MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN om främjande av kooperativa föreningar i Europa

1. Inledning

1.1. Bakgrund

I Europeiska unionen (EU) finns omkring 300 000 kooperativ som sysselsätter 2,3 miljoner människor. De finns i alla medlemsstater, anslutande länder och kandidatländer och påverkar vardagen för mer än 140 miljoner medborgare som är medlemmar i kooperativ [1].

[1] "Statistics and information on European co-operatives", av Internationella kooperativa alliansen, Génève 1998, publicerad med bistånd av Europeiska kommissionen, http:/www.ica.coop/europe

Kooperativen frodas idag på konkurrensutsatta marknader, och även om deras syfte inte är att maximera avkastningen på kapitalet har de skaffat sig ansenliga marknadsandelar i sektorer där de traditionella företagen är mycket starka såsom banker, försäkringar, livsmedelshandel, läkemedel och jordbruk. De växer snabbt inom områdena hälso- och sjukvård, företagstjänster, utbildning och bostäder.

Kooperativen leds med medlemmarnas (användarnas) bästa i åtanke, inte utomstående investerares. Medlemmarna får del i vinsten i förhållande till sitt utnyttjande av kooperativet. Reserver och tillgångar är samägda, får inte utdelas och skall användas i medlemmarnas gemensamma intresse. Eftersom de personliga kopplingarna mellan medlemmarna i princip är starka och betydelsefulla måste nya medlemmar godkännas, och rösträttigheterna är inte nödvändigtvis knutna till den ägda andelen (en medlem, en röst). Vid utträde har medlemmen rätt att få sin andel utbetald och kooperativets kapital minskas därigenom.

Alla kooperativ verkar för sina medlemmars ekonomiska intressen, och dessutom verkar några av dem för att uppnå sociala mål eller miljömål som ligger i deras medlemmars intresse eller är ett allmänintresse.

1.2. Syfte med detta meddelande

Diskussionen om kooperativens betydelse har fått förnyad aktualitet sedan rådet i juli 2003 antog förordningen om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) [2] och direktivet om komplettering av stadgan för europeiska kooperativa föreningar med avseende på arbetstagarinflytande.

[2] Rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar; rådets direktiv 2003/72/EG av den 22 juli 2003 om komplettering av stadgan för europeiska kooperativa föreningar med avseende på arbetstagarinflytande, EUT L 207, 18.8.2003.

Kommissionen anser att kooperativens potential inte har utnyttjats fullt ut och att deras anseende kan förbättras på nationell nivå och EU-nivå. Särskild vikt bör läggas vid de nya medlemsstaterna och kandidatländerna, där kooperativ som associations form inte utnyttjas till fullo trots omfattande reformer.

Antagandet av SCE-stadgan innebär att medlemsstaterna är skyldiga att vidta åtgärder för genomförandet av förordningen och direktivet. Kommissionen anser att detta är ett utmärkt tillfälle för nationella myndigheter och berörda parter att ta initiativ för att förbättra lagstiftningen om kooperativ och skapa en mer gynnsam miljö för inrättande av dem.

En annan fråga som kommissionen uppmärksammar är den allt större och positiva roll som kooperativen spelar för att genomföra många gemenskapsmål inom områden som sysselsättningspolitik, social integration, regional utveckling och landsbygdsutveckling m.m. Kommissionen anser att denna tendens bör bevaras och att kooperativens medverkan i olika gemenskapsprogram och politiska insatser bör utnyttjas och främjas än mer.

Ett förnyat intresse för kooperativ kan också skönjas på internationell nivå. Det viktigaste i detta avseende är att ILO, Internationella arbetsorganisationen, 2002 antog en rekommendation om främjande av kooperativ (se nedan, fotnot 19), som godkändes officiellt av regeringarna i alla EU:s medlemsstater och av alla anslutningsländernas och kandidatländernas regeringar.

På grund av detta ökade intresse för kooperativ genomförde kommissionen 2002 ett brett offentligt samråd om kooperativ verksamhet i Europa [3]. Svaren speglade åsikterna från nästan alla sektorer med kooperativ verksamhet, och särskilt från anslutningsländerna och kandidatländerna kom många svar [4]. Kommissionens bedömning och slutsatser från samrådet fick brett stöd, och många konstruktiva synpunkter och förslag framfördes.

[3] Samrådsdokumentet "Co-operatives in Enterprise Europe" återfinns på: http://europa.eu.int/comm/enterprise/ entrepreneurship/coop/consultation/index.htm .

[4] 46 svar inkom: 7 från sammanslutningar på EU-nivå, 17 från representantorganisationer i medlemsstaterna och 5 från kooperativa företag, vilket täcker majoriteten av sektorn i EU. Dessutom inkom 4 svar från offentliga myndigheter, 9 från kandidatländerna (inklusive ett gemensamt yttrande från 48 organisationer i 10 länder), 2 fråm internationella (globala) organisationer och 2 från experter. Svaren i original och sammanfattningar (på engelska och franska) återfinns på ovannämnda webbplats.

Detta meddelande är resultatet av samrådet. Här försöker kommissionen belysa de tre huvudfrågor som pekades ut i svaren, och samtidigt ange vad medlemsstaterna och kooperativen själva kan göra för att utnyttja kooperativens ekonomiska potential. För de tre frågorna anges i meddelandet en rad konkreta åtgärder som kommissionen skall vidta för att nå målen.

De tre huvudfrågorna i meddelandet är följande:

* Främjande av ökad användning av kooperativ i hela Europa genom ökande av sektorns profil och egenskaper och förståelsen av sektorn.

