[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 4.4.2007

KOM(2007) 163 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Mot en EU-strategi för Aid for Trade – kommissionens bidrag

{KOM(2007) 158 slutlig}{KOM(2007) 164 slutlig}{SEK(2007) 414}

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Mot en EU-strategi för Aid for Trade – kommissionens bidrag

1. URSPRUNGET TILL EU:S AID FOR TRADE-STRATEGI

Handeln är en viktig katalysator för tillväxt och fattigdomsbekämpning i utvecklingsländerna. Utvecklingsländernas lyckade integrering i världshandeln kräver emellertid mer än lättare tillträde till marknaderna och stärkta internationella handelsregler. För att till fullo kunna utnyttja fördelarna av handeln måste utvecklingsländerna också ta bort sina begränsningar på utbudssidan och åtgärda strukturella svagheter. Exempel som här kan nämnas är inhemska reformer på handelsrelaterade områden, underlättande av handeln, förbättring av tullkapaciteten, modernisering av infrastruktur, förbättring av produktionskapaciteten och uppbyggnad av inhemska och regionala marknader. Kompletterande åtgärder behövs exempelvis när det gäller makroekonomisk stabilitet, skattereformer, främjande av investeringar, arbetsmarknadspolitik, regler och institutioner för kapital- och produktmarknader samt utvecklingen av humankapitalet.

Det är detta som Aid for Trade är till för. Aid for Trade bör ha en global räckvidd och stödja alla utvecklingsländer, särskilt de minst utvecklade, i deras ansträngningar att reformera sig och anpassa sig till världshandelssystemet, i det vidare sammanhanget av en utveckling som är hållbar. Aid for Trade är inriktat på att generera tillväxt, sysselsättning och inkomst. Det bidrar därför till det första millennieutvecklingsmålet, nämligen att minska andelen människor som måste leva på mindre än en dollar per dag. Det stöttar också det åttonde millennieutvecklingsmålet, att etablera ett globalt partnerskap för utveckling och främst att ytterligare utveckla ett öppet handels- och finanssystem som är regelbaserat, förutsägbart och icke-diskriminerande. Aid for Trade utgör ett mycket viktigt komplement till handelsförhandlingar. Det är inte någon ersättning för utvecklingsbefrämjande resultat av sådana förhandlingar, utan bör genomföras oberoende av hur förhandlingarna går.

Begreppen bakom Aid for Trade är välkända för EU. EU är sammantaget den största givaren av handelsrelaterat bistånd. I dokumentet Europeiskt samförståndet gällande utvecklingspolitiken räknas handel och regional integration upp som viktiga områden för gemenskapsåtgärder. Ett sådant exempel är de pågående förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap (EPA) med länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-länderna). Åtagandena rörande handelsrelaterat bistånd är också betydande för andra av EU:s partnerländer, t.ex. de i Asien eller i Latinamerika.

Föreliggande meddelande är kommissionens bidrag till en ytterligare utbyggnad av EU:s stöd till Aid for Trade, med sikte på att rådet antar en gemensam EU-strategi under andra halvåret 2007, i enlighet med vad det enades om i oktober 2006[1]. mervärdet av en EU-strategi för Aid for Trade, som är förankrad i väldefinierade policyåtaganden och bygger på rekommendationerna från en WTO-arbetsgrupp[2], ligger i att man enas om de specifika insatser som skall förverkligas. Ett sådant EU-samarbete kommer att stärka effekterna av EU:s Aid for Trade och bidra till den globala debatten i detta ämne.

2. MÅL

Aid for Trade har flera målsättningar: att göra det möjligt för utvecklingsländerna, särskilt de minst utvecklade länderna, att använda sig av handeln mer effektivt för att gynna tillväxt, sysselsättning, utveckling och fattigdomsbekämpning och att uppnå sina utvecklingsmål; att hjälpa dem att bygga upp och modernisera utbudssidans kapacitet och den handelsrelaterade infrastrukturen så att de lättare får tillträde till marknaderna och kan exportera mer; att hjälpa dem att genomföra och anpassa sig till handelreformer och liberalisering, också i form av arbetsmarknadsmässiga och sociala anpassningar; att bistå regional integration; att medverka till en smidig integration i världshandelssystemet och att bistå i genomförandet av handelsavtal. Allt detta bör ske i samklang med en hållbar utveckling, bevarade naturresurser och bevarad miljön samt främjande av anständigt arbete.

