52006DC0502

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 13.9.2006

KOM(2006) 502 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Kunskap i praktiken: en brett upplagd innovationsstrategi för EU

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Kunskap i praktiken: en brett upplagd innovationsstrategi för EU

1. VÅR FRAMTID BEROR PÅ INNOVATIONEN

På anmärkningsvärt kort tid har den ekonomiska globaliseringen ändrat den ekonomiska världsordningen och medfört nya möjligheter och utmaningar. I denna nya ekonomiska ordning kan Europa inte konkurrera om vi inte blir mer innovativa, reagerar bättre på konsumenternas behov och önskemål och blir mer nyskapande.

Europas medborgare berörs också av en rad viktiga frågor som klimatförändringar, utarmning av ändliga resurser, demografiska förändringar och ändrade säkerhetsförhållanden, vilka kräver kollektiv handling för att trygga den europeiska livsstilen där ekonomiskt välstånd kombineras med solidaritet. Dessa berättigade överväganden måste omsättas i möjligheter att öka Europas globala ekonomiska konkurrenskraft . Ju snabbare vi kan reagera, desto större är möjligheterna att lyckas och desto sannolikare blir det att denna modell kommer att bli ett föredöme internationellt. Kommissionen är övertygad om att innovation i vidaste mening, från miljöskydd genom miljöinnovation till ökat individuellt välbefinnande och intelligentare infrastruktur, är ett av de viktigaste svaren på medborgarnas frågor om sin materiella framtid.

Europeiska unionen har en oerhörd potential till innovation. Europa har en lång tradition av epokgörande uppfinningar. Det har en mängd kreativa människor och kan bygga på sin kulturella mångfald. Det har lagt grunden för en av de största marknaderna i världen, där innovativa produkter och tjänster kan saluföras i stor skala. Det har också en tradition av en stark och ansvarsfull offentlig sektor som bör tas till vara.

Många större åtgärder för EU-ekonomins modernisering har redan vidtagits. Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning [1], som förnyades 2005, innehåller en heltäckande uppsättning åtgärder och reformer för att göra Europas lagstiftning och ekonomi mer innovationsvänliga. Ett exempel är det centrala målet att öka utgifterna för forskning och utveckling till 3 % av BNP. I överenskommelsen om den nya budgetplanen, med sammanhållningspolitik, det sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling och ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation, ingår stora anslag för innovation. I kommissionens meddelande om mer forskning och innovation[2] från oktober 2005 anges ett program på 19 åtgärdsområden för gemenskapen såväl som medlemsstaterna. Åtgärderna genomförs nu planenligt.

Medlemsstaterna satsar också på innovation inom sina nationella reformprogram , som bygger på de integrerade riktlinjerna i den förnyade Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning. Det europeiska tendensdiagrammet för innovation[3] har gett en tydlig bild av hur vi presterar inom innovation och av medlemsstaternas nationella innovationssystem med starka och svaga sidor. På det här viset kan framstegen bevakas noggrant.

Trots denna redan starka politiska satsning på innovation har EU:s tillkortakommanden inte hanterats tillräckligt väl och dess ekonomi har ännu inte utvecklats till den alltigenom innovativa ekonomi den bör vara. I rapporten ”Att skapa ett innovativt Europa”[4] (Aho-rapporten) utpekas de främsta skälen till varför potentialen ännu inte har tagits helt till vara, och den manar till skyndsamma åtgärder innan det är för sent. Centralt är här enligt rapporten behovet att göra företagsklimatet mer innovationsvänligt .

Kommissionen är övertygad om att än mer krävs: Europa måste bli ett verkligt kunskapsbaserat och innovationsvänligt samhälle där allmänheten inte är rädd för innovation utan välkomnar den, där innovationen inte hindras utan uppmuntras, och där innovation är ett samhälleligt kärnvärde och innovationen anses arbeta till allas gagn. Det är därför som Europeiska rådet vid sitt vårmöte uppmanade Europeiska kommissionen att lägga fram en ” innovationsstrategi på bred grund för Europa som omvandlar kunskapsinvesteringar till produkter och tjänster”.

Detta övergripande meddelande innehåller en sådan strategi, särskilt genom att svara på rekommendationerna i Aho-rapporten och utpeka konkreta handlingsområden. Meddelandet innehåller ramarna för att främja innovation genom samverkan mellan olika politikområden som påverkar innovation. Meningen är att vägleda diskussioner om innovationspolitiken på nationell nivå och EU-nivå. I det skisseras de viktigaste planerade eller pågående initiativen, nya insatsområden utpekas och en mer fokuserad strategi presenteras för att underlätta utformning och marknadsföring av innovativa varor och tjänster på lovande områden, s.k. förstegsmarknader. Kommissionen vill inte inrätta nya strukturer för att genomföra det här, utan bygger på befintliga rättsliga och institutionella byggstenar inom det förnyade Lissabonpartnerskapet för tillväxt och sysselsättning, som redan utgör en politisk plattform för partnerskap mellan medlemsstaterna och kommissionen.

Europa behöver idag inga nya åtaganden, men däremot politiskt ledarskap och beslutsam handling. Istället för att bevara befintliga strukturer som visat sig oförmögna att hantera tjugohundratalets utmaningar måste medlemsstaterna vara beredda att investera i att förutse och följa strukturförändringarna. Detta kräver bl.a. att resurserna omfördelas till utbildning, IKT, forskning och skapande av tillväxt och högkvalitativa jobb. EU:s nya budgetplan för 2007–2013 är ett första steg i denna riktning. Samma omprioriteringar bör göras på det nationella planet.

EU kan bli innovativt på alla områden bara om alla aktörer medverkar, särskilt om det finns efterfrågan på marknaden efter innovativa produkter. Denna brett upplagda strategi måste involvera alla parter: näringslivet, den offentliga sektorn och konsumenterna, eftersom innovationsprocessen involverar inte bara näringslivet utan också nationella, regionala och lokala myndigheter, civilsamhällets organisationer, fackföreningar och konsumenter. Ett sådant brett partnerskap kommer att leda till en god cirkel där nya idéer och efterfrågan på nya lösningar driver på och drar med sig innovationen. Innovation är beroende av en stark efterfrågan från konsumenter och medborgare på nya, innovativa produkter och tjänster. Förutom bästa möjliga villkor för skapandet av innovationer måste det därför också finnas en innovationsvänlig marknad och efterfrågan på innovationens resultat. Detta förutsätter i synnerhet att konsumenterna litar på produkterna och tjänsterna, bl.a. på deras säkerhet (som bör kunna demonstreras). Konsumenternas tillit till okända produkter och tjänster beror till viss del på kunskapen att det finns ett tillförlitligt konsumentskydd. Marknader där konsumenternas förtroende är högt är också lättare att ta sig in på för nykomlingar med innovativa produkter.

Alla former av innovation måste främjas , eftersom innovation förekommer i många andra skepnader än enbart teknisk innovation, bl.a. organisatorisk innovation och tjänsteinnovation. Här utgör ökad konkurrens det effektivaste sättet att stimulera innovation, men politiska instrument och innovationsstödjande åtgärder kan också vara betydelsefulla.