* Ytterligare förbättringar av lagstiftningen om kooperativ i Europa.

* Bevarande och förbättrande av kooperativens medverkan i och bidrag till gemenskapens mål.

2. Att främja kooperativ som företagsform och sörja för bättre kunskap om sektorn

2.1. Att belysa vikten av kooperativt företagande

2.1.1. Åtgärder för att se till att samhället är medvetet om kooperativens betydelse för ekonomin

För att främja en bredare förståelse för kooperativens betydelse för näringslivet bör man först förklara inom vilka områden de kan lämna ett betydelsefullt bidrag.

* Kooperativ kan vara ett sätt att bygga upp eller öka de små och medelstora företagens ekonomiska styrka på marknaden. Kooperativ är en associationsform som gör det möjligt för små och medelstora företag att skaffa sig några av storlekens fördelar, såsom skalfördelar, tillgång till marknader (t.ex. medverkan i större offentliga upphandlingar), köpkraft, marknadsföringskraft, ledarskaps utveckling samt utbildning och forskning. Kooperativ är ett lämpligt sätt för företag att bedriva gemensam verksamhet och dela risker, samtidigt som de bevarar sitt oberoende. Med kooperativ kan också produktionskedjan integreras vertikalt. Detta kan gynna små företag som har en svar ställning i leveranskedjan och vill öka sin vinst genom att erbjuda ett mervärde på sina varor eller tjänster. De flesta icke-kooperativa företag känner dock fortfarande inte till att den kooperativa formen kan vara lämplig för sådana gemensamma verksamheter.

* Kooperativet är ett sätt att tillhandahålla tjänster av hög kvalitet. Tjänster utgör 70 % av produktionen och 69 % av arbetstillfällena inom EU. Mer än 75 % av alla nya företag som grundas i Europa grundas inom tjänstesektorn. Tjänsteföretag måste i allt högre grad tillhandahålla högkvalitativa och kundanpassade tjänster. Med en kooperativ organisation kan tjänsternas användare, som ju samtidigt är medlemmar, påverka de företag som betjänar dem och se till att det direkt svarar mot deras behov. Kooperativ kan ofta tillhandahålla tjänster till grupper som annars inte skulle kunna få tillgång till dem, eftersom de inte är attraktiva för vinstdrivande företag. Detta gäller "närtjänster" såsom vård och omsorg, vilket är sektorer där kooperativen växer snabbast [5].

[5] En undersökning från Eurostat 2002 av kooperativ i sju medlemsstater 1995-98 visar att de växer särskilt snabbt inom utbildning, vård och omsorg samt övriga samhälls-, sociala och personliga tjänster (NACE-avdelningarna M, N och O).

* Kooperativen bidrar till uppbyggnaden av ett kunskapsbaserat samhälle. Måna kooperativ (t.ex. arbetskooperativ) är företag där medlemmarna i sin egenskap av användare har ett verkligt inflytande över ledningens beslut. Delaktigheten i ledarskapet i de kooperativa företagen skapar de immateriella tillgångarna kunskaper och färdigheter. På så sätt verkar kooperativen som företagar- och ledarskapsskolor för dem som annars kanske inte hade fått tillgång till ledande befattningar.

För att se till att kooperativen fortsätter att bidra till den ekonomiska dynamiken och tillväxten på de sätt som skisseras ovan är det viktigt att medlemsstaternas myndigheter och nationella, regionala och lokala organisationer utvecklar och intensifierar sina satsningar för att skapa en bättre förståelse för sektorn.

Åtgärd 1. Kommissionen skall enligt förfarandet i det fleråriga programmet för företag och företagaranda [6] och andra gemenskapsprogram överväga möjligheterna att stödja initiativ från de berörda parternas organisationer och från medlemsstaterna. Initiativen bör inriktas på att öka medvetandet hos myndigheter och privata ekonomiska aktörer om den kooperativa organisationsformens fördelar när det gäller att grunda ett företag eller en grupp av småföretag. Initiativen kan omfatta konferenser, information, forskning, evenemang, nätverk osv.

[6] Rådets beslut (2000/819/EG) av den 20 december 2000 om ett flerårigt program för företag och företagaranda, särskilt för små och medelstora företag (2001-2005), EGT L 333, s. 84, 29.12.2000.

Eftersom de kooperativa företagen har hunnit olika långt i olika länder (se punkt 3.2.1. nedan) finns det möjligheter till ett intensifierat utbyte av information och erfarenheter.

Åtgärd 2. Kommissionen skall överväga möjligheten att organisera ett strukturerar erfarenhets- och informationsutbyte och kartläggning av bra lösningar när det gäller näringsverksamhet i kooperativ form. Den skall också tillsammans med medlemsstaterna och de berörda parterna överväga att genomföra en benchmarking av nationella politiska insatser och praxis på området.

2.1.2. De nya medlemsstaterna och medvetenheten om kooperativens betydelse

Hittills har det bara tagits begränsade initiativ på detta område, och det råder en utbredd brist på information om kooperativens potential och möjligheter. Man bör därför i anslutningsländerna informera enskilda och småföretagare om att startande av ett kooperativ kan vara ett attraktivt alternativ till att starta ett nytt företag, för dem vars kapital, erfarenhet eller självförtroende är begränsat. Genom att förena sina resurser och erfarenheter kan de dela på det ansvar och de risker som annars hade gjort det omöjligt för dem att verka som egen företagare.

