52009DC0266

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 10.6.2009

KOM(2009) 266 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

Uppföljningsmetod för genomförandet av den europeiska pakten för invandring och asyl

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

Uppföljningsmetod för genomförandet av den europeiska pakten för invandring och asyl

1. INLEDNING

Den europeiska pakten för invandring och asyl antogs av Europeiska rådet den 15–16 oktober 2008[1], efter kommissionens meddelande i juni 2008 med titeln En gemensam invandringspolitik för Europa: principer, åtgärder och verktyg [2]. Pakten bygger på de resultat som uppnåtts under de senaste tio åren och är ytterligare ett steg på vägen mot en övergripande invandringspolitik för EU. Europeiska rådet gör i pakten fem grundläggande åtaganden som kommer att utvecklas vidare och omvandlas till konkreta åtgärder, särskilt i det program som ersätter Haagprogrammet:

- Att organisera laglig invandring med beaktande av de prioriteringar, de behov och den mottagningskapacitet som varje medlemsstat har fastställt och att främja integrering.

- Att bekämpa olaglig invandring genom att bland annat se till att utlänningar som vistas olagligt faktiskt återvänder till sitt ursprungsland eller ett transitland.

- Att öka gränskontrollernas effektivitet.

- Att bygga ett Europa för asylsökande.

- Att skapa ett globalt partnerskap med ursprungs- och transitländerna för att främja synergierna mellan migration och utveckling.

När Europeiska rådet antog pakten beslutade det också att hålla en årlig debatt om invandrings- och asylpolitiken. Tack vare denna årliga debatt kommer Europeiska rådet att kunna följa hur såväl gemenskapen som medlemsstaterna genomför pakten och nästa fleråriga program om frihet, säkerhet och rättvisa som från och med 2010 ersätter Haagprogrammet.

I fråga om debatten fastslog Europeiska rådet följande i pakten:

- Kommissionen uppmanas att varje år förelägga rådet en rapport på grundval av medlemsstaternas bidrag och, i förekommande fall, med förslag till rekommendationer för både EU:s och dess medlemsstaters genomförande av den nuvarande pakten och det program som kommer att ersätta Haagprogrammet.

- Denna årliga debatt kommer dessutom att göra det möjligt för Europeiska rådet att hållas underrättat om de viktigaste utvecklingsåtgärder som varje medlemsstat överväger i genomförandet av sin invandrings- och asylpolitik.

För att förbereda denna debatt har Europeiska rådet uppmanat kommissionen att föreslå för rådet hur uppföljningen ska ske. Detta meddelande är ett svar på denna uppmaning.

Syftet med den uppföljningsmetod som beskrivs i detta meddelande är att förbereda Europeiska rådets första årliga debatt, som kommer att hållas i juni 2010.

Kommissionen kommer med hjälp av denna uppföljningsmetod att utarbeta en årlig rapport till rådet (nedan kallad kommissionens årsrapport ) utifrån bidrag från medlemsstaterna och fakta från olika källor på det sätt och enligt den tidsplan som anges nedan.

2. KOMMISSIONENS ÅRSRAPPORT (”OUTPUT”)

På grund av den årliga debattens karaktär, som beskrivs i pakten, kommer kommissionens årsrapport att bestå av följande två delar:

- En kort politisk rapport som sammanfattar de främsta utvecklingsåtgärderna under rapporteringsperioden och de viktigaste planlagda utvecklingsåtgärderna såväl på EU-nivå som i medlemsstaterna, samt eventuella rekommendationer från kommissionen.

- En längre och mer utförlig rapport som omfattar de främsta insatserna och de viktigaste planlagda utvecklingsåtgärderna på EU-nivå och i medlemsstaterna för vart och ett av åtagandena i pakten.

Från och med 2011 bör uppföljningsmetoden även omfatta åtaganden inom det program som ersätter Haagprogrammet och inom den handlingsplan som åtföljer detta. Dessutom kommer uppföljningsmetoden att finslipas och vidareutvecklas på grundval av erfarenheter och den gemensamma metod som föreslås i kommissionens meddelande från juni 2008, En gemensam invandringspolitik för Europa: principer, åtgärder och verktyg [3]. Framför allt skulle de åtaganden som görs pakten och i det program som ersätter Haagprogrammet kunna omvandlas till gemensamma mål och indikatorer, vilket skulle göra det lättare att jämföra insatserna och sörja för insyn och ömsesidigt förtroende. Eventuella nya åtaganden som Europeiska rådet har fastställt skulle också behöva inkluderas.

