öka effektiviteten och kvaliteten på beslut från myndigheter i inledande skeden, råd och sakkunskap som till att stimulera medlemsstaterna till att i rimlig tid meddela väl underbyggda beslut i första instans . För det första skulle mer effektiva och högkvalitativa asylförfaranden ge medlemsstaterna möjlighet att snabbare skilja asylsökande från andra migranter som anländer samtidigt, och därmed optimera arbetsinsatserna och den förvaltning som krävs för att upprätthålla och genomföra tillämpliga förfaranden (återvändande, asyl, humanitärt skydd, utlämnande osv.). För det andra skulle asylmyndigheterna därmed kunna fatta väl underbyggda beslut utifrån fullständiga och ordentligt fastställda faktiska omständigheter, vilket skulle göra negativa beslut svårare att angripa och minska risken att de ogiltigförklaras i andra instans. För det tredje skulle den personal som prövar asylansökningar lättare kunna identifiera ogrundade och oskäliga ansökningar, däribland sådana som bygger på falska uppgifter om identitet eller nationalitet. För det fjärde skulle det minska medlemsstaternas kostnader för mottagningen och främja deras insatser för att avlägsna asylsökande vars ansökan avslagits från sitt territorium , eftersom högkvalitativa beslut fattas snabbare och fler ärenden kan avgöras redan i första instans. Genuina flyktingar och personer i behov av subsidiärt skydd skulle snabbare får tillgång till de rättigheter som fastställs i skyddsdirektivet.

Förslaget syftar vidare till att förenkla och konsolidera de processrättsliga begreppen och verktygen och öka konsekvensen i olika asylbestämmelser. Detta bör bland annat begränsa sådana sekundärförflyttningar mellan medlemsstaterna av asylsökande som motiveras av skillnader mellan olika länders förfaranden.

I förslaget behandlas därför följande frågor:

1. Konsekvensen i olika asylbestämmelser

För att underlätta konsekvent tillämpning av asylregelverket och förenkla tillämpliga förfaranden införs genom förslaget ett enda förfarande som därmed klargör att ansökningar bör prövas i förhållande till båda formerna av internationellt skydd som anges i skyddsdirektivet. Förslaget förtydligar vidare de bestämmelser som är tillämpliga på det enda förfarandet, t.ex. i vilken ordning skyddsbehovet avseende flyktingstatus respektive subsidiärt skydd ska prövas. Förslaget utvidgar också gällande bestämmelser om återkallande av flyktingstatus till att även omfatta återkallande av subsidiärt skydd. Dessa ändringar återspeglar ett av kommissionens långsiktiga mål i fråga om asyl[7] och ska åstadkomma konsekvens med skyddsdirektivet. För att förtydliga direktivets räckvidd i sak sägs klart och tydligt i förslaget att rättsprinciperna och garantierna i direktivet om asylförfaranden är tillämpliga på sökande som omfattas av förfaranden enligt Dublinförordningen[8] i de andra medlemsstaterna. Förslaget framhåller även att begreppet implicit återkallande av ansökningar inte bör få hindra att den sökande åter får tillgång till asylprövning i den ansvariga medlemsstaten.

2. Tillgången till olika förfaranden

Förslaget inför en rad garantier som ska säkra tillgången till asylförfarandena. För det första inkluderas territorialvattnen uttryckligen i direktivets räckvidd och direktivet preciserar också vilka skyldigheter som åligger gränsvakter, polis och personal vid anläggningar för kvarhållande i förvar. Förslaget inför även en tidsgräns för att fullfölja formaliteterna i samband med att ansökan lämnas in och inför garantier som ska hjälpa de facto-flyktingar att utforma sin ansökan om internationellt skydd vid gränsövergångsställen eller i anläggnignar för kvarhållande i förvar innan avlägsnande. Garantierna omfattar tillgång till information om vilka förfaranden som ska följas för att ansöka om internationellt skydd, kontakt med organisationer som lämnar juridisk rådgivning och stöd till asylsökande, samt bestämmelser som ska säkra kommunikationen mellan de behöriga myndigheterna och den sökande.

3. Rättssäkerhetsgarantier i första instans

Förslaget ska öka den övergripande rättvisan i asylförfarandena, och utmynna i en mer konsekvent tillämpning av de överenskomna rättsprinciperna och garantierna. De föreslagna ändringarna bygger till stor del på den senaste utvecklingen av rättspraxis vid EG-domstolen i fråga om de allmänna gemenskapsrättsliga principerna, däribland rätten till försvar, principen om att parterna ska vara likställda i processen och rätten till ett verkningsfullt rättsligt skydd. Praxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna är en annan viktig inspirationskälla för att vidareutveckla de asylsökandes rättssäkerhetsgarantier. I denna fråga syftar förslaget huvudsakligen till att ge den sökande en lämplig och realistisk möjlighet att underbygga sin ansökan om internationellt skydd och till att säkerställa att de behöriga myndigheterna gör en meningsfull prövning av den sökandes skyddsbehov. De föreslagna ändringarna innebär därför

a) färre undantag från det gällande direktivets rättsprinciper och garantier; i synnerhet stryks i förslaget möjligheten att inte genomföra en personlig intervju vid påskyndade förfaranden,

b) ytterligare garantier, såsom rätten till kostnadsfritt rättsligt bistånd i första instans för personer som söker internationellt skydd,

c) särskilda garantier för särskilt utsatta asylsökande; detta omfattar bland annat bestämmelser om rättsmedicinska rapporter, undantag av vissa kategorier sökande från påskyndade förfaranden eller förfaranden vid gränsen samt behandlingsrutiner som syftar till att fastställa underlaget för ansökan i ärenden som gäller könsbaserad eller åldersbaserad förföljelse.

De planerade åtgärderna skulle bland annat bidra till att förhindra missbruk av systemet genom att öka de sökandes medvetenhet om tillämpliga krav och därmed också bättre respekt för förfarandekraven. De skulle även stödja asylmyndigheternas insatser för att fatta försvarbara och väl underbyggda beslut utifrån fullständiga och ordentligt fastställda faktiska omständigheter i ärendet.

4. Begrepp och verktyg för förfarandena

För att uppnå målet med en gemensamt asylförfarande syftar förslaget till att konsolidera de grundläggande rättsbegreppen och instrumenten och bättre definiera deras funktion i asylförfarandet. Detta berör huvudsakligen grunderna för att vägra pröva ansökan, däribland begreppet säkert tredjeland, påskyndad prövning och uppenbarligen ogrundade ansökningar, begreppet påföljande ansökningar och begreppet säkert ursprungsland. Direktivets begrepp och instrument bör bli mer konsekventa och enklare , samtidigt som asylmyndigheterna får alla nödvändiga verktyg för att förhindra eller åtgärda missbruk av systemet och snabbt behandla klart ogrundade eller mindre komplicerade ansökningar.

I fråga om beslut om att inte pröva ansökan förtydligar förslaget att den sökande bör få möjlighet att uttrycka sin ståndpunkt avseende grunderna för myndigheternas beslut om att inte pröva ansökan, innan detta beslut fattats. Förslaget stryker också det europeiska begreppet säkert tredjeland och inarbetar grunderna för subsidiärt skydd i förteckningen över de krav som i sak ställs på tillämpningen av begreppet säkert tredjeland .

Förslaget reviderar också gällande bestämmelser om påskyndat förfarande och ger en begränsad och uttömmande förteckning över skäl till att tillämpa påskyndade förfaranden vid uppenbarligen ogrundade ansökningar och framhåller att den beslutande myndigheten bör få tillräcklig tid på sig att göra en noggrann prövning av ansökan även i sådana fall. Samtidigt bevarar och vidareutvecklar förslaget direktivets bestämmelser om skydd för förfarandets integritet, i synnerhet i fråga om behandlingen av missbruk och vilseledande i samband med ansökningar. Ändringarna inför på denna punkt en skyldighet för de sökande att samarbeta med de behöriga myndigheterna så att deras identitet och andra underlag för ansökan kan fastställas. Bestämmelsen ska fungera tillsammans med dagens normer, som tillåter medlemsstaterna att behandla sådana ansökningar som bygger på falska upplysningar eller förfalskade handlingar avseende den sökandes identitet eller nationalitet såsom uppenbarligen ogrundade och att använda det påskyndade förfarandet.

De planerade åtgärderna om kvalitativa beslutsförfaranden, däribland bestämmelser om personliga intervjuer, råd från sakkunniga och utbildning, bör ytterligare öka asylpersonalens beredskap för att i tid upptäcka ärenden som innebär vilseledande eller missbruk. Dessa åtgärder stärks ytterligare av principen om en enda beslutande myndighet. Denna ändring har gjorts med hänsyn till de institutionella arrangemangen i de flesta medlemsstaterna och är oundviklig för att se till att institutionen är kunnig och levererar väl underbyggda beslut som bygger på fullständiga och ordentligt fastställda faktiska omständigheter. Detta skulle även bidra till att konsolidera asylförfarandet och höja kvaliteten på prövningarna i första instans, vilket i sin tur avskräcker från att missbruka förfarandet.

Det föreslås också att man rationaliserar asylförfarandet genom att införa tidsfrister för handläggningen i första instans. Den planerade allmänna tidsgränsen på sex månader tar hänsyn till lagändringar eller praxis i de flesta av medlemsstaterna, som hördes när ändringsförslagen bereddes.[9] Den är avgörande för att göra prövningen mer effektiv, minska mottagningskostnaderna, underlätta avlägsnande av asylsökande som fått avslag på sin ansökan och ge verkliga flyktingar och personer som behöver subsidiärt skydd snabbare tillgång till sådant skydd. Ändringarna ger också möjlighet att förlänga tidsfristen med ytterligare sex månader i enskilda ärenden. För att ge medlemsstaterna tillräcklig tid för att anpassa och omorganisera sina nationella förfaranden i enlighet med de föreslagna tidsfristerna innehåller förslaget bestämmelser om att uppskjuta genomförandefristen för dessa ändringar i tre år.

Förslaget ser även över vissa inslag i begreppet säkert ursprungsland genom att stryka den gemensamma minimiförteckningen över säkra tredjeländer och istället konsolidera de gemensamma objektiva kriterierna på nationella förteckningar över säkra tredjeländer. De föreslagna ändringarna bör leda till en mer konsekvent tillämpning av begreppet säkert tredjeland, som bygger på gemensamma sakliga krav, regelbunden översyn av situationen i de länder som anges som säkra och rättssäkerhetsgarantier som tillämpas på samma sätt i alla medlemsstater som deltar i arbetet. Begreppet europeiskt säkert tredjeland ses också över eftersom den gemensamma förteckningen inte behålls. För att minska de bakomliggande orsakerna till påföljande ansökningar klargörs i förslaget att den sökande och den beslutande myndigheten ska göra alla nödvändiga ansträngningar för att fastställa och pröva den ursprungliga ansökan i enlighet med det samarbetskrav som ställs i artikel 4.1 i skyddsdirektivet. Förslaget konsoliderar vidare direktivets förslag om påföljande ansökningar för att medlemsstater där en påföljande ansökan ges in ska kunna besluta om huruvida ärendet ska tas upp till prövning, med tillämpningen av res judicata-principen, och även göra undantag från rätten att stanna på territoriet vid flera påföljande ansökningar, så att de därmed kan förebygga missbruk av asylförfarandet.

5. Tillgång till effektiva rättsmedel

Förslaget underlättar asylsökandes tillgång till effektiva rättsmedel i enlighet med medlemsstaternas gemenskapsrättsliga och internationella åtaganden. På denna punkt bygger förslaget till stor del på pågående utveckling av rättspraxis i EG-domstolen och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. För det första innehåller förslaget bestämmelser om en uttömmande omprövning i domstol av det beslut som fattats i första instans avseende det aktuella skyddsbehovet. Samtidigt förtydligas att begreppet effektivt rättsmedel förutsätter omprövning av både faktiska och rättsliga omständigheter. För det andra syftar förslaget till att göra omprövningar enligt direktivet förenliga med principen om att parterna skall vara likställda i processen. Med vissa undantag innebär förslaget att överklaganden av beslut i första instans om ansökningar om internationellt skydd ska ha automatisk suspensiv effekt.

3.2. Rättslig grund

Detta förslag avser en ändring av direktiv 2005/85/EG och har samma rättsliga grund som det direktivet, nämligen artikel 63.1 d i EG-fördraget. Ändringarna i fråga om rättssäkerhetsnormer för subsidiärt skydd bygger på artikel 63.2 a i EG-fördraget.

Enligt artikel 1 i det protokoll om Förenade kungarikets och Irlands ställning som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen kan Irland och Förenade kungariket välja att delta i åtgärder för införande av ett gemensamt europeiskt asylsystem. Förenade kungariket och Irland hade i enlighet med artikel 3 i det protokollet meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av detta direktiv. De ovannämnda staternas ståndpunkt i fråga om det gällande direktivet påverkar dock inte deras beslut om eventuell anslutning till det ändrade direktivet.

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning, som fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, är direktivet inte bindande för eller tillämpligt i Danmark.

3.3. Subsidiaritetsprincipen

Avdelning IV i EG-fördraget om visering, asyl, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer ger Europeiska gemenskapen viss behörighet i dessa frågor. Dessa befogenheter måste utövas i enlighet med artikel 5 i EG-fördraget, det vill säga endast om och i den utsträckning som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av de enskilda medlemsstaterna och därför, på grund av den föreslagna åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå.

Den aktuella rättsliga grunden för gemenskapens åtgärder finns i artikel 63.1 i EG-fördraget. I bestämmelsen sägs att rådet ska besluta om ”åtgärder som avser asyl, i enlighet med Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 och protokollet av den 31 januari 1968 om flyktingars rättsliga ställning samt andra relevanta fördrag” inom områden såsom miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus och miniminormer för att ge tillfälligt skydd åt personer som av andra skäl behöver internationellt skydd.

Eftersom de problem som gäller asyl och skydd av flyktingar är av gränsöverskridande karaktär är EU väl lämpat att föreslå lösningar inom ramen för det gemensamma europeiska asylsystemet, särskilt i frågor som gäller beviljande och återkallande av internationellt skydd. Även om man kom en god bit på vägen med harmoniseringen i samband med antagandet av direktivet 2005 behövs ytterligare åtgärder från EU:s sida för att höja och harmonisera normerna för asylförfaranden och gå vidare på vägen mot ett gemensamt asylförfarande, vilket är det långsiktiga mål som fastställdes vid mötet i Tammerfors. Dessa normer är också oumbärliga för att se till att de asylsökande som omfattas av Dublinkonventionen får sina ansökningar prövade under likvärdiga förhållanden i alla medlemsstater.

3.4. Proportionalitetsprincipen

I konsekvensbedömningen av ändringen av direktivet om asylförfaranden bedömdes varje alternativ lösning på de problem som konstaterats för att få fram ett idealiskt förhållande mellan praktisk nytta och nödvändighet, och slutsatsen blev att åtgärder på EU-nivå inte går utöver det som är nödvändigt för att lösa dessa problem.

3.5. Inverkan på grundläggande rättigheter

Förslaget har granskats i detalj för att se till att bestämmelserna är fullt förenliga med

- de grundläggande fri- och rättigheter som följer av de allmänna gemenskapsrättsliga principerna vilka i sin tur bygger på medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner och Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna som kommer till uttryck i stadgan, och

- de skyldigheter som följer av internationell rätt, i synnerhet Genèvekonventionen, Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och FN:s konvention om barnets rättigheter.

Krav på högre normer i fråga om asylförfaranden och konsekvent tillämpning inom hela EU kommer att få positiva effekter för asylsökande med avseende på deras grundläggande fri- och rättigheter, minska utrymmet för administrativa misstag i asylprövningen vilket kommer att resultera i ökad respekt för principen om non-refoulement och öka tillgången till skydd och rättvisa, öka jämställdheten och främja principen om barnens bästa i de nationella asylförfarandena.

⎢ 2005/85/EG

? ny

2009/0165 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus ? internationellt skydd ⎪

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 63.1 d och ? 63.2a ⎪ ,

med beaktande av kommissionens förslag,[10]

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,[11]

med beaktande av Regionkommitténs yttrande,[12]

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget,[13]

ochav följande skäl:

∫ny

1. Ett antal väsentliga ändringar ska göras i rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus[14]. Detta direktiv bör omarbetas av tydlighetsskäl.

⎢2005/85/EG skäl 1

2. En gemensam asylpolitik, som omfattar ett gemensamt europeiskt asylsystem, är en del av Europeiska unionens mål att gradvis inrätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa som är öppet för personer som tvingade av omständigheterna söker skydd inom gemenskapen på laglig väg.

⎢2005/85/EG skäl 2

3. Europeiska rådet enades vid sitt särskilda möte i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999 om att arbeta för att ett gemensamt europeiskt asylsystem skapas, grundat på en fullständig och absolut tillämpning av Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951, ändrad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967 (”Genèvekonventionen”), och på så sätt garantera att ingen skickas tillbaka för att bli utsatt för förföljelse, det vill säga att non-refoulement-principen bekräftas.

⎢2005/85/EG skäl 3

4. I slutsatserna från Tammerfors fastställs att ett gemensamt europeiskt asylsystem på kort sikt bör omfatta gemensamma normer för rättvisa och effektiva asylförfaranden i medlemsstaterna och, på längre sikt, gemenskapsbestämmelser som leder till ett gemensamt asylförfarande i hela Europeiska gemenskapen.

⎢2005/85/EG skäl 4 (anpassad)

5. √ Direktiv 2005/85/EG ∏ Miniminormerna i detta direktiv för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus är därför √ var ∏ en första åtgärd i fråga om asylförfaranden.

∫ny

6. Den första etappen i inrättandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem har nu fullbordats. Vid sitt möte den 4 november 2004 antog Europeiska rådet Haagprogrammet, som fastställer de mål som ska nås på området frihet, säkerhet och rättvisa under perioden 2005–2010. I Haagprogrammet uppmanades kommissionen att slutföra utvärderingen av den första etappens rättsliga instrument och att förelägga rådet och Europaparlamentet den andra etappens instrument och åtgärder så att de kan antas före 2010. Enligt Haagprogrammet är syftet med det gemensamma europeiska asylsystemet att fastställa ett gemensamt asylförfarande och en enhetlig ställning för dem som beviljas internationellt skydd, vilken ska gälla inom hela EU.

7. I den europeiska pakten för invandring och asyl som antogs den 16 oktober 2008 noterade Europeiska rådet att skillnaderna fortfarande är stora mellan medlemsstaterna när det gäller beviljande av skydd. Rådet uttalade att tiden är mogen för nya initiativ, däribland förslag för att inrätta ett enda asylförfarande med gemensamma garantier och därmed genomföra det gemensamma europeiska asylsystemet som Haagprogrammet hänvisar till.

