[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 8.6.2006

KOM(2006) 276 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPEISKA RÅDET

Europeiska tekniska institutet: nästa steg mot inrättandet

Sammanfattning

Efter det första meddelandet om Europeiska tekniska institutet (ETI) som antogs den 22 februari 2006 bekräftade Europeiska rådet vid sitt vårmöte i mars 2006 att institutet blir ett viktigt steg för att överbrygga klyftan mellan högre utbildning, forskning och innovation, och uppmanade kommissionen att senast i mitten av juni 2006 lägga fram ett förslag om nästa steg.

Efter Europeiska rådets möte har kommissionen arbetat vidare med utformningen och inlett ett omfattande samråd med medlemsstaterna och intressenter runtom i Europa. Under samrådet betonade intressenterna att det framtida institutets namn riskerade att blandas ihop med befintliga organisationer och att man måste framhäva institutets innovativa natur. Kommissionen har behållit namnet ETI för tillfället men återkommer till frågan i det slutliga förslaget. Det råder allmän enighet kring kommissionens bakgrundsanalys av brister och behov samt kring behovet av en gemensam insats för att ta tillvara Europas kapacitet i kunskapstriangeln, som består av utbildning, forskning och innovation, för att förbättra Europas konkurrenskraft. ETI bör ses som ett inslag i en integrerad strategi för att mobilisera utbildning, forskning och innovation i riktning mot Lissabonmålen. I det sammanhanget bör ETI bli mer än en ny operatör inom utbildning, forskning och innovation, nämligen en förebild som representerar kunskapstriangeln på europeisk nivå.

Vid samrådet framkom en rad specifika frågor som tas upp i detta meddelande. De gäller ETI:s föreslagna struktur och arbetssätt, styrelsens natur och roll, kunskapsgemenskapernas arbetssätt, ställningen för ETI:s bemanning och deras koppling till de egna instituten, incitamenten för deltagande i ETI, näringslivets roll, examensbevisen som ETI eventuellt ska utfärda, och ETI:s koppling till pågående och framtida EU-initiativ.

I meddelandet finns inga definitiva lösningar. Det finns ytterligare information om olika aspekter i förslaget och, där så är lämpligt, förslag hur de kan behandlas. Genom att man på detta sätt förtydligar det som kan klargöras nu och samtidigt anger var tillvägagångssättet måste förbli öppet vill man i meddelandet stödja ett mer fokuserat samråd med medlemsstaterna och intressenter under kommande månader. Kommissionen har inlett en fullständig konsekvensanalys som kommer att avslutas under hösten.

I egenskap av en europeisk organisation som är i stånd att främja spetskunskap, dra till sig begåvningar från hela världen och tillhandahålla en europeisk arbetsmiljö för studenter, forskare och innovationsledare, kommer ETI att utgöra en europeisk symbol för en förnyad insats mot inrättandet av ett konkurrenskraftigt och kunskapsbaserat samhälle.

1. Inledning

Kommissionen framhävde för första gången behovet av ett europeiskt tekniskt institutet i sin vårrapport från 2005[1]. Europeiska rådet noterade detta, och kommissionen inledde en analys och ett samråd, vilka ledde till att man den 22 februari 2006 lade fram ett första meddelande om Europeiska tekniska institutet (ETI)[2].

I slutsatserna från Europeiska rådets möte i mars 2006 anges följande:

“Europeiska rådet noterar betydelsen av kommissionens meddelande om ett europeiskt teknikinstitut och kommer ytterligare att granska idéerna för att, tillsammans med andra åtgärder, förstärka nätverk och synergi mellan forsknings- och innovationsgrupper på hög nivå i Europa. Europeiska rådet erkänner att ett europeiskt teknikinstitut, byggt på nätverk på yppersta nivå och öppet för alla medlemsstater, kommer att vara en viktig åtgärd för att fylla det nuvarande gapet mellan högre utbildning, forskning och innovation, tillsammans med andra åtgärder som förstärker nätverk och synergi mellan forsknings- och innovationsgrupper på hög nivå i Europa. Europeiska forskningsrådet bör i detta sammanhang vara vägledande. Europeiska rådet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om ytterligare åtgärder senast i mitten av juni 2006.”[3]

