[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 19.3.2008

KOM(2008) 153 slutlig

KOMMISSIONENS MEDDELANDE TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN

LÄGESRAPPORT OM DEN EUROPEISKA INRE MARKNADEN FÖR ELEKTRONISK KOMMUNIKATION 2007 (13:e RAPPORTEN)

{SEK(2008) 356}

1. Inledning

I detta meddelande rapporteras om utvecklingen i sektorn för elektroniska kommunikationer under 2007[1].

EU:s regelverk är utformat för att gynna användare och konsumenter genom att säkerställa att konkurrens och en alltmer integrerad europeisk marknad främjar investeringar i innovativa, attraktiva och tjänster till rimligt pris. Det slutliga målet är att fasa ut ekonomisk förhandsreglering, under förutsättning att konkurrensen är tillräckligt utvecklad.

Denna strategi har varit framgångsrik. Det finns emellertid avsevärda möjligheter till ytterligare fördelar till följd av en starkare inre marknad, ökad konkurrens och förenklad lagstiftning.

Kommissionen har därför utfärdat en reviderad rekommendation om relevanta marknader[2] och förslag[3] för att ändra de direktiv som utgör EU:s regelverk. Dessa syftar särskilt till att konsolidera den inre marknaden genom en mer enhetlig nationell lagstiftning, ett starkare konsumentskydd och starkare användarrättigheter samt en mer effektiv hantering och användning av spektrum.

2. Marknadsutvecklingen

Telekommunikationssektorn är den största enskilda beståndsdelen i IKT-sektorn, och den representerar nästan 44 % av dess totala värde[4]. Det är troligt att den hade en tillväxt på 1,9 %[5] under 2007, och den fortsätter att vara mycket betydelsefull för den europeiska ekonomin och bidrar med ca 12 % av tillväxten vad gäller arbetsproduktivitet[6] . De beräknade intäkterna uppgår till 293 miljarder euro, vilket är en ökning från 289 miljarder år 20064. Fast taltelefoni fortsätter att minska vad gäller intäkter, medan den mobila telefonin fortsätter att växa och fast bredband fortsätter att uppvisa en kraftig tillväxt.

Under 2007 gynnades konsumenterna återigen av lägre priser, särskilt för mobila taltjänster. Dessa fördelar kompletterades av den ökade tillgängligheten av sådana erbjudanden som mobilt bredband och fasta tjänster med högre hastighet, särskilt över fiber. De flesta EU-marknader uppvisar ökade volymer och fallande priser vilket tyder på att den genomsnittliga europeiska konsumenten av elektroniska kommunikationstjänster fick det bättre ställt 2007 än året innan.

Kommissionen varit fortsatt vaksam inom områden där marknaden har misslyckats med att leverera lägre priser och bättre värde. Under 2007 behandlades i roamingförordningen[7] de höga priserna för talroamingtjänster i EU. Näringslivets pessimistiska förutsägelser har ännu inte förverkligats. Kommissionen fortsätter att följa prisutvecklingen för roamade SMS- och datatjänster och kommer att rapportera till rådet och parlamentet under 2008.

Investeringar

År 2007 beräknas de totala investeringarna inom sektorn anläggningstillgångar ha överstigit 50 miljarder euro, vilket är en ökning jämfört med 2006 och det femte året i följd med ökade årliga investeringsnivåer.

Fasta operatörer investerade ca 13,5 % av sina intäkter 2007, vilket är ungefär samma som för 2006. Denna procentsats var återigen högre för alternativa operatörer: till exempel investerade de ledande alternativa operatörerna i Frankrike och Italien ca 30 % av sina intäkter. De totala investeringarna från nya aktörer beräknas uppgå till 25 % av den sammanlagda siffran.

