52006DC0508

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 15.9.2006

KOM(2006) 508 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

Utarbetande av miljöindikatorer för jordbruket för övervakning av integrationen av miljöhänsyn i den gemensamma jordbrukspolitiken {SEK(2006) 1136}

1. INLEDNING

Detta meddelande är kommissionens initiativ för att rapportera om det arbete som bedrivits för att ta fram indikatorer för övervakning av integrationen av miljöhänsyn i den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP).

I meddelandet beskrivs den politiska bakgrunden för utarbetandet av miljöindikatorer för jordbruket och analyseras behovet av sådana indikatorer i samband med den pågående reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Dessutom granskas de framsteg som gjorts när det gäller framtagandet av indikatorer och identifieras centrala utmaningar och åtgärder för det framtida arbetet. Kommissionen anser att man för att tillgodose de växande policybehoven måste vidareutveckla, stärka och konsolidera informationssystemet för övervakning av integrationen av miljöhänsyn i den gemensamma jordbrukspolitiken, framför allt genom att det upprättas en permanent och stabil mekanism för dess förvaltning.

Meddelandet kompletteras av ett arbetsdokument från kommissionen. Arbetsdokumentet, som vidareutvecklar de förslag som tas upp i det här meddelandet, beskriver närmare det arbete som gjorts för att ta fram och sammanställa miljöindikatorer för jordbruket och innehåller de viktigaste slutsatserna.

2. BAKGRUNDEN TILL MILJÖINDIKATORERNA FÖR JORDBRUKET

Vid mötet i Cardiff (juni 1998) gav Europeiska rådet sitt stöd för principen att integrera miljödimensionen i gemenskapens politik på alla områden. Rådet betonade också vikten av att det tas fram lämpliga miljöindikatorer för bedömning av olika ekonomiska sektorers, bland annat jordbrukets, påverkan på miljön och för övervakning av framstegen när det gäller integrationen av miljöhänsyn.

Vid Europeiska rådets möte i Helsingfors (december 1999) antogs en strategi för integration av miljöhänsyn i den gemensamma jordbrukspolitiken. I strategin fastställs mål för miljöintegrationen när det gäller vatten, markanvändning och jordkvalitet, klimatförändring och luftkvalitet, liksom landskap och biologisk mångfald, och det bekräftas att bevarandet av naturresurser är en viktig faktor för jordbrukets långsiktiga hållbarhet. I sina slutsatser begärde rådet en regelbunden rapportering av framstegen med att integrera miljöhänsyn, på grundval av miljöindikatorer för jordbruket.

Vid sitt möte i Göteborg (juni 2001) uttalade Europeiska rådet sitt stöd för EU:s strategi för hållbar utveckling[1], som innebär att de ekonomiska, sociala och miljömässiga effekterna av all politik måste beaktas vid beslutsfattandet. Rådet antog också rådets (jordbruk) slutsatser från april 2001 om miljöintegration och hållbar utveckling i den gemensamma jordbrukspolitiken och uppmanade kommissionen att kontinuerligt övervaka och utvärdera rådets integrationsstrategi. Kommissionen uppmanades också att fortsätta att förbättra uppsättningen miljöindikatorer för jordbruket och bedöma det statistiska behovet för dessa indikatorer.

Med anledning av rådets krav har kommissionen utarbetat två meddelanden. I det första meddelandet[2] om indikatorer för integration av miljöhänsyn i den gemensamma jordbrukspolitiken fastställs 35 miljöindikatorer för jordbruket och det presenteras en analysram för deras framtagande.

Det andra meddelandet, ”Statistiska uppgifter för indikatorerna avseende övervakningen av integrationen av miljöhänsyn i den gemensamma jordbrukspolitiken”[3], bygger vidare på idén med indikatorer. Där kartläggs också potentiella datakällor och uppgifter som behövs för att indikatorerna skall kunna användas.

Dessa två meddelanden från kommissionen bidrog till utformningen av projektet Irena (rapport om indikatorer för integration av miljöhänsyn i jordbrukspolitiken) i september 2002. Projektet, vars syfte var att det skulle tas fram en uppsättning miljöindikatorer för jordbruket, avslutades i slutet av 2005.

