EUR-Lex Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52008DC0164
Communication from the Commission to the Parliament and the Council - Implementation of the European neighbourhood policy in 2007 {SEC(2008) 391} {SEC(2008) 392} {SEC(2008) 393} {SEC(2008) 394} {SEC(2008) 395} {SEC(2008) 396} {SEC(2008) 397} {SEC(2008) 398} {SEC(2008) 399} {SEC(2008) 400} {SEC(2008) 401} {SEC(2008) 402} {SEC(2008) 403}
Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet - Genomförandet under 2007 av den europeiska grannskapspolitiken {SEK(2008) xx01} {SEK(2008) xx02} {SEK(2008) xx03} {SEK(2008) xx04} {SEK(2008) xx05} {SEK(2008) xx06} {SEK(2008) xx07} {SEK(2008) xx08} {SEK(2008) xx09} {SEK(2008) xx10} {SEK(2008) xx11} {SEK(2008) xx12} {SEK(2008) xx13}
Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet - Genomförandet under 2007 av den europeiska grannskapspolitiken {SEK(2008) xx01} {SEK(2008) xx02} {SEK(2008) xx03} {SEK(2008) xx04} {SEK(2008) xx05} {SEK(2008) xx06} {SEK(2008) xx07} {SEK(2008) xx08} {SEK(2008) xx09} {SEK(2008) xx10} {SEK(2008) xx11} {SEK(2008) xx12} {SEK(2008) xx13}
/* KOM/2008/0164 slutlig */
Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet - Genomförandet under 2007 av den europeiska grannskapspolitiken {SEK(2008) xx01} {SEK(2008) xx02} {SEK(2008) xx03} {SEK(2008) xx04} {SEK(2008) xx05} {SEK(2008) xx06} {SEK(2008) xx07} {SEK(2008) xx08} {SEK(2008) xx09} {SEK(2008) xx10} {SEK(2008) xx11} {SEK(2008) xx12} {SEK(2008) xx13} /* KOM/2008/0164 slutlig */
[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION | Bryssel den xxx KOM(2008) 164 MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Genomförandet under 2007 av den europeiska grannskapspolitiken {SEK(2008) xx01}{SEK(2008) xx02}{SEK(2008) xx03}{SEK(2008) xx04}{SEK(2008) xx05}{SEK(2008) xx06}{SEK(2008) xx07}{SEK(2008) xx08}{SEK(2008) xx09}{SEK(2008) xx10}{SEK(2008) xx11}{SEK(2008) xx12}{SEK(2008) xx13} BAKGRUND Med hjälp av den europeiska grannskapspolitiken (ENP) har Europeiska unionen och dess partnerländer under de senaste åren lyckats göra betydande framsteg i sina ansträngningar att fördjupa sitt samarbete och på ett bättre sätt inrikta detta på partnerländernas behov och ambitioner. Den europeiska grannskapspolitiken etablerar sig stegvis som ett ömsesidigt fördelaktigt partnerskap för reformer och utveckling som hjälper unionens grannländer att närma sig denna, för med sig nya fördelar för grannländernas och unionens medborgare och befrämjar regional integration bortom unionens gränser. I detta meddelande ges en överblick över utvecklingen sedan december 2006[1] av förbindelserna mellan Europeiska unionen och de partnerländer[2] som omfattas av ENP. I ett kommissionsmeddelande från december 2007[3] identifierades de områden där EU-sidan måste göra mer, särskilt i fråga om handel, ekonomisk integration, mobilitet och hantering av regionala konflikter. De strukturer och instrument inom ramen för vilka dialogen och samarbetet mellan parterna äger rum är nu väl utvecklade. De tas upp i avsnitt 2 i detta meddelande. Förbindelserna mellan EU och dess partnerländer blir allt mer intensiva och underbygger en vittomspännande agenda för antagande och genomförande av EU-inriktade reformer i många länder, inom ett stort antal olika sektorer. I avsnitt 3 ges en överblick över de betydande framsteg som partnerländerna har gjort samt över de områden där ytterligare ansträngningar erfordras. Mer utförliga uppgifter finns i de landsspecifika lägesrapporter och den sektorslägesrapport som bifogas detta meddelande i form av arbetsdokument från kommissionens avdelningar. Rapporterna är inte direkt jämförbara, på grund av olikheterna mellan partnerländerna i politiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt hänseende och skillnaderna dem emellan när det gäller ordningsföljden för och prioritetsgraden hos reformerna. Analysen i detta meddelande och dess bilagor av framstegen i fråga om god samhällsstyrning kommer att ligga till grund för beslutet om anslagen år 2008 från samhällsstyrningsfaciliteten ( Governance Facility ). I avsnitt 4 behandlas utvecklingen på det multilaterala planet i förbindelserna mellan EU och partnerländerna och i avsnitt 5 dras slutsatser om den vidare utvecklingen av de bilaterala förbindelserna parterna emellan. DEN INSTITUTIONELLA RAMEN Avtalsförbindelser . Det har ingåtts avtal med alla länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken utom Vitryssland, Libyen och Syrien, partnerskaps- och