8. Europeiska flyktingfonden och Europeiska byrån för samarbete i asylfrågor bör bidra med resurser för att stödja medlemsstaternas insatser för att genomföra normerna i den andra etappen av det gemensamma europeiska asylsystemet, särskilt i sådana medlemsstater vars asylsystem är utsatta för särskilt och oproportionerligt hårt tryck, i synnerhet på grund av det geografiska läget eller den demografiska situationen.

9. För att säkra en uttömmande och effektiv prövning av de sökandes behov av internationellt skydd i den mening som avses i direktiv […/../EG] [om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (skyddsdirektivet)] bör gemenskapens ramverk för hur internationellt skydd beviljas utgå från begreppet ett enda asylförfarande.

⎢2005/85/EG skäl 5

? ny

10. Huvudsyftet med det här direktivet är att ? utveckla ytterligare miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av internationellt skydd för att inrätta ett gemensamt europeiskt asylsystem i gemenskapen ⎪ införa miniminormer för gemenskapens ramverk för förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus.

⎢2005/85/EG skäl 6

? ny

11. Tillnärmningen av reglerna om förfaranden för beviljande eller återkallande av ? internationellt skydd ⎪ flyktingstatus bör bidra till att begränsa asylsökandes sekundära förflyttningar ? av personer som sökt internationellt skydd ⎪ mellan medlemsstaterna, när sådana förflyttningar motiveras av skillnader i de rättsliga ramarna ?, och att skapa likvärdiga villkor för medlemsstaternas tillämpning av direktiv […./../EG] [skyddsdirektivet] ⎪ .

⎢2005/85/EG skäl 7

? ny

12. Det ligger i miniminormernas natur att medlemsstaterna bör ha befogenhet att införa eller behålla förmånligare bestämmelser för tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som ansöker om internationellt skydd i en medlemsstat, om en sådan ansökan anses bygga på förutsättningen att personen i fråga är ? i behov av internationellt skydd ⎪ flykting i den mening som avses i ? direktiv […./../EG] [skyddsdirektivet] ⎪ artikel 1 A i Genèvekonventionen.

⎢2005/85/EG skäl 8

? ny

13. Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som särskilt fastställs i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter. ?Direktivet syftar i synnerhet till att främja tillämpningen av artiklarna 1, 18, 19, 21, 24 och 47 i stadgan och bör genomföras i enlighet med detta. ⎪

⎢2005/85/EG skäl 9

? ny

14. När det gäller behandlingen av personer som omfattas av detta direktiv är medlemsstaterna bundna av sina skyldigheter enligt de internationella rättsliga instrument som de är parter i och som förbjuder diskriminering.

⎢2005/85/EG skäl 10

? ny

15. Det är av yttersta vikt att beslut om alla ansökningar om asyl ? internationellt skydd ⎪ fattas på grundval av fakta och, i första instans, av myndigheter vars personal har lämpliga kunskaper eller erhåller den utbildning som behövs om asyl- och flyktingfrågor.

⎢2005/85/EG skäl 11

? ny

16. Det gynnar såväl medlemsstaterna som dem som ansökt om ? internationellt skydd ⎪ asylsökandes intresse att man så fort som möjligt beslutar om asyl ? internationellt skydd, utan att det hindrar en lämplig och uttömmande utredning ⎪. Medlemsstaterna bör efter eget gottfinnande besluta hur handläggningen av asylansökningar skall organiseras, så att de i enlighet med sina nationella behov kan prioritera eller påskynda handläggningen av en ansökan med beaktande av normerna i detta direktiv.

⎢2005/85/EG skäl 12

? ny

17. Begreppet allmän ordning kan ? bland annat ⎪ omfatta en fällande dom för ett allvarligt brott.

⎢2005/85/EG skäl 13

? ny

18. För att personer som verkligen behöver skydd enligt artikel 1 i Genèvekonventionen ska erkännas som flyktingar ? eller personer som uppfyller kraven för att få subsidiärt skydd ⎪, bör alla asylsökande, med vissa undantag, få faktisk tillgång till asylförfarandet, möjlighet att samarbeta och effektivt kommunicera med de behöriga myndigheterna för att lägga fram alla relevanta omständigheter i sitt ärende och de rättssäkerhetsgarantier under förfarandet som krävs för att de ska kunna föra sin talan genom alla skeden av förfarandet. Dessutom bör förfarandet vid prövning av en asylansökan ? ansökan om internationellt skydd ⎪ åtminstone ge sökanden rätt att stanna kvar i avvaktan på beslut av behörig myndighet, rätt till tolk för att kunna lägga fram sin sak när de hörs av myndigheterna, möjlighet att meddela sig med en företrädare för Förenta nationernas flyktingkommissariat ? och med organisationer som ger råd och stöd till dem som söker internationellt skydd⎪ eller någon annan organisation som arbetar för flyktingkommissariatets räkning, rätt till korrekt delgivning av beslut, rätt till en saklig och rättslig motivering av beslutet, möjlighet att rådgöra med en juridisk rådgivare eller annan rådgivare, rätt att under avgörande skeden i förfarandet informeras om sin rättsliga ställning på ett språk som de rimligen kan förväntas förstå ? och ifall ansökan avslås rätt till ett effektivt rättsmedel för omprövning i domstol ⎪ .

⎢2005/85/EG skäl 14

Dessutom bör det införas särskilda rättssäkerhetsgarantier för ensamkommande barn på grund av deras sårbarhet. I detta sammanhang bör medlemsstaterna i första hand ta hänsyn till barnens bästa.

∫ny

19. För att säkerställa faktiskt tillgång till prövning bör tjänstemän som först kommer i kontakt med personer som söker internationellt skydd, i synnerhet tjänstemän som övervakar land- eller sjögränser eller som utför gränskontroller, få instruktioner och nödvändig utbildning i hur man känner igen och hanterar ansökningar om internationellt skydd. De bör kunna förse sådana tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som befinner sig på medlemsstaternas territorium – även i gränszoner, i territorialvatten eller i transitzoner – och som önskar ansöka om internationellt skydd med alla relevanta upplysningar om var och hur ansökningar om internationellt skydd kan lämnas in. Om sökanden befinner sig på medlemsstatens territorialvatten bör denne föras i land och få ansökan prövad i enlighet med det här direktivet.

20. Särskilda rättssäkerhetsgarantier bör införas för att se till att särskilt utsatta sökande, såsom underåriga, ensamkommande barn, personer som utsatts för tortyr, våldtäkt eller andra allvarliga former av våld eller personer med funktionshinder, har förutsättningar att faktiskt få tillgång till förfarandena och lägga fram de underlag som behövs för att styrka ansökan om internationellt skydd.

21. Nationella åtgärder för att identifiera och dokumentera symptom på tortyr eller andra allvarliga former av fysiskt eller psykiskt våld, däribland sexuellt våld, i förfaranden som omfattas av detta direktiv bör bland annat bygga på principerna för effektiv utredning och dokumentation av tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (Istanbulprotokollet).

22. För att åstadkomma verklig jämställdhet mellan manliga och kvinnliga sökande bör prövningen ta hänsyn till könsrelaterade aspekter. I synnerhet bör de personliga intervjuerna anordnas på ett sätt som tillåter både manliga och kvinnliga sökande att tala om sina erfarenheter avseende könsrelaterad förföljelse. Komplexa könsrelaterade aspekter bör tillmätas vederbörlig vikt i förfaranden som avser begreppen säkert tredjeland, säkert ursprungsland eller efterföljande ansökan.

23. I överensstämmelse med FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989 bör barnets bästa komma i främsta rummet när medlemsstaterna genomför detta direktiv.

24. Förfaranden för att pröva behovet av internationellt skydd bör anordnas på ett sätt som tillåter de behöriga myndigheterna att göra en noggrann prövning av ansökningar om internationellt skydd.

⎢2005/85/EG skäl 15

? ny

25. Om en person gör en efterföljande ansökan utan att nya bevis eller skäl läggs fram, skulle det vara orimligt om medlemsstaterna vore skyldiga att genomföra ett nytt fullständigt prövningsförfarande. I dessa fall bör medlemsstaterna få ? avvisa ansökan i enlighet med res judicata-principen ⎪ välja mellan förfaranden som innebär undantag från de garantier som den asylsökande vanligen åtnjuter.

⎢2005/85/EG skäl 16

? ny

26. Många asylansökningar ansökningar ? om internationellt skydd ⎪ görs vid gränsen eller i en transitzon i en medlemsstat före ett beslut om den sökandes inresa. Medlemsstaterna bör kunna ? införa rutiner för bedömingen av om ansökan ska prövas eller ej samt för prövningen i sak som gör det möjligt att fatta beslut om ansökningar som gjorts vid gränsen eller transitzoner ⎪ behålla befintliga förfaranden som är anpassade till den särskilda situationen för dessa sökande vid gränsen. Gemensamma regler bör fastställas om eventuella undantag i sådana fall från de garantier som de asylsökande vanligen åtnjuter. Förfaranden vid gränserna bör huvudsakligen avse sådana sökande som inte uppfyller villkoren för inresa på medlemsstaternas territorium.

⎢2005/85/EG skäl 17

? ny

27. En nyckelfråga när det gäller att bedöma hur välgrundad en asylansökan ansökan ? om internationellt skydd ⎪är, är den sökandes säkerhet i det egna ursprungslandet. Om ett tredjeland kan anses vara ett säkert ursprungsland bör medlemsstaterna kunna fastställa dess säkerhet och förutsätta att det är säkert för en särskild sökande, såvida han eller hon inte lägger fram allvarliga motbevis.

⎢2005/85/EG skäl 18

28. Med tanke på den harmoniseringsnivå som nåtts för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar, bör gemensamma kriterier för att fastställa tredjeländer som säkra ursprungsländer upprättas.

⎢2005/85/EG skäl 19

Om rådet har försäkrat sig om att dessa kriterier uppfylls avseende ett visst ursprungsland och följaktligen har införlivat detta i den gemensamma minimiförteckning över säkra ursprungsländer som skall antas i enlighet med detta direktiv, bör medlemsstaterna vara skyldiga att behandla ansökningar från personer med medborgarskap i det landet, eller statslösa personer som tidigare hade hemvist i det landet, på grundval av presumtion som ej utesluter motbevisning av säkerheten i det landet. Mot bakgrund av att det är av politisk vikt att säkra ursprungsländer fastställs, särskilt med tanke på följderna av en bedömning av människorättssituationen i ett ursprungsland och dess följder för Europeiska unionens politik när det gäller yttre förbindelser, bör rådet fatta alla beslut om upprättande eller ändring av förteckningen efter samråd med Europaparlamentet.

⎢2005/85/EG skäl 20 (anpassad)

Till följd av Bulgariens och Rumäniens ställning som kandidatländer för anslutning till Europeiska unionen och de framsteg dessa kandidatländer har gjort bör de betraktas som säkra ursprungsländer enligt detta direktiv fram till anslutningsdagen.

⎢2005/85/EG skäl 21

? ny

29. Fastställande av ett tredjeland som säkert ursprungsland i enlighet med detta direktiv garanterar inte någon absolut säkerhet för medborgare i dessa länder. Det ligger i sakens natur att vid den bedömning som ligger till grund för detta fastställande kan hänsyn tas endast till de allmänna civila, rättsliga och politiska förhållandena i landet samt till huruvida aktörer som utövar förföljelse, tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, i praktiken åläggs sanktioner om de befinns skyldiga i det berörda landet. Om en sökande visar att det föreligger tungt vägande ? giltiga ⎪ skäl till att anse att landet inte är säkert när det gäller hans eller hennes särskilda omständigheter är det därför viktigt att fastställandet av landet som säkert inte längre kan anses vara relevant för honom eller henne.

⎢2005/85/EG skäl 22 (anpassad)

?ny

30. Medlemsstaterna bör pröva alla ansökningar i sak, det vill säga bedöma om sökanden i fråga har rätt till flyktingstatus √ internationellt skydd ∏ i enlighet med rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet[15] direktiv […/../EG] [skyddsdirektivet], förutom då det föreliggande direktivet föreskriver något annat, särskilt om det rimligtvis kan antas att ett annat land skulle göra prövningen eller lämna tillräckligt skydd. Medlemsstaterna bör i synnerhet inte vara skyldiga att bedöma sakskälen i en asylansökan ansökan ? om internationellt skydd ⎪ om ett första asylland har beviljat sökanden flyktingstatus eller tillräckligt skydd av annat slag och sökanden kommer att åter släppas in i detta land.

⎢2005/85/EG skäl 23

? ny

31. Medlemsstaterna bör inte heller vara skyldiga att bedöma en asylansökan ansökan ? om internationellt skydd ⎪ i sak om sökanden på grund av ? tillräcklig ⎪ anknytning till ett tredjeland enligt definitionen i nationell lagstiftning rimligtvis kan förväntas söka skydd i detta tredjeland ?, och det finns anledning att anta att den sökande kommer att få resa in eller resa in på nytt i det landet ⎪. Medlemsstaterna bör endast gå vidare på denna grund om denna särskilda sökande skulle vara säker i det berörda tredjelandet. För att undvika sekundära förflyttningar bland sökande bör gemensamma principer för medlemsstaternas övervägande eller fastställande av säkra ursprungsländer upprättas.

⎢2005/85/EG skäl 24

? ny

32. När det gäller vissa europeiska tredjeländer som iakttar särskilt strikta normer avseende mänskliga rättigheter och skydd av flyktingar bör medlemsstaterna tillåtas att inte pröva eller inte fullständigt pröva ansökningar för sökande som reser in på deras territorium från sådana europeiska tredjeländer. Med tanke på de eventuella följderna för sökanden av en begränsad eller utelämnad prövning, bör denna tillämpning av begreppet säkra tredjeländer begränsas till sådana fall som rör tredjeländer avseende vilka rådet har förvissat sig om att de strikta normerna för säkerhet i det berörda tredjelandet är uppfyllda i enlighet med detta direktiv. Rådet bör fatta beslut i denna fråga efter samråd med Europaparlamentet.

⎢2005/85/EG skäl 25

De gemensamma normer som rör de båda koncepten för säkra tredjeländer enligt detta direktiv är sådana att deras praktiska konsekvenser beror på om det berörda tredjelandet tillåter sökanden i fråga att resa in på dess territorium.

⎢2005/85/EG skäl 26

? ny

33. När det gäller återkallande av flyktingstatus ? eller subsidiärt skydd ⎪ bör medlemsstaterna se till att de personer som ? beviljats internationellt skydd ⎪ har flyktingstatus vederbörligen informeras om en eventuell ny bedömning av deras status och får tillfälle att lägga fram sina synpunkter innan myndigheterna fattar ett motiverat beslut att återkalla skyddet. Dessa garantier får dock undvaras om skälen till upphörandet av flyktingstatusen inte sammanhänger med en ändring av de villkor som låg till grund för erkännandet.

⎢2005/85/EG skäl 27

? ny

34. En grundläggande princip i gemenskapslagstiftningen återspeglas i det faktum att beslut som fattats om en asylansökan ? ansökan om internationellt skydd ⎪ och om återkallande av flyktingstatus ? eller subsidiärt skydd ⎪ är föremål för ett effektivt rättsmedel inför domstol i enlighet med artikel 234 i fördraget. Rättsmedlets effektivitet, även när det gäller prövning av berörda sakförhållanden, är beroende av det administrativa och rättsliga systemet i varje medlemsstat som helhet.

⎢2005/85/EG skäl 28

35. I enlighet med artikel 64 i fördraget påverkar detta direktiv inte medlemsstaternas ansvar för att upprätthålla lag och ordning och skydda den inre säkerheten.

⎢2005/85/EG skäl 29 (anpassad)

?ny

36. Detta direktiv reglerar inte ? mellanstatliga ⎪ förfaranden som omfattas av rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 förordning (EG) nr […/…] [om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan ansökan ? om internationellt skydd ⎪ som en tredjelandsmedborgare ? eller statslös person ⎪[16] har gett in i någon medlemsstat (Dublinförordningen).].

∫ ny

37. Sökande på vilka förordning (EG) nr […/…] [Dublinförordningen] är tillämplig bör få tillgång till de grundläggande principer och garantier som fastställs i det här direktivet och särskilda garantier i enlighet med förordning (EG) nr […/…] [Dublinförordningen].

⎢2005/85/EG skäl 30

38. Genomförandet av detta direktiv bör utvärderas regelbundet minst vartannat år.

⎢2005/85/EG skäl 31

? ny

39. Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att införa miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus ? internationellt skydd ⎪, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

⎢2005/85/EG skäl 32 (anpassad)

I enlighet med artikel 3 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, har Förenade kungariket genom en skrivelse av den 24 januari 2001 meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av detta direktiv.

⎢2005/85/EG skäl 33 (anpassad)

I enlighet med artikel 3 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, har Irland genom en skrivelse av den 14 februari 2001 meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av detta direktiv.

⎢2005/85/EG skäl 34

40. I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som därför varken är bindande för eller tillämpligt i Danmark.

∫ny

41. Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som innebär en innehållsmässig ändring i förhållande till det tidigare direktivet. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av det tidigare direktivet.

42. Detta direktiv får inte påverka medlemsstaternas skyldigheter avseende den tidsfrist för införlivande av direktivet i nationell lagstiftning som anges i bilaga III del B.

⎢2005/85/EG

? ny

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

Syftet med detta direktiv är att fastställa miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av ? internationellt skydd i enlighet med direktiv …/…/EG [skyddsdirektivet]⎪ flyktingstatus.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

a) Genèvekonventionen : konventionen av den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning, ändrad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967.

b) ansökan eller asylansökan : en ansökan som görs av en tredjelandsmedborgare eller statslös person och som kan förstås som en begäran om internationellt skydd från en medlemsstat i enlighet med Genèvekonventionen. En ansökan om internationellt skydd antas vara en asylansökan, om inte personen i fråga uttryckligen begär en annan typ av skydd som det kan ansökas om separat.

∫ny

b) ansökan eller ansökan om internationellt skydd : en ansökan om skydd som ges in till en medlemsstat av en tredjelandsmedborgare eller statslös person och där det finns skäl att anta att personen söker flyktingstatus eller subsidiärt skydd och att denne inte uttryckligen ansöker om en annan typ av skydd som ligger utanför tillämpningsområdet för direktiv […/../EG] [skyddsdirektivet] och som kan omfattas av en separat ansökan.

⎢2005/85/EG

? ny

c) sökande eller ? sökande av internationellt skydd ⎪ asylsökande : en tredjelandsmedborgare eller statslös person som har ansökt om asyl ? internationellt skydd ⎪ och vars ansökan ännu inte har lett till ett slutligt beslut.