EU:s förnyade strategi för hållbar utveckling, som antogs av Europeiska rådet i juni 2006, bekräftade att en hållbar utveckling måste integreras i beslutsfattandet på alla nivåer. Det är då viktigt att samstämmigheten mellan all EU-politik främjas och att det garanteras att viktigare policybeslut fattas på grundval av fullständig kunskap om deras ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser.

3. INTEGRATION AV MILJÖHÄNSYN I GJP

3.1. Framsteg med att integrera miljöhänsyn i GJP

Eftersom jordbruket upptar en stor del av EU:s territorium[4] spelar det en viktig roll för bevarandet av EU:s miljöresurser. Jordbruket har under århundraden bidragit till att skapa och bevara många olika delvis naturliga livsmiljöer och jordbrukslandskap som hyser en rik mångfald vilda djur och växter och ger en varierad landsbygd.

Under de senaste årtiondena har det europeiska jordbruket förändrats kraftigt och det kommer att fortsätta att förändras i framtiden. Teknisk utveckling (t.ex. bättre jordbrukskemikalier och utsäde och bättre husdjursraser) har gjort att jordbrukarna kunnat öka avkastningen, vilket gjort jordbruket mer konkurrenskraftigt. Förändringarna när det gäller markanvändning och lantbrukspraxis, som hänger samman med specialisering och intensifiering, har dock också haft negativa effekter på vatten, mark, luft, biologisk mångfald och livsmiljöer. Samtidigt hotas jordbruks- och landsbygdsmiljöer av att jordbruket försvinner i marginalområden på grund av sociala och ekonomiska faktorer.

De senaste reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken har gjorts för att dels minska jordbrukets belastning på miljön, dels främja jordbrukets miljötjänster.

Sedan 1992 har den gemensamma jordbrukspolitiken successivt anpassats till hållbarhetsmålen genom genomgripande reformer för att successivt ersätta politiken för pris- och produktionsstöd med en politik som bygger på direkt inkomststöd och landsbygdsutvecklingsåtgärder. Nästa steg i reformprocessen var Agenda 2000 där det fastställdes att den gemensamma jordbrukspolitiken inte bara bör förbättra jordbrukets konkurrenskraft i EU, sörja för livsmedelssäkerhet och livsmedelskvalitet och stabilisera jordbruksinkomsterna, utan även ge miljöfördelar, förbättra landsbygdsmiljöerna och stödja konkurrenskraften för landsbygdsområden i hela EU.

2003 års reform av den gemensamma jordbrukspolitiken[5] förbättrade integrationen av miljöhänsyn i jordbrukspolitiken. Den intensifierade ett antal åtgärder som främjar markanvändning och praxis som överensstämmer med skyddet av miljöresurser, både inom den första pelaren (marknads- och inkomstpolitik) och den andra pelaren (landsbygdsutvecklingspolitik).

När det gäller den första pelaren är de viktigaste åtgärderna frikoppling, obligatoriska tvärvillkor och modulering. Det faktum att de flesta av direktstöden frikopplas från produktionen minskar många av de incitament till intensiv produktion som medför ökade miljörisker. Tvärvillkoren innebär att föreskrivna verksamhetskrav, bland annat miljöstandarder, måste uppfyllas på hela gården för att direktstöd fullt ut skall beviljas. De som tar emot direktstöd måste också se till att all jordbruksmark bibehålls i god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden. Modulering innebär att det är möjligt att överföra stöd från den första till den andra pelaren, vilket kan öka budgeten för miljöåtgärder inom jordbruket.

2004 års reform av marknadsordningarna för tobak, olivolja, bomull och humle, liksom 2005 års sockerreform, har bekräftat den förändring av den gemensamma jordbrukspolitiken som inleddes 2003.

När det gäller den andra pelaren finns ett antal åtgärder som främjar skyddet av jordbruksmiljön. Genom den nya förordningen om landsbygdsutveckling för perioden 2007–2013[6] knyts miljöåtgärderna till målen för det sjätte miljöhandlingsprogrammet[7]. I gemenskapens strategiska riktlinjer[8] fastställs tre prioriterade områden för åtgärder för att förbättra miljön och landskapet: biologisk mångfald, bevarande och utveckling av jord- och skogsbruk med högt naturvärde liksom traditionella jordbrukslandskap; vatten; klimatförändring. Den viktigaste nya åtgärden är mer explicit stöd till jordbrukare inom Natura 2000 och andra områden med höga naturvärden. Stödet för områden med svårigheter och för miljöåtgärder inom jordbruket bibehålls. I framtiden kommer tvärvillkoren också att gälla de flesta av miljöåtgärderna.