samarbetsavtal med länderna i öster och associeringsavtal med länderna i söder. EU och Ukraina inledde i mars 2007 på basis av de stora framsteg som redan uppnåtts förhandlingar om ett nytt, förstärkt avtal, syftande till att föra Ukraina betydligt närmare unionen genom att understödja ytterligare inhemska reformer, stegvis integrera den ukrainska ekonomin i den inre marknaden och varhelst möjligt gå utöver partnerskaps- och samarbetsavtalet och handlingsplanen EU–Ukraina. Sedan dess har sju förhandlingsrundor ägt rum, och parterna visar stort engagemang för att utveckla en ny, ambitiös ram för de alltmer omfattande förbindelserna dem emellan. Efter slutförandet i februari 2008 av processen för Ukrainas anslutning till WTO inleddes (under samma månad) förhandlingar om en långtgående och vittomfattande överenskommelse om ett frihandelsområde som en kärnkomponent i det nya, förstärkta avtalet. Rådet antog i oktober 2007 nya slutsatser om Libyen och uppmanade därvid kommissionen att lägga fram ett utkast till förhandlingsdirektiv med tanke på förhandlingar om ett ramavtal mellan EU och Libyen. Kommissionen lade fram sitt utkast i februari 2008. Vad beträffar Vitryssland erbjuder EU detta land ett fullständigt partnerskap under förutsättning att det vidtar konkreta, övertygande åtgärder i riktning mot demokratisering, respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatlighet. De vitryska myndigheternas åtgärder för att komma till rätta med bristerna i landet när det gäller demokratisk samhällsstyrning är fortfarande begränsade, och det har hittills inte varit möjligt att göra framsteg i riktning mot ett partnerskap. Kontakter på teknisk nivå i frågor av ömsesidigt intresse uppmuntras dock. Vad beträffar Syrien utgörs grunden för förbindelserna mellan EU och detta land i avvaktan på undertecknandet av utkastet till associeringsavtal av ett samarbetsavtal från 1977. Handlingsplaner . Efter antagandet av handlingsplaner med Armenien (november 2006), Azerbajdzjan (november 2006), Georgien (november 2006), Libanon (januari 2007) och Egypten (mars 2007) är det nu sammanlagt tolv länder som har valt att utveckla sina förbindelser med EU genom att använda detta redskap för att beledsaga de inhemska reformerna och förstärkningen av det bilaterala och regionala samarbetet. Vad beträffar Algeriet har det inletts en politisk dialog i ett antal arbetsgrupper och underkommittéer på grundval av landets associeringsavtal. Vid sammanträdet i mars 2008 i associeringsrådet fattades det beslut om att upprätta ett gemensamt arbetsprogram för att fastlägga prioriteter för genomförandet av associeringsavtalet. De första handlingsplanerna trädde i kraft i början av 2005. Tre av dem (de för Ukraina, Moldavien och Israel) hade ursprungligen en tidshorisont på tre år. Eftersom de berörda länderna har gjort betydande framsteg och deras förbindelser med EU för närvarande håller på att ses över med tanke på en väsentlig fördjupning av dessa, fortsätter samarbetet med länderna av pragmatiska skäl tills vidare på basis av dessa handlingsplaner. DEN INHEMSKA REFORMAGENDAN I PARTNERLÄNDERNA Politisk dialog och politiska reformer Processerna för politiska reformer i de länder som omfattas av ENP skiljer sig – även om de har väsentliga grundprinciper gemensamt – åt i de olika länderna, vilket återspeglar de åtaganden som länderna har gjort i fråga om politiska reformer. I öster är alla partnerländer som har kommit överens med unionen om handlingsplaner medlemmar av OSSE och Europarådet, vilket främjar en särskild reformagenda med inriktning på en långtgående tillnärmning till de grundläggande normer som råder i EU. Genomförandet av reformer i de flesta av dessa länder har dessutom ägt rum mot bakgrund av ekonomisk tillväxt och relativ stabilitet. I söder grundar sig reformagendan på de överenskomna värden som stadfästes i Barcelonaförklaringen, varvid dessa och FN-åtaganden används som riktmärken. I många partnerländer i söder som ännu inte till fullo iakttar dessa normer rör sig de politiska reformerna endast långsamt framåt. När det gäller Libanon och det ockuperade palestinska territoriet har det på grund av det politiska sammanhanget och trots beaktansvärda ansträngningar hittills inte varit möjligt att på ett meningsfullt sätt ta itu med arbetet för att uppnå målen i handlingsplanerna. Mer allmänt kan konstateras att ENP-partnerländernas agenda för politisk dialog och politiska reformer är ytterst differentierad, och