Enligt rådets riktlinjer kan EU:s Aid for Trade-strategi bidra till dessa mål genom att inriktas på följande[3]:

1. Att utöka volymerna av EU:s Aid for Trade, främst genom att höja det handelsrelaterade biståndet till 2 miljarder euro per år senast 2010, men även genom att främja effektiva insatser som motsvarar bredare Aid for Trade-behov[4].

2. Att höja kvaliteten på EU:s Aid for Trade, särskilt genom genomföra åtaganden om att effektivisera utvecklingssamarbetet.

3. Att stödja en effektiv övervakning och rapportering.

4. Se till att kommissionen och medlemsstaterna har tillräcklig kapacitet att genomföra de ovan nämnda målen.

Eftersom rådet särskilt uppmärksammade Aid for Trade-behoven inom ramen för de pågående förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap med AVS-länderna, bör även EU-strategin uppmärksamma denna aspekt för att hjälpa till med att förverkliga den fulla utvecklingspotentialen hos dessa avtal om ekonomiskt partnerskap. Aid for Trade är också ett viktigt element i gemenskapens bistånd i Asien och i Latinamerika.

3. UTÖKADE VOLYMER AV AID FOR TRADE FRÅN EU

3.1. En färdplan för hur EU:s finansiella åtaganden avseende handelsrelaterat bistånd skall uppfyllas

Handelsrelaterat bistånd inbegriper två kategorier: ”handelspolitik och handelsregler” samt ”handelsutveckling”. Den första avser bistånd till ett effektivt deltagande av utvecklingsländerna i multilaterala handelsförhandlingar, analyser och genomförandet av multilaterala handelsavtal, till reformer av handelsrelaterad lagstiftning och regelverk (bl.a. tekniska handelshinder och sanitära och fytosanitära åtgärder), tariffstrukturer, stöd till regionala handelsarrangemang, underlättande av handel, bl.a. tullförfaranden och tullens utrustning, och frågor såsom säkerhet i leveranskedjan[5]. Den andra kategorin omfattar företagsutveckling och aktiviteter som syftar till att förbättra företagarklimatet, tjänster och institutioner som stöttar företag, tillgången till handelsfinansiering, handelsfrämjande och marknadsutveckling inom produktions- och tjänstesektorerna, även på institutions- och företagsnivå.

Under perioden 2001–2004 uppgick gemenskapens och medlemsstaternas åtaganden avseende handelsrelaterat bistånd i genomsnitt till 840 miljoner euro[6] respektive 300 miljoner euro per år. Rådet begärde en färdplan för hur man skulle kunna klara gemenskapens och medlemsstaternas åtagande till 2010 att få upp denna volym till 1+1 miljard euro per år. Efter att ha analyserat tillgängliga siffror drar kommissionen slutsatsen att tidtabellen håller och att den kan uppfylla sitt åtagande. På grund av bristande prognosdata är kommissionen dock inte i stånd att bedöma om medlemsstaterna sammantaget är på väg att uppnå sitt mål för 2010[7].

Rådet beslöt att väsentlig del av EU:s utökade handelsrelaterade bistånd bör gå till AVS-länderna, som stöd till regional integration och avtalen om ekonomiskt partnerskap. Det är viktigt för AVS-partnerna att i nuläget få vägledning om de faktiska belopp det handlar om. På basis av nuvarande planer förväntas den del av gemenskapens handelsrelaterade bistånd som kommer att gå till AVS-länderna att förbli relativt oförändrad. Även om detta innebär en höjning i absoluta termer betyder det dock att den största delen av de ytterligare resurserna avseende handelsrelaterat bistånd till AVS-länderna måste komma från medlemsstaterna.

EU:s medlemsstater och gemenskapen (liksom också andra givare) ger bistånd på basis av de prioriteringar som partnerländerna uttrycker i sina nationella utvecklingsstrategier. Om EU skall kunna förverkliga sina åtaganden är det viktigt att de handelsrelaterade behoven klart anges i dessa nationella strategier. Att bistå utvecklingsländerna med att ringa in och prioritera handelsrelaterade hjälpbehov utgör därför en integrerad del av uppfyllandet av EU:s finansiella åtaganden. Ett centralt instrument i det sammanhanget är den integrerade ram (Integrated Framwork) som både kommissionen och flera medlemsstaterna redan bidrar till[8]. Viktiga utmaningar här är att förbättra agendan för den integrerade ramen och se till att detta tillvägagångssätt får genomslagskraft och att det utvidgas till andra utvecklingsländer. På regional nivå måste man ta fram effektiva metoder för att kunna bedöma handelsbehoven.

