52009DC0156

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 1.4.2009

KOM(2009) 156 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

om program för övervakning av vattenstatusen i enlighet med artikel 18.3 i ramdirektivet för vatten 2000/60/EG {SEK(2009)415}

R APPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

om program för övervakning av vattenstatusen i enlighet med artikel 18.3 i ramdirektivet för vatten 2000/60/EG

In LEDNING

I ramdirektivet för vatten[1], som antogs 2000, lades grunden för en modern, heltäckande och ambitiös vattenpolitik för Europeiska unionen. En tydlig tidsplan för genomförandet fastställdes för att nå direktivets mål, med etappmål för vissa särskilda uppgifter, bland annat följande:

1. December 2003: införlivande av ramdirektivet för vatten i den nationella lagstiftningen (artikel 24), identifiering av avrinningsområden och inrättande av administrativa arrangemang (artikel 3).

2. December 2004: bedömning av inverkan på och konsekvenser för avrinningsdistrikt och ekonomisk analys av vattenanvändning (artikel 5).

3. December 2006: inrättande av övervakningsprogram för bedömning av vattenstatusen (artikel 8).

4. December 2008: offentliggörande av förslagen till förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt för att inleda samråd (artikel 14).

5. December 2009: antagande av förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt (artikel 13).

6. December 2012: senaste datum för ikraftträdande av åtgärdsprogrammen (artikel 11).

7. December 2015: medlemsstaterna ska ha uppnått god status för yt- och grundvatten (artikel 4), inlämnande av den första uppdateringen av förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikten.

Genom sitt meddelande till Europaparlamentet och rådet Mot en hållbar vattenförvaltning inom Europeiska unionen – Första steget i genomförandet av ramdirektivet för vatten 2000/60/EG och det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som bifogades meddelandet[2], lämnade kommissionen i mars 2007 en översikt av direktivets syften och sammanfattade resultaten av genomförandet av de två första av de steg som anges ovan.

Denna rapport och det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar[3] motsvarar artikel 18.3 i ramdirektivet, enligt vilken kommissionen ska offentliggöra en rapport om genomförandet av ramdirektivet när det gäller artikel 8 om övervakning av vattenstatusen. Rapporten grundas på de upplysningar som lämnats in av medlemsstaterna i enlighet med artikel 15.2 i ramdirektivet, med sista inlämningsdatum den 22 mars 2007.

ÖVERVAKNINGSKRAV I RAMDIREKTIVET FÖR VATTEN

Enligt de miljömål som fastställs i artikel 4.1 i ramdirektivet ska medlemsstaterna förebygga en försämring av statusen i alla yt- och grundvattenförekomster och senast 2015 ha uppnått en regelmässigt god yt- och grundvattenstatus. Dessutom måste förorening från prioriterade ämnen gradvis minskas, utsläpp av prioriterade farliga ämnen måste upphöra eller stegvis elimineras och medlemsstaterna ska också genomföra de åtgärder som är nödvändiga för att motverka varje eventuell betydande tendens till ökad förorening av grundvattnet.

I enlighet med artikel 8.1 i ramdirektivet ska medlemsstaterna se till att det upprättas program för övervakning av statusen för yt- och grundvatten för att upprätta en sammanhållen och heltäckande översikt över vattenstatusen inom varje avrinningsdistrikt. Dessa krav omfattar övervakning av statusen för yt- eller grundvatten i skyddade områden. Enligt artikel 8.2 i ramdirektivet ska övervakningsprogrammen ha varit operationella sedan den 22 december 2006. Resultaten av övervakningen kommer att spela en central roll för att avgöra huruvida vattenförekomsterna har god status och vilka åtgärder som behöver tas med i förvaltningsplanerna för avrinningsområdena för att man senast 2015 ska ha uppnått en regelmässigt god status. Exakta och tillförlitliga övervakningsresultat är följaktligen en förutsättning för en sund planering av investeringarna i åtgärdsprogrammet.

I denna rapport och i det bifogade arbetsdokumentet redovisar kommissionen resultaten av den genomförda analysen av den information om övervakningsprogrammen som har lämnats in av medlemsstaterna.

METOD FÖR KONTROLL AV EFTERLEVNADEN

Kommissionen har genomfört en analys av den mottagna informationen med hjälp av ett antal indikatorer för efterlevnad. Metoden och de mer detaljerade resultaten beskrivs i arbetsdokumentet.