Kooperativ har haft särskilda problem i de f.d. planekonomierna i Centraleuropa. Även om de ofta var den friaste företagsformen som centralplaneringen tillät, har de sedan dess blivit lidande av sin anknytning till det gamla systemet. I detta sammanhang måste man betona kooperativens potential att bidra till de nya medlemsstaternas och kandidatländernas balanserade ekonomiska och samhälleliga utveckling. Kommissionen skall i samband med åtgärderna 1 och 2 granska det bästa sättet att främja initiativ i de nya medlemsstaterna för att öka medvetenheten och utbyta information och erfarenheter i Europa.

2.1.3. Förbättrad statistik

Ett annat problem som bidrar till den bristande förståelsen för kooperativens potential är den bristfälliga statistiken om deras betydelse och tendenser i deras utveckling.

Åtgärd 3. Kommissionen skall överväga att utveckla metoder för satelliträkenskaper för insamling och analys av statistiska uppgifter om kooperativ och se till att de nationella statistikkontoren tillämpar dem.

2.2. Åtgärder för främjande av kooperativ

2.2.1. Utbildning

Kursplaner för chefsutbildningen brukar bygga på den vanligaste affärsmodellen, dvs. aktiebolag. Det är därför föga förvånande att unga företagare sällan överväger det kooperativa alternativet, även då detta skulle vara det lämpligaste för deras verksamhet.

Det finns dock flera exempel på särskilda moduler för kooperativ chefsutbildning [7] (även på distans) och till och med särskilda högskolekurser för kooperativa företagare. Tyvärr förblir de flesta sådana initiativ isolerade, och de borde med fördel kunna kopplas samman i ett europeiskt nätverk.

[7] Se ILO: "Training Methodology for Co-operative Management", http://www.ilo.org/ coop.

Gemenskapens program för utbildning, e-lärande och livslångt lärande har särskilda möjligheter att bistå kooperativ, vilket framgår av kooperativens givande medverkan i program som Erasmus/Sokrates, Leonardo da Vinci I och II, och dessas föregångare sedan mitten av 1980-talet. Kommissionen uppmanar medlemsstaterna, de nationella utbildningsinrättningarna och de berörda parternas organisationer att öka medvetenheten om den kooperativa organisationsformen genom kurserna i företagsekonomi på gymnasie- och högskolenivå och främja utvecklingen av tillhörande ledarskapsfärdigheter.

Åtgärd 4. Kommissionen kommer att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att det blir lättare för kooperativ att delta i programmen för utbildning, livslångt lärande och e-lärande, särskilt de program som uppmuntrar till transnationella projekt och specialistnätverk, och som leder till utveckling av bra lösningar på innovativa områden.

2.2.2. Stödtjänster för företagen

Kooperativens särdrag kräver också specialanpassade understödjande företagstjänster. Sådan rådgivning kan vara ett ovärderligt komplement till och en förutsättning för kreditfinansiering. För utbyte av erfarenheter vore det lämpligt om organ som erbjuder specialiserad rådgivning till kooperativ kunde gå samman i ett europeiskt nätverk. Där efterfrågan på sådana tjänster inte är tillräckligt stor för att motivera specialiserade organ kan det vara lämpligare med ett system med hänvisningar. Handelskammare och arbetsgivarorganisationer bör också vara medvetna om de kooperativa företagens behov så att de kan tillhandahålla relevanta tjänster. Kommissionen uppmanar medlemsstaterna och de berörda parternas organisationer att granska frågan och se till att de kooperativa företagen får det stöd och den rådgivning de behöver.

Åtgärd 5. Kommissionen kommer att överväga möjligheten att kartlägga och sprida bra lösningar inom företagstjänster till kooperativ, i likhet med tidigare arbete om små och medelstora företag och mikroföretag [8].

[8] Se http://europa.eu.int/comm/enterprise/ entrepreneurship/support_measures/reports_studies.htm och http://europa.eu.int/comm/enterprise/ entrepreneurship/craft/craft-studies/craft-supportserv.htm

support-services-reports

2.2.3. Tillgång till finansiering

Kooperativ har ingen eller begränsad tillgång till aktiemarknaderna och är därför beroende av eget kapital eller kreditfinansiering [9]. Detta beror främst på bristande kunskap om den kooperativa företagsformen hos både kreditinstitutioner och tillsynsmyndigheter. Härvidlag och med hjälp av åtgärderna 1 och 2 vill kommissionen agera för att underlätta utbytet av erfarenheter mellan kooperativa organisationer och nationella förvaltningar om bra, nyskapande lösningar när det gäller finansiering av kooperativ. Inom åtgärderna 9 och 10 bör man dessutom granska hur man i bokföringsregler och andra bestämmelser kan ta hänsyn till de kooperativa särdragen i fråga om kapitalstruktur och värdering av tillgångar.

[9] Flera kooperativa rörelser har försökt stödja växande kooperativ genom att inrätta investeringsfonder (t.ex. ESFIN/IDES i Frankrike http://www.esfin-ides.com/pages/Contact/ ContactRubrique.htm och Coop Action i Storbritannien http://www.co-operativeaction.coop/ ). I Italien har denna process underlättats av lag nr 59 av den 31 januari 1992 enligt vilken kooperativ får anslå 3 % av sin beskattningsbara årsvinst (tillsammans med tillgångar från likviderade kooperativ) till ömsesidiga fonder för främjande av kooperativ, se Coop Action.

När det gäller offentlig finansiering uppmanar kommissionen medlemsstaterna att se till att initiativ för företagsfinansiering också står öppna för och är anpassade till kooperativa företag. Med tanke på kooperativens särskilda behov kommer kommissionen också att granska om det är lämpligt att ta med en särskild hänvisning i Europeiska investeringsfonden [10].