De finansiella utsikterna

Efter att ha släpat efter under några år har sektorn för elektroniska kommunikationer sedan 2005 nu kommit ikapp de övergripande resultaten för marknaden. Många finansiella analytiker värderar nu sektorn som ”presterande bättre än genomsnittet” på grundval av egenskaper som fortsatt starkt kassaflöde från fasta tjänster och bredbandsverksamhet, tillsammans med skuldminskning under de senaste åren och höga utdelningar.

[pic]

Den mobila sektorn

Intäkterna från den mobila sektorn ökade från 133 miljarder euro 20064 till beräknade 137 miljarder euro, vilket innebar en tillväxt på 3,8 % jämfört med 4,1 % föregående år4.

Penetrationsgraden fortsatte att öka, till en teoretisk siffra på 111,8 % av befolkningen jämfört med 103,2 % föregående år.

[pic]

Ökningstakten vad gäller intäkter speglar den ökade konkurrensen och fallande detaljhandelspriser, tillsammans med mättnad i de flesta länder och fallande termineringstaxor. Medan priserna i lågförbrukningskorgen[8] föll med ca 10 %, minskade priserna i medel- och högförbrukningskorgarna med nästan 14 %.

De relativa marknadsandelarna för de ledande operatörerna, de viktigaste konkurrenterna och de nya aktörerna i varje medlemsstat har inte förändrats nämnvärt sedan 2004.

[pic]

Mobila datatjänster

SMS fortsätter att vara en viktig intäktskälla och den representerar ca 14 % av de totala intäkterna 2007. Andra datatjänster uppvisar betydande tillväxt och representerar ca 7 % av intäkterna jämfört med 5 % år 2006.

3G tog fart under 2007. Åttiosex operatörer erbjuder för närvarande 3G på kommersiell basis i alla medlemsstater, vilket är en uppgång från 70 förra året. 3G-penetrationen ökade från 11 % vid utgången av 2006 till uppskattningsvis 20 % vid utgången av 2007[9], vilket representerar 88 miljoner abonnemang. Datakort för mobilt bredband håller på att bli en viktig intäktskälla (särskilt i Österrike).

Taxorna för mobilterminering (MTR)

Prispressen på MTR genom regleringsåtgärder fortsätter, även om avsaknaden av ett konsekvent tillvägagångssätt är ett hinder för den inre marknaden. Genomsnittet föll till under 10 cent för första gången detta år (9,67 cent), vilket är en nedgång med 12 % jämfört med oktober 2006. Det finns emellertid betydande skillnader mellan MTR i olika medlemsstater, från 1,93 cent i Cypern till 22,37 cent i Estland, och den genomsnittliga MTR är 8,7 högre än den genomsnittliga fasta termineringstaxan.

[pic]

Nummerportabiliteten för mobila abonnenter

Antalet abonnenter som utnyttjat möjligheten till nummerportabilitet ökade under det senaste året med 7,1 miljoner. Per oktober 2007 hade 46 miljoner (8,31 %) abonnenter flyttat sina nummer. Enbart i Italien har över 14 miljoner kunder flyttat sina nummer. Detta uppgår till 15,96 % av det totala antalet mobilnummer. Finland har den högsta procentsatsen flyttade nummer (68,18 %) följt av Danmark (42,06 %) och därefter kommer Spanien (27,3 %). På det hela taget är siffrorna emellertid mycket ojämna, med försumbar flyttning i ett antal medlemsstater, och det är tydligt att den potentiella inverkan på konkurrensen inte tas tillvara till fullo. Kommissionen har därför föreslagit att den tid som operatörerna har för att genomföra flyttningen av nummer ska minskas till en arbetsdag.

[pic]

Roaming

Roamingförordningen trädde i kraft den 30 juni 2007 och har genomförts i alla medlemsstater, med endast smärre problem till följd av detta. Konsumenterna gör nu avsevärda besparingar på cirka 60 % på roamingsamtal. Kommissionen undersöker nu hur förordningen fungerar, och i synnerhet om giltighetstiden bör förlängas till efter juni 2010 och om det finns behov av att reglera priserna för roaming av SMS och nedladdning av data.