Kommissionens rekommendationer En linjär trend från dagens situation till medlemsstaternas 1 miljardmål skulle innebära att deras kollektiva åtaganden i fråga om handelsrelaterat bistånd bör ha ökat till minst 600 miljoner euro senast 2008. Strategin bör dock inkludera möjliga åtgärder ifall det handelsrelaterat biståndet från medlemsstaterna inte uppnår denna nivå senast 2008. Strategin bör ge vägledning om vilka belopp som avses i rådets åtagande att anslå en ”väsentlig del” av det ytterligare handelsrelaterade biståndet till AVS-länderna till stöd för regional integration och avtalen om ekonomiskt partnerskap, i syfte att öka andelen handelsrelaterat bistånd totalt sett som anslås till AVS-länderna. EU:s strategi bör understryka vikten av att inlemma handelsrelaterade frågor i de nationella utvecklingsstrategierna och bestämma kriterier för när det är godtagbart att finansiera handelsrelaterade prioriteringar i väntan på att de nationella utvecklingsstrategierna skall bli uppdaterade. Strategin bör ge uttryck för EU:s åtagande att aktivt engagera sig i den förbättrade integrerade ramen, främst genom aktivt deltagande inom länderna, och att utvidga metoden med en integrerad ram till de minst utvecklade länderna, också med en plan för gemensamt EU-engagemang i skapandet av en mekanism för de s.k. IDA-only-länderna[9]. Strategin bör beskriva huvuddragen för hur man skall stötta bedömningar av regionala handelsbehov som underlättar den regionala integrationen. |

- .

3.2. EU:s stöd till en bredare Aid for Trade-agenda

Kommissionen stöder till fullo den bredare Aid for Trade-agenda som utformats av WTO:s arbetsgrupp, dvs. att man också tar med handelsrelaterad infrastruktur, produktionskapacitet och handelsrelaterad anpassning. Detta breda grepp återfinns exempelvis i EU:s råvaruhandlingsplan från 2004. Även om rådet inte satte upp några specifika kvantifierade mål för de nya Aid for Trade-kategorierna lämnar EU redan avsevärt stöd på dessa områden. Stödet till handelsrelaterad infrastruktur uppgick exempelvis i genomsnitt till 1,480 miljarder euro per år från medlemsstaterna och 1,290 miljarder euro per år från gemenskapen under perioden 2001–2004.

De nya Aid for Trade-kategorierna brister delvis i tydlighet och vissa överlappningar finns med de redan etablerade kategorierna av handelsrelaterat bistånd[10]. Detta måste åtgärdas om övervakningen och rapporteringen skall kunnas utvecklas på ett sätt som passar för Aid for Trade. Aid for Trade-givarna har medgivit detta, även inom EU, och arbete pågår, särskilt inom OECD/DAC, för att förtydliga och förenkla räckvidden och för att använda proxyvariabler från sedan länge existerande kategorier för offentligt utvecklingsbistånd. EU bör, som central partner i Aid for Trade-initiativet, delta i de diskussioner som är på gång.

I detta hänseende anser kommissionen att ekonomisk infrastruktur är en användbar proxyvariabel för handelsrelaterad infrastruktur. För produktionskapaciteten kan de befintliga rapporteringskategorierna användas. Vad gäller handelsrelaterad anpassning anser kommissionen att detta bör inkludera stöd till skattereformer som syftar till att införa hållbarare former av skattesystem[11]. Budgetstöd kan kopplat till detta vara ett lämpligt medel för att parera minskade tullinkomster till följd av handelsliberaliseringen eller att stödja handelsrelaterade sociala skyddsnät för att underlätta anpassningen till öppnare handeln och till globaliseringen .

Kommissionens rekommendationer Förutom det handelsrelaterade biståndet bör EU:s strategi innehålla ett politiskt åtagande om att bygga ut EU:s stöd till handelsrelaterad infrastruktur, produktionskapacitet och handelsrelaterad anpassning, till att börja med genom att verka för att sådana vidare frågor i bedömningen av handelbehoven får en god täckning. Detta är särskilt relevant för små, sårbara och ekonomier utan kuster, av vilka många är AVS-länder. EU-strategin bör ge uttryckt för EU:s avsikt att ta fram en sammanhängande rapporteringspraxis för EU för alla Aid for Trade-kategorier och att även fortsättningsvis delta aktivt och gemensamt i relevanta diskussioner på internationell nivå. Strategin bör göra klart att EU:s finansiella åtagande om handelsrelaterat bistånd är solida och kommer att bibehållas oavsett hur den internationella debatten utvecklas. |

- 4. FÖRBÄTTRING AV KVALITETEN PÅ EU:S AID FOR TRADE

Höjda nivåer av Aid for Trade föranleder frågor om kvalitet och effektivitet. Om man inte riktar nödvändig uppmärksamhet på detta kommer de ökade finansiella resurserna inte att ge de förbättringar som önskas av partnerländerna.