Betydelsen av en mer heltäckande strategi framgår av problemen med EU:s mål om 3 % till FoU. Medlemsstaterna och gemenskapen har redan tagit viktiga steg mot att nå målet om offentliga anslag på 1 % av BNP senast 2010. Den privata sektorns bidrag beror inte bara på detta utan också på att gynnsamma villkor för avkastning på FoU-investeringar skapas i Europa. Detta är i sin tur avhängigt av efterfrågan på innovativa produkter och tjänster, tillgången till människor med nödvändig kompetens och vilja att leverera produkterna och tjänsterna på marknaden och ett regelsystem som gör det möjligt att snabbt släppa ut dem på den inre marknaden.

2. ATT GÖRA EU MER INNOVATIONSVÄNLIGT

Ett skäl till varför EU:s innovationspotential hittills inte har tagits till vara helt är de kvardröjande bristerna i de övergripande villkoren och den ihållande underskattningen av innovation som ett viktigt värde i samhället. Detta är ett område där myndigheter på alla nivåer kan och bör agera skyndsamt. Om dessa hinder kunde överkommas skulle vi kunna ta ett stort steg mot att göra Europa till ett verkligt innovativt samhälle.

2.1. Utbildning är en förutsättning

Först och främst kommer innovation att förbli rotlös utan utbildning som ett centralt politikområde. Utbildningen måste främja begåvning och kreativitet från ett tidigt stadium. Redan i sitt meddelande av den 10 november 2005[5] utpekade kommissionen de nyckelkompetenser som behövs för att leva och verka i ett modernt, innovationsinriktat samhälle. Här ingår företagarfärdigheter i vid bemärkelse, läs- och skrivkunnighet, vetenskaplig och matematisk allmänbildning, språkkunskaper, studieteknik samt social och kulturell kompetens. Här ingår också datorallmänbildning, en förutsättning för bredare spridning av informations- och kommunikationsteknik (IKT). Genom den öppna samordningsmetoden kommer kommissionen att underlätta moderniseringen och omstruktureringen av utbildningssystemen så att de levererar dessa centrala färdigheter.

Brist på nödvändiga färdigheter , särskilt inom naturvetenskap, teknologi och IKT har utpekats som ett allvarligt problem. Enligt Eurostats uppgifter om mänskliga resurser inom vetenskap och teknik har EU nyligen ökat det absoluta antalet utexaminerade i matematik, naturvetenskap och teknologi[6], men den totala andelen utexaminerade på området minskar, vilket förvärrar en redan ogynnsam åldersfördelning inom dessa discipliner i några länder och riskerar att undergräva Europas framtida innovationskapacitet. Detta är ett problem inte bara för flertalet av de nya medlemsstaterna utan också för gamla medlemsstater som Österrike, Tyskland, Italien, Nederländerna och Portugal (trots vissa förbättringar i det absoluta antalet utexaminerade inom naturvetenskap och teknologi under senare år).

Medlemsstaternas utbildningssystem bör sörja för tillräcklig tillgång till de centrala färdigheter som krävs för innovation. Utbildningen måste följa med sin tid. Som redan beslutats inom de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning uppmanas medlemsstaterna att med hög prioritet sätta upp ambitiösa mål i sina nationella reformprogram för att ta itu med tillkortakommanden på dessa områden.

Forskarnas rörlighet, både geografiskt och mellan sektorer, måste ökas. För att ta till sig nya kunskaper och färdigheter och finna nya tillämpningar är det viktigt både med rörlighet mellan länderna och mellan den akademiska världen och näringslivet. Därför är det oerhört viktigt att genomföra en europeisk strategi som utvecklats av gemenskapen och medlemsstaterna för att skapa en öppen, enhetlig och konkurrenskraftig arbetsmarknad för forskare med attraktiva karriärmöjligheter. Båda parter måste göra sitt i genomförandet, inte minst för att se till att forskare som lämnar en sektor eller ett land för en tillfälligt mer attraktiv karriär inte försvinner för gott.

2.2. Ta till vara den inre marknaden

Det finns fortfarande hinder på den inre marknaden. De fortsätter att hämma rörligheten, och de hindrar företagen från att nå den skala som krävs för att kunna få tillräcklig avkastning på FoU-investeringar, något som hämmar EU:s innovationspotential. Hindren drabbar inte bara varor och tjänster och konsumenter som vill få tillgång till dem, utan också arbetstagarnas rörlighet och tillgången till riskkapital. Om ett innovativt Europa skall kunna skapas måste de hindren undanröjas. Detta skulle också öka konkurrensen, innovationens viktigaste drivfjäder.

Kommissionen håller på att se över den inre marknaden för att sätta upp konkreta prioriteringar för politiken i framtiden. Översynen kommer att bidra till att göra den inre marknaden mer innovationsvänlig.

Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt tjänstesektorn . Den utgör en stor, underutnyttjad möjlighet till innovation[7]. Tjänstesektorn står inte bara för mer än två tredjedelar av BNP och sysselsättningen: det finns dessutom många möjligheter till samverkan med den industriella innovationen. Eftersom mycket av tjänsteinnovationen främst är knuten till affärsmodellen snarare än ny teknik, är den ofta rätt lättillgänglig för mindre tekniskt utvecklade regioner. Tjänstedirektivets ikraftträdande kommer att utgöra ett viktigt steg mot att skapa en verklig inre marknad för tjänster och stimulera innovationen. För att helt och fullt ta tillvara tjänstesektorns innovationspotential måste särskild uppmärksamhet ägnas åt tillgång till finansiering och innovationsförvaltning för små och medelstora företag. Kommissionen kommer att inom ramen för initiativet Europe INNOVA inta en mer aktiv hållning till inrättandet av och stödet till nya, innovativa små och medelstora företag i tjänstesektorn. Särskilt kommer den att stödja effektivare kopplingar mellan högskolor, näringsliv och finansiering i form av en alleuropeiskt plattform för företagskuvöser inom sektorn.

Det är också viktigt att skapa förutsättningar för avkastning till EU:s näringsliv överallt på de marknader där europeisk export och investeringar f.n. är underpresterande, t.ex. i Asien. Öppna marknader i hela världen är därför viktiga för främjande av innovationen i EU. Dessutom kan ett internationellt främjande av EU:s normer, standarder och innovationsinitiativ ge ett avgörande försprång för europeiska företag, i stil med initiativet för förstegsmarknader som presenteras nedan.

2.3. Förbättrade regler och immaterialrätt

Innovation förutsätter regler som är förutsägbara, som möjliggör och till och med uppmuntrar ny utveckling inom varor och tjänster, skyddar immateriella prestationer och tillhandahåller öppna, driftskompatibla standarder. När det gäller bättre lagstiftning[8] har framsteg redan gjorts på europeisk och nationell nivå. Minskade administrativa kostnader för företagen på grund av regler kommer att avsevärt underlätta innovativ verksamhet. Samtidigt bör reglerna också öka konsumenternas förtroende genom att se till att det skydd som existerar tillämpas effektivt på innovativa produkter precis som på befintliga produkter.