Efter Europeiska rådets möte har kommissionen arbetat vidare med utformningen, och särskilt med de frågor som tagits upp av medlemsstaterna och intressenterna. Kommissionen har anordnat en rad möten[4] för att ge alla parter tillfälle att diskutera förslaget och dess syfte och lyssna på deras synpunkter. Ordförande Barroso träffade en delegation[5] från Europeiska forskningsrådets vetenskapliga råd, som också lade fram ett dokument där den redogjorde för sin ståndpunkt.

Av samrådet framgick att det råder allmän enighet kring kommissionens bakgrundsanalys av brister och behov samt kring behovet av en gemensam insats för att ta tillvara Europas kapacitet i kunskapstriangeln, som består av utbildning, forskning och innovation, för att förbättra Europas konkurrenskraft. Olika intressenter nämnde att det framtida institutets namn riskerade att blandas ihop med befintliga organisationer och att man måste framhäva institutets innovativa natur. Kommissionen kommer att fundera vidare kring detta och ta upp frågan i sitt slutliga förslag.

ETI bör ses som ett inslag i en integrerad strategi för att mobilisera utbildning, forskning och innovation i riktning mot Lissabonmålen. Sådana finansieringsmekanismer som sjunde ramprogrammet för forskning och ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation kommer att användas för stöd till forskning och innovation på högsta kunskapsnivå.

Genom EU:s regionalpolitik ges betydande stöd till utvidgning av forsknings-, utbildnings- och innovationskapacitet i hela unionen, och man kommer att koncentrera sig ännu mer på detta område under nästa programperiod (2007-2013). Kommissionen har antagit ett meddelande i vilket man uppmanar till modernisering av universitet och universitetsbaserad forskning[6] och lägger fram idéer för att åtgärda bristerna i styrelseformer och finansiering samt splittringen inom högre utbildning . Vidare betonas i meddelandet om att ”Främja entreprenörstänkande genom utbildning och lärande”[7] att det är väsentligt att förena entreprenörstänkande och spetskunskap med tekniska studier på högsta nivå om studenter och forskare bättre ska saluföra sina nya upptäckter. Dessa initiativ bidrar till att föra in förslaget om ETI i sitt sammanhang. ETI bör bli mer än en ny operatör inom utbildning, forskning och innovation, nämligen en förebild som representerar kunskapstriangeln på europeisk nivå.

Ett antal specifika frågor framkom under samrådet. Den första gruppen frågor gäller den föreslagna strukturen för ETI: styrelsens natur och roll, kunskapsgemenskapernas arbetssätt, den rättsliga ställningen för ETI:s bemanning och deras koppling till de egna instituten, incitamenten för deltagande i ETI, näringslivets roll osv. En andra grupp frågor gäller mer inrättandet av ETI i det aktuella EU-sammanhanget, ETI:s rättsliga grund och ställning, examensbevisen som ETI eventuellt ska utfärda, finansieringskällorna och ETI:s koppling till pågående och framtida EU-initiativ.

Dessa viktiga frågor måste tas upp nu för att man ska kunna bana väg för vidare arbete kring utformningen och inrättandet av ETI, vilket torde ske på grundval av ett lagstiftningsförslag från kommissionen före utgången av 2006. Kommissionen kommer att fortsätta med samrådet under den tiden.

I detta meddelande tar man upp de frågor som framkommit under samrådet. Meddelandet innehåller ytterligare information om olika aspekter i förslaget och, där så är lämpligt, förslag hur de kan behandlas. Genom att man förtydligar det som kan klargöras nu och samtidigt anger var tillvägagångssättet måste förbli öppet vill man i meddelandet stödja ett mer fokuserat samråd med medlemsstaterna och intressenter under kommande månader för att förankra avsikten med och tankarna bakom ETI. I meddelandet finns inga definitiva lösningar. Ett av de viktigaste inslagen i förslaget är att säkerställa att ETI blir en självständig institution med friheten att i enlighet med sitt breda mål att vara en drivkraft för utbildning, forskning och innovation fastställa sitt eget arbetssätt. Därför bör man i rättsakten om dess inrättande fastställa en bred ram med mål och operativa bestämmelser inom vilka ETI:s styrelse får friheten att fastställa organisationen och arbetssättet i detalj.