det som följer nedan bör beaktas med avseende på de enskilda handlingsplanerna och lägesrapporterna. Vissa länder – särskilt Moldavien och Armenien – håller på att genomföra reformer för att stärka sina demokratiska institutioner . I Moldaviens fall rör det sig bl.a. om lagstiftningsåtgärder som har att göra med parlamentariska reformer och kommunal självstyrelse, och i Armeniens fall om reformer som har med maktfördelningen att göra (t.ex. ökade befogenheter för nationalförsamlingen och förstärkt kommunal självstyrelse). Marocko har blivit medlem av Europarådets Venedigkommission. Landet har gjort framsteg i fråga om rättslig ansvarsskyldighet för regeringsledamöter och när det gäller reformer av den kommunala självstyrelsen. Egypten har infört ett antal konstitutionella ändringar bl.a. med tanke på att göra slut på undantagstillståndet senast till juli 2008. Jordanien har antagit en ny kommunallag som föreskriver direkta val av kommunfullmäktigeledamöter och borgmästare (utom i Amman) och har följaktligen gjort framsteg med att främja lokal demokrati. Kontakter mellan parlament kan spela en viktig roll för vidareutveckling av en parlamentarisk kultur. Europaparlamentets planer på att bygga ut sitt samarbete med partnerländernas parlament (som redovisades i dess rapport från november 2007 om ENP) kommer att vara av stor betydelse i detta avseende. I ett antal partnerländer hölls politiska val (president-, parlaments- eller kommunalval). Dessa gav viktiga signaler om demokratins utveckling. Kommunalvalet i Moldavien i juni 2007 genomfördes generellt på ett korrekt sätt och erbjöd väljarna äkta alternativ, men vissa brister noterades, särskilt i fråga om rättvist tillträde till medierna för samtliga kandidater. Efter valet till den rådgivande församlingen i Egypten utfärdade EU:s ordförandeskap ett uttalande i vilket det gav uttryck för vissa betänkligheter över hur valet genomförts. Parlamentsvalet i Marocko i september 2007 visade att landet gjort framsteg i fråga om transparens i valprocessen och tillträde till medierna för oppositionskandidater. Under 2007 befästes den demokratiska processen i Ukraina, trots polemiken kring utlysandet av parlamentsval före den ordinarie mandatperiodens utgång. På det hela taget bedömdes valet ha ägt rum i överensstämmelse med internationella standarder för demokratiska val. Parlamentsvalet i Jordanien i november 2007 hölls på grundval av lagstiftning som inte till fullo uppfyllde internationella standarder. Landet gick t.ex. inte med på att ta emot internationella valobservatörer. I Georgien ledde förslaget om att skjuta upp presidentvalet till hösten 2008 till oroligheter och införande av undantagstillstånd. Till följd av de betänkligheter som dessa händelser gav upphov till hölls det presidentval i januari 2008. Därvid framkom ett antal brister i valprocessen, bl.a. obalanserad exponering av kandidaterna i medierna, utnyttjande av offentliga medel för valkampanjsyften, försök att hota väljare samt oegentligheter i samband med rösträkningen och sammanställningen av resultatet. Georgien måste komma till rätta med dessa brister för att landet ska kunna uppnå handlingsplanens mål på området politiska reformer. Presidentvalet i Armenien i februari 2008 genomfördes på det hela taget i överensstämmelse med internationella standarder. De omständigheterna att det inte gjordes tydlig åtskillnad mellan stats- och partifunktioner och att kandidaterna inte bereddes tillträde till medierna på ett rättvist sätt togs emellertid upp som problem som måste åtgärdas. Undantagstillståndet som infördes efter valet gav också upphov till betänkligheter. Valdeltagandet kan i vissa fall ses som ett mått på i vilken utsträckning medborgarna förlitar sig på att de kan utöva inflytande via valurnorna. I de ovan nämnda valen uppmättes följande valtagande: Moldavien 52 %, Egypten 31 %, Marocko 37 %, Ukraina 63 %, Jordanien 54 %, Georgien 56 % och Armenien 69 %. I flera länder (särskilt Armenien, Georgien, Moldavien och Marocko) vidtogs åtgärder för att stärka rättsväsendet s oberoende och transparensen i rättsväsendet. Sådana åtgärder utgör en central komponent av de politiska reformerna. Omfattningen totalt sett av korruption en utgör fortfarande en källa till oro i de flesta partnerländerna. I Georgien, Moldavien, Marocko och Ukraina fattades beslut om åtgärder för att motverka korruption (screening av lagförslag före antagandet av dessa med tanke på korruptionsbekämpning, skyldighet