3. INFORMATIONSKÄLLOR FÖR KOMMISSIONENS ÅRSRAPPORT (”INPUT”)

De uppgifter som behövs för uppföljningen måste antingen lämnas av medlemsstaterna eller vara direkt tillgängliga för kommissionen genom system som utvecklats inom EU:s invandringspolitik.

3.1. Information från medlemsstaterna

För att kommissionen ska kunna fastställa vilka som är de främsta insatserna och de viktigaste planlagda utvecklingsåtgärderna på nationell nivå behövs uppgifter från medlemsstaterna. Detta framgår också av den europeiska pakten, där det anges att kommissionens årsrapport ska grunda sig på bidrag från medlemsstaterna. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna bör därför varje år lämna ett bidrag bestående av en kort ”politisk” rapport och bakgrundsfakta. Medlemsstaterna kommer att ombedjas använda en gemensam struktur för dessa bidrag. För kommissionens rapport 2010 baseras den gemensamma strukturen, som bifogas rapporten, på åtagandena i pakten. För att de nationella bidragen bättre ska kunna jämföras kommer kommissionen att lämna ytterligare instruktioner i september 2009 i en formell begäran till medlemsstaterna.

Den ekonomiska krisens effekter på migrationsflödena torde börja bli märkbara under 2009. Den harmoniserade gemenskapsstatistiken för 2009 kommer dock, vilket förklaras i nästa avsnitt, inte att finnas tillgänglig i tid för att kunna beaktas i kommissionens årsrapport 2010 (utom för asylområdet). Kommissionen kommer därför, i enlighet med vad som anges i bilagan, att be medlemsstaterna lämna uppgifter för första delen av 2009 (i den mån sådana uppgifter finns tillgängliga). Eftersom dessa uppgifter inte samlas in i enlighet med harmoniserade standarder kommer de inte att vara jämförbara, men de kan visa utvecklingstendenser.

Medlemsstaternas bidrag bör uppfylla kraven för uppföljningsprocessen, men rapporteringen får inte bli en orimlig börda eller medföra dubbelarbete. Medlemsstaterna skulle därför, om de anser det vara ett lämpligt sätt att undvika dubbelarbete, kunna hänvisa till fakta i årsrapporten från den behöriga nationella kontaktpunkten i det europeiska migrationsnätverket. Dessa rapporter är en av de källor till information från medlemsstaterna som kommissionen har direkt tillgång till och som behandlas i nästa avsnitt.

3.2. Information som finns tillgänglig för kommissionen

När det gäller statistik föreskrivs i statistikförordningen (862/2007) insamling av harmoniserad och jämförbar gemenskapsstatistik om migration och asyl och därmed sammanhängande förfaranden och processer[4]. Enligt förordningen ska medlemsstaterna lämna uppgifter till kommissionen (Eurostat) enligt olika tidsplaner beroende på typen av uppgifter; vissa uppgifter om asyl ska lämnas tidigare än uppgifter om migration[5]. De uppgifter som på grundval av detta offentliggörs av kommissionen (Eurostat), och som redan används i samband med andra rapporter, såsom det europeiska migrationsnätverkets statistiska rapporter, kommer att vara en central informationskälla för uppföljningen.

När det gäller asyl kommer kommissionens årsrapport att kunna hänvisa till relativt färska uppgifter om asylansökningar och beslut i första instans: 2010 års rapport kommer att kunna omfatta sådana uppgifter för åtminstone de tre första kvartalen 2009. Uppgifterna för 2009 om slutgiltiga beslut om asylansökningar kommer inte att finnas till hands för kommissionens årsrapport 2010, men kommer att göras tillgängliga av kommissionen (Eurostat) före den årliga debatten i Europeiska rådet i juni 2010.

Övrig statistik om migration för 2009 kommer tyvärr inte att finnas tillgänglig i tid för att kunna ingå i kommissionens årsrapport för 2010. De uppgifter för 2009 som medlemsstaterna enligt förordningen ska översända till kommissionen (Eurostat) inom tre månader efter referensåret (bl.a. uppgifter om olaglig inresa och vistelse och om återvändande) kommer att göras tillgängliga av kommissionen (Eurostat) före den årliga debatten i Europeiska rådet.