2. Struktur och styrelseformer

ETI är en institution som kartlägger strategiska vetenskapliga utmaningar av potentiellt ekonomiskt intresse på tvärvetenskapliga områden och väljer ut och finansierar kunskapsgemenskaper som arbetar med dem. Kunskapsgemenskaperna är integrerade partnerskap som består av arbetslag som sammanställts av universitet, forskningscentrum eller företag för att verka inom utbildning, forskning och innovation på dessa områden i syfte att uppnå de mål som ETI fastställer.

ETI:s kärna är utformad som en lätt, effektiv och operativ enhet och bör vara en juridisk person. Den bör ha en styrelse med begränsad stödpersonal. Uppgifterna – det vill säga forskning, innovation, undervisning för doktorander – kommer att utföras av kunskapsgemenskaperna. En kunskapsgemenskap skulle därför vara mycket mer än ett nätverk: den skulle vara ett integrerat partnerskap som har enats om att uppnå de strategiska mål som fastställs av ETI:s styrelse.

ETI skulle därför vara ett självständigt organ med en innovativ strukturell och operativ modell med en utpräglad europeisk identitet. Det skulle bli en operatör, det vill säga, det skulle vara verksamt inom utbildning, forskning och innovation på grundval av mänskliga och fysiska resurser som huvudsakligen tillhandahålls av partnerorganisationer. Dessa skulle organiseras inom ramen för kunskapsgemenskaper under styrelsens strategiska ledning. Hur kunskapsgemenskaperna och styrelsen skulle kunna inrättas anges i avsnitten nedan.

2.1. Kunskapsgemenskaperna

Kunskapsgemenskaperna utgör ETI:s operativa kärna. De är tänkta som partnerskap av ledande arbetslag och institutioner vid universitet och från företags- och forskningssektorn, med en dagordning på (medel)lång sikt (10-15 år) för utbildning, forskning och innovation på ett brett strategiskt tvärvetenskapligt område. De bör utgöra den kritiska massa som är nödvändig för effekter på global nivå och för att samla den splittrade spetskunskap som finns i Europa. Enligt meddelandet av den 22 februari 2006 bör de första kunskapsgemenskaperna fastställas senast 2009.

Kunskapsgemenskaperna bör väljas ut via en process som går både uppifrån och nerifrån. Den bör går nerifrån i den bemärkelse att arbetslag och institutioner från universitet och företags- och forskningssektorn själv går samman och inrättar potentiella partnerskap på utvalda områden. Styrelsen skulle fastställa urvalskriterierna, inbegripet en ambitiös dagordning för forskning, utbildning och innovation på det utvalda området, en kombination av förstklassiga fysiska och mänskliga resurser, mekanismer för att säkerställa hög kvalitet i utbildningen samt faktiska fördelar för de medverkande regionerna och företagen (särskilt små och medelstora företag), inbegripet överföring av kunskap till marknaden.

Processen bör även gå uppifrån och ner , på så sätt att styrelsen fastställer de strategiska tvärvetenskapliga verksamhetsområden på vilka kunskapsgemenskaperna behövs. Dessa områden bör utgöra viktiga tekniska utmaningar på lång sikt , där det finns potential för innovativa lösningar och kommersiella fördelar med betydande inverkan på Europas konkurrenskraft. De bör vara områden med betydelse för näringslivet och ha en dagordning som förenar grundläggande och tillämpad forskning, särskilt inom nya forskningsområden som kräver ett ämnesövergripande tillvägagångssätt[8].