STATISTIK ÖVER MEDLEMSSTATERNAS ÖVERVAKNINGSPROGRAM

Medlemsstaternas övervakningsrapporter visar att cirka 57 000 stationer har upprättats för övervakning av ytvatten och omkring 51 000 stationer för grundvatten. När det gäller ytvatten är det allra största antalet övervakningsstationer belägna vid floder, men ett stort antal stationer är även placerade vid sjöar och i kustvatten.

För ytvatten används över 26 000 övervakningsstationer för kontrollerande övervakning och över 41 000 för operativ övervakning av ekologisk och/eller kemisk status. För grundvatten finns det cirka 31 000 stationer för kontrollerande övervakning av kemisk status, omkring 20 000 stationer för operativ övervakning och nästan 30 000 stationer för övervakning av grundvattennivån.

En översikt av EU-27 visar att det största antalet övervakningsstationer återfinns i Storbritannien (12 807 stationer), Italien (8 311 stationer), Tyskland (6 688 stationer) och Danmark (6 085 stationer). När man standardiserar dessa siffror per ett område på 1 000 km² uppvisar Storbritannien (52 stationer) och Irland (44 stationer) den absolut högsta tätheten av övervakningsstationer, medan nordiska länder som Finland (mindre än en 1 station) och Sverige (5 stationer) visar mycket låga antal. Siffrorna varierar stort mellan medlemsstaterna. Detta beror delvis på skillnader i naturliga särdrag, befolkningstäthet, vattenanvändning och former av påverkan, men olika koncept vid utformningen av övervakningsprogrammen, t.ex. hur övervakningsstationerna väljs ut, inverkar även på dessa siffror. I den tekniska utvärdering som kommissionen har genomfört identifieras ett antal luckor och brister i utformningen av övervakningsprogrammen, som sammanfattas nedan.

SAMMANFATTNING

Rapportering

Alla medlemsstater har rapporterat att de upprättat övervakningsprogram i enlighet med artikel 8 och bilaga V i ramdirektivet, med undantag för Grekland, som inte har rapporterat, och Malta, som inte har rapporterat om några övervakningsprogram för ytvatten. Dessutom påvisades luckor i enskilda avrinningsdistrikt eller vattenklasser.

För första gången någonsin har medlemsstaterna rapporterat elektroniskt genom Wise (Water Information System för Europe, dvs. vatteninformationssystemet för Europa)[4]. Det elektroniska inlämnandet av rapporterna genom Wise har visat sig vara framgångsrikt eftersom sammanlagt 24 medlemsstater hittills har rapporterat via denna kanal. Wise ger en mer effektiv och rationell rapportering och har redan medfört fördelar genom att dubbel rapportering från övervakningsstationer kunnat undvikas.

Det krävs emellertid fortfarande vissa förbättringar för att se till att de inlämnade rapporterna är tydliga och heltäckande. Tydlig och heltäckande rapportering är en förutsättning för att kommissionen ska kunna analysera genomförandet på ett korrekt sätt. I detta sammanhang kan rapporterna från Österrike, Tjeckien, Ungern och Nederländerna nämnas som goda exempel på tydlig rapportering.

Övervakning

Generellt sett är övervakningen god inom EU. Över 107 000 övervakningsstationer har rapporterats för övervakning av yt- och grundvatten enligt ramdirektivet. När det gäller ytvatten är det allra största antalet övervakningsstationer belägna vid floder (75 %), följt av sjöar (13 %), kustvatten (10 %) och vatten i övergångszoner (2 %).

I allmänhet förefaller bestämmelserna i bilaga V till ramdirektivet och de befintliga vägledningsdokumenten om övervakning av yt- och grundvatten ha tillämpats, även om det finns utrymme för förbättringar i några medlemsstater för att öka förståelsen för och tillämpningen av de grundläggande begreppen kontrollerande, operativ och undersökande övervakning.

Här kan rapporterna från Österrike, Tjeckien och Ungern nämnas som goda exempel, eftersom de visar ett tydligt tillvägagångssätt för utarbetandet av övervakningsprogrammen enligt ramdirektivet. Dessutom visar rapporterna från Irland och Storbritannien på en avsevärd övervakningsinsats för att garantera tillförlitliga övervakningsresultat. Avslutningsvis är det även viktigt att lyfta fram insatserna från de länder som anslöt sig till EU 2007. Bulgarien och Rumänien har visserligen långt ifrån slutfört arbetet med att ta fram metoder för utvärderingen av ekologisk status, men övervakningsprogrammen har upprättats i enlighet med de fastställda begreppen i ramdirektivet och ger en heltäckande övervakning, särskilt i Rumänien.