Fast taltelefoni

Intäkterna från fast taltelefoni fortsätter att minska med ca 5 %4, precis som under 2006. Intäkterna beräknas uppgå till 794 miljarder euro. Minskade trafikvolymer kan hänföras till fortsatt övergång till IP och mobila tjänster.

Marknadsandelarna för de etablerade operatörerna på det fasta nätet (enligt försäljningsintäkter och trafikvolym) har nästan stabiliserats, förutom andelarna för internationella samtal, som har fortsatt att falla. I en del länder har emellertid de fasta dominerande aktörerna stärkt sin position, och marknaden är fortfarande mycket koncentrerad. Det har emellertid skett en ökning i antalet direkta accesslinjer som tillhandahålls av nya aktörer, och portabilitet för fasta nummer är fortfarande ett viktigt bidrag vad gäller konkurrensen.

[pic]

Kombinerade tjänster

Tillsammans med plattformskonvergens finns det en fortsatt trend mot kombinerade tjänster, där operatörerna erbjuder en blandning av fasta tjänster, bredband, TV och mobila tjänster till ett fast pris. Det är emellertid väsentligt att de alternativa operatörerna har tillgång till erforderliga resurser i grossistledet om det ska bli möjligt för dem att erbjuda konkurrerande tjänster och om användarnas frihet att byta operatör inte ska begränsas på ett otillbörligt sätt. En EU-undersökning[10] visade att 29 % av hushållen har abonnerat på åtminstone en kombinerad tjänst, vilket är en ökning från 18 % föregående år.

VoIP (IP-telefoni)

Även om användningen av VoIP växer i flera medlemsstater och exempelvis utgör 14 % av den samlade fasta trafiken i Frankrike, 6,3 % i Österrike och 5,6 % i Slovenien, kan olika strategier från de nationella tillsynsmyndigheterna minska potentialen för denna teknik. Det är uppenbart att det finns avvikelser vad gäller sådana frågor som behandling som en traditionell taltjänst, numrering, nummerportabilitet, samtrafik, tjänsternas kvalitet och tillhandahållande av information om varifrån samtalet kommer till räddningstjänsterna. Den europeiska gruppen av regleringsmyndigheter (ERG) utfärdade nyligen en gemensam ståndpunkt om flera av dessa frågor[11] som ger ett visst stöd för en mer enhetlig strategi.

Bredband

Intäkterna från fasta datatjänster, huvudsakligen bredband, fortsätter att växa kraftigt. Sammanlagt genererade denna sektor uppskattningsvis 62 miljarder euro, vilket är en ökning från 58,5 miljarder euro 2006.4

Antalet fasta bredbandsanslutningar översteg 99 miljoner den 1 januari 2008, jämfört med 80 miljoner i januari 2007.

Den genomsnittliga marknadspenetrationen i EU ökade från 16,3 % i januari 2007 till 20,0 % i januari 2008.

[pic]

Gapet mellan medlemsstaterna med den högsta och den lägsta marknadspenetrationen ökade från 27,4 procentenheter i januari 2007 till 28,0 i januari 2008.

Det finns också väsentliga skillnader mellan bredbandstillgången i städerna och på landsbygden. Till exempel är DSL-täckningen på landsbygden 71,3 % jämfört med 89,3 % på nationell nivå (94 % täckning om man endast ser på städerna). För kabel är skillnaden ännu större, med endast 7,4 % täckning på landsbygden jämfört med 35,6 % på nationell nivå. Gapet mellan DSL och kabeltäckning på landsbygden och det nationella genomsnittet är särskilt betydande i Slovakien, Italien, Lettland och Tyskland[12].