Styrelsen bör också fastställa kriterier och förfaranden för urvalet och organisera det i form av ett tävlingsförfarande. Viss vägledning för de särskilda kriterierna för urval av kunskapsgemenskaperna kan finnas i rättsakten. Detta skulle kunna omfatta krav på överensstämmelse med ETI:s övergripande mål och strategi, samt spetskunskap (eller potentiell spetskunskap) som bevisats i förslaget, samt mått på förslagets sannolika kvalitet och effektivitet.

Efter urvalet skulle varje kunskapsgemenskap fastställa sin egen operativa struktur inom en övergripande ram som anges av styrelsen. Nivån på kunskapsgemenskapernas självständighet och ansvar bör fastställas av styrelsen, men de bör ha betydande självständighet och maximal flexibilitet för sin interna organisation och förvaltning av finansiella, mänskliga och fysiska resurser. Deras mål på kort och medellång sikt skulle ingå i en allmän ram som styrelsen fastställer, så att ETI som helhet har en lämplig grad av inbördes samstämmighet.

Avsikten är att placera innovation i kunskapstriangelns centrum, snarare än den sedvanliga tekniköverföringen ”i slutändan”. För att uppnå detta bör företagskunnande införlivas med forskningens och utbildningens alla aspekter. Näringslivet kan bidra direkt till utbildning och forskning med utmärkta forskare och ledningsmetoder. Utbildningsprogrammen skulle kunna inbegripa moduler om innovationsledning och kurser i entreprenörskap. Detta skulle hjälpa utexaminerade och forskare att förvärva entreprenörstänkande och de färdigheter som är nödvändiga för överföring av kunskap och startande av företag, så att de kan utnyttja innovationspotentialen i sin forskning fullt ut. Dessutom kan företag även bidra till undervisning och erbjuda praktikplatser.

2.2. Styrelsen

ETI bör ledas av en styrelse som får stöd av sina egna administrativa tjänster vilka är begränsade till det nödvändigaste (sekretariat, juridiska och finansiella tjänster osv.). Styrelsen bör fastställa ETI:s övergripande politik och strategiska dagordning, kartlägga de huvudsakliga tematiska områdena inom vilka ETI ska verka samt välja ut, inrätta, övervaka och utvärdera kunskapsgemenskaperna. Den bör fastställa ETI:s allmänna regler och samordna de olika kunskapsgemenskaperna. Den bör besluta om ETI:s övergripande budget och bevilja anslag till kunskapsgemenskaperna med ledning av de framsteg som framgår av övervakningen och utvärderingen.

Styrelsens sammansättning måste garantera

- högsta kunskapsnivå och självständighet för ETI,

- redovisningsskyldighet gentemot finansiärerna och samhället som helhet,

- lämplig vetenskaplig och företagsrelaterad ledningsförmåga, samt

- lämpliga mekanismer för dialog och återkoppling med de olika medverkande intressenterna.

Styrelsen bör ha ett begränsat antal ledamöter som bör utgöra en jämvikt mellan erfarenhet inom näringslivet och inom vetenskap. Ledamöterna skulle utses i personlig egenskap och inte som företrädare för något organ. Styrelsen får bistås i beslutsfattandet av utomstående rådgivande kommittéer.

Det är också viktigt att styrelsen för en strukturerad dialog med kunskapsgemenskapernas partnerorganisationer. De är på visst sätt verksamhetens ”aktieägare” och måste försäkras om att få gehör vid viktiga strategiska beslut.

Förfarandet för urval av styrelsens ledamöter bör vara öppet och grundas endast på höga meriter inom vetenskap och innovation. En lämplig förebild skulle vara förfarandet för utnämnande i Europeiska forskningsrådets vetenskapliga råd (dvs. en identifieringskommitté som leds av en allmänt godtagen person).

3. Bemanningsarrangemang mellan ETI och kunskapsgemenskaperna

En av de viktigaste frågorna för ETI är mänskliga resurser. Om ETI ska förverkliga målet att representera spetskunskap måste det kunna dra till sig de bästa förmågorna till sina kunskapsgemenskaper och få med dem i effektiva arbetslag .

