52009DC0269

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 19.6.2009

KOM(2009) 269 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Genomförande, resultat och övergripande bedömning av Europeiska året för lika möjligheter för alla 2007 {SEC(2009)781}

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning 3

1.1. Syftet med meddelandet 3

1.2. Europeiska året för lika möjligheter för alla – mål och syften 3

2. Genomförandet 4

2.1. Genomförandet på nationell nivå 4

2.2. Genomförandet på EU-nivå 7

3. Resultatens varaktighet och betydelse i framtiden 8

3.1. I de deltagande länderna 8

3.2. På EU-nivå 9

4. Slutsatser 12

1. INLEDNING

1.1. Syftet med meddelandet

Under 2006 framhöll rådet och Europaparlamentet åter att ickediskriminering är en grundläggande princip för Europeiska unionen genom att utlysa 2007 till Europeiska året för lika möjligheter för alla. Syftet var att öka medvetenheten om alla människors rätt till ett liv utan diskriminering på grundval av EG-direktivens omfattande bestämmelser om rättigheter och skyldigheter och om behovet att utveckla verktyg på europeisk och nationell nivå för att främja lika möjligheter i praktiken.

I enlighet med beslutet om inrättande av Europeiska året för lika möjligheter för alla[1] redogörs i detta meddelande för uppnådda resultat, måluppfyllelse och en bedömning av resultatens varaktighet.

Tonvikten ligger vid:

- Bakomliggande utmaningar och uppställda mål.

- Praktiska och finansiella arrangemang i samband med genomförandet, på grundval av en oberoende utvärderingsrapport[2] och med beaktande av de krav som anges i beslutet.

- Bestående resultat på det nationella och europeiska planet, med sikte på att bedöma hur dessa kan tas till vara för att möta de allt större utmaningar som EU står inför.

1.2. Europeiska året för lika möjligheter för alla – mål och syften

a) Utmaningarna

Tanken på ett europeiskt år för lika möjligheter för alla fördes fram av kommissionen som en del av ramstrategin[3] mot diskriminering som visade på utmaningarna när det gäller att vidareutveckla EU:s ickediskrimineringsstrategi (se nedan).

Lagstiftning

De direktiv[4] som antagits sedan år 2000 på grundval av artikel 13 i fördraget[5] betraktas som stora framsteg, men det var inte många som kände till sina rättigheter och skyldigheter. Viktiga aktörer som jurister, icke-statliga organisationer och arbetsmarknadens parter, som har en avgörande roll när det gäller att hjälpa dem som utsatts för diskriminering och tillämpa direktiven, saknade dessutom ofta de kunskaper och den kapacitet som krävs.

Policy

Utöver den formella rättigheten att inte utsättas för diskriminering kvarstod många strukturella hinder, bland annat djupt rotade stereotyper beträffande – och brist på medverkan av – grupper som riskerar att utsättas för diskriminering. Dittills hade endast åtgärder för specifika diskrimineringsgrunder vidtagits, trots att det blivit allt tydligare att ett sådant angreppssätt inte till fullo motsvarar individuella erfarenheter. Eftersom många av utmaningarna och strategierna för att möta dem är gemensamma för olika diskrimineringsgrunder har man mycket att vinna på ett övergripande angreppssätt baserat på gemensam analys och dialog. Sist men inte minst ansågs det att EU kan spela en större roll när det gäller att samla in och tillhandahålla överförbar god praxis i syfte att riva dessa komplexa strukturella hinder.

b) Europeiska året som ett sätt att möta utmaningarna

I beslutet anges följande fyra mål för Europeiska året: Rättigheter (utmaningar på lagstiftningsområdet), Representation, Erkännande och Respekt (politiska utmaningar). Lagstiftarna fastställer också följande tre principer för genomförandet, som beskrivs mer utförligt i nästa avsnitt:

- Alla diskrimineringsgrunder ges samma vikt, med fokus på diskriminering på flera grunder, och skyldighet att integrera ett jämställdhetsperspektiv i all verksamhet.