för högre tjänstemän att redovisa tillgångar, upplysningskampanjer, etc.). I Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Jordanien, Libanon, det ockuperade palestinska territoriet och Ukraina togs vissa begränsade steg i riktning mot upprättandet av en transparent, ansvarsskyldig och effektiv offentlig förvaltning. De mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna . Jordanien anslöt sig i december 2006 till det fakultativa protokollet om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi till konventionen om barnets rättigheter. Egypten och Jordanien anslöt sig i februari 2007 respektive maj 2007 till det fakultativa protokollet om indragning av barn i väpnade konflikter till den ovan nämnda konventionen. Georgien, Moldavien, Marocko och Ukraina gjorde framsteg i processen för ratificering av ett antal internationella konventioner. Flera länder vidtog åtgärder för att förstärka skyddet av de mänskliga rättigheterna och de inrättningar som har till uppgift att tillvarata detta: i Armenien och Azerbajdzjan förstärktes ombudsmannens roll, i Moldavien inrättades i enlighet med det fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning en nationell förebyggande mekanism och i Egypten antog det nationella rådet för de mänskliga rättigheterna en nationell handlingsplan för att främja skyddet av de mänskliga rättigheterna. Ukraina anslöt sig i juli 2007 till det andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, syftande till dödsstraffet s avskaffande. Ett antal länder bibehöll sina de facto-moratorier för dödsstraff, och Jordanien minskade dessutom antalet typer av brott som är belagda med dödsstraff. I de flesta partnerländerna förekommer fortfarande rapporter om fall av tortyr eller misshandel , men antalet fall och svårighetsgraden hos dessa skiljer sig kraftigt åt i de olika länderna. Händelserna i fråga inträffar ofta i häkten eller fängelser. Georgien, Moldavien, Ukraina och några andra länder uppnådde vissa framsteg i arbetet med att förhindra tortyr och misshandel. Tunisien och Marocko gjorde vissa framsteg med att ställa förövare av sådana brott inför rätta. Situationen i många partnerländer när det gäller mediernas oberoende och yttrandefriheten ger anledning till oro. Armenien gjorde dock framsteg med att förbättra mediernas frihet. I ett antal länder gjordes framsteg i jämställdhetsfrågor : i Egypten förbjöds kvinnlig könsstympning formellt, i Marocko ändrades medborgarskapslagen så att medborgarskap nu kan överföras via modern och i Tunisien inleddes förfarandet för ratificering av det fakultativa protokollet till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Kvinnornas deltagande i det politiska livet ökade i Jordanien, Moldavien och Marocko. I vissa länder vidtogs åtgärder för att förbättra nationella minoriteter s villkor: i Georgien genomfördes ett integrationsprogram, i Moldavien antogs en åtgärdsplan för att stödja den romska folkgruppen och i Ukraina ratificerades den europeiska konventionen om medborgarskap. Vad beträffar grundläggande arbetstagarrättigheter utgör ratificeringen och genomförandet av ILO-konventioner fortfarande ett problem i ett antal partnerländer. Vad beträffar lösning av regionala konflikter för EU en öppen dialog med samtliga partnerländer. Moldavien och Ukraina arbetade nära samman med EU i frågor med koppling till arbetet på att finna en lösning på konflikten i Transnistrien. Mandatet för EU:s gränsövervakningsuppdrag (EU BAM) i Moldavien och Ukraina förlängdes till slutet av november 2009. Polisutbildningsuppdraget Eupol Copps återaktiverades i det ockuperade palestinska territoriet, och de behöriga EU-ministrarna förklarade att unionen var beredd att sätta in gränsövervakningsuppdraget för gränsövergångsstället i Rafah (EU BAM Rafah) på nytt så snart omständigheterna medgav detta. Under hösten 2007 inleddes genomförandet av ett antal förtroendeskapande åtgärder i Abchasien och Sydossetien i Georgien, men framstegen på vägen mot en lösning av konflikterna om dessa områden har hittills varit mycket begränsade. Detsamma gäller för konflikten om Nagorno-Karabach, trots ett informellt möte mellan presidenterna i Armenien och Azerbajdzjan i juni 2007. Egypten och Jordanien spelade en viktig roll i samband med återupptagandet av det arabiska fredsinitiativet, bl.a. genom sin medverkan i Arabförbundets uppföljningskommitté och i Annapolismötet i november 2007. Förhandlingarna om Västsaharas ställning togs nyligen