I meddelandet från februari föreslog kommissionen att de som är verksamma inom kunskapsgemenskaperna – forskare, föreläsare, personer som arbetar med innovation eller tekniköverföring – ska vara utsända till ETI och anställda av institutet. Detta har väckt farhågor att ETI skulle öka splittringen av den högre utbildningen i Europa och till och med ”föra bort” spetskunskap från de platser där den för närvarande finns. Så borde inte vara fallet och därför behövs det ett klargörande.

I praktiken använder universitet och internationella vetenskapliga organisationer (och förvisso även företag) ett antal metoder för att behålla och belöna de personer som arbetar för dem. Dessa möjligheter bör även, inom en lämplig allmän ram, stå till ETI:s förfogande. De kan omfatta direktanställning, utsändning (ett arrangemang på medellång sikt där en person arbetar under en bestämd tid för en annan institution med olika anställningsformer och rätten att återvända), till lösa kopplingar som dubbelt tillhörande (där en person behåller sin ”hemmaanställning” men är formellt kopplad till den organisation han samtidigt tillhör) eller tidsbegränsade arrangemang (t.ex. sabbatsår). Kommissionen föreslår att alla dessa möjligheter ska vara öppna för ETI och kunskapsgemenskaperna . Emellertid måste ett tillräckligt engagemang från personalen i kunskapsgemenskaperna gentemot själva ETI, dess identitet och dess framgång garanteras vid urvalsstadiet, och det är viktigt att det finns en gemensam anställningsram (som inbegriper sådana frågor som ersättning, arbetsvillkor, immaterialrätter osv.). Inom den ramen bör kunskapsgemenskaperna har friheten att organisera sin personal på det sätt de anser vara lämpligast.

4. Examensbevis

ETI bör kunna utfärda utbildnings- och examensbevis. De skulle kunna utgöra ett synligt tecken på ETI:s ”varumärke” och ett incitament för studenter och forskare att delta i institutets program. ETI måste kunna locka till sig de bästa förmågorna från hela världen. Utfärdandet av examensbevis av hög kvalitet skulle stärka institutets identitet och bidra till att det får ett brett erkännande, och på så sätt kunna fungera som en förebild för att främja förändringar i hela det europeiska området för högre utbildning.

Rättsakten bör innehålla bestämmelser om utfärdandet av examensbevis och föreskriva att styrelsen inför förföranden som garanterar kvaliteten på de kurser som leder till universitetsexamen. Detta skulle kunna göras med ledning av de förebilder som används i medlemsstaterna inom ramen för Bolognaprocessen. På denna grundval borde medlemsstaterna erkänna dessa examensbevis. Medlemsstaternas erkännande av ETI:s examensbevis kommer att utgöra en signal att de barriärer på grund av examensbevis som fortfarande utgör betydande hinder mot rörlighet och mot inrättandet av kunskapens Europa är förlegade. Det kommer också att öka ETI:s status, synlighet och dragningskraft, både inom EU och utanför dess gränser, och kommer att underlätta studenternas rörlighet.

5. Fördelarna med deltagande

En annan viktig fråga som togs upp under samrådet gällde fördelarna med att delta i en kunskapsgemenskap – varför skulle ett universitet, forskningscentrum eller företag vilja dela med sig av sina intellektuella (för att inte tala om mänskliga) resurser i en kunskapsgemenskap? Vad skulle motivera till exempel en region att delta i ETI:s arbete, till exempel genom att erbjuda campus- eller forskningsutrymmen?

Fördelarna kommer att variera beroende på omständigheterna. Nedan följer exempel på möjliga fördelar:

- För ett allmänt, forskningsintensivt universitet skulle den huvudskaliga fördelen bli ytterligare möjligheter till snabbare framsteg med arbete som man redan bestämt är strategiskt viktigt för universitetet . ETI kan bidra med ytterligare finansiella resurser till kunskapsgemenskaperna, och de deltagande universiteten och forskningscentrumen kan på så sätt åstadkomma mer och på ett snabbare sätt än utan dessa extra resurser. Dessutom skulle det nära partnerskapet inom en kunskapsgemenskap och integreringen av näringslivet möjliggöra att man mer effektivt delar med sig av kunskap och använder den via innovation . Föreningen av dessa två inslag skulle ge skalfördelar till ansträngningarna vid även de mest avancerade universiteten och företagen och säkerställa att processen är till gagn för alla partner.