Informationskällorna för utvecklingsåtgärder inom lagstiftning och politik är bland annat följande:

1. Det europeiska migrationsnätverkets årsrapport. Migrationsnätverkets mål är att tillgodose gemenskapsinstitutionernas och medlemsstaternas myndigheters behov av information genom att tillhandahålla uppdaterad, objektiv, tillförlitlig och jämförbar information om migration och asyl i syfte att stödja utformningen av Europeiska unionens politik på dessa områden[6]. Varje nationell kontaktpunkt ska årligen tillhandahålla en rapport där migrations- och asylsituationen i medlemsstaten beskrivs, vilken ska omfatta den politiska utvecklingen[7]. Kommissionen kommer att uppmana migrationsnätverket att se över anvisningarna och tidsplanen för årsrapporterna så att dessa kan vara av större nytta för uppföljningen.

2. Uppgifter som medlemsstaterna lämnar i samband med genomförandet av de fyra fonderna i ramprogrammet för solidaritet och hantering av migrationsströmmar: Europeiska flyktingfonden, fonden för yttre gränser, Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare och Europeiska återvändandefonden.

3. Systemet för ömsesidigt informationsutbyte om medlemsstaternas åtgärder rörande asyl och invandring[8], som är ett forum för utbyte av information och åsikter om nationella åtgärder rörande asyl och invandring vilka kan komma att få stor betydelse för flera medlemsstater eller för hela EU.

4. Existerande rapporter från kommissionen, bl.a. årsrapporten om olaglig invandring[9] och rapporter om utvecklingen av situationen på arbetsmarknaden[10].

5. Rapporter från byråer (särskilt Frontex) och organ (t.ex. Cirefi[11]). Vissa informationskällor kommer bara att kunna användas i begränsad utsträckning, eftersom kommissionens årsrapport är ett offentligt dokument och därför måste vara baserad på uppgifter som är tillgängliga för allmänheten.

6. Uppgifter som erhållits i samband med genomförandet av den gemensamma agendan för integration[12] (t.ex. information från de nationella kontaktpunkterna för integration, handböcker om integration, europeiska webbplatsen om integration).

7. Uppgifter om införlivande från externa undersökningar, kommissionsrapporter och överträdelseförfaranden.

Även andra informationskällor skulle kunna användas, t.ex. arbete inom internationella forum såsom OECD och forskningsprojekt, särskilt projekt som finansierats genom kommissionens forskningsprogram.

4. PROCESS OCH TIDSPLAN

Preliminär tidsplan för kommissionens årsrapport 2010:

Datum | Medlemsstater | Kommissionen |

början av september 2009 | Formell uppmaning till medlemsstaterna att lämna uppgifter. |

från och med november | Den del av årsrapporterna som rör genomförandet på EU-nivå börjar utarbetas. |

mitten av november | Medlemsstaterna lämnar uppgifter om genomförandet på nationell nivå. |

mitten av januari 2010 | Medlemsstaterna uppdaterar vid behov sina uppgifter. |

mitten av april | Årsrapporten antas och läggs fram. |

april till mitten av juni | Förberedande diskussioner i rådet. |

3e veckan i juni | Årlig debatt i Europeiska rådet. |

juli, september | Processen ses över och utvärderas, och förbättringar föreslås för följande omgång. |

Den årliga översynen och utvärderingen bör leda till att processen gradvis förbättras. Ett första viktigt steg i utvecklingen av uppföljningsmetoden blir att inkludera det program som ersätter Haagprogrammet. Det kommer dessutom att inrättas nya former för rapportering, särskilt årsrapporterna om asylsituationen i EU som kommissionen har föreslagit att den framtida europeiska byrån för samarbete i asylfrågor ska sammanställa[13].

Vissa andra av kommissionens rapporteringsskyldigheter, särskilt rapporterna om olaglig invandring[14] och de uppgifter som lämnas inom ramen för systemet för ömsesidigt informationsutbyte[15], bör dessutom så småningom upphöra, eftersom uppgifterna i stället kommer att lämnas i kommissionens årsrapport om genomförandet av pakten.