EU:s strategi utgår inte från ett nolläge. På grundval av slutsatserna från EU:s ad hoc-grupp för harmonisering har EU lämnat ett betydande bidrag till Parisförklaringen om biståndseffektivitet. EU är redan till fullo slutit upp kring Parisprinciperna och har börjat fullfölja flera av dem. Som exempel kan nämnas att rådet i april 2006 enades om principerna och upplägget för en gemensam programplanering och begärde man skulle arbeta vidare med frågan om komplementaritet och samfinansiering[12].

EU:s strategi i fråga om Aid for Trade bör erbjuda en praktisk tillämpning av de överenskomna principerna med fokus på fem kvalitetsaspekter: fattigdom och Aid for Trade, egenansvar och deltagande, hållbarhet, gemensam analys, programplanering och genomförande samt effektiviteten hos Aid for Trade som ges regionalt.

4.1. Fattigdom och Aid for Trade

Inom varje kategori av Aid for Trade kommer de val man gör att påverka fattigdomsnivåerna. Ibland måste man kompromissa mellan indirekta och direkta fattigdomsbekämpningseffekter. Kommissionen har noterat att kopplingarna till fattigdom inte alltid är så väl uttryckta i handelsutvecklingsstrategierna och Aid for Trade-insatserna, särskilt i fråga om traditionellt handelsrelaterat bistånd.

Det behövs mer ingående överväganden om hur man kan bekämpa fattigdom genom Aid for Trade och den analysen bör göras för var och en av kategorierna av Aid for Trade. Mer skulle kunna göras för att ringa in Aid for Trade-områden som ger den mest omfattande och varaktiga minskningen av fattigdomen. När det gäller enskilda insatser bör EU understödja analyser av konsekvenserna ur ett fattigdomsperspektiv och inlemma slutsatserna på ett transparent sätt. Arbetet bör också innefatta jämställdhetsaspekten.

Agendan för anständigt arbete[13] har betydelse för handelsrelaterade frågor som gäller arbetsmarknadsmässig och social anpassning. På samma sätt bör strategin ge uttryck för sitt stöd för att ILO:s grundläggande arbetsnormer införs över hela världen. Frivilliga initiativ som ger konsumenterna försäkringar angående frågor som rör hållbar utveckling, t.ex. Fair trade- och eco-märkning, och jämförbara företagsupplägg, är också viktiga instrument som potentiellt kan minska fattigdomen och främja en socioekonomisk utveckling, vilket en gemensam EU-strategi bör inrikta sig på.

Kommissionens rekommendationer Strategin bör betona att EU anser att effekterna av Aid for Trade på fattigdomen är viktiga och fastställa åtgärder för att den verksamhet som genomförs inom ramen för strategin skall ge resultat i det avseendet. |

- .

4.2. Egenansvar och deltagande

Egenansvar och deltagande är två biståndseffektivitetsprinciper av speciell betydelse för Aid for Trade. Ett större egenansvar som manifesteras genom att man integrerar handelsrelaterade frågor i fattigdomsbekämpningen och jämförliga strategier, behövs för att öka Aid for Trade. Om de relevanta handelsprioriteringarna skall kunna ringas in och ett samförstånd byggas upp kring en reformpolitik samt effektiva botemedel utvecklas mot flaskhalsarna i handeln krävs ett aktivt deltagande av den privata sektorn, arbetsmarknadens partner och civilsamhället. Ofta behöver partnerregeringarna hjälp med att hantera sådana samrådsprocesser. Ett verkligt deltagande från en lång rad olika berörda parter kan främjas bl.a. av att man stärker intermediära organisationer som t.ex. handelskamrarna .

Kommissionens rekommendationer EU:s strategi bör betona den nyckelroll som den privata sektorn och civilsamhället kan spela i Aid for Trade. Den bör beskriva huvuddragen för hur man kan stötta regeringarnas kapacitet att hantera samrådsprocesserna och få också svagare intressegrupper att engagera sig i dessa processer. |

- .