Bedömningarna av lagstiftningens konsekvenser för innovation måste bli bättre. Reglerna bör vara förutsägbara, flexibla, enkla och verkningsfulla. Regler som inriktas på det politiska målet, istället för på den tekniska lösning det uppnås genom, ger utrymme för innovativa lösningar. Kommissionen vill fortsätta att uppmuntra denna typ av lagstiftning, som den gjort genom direktiven enligt den nya metoden inom produktlagstiftning. Dessutom kommer den att verka för att framsynta standarder antas så snabbt som möjligt vilka är inriktade på prestanda snarare än på teknik.

Kommissionen kommer att agera för en bättre institutionell ram för europeisk standardisering . Särskilt kommer den att verka för att påskynda antagandet av öppna, driftskompatibla standarder och bättre få med små och medelstora företag och konsumenter i standardiseringsprocessen. På snabbrörliga teknikområden, t.ex. IKT, kan enskilda företags egna specifikationer lätt bli de facto-standarder. Om det händer är det viktigt att de inte får bli ett hinder för marknadstillträde. Dessutom, som skett inom mobil kommunikation, är ett snabbt införande av öppna, driftskompatibla standarder nyckeln till globala framgångar för europeiska företag. Kommissionen kommer att fortsätta att arbeta med de europeiska standardiseringsorganen och samhällets aktörer för detta. Den kommer att se till att EG-lagstiftningen underlättar användning av sådana standarder.

Immaterialrättsligt skydd är en annan förutsättning för innovation. Utan ett fullgott skydd av uppfinningar och verk finns det ingen anledning att investera i dem. Dessutom kan det hämma möjligheterna för deras upphovsmän att använda dem som en tillgång. Man måste prioritera att inrätta patentförfaranden med överkomliga avgifter där kostnad, kvalitet och rättssäkerhet balanseras, tillsammans med snabba, kostnadseffektiva och förutsägbara tvistlösningsförfaranden, särskilt med tanke på de små och medelstora företagens behov. Kommissionen är fast övertygad om att det viktigaste steget är att införa ett kostnadseffektivt gemenskapspatent . För att avhjälpa ett allvarligt innovationshinder kan dock medlemsstaterna tillsammans med kommissionen i väntan på det effektivisera det befintliga patentsystemet genom ratificering av Londonprotokollet och vidare arbete på den europeiska patenttvistöverenskommelsen, som naturligtvis måste vara förenliga med gemenskapsrätten.

I enlighet med rådets slutsatser[9] och kommissionens offentliga samråd om patentstrategin i framtiden kommer kommissionen att lägga fram ett nytt förslag till patentstrategin före slutet av 2006. Dessutom kommer den att arbeta på en bredare immaterialrättsstrategi för att främja spridningen av innovativa idéer. En sådan strategi måste vara heltäckande och inte medföra oöverkomliga kostnader. Mer satsningar krävs för att informera om de praktiska aspekterna av immaterialrättsligt skydd inom de innovativa branscherna. Små och medelstora företag och offentliga forskningsorganisationer bör särskilt utgöra målgrupper.

Vidare måste man granska den befintliga immaterialrättens lämplighet för tjänstesektorn. Ett särskilt problem är att se till att befintliga system för upphovsrättighetshantering fungerar i den nya digitala miljön. Kommissionen granskar hela gemenskapens upphovsrättssystem för att se till att både rätten och dess tillämpning främjar framtagandet av nya produkter, tjänster och affärsmodeller och användardrivna ändringar av användningen av dem, så att de kan tillhandahållas över gränserna. Särskilt avser kommissionen att lägga fram ett initiativ om upphovsrättsavgifter innan året är slut.

Slutligen är bättre efterlevnad av immaterialrätten på utomeuropeiska marknader också viktigt för att skydda de europeiska företagen, varför kommissionen kommer att koncentrera sina ansträngningar på vissa prioriterade länder. Mer resurser kommer att anslås till stöd för rättshavare, särskilt små och medelstora företag, och stöd i enskilda immaterialrättsliga problem i länder utanför EU.

2.4. Att främja samarbetet mellan de berörda parterna

Att ingå i ett kluster är en viktig konkurrensfördel för företag. Kluster bidrar till att överbrygga klyftorna mellan företag, forskning och resurser och för därigenom snabbare ut kunskap på marknaden. Framgångsrika kluster främjar intensiv konkurrens tillsammans med samarbete. De ökar produktiviteten, attraherar investeringar, främjar forskningen, stärker den industriella basen, utvecklar enskilda produkter eller tjänster och ansamlar framväxande färdigheter. Kluster i världsklass lockar till sig den slags lysande begåvningar som håller igång innovationen – Silicon Valley är det mest kända exemplet.

Därför har klustersatsningar blivit en viktig del i medlemsstaternas innovationspolitik och de nationella reformprogrammen, och därför får också klustersatsningar stöd genom gemenskapens instrument. Den nya omgången av EU:s regionalpolitiska program 2007–2013 främjar ett angreppssätt som bygger på regionala innovationskluster inte bara i utvecklade storstäder utan också i fattigare eller mer glesbefolkade regioner. Det är på den regionala nivån som många företag, särskilt små och medelstora, samverkar med varandra och med utbildnings- och teknikcentrer. Detta innebär att närhet är en central faktor i innovationsprocessen och ökar innovationspolitikens genomslag om den anpassas till regionala och lokala förutsättningar. Kommissionen tänker före årsslutet anta nya riktlinjer för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation, vilket torde underlätta för medlemsstaterna att bättre styra sina investeringar för att bl.a. främja innovativa kluster.

För att Europa skall kunna ta till vara klustrens hela potential måste de också uppnå en kritisk massa och strategisk inriktning genom mer och bättre samarbete inom Europa över nationsgränserna . Detta kan göra det möjligt att skapa europeiska kluster i världsklass. Som stöd för denna process kommer kommissionen särskilt att kartlägga nationella och transnationella klusters starka sidor och uppmuntra praktiskt samarbete mellan regionala myndigheter, berörda ekonomiska aktörer och sammanslutningar till stöd för samarbete mellan klusterinitiativ. De första resultaten av detta initiativ kommer att presenteras hösten 2007 vid en ministerkonferens i syfte att skapa en gemensam klusteragenda för Europa.

Kunskapsekonomin förutsätter överföring av kunskap från dem som skapar den till dem som använder den och kan bygga vidare på den. Kunskapsöverföring mellan offentliga forskningsorganisationer och utomstående (t.ex. industrin och det civila samhällets organisationer) måste förbättras och medlemsstaterna uppmanas att ta hänsyn till detta i sin innovationspolitik. Detta kan bidra till att skapa nya affärsmöjligheter utifrån forskningen. Offentliga forskningsorganisationer, som står för omkring en tredjedel av all FoU i Europa, är särskilt centrala i detta sammanhang. Alla slag av kunskapsöverföring, som uppdragsforskning, forskningssamarbete, licensiering, publicering och utbyte av erfarna forskare mellan högskola och näringsliv, måste vidareutvecklas och förvaltas bättre.