5. SLUTSATS

Uppföljningsmetoden kommer att medföra strukturerad årlig rapportering från invandrings- och asylområdet och politiska debatter på hög nivå. Årsrapporten blir ett centralt politiskt ställningstagande från kommissionens sida om den invandrings- och asylpolitik som bedrivs såväl på EU-nivå som i medlemsstaterna. Det faktum att Europeiska rådet håller årliga debatter visar att invandring och asyl är stora politiska frågor. Tack vare denna process kommer alltså drivkraften bakom den europeiska pakten och det kommande fleråriga programmet om frihet, säkerhet och rättvisa att bibehållas och EU:s gemensamma invandrings- och asylpolitik att utvecklas vidare, med hänsyn till varje medlemsstats särskilda behov och i Europeiska unionens gemensamma intresse.

Bilaga: Gemensam struktur för medlemsstaternas bidrag

I. Kort ”politisk” rapport

Ange för vart och ett av paktens fem områden hur din medlemsstat bedömer den utveckling som skett sedan pakten antogs i oktober 2008.

I. Laglig invandring – integration

Huvudåtagande: Att organisera laglig invandring med beaktande av de prioriteringar, de behov och den mottagningskapacitet som varje medlemsstat har fastställt och att främja integrering

II. Olaglig invandring

Huvudåtagande: Att bekämpa olaglig invandring genom att bland annat se till att utlänningar som vistas olagligt faktiskt återvänder till sitt ursprungsland eller ett transitland

III. Gränskontroll

Huvudåtagande: Att öka gränskontrollernas effektivitet

IV. Asyl

Huvudåtagande: Att bygga ett Europa för asylsökande

V. Övergripande strategi för migration

Huvudåtagande: Att skapa ett globalt partnerskap med ursprungs- och transitländerna för att främja synergierna mellan migration och utveckling

II. Fakta

Kommissionen avser att fastställa vilka som är de främsta insatserna på EU-nivå. Medlemsstaterna bör med hjälp av tabellen nedan rapportera om sina främsta insatser och ange vilka åtgärder som planeras på nationell nivå. Åtagandena nedan har hämtats från den europeiska pakten för invandring och asyl.

Åtagande | Främsta insatser på nationell nivå | Viktigaste planlagda utvecklingsåtgärder på nationell nivå |

I. Laglig invandring – integration |

Huvudåtagande: Att organisera laglig invandring med beaktande av de prioriteringar, de behov och den mottagningskapacitet som varje medlemsstat har fastställt och främja integrering |

a) Att uppmana medlemsstaterna och kommissionen att med respekt för gemenskapsregelverket och gemenskapspreferensen och med hänsyn till EU:s potential beträffande mänskliga resurser, och med de medel som de anser lämpligast genomföra en politik för arbetskraftsinvandring där varje medlemsstats alla behov på arbetsmarknaden beaktas i enlighet med Europeiska rådets slutsatser av den 13–14 mars 2008. | Ange också hur ert lands arbetsmarknadslagstiftning eller arbetsmarknadspolitik har påverkats av den ekonomiska krisen. Uppge om möjligt statistik och trender för arbetskraftsinvandringen under första delen av 2009. |

b) Att göra EU attraktivare för högkvalificerad utbildad arbetskraft | Ange också hur ert lands lagstiftning eller politik avseende inresa av högkvalificerad utbildad arbetskraft har påverkats av den ekonomiska krisen. Uppge om möjligt statistik och trender för högkvalificerad utbildad arbetskraft under första delen av 2009. |

och vidta nya åtgärder för att ytterligare underlätta mottagandet av studerande och forskare samt deras rörlighet inom unionen. | Ange också hur ert lands lagstiftning eller politik avseende inresa av studerande och forskare har påverkats av den ekonomiska krisen. Uppge om möjligt statistik och trender för studerande och forskare under första delen av 2009. |

c) Att genom att främja tillfällig eller cirkulär migration se till att en sådan politik inte leder till kompetensflykt, i enlighet med Europeiska rådets slutsatser av den 14 december 2007. |

d) Att bättre reglera familjeinvandringen genom att uppmana varje medlemsstat, med undantag för särskilda kategorier, att i den nationella lagstiftningen och med respekt för den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna beakta sin mottagningskapacitet och familjernas integreringsförmåga som bedömts utifrån deras försörjnings- och bostadssituation i destinationslandet samt, till exempel, deras kunskaper i landets språk. |

e) Att förbättra ömsesidig information om migration genom att vid behov förbättra de befintliga verktygen. |

f) Att förbättra informationen om möjligheterna till och villkoren för laglig invandring, särskilt genom att så snart som möjligt införa de instrument som krävs för detta ändamål. | Ange också om ert lands informationspolitik har förändrats till följd av den ekonomiska krisen. |

g) Att uppmana medlemsstaterna att i enlighet med de gemensamma principer som rådet enades om 2004 och enligt de förfaranden och med de medel som de finner lämpliga införa en ambitiös politik för att främja en harmonisk integrering i mottagarlandet av migranter med avsikt att varaktigt bosätta sig där. | Ange också om ert lands integrationspolitik har förändrats till följd av den ekonomiska krisen. |