[10] http://www.europa/comm/enterprise/ entrepreneurship/financing/index.htm

I likhet med sina motsvarigheter i EU har många kooperativ i anslutningsländerna särskilda svårigheter med att skaffa lån eller kapital. Flera kooperativa organisationer har efterlyst ett särskilt föranslutningsprogram för kooperativa företag, men kommissionen anser att det mest verkningsfulla sättet att lämna stöd är genom de befintliga instrumenten.

Åtgärd 6. Kommissionen ska överväga möjligheten att ta med en särskild hänvisning till kooperativa företag i de finansieringsinstrument som förvaltas av Europeiska investeringsfonden och som för närvarande ingår i det fleråriga programmet för företag och företagaranda, särskilt små och medelstora företag. Det kommer också att säkerställas att kooperativ även i fortsättningen har möjlighet att delta i andra gemenskapsprogram och att de har full tillgång till information om de programmen.

2.2.4. Samarbete med kooperativa organisationer

Kooperativen är väl representerade på europeisk nivå genom sina nationella eller sektoriella sammanslutningar och deras samordnande organisationer. Kommissionen kommer att fortsätta att ha täta kontakter med kooperativens företrädare [11] om alla väsentligare politiska insatser och frågor (se även åtgärd 9).

[11] De viktigaste är IKA Europa (Internationella kooperativa alliansen) och CCACE (Co-ordinating Committee of European Co-operative Associations).

2.3. Särskilda delar av näringslivspolitiken där kooperativen är viktiga

2.3.1. Arbetskooperativ och företagsöverlåtelser

Omkring en tredjedel av företagen i Europa kommer att byta ägare de närmaste tio åren, och allt oftare överförs företaget till någon som inte är släkt med den nuvarande ägaren. De anställda har ett särskilt intresse av att deras företag är lönsamt och begriper sig ofta på branschen. De saknar dock ofta tillräckliga ekonomiska medel och stöd för att ta över och driva ett företag. Med omsorgsfulla och successiva förberedelser av överlåtelser till de anställda, om dessa är organiserade som ett arbetskooperativ, kan andelen företag som klarar sig öka [12].

[12] Kommissionen uppmanade i en rekommendation 1994 (nr 94/1069/EG, 7.12.1994, EGT L 385, 31.12.1994, s. 14) medlemsstaterna att underlätta överlåtelser av företag till de anställda genom att minska beskattningen av realisationsvinsterna när aktier överlåts till anställda, genom efterskänkta registreringsavgifter eller genom skatteförmåner eller uppskjuten beskattning. Vid uppföljningen av rekommendationen 1998 och 2002 uppmärksammades medlemsstaternas brist på framsteg i frågan.

Här bör man uppmärksamma kommissionens meddelande från juli 2002: " En ram för främjande av arbetstagarnas ekonomiska delaktighet" [13]. En modell är att låta arbetstagarna kollektivt ta del av företagets resultat och ackumulera tillgångarna i ett arbetskooperativ, som kan tjäna som finansieringskälla när de anställda tar över företaget. Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att överväga incitament till stöd för system som gör det möjligt för anställda att ta över sitt företag.

[13] KOM(2002) 364 slutlig, 5.7.2002, se http://europa.eu.int/comm/ employment_social/soc-dial/labour/index_en.htm

2.3.2. Sociala företag och nya kooperativa associationsformer

Den kooperativa verksamhetsformens förmåga att införliva sociala mål har gjort att några medlemsstater infört särskilda associationsformer för att underlätta sådan verksamhet. Detta har fått avsevärd framgång och väckt intresse i andra medlemsstater med liknande problem [14]. Detta slag av kooperativ står inför särskilda problem när det gäller finansieringen av verksamheten.

[14] I Italien inrättades 7 700 sociala kooperativ inom tio år efter införandet av lag nr 381 från 1991, med 210 000 sysselsatta varav 22 600 missgynnade. I dessa kooperativ blandas volontärarbete med avlönat arbete, och utslagna grupper integreras i ekonomin. År 2001 införde den franska lagstiftaren den nya associationsformen Société Coopérative d'Intérêt Collectif (SCIC) och i Storbritannien framlades nyligen ett förslag om Community Interest Company (http://www.dti.gov.uk/cics/ ). I flera anslutande länder och kandidatländer har kooperativ för funktionshindrade (som liknar integrationskooperativen i Italien) tillhandahållit arbeten med hög kvalitet och medicinsk hjälp för funktionshindrade sedan början av 1900-talet.

Åtgärd 7. Kommissionen skall undersöka politiska insatser, bra lösningar och bestämmelser med anknytning till sociala kooperativa företag i Europa och den kommer att rapportera om detta till gemenskapens institutioner.

3. En lämplig rättslig miljö

3.1. Genomförandet av stadgan för europeiska kooperativa föreningar

I och med antagandet av stadgan för europeiska kooperativa föreningar (SCE efter den latinska förkortningen) kan kooperativ verka i hela EU som samma juridiska person och enligt enhetliga regler, på samma sätt som stadgan för Europabolag (SE) gör detta möjligt för aktiebolag.

Enligt förordningen har medlemsstaterna tre år på sig att genomföra och införliva stadgan med nationell lagstiftning, dvs. till och med den 18 augusti 2006.