Kommissionen kommer att lägga fram ett meddelande om förbättrad kunskapsöverföring mellan den offentliga forskningen och näringslivet i Europa. Det kommer att ge vägledning om hur myndigheterna kan ta itu med de viktigaste rådande hindren och hur rätten till och utnyttjandet av FoU-resultat och immateriella rättigheter kan kombineras på bästa sätt med de offentliga forskningsorganens grundläggande uppgift.

Kommissionen kommer även att strömlinjeforma nätverken för stöd och information till företagen . Detta kommer att uppmuntra och underlätta spridningen av nya idéer och omsättningen av dem till säljbara produkter och tjänster, särskilt av små och medelstora företag. Särskilt skall säkerställas att innovationsförmedlingscentren och euroinfocentren förser de små och medelstora företagen med företagstjänster i toppklass.

I meddelandet ”Att förverkliga moderniseringsagendan för universiteten”[10] betonades redan ett antal viktiga åtgärder som kunde göra det möjligt för den europeiska högre utbildningen att förbättra sina resultat, bl.a. genom att bidra mer och effektivare till innovationsprocessen. Här är det avgörande att högskolorna får tillräcklig självständighet för att utforma sina egna strategier. Strukturerade, strategiska partnerskap mellan näringslivet och högskolorna måste stärkas. Detta förutsätter ökade möjligheter till personalutbyte, undervisning i och uppmuntran av entreprenörskap på högskolorna och inrättande av forskningsparker runt högskolorna med tillräcklig finansiering så att de kan stödja avknoppningar från forskningen. På så sätt kan kulturskillnaderna mellan akademisk forskning och näringsliv överbryggas. Samarbete mellan högskolorna och det omkringliggande samhället kan också leda till bättre spridning av innovation på lokal och regional nivå.

I oktober i år ämnar kommissionen lägga fram ett förslag om inrättande av ett Europeiskt tekniskt institut[11] . Det skall utgöra ett integrerat partnerskap mellan vetenskap, näringsliv och undervisning med hög kvalitet i alla initiativ. Det är tänkt att vara drivande och en ny modell för innovation på strategiska tvärvetenskapliga områden där det finns utsikter att skapa innovativa lösningar och marknadsfördelar med stora följder för Europas konkurrenskraft. Det skall samla de bästa europeiska studenterna och forskarna som arbetar sida vid sida med ledande företag för att utveckla och ta till vara kunskap och forskningsresultat och höja kompetensen inom forskning och innovationsförvaltning. Företagen kommer att delta fullt ut i institutets verksamhet, vara representerade i dess styrelse och delta i alla delar av forskningen och undervisningen, från utformning och bedrivande av undervisningen till aktivt deltagande i forskningen.

2.5. Ekonomiskt stöd till forskning och innovation

Innovation förutsätter forskning som planeras och utförs i dialog mellan forskare och näringsliv. Den europeiska forskningen har redan blivit mer fokuserad tack vare de industriledda europeiska teknikplattformarna , som sammanför berörda parter från forsknings- och finansvärlden. Även om de inte ingår i ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling har det stora flertalet av de forskningsagendor som tagits fram inom plattformarna beaktats vid utformningen av kommissionens förslag inom det sjunde ramprogrammet. Vidare satte alla medlemsstater vid Europeiska rådets möte i mars 2006 upp nationella forskningsmål, som om de uppfylls skulle öka nivån på FoU-investeringar i EU från 1,9 % av BNP till 2,6 % fram till 2010. Detta är ett steg i rätt riktning, men det största problemet nu är att skapa en miljö som uppmuntrar privata investeringar i forskning, utveckling och innovation.

Genom det sjunde ramprogrammet ökas finansieringen av forskningssamarbete i Europa under 2007–2013, och den tillhandahålls genom en blandning av gamla och nya system. Tack vare inrättandet av det europeiska forskningsrådet kommer hög kvalitet att gynnas genom att olika förslag får konkurrera om EU-medlen så att pengarna går till forskningsfronten.

Gemensamma teknikinitiativ, en ny finansieringsform inom det sjunde ramprogrammet, erbjuder ett nytt sätt att förverkliga särskilt ambitiösa forsknings- och teknikprojekt som kräver omfattande offentlig och privat finansiering på EU-nivå. Det är fråga om initiativ vars omfattning är sådan att befintliga finansieringsformer inte räcker till för att nå de eftersträvade målen. De sammanför de berörda parterna kring gemensamma, näringslivscentrerade forskningsfrågor, och kommer att påskynda alstringen av ny kunskap, förbättra spridningen av resultat till strategisk teknik och skapa den nödvändiga specialiseringen inom spetstekniska sektorer som är avgörande för EU:s industriella konkurrenskraft i framtiden. Potentiella gemensamma teknikinitiativ har utpekats på sex områden som har stora möjligheter att öka Europas innovationskapacitet. Ytterligare områden torde framkomma framöver med ledning av erfarenheterna.

Medlemsstaterna har beslutat att man i de nya sammanhållningspolitiska programmen för perioden 2007-2013 skall sträva efter att öronmärka en stor andel av den totala budgeten på 308 miljarder euro till investeringar i kunskap och innovation. Alla medlemsstater och regioner har uppmanats att sätta upp omfattande mål på det här området. Detta överensstämmer också gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållningspolitiken 2007–2013, där medlemsstaterna och regionerna uppmanas att sätta av medel särskilt för experiment och investeringar i innovation i enlighet med nationella och regionala innovationsstrategier. På så sätt kan medlemsstaterna bygga upp starka forsknings- och innovationssystem i hela Europa, bl.a. system som stödjer innovation på regional nivå. Innovativa åtgärder kommer också att finansieras av Europeiska fonden för landsbygdsutveckling för att ta fram nya högkvalitativa produkter med högt mervärde och främja hållbar användning av naturresurser. Medlemsstaternas och gemenskapens insatser till stöd för innovation måste samordnas bättre och alla tillgängliga gemenskapsinstrument bör tas till vara för att stödja de nationella innovationspolitiska insatserna.

I ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation sammanförs åtgärder till stöd för innovation, bl.a. inom energi, miljöinnovation och IKT, i nära samordning med det sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling. Enligt ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation skall anslagen till entreprenörskap och innovation ökas med 60 %. I det nyligen framlagda meddelandet om finansiering av små och medelstora företags tillväxt utpekades ytterligare åtgärder för att underlätta tillgången till finansiering, vilket kunde leda till en tredubbling av tillgängliga medel inom EU för riskkapital på tidiga stadier fram till 2013.

I samarbete med EIB kommer kommissionen att lansera ett finansieringsinstrument för riskdelning ( RSFF ), som skall stödja investeringar i högriskforskning, teknisk utveckling och demonstrationsprojekt via lån och garantier. Gemenskapen anslår upp till 1 miljard euro från utvalda teman och verksamheter inom det sjunde ramprogrammet till RSFF och EIB matchar de medlen med upp till 1 miljard euro. Genom att stärka EIB:s finansieringskapacitet inom forskning kommer gemenskapen att attrahera ett stort antal europeiska banker och finansinstitutioner till forskning och innovation, och alltså öka den privata finansieringen på området.