Denna politik, vars genomförande kommer att kräva en verklig insats från mottagarländernas sida, bör vila på en balans mellan migranternas rättigheter (i synnerhet tillträde till utbildning, arbete, säkerhet samt offentliga och sociala tjänster) och deras skyldigheter (respekt för mottagarlandets lagar). |

Den bör omfatta specifika åtgärder för att främja inlärningen av språket och tillträdet till arbetsmarknaden, som är viktiga faktorer vid integrering. |

Vidare bör den fokusera på respekten för medlemsstaternas och EU:s identitet samt deras grundläggande värderingar såsom mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, demokrati, tolerans, jämställdhet mellan kvinnor och män och obligatorisk skolgång för barn. |

Europeiska rådet uppmanar också medlemsstaterna att genom lämpliga åtgärder beakta behovet av att bekämpa den diskriminering som invandrare kan utsättas för. |

h) Att främja informationsutbytet om god praxis som tillämpas när det gäller mottagningsvillkor och integrering, i enlighet med de gemensamma principer som rådet enades om 2004, samt gemenskapsåtgärder som stöder den nationella integrationspolitiken. |

II. Olaglig invandring |

Huvudåtagande: Att bekämpa olaglig invandring genom att bland annat se till att utlänningar som vistas olagligt faktiskt återvänder till sitt ursprungsland eller ett transitland |

a) Att inskränka sig till regulariseringar från fall till fall och inte allmänt, inom ramen för de nationella lagstiftningarna, av humanitära eller ekonomiska skäl. | Ange också om ert lands regulariseringspolitik har förändrats till följd av den ekonomiska krisen. |

b) Att antingen på gemenskapsnivå eller bilateralt sluta återtagandeavtal med de länder där detta är nödvändigt, så att varje medlemsstat förfogar över rättsliga instrument och kan se till att utlänningar som olagligen uppehåller sig i landet utvisas; | Ange vilka bilaterala avtal ert land har slutit. |

effekten av återtagandeavtalen inom gemenskapen kommer att utvärderas; |

förhandlingsmandat som inte har lett till något resultat kommer att ses över; |

medlemsstaterna och kommissionen ska ha ett nära samråd vid förhandlingarna om de kommande återtagandeavtalen på gemenskapsnivå. |

c) Att inom ramen för villkoren när det gäller politiken för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare eller i förekommande fall andra politikområden, inklusive bestämmelserna om fri rörlighet, se till att förebygga riskerna för olaglig invandring. |

d) Att utveckla samarbetet mellan medlemsstaterna genom att på frivillig grund och i nödvändig utsträckning använda gemenskapsarrangemang för att se till att utlänningar som vistas olagligt utvisas (biometrisk identifiering av de olagliga invandrarna, gemensamma flygningar osv.). |

e) Att stärka samarbetet med ursprungs- och transitländerna för att bekämpa olaglig invandring inom ramen för den övergripande strategin för migration, att särskilt med dem föra en ambitiös samarbetspolitik för polissamarbete och straffrättsligt samarbete för att kämpa mot internationella kriminella nätverk som ägnar sig åt smuggling av migranter och människohandel |

samt att bättre informera utsatta befolkningsgrupper för att undvika de tragedier som kan uppstå i synnerhet till sjöss. |

f) Att uppmana medlemsstaterna att, särskilt med hjälp av gemenskapsinstrument, ta fram bestämmelser som ger incitament till frivilligt återvändande | Ange också om ert lands politik för frivilligt återvändande har påverkats av den ekonomiska krisen. |

och att hålla varandra informerade om detta, särskilt för att förhindra att personer som fått denna hjälp olagligt återvänder till EU. |

g) Att uppmana medlemsstaterna att beslutsamt vidta åtgärder, även i migranternas intresse, i form av avskräckande och proportionerliga påföljder mot de personer som utnyttjar utlänningar som olagligen vistas i landet (arbetsgivare m.fl.). |

h) Att ge full verkan åt gemenskapsbestämmelserna enligt vilka ett avvisnings- eller utvisningsbeslut som fattats av en medlemsstat är tillämpligt överallt inom EU:s territorium och i detta sammanhang en registrering i Schengens informationssystem (SIS) innebär en skyldighet för de övriga medlemsstaterna att förhindra den berörda personens inresa till och vistelse på deras territorium. |