upp på nytt, men framstegen har hittills varit små. De flesta ENP-partnerländerna ägnar alltmer uppmärksamhet åt att förbättra hanteringen av migrationsströmmarna och att bygga ut samarbetet med EU om denna viktiga fråga. Socioekonomiska reformer Den makroekonomiska utvecklingen under 2007 i de flesta ENP-partnerländerna kännetecknades av hög ekonomisk tillväxt. I Moldavien saktade tillväxten in något till följd av allvarlig torka. Jordbruksproduktionen i Marocko påverkades också av torka. Libanons ekonomi skadades av den politiska instabiliteten. Länder med betydande inkomster i energisektorn, särskilt Azerbajdzjan, hade de högsta tillväxttalen. Underskotten i statsbudgetarna och den sammanlagda skuldsättningen i de enskilda länderna låg i allmänhet kvar på hanterbara nivåer. Inflationen steg i de flesta länderna, huvudsakligen på grund av de globala ökningarna av priserna på råvaror. Takten i ökningen av penningmängden är dock ett problem i vissa fall. Den bilaterala handeln mellan EU och partnerländerna ökade betydligt, vilket bidrog till att stärka förbindelserna mellan parterna, men underskotten i de flesta partnerländernas handels- och bytesbalans förvärrades. I vissa fall finansieras underskotten genom ökningar i de utländska direktinvesteringarna. I Israel och Jordanien förbättrades handelsbalansen. Jordaniens stora underskott i handeln med EU kräver dock fortsatt uppmärksamhet. Azerbajdzjan och Algeriet hade överskott i budgeten och handelsbalansen. Israel lyckades hålla uppe den höga tillväxttakten i landet, minskade statsskulden betydligt och fick nästan bort underskottet i statsbudgeten. EU:s ställning som ENP-partnerländernas viktigaste handelspartner befästes ytterligare under 2007, bl.a. genom Bulgariens och Rumäniens anslutning till unionen. Armenien, Egypten, Georgien, Jordanien och Tunisien gjorde framsteg med att förbättra företagsklimatet, t.ex. med hjälp av sådana åtgärder som förenkling av förfarandena för registrering av företag, sänkning av licensavgifter eller inrättande av ”one-stop shops”. Europa–Medelhavsstadgan för företag, som de flesta partnerländerna i söder har anslutit sig till, har befrämjat denna process. Processen har dock ännu inte lett till ökningar i de utländska direktinvesteringarna i samtliga fall, särskilt inte i vissa länder i södra Medelhavsområdet. De utländska direktinvesteringarna i Egypten, Georgien och Moldavien nådde däremot rekordnivåer under 2007. De flesta ENP-partnerländerna har en omfattande informell ekonomi, och den ekonomiska styrningen behöver i allmänhet förbättras. Trots att de flesta länderna hade en relativt hög ekonomisk tillväxt var de tvungna att kämpa mot hög arbetslöshet. Arbetslösheten var särskilt hög bland ungdomar i länderna i södra Medelhavsområdet. I Israel och Ukraina sjönk arbetslösheten stegvis. En central utmaning är att främja anständiga arbetsvillkor. Kvinnornas roll i samhällslivet och det ekonomiska livet förbättrades inte i någon större utsträckning, trots att en del länder vidtog åtgärder med tanke på detta. Kommissionen kommer i juni 2008 att offentliggöra en ny rapport i sin serie Economic Review of EU Neighbour Countries . Sektorsreformer Den sektorslägesrapport som bifogas detta meddelande innehåller en överblick över framstegen på andra sektorspolitikområden i ENP-handlingsplanerna samt vissa indikatorer på områdena samhällsstyrning och ekonomi. ENP-partnerländerna gjorde i allmänhet ytterligare framsteg med att omvandla sin sektorspolitik på olika områden och med att anta strategier och vidta åtgärder på sin väg för reformer, modernisering och integration med EU:s ekonomi och marknad. De antog ny lagstiftning och byggde ut sin institutionella kapacitet. Sekundärlagstiftningen och den administrativa kapaciteten att genomföra reformerna fortsätter att utgöra de viktigaste utmaningarna. Takten i framstegen och omfattningen av dessa varierade i de enskilda länderna och de enskilda sektorerna. I flera partnerländer kan ett ökande engagemang för att anpassa den nationella lagstiftningen till EG-lagstiftningen iakttas, i varierande utsträckning och beroende på vilken sektor det gäller. Det finansiella stödet från EG blir alltmer politikstyrt och inriktas mer och mer på de reformprioriteter som överenskommits i ENP-handlingsplanerna. Inom vissa politikområden är framsteg möjliga enbart på sikt. Sektorslägesrapporten tar därför regelbundet upp såväl slutförda moderniseringsåtgärder som pågående åtgärder. Den