Kommissionens reformförslag kommer att hjälpa till med att överbrygga detta gap genom att man främjar användningen av delar av det spektrum som kommer att bli tillgängligt till följd av den digitala övergången för ökad tillgång till bredband på landsbygden genom trådlösa lösningar.

Internationella jämförelser

I juli 2007 hade Danmark och Nederländerna de högsta marknadspenetrationerna i världen och ett antal andra medlemsstater i EU fanns med bland de internationella ledarna. Även om USA och Sydkorea har ökat sina marknadspenetrationer under 2007 finns det nu åtta EU-länder som har högre marknadspenetration för bredband än USA.

[pic]

Tillväxten i EU har varit högst i Finland, Tyskland, Sverige, Irland och Cypern. För Finland och Sverige utgår tillväxten från ett redan högt läge, medan det för de tre övriga länderna handlar om att ”komma i kapp”.

[pic]

Bredbandsplattformar

DSL är fortfarande den överlägset dominerande tekniken för bredbandstillgång i EU, och 80 % av alla linjer använder denna teknik. Den relativa ställningen för DSL-linjer jämfört med övrig teknik har emellertid gått framåt, med en tillväxt på 22,4 % 2007 jämfört med 34,5 % 2006. Samtidigt börjar alternativ teknik, huvudsakligen kabel men även fiber till bostaden (FTTH), trådlös åtkomst (WLL) och mobil åtkomst, skapa möjligheter för avsevärd konkurrens vad gäller plattformar.

Tillväxten för kabelbredband uppgick till 21,7 % från januari 2007, och den var särskilt stabil i Tyskland, Polen, Storbritannien, Spanien, Ungern och Belgien. I Sverige, Litauen och Estland, de medlemsstater med den högsta andelen accesslinjer i form av fiber, har FTTH ökat sin marknadsandel jämfört med utgången av 2006. WLL är en viktig åtkomstteknik i Tjeckien, Irland och Slovakien. Det sistnämnda landet hade en avsevärd tillväxt under 2007.

Konkurrens

Medan de dominerande aktörernas marknadsandel för bredband verkar sjunka (till 46,3 % i januari 2008 från 46,8 % i januari 2007 i genomsnitt), är en stor del av konkurrensen fortfarande baserad på återförsäljningen av de dominerande aktörernas linjer. Till exempel i Storbritannien är de dominerande aktörernas marknadsandel exklusive återförsäljningslinjer 25,8 %, men den fördubblas nästan om man tar hänsyn till återförsäljningslinjer I Tyskland uppgår denna skillnad till 18,0 punkter och i Luxemburg till 10,8 punkter. Marknadsandelen för dominerande aktörer sträcker sig från 17,2 % i Rumänien till 88,0 % i Cypern.

Trots att de till stor del har förlitat sig på återförsäljning för att tillhandahålla bredband till sina kunder håller nya aktörer på att röra sig bort från enkel tjänstebaserad konkurrens. Accessnät i grossistledet, som nu utgör 12,8 % av linjerna i det publika kretskopplade telenätet (PSTN) i EU, har vuxit under ett år (fullständig uppdelning med 54,2 %, delat tillträde med 33,8 %), medan bitström ökade med 10,5 %. Det faktum att det nu finns 23,5 miljoner uppdelade linjer, jämfört med 11,6 miljoner återförsålda och 6,0 miljoner bitströmslinjer, tyder på att nya aktörer klättrar på investeringsstegen.

3. REGLERINGSMILJÖN

Den institutionella ramen

De nationella tillsynsmyndigheternas maktbefogenheter

Kommissionen undersöker huruvida det finns fog för farhågorna att det finns en brist på effektiva maktbefogenheter hos de nationella tillsynsmyndigheterna, särskilt vad gäller de maximala ekonomiska sanktioner som kan åläggas (Bulgarien, Estland, Österrike) eller tvivel vad gäller de nationella tillsynsmyndigheternas möjlighet att ingripa i tillträdes- och samtrafikfrågor (Polen, Sverige).