- Ett decentraliserat genomförande genom nationella planer och åtgärder med beaktande av nationella, regionala och lokala skillnader.

- Nära medverkan av det civila samhället och arbetsmarknadens parter.

Resultaten måste således bedömas i ljuset av dessa mål och principer (avsnitt II) och utifrån deras varaktighet (avsnitt III).

2. GENOMFÖRANDET

I detta avsnitt beskrivs genomförandet på nationell och europeisk nivå utifrån en extern utvärdering[6]. Ytterligare fakta och siffror finns i bilagan.

2.1. Genomförandet på nationell nivå

a) Europeiska året i siffror

Insatser på fältet

Totalt genomfördes 434 projekt i de 30 deltagande länderna [7] . Antalet och omfattningen varierade betydligt, från tre i Belgien[8] till 49 i Frankrike[9]. Projekten gav upphov till omkring 1 600 produkter [10] av olika slag – mer än 1 000 möten och evenemang, ca 440 rikstäckande kampanjer och över 120 undersökningar. Oftast behandlades diskrimineringsgrunderna ras och etnisk tillhörighet och jämställdhet (i 61 respektive 62 % av projekten). Moraliskt stöd[11] gavs också till över 1 700 ytterligare projekt som låg i linje med målen för Europeiska året.

Det faktum att så många ville använda logotypen och annat material var ett tydligt tecken på det mervärde Europeiska året skapade. I nästan alla slutrapporter nämns vikten av de projekt som gavs moraliskt stöd, särskilt av Cypern, Italien, Malta, Polen, Portugal och Rumänien. |

Projektledare och partner

Sammanlagt deltog ca 1 000 projektledare och partner[12], varav de flesta var nationella myndigheter (42 %), icke-statliga organisationer (25 %) eller andra organisationer[13] (20 %), i genomförandet av de 434 kärnprojekten.

Nivån på genomförandet och målgrupper

Projekten genomfördes främst på nationell nivå (75 %) och i mindre utsträckning på regional eller lokal nivå (ca 30 % vardera)[14]. Omkring 80 % av de 434 projekten riktade sig till allmänheten, 50 % till det civila samhället, förvaltningsmyndigheter och medieorganisationer, och 33 % till ledare i näringslivet.

Budget och budgetgenomförande

Lagstiftarna hade fastställt en total budget för Europeiska året för lika möjligheter för alla på 15 miljoner euro , varav 7,65 miljoner euro för insatser på nationell nivå. De deltagande länderna var skyldiga att komplettera EU-bidraget med offentliga eller privata medel, och den totala beräknade budgeten för de 27 medlemsstaterna uppgick därför till 15,30 miljoner euro. De flesta av de 30 deltagande länderna tillhandahöll en samfinansiering på 50 %, men vissa planerade att anslå en högre andel, vilket ledde till en sammanlagd beräknad budget på ca 18,5 miljoner euro. De totala faktiska utgifterna för de 434 projekten på nationell nivå uppgick till 15,9 miljoner euro eller ca 86 % av den ursprungliga beräknade budgeten.

Alla 30 deltagarländer kompletterade landets EU-bidrag med i genomsnitt över 57 %. Kostnadsöverskattningen och förseningarna i planeringsfasen, i startfasen och vid utbetalning av bidragen innebar att vissa länder hade lägre utgifter än beräknat. Total sett uppvägdes detta av de ytterligare medel som tillhandahölls av sju länder. |

b) Uppfyllande av huvudprinciperna för genomförandet

Decentralisering och samma vikt för alla diskrimineringsgrunder ingick bland de principer för genomförandet som anges i beslutet om inrättande av Europeiska året för lika möjligheter för alla. Dessa principer var viktiga framgångsfaktorer för Europeiska året.

Decentralisering

Enligt beslutet skulle huvuddelen av åtgärderna decentraliseras. De 30 deltagande länderna skulle därför utse ett nationellt genomförandeorgan , oftast ett ministerium. I några länder var detta ett jämställdhetsorgan eller en ombudsman. Personalen varierade från 15 personer i Portugal till en person i Belgien och Norge. Totalt arbetade ca 100 personer med genomförandet på nationell nivå.