Under samrådet sades det att europeiska kooperativa föreningar är nödvändiga för att kooperativ skall kunna verka fritt i hela EU. Stadgan bör därför genomföras senast angivet datum. Därför kommer kommissionen under åtgärd 1 att granska hur man bäst skall kunna samordna en informationskampanj för att göra de ekonomiska aktörerna medvetna om att europeiska kooperativa föreningar existerar. De viktigaste målgrupperna är företagsrådgivare och stödtjänster, revisorer och handelskammare. Publikationer kommer att distribueras via Euroinfocentrerna i medlemsstaterna. Dessutom kommer kommissionen att göra vad som krävs för att förordningen genomförs i tid så att eventuella överträdelseförfaranden mot medlemsstaterna undviks.

Åtgärd 8. Kommissionen ämnar anordna en rad möten med de tjänstemän i medlemsstaterna som ansvarar för genomförandet av förordningen och direktivet om europeiska kooperativa föreningar för att diskutera alla frågor där det krävs nationella åtgärder eller där nationell lag gäller.

3.2. Enhetlighet mellan nationella lagstiftningar

3.2.1. Nationella bestämmelser om europeiska kooperativa föreningar

Alla medlemsstater tillåter att kooperativ grundas och drivs. I vissa medlemsstater är det dock inte tillåtet för kooperativ att verka inom vissa sektorer. Dessutom varierar kooperativens rättsliga form och traditioner i hög grad mellan medlemsstaterna. Lagstiftningen om kooperativ kan delas in i tre kategorier: 1) länder där det finns en allmän lag om kooperativ, 2) länder där lagstiftningen om kooperativ är uppdelad efter kooperativets sektor och sociala mål, och 3) länder där det inte finns någon lag om kooperativ och där ett företags kooperativa karaktär enbart härrör från dess interna stadgar eller regler. Denna brokighet kan leda till hinder för kooperativens effektiva verksamhet på gränsöverskridande nivå eller EU-nivå i den mån medlemmarnas, styrelsens och tredje mans ansvar blir oklart. Dessa problem blir ännu tydligare när vissa bestämmelser i nationell rätt tillämpas på europeiska kooperativa föreningar beroende på vilken medlemsstat de är registrerade i. Därför kommer kommissionen inom åtgärd 8 att tillsammans med de kooperativa organisationerna och de nationella myndigheterna att kartlägga de fall där skillnader i nationell lagstiftning kan skapa problem för tillämpningen av stadgan för europeiska kooperativa föreningar och föreslå lösningar som kan godtas av alla inblandade. detta kan leda till en indirekt tillnärmning av de nationella lagstiftningarna.

3.2.2. Samarbete mellan nationella myndigheter och kommissionen

Lagstiftningen om kooperativ kan också förbättras genom underlättande av kontakter mellan de nationella tillsynsmyndigheterna och genom att tillfällen erbjuds för granskning av bra eller nyskapande lösningar [15]. I denna process bör även kandidatländerna medverka - några av dem har redan bett om hjälp med att omarbeta sina lagar om kooperativ - eftersom kooperativ där är ännu mer missförstådda av tillsynsmyndigheterna.

[15] Jämförelsetabellen för medlemsstaternas och kandidatländernas lagstiftning om kooperativ finns på följande webbplats: http://www.europa/comm/enterprise/ entrepreneurship/coop/social-cmaf_agenda/social-cmaf-cooperatives.htm

Åtgärd 9. Kommissionen kommer att samarbeta aktivt med offentliga myndigheter och kooperativa organisationer, särskilt i de nya medlemsstaterna, för att förbättra lagstiftningen om kooperativ. För detta ändamål framhäver kommissionen medlemsstaternas skyldighet att informera varandra och kommissionen när de utformar och innan de antar ny lagstiftning på området.

3.2.3. Utformning av lagmallar

Trots de ovannämnda skillnaderna i lagstiftning ämnar inte kommissionen föreslå en harmonisering av den nationella kooperativa lagstiftningen [16]. Flera kooperativa organisationer i EU har sagt att den nationella lagstiftningen inte utgör något större hinder för deras verksamhet i deras egna hemländer. Den högnivågrupp av experter på bolagsrätt [17] som kommissionen sammankallat anser att de kooperativa organisationerna själva bör ta initiativet och ta fram lagmallar för att uppmuntra en gradvis tillnärmning av de nationella lagarna om kooperativ.

[16] Kommissionens meddelande av den 21 maj 2003: "Modernising Company Law and Enhancing Corporate Governance in the European Union - A Plan to Move Ahead" - Avsnitt 3.7 "Enhancing the transparency of national legal forms of enterprise", referens i nästa fotnot.

[17] Slutrapport från högnivågruppen med bolagsrättsexperter: "A Modern Regulatory Framework for Company Law in Europe" (4.11.2002), se http://europa.eu.int/comm/internal_market/ en/company/company/modern/index.htm

Åtgärd 10. Kommissionen välkomnar initiativ från nationella och europeiska organisationer om utformning av lagmallar och är villig att bidra till det praktiska arbetet.