Denna utveckling av den gemensamma jordbrukspolitiken kräver en bättre övervakning av hur jordbruksproduktionssystemen förändras och av markanvändningsmönster på regional nivå liksom miljöeffekter. Det har tagits fram vissa miljöindikatorer för jordbruket genom arbetet med andra typer av indikatorer inom EU (t.ex. strukturella indikatorer och indikatorer på hållbar utveckling och landsbygdsutveckling) och andra internationella organisationer (t.ex. OECD och konventionen om biologisk mångfald). Det behövs dock indikatorer för att specifikt mäta framstegen när det gäller miljöintegration i den gemensamma jordbrukspolitiken för att man skall kunna bedöma konsekvenserna av policybeslut, identifiera brister i nuvarande åtgärder och kartlägga behovet av nya policyinitiativ, och i förekommande fall bättre anpassa åtgärderna till lokala förutsättningar.

3.2. Policyprocessens behov av miljöindikatorer för jordbruket

Integrationen av miljöhänsyn i den gemensamma jordbrukspolitiken är en dynamisk process som måste övervakas regelbundet. Miljöindikatorerna för jordbruket är centrala för denna övervakning. De kan bidra till flera olika policymål:

- ge information om nuvarande förhållanden och förändringar i jordbruksmiljön,

- göra det möjligt att bedöma jordbrukets konsekvenser för miljön,

- bidra till bedömningen av jordbruks- och miljöpolitikens konsekvenser för miljöarbetet på jordbruken,

- ge faktaunderlag för policybeslut på jordbruks- och miljöområdet,

- ge allmänheten information om hur jordbruk och miljö hänger samman.

En sammanhängande uppsättning miljöindikatorer för jordbruket måste ta hänsyn till jordbrukets viktigaste positiva och negativa effekter på miljön och återspegla regionala skillnader vad gäller ekonomiska strukturer och naturliga förhållanden. På så vis kommer indikatorerna att ge värdefull information för bedömningen av jordbrukspolitikens bidrag till bevarandet av miljöresurser, som framtidens jordbruk och samhälle i stor utsträckning är beroende av.

4. FRAMSTEG NÄR DET GÄLLER FRAMTAGANDET AV MILJÖINDIKATORER

4.1. Irena

Syftet med projektet Irena var att för EU-15 ta fram och sammanställa den uppsättning av 35 miljöindikatorer för jordbruket som fastställs i kommissionens meddelanden KOM(2000) 20 och KOM(2001) 144 på lämpliga geografiska nivåer och i möjlig utsträckning på grundval av befintliga datakällor.

Irena gav följande resultat:

1) 40 faktablad om indikatorerna[9] och data, som omfattar 42 indikatorer och underindikatorer.

2) En indikatorrapport , i vilken man undersöker samspelet mellan jordbruk och miljö på grundval av indikatorresultat och beskriver de framsteg som gjorts när det gäller framtagande och sammanställning av miljöindikatorer för jordbruket.

3) En indikatorbaserad bedömningsrapport om integrationen av miljöhänsyn i den gemensamma jordbrukspolitiken, där det görs en bedömning av hur användbart indikatorsystemet är för policyutvärderingen.

4) En utvärderingsrapport, där man analyserar Irena-projektets genomförande, utvärderar de indikatorer och datakällor som används och fastställer på vilka områden arbete skall bedrivas i framtiden.

4.2. Centrala resultat när det gäller framtagandet av indikatorer

I rena-projektet har varit lett till ansenliga framsteg i framtagandet av miljöindikatorer för jordbruket inom EU-15, framför allt när det gäller begrepp, kartläggning av datakällor och sammanställning av data. I bilaga 1 till kommissionens arbetsdokument finns en förteckning över de 42 indikatorerna och underindikatorerna. Bilagan innehåller också definitioner och en beskrivning av datakällor, geografisk rapporteringsnivå och de tidsserier som använts.