Som ett ytterligare led i förbättrad tillgång till finansiering för näringslivets utveckling, även inom tjänstesektorn, har kommissionen och Europeiska investeringsfonden presenterat ett nyskapande initiativ för att använda strukturfonderna för tillgång till finansiering för småföretag. Initiativet, Jeremie ( Joint European Resources for Micro-to-Medium Enterprises ), kommer att fungera inom de sammanhållningspolitiska programmen för att stödja medlemsstaternas utformning av finansiella instrument till stöd för små och medelstora företag, där EIF bistår programansvariga med den komplicerade uppgiften att utforma en mix av olika sorters riskkapital efter regionala behov och prioriteringar. Medlemsstaterna uppmuntras att utnyttja detta initiativ som en ytterligare källa till kapital och kunnande.

Kommissionen antog nyligen nya riktlinjer för statligt stöd till riskkapital[12], och kommer att anta riktlinjer för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation före årets utgång. Tillsammans gör de det möjligt för medlemsstaterna att bättre styra sitt statliga stöd för att avhjälpa marknadsmisslyckanden som hindrar tillhandahållandet av riskkapital och kapital till forskning och innovation. När det gäller forskning, utveckling och innovation har kommissionen för avsikt att medge utvidgade FoU- och innovationskategorier och överväger att dessutom ta med vissa målinriktade åtgärder till stöd för innovation, såsom stöd till nya innovativa företag, rådgivnings- och stödtjänster, utlåning av kvalificerad personal, process- och organisationsinnovation samt innovationskluster. Medlemsstaterna bör lägga om sitt statliga stöd till dessa åtgärder, samtidigt som de uppfyller sina åtaganden om mindre, och bättre inriktat stöd.

Skatteincitament är också ett politiskt verktyg med stor potential som medlemsstaterna kan använda för att stimulera mer näringslivsforskning, innovation och privata investeringar, förutsatt att gemenskapsrätten följs. Många medlemsstater har nyligen infört nya skatteincitament eller utvidgat befintliga. Medlemsstaterna bör också ta hänsyn till god praxis för att effektivisera generellt tillämpliga skatteincitament till förmån för FoU och optimera användningen av dem. Kommissionen kommer att lägga fram ett meddelande senare under 2006 med utförlig vägledning om de frågor som har betydelse för utformning och bedömning av generellt tillämpliga skatteincitament för FoU.

2.6. Föregå med gott exempel: statens roll

Den offentliga sektorn måste bana väg genom att anta innovativa förhållningssätt och utnyttja ny teknik och nya rutiner inom den offentliga förvaltningen. På så sätt kan den bättre tillfredsställa medborgarnas behov och öka de offentliga tjänsternas kvalitet, bl.a. genom ökad produktivitet.

Informations- och kommunikationsteknik utnyttjas i hela EU för litet i allmänhet, och i synnerhet i den offentliga sektorn. Detta har avgörande betydelse för utvecklingen av offentliga tjänster: större spridning och användning av IKT i offentliga tjänster (t.ex. inom vården) skulle inte bara öka den offentliga sektorns produktivitet utan också öppna stora marknader för innovativa IKT-produkter och tjänster.

Bättre rutiner för offentlig upphandling kan bidra till spridningen på marknaden av innovativa produkter och tjänster, samtidigt som den höjer de offentliga tjänsternas kvalitet på marknader där den offentliga sektorn är en betydelsefull kund. De upphandlande myndigheterna kan göra detta genom att se till att de specificerar sina krav på ett allmänt, prestandabaserat sätt, så att anbudsgivarna kan erbjuda ett bättre och bredare urval lösningar. De offentliga upphandlarna måste bli intelligenta kunder som planerar vad de skall köpa, hur de skall köpa det och vem som skall köpa det. Som sägs i Aho-rapporten bör de ta hänsyn till kostnaderna under hela varans eller tjänstens livstid, inte bara inköpskostnaden. Offentliga upphandlare kan också gå samman för att utbyta erfarenheter och idéer och komma upp i en tillräcklig storlek på beställningen. Detta skulle bidra till att stimulera innovation, samtidigt som myndigheterna kan köpa in varor och tjänster med högre kvalitet.

Så kallad förkommersiell upphandling är en ännu outnyttjad möjlighet för myndigheterna i Europa. I exempelvis USA spelar den en viktig roll i ekonomin inte bara för innovation inom försvar, rymd och säkerhet utan också på andra offentliga områden som transporter, vård, energi och IKT. Genom förkommersiell upphandling kan myndigheterna skaffa tekniskt innovativa lösningar på sina specifika problem där lösningar inte finns kommersiellt tillgängliga. I förkommersiell upphandling beskriver den upphandlande myndigheten inte en viss FoU-lösning som skall tas fram utan ber om alternativa lösningar till ett problem av allmänt intresse.

Långsiktiga planer som marknaden informeras om och teknisk dialog mellan kund och marknad kan bidra till att främja innovativa lösningar. Upphandlingsdirektiven[13] från 2004 erbjuder möjligheter till innovationsinriktad upphandling. Dessutom har direktiven också bestämmelser som kan förväntas få gynnsamma följder för de små och medelstora företagens tillgång till och medverkan på marknaderna för offentlig upphandling. Den offentliga sektorn bör utnyttja dessa möjligheter. Medlemsstaterna uppmanas också att vidta konkreta åtgärder för att stimulera innovation och forskning genom förbättrad upphandlingspraxis i sina nationella reformprogram i enlighet med de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning.

En handbok om de möjligheter som upphandlingsdirektiven erbjuder för innovationsinriktad upphandling håller på att tas fram av kommissionen och kommer att publiceras senare i år. Detta är ett viktigt steg för att förbättra informationen om möjligheterna för upphandlande myndigheter att främja innovation.

3. STÖD TILL INNOVATIVA FÖRSTEGSMARKNADER

Att bara förbättra de allmänna förhållandena på marknaden i EU är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för att hämta in EU:s envisa innovationsunderskott gentemot dess största konkurrenter. Som det mycket riktigt står i Aho-rapporten måste Europa sträva efter att utveckla innovationsvänliga marknader på ett mer målmedvetet sätt, så att teknisk och annan innovation lättare kan omsättas i nya kommersiella produkter.

Därför föreslås ett nytt initiativ för förstegsmarknader för att underlätta skapandet och marknadsföringen av nya innovativa varor och tjänster på lovande områden. Meningen är att kartlägga områden där undanröjandet av hinder skulle bidra väsentligt till konkurrensen och leda till framväxten av nya marknader. Detta omfattar huvudsakligen samordnade åtgärder med en kombination av insatser på tillgångssidan, t.ex. forskningsstöd, enligt det sjunde ramprogrammet, och insatser för att förstå och stimulera efterfrågan på innovativa varor och tjänster på konkurrensutsatta marknader. De politiska beslutsfattarna kan t.ex. granska lagstiftningen eller standardiseringsprocessen, bättre utnyttja möjligheterna i reglerna för offentlig upphandling och främja en mer innovationsvänlig kultur i största allmänhet. Sådana förstegsmarknader kan bidra till att skapa dynamiska goda cirklar med växande efterfrågan och innovation genom att underlätta för snabbrörliga företagare, utan att man försöker ”satsa på rätt häst” eller puffa för en viss teknisk lösning.