Varje genomförandeorgan skulle utarbeta en nationell strategi för att genomföra Europeiska året i nära samarbete med det civila samhället . För första gången ombads medlemsstaterna att beskriva de utmaningar de står inför när det gäller de sex diskrimineringsgrunder som omfattas av artikel 13, ange nationella prioriteringar i detta avseende med beaktande av de fyra huvudsakliga målen enligt beslutet samt tillhandahålla en lista över enskilda utvalda projekt som skulle samfinansieras av EU.

Den allmänna uppfattningen var att det decentraliserade genomförandet stärkte Europeiska årets relevans genom att man kunde inrikta sig på de allmänna målen och anpassa dem till situationen i de olika länderna. Projektledarna kunde också ha direkt kontakt med ett nationellt genomförandeorgan med kunskap om nationella förhållanden, och aktörer som bara verkar på det nationella språket kunde delta. Enligt de landsspecifika fallstudierapporterna från Danmark, Irland, Litauen, Rumänien, Spanien och Slovakien hade det decentraliserade angreppssättet främjat - insatser som är medborgarnära och därför avspeglar den sociala verkligheten, - möjligheter till kommunikation och samarbete inom en grupp bestående av flera organisationer som representerade olika diskrimineringsgrunder, och - identifiering av mindre icke-statliga organisationer och möjligheter för dem att delta. |

Alla diskrimineringsgrunder ges samma vikt

Enligt beslutet skulle alla diskrimineringsgrunder i största möjliga utsträckning ges samma vikt. I de flesta deltagande länderna innebar detta att man i inbjudan att lämna förslag angav att projekten skulle gälla minst två eller tre diskrimineringsgrunder.

Detta övergripande angreppssätt med flera diskrimineringsgrunder främjade samarbetet mellan

- nationella, regionala och lokala myndigheter som bevakar olika diskrimineringsgrunder, och

- icke-statliga organisationer som representerar olika diskriminerade grupper på nationell, regional och lokal nivå.

Europeiska året var det första initiativet där kön som diskrimineringsgrund inte bara togs upp enskilt utan även i relation till de fem andra diskrimineringsgrunderna i artikel 13 i EG-fördraget. Vissa länder stödde därför åtgärder inriktade på kvinnor som möter diskriminering på flera grunder , t.ex. kvinnor från minoriteter (särskilt romer) och äldre kvinnor med funktionsnedsättning, som utsätts för diskriminering oftare än män.

2.2. Genomförandet på EU-nivå

Mobilisering av nyckelaktörer

Enligt beslutet skulle en rådgivande kommitté inrättas med ledamöter från de 30 deltagande länderna. Kommittén sammanträdde sju gånger från juni 2006 till juli 2008.

Genom sitt upplysningsarbete spelar de organisationer som representerar och försvarar människor som utsatts för diskriminering en viktig roll för att se till att rätten att inte diskrimineras får genomslag i praktiken. Det var därför av avgörande betydelser att det civila samhället deltog i arbetet med att utforma och genomföra åtgärderna. Kommissionen förde regelbundet diskussioner med icke-statliga organisationer och arbetsmarknadens parter inom en rådgivande grupp som sammanträdde sex gånger från juni 2006 till juli 2008.

Inlednings- och avslutningskonferenser

530 personer deltog i inledningskonferensen och det första toppmötet om likabehandling[15] som ägde rum i Berlin i slutet av januari med det tyska ordförandeskapet i rådet som värd. Nära 700 deltog i avslutningskonferensen i Lissabon den 19–20 november, där resultaten av Europeiska året och dess betydelse för det fortsatta arbetet diskuterades. Diskussionen bidrog också till utarbetandet av rådets slutsatser om Europeiska året (se nedan). Deltagarna vid båda konferenserna utgjorde ett brett spektrum av beslutsfattare och berörda parter från de 30 deltagarländerna samt företrädare på hög nivå för EU-institutionerna och det civila samhället.