politiska dialogen mellan EG och ENP-partnerländerna intensifierades ytterligare på samtliga politikområden. Den sektorspolitiska dialogen är en central plattform för det ”partnerskap för reformer” som den europeiska grannskapspolitiken utgör. Processen för att skapa en offentlig förvaltning som tillgodoser medborgarnas behov och respekterar deras rättigheter (en förvaltning som, för att bara nämna några exempel, ger tillträde till miljöinformation och tillhandahåller one-stop shop -registrering av företag, en medborgarinriktad och korruptionsfri polis och tull och en effektiv hamnförvaltning som underlättar handel och transporter) utgör, om den hålls uppe, ett väsentligt politiskt bidrag till god samhällsstyrning och rättsstatlighet. UTVECKLINGEN PÅ DET MULTILATERALA PLANET Vid toppmötet i november 2005 i Barcelona antogs ett femårigt arbetsprogram och vid utrikesministermötet i november 2006 i Tammerfors antog Europa–Medelhavspartnerna ett arbetsprogram för 2007. Under 2007 lades ett betydande arbete ned inom de fyra ”kapitlen” för samarbetet, och den bilaterala politiska dialog som fördes inom ramen för ENP fortsatte att bidra till att främja framsteg i riktning mot regionalt samarbete på många områden. De flesta av de 21 initiativ som partnerna enades om i Tammerfors hade genomförts före utgången av 2007. Vid utrikesministermötet i november 2007 i Lissabon enades Europa–Medelhavspartnerna om en serie nya initiativ för 2008. Den politiska och säkerhetsrelaterade dialogen inriktades på en regelbunden översyn av det politiska läget i Mellanöstern, på genomförandet av uppförandekoden för kampen mot terrorism, på fördjupning av dialogen om den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP) och säkerhetsfrågor, på inledandet av en regional dialog om samarbete på området politiska val samt på initiativ relaterade till det civila samhället, de mänskliga rättigheterna och demokrati. På området ekonomiskt samarbete gjordes framsteg i fråga om finansiellt samarbete inom ramen för faciliteten för investering och partnerskap för Europa–Medelhavsområdet (Femip), inrättande av ett Europa–Medelhavsnätverk av experter på offentliga finanser, förhandlingar om handel med tjänster och om etableringsrätt samt inrättande av en grupp av högre tjänstemän som ska fortsätta arbetet med att uppnå målet att upprätta ett frihandelsområde från och med 2010. Dialogen mellan partnerna fortsatte dessutom inom ett antal andra sektorer, t.ex. om de miljörelaterade utmaningar som partnerna står inför. Vid mötet för energiministrarna i Europa–Medelhavsområdet i december 2007 godkändes en prioritetshandlingsplan för perioden 2008–2013. Inom ramen för samarbetet rörande den kulturella och mänskliga dimensionen strävade partnerna efter att i större utsträckning involvera det civila samhället. Dialogen inriktades på sådana frågor som kvinnors roll i samhället, högre utbildning, vetenskaplig forskning och informationssamhället. Den politiska dialogen med ENP-partnerländerna förstärktes till följd av toppmötet mellan Afrika och EU i Lissabon i december 2007. Toppmötet antog en gemensam strategi för Afrika och EU och en första handlingsplan och kommer att ge upphov till ytterligare synergieffekter i förbindelserna mellan EU och partnerländerna i Afrika. Europeiska rådet godkände vid sitt möte i mars 2008 principen om en union för Medelhavsområdet som kommer att omfatta EU:s medlemsstater och de kuststater runt Medelhavet som inte är medlemmar av EU. Europeiska rådet uppmanade kommissionen att förelägga rådet de förslag som krävs för att inför toppmötet i Paris den 13 juli 2008 fastställa de närmare bestämmelserna för vad som kommer att kallas ”Barcelonaprocessen: En union för Medelhavsområdet”. Kommissionen kommer att lägga fram dessa förslag snarast möjligt, efter samråd med grannländerna i söder. I ett meddelande från april 2007 redovisade kommissionen initiativet Svartahavssynergin, till svar på vissa utmaningar och möjligheter som – för att dessa ska kunna hanteras respektive tas till vara – gör det nödvändigt att förstärka det regionala samarbetet i Svartahavsområdet. Detta initiativ drar fördel av att Bulgarien och Rumänien har anslutit sig till EU och att Turkiet befinner sig i processen för anslutning, och det kompletterar de huvudsakligen bilaterala ansträngningarna inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken och de andra politiska strategierna för regionen. Det erbjuder en ny plattform för regionalt