Konkret bör alla tillgängliga politiska instrument inventeras systematiskt och ändamålsinriktat, och användas i samverkan, optimerade för varje enskilt strategiskt område, så att gynnsamma, konkurrenspräglade marknadsförhållanden för ny teknik växer fram i tid. För detta krävs samordning mellan medlemsstaterna och gemenskapen och att liknande initiativ i medlemsstaterna beaktas.

Prioriterade områden kommer att utses på ett marknadsinriktat sätt och med hänsyn tagen till behovet av att skydda en fri och öppen konkurrens. Även om inga områden bör uteslutas från detta initiativ, ligger det ett tydligt allmänintresse i att hjälpa framväxten av lösningar på medborgarnas problem. Det är bl.a. fråga om områden där myndigheterna spelar en viktig roll för att undanröja befintliga hinder för spridningen på marknaden av nya produkter. Detta bör dock inte ske på bekostnad av stödet till innovation i mer traditionella sektorer.

Kommissionen är övertygad om att om man visar att innovation kan lösa sådana problem skulle tillvägagångssättet lämna ett stort bidrag till framväxten av ett innovationsvänligt samhälle genom att öka medborgarnas förtroende för innovationens värde.

På det praktiska planet kan kommissionen utnyttja teknikplattformarna och Europe INNOVA:s innovationspaneler[14], vilka är rätt placerade för att kartlägga hinder och möjligheter med avseende på särskilda teknikområden och branscher. Särskilt utgör teknikplattformarnas långsiktiga forskningsagendor en god grund som behovet av kommande åtgärder kan bedömas på.

För att ta ett exempel är miljöinnovation ett område som erbjuder goda utsikter till en innovationsvänlig förstegsmarknad. Miljöinnovation kan drivas på genom miljöpolitiken, bl.a. genom välutformad lagstiftning och nya marknadsorienterade instrument. Man kan t.ex. inrätta en mekanism där de rådande bästa prestanda på marknaden för vissa produkter kan sättas som standard inom en viss tid så att andra företag uppmuntras att anpassa sig till detta. Miljöinnovation kan också främjas genom stimulans av samarbete mellan forskning och näringsliv på lovande områden såsom bygg, vattenförvaltning, bioindustri, kolbindning och kolsänkor samt återvinning.

Som en del av miljöinnovation kan uppsättandet av mål för ökad energieffektivitet tjäna som förebild i andra energipolitiska frågor: den kommande planen på området kommer att bidra konkret till detta mål. Detta bör ses i ett större sammanhang med den nyligen utgivna grönboken[15] om en europeisk strategi för hållbar, konkurrenskraftig och säker energi och den framtida europeiska strategiska energiöversynen.

Exampel på en möjlig innovationsvänlig förstegsmarknad: intelligenta, energisnåla hus

Genom framväxten av en förstegsmarknad för intelligenta, energisnåla hus skulle nya affärsmöjligheter uppstå (t.ex. intelligenta tjänster, byggenheter, -komponenter och -material, samt nyheter inom energiförsörjning) och dessutom skulle ett avsevärt bidrag lämnas till en minskning av Europas beroende av fossila bränslen, växthusgasutsläpp och utsläpp av andra föroreningar.

Med begreppet intelligenta, energisnåla hus uppstår möjligheter för en helt ny, teknikintensiv europeisk marknad med klara internationella exportmöjligheter. Den europeiska byggteknikplattformen har redan under näringslivets ledarskap samlat en rad berörda parter (t.ex. kund- och användarorganisationer, energiföretag, lokala och regionala myndigheter, materialproducenter, utrustningstillverkare, arkitekter, ingenjörer och nyckelteknikföretag) för att ta fram en strategisk forskningsagenda. Man tittar också på åtgärder på efterfrågesidan som kan stimulera efterfrågan på innovativ teknik och innovativa tjänster, t.ex. initiativ för att främja energieffektivitet i den offentliga sektorn, förbättrade strukturer för offentlig upphandling och ändrade immaterialrättsliga rutiner[16].

En europeisk politisk dagordning behövs för att undanröja de kvarstående hindren och se till att metoder och prestandakriterier sprids, och för att samordna befintliga regler och initiativ, t.ex. EU-direktiven om byggnad och energiprestanda, EU:s handlingsplaner, nationell reglering, grönboken om energi och utsläppsåtagandena enligt Kyoto-protokollet.

Andra exempel på sådana områden är bl.a. inrikessäkerhet och försvar , som har blivit en fråga av global vikt. Där kan innovativa lösningar inom bl.a. kollektivtransport, gränsskydd och planering av allmänna platser tänkas. Rymdteknik som erbjuder stora möjligheter för spetsteknisk innovation framöver (särskilt offentliga investeringar i tillämpningarna av Galileo[17] och GMES ( Global Monitoring for Environment and Security ), kommissionens stora rymdprogram, behovet av att dela med sig av kunskaperna om systemet och dess affärsmöjligheter för användare i och utanför rymdbranschen, och ökad medvetenhet om rymdbaserade lösningar). Transporter där efterfrågan på energieffektiva lösningar skapar stora möjligheter till nya marknader. Havsteknik och havsprodukter som möjliggör nya användningsområden av havet såsom djuphavsborrning, utnyttjande av havsbioresurser, vattenbruk till havs samt rymdbaserad övervakning av havet. Hälso- och sjukvård som har en enorm tillväxtpotential för innovativa varor och tjänster (särskilt e-hälsa och kundanpassade lösningar så att äldre kan fortsätta att bo självständigt, läkemedel och medicintekniska anordningar där innovation kan ge direkta fördelar till vårdtagarna och öka konkurrenskraften). Välbefinnande och kultur (t.ex. tjänster för kreativt material, som får nya möjligheter med bredbandsutbyggnaden, vilken ger företag och enskilda tillgång till allt slags kreativt material som film, spel eller kultur i hemmet och mobilt) är exempel på marknader där den offentliga sektorn har en uppgift att fylla.

Kommissionen kommer att utföra en detaljerad analys av information från en rad källor, bl.a. ett offentligt samråd, för att kartlägga områden där en kombination av åtgärder för tillgång och efterfrågan kan hjälpa innovativa marknader att växa fram. Ett informellt samråd med de europeiska teknikplattformarna och Europe INNOVA:s innovationspaneler har redan inletts i detta syfte. Med ledning av samråden, annat relevant underlag (t.ex. från de regionala innovationsnätverken inom det kommande initiativet Regioner för ekonomisk förändring) och en bedömning av de åtgärder som behövs för att hjälpa fram sådana förstegsmarknader och konsekvenserna av dem kommer kommissionen att föreslå en heltäckande strategi . Samtidigt kommer den också att betona de förväntade positiva följderna för tillväxten och sysselsättningen. Som ett första steg kommer detta koncept att testas 2007 i en pilotfas omfattande ett begränsat antal områden.