”Europaparlamentet för lika möjligheter”

Både Europaparlamentet och enskilda parlamentsledamöter från olika utskott och politiska grupper spelade en viktig roll för genomförandet av Europeiska året. Europaparlamentet och kommissionen anordnade gemensamt ett ”Europaparlament för lika möjligheter för alla” – ett forum för dialog med det civila samhället om att undanröja diskriminering och främja lika möjligheter för alla på och utanför arbetsmarknaden – som ägde rum i Europaparlamentets lokaler i Bryssel den 11–12 oktober. Båda institutionerna visade åter sitt engagemang för att förbättra tillämpningen av gällande EU-bestämmelser som ger skydd mot diskriminering på alla grunder enligt artikel 13 och utvidga deras tillämpningsområde. Europaparlamentsledamöterna deltog i EU-täckande och nationella insatser som Diversity Truck Tour , som startade i Strasbourg i april 2007.

Eurobarometer-undersökningar

Tre omfattande Eurobarometer-undersökningar [16] om allmänhetens syn på diskriminering, likabehandling och mångfald gav faktaunderlag för debatten och insatserna under Europeiska året. Nationella faktablad på 22 EU-språk bidrog till att lyfta fram utmaningarna på nationell nivå. Svaren på en fråga om Europeiska året i de 27 medlemsstaterna var ett gott tecken på de europeiska och nationella kampanjernas och evenemangens genomslag: 37 % av de 27 147 deltagarna i Flash Eurobarometer-undersökning nr 232[17] hade hört talas om Europeiska året för lika möjligheter för alla.

EU-täckande information- och upplysningskampanj

Vid den EU-täckande information- och upplysningskampanjen användes en rad olika instrument:

- Den officiella webbplatsen för Europeiska året [18]. Eftersom de flesta textavsnitt översatts till 22 EU-språk kunde man nå ut till många – antalet besökare var i genomsnitt 74 578 per månad, dvs. totalt 894 934.

- EU-kampanjmaterialet togs fram på 22 språk och bestod av en broschyr, ett vykort, en affisch (”Vi är Europa”) och utställningsmontrar för alla nationella genomförandeorgan och för kommissionen.

- Över 700 försändelser med tryckt information , reklammaterial och utställningsmontrar levererades till de nationella genomförandeorganen, nationella kontaktpunkter, icke-statliga organisationer och offentliga myndigheter.

Kommissionens representationer och delegationer bidrog i betydande utsträckning genom att delta i nationella evenemang på hög nivå och genom att anordna evenemang i de egna lokalerna. Nätverket Europe Direct var också aktivt i Cypern, Finland och Rumänien.

3. RESULTATENS VARAKTIGHET OCH BETYDELSE I FRAMTIDEN

Kan resultaten föras vidare och bli bestående?

3.1. I de deltagande länderna

Ett Europeiskt år varar givetvis bara i tolv månader, men det kan ändå få effekter på längre sikt på nationell nivå. Detta kan ske i huvudsak på tre olika sätt.

a) Konsolidering av nationell politik och nationella åtgärder

Av de 30 nationella genomförandeorganen ansåg 25 att nationella strategier inte skulle ha utarbetats om det inte hade varit för Europeiska året, och 23 av dem ansåg att deras nationella strategier hade genererat fler åtgärder och initiativ för att bekämpa diskriminering och främja lika möjligheter och mångfald än vad som annars skulle ha varit fallet.

När Europeiska året avslutades förväntade sig 72 % av projektledarna att deras projekt skulle fortsätta eller upprepas efter Europeiska årets slut. 338 projektledare uppgav att de hade utvecklat nya former av samarbete eller förstärkt befintliga samarbetsstrukturer tack vare insatserna under Europeiska året. Dessutom trodde 88 % av de projektledare som hade utarbetat koncept och material att dessa skulle användas även efter Europeiska året.

b) Ett starkare samarbete med det civila samhället

Utarbetandet av nationella strategier var inte bara ett resultat i sig, utan ledde också helt klart till ett förstärkt samarbete inom och mellan berörda myndigheter och organisationer i det civila samhället.