∫ny

d) sökande med särskilda behov : sökande som på grund av ålder, kön, funktionshinder, mentala hälsoproblem eller sviter av tortyr, våldtäkt eller andra allvarliga former av psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld behöver särskilda garantier för att kunna utnyttja de rättigheter eller uppfylla de skyldigheter som följer av detta direktiv.

⎢2005/85/EG (anpassad)

?ny

d)e) slutligt beslut : ett beslut om huruvida en tredjelandsmedborgare eller statslös person ska beviljas flyktingstatus ? eller internationellt skydd ⎪ i enlighet med direktiv 2004/83/EG direktiv […./../EG] [skyddsdirektivet] och som inte längre kan överklagas i enlighet med kapitel V i det här direktivet, oberoende av om ett sådant överklagande innebär att sökandena får stanna i de berörda medlemsstaterna i avvaktan på resultatet, med förbehåll för bilaga III i det här direktivet.

e)f) beslutande myndighet : en myndighet med domstolsliknande uppgifter eller en administrativ myndighet i en medlemsstat som är ansvarig för att pröva asylansökningar ? ansökningar om internationellt skydd ⎪ och behörig att fatta beslut i första instans i sådana ärenden, med förbehåll för bilaga I.

f)g) flykting : en tredjelandsmedborgare eller statslös person som uppfyller kraven enligt artikel 1 i Genèvekonventionen såsom den återges i 2d i direktiv 2004/83/EG direktiv […./../EG] [skyddsdirektivet].

∫ny

h) person som uppfyller kraven för att beviljas subsidiärt skydd : en tredjelandsmedborgare eller statslös person som uppfyller kraven enligt artikel 2f i direktiv […/../EG] [skyddsdirektivet].

i) internationellt skydd : en medlemsstats erkännande av en tredjelandsmedborgare eller en statslös person som flykting eller som en person som uppfyller kraven för att beviljas subsidiärt skydd.

⎢2005/85/EG (anpassad)

g)j) flyktingstatus : en medlemsstats erkännande av en tredjelandsmedborgare eller √ en ∏ statslös person som flykting.

∫ny

k) status som subsidiärt skyddsbehövande : en medlemsstats erkännande av en tredjelandsmedborgare eller en statslös person som en person som uppfyller kraven för att beviljas subsidiärt skydd.

l) underårig : en tredjelandsmedborgare eller en statslös person under arton år.

⎢2005/85/EG (anpassad)

?ny

h)m) ensamkommande barn : en person som är yngre än arton år och som anländer till medlemsstaternas territorium utan att vara i sällskap med en vuxen som enligt lag eller sedvana ansvarar för honom eller henne, så länge som han eller hon inte faktiskt tas om hand av en sådan person; begreppet omfattar också underåriga som lämnas ensamma utan medföljande vuxen efter det att de rest in på en medlemsstats territorium ? en underårig enligt definitionen i artikel 2.l i direktiv […./.../EG] [skyddsdirektivet];⎪

i)n) företrädare : en person som agerar för en organisations räkning vilken företräder ett ensamkommande barn i egenskap av förmyndare, en person som agerar för en nationell organisations räkning vilken ansvarar för underårigas omvårdnad och välbefinnande eller någon annan lämplig företrädare som utsetts att värna om hans eller hennes bästa.? en person som utsetts av behöriga myndigheter för att i egenskap av förmyndare bistå och företräda ett ensamkommande barn med barnets bästa för ögonen och för att vid behov företräda barnet rättsligt. ⎪

j)o) återkallande av flyktingstatus ? internationellt skydd ⎪: ett beslut av en behörig myndighet om att återkalla, upphäva eller vägra att förnya en persons . flyktingstatus ? eller status som subsidiärt skyddsbehövande ⎪ i enlighet med direktiv 2004/83/EG direktiv […./../EG] [skyddsdirektivet].

k)p) stanna kvar i medlemsstaten : att stanna kvar på den medlemsstats territorium där asylansökan ? ansökan om internationellt skydd ⎪ har lämnats in eller håller på att prövas, inbegripet vid gränsen eller i denna medlemsstats transitzoner.

Artikel 3

Tillämpningsområde

43. Detta direktiv är tillämpligt på alla asylansökningar ? ansökningar om internationellt skydd ⎪ som lämnas in på medlemsstaternas territorium, inbegripet vid gränsen ?, på territorialvattnet ⎪ eller i deras transitzoner, samt på återkallande av flyktingstatus ? internationellt skydd ⎪.

44. Detta direktiv är inte tillämpligt på ansökningar om diplomatisk eller territoriell asyl som lämnas in till medlemsstaternas beskickningar.

3. När medlemsstater tillämpar eller inför ett förfarande där asylansökningar prövas både som ansökningar på grundval av Genèvekonventionen och som ansökningar om andra typer av internationellt skydd som grundar sig på omständigheter samt fastställs i artikel 15 i direktiv 2004/83/EG skall de tillämpa det här direktivet under hela förfarandet.

43. Medlemsstaterna får dessutom besluta att tillämpa detta direktiv på förfaranden för att fatta beslut om ansökningar om alla typer av internationellt skydd ? som inte ingår i tillämpningsområdet för direktiv […./.../EG] [skyddsdirektivet] ⎪.

⎢2005/85/EG

? ny

Artikel 4

Ansvariga myndigheter

1. Medlemsstaterna ska för alla förfaranden utse en beslutande myndighet som ska ansvara för en korrekt prövning av ansökningarna enligt detta direktiv, särskilt artikel 8.2 och artikel 9. ð Medlemsstaterna ska se till att myndigheten har tillräckligt många kompetenta och specialiserade medarbetare för att utföra arbetsuppgifterna inom föreskriven tid. Medlemsstaterna ska därför sörja för att den personal som prövar ansökningarna och fattar beslut om internationellt skydd får grundläggande utbildning och fortbildning. ï

∫ny

45. 2. Den utbildning och fortbildning som nämns i punkt 1 ska särskilt omfatta följande:

a) Materiella bestämmelser och förfarandebestämmelser om internationellt skydd och mänskliga rättigheter, däribland principen om non-refoulement och diskrimineringsförbudet i relevanta internationella och gemenskapsrättsliga instrument.

b) Genus-, trauma- och åldersaspekter.

c) Användningen av upplysningar om ursprungsland.

d) Intervjuteknik, däribland interkulturell kommunikation.

e) Identifiering och dokumentering av tecken eller symptom på tortyr.

f) Bevisprövning, däribland principen om att hellre fria än fälla (in dubio pro reo).

g) Rättspraxis som är relevant för prövning av ansökningar om internationellt skydd.

⎢2005/85/EG

I enlighet med artikel 4.4 i förordning (EG) nr 343/2003 skall asylansökningar som lämnas in i en medlemsstat till myndigheterna i en annan medlemsstat som utför inresekontroller i den förstnämnda medlemsstaten behandlas av den medlemsstat på vars territorium ansökan lämnas in.

⎢2005/85/EG (anpassad)

?ny

23. Medlemsstaterna får dock föreskriva att en annan myndighet skall vara ansvarig då syftetna är att: ?handlägga ärenden enligt förordning (EG) nr …/… [Dublinförordningen].⎪

a) handlägga fall där man överväger att överföra sökanden till en annan stat enligt reglerna om kriterier och mekanismer för att fastställa vilken stat som skall ansvara för prövningen av en asylansökan, så länge som överförandet inte har ägt rum eller mottagarstaten har vägrat att överta eller återta sökanden,

b) fatta ett beslut om ansökan med hänsyn till nationella säkerhetsbestämmelser, förutsatt att den beslutande myndigheten rådfrågas innan beslutet fattas om huruvida sökanden skall betraktas som flykting enligt direktiv 2004/83/EG,

c) göra en preliminär prövning enligt artikel 32, förutsatt att myndigheten i fråga har tillgång till sökandens akt avseende den tidigare ansökan,

d) handlägga fall inom ramen för de förfaranden som avses i artikel 35.1,

e) neka inresa inom ramen för det förfarande som avses i artikel 35.2–35.5, på de villkor och enligt det förfaringssätt som anges i de punkterna,

f) fastställa att en sökande försöker resa in i eller har rest in i medlemsstaten från ett säkert tredjeland enligt artikel 36, på de villkor och enligt det förfaringssätt som anges i den artikeln.

34. Om √ en myndighet ∏ myndigheter utses √ utses ∏ enligt punkt 23 skall medlemsstaterna se till att personalen vid √ myndigheten ∏ dessa myndigheter har lämpliga kunskaper eller får den utbildning som krävs för att kunna fullgöra sina skyldigheter vid genomförandet av detta direktiv.

∫ny

5. Ansökningar om internationellt skydd som lämnas in i en medlemsstat till myndigheterna i en annan medlemsstat som utför inresekontroller i den förstnämnda medlemsstaten ska behandlas av den medlemsstat på vars territorium ansökan lämnas in.

⎢2005/85/EG

? ny

Artikel 5

Förmånligare bestämmelser

Medlemsstaterna får införa eller bibehålla förmånligare normer för förfaranden för beviljande och återkallande av flyktingstatus, förutsatt att de normerna är förenliga med detta direktiv.

KAPITEL II

GRUNDLÄGGANDE PRINCIPER OCH GARANTIER

Artikel 6

Rätt till prövning av ansökan

1. Medlemsstaterna får ställa som krav att asylansökan lämnas in av den som ansökan gäller och/eller på en angiven plats.

∫ny

1. Medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter som ska ansvara för att ta emot och diarieföra ansökningar om internationellt skydd. Utan att det hindrar tillämpningen av punkt 5, 6, 7 eller 8, får medlemsstaterna ställa som krav att ansökan om internationellt skydd ska lämnas in personligen av den som ansökan gäller och/eller på en angiven plats.

2. Medlemsstaterna ska se till att den som vill ansöka om internationellt skydd får faktisk möjlighet att lämna in en ansökan till den behöriga myndigheten så snart som möjligt.

⎢2005/85/EG

? ny

23. Medlemsstaterna ska se till att varje enskild myndig person med rättskapacitet har rätt att lämna in en ? ansökan om internationellt skydd ⎪ asylansökan för sin egen räkning.

34. Medlemsstaterna får föreskriva att en asylsökande får lämna in asylansökningar för personer som är beroende av honom eller henne för sin försörjning. I sådana fall skall medlemsstaterna säkerställa att myndiga personer som är beroende av sökanden för sin försörjning samtycker till att en ansökan lämnas in för deras räkning och, om de inte skulle godta detta, att de ges möjlighet att själva lämna in en ansökan.

Samtycke ska begäras när ansökan lämnas in, eller senast i samband med den personliga intervjun med den myndiga person som är beroende av sökanden för sin försörjning. ?Innan samtycke begärs ska alla myndiga personer som är beroende av sökanden för sin försörjning enskilt informeras om de relevanta följderna och om deras rätt att göra en separat ansökan om internationellt skydd. ⎪

∫ny

5. Medlemsstaterna ska se till att underåriga har rätt att ansöka om internationellt skydd antingen själv eller via sina föräldrar eller någon annan myndig familjemedlem.

6. Medlemsstaterna ska se till att de organ som avses i artikel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG[17] har rätt att lämna in en ansökan om internationellt skydd för ensamkommande barn, om organen efter en individuell prövning av barnets situation anser att barnet kan ha sådant behov av skydd som avses i direktiv […/../EG] [skyddsdirektivet].

⎢2005/85/EG

? ny

47. Medlemsstaterna får genom nationell lagstiftning fastställa

a) i vilka fall en underårig har rätt att lämna in en asylansökan för sin egen räkning,

b) i vilka fall en ansökan för ett ensamkommande barn måste lämnas in av en företrädare enligt artikel 1721.1 a,

c) i vilka fall inlämnandet av en asylansökan ? ansökan om internationellt skydd ⎪ även anses inbegripa inlämnande av en asylansökan ? ansökan om internationellt skydd ⎪ för eventuella ogifta underåriga.

5. Medlemsstaterna skall se till att de myndigheter som en person som önskar lämna in en asylansökan kan komma att vända sig till är i stånd att informera personen i fråga om hur han eller hon kan lämna in en sådan ansökan och/eller får kräva att dessa myndigheter skall vidarebefordra ansökan till den behöriga myndigheten.

∫ny

8. Medlemsstaterna ska se till att gränsvakter, polis och immigrationsmyndigheter samt personal vid anläggningar för kvarhållande i förvar FORTSÄTT HÄR får instruktioner och nödvändig utbildning för att hantera ansökningar om internationellt skydd. Om dessa myndigheter utsetts till behöriga myndigheter enligt punkt 1 ska instruktionerna omfatta ett krav på att diarieföra ansökan. I övriga fall ska instruktionerna kräva att ansökan, tillsammans med alla relevanta upplysningar, överlämnas till den myndighet som är behörig att diarieföra den.

Medlemsstaterna ska se till att övriga myndigheter som en person som önskar lämna in en asylansökan kan komma att vända sig till är i stånd att informera personen om hur och var ansökan kan lämna in och medlemsstaterna får även kräva att dessa myndigheter ska vidarebefordra ansökan till den behöriga myndigheten.

9. En ansökan om internationellt skydd ska diarieföras av den behöriga myndigheten inom 72 timmar från det att önskan om att ansöka om internationellt skydd uttryckts, i enlighet med punkt 8 första stycket.

Artikel 7

Information och rådgivning vid gränsövergångsställen och anläggningar för kvarhållande i förvar

1. Medlemsstaterna ska se till att upplysningar om de förfaranden som ska följas för att ansökan om internationellt skydd ställs till förfogande

a) vid gränsövergångsställen, däribland transitzoner, vid yttre gränser och

b) i anläggningar för kvarhållande i förvar.

2. Medlemsstaterna ska tillhandahålla tolkning för att etablera kommunikationen mellan personer som vill ansöka om internationellt skydd och gränsvakter eller personal vid anläggningar för kvarhållande i förvar.

3. Medlemsstaterna ska se till att organisationer som enligt överenskommelse med medlemsstaternas behöriga myndigheter lämnar råd och stöd till personer som söker internationellt skydd har tillträde till gränsövergångsställen, däribland transitzoner, och anläggningar för kvarhållande i förvar.

Medlemsstaterna får anta bestämmelser om sådana organisationers närvaro på de områden som avses i denna artikel.

⎢2005/85/EG

? ny

Artikel 78

Rätt att stanna kvar i medlemsstaten under prövningen av ansökan

1. De sökande ska ha rätt att stanna kvar i medlemsstaten enbart så länge som förfarandet pågår till dess att den beslutande myndigheten har fattat beslut i enlighet med de förfaranden i första instans som fastställs i kapitel III. Rätten att stanna kvar ska inte utgöra ett berättigande till uppehållstillstånd.

2. Medlemsstaterna får avvika från denna regel endast när en efterföljande ansökan i enlighet med artiklarna 32 och 34 ? görs ⎪ inte kommer att prövas vidare ? i enlighet med artikel 35.8 ⎪ eller när de kommer att överlämna eller i förekommande fall utlämna en person antingen till en annan medlemsstat enligt skyldigheter i enlighet med en europeisk arresteringsorder[18] eller på annat sätt, eller till ett tredjeland ?, som dock inte får vara den sökandes ursprungsland, ⎪ eller till internationella brottmålsdomstolar eller tribunaler.

∫ny

3. En medlemsstat får utlämna en sökande till tredjeland i enlighet med punkt 2 endast om de behöriga myndigheterna är säkra på att ett utlämningsbeslut inte kommer att resultera i direkt eller indirekt refoulement i strid med medlemsstatens internationella åtaganden.

⎢2005/85/EG (anpassad)

?ny

Artikel 89

Krav som ställs på prövningen av ansökningar

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 23.4 i Medlemsstaterna ska se till att asylansökningar ? ansökningar om internationellt skydd ⎪ inte avslås eller nekas prövning enbart på den grunden att de inte har lämnats in så snart som möjligt.

∫ny

2. Ansökningar om internationellt skydd ska först prövas för att utreda om den sökande är att anse som flykting. Om inte, ska ansökan prövas för att se om den sökande kan beviljas subsidiärt skydd.

⎢2005/85/EG (anpassad)

?ny

23. Medlemsstaterna ska se till att den beslutande myndigheten fattar sina beslut om ? ansökningar om internationellt skydd ⎪ asylansökningar efter en korrekt prövning. Medlemsstaterna ska därför se till att

a) ansökningar prövas och beslut fattas individuellt, objektivt och opartiskt,

b) exakt och aktuell information erhålls från olika källor, t.ex. från Förenta nationernas flyktingkommissariat (UNHCR) ? eller europeiska byrån för samarbete i asylfrågor⎪, om den allmänna situation som råder i de asylsökandes ursprungsländer och, vid behov, i de länder som de asylsökande har rest igenom, och att denna information görs tillgänglig för den personal som ansvarar för att pröva asylansökningar och fatta beslut om dessa ? samt för den sökande och dennes juridiska rådgivare om den beslutande myndigheten väger in dessa uppgifter när beslutet ska fattas ⎪,

c) den personal som har att pröva ansökningar och fatta beslut om dessa har kunskaper om tillämpliga normer på området för asyl- och flyktinglagstiftning,.

∫ny

d) den personal som har att pröva ansökningar och fatta beslut om dessa får instruktioner och har möjlighet att vid behov inhämta råd från experter i särskilda frågor, t.ex. medicinska spörsmål, frågor om kulturella förhållanden, barn eller könsrelaterade frågor.

⎢2005/85/EG

? ny

34. De myndigheter som anges i kapitel V ska, genom den beslutande myndigheten, genom sökanden eller på annat sätt, få tillgång till den allmänna information som avses i punkt 23b, när denna behövs för att de ska kunna utföra sitt arbete.

45. Medlemsstaterna får ? ska ⎪ föreskriva regler för översättning av handlingar som är relevanta för prövningen av ansökningar.

Artikel 910

Krav som ställs på beslut av den beslutande myndigheten

1. Medlemsstaterna ska se till att beslut om asylansökningar ? internationellt skydd ⎪ meddelas skriftligen.

2. När en ansökan ? om flyktingstatus eller subsidiärt skydd ⎪ avslås ska medlemsstaterna dessutom se till att de faktiska och rättsliga skälen för detta anges i beslutet och att det ges skriftlig information om hur ett beslut som går sökanden emot kan överklagas.

Medlemsstaterna behöver inte uppge skälen för att inte bevilja flyktingstatus i beslutet om sökanden beviljas en status som ger samma rättigheter och förmåner enligt den nationella lagstiftningen och gemenskapslagstiftningen som flyktingstatus enligt direktiv 2004/83/EG. I dessa fall skall medlemsstaterna se till att skälen för att inte bevilja flyktingstatus uppges i sökandens akt och att sökanden på begäran får tillgång till sin akt.