De viktigaste resultaten kan sammanfattas på följande sätt:

- av de 42 (under-)indikatorerna har 11 bedömts vara användbara, 30 potentiellt användbara och 1 ansetts endast ha liten potential. Inom varje grupp har dock indikatorerna utvecklats olika långt (se avsnitt 6);

- ungefär en tredjedel av indikatorerna bygger på data från regional nivå (NUTS[10] 2 och 3). Nästan två tredjedelar är indikatorer på nationell nivå. Det togs fram flera indikatorer på områdena tillstånd/påverkan på grundval av modellerade data eller fallstudier;

- ungefär hälften av indikatorerna omfattar tidsserier. Arton indikatorer omfattar perioden mellan 1990 och år 2000.

Irena-projektet har givit omfattande kunskap och expertis om indikatorernas praktiska genomförbarhet och deras tolkning. Mycket information har samlats in om miljövillkoren och deras utveckling när det gäller jordbruk och möjliga metoder för att integrera miljöfrågor.

Genom Irena-projektet har det etablerats ett intensivt samarbete och informationsutbyte om miljöindikatorer för jordbruket mellan kommissionen, Europeiska miljöbyrån och medlemsstaterna. Medlemsstaterna[11] har lämnat feedback om faktabladen om indikatorer och indikatorrapporten, framför allt när det gäller indikatorernas utgångspunkt, datakvaliteten och presentation av data.

5. UTMANINGAR I DET FORTSATTA ARBETET MED MILJÖINDIKATORER FÖR JORDBRUKET

Då Irena-projektet bedrevs, stod det klart att ett antal indikatorer hade vissa begränsningar:

1) Det fanns brister i datauppsättningarna för vissa indikatorer, när det gäller harmonisering (t.ex. jordbrukssystem), datakvalitet (t.ex. genetisk mångfald), geografisk täckning (t.ex. vattenkvalitet) och/eller tillgång till dataserier (t.ex. ekologisk odlingsareal).

2) Modellerna för beräkning av vissa indikatorer måste valideras ytterligare eller så måste de aktuella metoderna förbättras (t.ex. när det gäller jorderosion och jordmånskvalitet).

3) Begreppen för vissa indikatorer måste fortfarande förbättras (t.ex. jordbrukssystem, landskapets tillstånd, jordbruksområden med högt naturvärde).

Dessa begränsningar innebär dock inte att indikatorerna inte kan användas för miljöanalyser inom jordbruket. Däremot krävs ytterligare arbete med dessa indikatorer för att förbättra begreppen, metodologin och metoderna för datainsamling, för att utveckla nya datauppsättningar när så krävs och för att förbättra/validera befintliga modellverktyg.

På grundval av hur långt de utvecklats kan Irena-indikatorerna delas in i tre kategorier (se även tabellen i bilagan):

A. Användbara indikatorer, för vilka begrepp och mätning definierats väl, och för vilka det finns data på nationell och, i lämpliga fall, regional nivå.

B. Indikatorer som är väldefinierade, men vars informationspotential inte helt uppnåtts på grund av att det saknas regionala eller harmoniserade data, eller på grund av brister i de modellstrategier på vilka de bygger.

C. Indikatorer som måste förbättras kraftigt för att de skall kunna användas. Denna kategori omfattar indikatorer för vilka det fortfarande behövs förbättringar av begrepp och metoder liksom indikatorer för vilka kvaliteten på befintliga data måste förbättras, nya data samlas in eller för vilka de underliggande modellerna måste vidareutvecklas och valideras.

Dessutom måste indikatorerna utvidgas så att de även omfattar de nya medlemsstaterna.

6. DET FORTSATTA ARBETET MED MILJÖINDIKATORER FÖR JORDBRUKET

På grundval av ovanstående kan man identifiera tre centrala utmaningar för det framtida arbetet med EU:s miljöindikatorer för jordbruket:

- att förenkla uppsättningen Irena-indikatorer och samtidigt öka relevansen för policysyften;

- att konsolidera den utvalda uppsättningen indikatorer och samtidigt utvidga indikatorerna så att de även omfattar de nya medlemsstaterna och befintliga brister korrigeras;

- att upprätta en sådan permanent och stabil mekanism som krävs för att indikatorsystemet skall fungera på lång sikt.