18 nationella genomförandeorgan (Bulgarien, Cypern, Danmark, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Luxemburg, Nederländerna, Polen, Portugal, Slovakien, Slovenien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike) ansåg att Europeiska året hade lett till nytt eller förbättrat samarbete med och mellan icke-statliga organisationer, det civila samhället och arbetsmarknadens parter samt mellan grupper och institutioner som inte skulle ha samarbetat idag om det inte hade varit för Europeiska året.

Mer än 140 nätverk för myndigheter, likabehandlingsorgan, organisationer och det civila samhället skapades som ett direkt resultat av Europeiska året. De flesta (95) förväntades fortsätta att fungera under de närmaste åren.

c) Framväxt av nya frågor

I vissa länder gav Europeiska året en möjlighet att fokusera på diskrimineringsgrunder som antingen inte hade behandlats tidigare eller inte hade tagits på lika stort allvar som de övriga diskrimineringsgrunderna.

Tack var Europeiska året tillhandahölls ny information i och med att 21 länder utförde särskilda undersökningar om åldersdiskriminering . AGE, en paraplyorganisation för äldrefrågor på europeisk nivå, noterade att Europeiska årets hade lyckats fokusera på ålder som en relativt ny diskrimineringsgrund[19]. I flera länder innebar Europeiska året ett genombrott och åldersdiskriminering togs upp i den offentliga debatten för första gången.

Många projekt avsåg diskriminering på grund av ras och etnisk bakgrund . Under Europeiska året behandlades de mest brännande frågorna och behoven på detta område kartlades på nationell och europeisk nivå. Det bidrog också till att lyfta fram de utmaningar som romerna står inför: 12 projekt genomfördes i tio deltagande länder, där romerna själva var väl representerade, och bidrog till att öka medvetenheten om deras situation i Europa.

Kravet i beslutet om att bekämpning av diskriminering på alla grunder ska ges samma vikt innebar inte bara att många åtgärder avsåg diskriminering på grund av sexuell läggning – och vissa länder ägnade denna fråga större uppmärksamhet – utan också att diskriminering av detta slag behandlades för första gången i vissa länder. Europeiska året lyckades också sätta frågor som rör könsöverskridande identitet på den politiska agendan.

3.2. På EU-nivå

a) Ett fast och konkret politiskt åtagande

I december 2007 antog rådet (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) en omfattande resolution[20] om uppföljningen av Europeiska året för lika möjligheter för alla, där de påbörjade initiativen välkomnades och prioriteringar för framtiden fastställdes. Vid sitt möte i december 2007 ställde sig Europeiska rådet positivt till resultaten av Europeiska året och lade till en särskild punkt om att EU och medlemsstaterna behöver intensifiera insatserna för att främja integrationen av romer.

Som en del av den förnyade sociala agendan[21] antog kommissionen den 2 juli 2008 en rad åtgärder för att motverka diskriminering :

- Ett nytt förslag till direktiv om likabehandling med förbud mot diskriminering på grund av ålder, funktionsnedsättning, sexuell läggning och religion eller övertygelse på andra områden än arbetslivet.

- Meddelandet Icke-diskriminering och lika möjligheter för alla: Ett förnyat engagemang , som beskriver ett heltäckande angreppssätt för att stärka insatserna mot diskriminering genom:

- Mer effektiv användning av tillgängliga instrument, t.ex. integrering av ickediskriminering på alla politikområden, åtgärder för att mäta diskriminering och utvärdera resultaten, informationsverksamhet samt utbildning och insatser för att främja mångfald på arbetsplatsen.

- Ny kraft åt dialogen om ickediskrimineringspolitik med såväl nationella myndigheter som det civila samhället.