Medan de nationella tillsynsmyndigheternas effektivitet har stärkts i ett antal länder (Italien, Irland, Ungern, Sverige, Nederländerna), undersöker kommissionen de fortsatta farhågorna vad gäller resursbegränsningar i Bulgarien, Grekland, Luxemburg, Polen och Slovakien.

Särskilt i de små medlemsstaterna kan de nationella tillsynsmyndigheterna ha svårigheter med att hitta de experter och resurser de behöver för att göra marknadsundersökningar och övervaka genomförandet av åtgärder på de alltmer komplexa marknaderna.

Oberoende

De nationella tillsynsmyndigheternas oberoende är en förutsättning för regleringssäkerhet. Åtgärder för att stärka de nationella tillsynsmyndigheternas oberoende har vidtagits eller planeras i Lettland och Ungern. Det finns emellertid fortfarande oro i Bulgarien och Luxemburg, och särskilt i Polen vad gäller bestämmelserna om avsättning av chefen för den nationella tillsynsmyndigheten. Kommissionen har därför inkluderat bestämmelser i sina förslag till ändring av ramverket för att stärka de nationella tillsynsmyndigheternas oberoende.

Överklaganden

Långa och systematiska överklaganden mot de nationella tillsynsmyndigheternas beslut fortsätter att hindra ett effektivt genomförande, trots ansträngningar i ett antal medlemsstater för att strömlinjeforma förfarandet (Tyskland, Grekland, Irland, Malta, Polen och Sverige). Kommissionens reformförslag inom detta område bör minska incitamenten för systematiska överklaganden som ett sätt för att försena genomförandet av tillsynsbeslut.

Genomförande av tillsynsåtgärder

Marknadsanalyser

Den första omgången marknadsanalyser är nu till stor del genomförd i alla medlemsstater, med undantag för Bulgarien och Rumänien. Medan kommissionen därefter har slutfört överträdelseförfaranden mot elva medlemsstater, är det tydligt att marknaderna i dessa länder inte har gynnats av den riktade reglering som tillämpas i medlemsstater där analyserna genomfördes i tid.

I de medlemsstater där den första omgången marknadsanalyser genomfördes i tid och en lämplig reglering genomfördes i grossistledet, har det blivit möjligt att avreglera en del detaljhandelsmarknader. Framtida marknadsanalyser av de nationella tillsynsmyndigheterna, som tar hänsyn till kommissionens reviderade rekommendation om relevanta marknader, kommer troligtvis att leda till ytterligare avreglering av detaljhandelsmarknaderna.

Genomförande av åtgärder

Situationen vad gäller införande och tillämpning av regleringsåtgärder är varierande. I ett antal medlemsstater har de slutliga åtgärderna ännu inte antagits (t.ex. Ungern, Polen) och förseningen mellan färdigställandet av marknadsanalysen och införandet av slutliga skyldigheter är en fråga av stort intresse, t.ex. i Tyskland, Estland, Irland och Luxemburg.

Även där slutliga skyldigheter har införts är detaljnivån i många fall inte tillräcklig för att garantera en stabil grund för investeringar och marknadstillträde. Lanseringen av den kommersiella verksamheten försenas ofta till dess att viktiga detaljer förtydligats genom överklaganden eller enskilda förfaranden för att lösa tvister.

Dessutom är prisvillkoren i referenserbjudanden för särskilda reglerade produkter ännu inte tillräckliga som incitament för alternativa aktörer att lansera konkurrerande tjänster (t.ex. Litauen, Luxemburg, Malta, Polen, Slovakien och Sverige). Dessutom kan problem i samband med leveranser av grossistprodukter (bl.a. icke-prisrelaterad diskriminering av alternativa operatörer i förhållande till den dominerande operatörens egen detaljavdelning, problem med tjänstenivåavtal, sammanställning, migrering mellan produkter eller portabilitet) försena genomförandet och undergräva konkurrenskraften för de alternativa detaljhandelserbjudandena.