4.3. Hållbarhet

Hållbarhet är den bakomliggande principen för EU:s Aid for Trade-strategi och bör behandlas ur alla sina aspekter - institutionella, finansiella/ekonomiska, sociala och miljömässiga.

För att programmen skall bli institutionellt och finansiellt hållbara är det av central betydelse att se till att de berörda parterna kan bygga upp sin kapacitet och själva ta ansvar i samband med alla insatser, vilket diskuterats på ett annat ställe i meddelandet.

För att till fullo integrera både sociala och miljömässiga överväganden i Aid for Trade-programmen, måste både partner och givare tillämpa befintliga regler och förfaranden för konsekvensbedömningar . Man bör arbeta vidare på bedömningarna av handelspolitikens och handelsavtalens konsekvenser för en hållbar utveckling, och resultaten bör användas bättre både av EU och partnerna .

När det specifikt gäller miljömässiga frågor bör EU:s Aid for Trade hjälpa partnerna att utveckla hållbarare produktionsmetoder och bistå producenterna att uppfylla (offentliga och privata) hälso-, säkerhets- och miljönormer på exportmarknaderna. Ett annat syfte bör vara att förbättra kapaciteten för tullverken att hjälpa till att genomföra de handelsrelaterade aspekterna av multilaterala miljöavtal.

Andra viktiga relaterade frågor är främjandet av anständigt arbete och utarbetandet av effektiva arbetsmarknadsmässiga och sociala anpassningsmekanismer. EU kommer exempelvis att fortsätta att bistå producenterna att uppfylla erkända arbetsnormer, arbetspraxis och arbetsregler samt främja hälsa och säkerhet i arbetet.

Kommissionens rekommendationer EU-strategin bör gynna hållbarheten i Aid for Trade, bl.a. genom att planera in stöd till egenansvar, kapacitetsuppbyggnad och deltagande från de berörda parternas sida och eftersträva sociala och miljömässiga mål. Vidare genom att använda EU:s och partnerländernas verktyg och förfaranden för konsekvensbedömningar gällande miljö, sociala och jämställdhetsfrågor samt hållbarhet och integrera resultaten från sådant arbete i bedömningarna av handelsbehoven inom länderna. Slutligen genom att främja hållbara produktionsmetoder och hjälpa aktörerna att uppfylla de relevanta produktnormerna på exportmarknaderna. |

- 4.4. Gemensam analys och programplanering samt gemensamt genomförande

De senaste utvecklingstendenserna i fråga om EU:s utvecklingsbistånd pekar alla i samma riktning: Det behövs större komplementaritet och samarbete mellan EU:s partner i programcykelns alla etapper och för alla typer av instrument. Detta måste också tillämpas på Aid for Trade[14].

När det gäller frågan om en gemensam analys av handelsrelaterade behov bör en integrerad ram vara den metod som är att föredra för EU:s samordning i de minst utvecklade länderna. En liknande process bör utvecklas för en gemensam analys i andra länder. I AVS-regioner fyller de regionala förberedande arbetsgrupperna en viktig kompletterande uppgift i samband med avtalen om ekonomiskt partnerskap.

Som ett ytterligare steg finns det utrymme för EU att bättre samordna sina åtgärdsstrategier i länder och regioner. Den gemensamma expertgruppen för handel och utveckling skulle kunna utvecklas till ett informellt samordningsforum för multilaterala initiativ.

Tillfällena till gemensamt genomförande kommer i hög grad att bero på hur arbetet i de sektorsövergripande strategierna fortskrider, eftersom dessa är en av de nödvändiga förutsättningarna för att ge sig in på sektorspecifikt budgetstöd . Goda bedömningar av handelsbehoven och samordning inom länderna kommer att hjälpa till att bereda marken för framgångsrika sektorsövergripande strategier.

Möjligheterna att använda allmänt budgetstöd i Aid for Trade bör undersökas, liksom frågan om framtagandet av lämpliga indikatorer. Slutligen skulle samfinansiering från EU:s sida av Aid for Trade kunna möjliggöra ökat Aid for Trade utan att partnernas absorptionsförmåga överansträngs, genom att öppna existerande gemenskapsprogram för medlemsstaterna eller genom att tillåta en del medlemsstater att ta tätplatsen i kraft av sin komparativa fördelar och expertis.