- Ett kommissionsbeslut om inrättande av en expertgrupp för ickediskriminering [22] för att undersöka konsekvenserna av medlemsstaternas och EU:s åtgärder mot diskriminering, validera god praxis genom ömsesidigt lärande och fastställa riktmärken för utvärdering av politikens effekter.

- Ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar om gemenskapens instrument och politik för integrationen av romer.

Dessa åtgärder bygger i stor utsträckning på de erfarenheter som gjorts och krav som förts fram under Europeiska året, särskilt de nationella strategierna och därmed sammanhängande projekt, diskussioner och slutsatser i samband med öppnings- och avslutningskonferenserna och många nationella evenemang. Förslaget till nytt artikel 13-direktiv lades fram på grundval av en omfattande konsekvensanalys som väl avspeglade debatten och evenemangen under Europeiska året.

b) Ta till vara Europeiska årets möjligheter trots krisen

Med stigande arbetslöshet och ökad risk för fattigdom och utestängning under den aktuella ekonomiska nedgången måste EU och medlemsstaterna bibehålla och stärka sitt engagemang för likabehandling och ickediskriminering. Historien har visat hur rädsla och motgångar kan utnyttjas och leda till förföljelse av minoriteter och åsidosättande av de grundläggande rättigheterna.

Förstå situationen

Det första EU och medlemsstaterna måste göra för att förhindra att den aktuella situationen leder till åsidosättande av rättigheter och till större strukturella hinder är att ta fram tillförlitlig information om vad som händer i verkligheten. Bristen på jämförbara uppgifter i EU om situationen för grupper som riskerar att utsättas för diskriminering gör det svårare att få överblick och kunna övervaka situationen.

Kommissionen kommer kring halvårsskiftet att göra en Eurobarometer-undersökning om människors uppfattning om diskriminering med sikte på att jämföra utvecklingstendenserna enligt undersökningar utförda före och direkt efter Europeiska året. Detta kommer att komplettera den omfattande uppgiftsinsamling som gjorts av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter. Kommissionen undersöker också möjligheten att tillsammans med de nationella statistikorganen regelbundet samla in statistik om diskrimineringens omfattning och konsekvenser och/eller utarbeta en EU-undersökningsmodul om upplevd diskriminering.

Den pågående dialogen med europeiska paraplynätverk för det civila samhället[23] för de olika diskrimineringsgrunder som omfattas av artikel 13 och Equinet (europeiskt nätverk för likabehandlingsorgan), som inrättades under Europeiska året, kommer att hjälpa kommissionen att få aktuell information om åsidosättande av rättigheterna. Den dialog som kommissionen har upprättat med medlemsstaterna som ett direkt resultat av Europeiska året kommer också att möjliggöra ett direkt utbyte med dem om utvecklingen i EU.

Åtgärder mot överträdelser och nya lösningar

Under de senaste åren har kommissionen tydligt fördömt alla åsidosättanden av de grundläggande rättigheterna, inklusive rasistiska eller homofoba handlingar och uttryck för rasistiska eller homofoba attityder. Som väktare av fördragen bevakar kommissionen nära efterlevnaden av rättigheterna och kommer att följa upp eventuella överträdelser på lämpligt sätt. Ett tidigt antagande i rådet av förslaget till artikel 13-direktiv skulle därför vara en tydlig signal om EU:s engagemang för grundläggande rättigheter och likabehandling.

Den pågående dialogen med medlemsstaterna och det civila samhället utifrån erfarenheterna under Europeiska året kommer också att bidra till att identifiera politiska lösningar och god praxis när det gäller att föregripa och bekämpa diskriminering i det aktuella ekonomiska och sociala klimatet. Vid det toppmöte om jämlikhet som anordnas av det svenska ordförandeskapet hösten 2009 kommer frågan om åtgärder mot diskriminering sannolikt att diskuteras mot bakgrund av krisen. Toppmötet förväntas också ge medlemsstaterna och berörda parter tydlig vägledning i de mest brännande frågorna i dessa osäkra tider.