Ett av de områden där bristen på enhetlighet vad gäller genomförandet av åtgärder är mest uppenbar är metoderna för kostnadsorientering och kostnadsredovisning. Rörelsen mot kostnadsorientering kan också vara föremål för många olika tidsramar och innebära olika grader av asymmetri, vilka inte nödvändigtvis motiveras av de olika nationella marknadsvillkoren.

Dessa skillnader fungerar som en extra börda på operatörer som vill erbjuda tjänster på europeisk nivå, och de hindrar färdigställandet av en inre marknad för elektroniska kommunikationstjänster. Bristen på befogenheter hos tillsynsmyndigheterna eller oviljan att utöva dem kan vara ytterligare ett skäl till varför åtgärder fortfarande inte tillämpas i praktiken.

Dessa brister har övertygat kommissionen om behovet av att komma med synpunkter om åtgärder och behovet av utökade befogenheter för de nationella tillsynsmyndigheterna. Båda dessa aspekter har inkluderats i kommissionens reformförslag.

De nationella tillsynsmyndigheternas svårigheter med att säkerställa en effektiv tillämpning i rätt tid av icke-diskriminering på de reglerade marknaderna har lett till att ett antal länder (t.ex. Italien, Polen och Sverige) överväger att införa funktionell åtskillnad mellan de fasta dominerande aktörernas tjänster för tillträde till lokala accessnät från dess övriga affärsenheter vad gäller detalj- och grossisthandeln för att säkerställa lika tillträde till resurser som tillhandahålls i grossistledet både för den dominerande aktörens detaljhandelsavdelning och de alternativa aktörerna. I Irland har den dominerande aktören själv föreslagit en form av strukturell uppdelning. Denna utveckling understryker behovet av att hitta en mekanism för att säkerställa att strategin är enhetlig i alla medlemsstater.

Spektrumhantering

Under 2007 gjordes ytterligare framsteg mot en inre marknad för trådlösa kommunikationer, genom ett antal harmoniseringsåtgärder på EU-nivå för användning av spektrum utan behov av enskilda användarrättigheter (kortdistansutrustning, RFID och R-LAN). Trenden mot ökad användning av marknadsbaserade strategier för spektrumhantering har fortsatt. De föreslagna ändringarna av regelverket förväntas konsolidera denna trend vilket förstärks genom den snabba utvecklingen av ny teknik, fortsatta krav på tjänster och den växande globaliseringen av marknader.

Det finns också en rörelse i en del medlemsstater mot att göra tekniken för spektrumgodkännande och -tjänster neutral, i enlighet med de förslag som kommissionen har lagt fram när det gäller upphävandet av GSM-direktivet och i de föreslagna ändringarna av regelverket. Till exempel har de svenska och brittiska tillsynsmyndigheterna anmält sin avsikt att göra åtminstone en del av det spektrum som har frisläppts genom övergången till digital sändningsteknik tjänsteneutral, och ett antal medlemsstater har påbörjat ett förfarande som skulle leda till användning av 3G-tjänster för spektrum på 900 MHz-bandet, vilket fram till nu är reserverat för GSM-tjänster[13]. Malta, Danmark och Finland förbereder också en stor reform av spektrumhanteringen.

Medan kommissionens beslut om spektrumharmonisering vilka fattats i enlighet med radiospektrumbeslut 676/2002/EG under perioden 2004 till 2007 har genomförts i de flesta medlemsstater, behövs det stora ansträngningar för att genomföra processen. Ytterligare en svårighet är att EU-lagstiftningen om spektrumharmonisering dupliceras i ickebindande mellanstatliga överenskommelser i CEPT.