- För universitet vars spetskunskap är mer specialiserad, exempelvis universitet som styrs regionalt eller mot innovation, skulle fördelarna ovan också gälla. ETI kan möjliggöra kompletterande finansiella resurser för att bygga upp infrastrukturen. Dessutom skulle ETI:s utbildningsverksamhet bidra till att det mottagande universitetet blir mer attraktivt.

- För företag och specialiserade forskningscentrum skulle den största dragningskraften ligga på områden med hög risk och osäkerhet . Det är här som det allmänna intresse som ETI företräder och företagens kommersiella intressen möts. ETI bör uppmuntra företagen till att investera och engagera sig direkt på ett tidigare forskningsstadium än de annars skulle, eller att investera på mer spekulativa och långsiktiga områden. Samtidigt skulle kunskapsgemenskapens utbildningsverksamhet låta företagen bidra till studenternas utbildning och göra deras kunskap mer relevant för deras framtida yrkeskarriär eller egenförtagande. Näringslivets nära medverkan i fastställandet av kunskapsgemenskapens dagordning skulle säkerställa att forskningsresultaten blir relevanta för företagen, och stödja utvecklingen av nya kommersiella möjligheter.

- Små och medelstora företag i de regioner där kunskapsgemenskaperna är verksamma kommer att vinna på att det finns en större gruppering av mänskligt kapital, möjlighet att använda ETI:s tekniska tjänster, möjligheter till nystart av företag och sidoeffekter, klusterverksamhet och lättare tillgång till riskkapital .

- Mer allmänt skulle tillhörighet till ETI och (så småningom) tillgången till en kritisk massa av immateriellrättigheter som förvaltas av ETI visa sig attraktiva för eventuella deltagare på de berörda områdena.

6. Övriga frågor

Följande frågor kommer att tas upp utförligt under de kommande månaderna vid utarbetandet av förslaget till rättsakt.

6.1. Immateriella rättigheter

Om ETI så småningom ska skapa en kritisk massa av kunskap som den äger och delar, och främja dess tillvaratagande, behövs det en ram av lämpliga immateriella rättigheter. Styrelsen bör fastställa en allmän ram inom vilken enskilda kunskapsgemenskaper skulle kunna behandla frågan. Ramen kan (exempelvis) omfatta sådana frågor som kravet att förbehålla ETI vissa rättigheter, eller att dela dem mellan partnerorganisationer och kunskapsarbetare, eller också kan man föreskriva vem som ska förhandla om sådana rättigheter på kunskapsgemenskapens och ETI:s vägnar, osv. Rättsakten måste inbegripa lämpliga rambestämmelser.

6.2. Rättslig grund

I EG-fördraget finns det en rad möjligheter till rättslig grund för inrättande av ETI via bestämmelserna om utbildning, forskning och konkurrenskraft. Kommissionen utreder för närvarande vilken rättslig grund som är lämpligast.

6.3. Finansiering

En djupgående analys av finansieringen kommer att finnas i den konsekvensbedömning som läggs fram i höst. Analysen kommer att innehålla tydliggöranden vad gäller rapportering, ekonomisk förvaltning och övervakning i samband med ETI-styrelsens ansvar. Vissa ytterliga punkter bör betonas här:

- Ett ETI som är avsett att vara ett flaggskepp för ledande utbildning, forskning och innovation behöver betydande finansiering ur offentliga källor för att kunna startas och drivas, även om det förväntas att mer privat finansiering kommer in allt eftersom det utvecklas. Den nära långsiktiga kopplingen till näringslivet i all ETI:s verksamhet borde främja bidrag från den privata sektorn, men offentliga medel blir sannolikt avgörande för den långsiktiga utvecklingen av koncentrering av intellektuellt kapital.