Tack vare Europeiska året har arbetet för att öka medvetenheten om dagens rättigheter och skyldigheter och för att bekämpa stereotyper förstärkts genom kampanjen på EU-nivå och de många åtgärderna på nationell nivå. I nära samarbete med EU och berörda parter på nationell nivå avser kommissionen nu att på grundval av gjorda erfarenheter stärka sin informationsverksamhet[24] för att garantera tillgång till korrekt information och ge en tydlig signal om att diskriminering och stereotyper inte bara är oacceptabla utan också hämmar den ekonomiska återhämtningen.

Särskilda åtgärder för integrering av romer

I ekonomiska kristider verkar romerna riskera att utsättas för ökad diskriminering. Kommissionens omfattande rapport om gemenskapens instrument som lades fram i juli 2008 på begäran av Europeiska rådet vid dess möte i december 2007, knöt an till det toppmöte om frågor som rör romerna som anordnades av kommissionen i september 2008. Toppmötet och rapporten, som skapade intensiv debatt, ledde fram till en överenskommelse mellan berörda parter om att stärka insatserna för att främja integrationen av romer.

Kommissionen spelade en ledande roll, men för att åstadkomma verkliga framsteg krävdes insatser även av nationella, regionala och lokala myndigheter. Europeiska rådet godkände vid sitt möte i december 2008 de omfattande slutsatserna av mötet i rådet (allmänna frågor)[25], som bekräftade medlemsstaternas avsikt att använda tillgängliga instrument (t.ex. strukturfonderna) för att stödja integrationen av romer. Europeiska rådet beslutade också att anordna ett andra toppmöte om frågor som rör romerna under det spanska ordförandeskapet i samband med Internationella romska dagen den 8 april 2010.

Som förberedelse och för att se till att debatten blir livlig kommer inlägg från alla aktörer att presenteras på en romsk plattform. En omfattande rapport som läggs fram före toppmötet kommer att kompletteras med en brett upplagd undersökning av framgångsrika politiska åtgärder och program som ska utföras av kommissionen efter Europeiska årets slut. Plattformens första möte, som anordnades av det tjeckiska ordförandeskapet och kommissionen, ägde rum i april 2009.

4. SLUTSATSER

I det ambitiösa och framåtsyftande beslutet om inrättande av Europeiska året för lika möjligheter för alla ställs stränga krav för att de medel och personalresurser som anslås ska skapa ett betydande mervärde. Trots den relativt korta förberedelseperioden från antagandet i maj 2006 till början av 2007 lyckades Europeiska året uppfylla kraven i fråga om verkställande av budgeten och principer för det praktiska genomförandet (alla diskrimineringsgrunder ges samma vikt, decentralisering, deltagande av det civila samhället och arbetsmarknadens parter samt fokus på diskriminering på flera grunder och jämställdhetsintegrering). Dessutom genererades ett imponerande antal projekt som gavs ekonomiskt och moraliskt stöd.

Den viktigaste framgångsfaktorn var det politiska engagemanget hos medlemsstaterna, EU-institutionerna och det civila samhället. Medlemsstaterna anslog betydande medel till det praktiska genomförandet och var dessutom – i vissa fall för första gången – beredda att öppet diskutera situationen när det gäller de sex diskrimineringsgrunderna i sina länder och sedan utarbeta offentliga strategier för att möta de utmaningar som konstaterats föreligga. Kommissionen utförde sin uppgift, dvs. att inrätta en ram för genomförandet med politiskt stöd av Europaparlamentet och rådet. Det civila samhället på europeisk och nationell nivå stödde initiativet fullt ut och anslog en betydande del av sina knappa resurser till genomförandet av Europeiska året.