Kommissionens rekommendationer Strategin bör fastställa insatser som gör det lättare för EU att gå i spetsen för samordningen av åtgärdsstrategier inom ramen för Aid for Trade. Detta skulle kunna innefatta att man utarbetar en översikt över partnerländer där EU gör stora insatser inom Aid for Trade och att man utser kontaktpunkter för EU:s Aid for Trade så att EU:s samordning inom länderna och det gemensamma arbetet med att ringa in relevanta områden underlättas. Med tanke på framtida möjligheter att ge sig in i gemensam programplanering (t.ex. i samband med halvtidsöversynen av kommissionens landstrategier, och även för tionde Europeiska utvecklingsfonden) bör strategin bereda marken för att uppnå en god täckning av handelsrelaterade frågor i de berörda länderna. Strategin bör fastställa insatser för att ytterligare utveckla användningen av sektorsövergripande strategier för Aid for Trade. Strategin bör innehålla förslag om åtgärder för att bygga upp det förtroende som behövs för att underlätta tillämpningen av gemensamma genomförandemetoder, t.ex. budgetstöd och samfinansiering. Strategin bör accentuera den roll som den gemensamma expertgruppen för handel och utvecklings skulle kunna spela i samordningen av multilaterala initiativ. |

- .

4.5. Biståndseffektivitet i regionalt Aid for Trade

Stöd till regional integration är ett utmärkande drag i EU:s utvecklingssamarbete och förbindelser med icke-EU-länder, i synnerhet genom handels- och tullpolitiken. Den regionala nivån är därför viktig för genomförandet av Aid for Trade, särskilt för regioner som är djupt inbegripna i att skapa regional integration. Detta svarar mot det växande antalet regionala handels- och samarbetsavtal, det växande intresset för regional integration bland de utvecklingsländer som omfattas av EU:s utvecklingssamarbete och den prioritet som ges regional integration i dokumentet Europeiskt samförstånd gällande utvecklingspolitiken, i Cotonouavtalet samt i gemenskapens instrument för utvecklingssamarbete.

Regional programplanering som genomförs regionalt skiljer sig inte till sin natur från den som sker på nationell nivå. Samma biståndseffektivitetsprinciper bör tillämpas, även om det kanske är svårare på regional nivå. Bland de centrala insatserna för biståndseffektiviteten på regional nivå kan nämnas:

- Stöd till regionala partners kapacitet att själva ansvara för och att leda Aid for Trade-insatser, särskilt genom att bygga upp regionala organisationers kapacitet att bedöma konsekvenserna av handelsintegration, regional integration eller handelsavtal med tredje land och stärka deras kapacitet att övervaka och genomföra åtaganden. Hit hör även deras kapacitet när det gäller frågor som exempelvis skattereformer.

- Samordning av programplanering till stöd för regional integration och handelsintegration . EU skulle gemensamt kunna arbeta med att bedöma behoven och ringa in de områden där EU skulle kunna stödja den berörda regionens integrationsagenda, bl.a. också i frågor som gäller ekonomisk och social integration. Mycket kan göras på regional nivå genom att man bygger vidare på redan pågående ansträngningar att utveckla den privata sektorn, produktionskapaciteten och infrastrukturen.

- Mer rationella genomförandemetoder . Strategin bör klart ange hur man kan förbättra samordningen i syfte att påskynda det kollektiva uppbådandet av finansiella medel för Aid for Trade. Regionala genomförandemetoder som motsvarar budgetstöd och samfinansiering bör tas fram. Kommissionen håller exempelvis på att utarbeta bidragsavtal för att underlätta den ekonomiska förvaltningen av sitt regionala samarbete. Vissa AVS-regioner har börjat skapa regionala finansieringsmekanismer för att underlätta sin handläggning av regionala program, däribland även bidragen från kommissionen och, eventuellt, andra givare för genomförandet av avtalen om ekonomiskt partnerskap.

- Förbättrat samarbete med andra givare . Kommissionen och medlemsstaterna bör tillsammans uppmuntra givare utanför EU att överväga att höja sitt stöd till regional handelsintegration. Regionala utvecklingsbanker och internationella finansinstitut är särskilt viktiga.