Dessutom Medlemsstaterna behöver inte lämna skriftlig information om hur ett negativt beslut skall överklagas tillsammans med beslutet om sökanden har försetts med informationen i ett tidigare skede antingen skriftligen eller med hjälp av elektroniska medel som är tillgängliga för sökanden.

3. För de ändamål som avses i artikel 6.3.4, och när ansökan grundar sig på samma skäl, får medlemsstaterna fatta ett enda beslut som omfattar samtliga personer som är beroende av sökanden för sin försörjning.

∫ny

4. Punkt 3 ska inte tillämpas på ärenden där det faktum att en persons individuella förhållanden röjs för dennes familjemedlemmar kan innebära fara för personens intressen, bland annat vid könsrelaterad eller åldersbaserad förföljelse. I sådana fall ska ett separat beslut fattas om den berörda personen.

⎢2005/85/EG (anpassad)

?ny

Artikel 1011

Garantier för asylsökande ? den som söker internationellt skydd ⎪

1. Medlemsstaterna ska se till att alla asylsökande ? som sökt internationellt skydd ⎪ omfattas av följande garantier i samband med de förfaranden som föreskrivs i kapitel III:

a) Sökandena ska upplysas på ett språk som de rimligen kan förväntas förstå om det förfarande som ska följas och om sina rättigheter och skyldigheter under detta förfarande och de tänkbara konsekvenserna av att inte uppfylla sina skyldigheter och inte samarbeta med myndigheterna. De ska upplysas om den tidsram och de medel som står till deras förfogande för att uppfylla skyldigheten att lägga fram de fakta som avses i artikel 4 i direktiv 2004/83/EGdirektiv […./../EG] [skyddsdirektivet]. Informationen ska tillhandahållas i så god tid att de kan utöva de rättigheter som garanteras genom det här direktivet och uppfylla de skyldigheter som anges i artikel 1112.

b) Sökandena ska närhelst så är nödvändigt få hjälp av en tolk som kan framföra deras argument till de behöriga myndigheterna. Medlemsstaterna ska anse det vara nödvändigt att tillhandahålla tolk åtminstone när den beslutande myndigheten kallar sökanden till en intervju i enlighet med artiklarna 12 och 13 13, 14, ? 15, 16 och 30⎪ och adekvat kommunikation inte kan säkerställas utan sådana tjänster. I detta fall, liksom i andra situationer då de behöriga myndigheterna kallar in sökanden, ska kostnaderna för tolken täckas med offentliga medel.

c) Sökandena får inte nekas möjlighet att meddela sig med UNHCR eller någon annan organisation som verkar för flyktingkommissariatets räkning på medlemsstatens territorium enligt avtal med ? lämnar juridisk rådgivning eller stöd till asylsökande i enlighet med den nationella lagstiftningen i ⎪ medlemsstaten.

d) Sökandena ska inom skälig tid underrättas om vilket beslut den beslutande myndigheten har fattat om deras asylansökan ? ansökan om internationellt skydd ⎪. Om en juridisk rådgivare eller annan rådgivare rättsligt företräder sökanden, får medlemsstaterna välja att underrätta honom eller henne om beslutet i stället för den asylsökande ? som sökt internationellt skydd ⎪.

e) Sökandena ska på ett språk som de rimligen kan förväntas förstå informeras om resultatet av det beslut som fattats av den beslutande myndigheten, om de inte biträds eller företräds av en juridisk rådgivare eller annan rådgivare och om kostnadsfritt rättsligt bistånd inte tillhandahålls. Denna information ska i enlighet med bestämmelserna i artikel 910.2 innefatta upplysningar om möjligheterna att överklaga ett beslut som går dem emot.

2. Medlemsstaterna ska i fråga om de förfaranden som föreskrivs i kapitel V se till att alla asylsökande omfattas av garantier motsvarande dem som anges i punkt 1 led b, c och d i denna artikel.

Artikel 1112

De asyl ? sökandes ⎪ skyldigheter

1. ?De som söker internationellt skydd ska samarbeta med de behöriga myndigheterna för att man ska kunna fastställa deras identitet och andra uppgifter som avses i artikel 4.2 i direktiv […./../EG] [skyddsdirektivet].⎪ Medlemsstaterna får ålägga de asylsökande √ övriga ∏ skyldigheter att samarbeta med de behöriga myndigheterna i den utsträckning behandlingen av ansökan kräver.

2. Medlemsstaterna får särskilt föreskriva att

a) de asylsökande ska rapportera till de behöriga myndigheterna eller infinna sig där personligen, antingen genast eller vid en angiven tidpunkt,

b) de asylsökande måste överlämna handlingar de innehar som är av betydelse för prövning av ansökan, t.ex. egna pass,

c) de asylsökande ska informera de behöriga myndigheterna om sin aktuella bostadsort eller adress samt om ändringar av dessa snarast möjligt. Medlemsstaterna får föreskriva att sökanden måste ta emot eventuella underrättelser på den senaste bostadsort eller adress som han eller hon har uppgivit,

d) de behöriga myndigheterna får kroppsvisitera sökanden och söka igenom de föremål han eller hon bär med sig ð, men visitationen ska utföras av någon med samma kön som den sökande, ï

e) de behöriga myndigheterna får ta ett fotografi av sökanden, och

f) de behöriga myndigheterna får registrera sökandens muntliga utsagor, förutsatt att han eller hon blivit upplyst om detta i förväg.

Artikel 1213

Personlig intervju

1. Innan den beslutande myndigheten fattar något beslut ska den asylsökande ges tillfälle att höras om sin asyl ansökan ? om internationellt skydd ⎪ av en person som är behörig att utföra en sådan intervju enligt nationell lagstiftning. ?Intervjuer om innehållet i en ansökan om internationellt skydd ska alltid utföras av personal vid den beslutande myndigheten. ⎪

Medlemsstaterna får även ge varje myndig person som är beroende av den asylsökande för sin försörjning och som avses i artikel 6.3 möjlighet att genomgå en personlig intervju.

∫ny

Om den sökande har ansökt om internationellt skydd även för personer som är beroende av sökanden, ska alla vuxna bland dessa personer ges tillfälle att uttrycka sin åsikt enskilt och intervjuas om sin ansökan.

⎢2005/85/EG (anpassad)

? ny

Medlemsstaterna får genom nationell lagstiftning fastställa i vilka fall en underårig ska ges möjlighet till en personlig intervju.

2. Den personliga intervjun ? om innehållet i ansökan ⎪ behöver inte genomföras om

a) den beslutande myndigheten kan fatta ett positivt beslut ? om flyktingstatus ⎪ på grundval av tillgänglig bevisning, eller

b) den behöriga myndigheten redan har haft ett möte med sökanden för att hjälpa honom eller henne att fylla i sin ansökan och överlämna väsentliga uppgifter för ansökan i enlighet med artikel 4.2 i direktiv 2004/83/EG, eller

c) den beslutande myndigheten på grundval av en fullständig prövning av den information som sökanden har lämnat betraktar ansökan som ogrundad i de fall när de omständigheter föreligger som anges i artikel 23.4 a, c, g, h och j.

3. Den personliga intervjun behöver heller inte genomföras om

b) detta möter praktiska hinder, särskilt om den behöriga myndigheten anser att sökanden inte bör eller kan höras på grund av varaktiga omständigheter som ligger utanför hans eller hennes kontroll. Om oklarhet råder ð ska den behöriga myndigheten anlita en medicinsk sakkunnig för att fastställa om tillståndet är övergående eller permanent. ï får medlemsstaterna begära ett intyg från läkare eller psykolog

Om medlemsstaten inte erbjuder den sökande möjlighet till en personlig intervju i enlighet med denna punkt led b eller, vid behov, till en intervju för personer som är beroende av den asylsökande för sin försörjning, ska skäliga ansträngningar göras för att ge sökanden eller personer som är beroende av sökanden för sin försörjning möjlighet att lämna ytterligare upplysningar.

43. Även om någon personlig intervju som avses i denna artikel inte har genomförts, ska den beslutande myndigheten kunna fatta beslut i ett asylärende ? om internationellt skydd ⎪.

54. Även om någon personlig intervju enligt punkt 2 b och c samt punkt 3 inte har genomförts, ska detta inte påverka den beslutande myndighetens beslut i negativ riktning.

65. Oberoende av artikel 2024.1 får medlemsstaterna när de fattar beslut om en asylansökan ? internationellt skydd ⎪ beakta att sökanden inte har infunnit sig för en personlig intervju, såvida inte han eller hon haft godtagbara skäl för att inte infinna sig.

Artikel 1314

Krav på den personliga intervjun

1. Personliga intervjuer ska normalt äga rum utan att familjemedlemmar är närvarande såvida inte den beslutande myndigheten finner det nödvändigt för en korrekt prövning att andra familjemedlemmar är närvarande.

2. En personlig intervju ska genomföras under förhållanden som garanterar tillbörlig sekretess.

3. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att personliga intervjuer genomförs under sådana förhållanden att sökandena kan lägga fram skälen för sina ansökningar på ett heltäckande sätt. Medlemsstaterna ska därför

a) se till att intervjuaren är tillräckligt kompetent att om möjligt beakta de personliga och allmänna omständigheter som ligger bakom ansökan, inklusive sökandens kulturella ursprung, ? kön, ⎪eller utsatta ställning,, och

∫ny

b) om möjligt se till att den sökande på begäran intervjuas av en person av samma kön,

⎢2005/85/EG (anpassad)

?ny

bc) utse en n ? kunnig ⎪ tolk som kan garantera en fungerande kommunikation mellan sökanden och intervjuaren. Det är dock inte nödvändigt att kommunikationen äger rum på det språk som asylsökanden föredrar, om det finns något annat språk som han eller hon rimligen kan förväntas förstår och som han eller hon kan kommunicera ? väl på. Om möjligt ska medlemsstaterna på begäran från den sökande tillhandahålla en tolk av samma kön. ⎪

∫ny

d) se till att den som intervjuar en person som ansökt om internationellt skydd om innehållet i ansökan inte är uniformerad,

e) se till att intervjuer med underåriga sker på ett barntillvänt sätt.

⎢2005/85/EG

4. Medlemsstaterna får fastställa regler för tredje parts närvaro vid den personliga intervjun.

5. Denna artikel skall även tillämpas på det möte som avses i artikel 12.2 b.

∫ny

Artikel 15

Den personliga intervjuns innehåll

När den beslutande myndigheten genomför en personlig intervju om innehållet i en ansökan om internationellt skydd ska myndigheten se till att den sökande har lämpliga möjligheter att lägga fram underlag som behövs för att styrka ansökan om internationellt skydd i enlighet med artikel 4.1 och 4.2 i direktiv […/../EG] [skyddsdirektivet]. Medlemsstaterna ska därför se till att

a) frågor som ställs till den sökande är relevanta för bedömningen av huruvida han eller hon är i behov av internationellt skydd i enlighet med direktiv […/../EG] [skyddsdirektivet],

b) den sökande har lämpliga möjligheter att förklara sig angående sådant underlag som behövs för att styrka ansökan men som saknas och eventuella inkonsekvenser eller självmotsägelser i sina uttalanden.

⎢2005/85/EG

Artikel 14

Den ställning som protokollet från den personliga intervjun har i förfarandet

Medlemsstaterna skall sörja för att det förs ett skriftligt protokoll över alla personliga intervjuer vilket minst skall innehålla de väsentliga uppgifter för ansökan som lämnats av sökanden i enlighet med artikel 4.2 i direktiv 2004/83/EG.

Medlemsstaterna skall se till att sökandena i god tid får tillgång till protokollet från den personliga intervjun. Om tillgång beviljas först efter det att den beslutande myndigheten fattat beslut, skall medlemsstaterna se till att tillgång kan ges inom den tid som krävs för att förbereda och lämna in ett överklagande i rätt tid.

Medlemsstaterna får begära att sökanden godkänner innehållet i protokollet från den personliga intervjun.

Om en sökande vägrar godkänna innehållet i protokollet, skall skälen till denna vägran införas i sökandens akt.

Om en sökande vägrar godkänna innehållet i protokollet, skall detta inte hindra den beslutande myndigheten från att fatta beslut om asylansökan.

Denna artikel skall även tillämpas på det möte som avses i artikel 12.2 b.

∫ny

Artikel 16

Protokoll och rapport från den personliga intervjun

1. Medlemsstaterna ska se till att protokoll förs över alla personliga intervjuer.

2. Medlemsstaterna ska begära att sökanden godkänner innehållet i protokollet från den personliga intervjun. Medlemsstaterna ska därför ge den sökande möjlighet att kommentera eller förtydliga eventuella felöversättningar eller missuppfattningar i protokollet.

3. Om en sökande vägrar godkänna innehållet i protokollet, ska skälen till denna vägran införas i sökandens akt.

Om en sökande vägrar godkänna innehållet i protokollet, ska detta inte hindra den beslutande myndigheten från att fatta beslut om ansökan.

4. Utan hinder av punkt 1 och 2 får medlemsstaterna upprätta en skriftlig rapport från en personlig intervju som åtminstone ska innehålla de uppgifter från sökanden som är väsentliga för ansökan. I sådana fall ska medlemsstaterna se till att protokollet från den personliga intervjun bifogas till rapporten i en bilaga.

5. Medlemsstaterna ska se till att de sökande i god tid innan den beslutande myndigheten fattar sitt beslut får tillgång till protokollet, och i förekommande fall rapporten, från den personliga intervjun.

Artikel 17

Rättsmedicinska rapporter

1. Medlemsstaterna ska tillåta att sökande på begäran genomgår läkarundersökning för att styrka påståenden om tidigare förföljelse eller allvarlig skada. Medlemsstaterna ska därför ge sökanden en rimlig tidsfrist för att lämna in ett läkarintyg till den beslutande myndigheten.

2. Utan hinder av punkt 1 ska den beslutande myndigheten med den sökandes medgivande se till att läkarundersökning genomförs om det finns rimlig anledning att anta att den sökande lider av posttraumatisk stress.

3. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att opartiska och kvalificerade medicinska experter är tillgängliga för att utföra sådana läkarundersökningar som avses i punkt 2.

4. Medlemsstaterna ska anta ytterligare regler och vidta ytterligare åtgärder för att identifiera och dokumentera symptom på tortyr och andra former av fysiskt, sexuellt eller psykiskt våld som är relevanta för tillämpningen av denna artikel.

4. Medlemsstaterna ska se till att personer som intervjuar sökande i enlighet med det här direktivet får utbildning i hur man känner igen symptom på tortyr.

6. Resultaten av de läkarundersökningar som avses i punkt 1 och 2 ska vägas in i den beslutande myndighetens bedömning tillsammans med övriga inslag i ansökan. Särskild hänsyn ska tas till uppgifterna när man fastställer om den sökandes påståenden är trovärdiga och tillräckliga.

⎢2005/85/EG

? ny

Artikel 1518

Rätt till rättsligt bistånd och biträde

1. ? Den som söker internationellt skydd ska få möjlighet att ⎪ Medlemsstaterna skall ge asylsökande en faktisk möjlighet att på egen bekostnad rådgöra med en juridisk rådgivare eller annan enligt den nationella lagstiftningen godkänd eller tillåten rådgivare i frågor som rör asylansökan ? om internationellt skydd i alla stadier av förfarandet, även efter ett negativt besked ⎪.

2. Om den beslutande myndigheten har fattat ett beslut som går den sökande emot, ska Medlemsstaterna ska se till att kostnadsfritt rättsligt bistånd eller biträde beviljas på begäran, med förbehåll för bestämmelserna i punkt 3. ð Medlemsstaterna ska därför ï

ò ny

a) tillhandahålla kostnadsfritt rättsligt bistånd i förfaranden i enlighet med kapitel III. Detta ska åtminstone omfatta information till den sökande om förfarandet mot bakgrund av hans eller hennes särskilda situation och en förklaring av de rättsliga och faktiska omständigheter som har legat till grund för ett eventuellt avslag,

b) tillhandahålla kostnadsfritt rättsligt bistånd och biträde i förfaranden i enlighet med kapitel V. Detta ska åtminstone omfatta utarbetande av de nödvändiga inlagorna och deltagande i förhandlingarna i domstol i första instans på den sökandes vägnar.

⎢2005/85/EG (anpassad)

?ny

3. Medlemsstaterna får i sin nationella lagstiftning föreskriva att kostnadsfritt rättsligt bistånd och/eller biträde ska beviljas

a) endast för förfaranden vid en domstol i enlighet med kapitel V och inte till ytterligare överklagande eller omprövning som föreskrivs i nationell lagstiftning, inbegripet förnyad behandling av ett överklagande som följer på ett ytterligare överklagande eller en ytterligare omprövning, och/eller

b)a) endast för personer som saknar tillräckliga tillgångar, och/eller

c)b)endast till juridiska rådgivare eller andra rådgivare som genom nationell lagstiftning särskilt har utsetts att bistå och/eller företräda asylsökande, ? personer som söker internationellt skydd.⎪ och/eller

d) endast om det är sannolikt att överklagandet eller omprövningen godkänns.

Medlemsstaterna skall säkerställa att rättsligt bistånd och/eller biträde som beviljas enligt led d inte godtyckligt begränsas.

∫ny

Med avseende på de förfaranden som avses i kapitel V får medlemsstaterna välja att endast tillhandahålla kostnadsfritt rättsligt bistånd och/eller biträde till sökande om sådant bistånd krävs för att säkerställa en faktisk tillgång till rättslig prövning. Medlemsstaterna ska se till att rättsligt bistånd och/eller biträde som beviljas enligt denna punkt inte godtyckligt begränsas.

⎢2005/85/EG

? ny

44. Medlemsstaterna får fastställa närmare föreskrifter för hur en sådan begäran om rättsligt bistånd och/eller biträde ska lämnas in och handläggas.

∫ny

5. Medlemsstaterna får tillåta icke-statliga organisationer att lämna kostnadsfritt rättsligt bistånd och/eller biträde till personer som söker internationellt skydd i förfaranden som avses i kapitel III och/eller kapitel V.

⎢2005/85/EG (anpassad)

?ny

56. Medlemsstaterna får även

a) införa belopps- och/eller tidsgränser för tillhandahållandet av kostnadsfritt rättsligt bistånd och/eller biträde, förutsatt att dessa gränser inte innebär att tillgången till rättsligt bistånd och/eller biträde godtyckligt begränsas,

b) när det gäller avgifter och andra kostnader, föreskriva att behandlingen inte ska vara mer förmånlig än den behandling som de egna medborgarna vanligtvis får i frågor som gäller rättsligt bistånd.