Kommissionen har för avsikt att genomföra detta initiativ för innovationsvänliga förstegsmarknader inom den befintliga rättsliga och institutionella ramen. Avgörande för dess framgång är dock att alla berörda aktörer visar den helhjärtade politiska viljan att hjälpa till att kartlägga och undanröja hinder för framväxten av innovationsvänliga marknader. Kommissionen kommer att styra processen och främja strävandena mot en gemensam dagordning.

4. BÄTTRE EUROPEISKA STYRELSEFORMER FÖR INNOVATION

En förbättring av EU:s innovationsprestanda kräver en långsiktig investering i en övergripande politisk ram. Ingen enskild åtgärd eller aktör kan uppnå detta resultat eller den högre tillväxt som den möjliggör. Endast genom förenade ansträngningar från alla offentliga och privata involverade, i samförstånd där så krävs och i fri tävlan där så är lämpligt, kan innovation spridas i samhället på det sätt som är nödvändigt.

Politiskt ledarskap är särskilt väsentligt för att hantera de strukturella förändringar som med nödvändighet hänger samman med den övergång till ett kunskapsbaserat, innovationsvänligt samhälle som förordas i detta meddelande. Näringslivet måste också dra sitt strå till stacken och visa prov på sitt sinne för företagens sociala ansvar när de underlättar spridningen av innovationer. Ökade investeringar i forskning och innovation är det bästa sättet att öka konkurrenskraften. Samtidigt bör de som ett led i sitt sociala ansvar vara medvetna om att snabba tekniska förändringar kan oroa medborgarna. Att hjälpa medborgarna att ta itu med den här oron skulle öka deras förtroende för innovationen. Innovationen måste organiseras på ett sätt som gör att förändringar accepteras och att människor får fler möjligheter, vilket leder till ökad produktivitet.

På den politiska nivån måste innovationen även i fortsättningen tas till vara och stödjas av medlemsstaterna som en central prioritering inom det befintliga partnerskapet för tillväxt och sysselsättning . Europeiska rådet har vid sina vårmöten 2005 och 2006 stött detta tillvägagångssätt, men mer måste göras för att hålla innovationen synlig och högt uppe på EU:s dagordning. Kommissionen välkomnar ordförandeskapets avsikt att diskutera innovation vid det informella mötet mellan stats- och regeringscheferna i Lahtis den 20 oktober 2006. Efter toppmötet i Lahtis hoppas kommissionen att medlemsstaterna omsätter uttalandena till stöd för innovation i konkret handling.

För att genomföra de politiska riktlinjer som skisseras i detta meddelande krävs förbättrade styrelseformer för innovation . Detta bör avse innovation på alla nivåer. Högsta prioritet bör vara att inrätta starka innovationssystem i alla medlemsstater som bygger på de drivkrafter för innovation som omtalas i detta meddelande, bl.a. utbildning, forskning, kunskapsöverföring, företagsamhet och finansiering. För detta ändamål uppmanas medlemsstaterna att utnyttja de mekanismer för nationell samordning som inrättats inom Lissabonprocessen för att övervaka det effektiva genomförandet av sina innovationsstrategier.

Styrelseformerna inom den förnyade Lissabonstrategin ger ett forum för politiska diskussioner och utbyte av bra lösningar för innovation på EU-nivå i form av den fördragsbaserade multilaterala övervakningen. De tematiska diskussionerna i de olika rådskonstellationerna under hösten 2006 utgör ett tillfälle att samla underlag till kommissionens årliga framstegsrapport för 2007 och ytterligare rådsdiskussioner under våren 2007. Särskilt kommer kommissionen när den bedömer framstegsrapporterna om genomförandet av de nationella reformprogrammen – som skall ha inkommit senast den 15 oktober – noga bedöma medlemsstaternas reformer och politik med avseende på innovationssystemet och meddela detta i sin årliga framstegsrapport. Härvidlag uppmanas rådet (konkurrenskraft) att regelbundet utvärdera inverkan av medlemsstaternas innovationsinsatser på konkurrenskraften.

Enligt den förnyade Lissabonstrategins styrcykel skall integrerade riktlinjer för tre år i taget antas för att leda processen. Nästa översyn 2008 av de integrerade riktlinjerna för nästa treårsperiod är ett tillfälle att ta hänsyn till de erfarenheter som gjorts med de nationella reformprogrammen under cykeln 2005–2008 såväl som till de nya politiska riktlinjer som anges i detta meddelande. I konsekvensbedömningarna för gemenskapslagstiftningen är det redan ett uttryckligt krav att lagstiftningens inverkan på innovationen skall bedömas: dessa bestämmelser kommer att utvärderas i syfte att stärka dem i samband med den allmänna översynen av kommissionens riktlinjer för konsekvensbedömningar.

Det viktigaste ansvaret för att främja innovation vilar ofta på den regionala nivån . Regionerna bör därför vara delaktiga i utarbetandet och genomförandet av de nationella reformprogrammen, bl.a. genom att de utformar sina egna regionala innovationsstrategier. Ytterligare satsningar bör göras för att underlätta politiskt lärande och utbyte av bra lösningar mellan medlemsstaterna. Här erbjuder Pro INNO Europe en plattform som sammanför regionala och nationella politiska beslutsfattare för att underlätta transnationellt samarbete på områden av gemensamt intresse. Industrikluster är ett bra exempel på detta. Som komplement kommer kommissionen att lägga fram förslag till medlemsstaterna på ett initiativ om regioner för ekonomisk förändring inom de nya sammanhållningspolitiska programmen. Det här initiativet sammanför regionerna i nätverk för att ta fram bra lösningar på centrala områden, som forskning och innovation, och för att uppmuntra att nya idéer omsätts i projekt som kan få stöd från sammanhållningsprogrammen.

Slutligen är de privata aktörerna en central del i ett effektiv innovationssystem och måste därför delta fullt ut i uppställandet av de politiska prioriteringarna. Medlemsstaterna uppmanas att där så är lämpligt främja offentlig-privata partnerskap för att bättre involvera den privata sektorn i utbildning, forskning och finansiering.

5. VÄGEN TILL ETT MER INNOVATIVT EUROPA

Tillkortakommandena i EU:s innovationssystem kan sammanfattas som brister i innovationsresurser och -förmåga, i incitamenten för innovation och i samspelet mellan innovationens aktörer.

På senare år har man ansträngt sig att avhjälpa dessa brister på nationell nivå och EU-nivå. Handlingsplanen för 3 %[18] och kommissionens meddelande om mer forskning och innovation från oktober 2005 är viktiga exempel på detta.

I detta meddelande sätts dessa ansträngningar in i ett större sammanhang . Meningen är att stimulera innovation både på tillgångs- och efterfrågesidorna. Därigenom uppfylls rekommendationerna i Aho-rapporten. Här läggs också grunden till den brett upplagda innovationsstrategi som Europeiska rådet efterlyste vid sitt vårmöte. Dess mål kan endast uppnås genom vittfamnande åtgärder inom gemenskapen, i medlemsstaterna och regionerna. Samtidigt är det inte bara myndigheternas sak att agera utan också näringslivets och civilsamhällets.