III. Gränskontroll |

Huvudåtagande: Att öka gränskontrollernas effektivitet |

a) Att uppmana medlemsstaterna och kommissionen att mobilisera alla sina tillgängliga resurser för att garantera en effektivare kontroll vid de yttre land-, havs- och luftgränserna. |

b) Att senast den 1 januari 2012, med hjälp av informationssystemet för viseringar (VIS), allmänt ha infört biometriska viseringar, |

att snarast möjligt stärka samarbetet mellan medlemsstaternas konsulat, |

att i så hög utsträckning som möjligt slå samman sina resurser och att gradvis, på frivillig väg, skapa gemensamma konsulattjänster för viseringar. |

c) Att ge Frontex resurser att, med respekt för medlemsstaternas roll och ansvar, fullt ut fullgöra sitt samordningsuppdrag för kontroll av Europeiska unionens yttre gräns, att hantera krissituationer och att på uppdrag av medlemsstaterna genomföra de tillfälliga eller permanenta insatser som behövs, i enlighet bland annat med rådets slutsatser av den 5 och 6 juni 2008. |

Med hänsyn till utvärderingsresultaten för denna byrå kommer dess roll och operativa resurser att förstärkas och beslut eventuellt fattas om att inrätta särskilda avdelningar med hänsyn till de olikartade situationerna, särskilt när det gäller landgränserna i öster och havsgränserna i söder. Inrättande bör inte under några omständigheter inverka på Frontex enhetlighet. |

På sikt kan inrättandet av ett europeiskt system med gränsvakter studeras. |

d) Att i en anda av solidaritet bättre beakta svårigheterna för de medlemsstater som är utsatta för ett oproportionerligt inflöde av migranter och i detta syfte uppmana kommissionen att lägga fram förslag. |

e) Att utnyttja moderna tekniska hjälpmedel som garanterar att systemen är driftskompatibla och möjliggör en effektiv integrerad förvaltning av den yttre gränsen enligt slutsatserna från Europeiska rådet av den 19–20 juni 2008 och från rådet av den 5–6 juni 2008. |

Tyngdpunkten bör från och med 2012, enligt kommissionens förslag, läggas vid införandet av en elektronisk registrering av in- och utresor, i kombination med ett förenklat förfarande för europeiska medborgare och andra resande. |

f) Att fördjupa samarbetet med ursprungs- eller transitländerna för att stärka kontrollen av den yttre gränsen och kampen mot olaglig invandring genom att öka Europeiska unionens stöd till utbildning av och utrustning för den personal som ska hantera migrationsströmmen. |

g) Att förbättra former och frekvens för Schengenutvärderingen i enlighet med rådets slutsatser av den 5–6 juni 2008. |

IV. Asyl |

Huvudåtagande: Att bygga ett Europa för asylsökande |

a) Att under 2009 inrätta ett europeiskt stödkontor som kommer att ha till uppgift att underlätta utbytet av information, analyser och erfarenheter mellan medlemsstaterna samt att utveckla ett praktiskt samarbete mellan de myndigheter som ansvarar för behandlingen av asylansökningar. Detta kontor, som inte kommer att ha befogenhet att pröva ansökningar eller fatta beslut, kommer på grundval av gemensamma kunskaper om ursprungsländerna att främja överensstämmelse mellan nationella tillvägagångssätt och förfaranden och därigenom beslut. |

b) Att uppmana kommissionen att lägga fram förslag för att om möjligt 2010 och senast 2012 införa ett enda asylförfarande med gemensamma garantier och för att inrätta två enhetliga statustyper: en för flyktingar och en för personer som beviljats subsidiärt skydd. |

c) Att vid krissituationer i en medlemsstat som står inför en kraftig tillströmning av asylsökande inrätta förfaranden som gör det möjligt dels att låna ut tjänstemän från andra medlemsstater för att bistå den staten och dels att visa faktisk solidaritet med den staten genom bättre utnyttjande av befintliga gemenskapsprogram. |