samarbete omfattande EU, Turkiet, alla ENP-partnerländer i öster med vilka handlingsplaner har överenskommits samt Ryssland. Efter det att rådet hade ställt sig bakom initiativet började kommissionen genomföra en serie konkreta åtgärder huvudsakligen inom områdena energi, transport, miljö, fiskeri, migration och utveckling av det civila samhället. Kommissionen fick status som observatör i Organisationen för ekonomiskt samarbete i Svartahavsområdet (BSEC) och byggde upp kontakter med denna. Ett möte mellan utrikesministrarna i EU och i partnerländerna i initiativet Svartahavssynergin ägde rum i Kiev den 14 februari 2008. Vid mötet antogs ett gemensamt uttalande enligt vilket Svartahavssynergin utgör ett gemensamt, långsiktigt företag. I juni 2008 kommer kommissionen att lägga fram en rapport om det första året av genomförandet av Svartahavssynergin för rådet. DEN VIDARE UTVECKLINGEN AV FÖRBINDELSERNA MELLAN EU OCH PARTNERLÄNDERNA Vidareutvecklingen av handlingsplanerna Rådet betonade i sina slutsatser från februari 2008 handlingsplanernas centrala roll i främjandet av målen för den europeiska grannskapspolitiken. De framsteg som redovisas i detta meddelande ger goda belägg för denna bedömning. Handlingsplanerna har varit av avgörande betydelse när det gällt att ge avtalsförbindelserna mellan EU och dess partnerländer ett operativt innehåll och håller också på att bli viktiga referenspunkter för givarsamfundet. I takt med att avtalsförbindelserna fördjupas och vissa mål uppnås och nya mål fastläggs kommer det att bli nödvändigt att anpassa handlingsplanerna i enlighet med detta. Sådana anpassningar föreskrivs i handlingsplanerna och gör det möjligt att återspegla parternas utökade ambitioner i ett dokument som är till hjälp för att organisera samarbetet dem emellan. Kommissionen är av den meningen att sådana instrument – oavsett vad de kan komma att kallas – kommer att vara till nytta även när det gäller nya avtal som ingås med ENP-partnerländerna. Erfarenheterna hittills av genomförandet av första generationens handlingsplaner antyder att kommande anpassningar bör utmynna i dokument som är mer noggrant avpassade till partnerländernas specifika ambitioner och kapaciteter, återspeglar de differentierade förbindelserna mellan EU och dess partnerländer och samtidigt befrämjar uppnåeliga steg i riktning mot konvergens med EU:s lagstiftning och standarder. En sådan differentiering av dokumenten kommer också att leda till att partnerländernas känsla av ”ägarskap” i reformprocessen förstärks. Handlingsplanernas viktigaste kännetecken (dvs. att de är relativt specifika, tidsbundna och åtgärdsinriktade) bör bevaras och samtidigt förstärkas. Ett tydligare angivande av ordningsföljden för de åtgärder som ska vidtas för att målen i handlingplanerna ska uppnås skulle vara till nytta. Räckvidden för handlingsplanerna (dvs. antalet sektorer som behandlas i dessa) bör i allmänhet bibehållas, eftersom den visar på rikhaltigheten i förbindelserna mellan EU och partnerländerna. Det bör vidare göras en realistisk bedömning av i vilken utsträckning handlingsplanerna har genomförts. Vidareutvecklingen av förbindelserna med partnerländerna Den europeiska grannskapspolitiken vinner stegvis mark som ett medel för utveckling av mer intensiva och fruktbara förbindelser mellan EU och dess partnerländer. Unionen bör nu fortsätta att 1) förstärka politiken och genomförandet av denna så att den för tydligare fördelar med sig, 2) följa en progressiv, resultatbaserad och differentierad kurs och 3) visa beredskap att fördjupa förbindelserna med utvalda partnerländer när detta är motiverat och de berörda länderna önskar det. Det gemensamma arbetet med fyra länder på att genomföra handlingsplanerna har intensifierats i sådan utsträckning att en särskild fördjupning av förbindelserna mellan EU och de berörda länderna är motiverad. Detta kommer i varje enskilt fall att ske på ett sätt som är avpassat till de specifika omständigheterna och förenligt med den allmänna filosofi som ligger till grund för den europeiska grannskapspolitiken (inbegripet principen om överenskomna riktmärken). En ambitiös ny ram för partnerskapet med Ukraina håller på att skapas genom förhandlingar om ett nytt, förstärkt avtal. Förhandlingarna fortskrider snabbt och avtalet kommer att omfatta en långtgående och vittomfattande överenskommelse om ett frihandelsområde. Moldavien har gjort goda framsteg i genomförandet av handlingsplanen för landet och visat