67. Medlemsstaterna får begära att helt eller delvis få ersättning för beviljade utgifter om och när sökandens ekonomiska situation avsevärt har förbättrats eller om beslutet att bevilja sådana förmåner fattades på grundval av falska uppgifter från sökanden.

Artikel 1619

Räckvidden för rättsligt bistånd och biträde

1. Medlemsstaterna ska se till att en juridisk rådgivare eller en annan, enligt den nationella lagstiftningen godkänd eller tillåten, rådgivare som i enlighet med villkoren i nationell lagstiftning bistår eller företräder en ? person som sökt internationellt skydd ⎪ asylsökande har tillgång till sådan √ den ∏ information i sökandens akt som ? ligger eller kan komma att ligga till grund för beslutet. ⎪ kan komma att prövas av de myndigheter som avses i kapitel V, i den mån uppgifterna är relevanta för prövningen av ansökan.

Medlemsstaterna får göra undantag för sådana fall där offentliggörande av uppgifter eller källor skulle äventyra den nationella säkerheten, säkerheten för de organisationer eller den eller de personer som tillhandahöll uppgifterna eller säkerheten för den eller de personer som uppgifterna hänför sig till eller där utredningar i samband med medlemsstaternas behöriga myndigheters behandling av av √ ansökningar om ∏ asylansökningar ? internationellt skydd ⎪ eller medlemsstaternas internationella relationer skulle äventyras. I dessa fall ? ska medlemsstaterna ⎪

∫ny

a) bevilja åtminstone juridiska rådgivare eller andra rådgivare som genomgått säkerhetskontroll tillgång till uppgifterna eller källorna i fråga, i den mån uppgifterna är relevanta för prövningen av ansökan eller beslutet om att återkalla internationellt skydd.

⎢2005/85/EG (anpassad)

?ny

√b) bevilja ∏ de myndigheter som avses i kapitel V ges tillgång till de berörda uppgifterna eller källorna, utom när sådan tillgång är utesluten i fall som rör den nationella säkerheten.

2. Medlemsstaterna ska se till att den juridiska rådgivaren eller en annan rådgivare som bistår eller företräder en ? person som söker internationellt skydd ⎪ asylsökande har tillträde till områden med begränsat tillträde som förvarsenheter och transitzoner för att kunna rådgöra med denne.

Medlemsstaterna får endast begränsa möjligheterna att besöka asylsökande inom områden med begränsat tillträde, om denna begränsning enligt nationell lagstiftning är objektivt nödvändig av hänsyn till säkerheten, den allmänna ordningen eller den administrativa verksamheten på området eller för att sörja för en effektiv prövning av ansökan, och under förutsättning att den juridiska rådgivarens eller en annan rådgivares tillträde inte därigenom begränsas avsevärt eller omöjliggörs.

∫ny

3. Medlemsstaterna får tillåta att sökanden till den personliga intervjun tar med sig en juridisk rådgivare eller annan, enligt den nationella lagstiftningen godkänd, rådgivare.

⎢2005/85/EG

? ny

34. Medlemsstaterna får föreskriva regler för juridiska rådgivares eller andra rådgivares närvaro vid alla intervjuer under asylförfarandet, utan att det påverkar tillämpningen av denna artikel eller artikel 1721.1 b.

4. Medlemsstaterna får föreskriva att sökanden till den personliga intervjun tillåts ta med sig en juridisk rådgivare eller annan, enligt den nationella lagstiftningen godkänd, rådgivare.

Medlemsstaterna får begära att sökanden är närvarande vid den personliga intervjun även om han eller hon i enlighet med villkoren i nationell lagstiftning företräds av en juridisk rådgivare eller annan rådgivare och får kräva att sökanden personligen besvarar de frågor som ställs.

Frånvaron av juridisk rådgivare eller annan rådgivare ska inte hindra den behöriga myndigheten från att genomföra den personliga intervjun med sökanden, ? utan att det påverkar tillämpningen av artikel 21.1 b ⎪.

∫ny

Artikel 20

Sökande med särskilda behov:

1. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att sökande med särskilda behov får tillfälle att så fullständigt som möjligt lägga fram de omständigheter som stödjer ansökan och styrka dessa med all tillgänglig bevisning. Vid behov ska den sökande beviljas extra tid för att kunna lämna in underlag eller vidta andra nödvändiga åtgärder i förfarandet.

2. Om den beslutande myndigheten tror att en sökande utsatts för tortyr, våldtäkt eller andra andra allvarliga former av sådant psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld som avses i artikel 21 i direktiv […/../EG] [om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (direktivet om mottagningsvillkoren)] ska den sökande beviljas tillräcklig tid och relevant stöd för att förebereda sig för en personlig intervju om innehållet i ansökan.

3. Artiklarna 27.6 och 27.7 ska inte tillämpas på de sökande som avses i punkt 2.

⎢2005/85/EG (anpassad)

?ny

Artikel 1721

Garantier för ensamkommande barn

1. När det gäller alla förfaranden som fastställs i detta direktiv ska medlemsstaterna, utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 12 och 14 13, ? 14 ⎪ och 15,

a) snarast möjligt vidta åtgärder för att säkerställa att en företrädare företräder och/eller biträder det ensamkommande barnet i samband med ? inlämnandet och ⎪ prövningen av ansökan. ?Företrädaren ska vara oberoende och ha relevanta kunskaper om barns rättigheter och behov. ⎪ Denna företrädare kan också vara den företrädare som avses i artikel 19 i direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna [19] , direktiv […/…/EG] [direktivet om mottagningsvillkoren],

b) se till att företrädaren ges tillfälle att informera det ensamkommande barnet om innebörden och de tänkbara konsekvenserna av den personliga intervjun och, i förekommande fall, om hur han eller hon kan förbereda sig inför den personliga intervjun. Medlemsstaterna ska ge ? se till att ⎪ √ en ∏ företrädaren ? och/eller juridisk rådgivare eller annan rådgivare som godkänns som sådan enligt nationell lag ⎪ möjlighet att närvarar vid denna intervju och ? har möjlighet ⎪ att ställa frågor och lämna synpunkter, inom en av intervjuaren fastställd ram

Medlemsstaterna får kräva att det ensamkommande barnet ska närvara vid den personliga intervjun, även om företrädaren är närvarande.

2. Medlemsstaterna får avstå från att utse någon företrädare om det ensamkommande barnet

a) med största sannolikhet kommer att uppnå myndighetsålder innan ett beslut fattas i första instans, eller

b) kostnadsfritt kan använda sig av en juridisk rådgivare eller en annan rådgivare som godkänns som sådan enligt nationell lagstiftning för att fullgöra de ovannämnda uppgifter som tillkommer företrädaren, eller

c)b) är gift eller har varit gift.

3. Medlemsstaterna får i enlighet med de lagar och andra författningar som gäller den 1 december 2005 även avstå från att utse en företrädare om det ensamkommande barnet är 16 år eller äldre, förutsatt att han eller hon kan fullfölja sin ansökan utan en företrädare.

43. Medlemsstaterna ska se till att

a) Om ett ensamkommande barn intervjuas om sin asylansökan ? ansökan om internationellt skydd ⎪ i enlighet med artiklarna 12, 13 and 14,13, 14 och 15, ska denna intervju utföras av en person som har nödvändiga kunskaper om underårigas särskilda behov.

b) Den beslutande myndighetens beslut om en asylansökan från ett ensamkommande barn ska förberedas av en tjänsteman med nödvändiga kunskaper om underårigas särskilda behov.

∫ny

4. Ensamkommande barn ska på de villkor som anges i artikel 18 beviljas kostnadsfritt rättsligt bistånd i alla förfaranden enligt det här direktivet.

⎢2005/85/EG

? ny

5. Medlemsstaterna får använda sig av läkarundersökningar för att fastställa åldern på ensamkommande barn i samband med prövningen av en asylansökan ? ansökan om internationellt skydd ⎪ ? i de fall där medlemsstaterna efter sökandens allmänna uttalanden eller annan relevant bevisning fortfarande tvivlar på den sökandes ålder ⎪ .

∫ny

Alla läkarundersökningar ska ske med full respekt för den personliga värdigheten och mindre invasiva undersökningar bör föredras.

⎢2005/85/EG

? ny

Vid läkarundersökning ska medlemsstaterna se till att

a) ensamkommande barn före prövningen av asylansökan ? ansökan om internationellt skydd ⎪ informeras om att en åldersbestämning genom en läkarundersökning kan komma att göras och att denna information ges på ett språk de rimligen kan förväntas förstår. Denna information ska innehålla upplysningar om undersökningsmetoden och eventuella konsekvenser som resultatet av läkarundersökningen kan få för prövningen av asylansökan ? ansökan om internationellt skydd ⎪ och också om konsekvenserna av en vägran från det ensamkommande barnet att genomgå en läkarundersökning,

b) ensamkommande barn och/eller deras företrädare ger sitt samtycke till att en undersökning görs för att fastställa de berörda underårigas ålder, och

c) ett beslut om avslag på en asylansökan ? ansökan om internationellt skydd ⎪ från ett ensamkommande barn som har vägrat att undergå en sådan läkarundersökning inte baserar sig enbart på denna vägran.

Det faktum att ett ensamkommande barn har vägrat att genomgå läkarundersökningen ska inte vara ett hinder för den beslutande myndigheten att fatta beslut om asyl ansökan ? om internationellt skydd ⎪.

∫ny

6. Artikel 27.6 och 27.7, artikel 29.2 c, artikel 32 och artikel 37 ska inte vara tillämpliga på ensamkommande barn.

ê 2005/85/EG (anpassad)

ð ny

67. Barnets bästa ska komma i första hand när medlemsstaterna genomför bestämmelserna i denna artikel.

Artikel 1822

Kvarhållande

1. Medlemsstaterna får inte hålla en person i förvar endast av det skälet att han eller hon ð ansökt om internationellt skydd ï är asylsökande. ð Skäl och villkor för kvarhållandet samt garantier för kvarhållna personer som sökt internationellt skydd ska utformas i enlighet med direktiv […/../EG] [direktivet om mottagningsvillkor]. ï

2. I de fall en asylsökande ? person som ansökt om internationellt skydd ⎪ hålls i förvar ska medlemsstaterna säkerställa att det finns en möjlighet till påskyndad rättslig prövning ? i enlighet med direktiv […/…/EG] [direktivet om mottagningsvillkor] ⎪.

Artikel 1923

Förfarande när ansökan återkallas

1. I den mån som medlemsstaterna i sin nationella lagstiftning föreskriver en möjlighet att uttryckligen återkalla ansökan skall de se till att den beslutande myndigheten fattar beslut om att antingen avbryta prövningen eller att avslå ansökan om en asylsökande uttryckligen återkallar asylansökan ? ansökan om internationellt skydd ⎪.

2. Medlemsstaterna får också bestämma att den beslutande myndigheten ska ha rätt att avbryta prövningen utan att fatta beslut. I så fall ska medlemsstaterna se till att den beslutande myndigheten inför en tjänsteanteckning i sökandens akt.

Artikel 2024

Förfarande om den sökande implicit återkallar eller avstår från sin ansökan

1. Om det finns skälig grund att anta att en asylsökande ? person som ansökt om internationellt skydd ⎪ implicit har återkallat eller avstått från sin asylansökan ? ansökan om internationellt skydd ⎪, ska medlemsstaterna se till att den beslutande myndigheten fattar beslut om att antingen avbryta prövningen eller avslå ansökan på grundval av att sökanden inte har visat sig ha rätt till flyktingstatus enligt direktiv 2004/83/EG.

Medlemsstaterna får förutsätta att sökanden implicit har återkallat eller avstått från sin asylansökan ? ansökan om internationellt skydd ⎪ i synnerhet om det har kunnat fastställas att

a)a) sökanden har underlåtit att besvara en begäran om att lämna information av betydelse för ansökan i enlighet med artikel 4 i direktiv 2004/83/EG […/…/EG] [skyddsdirektivet] eller har underlåtit att infinna sig till en personlig intervju enligt artiklarna 12,13, 1314, 15 och 1416, om inte sökanden inom rimlig tid kan visa att hans eller hennes underlåtenhet beror på omständigheter som han eller hon inte rådde över.

bb) sökanden har avvikit eller utan tillstånd lämnat den plats där han eller hon bodde eller hölls i förvar utan att inom skälig tid kontakta den behöriga myndigheten, eller sökanden har underlåtit att inom skälig tid fullgöra sin anmälningsskyldighet eller annan skyldighet att meddela sig..

För att genomföra dessa bestämmelser får medlemsstaterna fastställa tidsfrister eller riktlinjer.

2. Medlemsstaterna ska se till att en sökande som efter ett beslut om att avbryta prövningen enligt punkt 1 i denna artikel åter anmäler sig hos den behöriga myndigheten har möjlighet att begära att asylärendet tas upp på nytt såvida inte ansökan prövas i enlighet med artiklarna 32 och 34.

Medlemsstaterna får besluta om en tidsfrist efter vilken sökandens ärende inte längre kan tas upp på nytt.

Medlemsstaterna ska se till att en sådan person inte avlägsnas i strid med principen om non-refoulement.

Medlemsstaterna får föreskriva att den beslutande myndigheten ska kunna återuppta prövningen i det skede där prövningen av ansökan avbröts.

∫ny

3. Bestämmelserna i denna artikel ska inte påverka tillämpningen av förordning (EG) nr …/…. [Dublinförordningen].

⎢2005/85/EG

? ny

Artikel 2125

UNHCR:s roll

1. Medlemsstaterna ska ge Förenta nationernas flyktingkommissariat (UNHCR) möjlighet att

a) ta kontakt med ? personer som söker internationellt skydd ⎪ asylsökande, även de som hålls i förvar eller i transitzoner på flygplatser eller i hamnar,

b) få tillgång till information om enskilda asylansökningar ? ansökningar om internationellt skydd ⎪, om förfarandets gång och om vilka beslut som har fattats, under förutsättning att den asylsökande samtycker till detta,

c) vid utövandet av sin tillsyn enligt artikel 35 i Genèvekonventionen lägga fram synpunkter till vilken behörig myndighet som helst i fråga om enskilda asylansökningar ? ansökningar om internationellt skydd ⎪ i alla skeden av förfarandet.

2. Punkt 1 ska även vara tillämplig på organisationer som för flyktingkommissariatets räkning verkar i den berörda medlemsstaten i enlighet med ett avtal med medlemsstaten i fråga.

Artikel 2226

Insamling av uppgifter om enskilda ärenden

Medlemsstaterna får inte vid prövning av enskilda ärenden

a) direkt röja uppgifter om enskilda ? ansökningar om internationellt skydd ⎪ asylansökningar, eller det faktum att en ansökan har lämnats in, till (en) sådan(a) aktör(er) som hävdas ha förföljt ? eller åsamkat den sökande allvarlig skada ⎪ av den asylsökande,

b) från aktör(er) som hävdas ha förföljt ? eller åsamkat den sökande allvarlig skada ⎪ inhämta uppgifter på ett sätt som skulle leda till att dessa aktörer får direkt information om att en ansökan har lämnats in av sökanden i fråga, och som skulle äventyra den fysiska integriteten hos sökanden och hos personer som är beroende av honom eller henne för sin försörjning, eller skulle äventyra friheten och säkerheten för hans eller hennes familjemedlemmar som bor kvar i ursprungslandet.

KAPITEL III

FÖRFARANDEN I FÖRSTA INSTANS

AVSNITT I

Artikel 2327

Prövningsförfarande

1. Medlemsstaterna ska handlägga asylansökningar ? ansökningar om internationellt skydd ⎪ genom ett prövningsförfarande i enlighet med de grundläggande principerna och garantierna i kapitel II.

2. Medlemsstaterna ska se till att ett sådant förfarande avslutas så snart som möjligt utan att åsidosätta en lämplig och fullständig prövning.

∫ny

3. Medlemsstaterna ska se till att förfarandet avslutas inom sex månader från det att ansökan gjordes.

Medlemsstaterna får förlänga prövningstiden i högst ytterligare sex månader i enskilda ärenden som involverar komplexa rättsliga och faktiska omständigheter.

4. Om inget beslut kan fattas inom den tid som avses i punkt 3 första stycket, ska medlemsstaterna se till att sökanden

a) blir informerad om förseningen, och

b) på begäran erhåller information om den tidsfrist inom vilken beslutet om ansökan är att vänta.

Följderna av att inget beslut kunnat fattas inom den tidsfrist som anges i punkt 3 ska fastställas i enlighet med nationell lag.

⎢2005/85/EG (anpassad)

?ny

Om inget beslut kan fattas inom sex månader skall medlemsstaterna se till att sökanden antingen

a) blir informerad om förseningen, eller

b) på begäran erhåller information om den tidsfrist inom vilken beslut om hans eller hennes ansökan är att vänta. Att sådan information lämnas skall inte innebära någon skyldighet för medlemsstaten gentemot sökanden att fatta ett beslut inom denna tidsfrist.

35. Medlemsstaterna får prioritera eller påskynda √ en ∏ prövning ? av en ansökan om internationellt skydd ⎪ i enlighet med de grundläggande principerna och garantierna i kapitel II, t.ex. om ansökan kan förväntas vara välgrundad eller om den sökande har särskilda behov.

a) om ansökan kan förväntas vara välgrundad,

b) om den sökande har särskilda behov,

c) i övriga fall, med undantag för sådana ansökningar som avses i punkt 6.