När det gäller medlemsstater vars nationella asylsystem är utsatt för särskilt och oproportionerligt starkt tryck, särskilt på grund av deras geografiska eller demografiska situation, bör solidariteten även syfta till att på frivillig och samordnad grund främja en bättre fördelning av personer som beviljats internationellt skydd i dessa medlemsstater till andra medlemsstater, samtidigt som man ser till att asylsystemen inte missbrukas. I enlighet med dessa principer ska kommissionen, i förekommande fall i samråd med FN:s flyktingkommissariat, underlätta en sådan frivillig och samordnad fördelning. |

Särskilda anslag bör göras tillgängliga för denna fördelning genom gemenskapens befintliga finansiella instrument och i enlighet med budgetförfarandena. |

d) Att förstärka samarbetet med FN:s flyktingkommissariat för att garantera ett bättre skydd för personer som begär det utanför medlemsstaternas territorium, särskilt genom att på frivillig väg göra framsteg när det gäller vidarebosättning inom EU för personer som står under FN:s flyktingkommissariats beskydd, till exempel inom ramen för de regionala skyddsprogrammen, |

uppmana kommissionen att i samverkan med FN:s flyktingkommissariat lägga fram förslag till samarbete med tredjeländer för att ge deras skyddssystem ökade resurser. |

e) Att uppmana medlemsstaterna att ge personal med ansvar för kontroll av de yttre gränserna utbildning i rättigheter och skyldigheter när det gäller internationellt skydd. |

V. Övergripande strategi för migration |

Huvudåtagande: Att skapa ett globalt partnerskap med ursprungs- och transitländerna för att främja synergierna mellan migration och utveckling |

a) Att sluta avtal på gemenskapsnivå eller bilateral nivå med ursprungs- och transitländerna innehållande bestämmelser i lämplig form om möjligheter till laglig migration, anpassad till medlemsstaternas arbetsmarknad, bekämpningen av olaglig invandring, återtagande samt utvecklingen i ursprungs- och transitländerna. |

Europeiska rådet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att hålla varandra informerade och samråda om syftena med och begränsningarna för dessa bilaterala avtal och återtagandeavtal. |

b) Att uppmuntra medlemsstaterna att, inom ramen för deras möjligheter, erbjuda medborgare i partnerstater såväl öster som söder om Europa möjligheter till laglig migration som är anpassade till läget på arbetsmarknaden i medlemsstaterna och som ger dessa medborgare en möjlighet att erhålla utbildning eller yrkeserfarenhet och att bygga upp ett sparkapital som de kan använda till gagn för sina hemländer. |

Europeiska rådet uppmanar medlemsstaterna att i detta sammanhang uppmuntra olika former av tillfällig eller cirkulär migration för att undvika kompetensflykt. |

c) Att bedriva samarbetspolitik med ursprungs- och transitländerna för att hindra eller bekämpa olaglig invandring, särskilt genom kapacitetsuppbyggnad i dessa länder. |

d) Att bättre integrera migrationspolitiken och utvecklingspolitiken genom att granska hur dessa politikområden kan gynna ursprungsområdena för invandringen i överensstämmelse med andra aspekter av utvecklingspolitiken och med millennieutvecklingsmålen. |

Europeiska rådet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att inom de prioriterade sektorer som fastställts tillsammans med partnerländerna prioritera projekt för solidarisk utveckling som höjer medborgarnas levnadsstandard till exempel när det gäller mat eller hälso- och sjukvård, utbildning och sysselsättning. |

e) Att främja åtgärder för gemensam utveckling som gör det möjligt för migranter att delta i utvecklingen av sina ursprungsländer. |

Europeiska rådet rekommenderar medlemsstaterna att främja användningen av särskilda finansiella instrument för att uppmuntra till att migranternas penningförsändelser ska kunna överföras säkert och till lägre kostnad till deras hemländer för investeringsändamål och för social välfärd. |

f) Att beslutsamt genomföra det partnerskap mellan EU och Afrika som ingicks i Lissabon i december 2007, slutsatserna från det första Europa–Medelhavsministermötet om migration i Albufeira i november 2007 samt handlingsplanen från Rabat och att uppmana den andra ministerkonferensen om migration och utveckling mellan Europa och Afrika i Paris hösten 2008 att fatta beslut om konkreta åtgärder. |