- Kommissionen utgår ifrån att ETI kommer att växa successivt. Detta betyder att kraven på finansiering skulle koncentreras till slutet av perioden 2007-2013 och senare, och också öka successivt.

- Privat finansiering är väsentlig för tanken med ETI. ETI bör därför uppmuntras att inrätta en kanal som kan dra till sig donationer, exempelvis en stiftelse.

- Med tiden bör en allt större andel av ETI:s inkomster komma från avtal om forsknings- och utbildningsverksamhet.

7. Attraktivitet i världsskala

Ett av ETI:s mål är att dra till sig studenter och forskare från hela världen. Det är bara genom att bli känt i hela världen som institutet kan dra till sig studenter och forskare från hela Europa och bli ett flaggskepp som främjar förändringar. Av erfarenhet vet man också att institutioner som är kända i hela världen kan dra till sig en betydande andel studenter och forskare från länder utanför EU. Detta skulle vara både ett mått på framgång och en möjlighet för ETI att dra nytta av de kunskaper som medborgare från länder utanför EU för med sig - ungefär på samma sätt som det har skett i USA. ETI bör dock vara medvetet om behovet att man måste undvika en begåvningsflykt från mindre utvecklade länder och istället sträva efter att främja forskning och innovation i tredje länder via lämpiga kopplingar.

Två aspekter skulle göra ETI attraktivt för studenter och forskare från länder utanför EU under alla etapper av karriären. Den första är kursernas, examensbevisens och forskarutbildningarnas trovärdighet ur akademisk synvinkel. Hur dess examensbevis erkänns internationellt, kvaliteten på forskningen, forskningsresultaten och den innovation som utarbetas skulle vara viktiga punkter som kan bidra till attraktiviteten för utländska studenter och forskare. Den andra frågan gäller hur lätt det skulle vara för utländska studenter på magister- och doktorandnivå att komma med i ETI och för ETI att anställa medborgare från tredjeländer i kunskapsgemenskaperna. Man har enats om påskyndade och förenklade förfaranden för intag och visering för studenter och forskare från länder utanför EU[9], och dessa förfaranden bör snabbt införlivas med lagstiftningen. Det kan även behövas särskilda viseringsavtal. Finansiella bidrag till studenter och forskare från länder utanför EU skulle stärka ETI:s attraktivitet på världsnivå. ETI:s styrelse bör överväga frågan om stipendiater och forskarstipendier till utländska studenter och forskare i särklass. Kriteriet skulle vara, som alltid när det gäller ETI, resultatens höga nivå.

8. En institution för att stödja andra institutioner och insatser: koppling till EU:s övriga verksamhet inom utbildning, forskning och innovation

Som redan nämnts i det tidigare meddelandet är ETI tänkt att ingå som en del av samlade ansträngningarna för att stärka kapacitet inom forskning, utbildning och innovation i riktning mot Lissabon-målen. Den kompletterar därför andra insatser som syftar till att inrätta ett gynnsamt klimat för forskning, utbildning och innovation. ETI bör bli ett vikigt instrument i denna innovationsvänliga miljö.

Till skillnad från andra gemenskapsinitiativ är ETI tänkt som ett permanent organ, en operatör inom kunskap och inte en finansieringsmekanism. Institutet kommer att sammanföra de tre delarna av kunskapstriangeln, ha ett konkret tillvägagångssätt och uppnå synergieffekter mellan dessa tre delar. I synnerhet kommer institutet att stödja strategisk forskning som är inriktad på problemlösning, samt fortbildning av utexaminerade akademiker på områden som är av relevans för företags- och industrivärlden.

När det gäller policy bör styrelsen inrätta en strukturerad dialog med Europeiska forskningsrådet. Detta skulle också kunna göras med andra EU-initiativ, exempelvis de europeiska tekniska plattformarna, de gemensamma teknikinitiativen, eller expertnätverken, för att formulera den egna policyn och göra den kompatibel och samverkande.