3.2.4. IKA:s kooperativa principer

Även om lagarna om kooperativ bygger på olika tillvägagångssätt och traditioner följer de i allmänhet den definition och de värderingar och principer som anges i "Förklaring av den kooperativa identiteten" som antogs av Internationella kooperativa alliansen (IKA) 1995 och som nyligen fick stöd i en FN-resolution [18] och som tagits med in extenso i en ILO-rekommendation [19]. Följaktligen bör de nationella lagstiftarna utgå från definitionen, värderingarna och principerna i förklaringen när de utformar nya lagar om kooperativ. Här måste dock medlemsstaterna vara tillräckligt flexibla så att kooperativen kan konkurrera effektivt på sina marknader och på samma villkor som andra slags företag. Kooperativ behöver inte någon särskilt gynnsam behandling utan bara lagstiftning som skapar rättvisare villkor, dvs. att de tillåts verka fria från sådana begränsningar och skyldigheter som bygger på diverse nationella politiska mål och som deras konkurrenter i den moderna marknadsekonomin inte behöver följa. Väl utformad lagstiftning kan också bidra till att överkomma några av begränsningarna i den kooperativa associationsformen, såsom bristande tillgång till investeringskapital. Exempelvis kan kooperativ tillåtas emittera investeraraktier för icke-medlemmar som får överlåtas och ger avkastning, förutsatt att sådana icke-medlemmars andel av föreningen begränsas så att företagens kooperativa karaktär inte äventyras. Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att när de utformar nationella bestämmelser om kooperativ låta sig vägledas av definitionen, värderingarna och de kooperativa principerna i rekommendationen och också att vara tillräckligt flexibla för att tillgodose de moderna kooperativens behov (jfr åtgärderna 9 och 10).

[18] Se FN:s resolution 56/114, antagen vid FN:s generalförsamlings 88:e plenarsammanträde den 19 december 2001 och generalsekreterarens rapport 2001/68 av den 14 maj 2001.

[19] Rekommendation 193 om främjande av kooperativ antagen vid Internationella arbetskonferensens 90:e sammanträde den 20 juni 2002. Förutom definitionen och värderingarna innehåller rekommendationen följande principer: frivilligt och öppet medlemskap, demokratisk medlemskontroll, medlemmarnas ekonomiska deltagande, självständighet och oberoende, medlemmarnas rätt till utbildning, praktik och information, samarbete mellan kooperativa föreningar och samhällshänsyn (webbplats se fotnot 7)

3.2.5. Att undvika att framgångsrika kooperativ löses upp i förtid och att avskräcka från aggressiv plundring av tillgångar

Kommissionen uppmuntrar medlemsstaterna att se till att kooperativens tillgångar vid en avveckling eller omvandling fördelas enligt den kooperativa principen om "opartisk fördelning", dvs. att tillgångarna går antingen till andra kooperativ, där medlemmarna kan delta, eller till kooperativa organisationer med liknande mål eller mål av allmänt intresse. Sådana tillgångar har ofta byggts upp under flera generationer och förblir i kollektiv ägo eller får bara användas för att uppfylla de kooperativens mål. Det bör dock vara möjligt att tillåta att ett kooperativs tillgångar fördelas till dess medlemmar vid avveckling i noggrant granskade fall. Medlemsstaterna uppmuntras att tillhandahålla tillräckligt skydd för kooperativa tillgångar genom att se till att medlemmarnas önskemål och kooperativets mål beaktas vid uppköpsbud och omvandlingar av kooperativ till aktiebolag (se åtgärderna 9 och 10).

3.2.6. Lämplig beskattning och andra "förmåner"

Några medlemsstater (t.ex. Belgien, Italien och Portugal) anser att de begränsningar som gäller för kooperativt kapital berättigar till särbehandling i taxeringshänseende: exempelvis leder det förhållandet att kooperativens aktier inte är noterade och därför inte allmänt tillgängliga för köp till att det nästan är omöjligt att realisera en kapitalvinst, medan det förhållandet att aktierna återlöses till parivärde (de har inget spekulationsvärde) och att all utdelning (avkastning) normalt är begränsad kan avskräcka potentiella nya medlemmar. Dessutom bör nämnas att det ofta råder stränga krav på avsättningar för kooperativ. Särbehandling i taxeringshänseende kan välkomnas, men som vid all reglering av kooperativ bör man här följa principen om att skydd eller förmåner som erbjuds en viss slags organisation bör stå i proportion till rättsliga begränsningar, socialt mervärde eller begränsningar som är inneboende i den organisationsformen och de bör inte leda till illojal konkurrens. Dessutom bör sådana "förmåner" inte göra det möjligt för oseriösa aktörer att missbruka den kooperativa formen för att undgå krav på uppgiftslämning och bolagsförvaltning. Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att när de överväger lämplig och proportionerlig beskattning av kooperativens egna kapital och reserver se till att bestämmelserna inte snedvrider konkurrensen (jfr åtgärderna 9 och 10).

3.2.7. Konkurrensreglernas tillämpning på kooperativ

Under samrådet om kooperativ framkom det att det råder en viss förvirring och en viss oro om konkurrensreglernas tillämpning på kooperativ.

Kooperativ som bedriver ekonomisk verksamhet betraktas som "företag" i den bemärkelse som avses i artiklarna 81-82 och 86-88 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Därför gäller alla EU:s regler om konkurrens och statligt stöd för dem, och även de olika undantagen, gränsvärdena och reglerna om försumbart stöd. Det finns ingen anledning att särbehandla kooperativ inom ramen för de allmänna konkurrensreglerna, men vissa aspekter av deras associationsform och struktur bör beaktas i det enskilda fallet, vilket framgår av tidigare beslut och domar.

De flesta fallen rör kooperativ av juridiska personer (och inte fysiska personer). Ett sådant kooperativ är både en sammanslutning av företag och (om det har egen ekonomisk verksamhet) ett företag i sig. Konkurrensreglerna gäller därför både för kooperativet och dess medlemmar. Vidare gäller konkurrensreglerna inte bara för överenskommelser mellan företag (t.ex. grundandet av ett kooperativ och dess stadgar) utan också för de beslut som fattas av kooperativets interna organ. Att vara organiserad som ett kooperativ behöver därför inte strida mot artikel 81 i EG-fördraget, men kooperativets beteende eller dess regler kan betraktas som konkurrensbegränsande. Kommissionen uppmanar de berörda parternas organisationer och tjänsterna för stöd till företagen att informera om de konkurrensregler som kan vara av betydelse för kooperativ i Europa.