⎢2005/85/EG (anpassad)

?ny

4 6. Medlemsstaterna får även föreskriva att ett prövningsförfarande i enlighet med de grundläggande principerna och garantierna i kapitel II ska prioriteras eller påskyndas om

a) sökanden vid inlämnandet av ansökan och framläggandet av de faktiska omständigheterna endast tagit med uppgifter som saknar betydelse eller som har en mycket liten betydelse för prövningen av sökandens rätt till flyktingstatus ? eller subsidiärt skydd ⎪ enligt direktiv 2004/83/EG direktiv […./../EG] [skyddsdirektivet], eller

b) det klart framgår att sökanden inte har rätt att betraktas som flykting eller rätt till flyktingstatus eller rätt till subsidiärt skydd enligt direktiv 2004/83/EG, eller

c) asylansökan anses ogrundad

i)b)eftersom sökanden kommer från ett säkert ursprungsland enligt artiklarna 29, 30 och 31, √ det här direktivet ∏;,eller

ii) eftersom landet som inte är en medlemsstat betraktas som ett säkert tredjeland för sökanden, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 28.1, eller

d)c) sökanden har vilselett myndigheterna genom att lämna oriktiga uppgifter eller falska handlingar eller genom att undanhålla relevanta uppgifter eller handlingar som rör hans eller hennes identitet och/eller medborgarskap och som kunde ha påverkat beslutet i negativ riktning, eller

c) sökanden har lämnat in en annan asylansökan och lämnat andra personuppgifter, eller

f)d) sökanden inte har lagt fram några uppgifter som med en rimlig grad av säkerhet styrker hans eller hennes identitet eller medborgarskap, eller det är troligt att han eller hon i ond tro har förstört eller gjort sig av med en identitets- eller resehandling som skulle ha bidragit till att fastställa hans eller hennes identitet eller medborgarskap, eller

g) sökanden har lämnat inkonsekventa, motsägelsefulla, osannolika eller otillräckliga uppgifter som gör att hans eller hennes påstående om att ha varit utsatt för förföljelse enligt direktiv 2004/83/EG uppenbart är föga övertygande, eller

h) sökanden har lämnat in en efterföljande ansökan som inte innehåller några nya uppgifter som är relevanta för hans eller hennes särskilda omständigheter eller för situationen i hans eller hennes ursprungsland, eller

i) sökanden utan godtagbara skäl har underlåtit att lämna in sin ansökan tidigare, trots att tillfälle funnits, eller

∫ny

e) ansökan har lämnats in av en ogift underårig som omfattas av artikel 6.7 c efter det att ansökan från föräldrarna eller föräldern med ansvar för den underårige har avslagits och inga relevanta nya fakta har åberopats när det gäller hans eller hennes särskilda omständigheter eller situationen i ursprungslandet, eller

⎢2005/85/EG (anpassad)

?ny

j)f) sökanden lämnar in en ansökan enbart för att försena eller hindra verkställigheten av ett redan fattat eller förestående beslut som skulle leda till att sökanden avvisas eller utvisas.; eller

k) sökanden utan goda skäl har åsidosatt de skyldigheter som anges i artikel 4.1 och 4.2 i direktiv 2004/83/EG, eller i artikel 11.2 a och b samt artikel 20.1 i detta direktiv, eller

l) sökanden olagligen reste in på medlemsstatens territorium eller olagligen förlängde sin vistelse och, utan goda skäl, varken har anmält sig till myndigheterna eller lämnat in en asylansökan så snart som möjligt med tanke på omständigheterna kring inresan, eller

m) sökanden utgör en fara för den inre säkerheten och den allmänna ordningen i den aktuella medlemsstaten eller har med tvång utvisats som ett allvarligt hot mot den allmänna säkerheten och allmänna ordningen enligt nationell lag, eller

n) sökanden vägrar att fullgöra sin skyldighet att lämna fingeravtryck enligt relevant gemenskapslagstiftning och/eller nationell lagstiftning, eller

o) ansökan har lämnats in av en ogift underårig som omfattas av artikel 6.4 c efter det att ansökan från föräldrarna eller föräldern med ansvar för den underårige har avslagits och inga relevanta nya fakta har åberopats när det gäller hans eller hennes särskilda omständigheter eller situationen i ursprungslandet.

∫ny

7. Om ansökan är ogrundad enligt artikel 28 och någon av de omständigheter som anges i punkt 6 är tillämpliga, får medlemsstaterna avslå ansökan såsom uppenbarligen ogrundad efter lämplig och fullständig prövning.

8. Medlemsstaterna ska fastställa rimliga tidsfrister för att fatta ett beslut i första instans i enlighet med punkt 6.

9. Att en ansökan om internationellt skydd lämnats in efter otillåten inresa på territoriet eller vid gränsen, även i transitzoner, eller i avsaknad av handlingar eller efter användning av falska handlingar, ska inte i sig automatiskt medföra påskyndad handläggning.

Artikel 28

Ogrundade ansökningar

Om inte annat följer av artikel 23 får medlemsstaterna endast anse en ansökan om internationellt skydd som ogrundad om den beslutande myndigheten har konstaterat att sökanden inte har rätt till internationellt skydd enligt direktiv […/../EG] [skyddsdirektivet].

⎢2005/85/EG

? ny

Artikel 24

Särskilda förfaranden

Medlemsstaterna får föreskriva följande särskilda förfaranden som avviker från de grundläggande principerna och garantierna i kapitel II:

a) En preliminär prövning i syfte att handlägga ärenden i enlighet med bestämmelserna i avsnitt IV.

b) Förfaranden i syfte att handlägga ärenden i enlighet med bestämmelserna i avsnitt V.

2. Medlemsstaterna får också föreskriva ett undantag från avsnitt VI.

AVSNITT II

Artikel 2529

Ansökningar som nekas prövning

1. Utöver de fall då en ansökan inte prövas enligt förordning (EG) nr 343/2003 förordning [nr …/….] [Dublinförordningen] behöver inte medlemsstaterna pröva om sökanden kan betraktas som flykting ? har rätt till internationellt skydd ⎪ i enlighet med direktiv 2004/83/EG direktiv …./../EG [skyddsdirektivet], om en ansökan nekas prövning enligt denna artikel.

⎢2005/85/EG

? ny

2. Medlemsstaterna får neka att pröva en asylansökan ? ansökan om internationellt skydd ⎪ enligt denna artikel ? endast ⎪om

a) en annan medlemsstat har beviljat flyktingstatus,

b) ett land som inte är en medlemsstat betraktas som första asylland för sökanden enligt artikel 2631,

c) ett land som inte är en medlemsstat betraktas som ett säkert tredjeland för sökanden enligt artikel 2732,

d) sökanden har rätt att stanna kvar i den berörda medlemsstaten av andra skäl vilka har lett till att han eller hon beviljats en status med motsvarande rättigheter och förmåner som flyktingstatus enligt direktiv 2004/83/EG,

e) sökanden har rätt att stanna kvar i den berörda medlemsstaten av andra skäl som skyddar honom eller henne från att avvisas i väntan på resultatet av förfarandet för att fastställa en status enligt led d,

f)d) sökanden har lämnat in en identisk ansökan efter ett slutligt beslut,

g)e) en person som är beroende av sökanden för sin försörjning lämnar in en ansökan efter det att han eller hon enligt artikel 6.34 har godtagit att det egna ärendet skall utgöra en del av en ansökan som lämnats in på hans eller hennes vägnar och det inte finns några omständigheter kring den beroende personens situation som motiverar en separat ansökan.

∫ny

Artikel 30

Särskilda bestämmelser om en intervju för att avgöra om ansökan ska upptas till prövning

1. Medlemsstaterna ska tillåta att de sökande lägger fram sina synpunkter på tillämpningen av de grunder som anges i artikel 29 i deras fall, innan man beslutar att neka prövning av ansökan. Medlemsstaterna ska därför genomföra en personlig intervju för att avgöra om ansökan ska upptas till prövning. Medlemsstaterna får göra undantag från detta i enlighet med artikel 36 endast vid efterföljande ansökningar.

2. Bestämmelserna i punkt 1 ska inte påverka tillämpningen av artikel 5 i förordning (EG) nr …/…. [Dublinförordningen].

⎢2005/85/EG (adapted)

? ny

Artikel 2631

Begreppet första asylland

Ett land kan betraktas som första asylland för en enskild asylsökande ? person som söker internationellt skydd ⎪ , om

a) han eller hon har erkänts som flykting i landet och fortfarande kan erhålla detta skydd, eller

b) han eller hon åtnjuter annat tillräckligt skydd i landet, inbegripet enligt principen om non-refoulement,

förutsatt att han eller hon åter kommer att släppas in i landet.

När medlemsstaterna tillämpar begreppet första asylland på de särskilda omständigheterna för en asylsökande ? person som ansökt om internationellt skydd ⎪ får de ta hänsyn till artikel 2732.1.

Artikel 2732

Begreppet säkert tredjeland

1. Medlemsstaterna får tillämpa begreppet säkert tredjeland endast om de behöriga myndigheterna är övertygade om att en asylsökande ? person som sökt internationellt skydd ⎪ kommer att behandlas i enlighet med följande principer i det berörda tredjelandet:

a) Den sökandes liv och frihet är inte hotade på grund av ras, religion, medborgarskap, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk övertygelse.

∫ny

b) Det finns ingen risk för sådan allvarlig skada som avses i [direktiv .../../EG] [skyddsdirektivet].

⎢2005/85/EG

? ny

b)c) Principen om non-refoulement iakttas i enlighet med Genèvekonventionen.

c)d) Tredjelandet iakttar förbudet mot varje återsändande som innebär åsidosättande av förbudet mot tortyr och grym, omänsklig eller förnedrande behandling i enlighet med folkrätten, och

d)e) Det är möjligt att ansöka om flyktingstatus och, om flyktingstatus beviljas, erhålla skydd i enlighet med Genèvekonventionen.

2. Begreppet säkert tredjeland ska tillämpas i enlighet med bestämmelser i den nationella lagstiftningen, inbegripet

a) bestämmelser enligt vilka den asylsökande ? person som söker internationellt skydd ⎪ måste ha en anknytning till det berörda tredjelandet som gör att det skulle vara rimligt för denne att resa till det landet,

b) bestämmelser om vilka metoder de behöriga myndigheterna ska använda för att säkerställa att begreppet säkert tredjeland kan tillämpas på ett enskilt land eller en enskild sökande. Sådana metoder ska inbegripa att i varje enskilt fall bedöma huruvida landet är säkert för en enskild asylsökande och/eller att på nationell nivå fastställa länder som i allmänhet betraktas som säkra,

c) bestämmelser i enlighet med internationell rätt som gör det möjligt att genom en enskild prövning fastställa huruvida det berörda tredjelandet är säkert för en enskild sökande och vilka minst ska göra det möjligt för sökanden att överklaga tillämpningen av begreppet säkert tredjeland med anledning av att han eller hon skulle utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning ð med anledning av att tredjelandet i fråga inte är säkert med tanke på den sökandes särskilda situation. Den sökande ska också tillåtas att invända mot sin anknytning till tredjeland i enlighet med led a.ï .

3. Om ett beslut genomförs endast på grundval av denna artikel ska medlemsstaterna

a) informera sökanden om detta, och

b) förse sökanden med en handling på tredjelandets språk som underrättar myndigheterna i det landet om att ansökan inte har prövats i sak.

4. Om tredjelandet inte ger asylsökanden ?den person som sökt internationellt skydd⎪ tillstånd att resa in på dess territorium, ska medlemsstaterna se till att ansökan prövas i enlighet med de grundläggande principer och garantier som beskrivs i kapitel II.

5. Medlemsstaterna ska regelbundet underrätta kommissionen om tredjeländer på vilka detta begrepp tillämpas enligt bestämmelserna i denna artikel.

AVSNITT III

Artikel 28

Ogrundade ansökningar

1. Om inte annat följer av artiklarna 19 och 20 får medlemsstaterna endast anse en asylansökan som ogrundad om den beslutande myndigheten har konstaterat att sökanden inte har rätt till flyktingstatus enligt direktiv 2004/83/EG.

2. I de fall som anges i artikel 23.4 b och beträffande ogrundade asylansökningar, där någon av de omständigheter som förtecknas i artikel 23.4 a och 23.4 c–o är tillämplig, får medlemsstaterna även anse en ansökan vara uppenbart ogrundad, om den definieras på detta sätt i nationell lagstiftning.

Artikel 29

Gemensam minimiförteckning över tredjeländer som betraktas som säkra ursprungsländer

1. Rådet skall genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet anta en gemensam minimiförteckning över tredjeländer som av medlemsstaterna skall betraktas som säkra ursprungsländer enligt bilaga II.

2. Rådet får med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen och efter samråd med Europaparlamentet ändra den gemensamma minimiförteckningen genom att lägga till eller stryka tredjeländer i enlighet med bilaga II. Kommissionen skall behandla varje begäran från rådet eller från en medlemsstat om att den skall lägga fram ett förslag till ändring av den gemensamma minimiförteckningen.

3. När kommissionen utarbetar sitt förslag enligt punkt 1 eller punkt 2, skall den använda information från medlemsstaterna, kommissionens egen information samt, vid behov, information från UNHCR, Europarådet och andra berörda internationella organisationer.

4. När rådet begär att kommissionen skall lägga fram ett förslag om att ett tredjeland skall strykas i den gemensamma minimiförteckningen, skall medlemsstaternas förpliktelser enligt artikel 31.2 tillfälligt upphävas med avseende på detta tredjeland från och med dagen efter rådets beslut om att begära ett sådant förslag.

5. När en medlemsstat begär att kommissionen skall lämna ett förslag till rådet om att ett tredjeland skall strykas i den gemensamma minimiförteckningen, skall denna medlemsstat skriftligen underrätta rådet om denna begäran till kommissionen. Denna medlemsstats förpliktelser enligt artikel 31.2 skall tillfälligt upphävas med avseende på detta tredjeland från och med dagen efter det att medlemsstaten underrättat rådet.

6. Europaparlamentet skall underrättas om tillfälliga upphävanden enligt punkterna 4 och 5.

7. Det tillfälliga upphävandet enligt punkterna 4 och 5 skall upphöra efter tre månader såvida inte kommissionen lägger fram ett förslag före utgången av denna period om att tredjelandet skall strykas i den gemensamma minimiförteckningen. Upphävandet skall under alla förhållanden upphöra om rådet avslår ett förslag från kommissionen om att stryka tredjelandet i förteckningen.

8. Kommissionen skall på begäran av rådet rapportera till Europaparlamentet och rådet om huruvida förhållandena i ett land som är upptaget på den gemensamma minimiförteckningen fortfarande är sådana att de överensstämmer med bilaga II. När kommissionen lämnar sin rapport kan den lämna sådana rekommendationer och förslag som den anser lämpliga.

Artikel 3033

Nationellt fastställande av tredjeländer som säkra ursprungsländer

1. Om inte annat föreskrivs i artikel 29 får Medlemsstaterna får behålla eller införa lagstiftning som, i enlighet med bilaga II, gör det möjligt att på nationell nivå fastställa att andra tredjeländer än dem som anges i den gemensamma minimiförteckningen är säkra ursprungsländer i samband med prövning av asylansökningar ? ansökningar om internationellt skydd ⎪. Detta kan inbegripa att en del av ett land betraktas som säker om villkoren i bilaga II är uppfyllda med avseende på den delen.

2. Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna behålla lagstiftning som är i kraft den 1 december 2005 och som gör det möjligt att på nationell nivå fastställa att andra tredjeländer än dem som anges i den gemensamma minimiförteckningen är säkra ursprungsländer i samband med prövning av asylansökningar om de är övertygade om att personer i de berörda tredjeländerna i allmänhet inte är utsatta för

a) förföljelse i enlighet med artikel 9 i direktiv 2004/83/EG, eller

b) tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

3. Medlemsstaterna får också behålla lagstiftning som är i kraft den 1 december 2005 och som gör det möjligt att på nationell nivå fastställa att en del av ett land skall betraktas som säker eller att ett land eller en del av ett land skall betraktas som säkra för en särskild grupp personer i det landet om villkoren i punkt 2 är uppfyllda med avseende på den delen eller gruppen.

4. När medlemsstaterna bedömer om ett land är ett säkert ursprungsland i enlighet med punkterna 2 och 3 skall de beakta den rättsliga situationen, lagarnas tillämpning och de allmänna politiska omständigheterna i det berörda tredjelandet.

∫ny

2. Medlemsstaterna ska se till att situationen i tredjeland som betecknas som säkra regelbundet ses över i enlighet med denna artikel.

⎢2005/85/EG (anpassad)

? ny

53. Bedömningen av huruvida ett land är ett säkert ursprungsland i enlighet med denna artikel ska grunda sig på ett urval av informationskällor, särskilt information från andra medlemsstater, ? europeiska byrån för samarbete i asylfrågor, ⎪ UNHCR, Europarådet och andra berörda internationella organisationer.

64. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de länder som de betraktar som säkra ursprungsländer i enlighet med denna artikel.

Artikel 3134

Begreppet säkert ursprungsland

1. Om det fastställs att ett tredjeland är ett säkert ursprungsland enligt √ detta direktiv ∏ antingen artikel 29 eller artikel 30 kan landet, efter en enskild prövning av ansökan, betraktas som ett säkert ursprungsland för en enskild asylsökande endast om

a) han eller hon är medborgare i det landet, eller

b) han eller hon är en statslös person som tidigare hade sitt hemvist i det landet,

c) och han eller hon inte har lagt fram några allvarliga skäl för att landet inte skall anses som ett säkert ursprungsland med hänsyn till hans eller hennes särskilda omständigheter när det gäller hans eller hennes rätt till flyktingstatus ? eller subsidiärt skydd ⎪ i enlighet med direktiv 2004/83/EG [direktiv …./../EG] [skyddsdirektivet].

2. Medlemsstaterna skall, i enlighet med punkt 1, betrakta asylansökan som ogrundad om det har fastställts att tredjelandet är säkert enligt artikel 29.

32. Medlemsstaterna ska i den nationella lagstiftningen fastställa närmare regler och föreskrifter för tillämpningen av begreppet säkert ursprungsland.

AVSNITT IV

Artikel 3235

Efterföljande ansökan

1. När en person som har ansökt om asyl ? internationellt skydd ⎪ i en medlemsstat lämnar ytterligare utsagor eller en efterföljande ansökan i samma medlemsstat får ? ska ⎪ medlemsstaten pröva dessa ytterligare utsagor eller fakta i den efterföljande ansökan i samband med prövningen av den tidigare ansökan eller i samband med prövningen av det omprövade beslutet eller överklagandet i den mån de behöriga myndigheterna kan beakta och pröva alla fakta som utgör grund för dessa ytterligare utsagor eller den efterföljande ansökan inom denna ram.

2. ? När beslut fattas enligt artikel 29.2 d om att pröva en ansökan om internationellt skydd, ⎪ får medlemsstaterna dessutom tillämpa ett särskilt förfarande enligt punkt 3 √ i denna artikel ∏, om en person ger in en efterföljande asylansökan ? ansökan om internationellt skydd ⎪

a) efter det att en tidigare ansökan har återkallats eller avståtts enligt artikel 19 eller artikel 2023,

b) sedan ett beslut har fattats om den tidigare ansökan. Medlemsstaterna får även besluta att tillämpa detta förfarande endast sedan ett slutligt beslut har fattats.

∫ny

b) sedan ett slutgiltigt beslut har fattats om den tidigare ansökan.

⎢2005/85/EG

? ny

3. Efter det att den tidigare ansökan har återkallats, eller efter det att beslutet enligt punkt 2 b i denna artikel om denna ansökan har fattats, ska en efterföljande asylansökan ? ansökan om internationellt skydd ⎪ först bli föremål för en preliminär prövning om nya fakta eller uppgifter vad avser sökandens rätt att erhålla flyktingstatus ? eller subsidiärt skydd ⎪ enligt direktiv 2004/83/EG direktiv […./../EG] [skyddsdirektivet] har framkommit eller har lagts fram av sökanden.