6.1. Att förenkla uppsättningen Irena-indikatorer och öka relevansen för policysyften

På grund av vissa indikatorers tekniska begränsningar och begränsningar när det gäller begrepp, måste man välja vilka av indikatorerna på förteckningen som skall behållas och vidareutvecklas.

Ett centralt kriterium vid valet är indikatorernas relevans som informationsverktyg vid beslutsfattandet. I detta avseende måste man tänka på att övervakningen av integrationen av miljöhänsyn förutsätter analyser och bedömningar på flera nivåer när det gäller t.ex. sektorsspecifika åtgärder, övergripande policyinstrument, landsbygdsutvecklingsprogram etc. inom en övergripande integrationsstrategi. För genomförandet av analyserna på dessa olika nivåer är det viktigt att ha en sammanhängande uppsättning miljöindikatorer för jordbruket som fångar in jordbruksproduktionssystemens regionala mångfald (t.ex. specialisering, produktionsmönster, jordbruksmetoder) liksom positiva och negativa effekter på olika miljöresurser. Dessutom bör hela uppsättningen indikatorer hela tiden kunna anpassas till framtida policybehov, t.ex. med anledning av hur vattenpolitiken utvecklas, nya GJP-åtgärder eller trender i ett bredare socioekonomiskt sammanhang.

Man överväger nu att ta med vissa miljöindikatorer för jordbruket i den gemensamma övervaknings- och utvärderingsramen för landsbygdsutvecklingsprogrammen för perioden 2007–2013. Dessa gemensamma indikatorer täcker prioriterade miljöfrågor, såsom biologisk mångfald, områden med högt naturvärde och klimatförändringen[12].

Ett ytterligare kriterium för att välja ut indikatorer är de tekniska möjligheterna att utveckla dem. Irena-projektet har visat att vissa indikatorer är för komplicerade eller att det skulle krävas oproportionerligt stora investeringar för att utveckla dem.

Slutligen föreslås att vissa Irena-indikatorer i framtiden behandlas som underindikatorer till andra indikatorer med vilka de är nära förbundna.

För att täcka de olika nivåerna när det gäller övervakning av miljöintegrationen föreslår kommissionen följande, på grundval av det arbete som hittills utförts: Att man upprätthåller en central uppsättning bestående av 28 indikatorer, som omfattar 26 Irena-indikatorer och två nya indikatorer för nya miljöfrågor inom jordbruket (se bifogad tabell). |

- 6.2. Att konsolidera de utvalda indikatorerna, utvidga dem till de nya medlemsstaterna och rätta till brister

Irena-projektet har i stort uppnått målet att utnyttja befintlig och lättillgänglig information om miljöfrågor i jordbruket inom EU-15. Det är nu viktigt att behålla den förenklade uppsättningen indikatorer, uppdatera de motsvarande databaserna och utvidga dem till de nya medlemsstaterna.

Det är dock också viktigt att komma tillrätta med de nuvarande begränsningarna av vissa indikatorers informationspotential. Därför måste man under en övergångsperiod förbättra metodologi och begrepp för dessa indikatorer och samla in nödvändiga uppgifter eller förbättra tillgången till befintliga data, framför allt på regional nivå. I detta avseende måste medlemsstaterna fullt ut delta och engageras, eftersom de i slutändan är ansvariga för datainsamlingen.