3.3. Översyn av förordningen

I artikel 79 i SCE-förordningen sägs följande: "Senast fem år efter det att denna förordning har trätt i kraft skall kommissionen till Europaparlamentet och rådet översända en rapport om förordningens tillämpning och förslag till eventuella ändringar". I artikeln anges några av de frågor som skall tas upp i rapporten: huvudkontorets och sätets lokalisering, uppdelning av en SCE, rättsmedel vid bedrägeri osv.

Dessutom uttalade högnivågruppen med experter på bolagsrätt [20] att "det finns viktiga frågor som bör analyseras vid den framtida tillämpningen av SCE-förordningen .... Det skall bli intressant att se hur SCE förhåller sig till nationella kooperativa former. Kommer SCE verkligen att användas för transnationella omstruktureringar och samriskprojekt? I så fall kan kooperativens konkurrenskraft stärkas".

[20] Högnivågruppens rapport, a.a., avsnitt VII "Co-operatives and Other Forms of Enterprise", s. 121.

Som sammanfattning av ovanstående rekommendationer kan sägas att det viktigaste som skall bedömas är medlemsstaternas frihet att reglera en rad frågor i enlighet med nationella traditioner. Då förordningen förväntas leda till en indirekt och successiv harmonisering, i takt med att den tjänar som riktmärke för framtida lagstiftning framför allt i de nya medlemsstaterna och i kandidatländerna (jfr punkt 3.2.1. i detta meddelande) anser kommissionen att det är ännu viktigare att förordningen i framtiden ger enklare och starkare bestämmelser och att hänvisningar till nationell lagstiftning minimeras.

Åtgärd 11. Under översynen kommer kommissionen att lägga särskild vikt vid möjligheter att förenkla förordningen genom att föreslå att gemensamma EU-omfattande regler införs i möjligaste mån.

4. Kooperativens bidrag till gemenskapens mål

De olika bidrag som kooperativen lämnar till Europas ekonomi gör dem till en viktig del i strävan att uppnå Lissabonmålen: kooperativ är i själva verket ett utmärkt exempel på en typ av företag som kan uppnå näringslivspolitiska och socialpolitiska mål samtidigt. Förutom den näringslivspolitiska aspekten är kooperativ viktiga när det gäller jordbrukets ekonomi och utvecklingen av ekonomiskt eftersatta regioner, samtidigt som deras struktur är idealisk för att öka sysselsättningen och den sociala sammanhållningen. Därför är det viktigt att stödja en vidare spridning av kunskap om kooperativens betydelse och möjligheter inte bara för kooperativens egna direkta ekonomiska vinning utan även för den direkta kopplingen till viktiga politiska områden och mål vilket anges nedan. Det är alltså uppenbart att det krävs ansträngningar på gemenskapsnivå för att se till att kooperativens betydelse beaktas fullt ut i de relevanta gemenskapsprogrammen.

4.1. Jordbrukspolitiken och utvidgningen

Kooperativ har spelat och spelar även nu en viktig roll för jordbruket i hela Europa. Stöd har redan lämnats genom de åtgärder för landsbygdsutveckling som finansieras via Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket för inrättande av organisationer som ger olika tjänster till lantbrukare på kollektiv basis (t.ex. maskinringar, avbytare åt jordbrukare eller ledarskaps tjänster). Kooperativ är ett ytterst lämpligt sätt att tillhandahålla sådana tjänster och de är berättigade till bidrag inom de åtgärderna.

I de nya medlemsstaterna är de negativa associationer som är knutna till begreppet kooperativ ett hinder för utvecklingen av moderna kooperativ. I det allmänna medvetandet är begreppet fortfarande knutet till brist på frihet i jordbruket på grund av centralstyrning. I alla anslutande länder har mark privatiserats, vilket medfört att tusentals små och medelstora jordbruk och bearbetningsindustrier uppstått. Denna splittrade struktur hindrar företagen från att utnyttja stordriftsfördelar, och de små företagen har inte tillräckligt med kapital för att investera i den nya teknik som krävs för att följa de nyligen införda strängare hygien- och växtskyddskraven. Brist på kapital och olämplig eller motstridig lagstiftning är fortfarande problem för många jordbruks- och livsmedelsföretag. Om små jordbruk som verkar inom samma eller närliggande sektorer startar kooperativ kan detta göra det möjligt för dem att uppnå den kritiska massa som behövs för större investeringsprojekt, och samtidigt ställa erforderliga garantier till banker och investerare. Europeiska unionens program Phare och Ispa underlättade i viss mån tillgången till kapital. För att beakta de kollektiva tillvägagångssättens betydelse lämnas inom föranslutningsinstrumentet Sapard och anslutningsfördraget särskilt stöd till grupper av jordbruksproducenter, exempelvis kollektiv.

Kommissionen anser att jordbrukskooperativ kan vara ett viktigt sätt att vidareutveckla jordbrukssektorn i de nya medlemsstaterna. Förutom att anta stödjande lagstiftning kan kommissionen tillsammans med de nya medlemsstaterna granska andra faktorer av betydelse för framgång, t.ex. solid kooperativ affärsverksamhet, god företagsledning, samarbete mellan kooperativ och framför allt hur man skall få ungdomar delaktiga i utveckling och ledning av kooperativ. Dessutom kan en koppling mellan politik för inkomststöd och utbildning undersökas. En högutbildad, ung lantbrukargeneration skulle innebära en stor vilja till nyskapande och risktagande inom jordbrukskooperativ och genom diversifiering av jordbruksföretag.