Kommissionens rekommendationer EU:s strategi bör understryka EU:s åtagande att tillämpa biståndseffektivitetsprinciperna på regional nivå genom att ge stöd åt regionala partners kapacitet att själva ansvara för och leda Aid for Trade, genom att samordna programplanering och eftersträva mer rationella genomförandemetoder och genom att förbättra samarbetet med andra givare. Med hänsyn tagen till de pågående förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap bör EU-strategin prioritera regionala insatser i samband med dessa avtal, särskilt när det gäller samordning av programplanering och stöd till initiativ som sköts regionalt, exempelvis regionala medel inom avtalens ram. |

- 5. SPECIFIKA AVS-ASPEKTER I FÖRSLAGEN

Vid rådets sammanträde i oktober riktades särskild uppmärksamhet på den Aid for Trade-agenda i AVS-länderna som har anknytning till avtalen om ekonomiskt partnerskap. De ovan nämnda åtgärderna är alla väsentliga för att understödja AVS-regioner och AVS-länder inom ramen för avtalen om ekonomiskt partnerskap. Vissa rekommendationer är särskilt viktiga och räknas upp nedan:

Kommissionens rekommendationer EU-strategin bör ge vägledning om vilka belopp det handlar om i rådets åtagande att anslå en ”väsentlig del” av det ytterligare handelsrelaterade biståndet till AVS-länderna i syfte att öka andelen handelsrelaterat bistånd totalt sett som anslås till AVS-länderna. Strategin bör inkludera ett politiskt åtagande från EU:s sida om att bygga ut stödet för handelsrelaterad infrastruktur, produktionskapacitet och handelsrelaterad anpassning, till att börja med genom att verka för att sådana vidare frågor i bedömningen av handelbehoven får en god täckning frågor i bedömningen av handelbehoven. Strategin bör med prioritet stödja handelsrelaterade angelägenheter integreras i AVS-ländernas nationella utvecklingsstrategier. Strategin bör beskriva huvuddragen för hur man bättre kan understödja bedömningarna av regionala handelsbehov för att underlätta regional integration. I samband med avtalen om ekonomiskt partnerskap innefattar detta en särskild betoning på de regionala förberedelsegrupperna för dessa avtal. EU:s strategi bör understryka EU:s åtagande att tillämpa biståndseffektivitetsprinciperna på regional nivå genom att ge stöd åt regionala partners kapacitet att själva ansvara för och leda Aid for Trade; samordna programplanering; eftersträva mer rationella genomförandemetoder och förbättra samarbetet med andra givare. Strategin bör i fråga om samordningen av genomförandemetoderna och understödjandet av initiativ där ansvaret tas på regional nivå, prioritera regioner som omfattas av avtal om ekonomiskt partnerskap, t.ex. i fråga om regionala medel inom ramen för sådana avtal. |

- 6. ÖVERVAKNING OCH RAPPORTERING

Övervakning och rapportering är av avgörande betydelse om man vill göra framsteg inom de ovan diskuterade områdena. Övervakningen måste omfatta både processen och resultaten i enlighet med kriterier som man behöver enas om. Den globala övervakning och rapportering som planeras inom ramen för WTO/OECD och EU:s övervakning av genomförandet av EU:s Aid for Trade-strategi är nära sammanlänkade.

Övervakning och rapportering på global nivå

Den globala granskningsmekanism som föreslagits av WTO:s arbetsgrupp för Aid for Trade bör bedöma genomförandet av Aid for Trade både kvantitativt och kvalitativt:

- Kvantitativt: Övervakningen bör inkludera de globala flöden av Aid for Trade som givarna rapporterar till WTO/OECD samt rapporter från mottagarna om genomförandet av deras strategier för kapacitetsuppbyggnad på handelsområdet. Kommissionen avser inte att upprepa det arbete som redan gjorts av WTO/OECD när det gäller att ställa samman kvantitativa data om Aid for Trade utan skulle, tillsammans med medlemsstaterna, kunna använda befintliga data för en analys på EU-nivå och därmed fördjupa förståelsen av det arbete som redan har gjorts, men också av det som planeras.

- Kvalitativt: Den globala granskningen bör även kunna utgöra en plattform för att diskutera alla frågor som är relevanta för effektiviteten hos Aid for Trade och för ett internationellt samförstånd kring dessa frågor samt för att utbyta erfarenheter mellan givare och partnerländer. Den bör bevaka efterlevnaden av de processer som man enats om är viktiga för biståndseffektiviteten och för resultaten. Övervakningen bör understödja en resultatbaserad handläggning av Aid for Trade, främst genom att gynna framtagandet av tydliga och mätbara mål och indikatorer. Effekterna på fattigdomsnivåerna förtjänar särskild uppmärksamhet. Granskningsmekanismen bör även hjälpa till att öka kännedomen om hur medlen effektivast används för Aid for Trade, däribland sambandet mellan inhemska marknader, efterfrågan och institutionell kapacitet samt utvecklingsländernas förmåga att delta i internationell handel, den politiska inramningens betydelse, ordningsföljden i handelsliberaliseringen i förhållande till Aid for Trade, det bästa sättet att integrera handelsfrågorna i fattigdomsbekämpningsstrategierna etc.