en stark politisk vilja att gå vidare. Som rådet angav i sina slutsatser från februari 2008 är unionen på grundval av ihållande framsteg från Moldaviens sida beredd att ta ett nytt avtal i övervägande, ett avtal som är anpassat till Moldaviens intressen och går längre än partnerskaps- och samarbetsavtalet. Diskussionerna med Marocko om konkreta sätt att ge landet en ”framskjuten ställning” i förbindelserna med unionen går framåt. Det kan här röra sig om ett vittomfattande paket som bl.a. omfattar åtgärder som har med människors mobilitet att göra, parallellt med framsteg i fråga om återtagande. En reflektionsgrupp håller på att undersöka på vilka områden Israel s förbindelser med EU kan uppgraderas till en särskild status. Detta bör omfatta en fördjupning av den politiska dialogen och att Israel i större utsträckning involveras i EU:s ekonomi och marknad och i EU:s politik på ett antal centrala områden. Det gemensamma arbetet med Jordanien och Tunisien till stöd för ländernas respektive reformagendor kommer att fortsätta inom ett stort antal sektorspolitikområden. Genomförandet av ENP-handlingsplanerna med vissa andra länder inleddes först relativt nyligen. När det gäller Armenien , Egypten och Georgien kommer man i arbetet att bygga vidare på den lovande start som redan gjorts, och i varje enskilt fall kommer hänsyn att tas till de särskilda omständigheter som råder i respektive land och till ländernas ambitioner. Det har även gjorts framsteg i arbetet med Azerbajdzjan inom ett antal olika sektorer, bland annat i fråga om samarbetet på energiområdet. Beträffande Libanon och det ockuperade palestinska territoriet kommer ENP-handlingsplanerna att erbjuda en stabil grund för reformer när situationen är sådan att det finns förutsättningar för ytterligare framsteg. I väntan på detta upprätthålls kontakterna på olika nivåer för att bygga upp förtroende och kapacitet. Ett möte i den gemensamma kommittén med den palestinska myndigheten planeras under andra kvartalet 2008 i syfte att blåsa nytt liv i genomförandet av handlingsplanen. Det saknas fortfarande överenskommelser om handlingsplaner med fyra länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, men insatser för att föra förbindelserna framåt har i flera fall varit möjliga. När det gäller Algeriet sker goda framsteg i arbetet med att genomföra associeringsavtalet: förbindelserna fördjupas snabbt på olika områden, alltifrån energi till migration. När det gäller Libyen har förbindelserna förbättrats märkbart: kommissionen föreslår att förhandlingar inleds för att sluta ett ambitiöst och vittomfattande avtal med detta viktiga land. När det gäller Syrien kan förbindelserna förbättras på basis av utkastet till associeringsavtal när de politiska omständigheterna tillåter detta. Förbindelserna med Vitryssland på ministernivå är alltjämt inskränkta på grund av landets inrikespolitiska situation, men det utvecklas samtidigt kontakter på teknisk nivå. Upprättandet av en kommissionsdelegation i Minsk kommer att göra det möjligt att stärka både dessa kontakter och banden med det civila samhället i Vitryssland. En mer synlig grannskapspolitik I kommissionens meddelande från december 2006 betonades vikten av att den europeiska grannskapspolitiken görs mer synlig. Detta är väsentligt för att främja ägarskapet i reformprocessen i partnerländerna och för att underbygga stödet i Europeiska unionen för dess grannländer när dessa närmar sig unionen. Under 2007 kunde man – bl.a. till följd av konferensen i Bryssel i september 2007 för ministrar och företrädare för det civila samhället från EU och partnerländerna – i många partnerländer iaktta en tydlig ökning i allmänhetens medvetenhet om de åtaganden som ingåtts inom ramen för handlingsplanerna och i det civila samhällets organisationers fokus på den europeiska grannskapspolitiken. Inom EU har frågan om utbyggda förbindelser med våra grannländer rört sig närmare centrum av den politiska debatten. Kommissionen kommer i samarbete med de andra institutionerna och med medlemsstaterna och partnerländerna att bygga vidare på dessa landvinningar. [1] KOM(2006) 726. [2] Algeriet, Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, Egypten, Georgien, Israel, Jordanien, Libyen, Libanon, Moldavien, Marocko, det ockuperade palestinska territoriet, Syrien, Tunisien och Ukraina. För enkelhetens skull hänför sig i detta meddelande beteckningen ”länder” även till det ockuperade palestinska territoriet. [3] KOM(2007) 774.