4. Om, efter den preliminära prövningen enligt punkt 3 i denna artikel, nya fakta eller uppgifter framkommer eller läggs fram av sökanden vilka på ett avgörande sätt bidrar till sökandens möjligheter till rätt till flyktingstatus ? eller subsidiärt skydd ⎪ enligt direktiv 2004/83/EG direktiv […./../EG] [skyddsdirektivet] ska ansökan prövas på nytt enligt kapitel II.

5. Medlemsstaterna får, i enlighet med nationell lagstiftning, gå vidare med prövningen av en efterföljande ansökan om det finns andra skäl som motiverar att förfarandet tas upp på nytt.

6. Medlemsstaterna får besluta att gå vidare med prövningen av ansökan endast om sökanden utan egen förskyllan i det tidigare förfarandet var oförmögen att bedöma de situationer som avses i punkterna 3, 4 och 5 i denna artikel, särskilt vad gäller rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 39 41.

7. Det förfarande som avses i denna artikel får också tillämpas på en person som är beroende av sökanden för sin försörjning och som lämnat en ansökan efter det att han eller hon enligt artikel 6.34 har godtagit att det egna ärendet ska utgöra en del av en ansökan som lämnats på hans eller hennes vägnar. I detta fall ska man vid den preliminära prövningen enligt punkt 3 i denna artikel utröna om det finns fakta avseende ifrågavarande persons situation som motiverar en separat ansökan.

∫ny

8. Om den berörda personen lämnar in en ny ansökan om internationellt skydd i samma medlemsstat som redan fattat ett slutligt beslut om att inte pröva en ansökan i enlighet med artikel 29.2 d eller ett slutligt beslut om att avslå en efterföljande ansökan såsom ogrundad, innan avlägsnandet verkställts, får medlemsstaten

a) göra ett undantag från rätten att stanna inom territoriet, på villkor att den beslutande myndigheten är säker på att avlägsnandet inte direkt eller indirekt resulterar i refoulement i strid med medlemsstatens internationella och gemenskapsrättsliga åtaganden, och/eller

b) bestämma att ansökan i enlighet med denna artikel och artikel 29 ska underställas ett beslut om huruvida ansökan överhuvudtaget ska prövas, och/eller

c) fatta beslut om påskyndad prövning i enlighet med artikel 27.6 f.

I de fall som avses i led b och c i första stycket får medlemsstaterna bevilja undantag från de tidsfrister som normalt är tillämpliga på beslut om huruvida ansökan ska prövas och/eller påskyndad prövning, i enlighet med nationell lag.

9. Om en person avseende vilken ett beslut om överföring ska verkställas i enlighet med förordning (EG) […/…] [Dublinförordningen] gör ytterligare framställningar eller lämnar in en påföljande ansökan i den medlemsstat som ska verkställa överföringen, ska dessa framställningar eller efterföljande ansökningar utredas av den ansvariga medlemsstat som avses i förordning (EG) [.../…] [Dublinförordningen] i enlighet med detta direktiv.

⎢2005/85/EG (anpassad)

? ny

Artikel 33

Sökande som inte infinner sig

Medlemsstaterna får behålla eller införa förfarandet enligt artikel 32 vad avser en asylansökan som lämnas in vid ett senare datum av en sökande som antingen avsiktligt eller av grov försumlighet inte infinner sig på en mottagningsenhet eller hos behörig myndighet vid en fastställd tid.

Artikel 3436

Förfaranderegler

1. Medlemsstaterna ska se till att asylsökande vilkas ? ansökningar om internationellt skydd ⎪ är föremål för en preliminär prövning enligt artikel 32 35 omfattas av de garantier som anges i artikel 10 11.1.

2. Medlemsstaterna får i nationell lagstiftning föreskriva bestämmelser om den preliminära prövningen enligt artikel 32 35. Dessa bestämmelser får bland annat

a) ålägga sökanden att ange de sakförhållanden och lägga fram de bevis som motiverar ett nytt förfarande,

b) kräva att sökanden lägger fram de nya uppgifterna inom en viss tid efter det att han eller hon erhöll dem,

c)b) tillåta att den preliminära prövningen genomförs enbart på grundval av skriftliga inlagor utan krav på att sökanden ska intervjuas personligen ?, förutom i de fall som anges i artikel 35.7 ⎪.

Dessa villkor får inte göra det omöjligt för en asylsökande att få tillgång till ett nytt förfarande och de får inte heller innebära att tillgången till ett nytt förfarande i praktiken sätts ur spel eller allvarligt inskränks.

3. Medlemsstaterna ska se till att

a) sökanden informeras på lämpligt sätt om utfallet av den preliminära prövningen och, om ansökan inte kommer att prövas vidare, skälen till detta och möjligheterna att överklaga eller ompröva det beslutet,

b) den beslutande myndigheten, om en av de situationer som anges i artikel 32.2 35.3 är för handen, så snart som möjligt prövar den efterföljande ansökan i enlighet med bestämmelserna i kapitel II.

AVSNITT V

Artikel 3537

Gränsförfaranden

1. Medlemsstaterna får föreskriva förfaranden, i enlighet med de grundläggande principerna och garantierna i kapitel II, för att vid medlemsstatens gräns eller i transitzoner besluta om

a) ?prövning av ⎪ ansökningarar som lämnas in där.;√ och/eller ∏

∫ny

b) innehållet i en ansökan vid påskyndad prövning i enlighet med artikel 27.6.

⎢2005/85/EG

? ny

2. Om det emellertid inte finns förfaranden enligt punkt 1 får medlemsstaterna, om inte annat anges i denna artikel och i enlighet med de lagar och andra författningar som är i kraft den 1 december 2005, bibehålla förfaranden som avviker från de grundläggande principerna och garantierna i kapitel II, för att vid gränsen eller i transitzoner kunna besluta om tillstånd att resa in på territoriet för en asylsökande, som anlänt och ansökt om asyl på en sådan plats.

3. De förfaranden som avses i punkt 2 skall särskilt säkerställa att de berörda personerna

får tillstånd att stanna vid medlemsstatens gräns eller i transitzoner, om inte annat följer av artikel 7,

b) omedelbart informeras om sina rättigheter och skyldigheter enligt artikel 10.1 a,

c) i mån av behov får hjälp av en tolk enligt artikel 10.1 b,

d) i samband med asylansökan, och innan den behöriga myndigheten fattat ett beslut i sådana förfaranden, intervjuas av personer med tillräcklig kunskap om de tillämpliga normerna på området för asyl- och flyktinglagstiftning enligt artiklarna 12, 13 och 14,

e) kan rådgöra med en juridisk rådgivare eller annan enligt den nationella lagstiftningen godkänd eller tillåten rådgivare, enligt artikel 15.1, och

f) tilldelas en företrädare i fall av ensamkommande barn enligt artikel 17.1, såvida inte artikel 17.2 eller 17.3 är tillämplig.

Om inresetillstånd vägras av en behörig myndighet skall denna behöriga myndighet dessutom meddela de faktiska och de rättsliga skälen till att asylansökan anses ogrundad eller nekas prövning.

42. Medlemsstaterna ska se till att ett beslut inom ramen för de förfaranden som föreskrivs i punkt 21 fattas inom rimlig tid. Om ett beslut inte har fattats inom fyra veckor, skall den asylsökande beviljas inresa till medlemsstatens territorium så att hans eller hennes ansökan kan handläggas i enlighet med andra bestämmelser i detta direktiv.

53. I händelse av särskilda typer av ankomster eller ankomster som omfattar ett stort antal tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som lämnar asylansökningar ? ansökningar om internationellt skydd ⎪ vid gränsen eller i en transitzon, vilket gör det praktiskt omöjligt att där tillämpa bestämmelserna i punkt 1 eller det särskilda förfarande som föreskrivs i punkterna 2 och 3, får dessa förfaranden även tillämpas om och under den tid dessa tredjelandsmedborgare eller statslösa personer normalt är förlagda på platser i närheten av gränsen eller i transitzonen.

AVSNITT VI

Artikel 3638

Begreppet europeiska säkra tredjeländer

1. Medlemsstaterna får föreskriva att en asylansökan och säkerheten för sökanden när det gäller hans eller hennes särskilda omständigheter enligt beskrivningen i kapitel II inte ska prövas eller inte ska prövas fullständigt i fall där en behörig myndighet på grundval av sakförhållanden har fastställt att den asylsökande ð person som sökt internationellt skydd ï försöker resa in eller har rest in olagligt på territoriet från ett säkert tredjeland i enlighet med punkt 2.

2. Ett tredjeland kan endast anses vara ett säkert tredjeland enligt punkt 1 om

a) det har ratificerat och följer bestämmelserna i Genèvekonventionen utan geografiska begränsningar,

b) det har inrättat ett lagstadgat asylförfarande, ð och ï

c) det har ratificerat Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och följer bestämmelserna i denna, inklusive normerna med avseende på effektiva rättsmedel., och

d) det har fastställts som sådant av rådet i enlighet med punkt 3.

3. Rådet skall med kvalificerad majoritet, på förslag av kommissionen och efter samråd med Europaparlamentet, anta eller ändra en gemensam förteckning över tredjeländer som skall anses vara säkra tredjeländer enligt punkt 1.

43. De berörda medlemsstaterna ska i nationell lagstiftning fastställa villkoren för genomförande av bestämmelserna i punkt 1 och följderna av de beslut som fattas enligt dessa bestämmelser i enlighet med principen om non-refoulement i Genèvekonventionen, inbegripet bestämmelser om undantag från tillämpningen av denna artikel av humanitära, politiska eller folkrättsliga skäl.

54. Vid genomförande av ett beslut som enbart grundas på denna artikel ska de berörda medlemsstaterna

a) informera sökanden om detta, och

b) förse sökanden med en handling på tredjelandets språk som underrättar myndigheterna i det landet om att ansökan inte har prövats i sak.

65. Om det säkra tredjelandet inte återtar den asylsökande ska medlemsstaterna se till att det ges möjlighet till ett förfarande i enlighet med de grundläggande principer och garantier som anges i kapitel II.

7. De medlemsstater som har betecknat tredjeländer som säkra länder i enlighet med den nationella lagstiftning som är i kraft den 1 december 2005 och på grundval av kriterierna i punkt 2 a–c, får tillämpa punkt 1 på dessa tredjeländer tills rådet har antagit den gemensamma förteckningen enligt punkt 3.

KAPITEL IV

FÖRFARANDEN FÖR ÅTERKALLANDE AV FLYKTINGSTATUS ? INTERNATIONELLT SKYDD ⎪

Artikel 3739

Återkallande av flyktingstatus ? internationellt skydd ⎪

Medlemsstaterna ska se till att en utredning får inledas om att återkalla en persons flyktingstatus ? internationella skydd ⎪ så snart det framkommer nya fakta eller uppgifter som tyder på att det finns skäl att ompröva giltigheten av hans eller hennes flyktingstatus ? internationella skydd ⎪.

Artikel 38 40

Förfaranderegler

1. Medlemsstaterna ska se till att när den behöriga myndigheten överväger att återkalla en tredjelandsmedborgares eller en statslös persons flyktingstatus ? internationella skydd ⎪ enligt artikel 14 ? eller artikel 19 ⎪ i direktiv 2004/83/EG direktiv […./../EG] [skyddsdirektivet], ska denna person åtnjuta följande garantier:

a) Han eller hon ska underrättas skriftligen om att den behöriga myndigheten omprövar hans eller hennes rätt till flyktingstatus ? internationellt skydd ⎪ och skälen för en sådan omprövning. och

b) Han eller hon ska få möjlighet att i en personlig intervju enligt artikel 10 11.1 b och artiklarna 12, 13, and 14 och 15 eller i en skriftlig förklaring ange sina skäl till varför hans eller hennes flyktingstatus ? internationella skydd ⎪ inte bör återkallas.

Dessutom ska medlemsstaterna inom ramen för ett sådant förfarande se till att

a) den behöriga myndigheten kan erhålla korrekta och uppdaterade uppgifter från olika källor, vid behov t.ex. från Förenta nationernas flyktingkommissariat (UNHCR) ? och europeiska byrån för samarbete i asylfrågor ⎪ om den allmänna situationen i de berörda personernas ursprungsländer, och

b) om uppgifter samlas i ett enskilt fall för att ompröva en persons rätt till flyktingstatus ? internationellt skydd ⎪, får dessa inte inhämtas från en aktör som utövar förföljelse ? eller har vållat allvarlig skada ⎪ på ett sådant sätt att en sådan aktör får direkt information om att den berörda personen är en flykting vars status är ? åtnjuter internationellt skydd men att denna status är ⎪ under omprövning, eller att den fysiska integriteten för den berörda personen och de personer som är beroende av honom eller henne för sin försörjning eller friheten och säkerheten för de familjemedlemmar som fortfarande är bosatta i ursprungslandet äventyras.

2. Medlemsstaterna ska se till att den behöriga myndighetens beslut att återkalla flyktingstatus ? internationellt skydd ⎪ lämnas skriftligen. De faktiska och rättsliga skälen ska anges i beslutet och information om hur beslutet kan överklagas ska lämnas skriftligen.

3. Så snart den behöriga myndigheten har fattat ett beslut om att återkalla flyktingstatus ? internationellt skydd ⎪ ska artiklarna 1518.2 och 1619.1 samt artikel 21 25 även vara tillämpliga.

4. Genom avvikelse från punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel får medlemsstaterna besluta att flyktingstatusen ? det internationella skyddet ⎪ upphör genom lag för det fall statusen återkallas enligt artikel 11.1 a–d i direktiv 2004/83/EG, eller om flyktingen ? den person som åtnjuter internationellt skydd ⎪ otvetydigt avsagt sig sitt erkännande som flykting ? skyddsbehövande ⎪.

KAPITEL V

ÖVERKLAGANDE

Artikel 3941

Rätten till ett effektivt rättsmedel

1. Medlemsstaterna ska se till att asylsökande ? personer som söker internationellt skydd ⎪ har rätt till ett effektivt rättsmedel inför domstol mot följande beslut:

a) Ett beslut som fattats om en asylansökan ? ansökan om internationellt skydd ⎪, inbegripet ett beslut

∫ny

i) att anse en ansökan ogrundad med avseende på flyktingstatus och/eller subsidiärt skydd,

⎢2005/85/EG

? ny

i)ii) att en ansökan ska nekas prövning enligt artikel 25.2 29,

ii)iii) som fattas vid gränsen eller i en medlemsstats transitzoner enligt artikel 35 37.1,.

iii)iv) att inte pröva en ansökan enligt artikel 3638.

b) En vägran att ta upp prövningen av en asylansökan på nytt efter det att den har avbrutits i enlighet med artiklarna 19 23 och 20 24.

c) Ett beslut att inte vidare pröva en efterföljande ansökan enligt artiklarna 32 och 34.

d) Ett beslut att vägra inresa inom ramen för de förfaranden som föreskrivs i artikel 35.2.

e)c)Ett beslut att återkalla flyktingstatus ? internationellt skydd ⎪ enligt artikel 38 40.

∫ny

2. Medlemsstaterna ska se till att personer som av den beslutande myndigheten ansetts ha rätt till subsidiärt skydd tillförsäkras rätt till ett sådant effektivt rättsmedel som avses i punkt 1 mot beslut som innebär att ansökan betraktas som ogrundad med avseende på flyktingstatus.

Den berörda personen ska tillförsäkras de rättigheter och förmåner som personer som beviljats subsidiärt skydd åtnjuter i enlighet med direktiv […/…/EG] [skyddsdirektivet] i avvaktan på resultatet av omprövningen.

3. Medlemsstaterna ska se till att det effektiva rättsmedel som avses i punkt 1 medför full omprövning av såväl de faktiska som de rättsliga omständigheterna, däribland en prövning av det aktuella behovet av internationellt skydd i enlighet med direktiv […/../EG] [skyddsdirektivet], åtminstone när omprövningen sker vid domstol i första instans.

⎢2005/85/EG art. 4

? ny

24. Medlemsstaterna ska fastställa ? rimliga ⎪ tidsfrister och andra nödvändiga bestämmelser så att sökanden kan utöva sin rätt till effektiva rättsmedel enligt punkt 1.

⎢2005/85/EG art. 4

3. Medlemsstaterna skall vid behov fastställa föreskrifter i enlighet med sina internationella förpliktelser avseende

a) frågan huruvida rättsmedlet enligt punkt 1 skall medföra att sökandena får stanna i den berörda medlemsstaten i avvaktan på resultatet,

b) möjligheten till rättsmedel eller skyddsåtgärder om rättsmedlet enligt punkt 1 inte medför att sökandena får stanna kvar i den berörda medlemsstaten i avvaktan på resultatet. Medlemsstaten får också föreskriva rättsmedel på eget initiativ, och

c) grunderna för att överklaga ett beslut enligt artikel 25.2 c i överensstämmelse med den metod som tillämpas enligt artikel 27.2 b och c.

∫ny

Tidsfristerna får inte göra det omöjligt eller orimligt svårt för de sökande att få tillgång till ett sådant effektivt rättsmedel som avses i punkt 1. Medlemsstaten får även föreskriva att beslut som fattats i enlighet med artikel 37 ska bli föremål för granskning på eget initiativ.

5. Utan hinder av punkt 6 ska det rättsmedel som avses i punkt 1 i denna artikel medföra att de sökande får stanna i medlemsstaten i avvaktan på resultatet.

6. Vid beslut som fattats efter påskyndad prövning i enlighet med artikel 27.6 eller beslut om att vägra pröva ansökan i enlighet med artikel 29.2 d ska en nationell domstol, antingen på begäran från sökanden eller på eget initiativ, ha rätt att avgöra om den sökande får stanna i medlemsstaten i avvaktan på resultatet av omprövningen eller inte, om inte denna rätt regleras i nationell lag.

Denna punkt ska inte tillämpas på de förfaranden som anges i artikel 37.

7. Medlemsstaterna ska tillåta den sökande att stanna på deras territorium i avvaktan på resultatet av det förfarande som avses i punkt 6.

8. Bestämmelserna i punkterna 5, 6 och 7 ska inte påverka tillämpningen av artikel 26 i förordning (EG) nr […/….] [Dublinförordningen].

⎢2005/85/EG art. 4

? ny

49. Medlemsstaterna får ? ska ⎪ fastställa tidsfrister för domstolen enligt punkt 1 för att pröva den beslutande myndighetens beslut.