Kommissionen följde upp sitt beslut 2007/98/EG om harmoniserad användning av radiospektrum för införande av system som tillhandahåller mobila satellittjänster med ett förslag i augusti 2007 till Europaparlamentets och rådets beslut om att skapa en rättslig grund för ett alleuropeiskt urval och godkännande av operatörer för mobila satellittjänster. Samordnade åtgärder på alleuropeisk nivå är också på gång för att underlätta mobila kommunikationer på luftfartyg.

Det är tydligt att det behövs ytterligare harmoniseringsförfaranden på gemenskapsnivå för att säkerställa att det spektrum som behövs för att tillhandahålla alleuropeiska tjänster kan licensieras på ett samordnat och lämpligt sätt. Kommissionen har därför föreslagit en roll för ett nytt organ, den europeiska marknadsmyndigheten för elektronisk kommunikation, för att underlätta licensieringen av alleuropeiska tjänster.

4. Konsumenternas intresse

De nationella tillsynsmyndigheterna har i ökat grad fokuserat på konsumentfrågor, vilket speglar den alltmer konkurrensbetonade verksamhet som är förknippad med konvergerande marknader, kombinationen av olika tjänsteerbjudanden och motsvarande ansträngningar från operatörerna för att vinna och behålla kunderna.

Öppna taxor

Öppenheten vad gäller priser är fortfarande en viktig fråga, även om ett växande antal tillsynsmyndigheter utvecklar Internetbaserade jämförelseverktyg i syfte att hjälpa konsumenterna att hitta de tjänsteleverantörer som erbjuder den bästa tjänsten för deras behov.

Flera medlemsstater har också infört åtgärder för att stärka öppenheten för tjänster med tilläggsdebitering och andra tjänster som använder icke-geografiska nummer, där dolda kostnader och bristande prisinformation ofta ger upphov till oro.

Kommissionen välkomnar denna utveckling som ligger i linje med de föreslagna ändringarna av regelverket.

Samhällsomfattande tjänster

Tyskland och Luxemburg är fortfarande de enda medlemsstater där samhällsomfattande tjänster tillhandahålls under normala marknadsförhållanden. Ett antal andra medlemsstater har emellertid valt att undanta enskilda delar från samhällsomfattande tjänster (t.ex. telefonkataloger och nummerupplysningstjänster i Italien och Estland och de sistnämnda tjänsterna i Irland och Österrike). I Tjeckien ingår inte längre tillträde i en fast anslutningspunkt som en del av samhällsomfattande tjänster, och Sverige och Finland överväger mobila lösningar. I Rumänien är tjänsten begränsad till tillhandahållande av ”tele-center” för att tillhandahålla tillträde på landsbygden.

Användare med funktionshinder och särskilda behov har fortfarande flera begränsningar vad gäller tillgång till tjänster som är nödvändiga för det sociala och ekonomiska livet. Medan regelverket uppmuntrar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att underlätta tillgången till de tjänster som åtnjuts av en majoritet av användarna, varierar de vidtagna åtgärderna och resultaten starkt i EU.

Nummerportabilitet

Nummerportabilitet är nu tillgänglig för mobila användare och fasta användare i alla medlemsstater med undantag av Bulgarien och Rumänien. Ett antal medlemsstater har vidtagit åtgärder för att underlätta nummerportabiliteten för VoIP-tjänster och mobila virtuella nätverkstjänster (MVNO), men bestämmelserna varierar kraftigt beroende på klassificering och användning av relevanta nummer. Den tid det tar för att flytta nummer (samt kostnaden för flytten) är kritisk när det gäller konkurrensen. Medan en del förbättringar har gjorts (t.ex. i Frankrike, Spanien och Storbritannien), hindrar förseningar fortfarande konkurrensen i många medlemsstater, vilket är anledningen till att kommissionen har föreslagit ett rättsligt krav om att flyttningen måste ske inom en arbetsdag.

112

Det gemensamma europeiska larmnumret 112 kan användas för att ringa larmtjänster gratis från fasta och mobila telefoner i hela EU med undantag för Bulgarien.