Kommissionen föreslår att följande åtgärder vidtas: Att man vidareutvecklar gällande lagstiftning om statistiska och administrativa jordbruksdata, för att på ett effektivare sätt tillgodose databehoven för miljöindikatorer inom jordbruket. Att nya EU-undersökningar i lämpliga fall införs och utvecklas, framför allt när det gäller driftsmetoder och användning av resurser på jordbruksföretagen. Att man, i samband med den pågående uppdateringen av informationssystemet för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter (ISJR), undersöker möjligheterna att förbättra och utvidga användningen av ISJR för att tillgodose det ökande behovet av rapporter om och analyser av miljöfrågor inom jordbruket. Att ramarna för modellarbetet, när så är möjligt, förbättras och valideras. Att man fortsätter att försöka hitta bättre indikatorer för jordbrukets biologiska mångfald, livsmiljöer och landskap. Att man undersöker möjligheterna att samla in bättre data från miljöövervakningssystem, framför allt enligt nitratdirektivet, ramdirektivet om vatten, fågeldirektivet och livsmiljödirektivet; genom metoder för rumslig re-allokering (t.ex. omfördelning av jordbruksdata som rapporterats på administrativ nivå till andra geografiska enheter) och andra tekniker för rumslig information (t.ex. områdesbaserade statistiska undersökningar och metoder för georeferering); från icke-offentliga dataleverantörer (t.ex. den europeiska databasen för övervakning av fåglar); detta kan innebära att befintliga datauppsättningar måste konsolideras och harmoniseras så att öppenheten och kvaliteten förbättras; genom andra europeiska initiativ, såsom GMES (Global Monitoring for Environment and Security) och Inspire (Infrastructure for Spatial Information in Europe –infrastruktur för rumslig information i Europa); genom Geoss (det globala systemet av jordobservationssystem). Att samordningen med annan indikatorverksamhet[13] förbättras. |

- 6.3. Att upprätta en permanent och stabil mekanism för att indikatorsystemet skall fungera på lång sikt

Att fastställa relevanta indikatorer, beräkningsmetoder och datakällor är endast en del av det arbete som krävs för att bygga upp informationssystemet för övervakning av hur miljöfrågorna integrerats.

För att skapa ett välfungerande system, som kan användas för olika policysyften, måste det arbete som på tillfällig basis bedrivits inom ramen för Irena omformas till en stabil process för systematisk insamling av data som behövs för utveckling, sammanställning, upprätthållande och uppdatering av indikatorer. Detta kräver en permanent och stabil mekanism under ledning av Eurostat som samarbetar med statistikorganen i medlemsstaterna och jordbruks- och miljöministerierna och även med andra europeiska organ (t.ex. Europeiska miljöbyrån).

En sådan permanent och stabil mekanism bör vara en prioritering i det fortsatta arbetet med indikatorutveckling på EU-nivå. Det krävs att man identifierar ansvar och gör en tydlig ansvarsfördelning mellan partnerinstitutionerna när det gäller förvaltningen av det nya informationssystemet på permanent basis, utan att skapa nya byråkratiska strukturer.

Kommissionen föreslår följande: Att det skapas en sådan permanent och stabil mekanism som krävs för att indikatorsystemet skall fungera på lång sikt. Detta är ett långsiktigt projekt som kräver medlemsstaternas fulla deltagande och engagemang, framför allt när det gäller insamling och tillhandahållande av nödvändiga data. |

- BILAGA

Förslag till konsoliderad uppsättning miljöindikatorer för jordbruket

DPSIR | Nr | Indikator | Utvecklingsnivå | Huvudsakliga begränsningar/nödvändiga förbättringar1 (X) |

Marknadssignaler och attityder | 4 | Ekologisk jordbruksareal | A |

[1] KOM(2001) 264, ”Hållbar utveckling i Europa för en bättre värld: En strategi för hållbar utveckling i Europeiska unionen”.

[2] KOM(2000) 20, 26.1.2000.

[3] KOM(2001) 144, 20.3.2001.

[4] Mer än 40 % av marken i EU-25 utgörs av jordbruksmark.

[5] Rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (EUT L 270, 21.10.2003, s. 1).

[6] Rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (EUT L 277, 21.10.2005, s. 1).

[7] Europaparlamentets och rådets beslut 1600/2002/EG om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (EGT L 242, 10.9.2002, s. 1).

[8] Rådets beslut 2006/144/EG av den 20 februari 2006 (EUT L 55, 25.2.2006, s. 20).

[9] I KOM(2000) 20 är antalet indikatorer 35, men vissa är indelade i underindikatorer. Dessutom lades det på medlemsstaternas begäran till en indikator för ammoniakutsläpp till atmosfären.

[10] Nomenklatur för statistiska territoriella enheter

[11] Eurostats grupp för jordbruk och miljö fungerade som forum för samråd med medlemsstaterna när det gäller Irena-projektet tillsammans med Eionets jordbruksgrupp vid Europeiska miljöbyrån.

[12] Dessa indikatorer är population av jordbruksfåglar, områden med högt naturvärde, näringsbalans (brutto) och produktion av förnybar energi.

[13] Se sista stycket i kapitel 3.1.