510. Om en sökande har beviljats en status som enligt nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning ger samma rättigheter och förmåner som flyktingstatus enligt direktiv 2004/83/EG direktiv […./../EG] [skyddsdirektivet], får sökanden anses ha ett effektivt rättsmedel om en domstol beslutar att rättsmedlet enligt punkt 1 inte är godtagbart eller sannolikt inte kommer att ge något resultat på grund av otillräckligt intresse från sökandens sida att fullfölja förfarandet.

611. Medlemsstaterna får även i nationell lagstiftning fastställa under vilka förhållanden det kan anses att en sökande implicit har återkallat eller avstått från sitt rättsmedel enligt punkt 1, tillsammans med regler om det förfarande som ska följas.

KAPITEL VI

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 4042

Överklagande från offentliga myndigheter

Genom detta direktiv påverkas inte offentliga myndigheters möjlighet att överklaga administrativa och/eller rättsliga beslut enligt nationell lagstiftning.

Artikel 4143

Konfidentialitet

Medlemsstaterna ska se till att de myndigheter som genomför detta direktiv är bundna av tystnadsplikt enligt nationell lagstiftning vad avser alla uppgifter de får kännedom om i samband med sitt arbete.

∫ny

Artikel 4 4

Samarbete

Varje medlemsstat ska utse en nationell kontaktpunkt och meddela dess adress till kommissionen. Kommissionen ska överlämna dessa upplysningar till de övriga medlemsstaterna.

Medlemsstaterna ska i samarbete med kommissionen vidta alla lämpliga åtgärder för att inrätta ett direkt samarbete, som även omfattar utbyte av information mellan behöriga myndigheter.

⎢2005/85/EG (anpassad)

?ny

Artikel 4245

Rapport

Senast den 1 december 2009 ? […] ⎪ ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv i medlemsstaterna och föreslå eventuella ändringar som krävs. Medlemsstaterna ska till kommissionen översända alla uppgifter som behövs för att utarbeta rapporten. Efter det att rapporten har lagts fram ska kommissionen minst en gång vartannat ? vart femte ⎪ år rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv i medlemsstaterna.

Artikel 4346

Införlivande

Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 december 2007 √artiklarna […] [de artiklar som har ändrats i sak i förhållande till det tidigare direktivet] senast den […]∏. Avseende artikel 15 skall medlemsstaterna sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 december 2008. De ska till informera kommissionen om detta genast √överlämna∏ √texten till dessa bestämmelser tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och detta direktiv∏.

∫ny

Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 27.3 senast [tre år från genomförandet]. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och detta direktiv.

⎢2005/85/EG (anpassad)

? ny

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller ska åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda. √De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till det direktiv som upphävs genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.∏

Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de √centrala∏ bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv √tillsammans med en jämförelsetabell över dessa bestämmelser och detta direktiv∏.

Artikel 4447

Övergångsbestämmelser

Medlemsstaterna ska tillämpa de bestämmelser i lagar och andra författningar som anges i artikel 43 46 första stycket på asylansökningar ? ansökningar om internationellt skydd ⎪ som lämnades in efter den 1 december 2007 ? […] ⎪ och på förfaranden för återkallande av flyktingstatus ? internationellt skydd ⎪ som inleddes efter den 1 december 2007 ? […] ⎪. ?Ansökningar som lämnats in före den […] och förfaranden för återkallande av flyktingstatus som inletts före den […] ska omfattas av de lagar och andra författningar som anges i direktiv 2005/85/EG. ⎪

∫ny

Medlemsstaterna ska tillämpa de lagar och författningar som avses i artikel 46.2 på ansökningar om internationellt skydd som lämnats in efter den […]. Ansökningar som lämnats in före den […] ska styras av de lagar och andra författningar som anges I direktiv 2005/85/EG.

⎢

Artikel 4 8

Upphävande

Direktiv 2005/85/EG ska upphöra att gälla från och med [dagen efter det datum som anges i artikel 46 första stycket i detta direktiv] utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande av direktivet i nationell lagstiftning som anges i bilaga III del B.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till detta direktiv och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga IV.

⎢2005/85/EG (anpassad)

Artikel 45 49

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den 20etjugonde dagen efter √ det att ∏ det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

⎢

Artiklarna [...] ska tillämpas från och med [dagen efter den dag som anges i artikel 46 första stycket].

⎢2005/85/EG (anpassad)

Artikel 4650

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Utfärdat i Bryssel den […]

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande […]

På rådets vägnar

Ordförande […]

⎢2005/85/EG

BILAGA I

Fastställande av ”beslutande myndighet”

När det gäller bestämmelserna i paragraf 17.1 i Refugee Act 1996 (flyktinglagen), inklusive ändringar, får Irland när landet genomför direktivet fastställa att

”beslutande myndighet” enligt artikel 2 e i detta direktiv ska vara ”Office of the Refugee Applications Commissioner” när det gäller att pröva om en sökande bör eller, beroende på omständigheterna, inte bör förklaras vara flykting, och

”beslut i första instans” enligt artikel 2 e i detta direktiv ska inbegripa rekommendationer från ”Refugee Applications Commissioner” om en sökande bör eller, beroende på omständigheterna, inte bör förklaras vara flykting.

Irland ska underrätta kommissionen om varje ändring av bestämmelserna i paragraf 17.1 i Refugee Act 1996 (inklusive ändringar).

BILAGA II

Fastställande av säkra ursprungsländer enligt artikel 29 och 30 33.1

Ett land ska betraktas som ett säkert ursprungsland om det på grundval av den rättsliga situationen, tillämpningen av lagstiftningen inom ett demokratiskt system och de allmänna politiska förhållandena framgår att det allmänt och genomgående inte förekommer någon förföljelse enligt artikel 9 i direktiv 2004/83/EG direktiv […./../EG] [skyddsdirektivet], samt ingen tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och inget hot på grund av urskillningslöst våld i situationer av internationell eller intern väpnad konflikt.

Vid denna bedömning ska man bland annat beakta i vilken utsträckning skydd mot förföljelse eller misshandel ges genom att undersöka

a) landets berörda lagar och förordningar och på vilket sätt de tillämpas,

b) hur landet iakttar de fri- och rättigheter som är fastställda i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna eller i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter eller konventionen mot tortyr, särskilt de rättigheter från vilka det inte går att göra undantag enligt artikel 15.2 i den nämnda Europeiska konventionen,

c) hur landet iakttar principen om ”non-refoulement” i enlighet med Genèvekonventionen,

d) om landet tillhandahåller ett system med effektiva rättsmedel mot överträdelser av dessa rättigheter och friheter.

⎢2005/85/EG

? ny

BILAGA III

Definition av "sökande" eller "asylsökande"

När Spanien genomför bestämmelserna i detta direktiv får landet, i den mån bestämmelserna i "Ley 30/1992 de Régimen jurídico de las Administraciones Públicas y del Procedimiento Administrativo Común" av den 26 november 1992 och "Ley 29/1998 reguladora de la Jurisdicción Contencioso-Administrativa" av den 13 juli 1998 fortfarande är tillämpliga, när det gäller tillämpning av kapitel V anse att definitionen av "sökande" eller "asylsökande" i artikel 2 c i detta direktiv skall inbegripa en "klagande" enligt ovannämnda rättsakter.

Den "klagande" skall åtnjuta samma garantier som en "sökande" eller "asylsökande" enligt detta direktiv när det gäller rätten till ett effektivt rättsmedel enligt kapitel V.

Spanien kommer att meddela kommissionen alla relevanta ändringar av ovannämnda rättsakt.

⎢

BILAGA III

Del A

Upphävt direktiv (hänvisning i artikel 48)

Rådets direktiv 2005/85/EG | (EUT L 326, 13.12.2005, s. 13) |

Del B

Tidsfrist för införlivande med nationell lagstiftning(hänvisning i artikel 48)

Direktiv | Tidsfrist för införlivande |

2005/85/EG | Första datum: 1 december 2007 Andra datum: 1 december 2008 |

⎢

BILAGA IV

Jämförelsetabell

Direktiv 2005/85/EG | Detta direktiv |

Artikel 1 | Artikel 1 |

Artikel 2 a | Artikel 2 a |

Artikel 2 b | Artikel 2 b |

Artikel 2 c | Artikel 2 c |

- | Artikel 2 d |

Artikel 2 d | Artikel 2 e |

Artikel 2 e | Artikel 2 f |

Artikel 2 f | Artikel 2 g |

- | Artikel 2 h |

- | Artikel 2 i |

Artikel 2 g | Artikel 2 j |

- | Artikel 2 k |

- | Artikel 2 l |

Artikel 2 h | Artikel 2 m |

Artikel 2 i | Artikel 2 n |

Artikel 2 j | Artikel 2 o |

Artikel 2 k | Artikel 2 p |

Artikel 3.1 | Artikel 3.1 |

Artikel 3.2 | Artikel 3.2 |

Artikel 3.3 | - |

Artikel 3.4 | Artikel 3.3 |

Artikel 4.1 första stycket | Artikel 4.1 första stycket |

Artikel 4.1 andra stycket | - |

- | Artikel 4.2 |

Artikel 4.2 | Artikel 4.3 |

Artikel 4.3 | Artikel 4.4 |

- | Artikel 4.5 |

Artikel 5 | Artikel 5 |

Artikel 6.1 | - |

- | Artikel 6.1 |

- | Artikel 6.2 |

Artikel 6.2 | Artikel 6.3 |

Artikel 6.3 | Artikel 6.4 |

- | Artikel 6.5 |

- | Artikel 6.6 |

Artikel 6.4 | Artikel 6.7 |

Artikel 6.5 | - |

- | Artikel 6.8 |

- | Artikel 6.9 |

- | Artikel 7.1–7.3 |

Artikel 7.1 | Artikel 8.1 |

Artikel 7.2 | Artikel 8.2 |

- | Artikel 8.3 |

Artikel 8.1 | Artikel 9.1 |

- | Artikel 9.2 |

Artikel 8.2 a | Artikel 9.3 a |

Artikel 8.2 b | Artikel 9.3 b |

Artikel 8.2 c | Artikel 9.3 c |

- | Artikel 9.3 d |

Artikel 8.3 | Artikel 9.4 |

Artikel 8.5 | Artikel 9.5 |

Artikel 9.1 | Artikel 10.1 |

Artikel 9.2 första stycket | Artikel 10.2 första stycket |

Artikel 9.2 andra stycket | - |

Artikel 9.3 | Artikel 10.3 |

- | Artikel 10.4 |

Artikel 10 | Artikel 11 |

Artikel 11 | Artikel 12 |

Artikel 12.1 | Artikel 13.1 |

Artikel 12.2 a | Artikel 13.2 a |

Artikel 12.2 b | - |

Artikel 12.2 c | - |

Artikel 12.3 | Artikel 13.2 b |

Artikel 12.4–12.6 | Artikel 13.3–13.5 |

Artikel 13.1 och 13.2 | Artikel 14.1 och14.2 |

Artikel 13.3 a | Artikel 14.3 a |

- | Artikel 14.3 b |

Artikel 13.3 b | Artikel 14.3 c |

- | Artikel 14.3 d |

- | Artikel 14.3 e |

Artikel 13.4 | Artikel 14.4 |

Artikel 13.5 | - |

- | Artikel 15 |

Artikel 14 | - |

- | Artikel 16 |

- | Artikel 17 |

Artikel 15.1, 15.2 och 15.3 första stycket | Artikel 18.1, 18.2 och 18.3 första stycket |

Artikel 15.3 a | - |

Artikel 15.3 b | Artikel 18.3 a |

Artikel 15.3 c | Artikel 18.3 b |

Artikel 15.3 d | - |

Artikel 15.3 andra stycket | - |

- | Artikel 18.3 andra stycket |

Artikel 15.4 | Artikel 18.4 |

- | Artikel 18.5 |

Artikel 15.5 | Artikel 18.6 |

Artikel 15.6 | Artikel 18.7 |

Artikel 16.1 | Artikel 19.1 |

Artikel 16.2 | Artikel 19.2 |

- | Artikel 19.3 |

Artikel 16.3 | Artikel 19.4 |

Artikel 16.4 | Artikel 19.4 |

- | Artikel 20.1–20.3 |

Artikel 17.1 | Artikel 21.1 |

Artikel 17.2 a | Artikel 21.2 a |

Artikel 17.2 b | - |

Artikel 17.2 c | Artikel 21.2 b |

Artikel 17.3 | - |

Artikel 17.4 | Artikel 21.3 |

- | Artikel 21.4 |

Artikel 17.5 | Artikel 21.5 |

- | Artikel 21.6 |

Artikel 17.6 | Artikel 21.7 |

Artikel 18 | Artikel 22 |

Artikel 19 | Artikel 23 |

Artikel 20 | Artikel 24 |

Artikel 20.1 a och b | Artikel 24.1 a och b |

Artikel 20.2 | Artikel 24.2 |

- | Artikel 24.3 |

Artikel 21 | Artikel 25 |

Artikel 22 | Artikel 26 |

Artikel 23 | Artikel 27 |

Artikel 23.1 | Artikel 27.1 |

Artikel 23.2 första stycket | Artikel 27.2 |

Artikel 23.2 andra stycket | - |

- | Artikel 27.3 |

- | Artikel 27.4 |

Artikel 23.3 | Artikel 27.5 |

Artikel 23.4 | Artikel 27.6 |

Artikel 23.4 a | Artikel 27.6 a |

Artikel 23.4 b | - |

Artikel 23.4 c led i | Artikel 27.6 b |

Artikel 23.4 c led ii | - |

Artikel 23.4 d | Artikel 27.6 c |

Artikel 23.4 e | - |

Artikel 23.4 f | Artikel 27.6 d |

Artikel 23.4 g | - |

Artikel 23.4 h | - |

Artikel 23.4 i | - |

Artikel 23.4 j | Artikel 27.6 f |

Artikel 23.4 k–n | - |

Artikel 23.4 o | Artikel 27.6 e |

- | Artikel 27.7 |

- | Artikel 27.8 |

- | Artikel 27.9 |

- | Artikel 28 |

Artikel 24 | - |

Artikel 25 | Artikel 29 |

Artikel 25.1 | Artikel 29.1 |

Artikel 25.2 a–c | Artikel 29.2 a–c |

Artikel 25.2 d och e | - |

Artikel 25.2 f och g | Artikel 29.2 d och e |

- | Artikel 30 |

Artikel 26 | Artikel 31 |

Artikel 27 | Artikel 32 |

Artikel 27.1 a | Artikel 32.1 a |

- | Artikel 32.1 b |

Artikel 27.1 b–d | Artikel 32.1 c–e |

Artikel 27.2–27.5 | Artikel 32.2–32.5 |

Artikel 28 | - |

Artikel 29 | - |

Artikel 30 | Artikel 33 |

Artikel 30.2–32.4 | - |

- | Artikel 33.2 |

Artikel 30.5 | Artikel 33.3 |

Artikel 30.6 | Artikel 33.4 |

Artikel 31 | Artikel 34 |

Artikel 31.2 | - |

Artikel 31.3 | Artikel 34.2 |

Artikel 32.1–32.7 | Artikel 35.1–35.7 |

- | Artikel 35.8 och 35.9 |

Artikel 33 | - |

Artikel 34 | Artikel 36 |

Artikel 34.1 och 34.2 a | Artikel 36.1 och 36.2 a |

Artikel 34.2 b | - |

Artikel 34.2 c | Artikel 36.2 b |

Artikel 34.3 a och b | Artikel 36.3 a och b |

Artikel 35.1 | Artikel 37.1 a |

- | Artikel 37.1 b |

Artikel 35.2 och 35.3 a–f | - |

Artikel 35.4 | Artikel 37.2 |

Artikel 35.5 | Artikel 37.3 |

Artikel 36.1–36.2c | Artikel 38.1–38.2c |

Artikel 36.2d | - |

Artikel 36.3 | - |

Artikel 36.4 | Artikel 38.3 |

Artikel 36.5 | Artikel 38.4 |

Artikel 36.6 | Artikel 38.5 |

Artikel 36.7 | - |

Artikel 37 | Artikel 39 |

Artikel 38 | Artikel 40 |

Artikel 39 | Artikel 41 |

Artikel 39.1 a | Artikel 41.1 a |

- | Artikel 41.1 a led i |

Artikel 39.1 a led i | Artikel 41.1 a led ii |

Artikel 39.1 a led ii | Artikel 41.1 a led iii |

Artikel 39.1 a led iii | - |

Artikel 39.1 b | Artikel 41.1 b |

Artikel 39.1 c och d | - |

Artikel 39.1 e | Artikel 41.1 c |

- | Artikel 41.2 och 3 |

Artikel 39.2 | Artikel 41.4 |

Artikel 39.3 | - |

- | Artikel 41.5–41.8 |

Artikel 39.4 | Artikel 41.9 |

Artikel 39.5 | Artikel 41.10 |

Artikel 39.6 | Artikel 41.11 |

Artikel 40 | Artikel 42 |

Artikel 41 | Artikel 43 |

- | Artikel 44 |

Artikel 42 | Artikel 45 |

Artikel 43 | Artikel 46 |

Artikel 44 | Artikel 47 |

- | Artikel 48 |

Artikel 45 | Artikel 49 |

Artikel 46 | Artikel 50 |

Bilaga I | Bilaga I |

Bilaga II | Bilaga II |

Bilaga III | - |

- | Bilaga III |

- | Bilaga IV |

[1] EUT L 326, 13.12.2005, s. 13.

[2] Grönbok om det framtida gemensamma europeiska asylsystemet, KOM(2007) 301 slutlig.

[3] Rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet, EUT L 304, 30.9.2004, s. 12.

[4] Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén - Strategisk plan för asylpolitik - ett integrerat grepp på skyddsfrågor över hela EU (KOM(2008) 360 slutlig, 17.6.2008).

[5] Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en europeisk byrå för samarbete i asylfrågor – KOM(2009) 66.

[6] Den europeiska pakten för invandring och asyl, rådets dokument nr 13448/08.

[7] Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet – Ett effektivare gemensamt europeiskt asylsystem: ett enda förfarande som nästa steg, KOM(2004) 503 av den 15 juli 2004.

[8] Rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredjeland har gett in i någon medlemsstat (EUT L 50, 25.2.2003, s. 1).

[9] Närmare upplysningar om nationell lagstiftning och praxis finns i konsekvensbedömningen i bilaga till förslaget.

[10] EUT C [...], [...], s. [...].

[11] EUT C [...], [...], s. [...].

[12] EUT C [...], [...], s. [...].

[13] EUT C [...], [...], s. [...].

[14] EUT L 326, 13.12.2005, s. 13.

[15] EUT L 304, 13.9.2004, s. 12.

[16] OJ L 50, 25.2.2003, p. 1.

[17] EUT L 348, 24.12.2008, s. 98.

[18] Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 18.7.2002, s. 1).

[19] EUT L 31, 6.2.2003, s. 18.