Ett av de centrala inslagen i ramdirektivet är att en ram inrättas för att beakta all påverkan och alla konsekvenser på vattenmiljön och att kraven i annan befintlig EU-lagstiftning på vattenområdet integreras som minimiåtgärder. Skyddade områden ska övervakas särskilt enligt ramdirektivet, i synnerhet vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten, livsmiljöer som är beroende av vatten och områden för skydd av vissa arter. I många fall har emellertid inte dessa särskilda krav integrerats på ett tydligt sätt i övervakningsprogrammen. Det program som Irland har upprättat kan nämnas som ett positivt exempel på en strategi för att uppfylla dessa krav genom särskilda delnätverk för övervakning. Integreringen av övervakningskrav från andra direktiv i övervakningskraven enligt ramdirektivet bör medföra fördelar i form av effektivare planering och resurstilldelning när det gäller övervakningen.

Trots att internationella samordningssystem har inrättats i många internationella avrinningsdistrikt har endast ett fåtal medlemsstater, däribland Tyskland, Irland, Nederländerna, Rumänien och Storbritannien, rapporterat att de använt sig av dessa system vid upprättandet av sina övervakningsprogram. För att garantera en målinriktad och sund planering av åtgärdsprogrammen i internationella avrinningsdistrikt är det viktigt att medlemsstaterna samordnar övervakningsprogrammen inom avrinningsdistrikten för att kunna tillhandahålla en integrerad utvärdering av befintlig påverkan och konsekvenser.

Det huvudsakliga syftet med övervakningen är att utvärdera vattenstatusen, och i detta sammanhang är utvärderingen av ekologisk status för ytvatten av central betydelse. Som man redan har kunnat konstatera i samband med interkalibreringsförfarandet[5] kvarstår ett antal luckor i utarbetandet av biologiska utvärderingsmetoder för att fastställa ekologisk status. Analysen av den information som lämnats om övervakningsprogrammen visar att utvärderingsmetoderna för biologiska kvalitetsfaktorer fortfarande inte har införts i ett stort antal avrinningsdistrikt. Detta gäller särskilt för de länder som anslöt sig till EU 2004 och 2007. Det är mycket viktigt att medlemsstaterna slutför arbetet med sina nationella metoder och fortsätter arbetet med interkalibreringen så att förfarandet kan avslutas senast 2011 enligt beslutet från den föreskrivande kommittén för ramdirektivet för vatten (arbetsprogrammet för interkalibrering 2008–2011). Det finns flera pågående forskningsprogram som förväntas ge värdefull information för slutförandet av interkalibreringsförfarandet, varav ett av de viktigaste är Wiser (Water bodies in Europe: Integrative Systems to assess Ecological status and Recovery).[6]

Rapporterna innehöll inte mycket information om nivåerna för tillförlitlighet och exakthet i de övergripande övervakningsprogrammen, inte minst när det gäller utvärderingsmetoderna för ekologisk status. Det är därför svårt att bedöma om övervakningsprogrammen kommer att vara tillräckligt tillförlitliga och exakta för att kunna ge en samstämmig och heltäckande översikt av statusen på vattenförekomsterna i avrinningsdistrikten och ge tillräckligt underlag för beslutsprocessen i fråga om åtgärdsprogrammet. De förvaltningsplaner för avrinningsområden som ska lämnas in i slutet av 2009 kommer att ge en heltäckande bild av avrinningsdistrikten när det gäller påverkan, konsekvenser, statusutvärdering och åtgärder, vilket kommer att ge kommissionen möjlighet att genomföra en grundlig utvärdering av de resultat som övervakningsprogrammen ger.

[1] Direktiv 2000/60/EG, EGT L 327, 22.12.2000, i dess senaste lydelse.

[2] KOM(1007)0128 slutlig och följedokumentet SEK(2007)0362.

[3] SEK(2009)415.

[4] Se http://water.europa.eu/

[5] Se kommissionens beslut 2008/915/EG av den 30 oktober 2008 om upprättande av de värden som fastställts för klassificeringarna i medlemsstaternas övervakningssystem som ett resultat av interkalibreringsförfarandet, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, på http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2008:332:0020:0044:SV:PDF

[6] http://www.wiser.eu