Det är fortfarande problematiskt med informationen om varifrån samtalet kommer till räddningstjänsterna. Kommissionen har beslutat att hänskjuta sex medlemsstater (Italien, Nederländerna, Litauen, Slovakien, Lettland och Polen) till domstolen och har öppnat ett förfarande mot Rumänien för brister vad gäller tillhandahållande av information om varifrån samtalet kommer för 112-samtal i mobila nät.

Kvaliteten vad gäller svaren på larmsamtal varierar avsevärt i EU eftersom detta område inte omfattas av harmoniserade bestämmelser. I avvaktan på ändringen av den nuvarande EU-förordningen som kommer att ge en ram för den bästa praxisen inom detta område, arbetar kommissionen genom kommunikationskommittén och dess specialiserade undergrupp för larmtjänster samt räddningstjänstkommittén för att främja kvaliteten vad gäller svar på 112-samtal.

5. Slutsatser

Sektorn fortsätter att åtnjuta ökade intäkter från den ökade tillväxten i omsättningen för fasta bredbandstjänster och mobila tjänster. Konsumenterna har samtidigt gynnats av den alltmer konkurrensutsatta miljön genom lägre priser.

EU:s regleringsmodell har visat sig kapabel att säkerställa alltmer konkurrensutsatta marknader samtidigt som ett stabilt konsumentskydd och en garanterad bastjänst tillhandahålls.

I många medlemsstater där reglering har tillämpats enligt bästa praxis, har de potentiella fördelarna för konsumenterna demonstrerats, till exempel när det gäller lanseringen av innovativa bredbandstjänster. Regleringsåtgärderna har varit särskilt framgångsrika i de fall då marknadsanalysen genomfördes i tid, när de åtaganden som införts för operatörer med ett betydande marknadsinflytande har varit tillräckligt detaljerade, överklagandeförfarandena och de juridiska ingripandena har genomförts på ett effektivt sätt och när tillsynsmyndigheterna inte har hindrats i sina ansträngningar från att angripa icke-prisrelaterade frågor på ett aktivt sätt.

Emellertid tillåter regelverket för närvarande en avsevärd handlingsfrihet vad gäller de exakta regler som ska användas och hur de konkret ska tillämpas. Resultatet är att regelverket ofta är baserat på inkonsekventa tillvägagångssätt som allvarligt hindrar dels förverkligandet av en inre marknad i hela unionen dels de ekonomiska fördelar som följer av en sådan. Exempel på oförenliga regler inbegriper de som avser mobila termineringstaxor och övergångsordningar, redovisningsmetoder, hantering av VoIP, mobilnummerportabilitet och icke-prisdiskriminering av dominerande aktörer.

Kommissionens förslag, som för närvarande behandlas i Europaparlamentet och rådet, försöker ta tag i dessa frågor genom att använda innovativa strategier där sådana är lämpliga, samtidigt som de grundläggande övergripande principer som formade regelverket från 2002 bevaras.

[1] Om inte annat anges är situationen den som rådde den 31 december 2007 och vad gäller marknadsuppgifterna den 1 oktober 2007.

[2] Kommissionens rekommendation 2007/879/EG.

[3] KOM(2007) 697– 699.

[4] European Information Technology Observatory (EITO) 2007.

[5] EITO uppdatering 2007.

[6] Uppskattning baserad på EU KLEMS.

[7] Förordning (EG) nr 717/2007.

[8] OECD:s metodik – se kommissionens arbetsdokument.

[9] IDATE - PAC Consultants – Coe-Rexecode november 2007.

[10] e-Communications Household Survey (nov.–dec. 2007).

[11] ERG (07) 56 rev 2.

[12] IDATE ‘Broadband Coverage in Europe’ 2007 (uppgifter per den 31 december 2006).

[13] Ett förslag om ett EU-beslut är på gång.