På operativ nivå bör partnerskapen uppmuntras till att på alla stadier (från utarbetandet till ansökningen att bli en kunskapsgemenskap och fastställandet av målen, till genomförandet efter urvalet) att utveckla samarbete med befintliga projekt och ta tillvara deras resultat och bästa lösningar.

9. Nästa steg

Detta meddelande är svar på önskemålet från Europeiska rådets vårmöte. Vid utarbetandet har kommissionen fått ytterligare råd från medlemsstaterna och intressenter.

Nästa steg inbegriper avslutandet av en pågående konsekvensanalys, samt utarbetandet av utkastet till en rättsakt om inrättandet av ETI, vilken torde antas under hösten 2006. Under tiden kommer kommissionen att söka klargöra de punkter som diskuterats här och frågan i vilken utsträckning detaljerna bör fastställas i rättsakten eller avgöras i framtiden av styrelsen. Kommissionen kommer därför att under de kommande månaderna fortsätta sitt breda samråd med medlemsstaterna och intressenter.

10. Slutsatser

I kommissionens bakgrundsanalys läggs tonvikten på tre stora brister. För det första, splittringen av EU:s kunskapssektorer jämfört med läget i USA och hos andra framväxande konkurrenter runtom i världen; för det andra, behovet att tillhandahålla nya förebilder med spetskunskap som kan inspirera till och driva på varaktiga förändringar i befintliga organisationer, och, för det tredje, behovet att införliva företags- och innovationsdimensionen i forskning och utbildning, och ta itu med innovationsklyftan.

ETI är tänkt att bidra till att åtgärda dessa tre frågor. ETI inriktas på att överbrygga innovationsklyftan, precis som andra EU-initiativ som sjunde ramprogrammet och i synnerhet Europeiska forskningsrådet, de europeiska tekniska plattformarna och de gemensamma teknikinitiativen, programmet för livslångt lärande, programmet för konkurrenskraft och innovation, dagordningen för modernisering av universiteten, och främjandet av entreprenörstänkande. ETI kommer både att vara direkt aktivt som en framstående operatör inom utbildning, forskning och innovation och fungera som en förebild och en konkurrensdriven organisatorisk form som främjar förändringar genom att vara ett levande exempel på ett annat sätt att arbeta.

I egenskap av en europeisk organisation som är i stånd att främja spetskunskap, dra till sig begåvningar från hela världen och tillhandahålla en europeisk arbetsmiljö för studenter, forskare och innovationsledare kommer ETI att utgöra en europeisk symbol av en förnyad insats mot inrättandet av ett konkurrenskraftigt kunskapsbaserat samhälle .

[1] KOM(2005) 24, ”Att arbeta tillsammans för tillväxt och sysselsättning – Nystart för Lissabonstrategin”, punkt 3.3.2.

[2] KOM(2006) 77: ”Att genomföra det förnyade partnerskapet för tillväxt och sysselsättning – Ett europeiskt flaggskepp för kunskap: Europeiska tekniska institutet”.

[3] Ordförandeskapets slutsatser, punkt 25.

[4] Två samrådsmöten hölls den 24 april och den 17 maj 2006 med företrädare för medlemsstaterna. Två samrådsmöten hölls den 25 april och den 18 maj med cirka 40 europeiska föreningar och organisationer som företräder olika intressenter (universitet, forskning, näringsliv, regioner).

[5] Den 3 maj 2006.

[6] KOM(2006) 208: ”Att förverkliga moderniseringsagendan för universiteten - Utbildning, forskning och innovation”.

[7] KOM(2006) 33: ”Genomförande av gemenskapens Lissabonprogram: Främja entreprenörstänkande genom utbildning och lärande”.

[8] Exempelvis sådana områden som nanoteknik och miljövänlig energi.

[9] Direktivet om ett särskilt förfarande för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte (Direktiv 2005/71/EG av den 12 oktober 2005) och de två rekommendationerna om underlättande av inresa och om viseringar för kortare vistelse till forskare från tredjeländer vilka reser inom gemenskapen i syfte att bedriva forskning (rekommendationer 2005/761/EG och 2005/762/EG) offentliggjordes i EUT L 289 den 3 november 2005.