Ett sista övervägande är att tjänsteleverantörer ofta saknas på landsbygden i de nya medlemsstaterna. Främjandet av marknadsförings- och inköpskooperativ kan bidra till att avhjälpa denna brist, samtidigt som kooperativen får nya möjligheter inom andra tjänster än jordbrukstjänster som tidigare tillhandahölls av det allmänna, såsom hälso- och sjukvård, barn- och äldreomsorg och "sociala kooperativ" med olika allmännyttiga mål.

Åtgärd 12. Kommissionen kommer förutom åtgärderna 1 och 2 att försöka se till att kooperativens särskilda bidrag till jordbrukets utveckling i de nya medlemsstaterna utnyttjas mer inom de relevanta gemenskapsprogrammen.

4.2. Landsbygdsutveckling och regional utveckling

Eftersom kooperativ är medlemsorganisationer är de rotade i det lokala samhället. De bidrar till att bevara lokala arbetstillfällen och tillhandahålla lokala tjänster mot en bakgrund av ekonomisk globalisering. De som anlitar ett kooperativs tjänster, oavsett om de är producenter, konsumenter eller arbetstagare, tenderar att vara geografiskt stabila. Sådana starka lokala rötter kan vara ett effektivt motmedel mot avfolkningen av landsbygden och bidra till utvecklingen av fattigare regioner och orter. Medlemsstaterna uppmanas att allvarligt överväga de lokala kooperativens positiva betydelse i regioner, avlägsna områden och fattiga stadsområden, när de utformar politiska insatser till stöd för ekonomiskt eftersatta områden.

4.3. Sysselsättningsskapande kooperativ inom den sociala ekonomin

Ett kooperativs prestanda mäts inte främst genom avkastning på investerat kapital utan genom de tjänster det tillhandahåller till sina medlemmar. Kooperativens förmåga att drivas på självkostnadsbasis gör det möjligt för många personer som annars inte skulle ha tillgång till arbetsmarknaden att grunda och driva kooperativ. Kooperativen kan därför verkningsfullt integrera utslagna grupper i arbetslivet och samhället och på köpet också ge dem erfarenhet av företagande och ansvar i ledande befattning. Genom att tillhandahålla företagsamma lösningar på otillfredsställda ekonomiska och sociala behov, i synnerhet där offentliga och privata initiativ saknas, kan kooperativ skapa arbetstillfällen och uthållig, solidarisk tillväxt utan att nettovinsten måste distribueras till medlemmarna (social ekonomi): på så sätt bidrar de till arbetsmarknadens flexibilitet. Kooperativ brukar därför ofta betecknas som en del av den "sociala ekonomin" tillsammans med andra former av solidariska sammanslutningar såsom ömsesidiga bolag, föreningar och stiftelser. Många myndigheter har betecknat kooperativ inom den sociala ekonomin som ett effektivt sätt att främja en balanserad och solidarisk tillväxt [21]. Inom åtgärd 7 kommer kommissionen att verka för att kooperativens särskilda förmåga att skapa arbetstillfällen erkänns och vidareutnyttjas inom gemenskapens relevanta politiska insatser och program, t.ex. programmet Equal, som stöder ett antal kooperativa projekt inom den sociala ekonomin inom temat för entreprenörskap.

[21] Rådets beslut nr 2002/177/EG av den 18 februari 2002 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik 2002, EGT L 60, 1.3.2002, s. 60. I riktlinje 11 i den europeiska sysselsättningsstrategin för 2002 sägs att medlemsstaterna skall "[f]rämja åtgärder som ökar en konkurrenskraftig utveckling och som stärker förmågan inom den sociala ekonomin att skapa fler arbetstillfällen samt att höja deras kvalitet, särskilt tillhandahållandet av varor och tjänster för behov som ännu inte har tillgodosetts på marknaden. Dessutom bör de utreda vilka eventuella hinder det finns för dessa åtgärder och sträva efter att undanröja dessa hinder."

5. Slutsatser

Kooperativ har en stark tradition som går tillbaka ända till den industriella revolutionen, men de bör inte därför betraktas som en kvarleva från 1800-talet. Idag är kommissionen medveten om att den rika mångfalden av företagsformer i EU är en viktig faktor för EU:s ekonomi. Kooperativen är moderna och dynamiska företag med stora möjligheter. Kooperativ står för 83 % av den nederländska jordbruksproduktionen, 50 % av Frankrikes och 37 % av Cyperns banktjänster, 35 % av den finska livsmedelshandeln, 21 % av den spanska hälso- och sjukvården och 60 % av Sveriges skogsbruk. Kommissionen kommer därför att stödja främjande och utveckling av de kooperativa företagen i Europeiska unionen och i kandidatländerna. Trots det förblir de kooperativa företagens utveckling främst en fråga där medlemsstaterna är behöriga. Om de mål som anges i detta meddelande skall uppnås, måste därför medlemsstaterna och kandidatländerna medverka aktivt.

De åtgärder som skisseras i detta meddelande omfattar åren 2004-2008. I slutet av den perioden kommer de framsteg som gjorts mot de mål som anges i meddelandet att utvärderas i samarbete med alla berörda parter. På grundval av utvärderingen kommer beslut att fattas om vilka initiativ som bör tas.