Att i enlighet med sina slutsatser från juni 2007 utveckla den övergripande strategin för migration öster och söder om Europa och i detta avseende välkomna initiativet till en ministerkonferens i Prag i april 2009 om denna fråga, |

och att fortsätta att använda befintliga politiska och sektoriella dialoger, särskilt med länderna i Latinamerika, Västindien och Asien, för att fördjupa den ömsesidiga förståelsen av frågor kring migration och stärka det befintliga samarbetet |

g) Att påskynda användningen av de centrala instrumenten i den övergripande strategin för migration (migrationsprofiler, samarbetsplattformer, partnerskap för rörlighet och program för cirkulär migration) och att se till att det uppstår en jämvikt mellan migrationsvägarna från söder och dem från öster och sydost och ta hänsyn till den erfarenhet som inom denna ram förvärvats vid förhandlingarna om bilaterala gemenskapsavtal med ursprungs- och transitländerna om migration och återtagande samt pilotpartnerskap för rörlighet. |

h) Att vid genomförandet av dessa olika åtgärder se till att de är förenliga med andra aspekter av politiken för utvecklingssamarbetet, bland annat det europeiska samförståndet om utveckling från 2005, samt med unionens andra politikområden, särskilt grannskapspolitiken. |

[1] Ordförandeskapets slutsatser, dokument 14368/08. Själva pakten finns i dokument 13440/08.

[2] KOM(2008) 359 slutlig.

[3] KOM(2008) 359 slutlig.

[4] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007 av den 11 juli 2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd, EUT L 199, 31.7.2007, s. 23.

[5] När det gäller asyl ska medlemsstaterna lämna månads-, kvartals- eller årsbaserad statistik till kommissionen (Eurostat), beroende på vilken typ av uppgifter det gäller. Månadsbaserade (asylansökningar) och kvartalsbaserade (beslut om asylansökningar i första instans) uppgifter ska lämnas två månader efter referensperiodens slut. När det gäller annan statistik om migration ska medlemsstaterna lämna årsbaserade uppgifter inom tre, sex eller tolv månader efter referensårets slut (beroende på typ av uppgift). Tidsplanerna fastställs i förordningen och anger de dagar då jämförbara uppgifter tidigast kan vara tillgängliga i alla medlemsstater.

[6] Rådets beslut 2008/381/EG av den 14 maj 2008 om inrättande av ett europeiskt migrationsnätverk, EUT L 131, 21.5.2008, s. 7, artikel 1.2.

[7] Artikel 9.1 i beslutet.

[8] Rådets beslut 2006/688/EG av den 5 oktober 2006 om upprättande av ett system för ömsesidigt informationsutbyte om medlemsstaternas åtgärder rörande asyl och invandring, EUT L 283, 14.10.2006, s. 40.

[9] Tredje årsrapporten om utvecklingen av en gemensam politik för olaglig invandring, människosmuggling och människohandel, yttre gränser samt återvändande av personer som vistas olagligt i EU, SEK(2009) 320 slutlig.

[10] Se exempelvis 2008 års rapport om sysselsättningen i EU, som innehåller ett kapitel om situationen på arbetsmarknaden och om följderna av de senaste årens invandring från tredjeländer.

[11] Centrumet för information, diskussion och utbyte i frågor som rör passage av gränser och invandring (Cirefi) upprättades genom ett beslut av ministrarna med ansvar för invandringsfrågor 1992. Dess verksamhetsområde utvidgades 1994 till att omfatta insamling av uppgifter om laglig migration, olaglig invandring, vistelse utan tillstånd, främjande av olaglig invandring och användning av falska eller förfalskade resehandlingar - jfr EGT C 274, 19.9.1996, s. 50.

[12] KOM(2005) 389 slutlig.

[13] Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en europeisk byrå för samarbete i asylfrågor, KOM(2009) 66 slutlig, artikel 12. Kommissionen är mån om att rättsakterna på asylområdet är samstämmiga och undersöker därför om rådsbeslutet om upprättandet av det europeiska migrationsnätverket bör ändras.

[14] Uppmaning av Europeiska rådet i Thessaloniki 2003.

[15] Krav enligt artikel 4 i rådets beslut 2006/688/EG.