Följande tio åtgärder har särskilt hög politisk prioritet som ett led i Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning:

Åtgärd 1: Medlemsstaterna uppmanas att avsevärt öka sina utbildningsbudgetar och kartlägga och ta itu med hinder i sina utbildningssystem som bromsar utvecklingen mot ett innovationsvänligt samhälle. Särskilt bör de genomföra rekommendationerna i meddelandet ”Att förverkliga moderniseringsagendan för universiteten”[19] för bättre utbildning och innovationsfärdigheter.

Åtgärd 2: Ett europeiskt tekniskt institut bör inrättas för att bidra till att öka Europas innovationskapacitet och -prestanda. Kommissionen tänker lägga fram ett förslag i oktober 2006 och institutet torde vara i drift 2009.

Åtgärd 3: Gemenskapen och medlemsstaterna bör fortsätta att ta fram och genomföra en strategi för att skapa en öppen, enhetlig och konkurrenskraftig europeisk arbetsmarknad för forskare med attraktiva karriärmöjligheter, bl.a. med stöd för rörlighet.

Åtgärd 4: För att ta itu med den dåliga spridningen av forskningsresultat i EU kommer kommissionen 2006 att lägga fram ett meddelande – med bl.a. frivilliga riktlinjer och åtgärder för medlemsstaterna och de berörda parterna – för att främja kunskapsöverföring mellan högskolor och andra offentliga forskningsorgan och näringslivet.

Åtgärd 5: EU:s sammanhållningspolitik 2007–2013 kommer att utnyttjas som stöd till regional innovation. Alla medlemsstater bör sträva efter att öronmärka en stor andel av de tillgängliga anslagen på 308 miljarder euro till investeringar i kunskap och innovation.

Åtgärd 6: En ny ram för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation kommer att antas före slutet av 2006, för att hjälpa medlemsstaterna att bättre styra sitt statliga stöd för att avhjälpa marknadsmisslyckanden som hindrar forskning och innovation. Medlemsstaterna bör styra om sitt statliga stöd till dessa mål och uppfylla sina åtaganden att ge mindre och bättre målinriktat stöd. Kommissionen kommer också att lägga fram ett meddelande senare under 2006 med utförliga riktlinjer för utformning och bedömning av generellt tillämpliga skatteincitament för FoU .

Åtgärd 7: Med ledning av det nyligen genomförda offentliga samrådet kommer kommissionen att lägga fram en ny patentstrategi före slutet av 2006 och utarbeta en mer övergripande immaterialrättsstrategi 2007, vilket bl.a. torde underlätta spridningen av innovativa idéer.

Åtgärd 8: Med utgångspunkt i sin översyn av de gemenskapsrättsliga upphovsrättsreglerna kommer kommissionen att fortsätta att verka för att reglerna och tillämpningen av dem främjar utvecklingen av nya digitala varor, tjänster och affärsmodeller . Den kommer särskilt att lägga fram ett initiativ om upphovsrättsavgifter före slutet av 2006.

Åtgärd 9: Kommissionen kommer att under 2007 testa en strategi för att underlätta framväxten av innovationsvänliga förstegsmarknader . Kommissionen kommer att efter ett offentligt samråd, där bl.a. teknikplattformarna och Europe INNOVA:s innovationspaneler skall ingå, göra en ingående analys av de eventuella hindren för spridning av ny teknik på ett begränsat antal områden. Samtidigt kommer kommissionen att förbereda en heltäckande strategi för förstegsmarknader.

Åtgärd 10: Kommissionen kommer att ge ut och distribuera en handbok om hur kommersiell och förkommersiell upphandling kan stimulera innovation i slutet av 2006 för att uppmuntra medlemsstaterna att utnyttja möjligheterna i de nya upphandlingsdirektiven.

Genomförandet av dessa åtgärder ingår i den förnyade Lissabonprocessen för tillväxt och sysselsättning. Detta förutsätter beslutsamhet från samtliga deltagare, särskilt medlemsstaterna, att verkligen genomföra strukturreformerna för att stimulera innovationen. Kommissionen kommer att övervaka genomförandet av åtgärderna som ett led i Lissabonprocessen . Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas dessa områden i den årliga framstegsrapporten som planeras bli färdig i december 2006 och i bedömningen av de nationella reformprogrammen.

[1] ”Gemensamma insatser för tillväxt och sysselsättning: gemenskapens Lissabonprogram”, KOM (2005) 330, 20 juli 2005.

[2] ”Mer forskning och innovation - Att investera i tillväxt och sysselsättning - En gemensam strategi”, KOM (2005) 488 slutlig, 12 oktober 2005.

[3] Diagram över tendenserna för innovationspolitik i EU, se http://trendchart.cordis.lu/

[4] Creating an Innovative Europe : rapport från den oberoende expertgruppen för FoU och innovation som utsågs efter toppmötet vid Hampton Court med Esko Aho som ordförande.

[5] Förslag till Europaparlamentets och rådets rekommendation om nyckelkompetenser för livslångt lärande, Europeiska kommissionen, KOM(2005) 548.

[6] Kommissionens arbetsdokument SEK (2006) 639, s. 19.http://ec.europa.eu/education/policies/2010/doc/progressreport06.pdf

[7] Ett arbetsdokument om innovation och tjänster kommer att läggas fram i november 2006.

[8] Kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om genomförande av gemenskapens Lissabonprogram - En strategi för förenkling av lagstiftningen, KOM(2005) 535, 19 oktober 2005.

[9] Rådets möte om konkurrenskraft (inre marknad, industri och forskning), 29–30 maj 2006, slutsatser 9334/06 (preliminär version).

[10] Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet - Att förverkliga moderniseringsagendan för universiteten - Utbildning, forskning och innovation, KOM(2006) 208, 10 maj 2006.

[11] Meddelande från kommissionen till Europeiska rådet - Europeiska tekniska institutet: nästa steg mot inrättandet, KOM(2006) 276, 8 juni 2006.

[12] Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till riskkapitalinvesteringar i små och medelstora företag, 19 juli 2006: http://ec.europa.eu/comm/competition/state_aid/others/risk_capital_guidelines_en.pdf

[13] Direktiven 2004/18/EG och 2004/17/EG.

[14] Se innovationspanelerna hos Europe INNOVA på http://www.europe-innova.org/index.jsp

[15] Grönbok om effektivare energiutnyttjande, KOM (2005) 265, 22 juni 2005.

[16] Byggbranschen utnyttjar f.n. inte patent och andra formella skydd för immateriella prestationer i särskilt stor omfattning.

[17] För att uppfylla kraven på bredast möjliga användarbas bör man överväga tanken på en tävling på EU-nivå för unga uppfinnare om framtida tillämpningar av Galileosignalerna, samordnat med de befintliga tävlingarna.

[18] Meddelande från kommissionen - Investering i forskning: en handlingsplan för Europa, KOM(2003) 226/2, 4 juni 2003.

[19] Att förverkliga moderniseringsagendan för universiteten - Utbildning, forskning och innovation, KOM(2006) 208, 10 maj 2006.