Europeiska året uppnådde det övergripande målet att öka medvetenheten om rättigheter och skyldigheter enligt det gällande regelverket och skapade debatt kring frågan om hur man kan riva hindren mellan de sex diskrimineringsgrunderna. Debatten bidrog till kommissionens beslut att anta ett nytt förslag till artikel 13-direktiv för att skapa balans i det skydd som ges beträffande olika diskrimineringsgrunder. Dessutom främjades en fortlöpande debatt med medlemsstaterna och berörda parter som kommer att hjälpa EU att utarbeta en politik för att skapa jämlikhet och låta varje individ förverkliga sin potential. Dessa resultat kommer att bidra till att skingra de orosmoln och fördomar som den finansiella och ekonomiska krisen kan väcka och till att motverka uppkomsten av nya diskriminerande hinder som kan leda till ökad utestängning och hämma den ekonomiska återhämtningen.

[1] Europaparlamentets och rådets beslut nr 771/2006/EG av den 17 maj 2006 om inrättande av Europeiska året för lika möjligheter för alla (2007) – På väg mot ett rättvist samhälle, EUT L 146, 31.5.2006, s. 1.

[2] Pågående utvärdering av Europeiska året för lika möjligheter för alla 2007 – http://ec.europa.eu/social/main.jsp?langId=en&catId=89&newsId=483&furtherNews=yes.

[3] Icke-diskriminering och lika möjligheter för alla – en ramstrategi , KOM(2005) 224.

[4] Rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, 19.7.2000, s. 22), rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2.12.2000, s. 16) och rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster (EUT L 373, 21.12.2004, s. 37).

[5] Enligt artikel 13, som infogades i EG-fördraget genom Amsterdamfördraget, får gemenskapen vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

[6] I utvärderingen, som gjordes av Rambøll Management SA, ingick tio fallstudier för Belgien, Danmark, Finland, Irland, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien, Spanien och Storbritannien, och fyra tematiska rapporter om hur tre diskrimineringsgrunder (ålder, ras eller etniskt ursprung samt sexuell läggning) och jämställdhetsintegreringen hanterades i all verksamhet under Europeiska året.

[7] Eftersom EES-länderna (Island, Liechtenstein och Norge) också beslutade att medverka i Europeiska året för lika möjligheter för alla (och således följa reglerna), blev det totala antalet deltagarländer 30.

[8] Den planerade mediekampanjen i Belgien var det största projektet under Europeiska året. Med en budget på 465 300 euro för alla sex diskrimineringsgrunder för Europeiska året med avseende på Rättigheter, Erkännande och Respekt.

[9] I Frankrike genomfördes det största antalet projekt ledda av en rad olika aktörer (främst icke-statliga organisationer), varav över hälften på lokal eller regional nivå.

[10] Källa: Frågeformulär för nationella genomförandeorgan (slututvärderingsrapporten).

[11] Projekt som fick använda logotypen för Europeiska året men inte beviljats EU-finansiering.

[12] Flera projekt hade mer än en partner, därav det större antalet.

[13] Främst högskolor, regionala och lokala myndigheter, näringslivet samt arbetsmarknadens parter.

[14] Summan blir inte 100 % eftersom vissa projekt genomfördes på flera nivåer.

[15] KOM(2005) 224.

[16] Särskild Eurobarometer nr 263 ( Discrimination in the European Union ), publicerad i januari 2007, särskild Eurobarometer nr 296 ( Discrimination in the European Union – Perceptions, experiences and attitudes ), publicerad i juli 2008 samt Euroflash nr 232, publicerad i februari 2008.

[17] http://ec.europa.eu/public_opinion/flash/fl_232_en.pdf.

[18] http://equality2007.europa.eu.

[19] http://www.age-platform.org/EN/IMG/AGE_assessment_of_European_Year.pdf.

[20] Rådets resolution om uppföljningen av Europeiska året för lika möjligheter för alla (2007), http://register.consilium.europa.eu/pdf/en/07/st15/st15383.en07.pdf.

[21] En förnyad social agenda: Möjligheter, tillgång och solidaritet i framtidens Europa , KOM(2008) 412 slutlig.

[22] Beslut K(2008) 3261.

[23] AGE, EDF, ENAR, ERIO, EWL, ILGA och YFJ.

[24] http://www.stop-discrimination.info.

[25] Rådets dokument 15976/1/08 REV 1, punkterna 10–14.