Stöd till de mottagande ländernas egna övervaknings- och utvärderingsramar för Aid for Trade kommer att vara av avgörande betydelse.

Övervakning och rapportering på EU-nivå

EU kommer att behöva rapportera om genomförandet av EU:s Aid for Trade-strategi, bl.a. till Europaparlamentet. Framsteg i genomförandet av EU:s strategi bör årligen bedömas av rådet, på basis av en lägesrapport från kommissionen och medlemsstaterna. Gemensamma programutvärderingar bör främjas. Vid behov bör strategin anpassas.

Kommissionens rekommendationer EU:s strategi bör aktivt bidra till övervakningen och rapporteringen på global nivå, och även genom att stödja utvecklingsländerna med deras rapportering och övervakning. Strategin bör främja en enhetligare rapportering från kommissionen och medlemsstaterna till Dohadatabasen av kvantitativa Aid for Trade-flöden så att uppgifterna kan användas för mer djupgående analyser på EU-nivå. EU:s strategi bör ange insatser för stöd till resultatbaserad förvaltning och ge löften om att EU skall göra årliga gemensamma programutvärderingar på Aid for Trade-området för att bedöma framstegen inom de prioriterade områdena i EU:s strategi och inom de områden som man enats om internationellt. |

- 7. EU:S KAPACITET I FRÅGA OM AID FOR TRADE

Ett ökat stöd till Aid for Trade förutsätter absolut att man bygger upp personalkapaciteten i givarorganisationer, både vid huvudkontoren och ute på fältet. Utan denna kapacitet kommer handeln att få en mindre framskjuten plats i den politiska dialogen och givarorganisationerna att ha det svårare att reagera på mot partnerländernas behov. Med kapacitet förstås både antalet anställda och deras kvalifikationer.

De specifika behoven när det gäller bygga ut kapaciteten kommer att skilja sig medlemsstaterna emellan och bero på det sätt som de olika medlemsstaterna har valt för att öka sitt bistånd till Aid for Trade. Genomförandet av agendan för biståndseffektivitet kommer att kräva mycket personal. Ett gemensamt utnyttjade av sakkunskapen skulle dock också hjälpa till att minska behovet av utökade personalresurser ute på fältet. .

Kommissionens rekommendationer Kommissionen rekommenderar en inventering av EU:s befintliga kapacitet och sakkunskap när det gäller Aid for Trade. EU:s strategi bör utforska gemensamma EU-initiativ i syfte att utveckla och gemensamt utnyttja sakkunskapen, t.ex. Aid for Trade-kurser. |

- .

[1] Se bakgrunden i bilagan.

[2] Se närmare uppgifter i bilagan.

[3] Strategin kommer att ha en mycket bredare täckning än den nyligen skapade EU-budgetposten ”Handelsstöd”.

[4] Se definitioner i bilagan.

[5] I linje med Världstullorganisationens ramstandarder.

[6] Inkluderar medel både från Europeiska utvecklingsfonden och från Europeiska gemenskapens budget.

[7] Se närmare uppgifter om medlemsstaterna i kommissionens arbetsdokument som åtföljer Monterreyrapporten [SEK(2007) 415] och närmare uppgifter om EG:s åtaganden i bilagan.

[8] Den integrerade ramen är ett program som har många givare vars mål är att stödja de minst utvecklade länderna att integrera handeln i deras nationella utvecklingsplaner och att bistå med ett samordnat genomförande av handelsrelaterat bistånd som svar på behov som ringats in av de minst utvecklade länderna. I augusti 2006 deltog 42 de minst utvecklade länderna i programmet.

[9] IDA-only-länderna är: Mongoliet, Tonga, Vietnam, Albanien, Armenien, Georgien, Kirgizistan, Moldavien, Tadzjikistan, Guyana, Honduras, Nicaragua, Sri Lanka, Kamerun, Republiken Kongo, Elfenbenskusten, Ghana och Kenya.

[10] Se diskussionen i bilagan.

[11] I linje med principerna för god förvaltning på skatteområdet.

[12] Se bilagan för närmare uppgifter.

[13] Jfr rådets slutsatser angående anständigt arbete av den 1 december 2006 samt arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar ”Anständigt arbete för alla”.

[14] Se bilagan.