Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

Gemenskapsinitiativets syfte

Mjukvaruutveckling är en verksamhet som har växt stadigt under senare år. Den har påverkat hela Europas näringsliv kraftigt och bidragit väsentligt till BNP och sysselsättningen. 1998 var värdet på Europas mjukvarumarknad 39 miljarder euro [1]. I en undersökning som nyligen genomförts av Datamonitor [2] slår man fast att arbetstillfällena i mjukvarubranschen i Västeuropa kommer att stiga med mellan 24 % och 71 % under åren 1999 till 2003, i genomsnitt med 47 % per år. Vidare förväntas varje arbetstillfälle i mjukvarubranschen skapa 2-4 jobb i ekonomin nedströms och 1 jobb i ekonomin uppströms.

[1] Jfr. undersökning av Booz Allen & Hamilton för ekonomiministeriet i Nederländerna, The Competitiveness of Europe's ICT Markets, mars 2000, s. 10.

[2] Packaged software in Western Europe: The economic impact of the packaged software industry on the combined economies of sixteen European countries, september 2000 Datamonitor, London

Branschens framtida tillväxtpotential och därmed dess inverkan på ekonomin blir ännu större på grund av näthandelns växande betydelse för det Internetbaserade kunskapssamhället. Dagens mjukvaruindustri har nått en mognad som gör att ytterligare förbättringar i programprodukterna blir allt svårare och allt dyrare att åstadkomma, samtidigt som dessa produkter mycket enkelt kan kopieras.

Patent är ett viktigt medel för att skydda tekniska uppfinningar i allmänhet. Den grundprincip som patentsystemet är byggt på har visat sig effektiv när det gäller alla typer av uppfinningar som hitintills kunnat patentskyddas i Europeiska gemenskapens medlemsstater. Patentskyddet fungerar som ett incitament att investera tid och pengar, och den stimulerar sysselsättningen. Samhället som helhet drar också nytta av att uppfinningar publiceras, eftersom det leder till tekniska framsteg som andra uppfinnare kan bygga vidare på.

Rådande rättsläge när det gäller patentskydd för datorrelaterade uppfinningar [3] är tvetydigt, vilket innebär att det saknas rättslig förutsägbarhet. Trots att datorprogram i sig inte är patenterbara enligt patentlagarna i medlemsstaterna och europeiska patentkonventionen (EPC) [4] har tusentals patent på datorrelaterade uppfinningar utfärdats av europeiska patentverket (EPO) och av nationella patentverk. Bara från EPO kommer över 20 000 sådana patent. Många av patenten är på informationsteknikens kärnområden, dvs. digital bearbetning av data eller identifiering, visning och lagring av data. Andra gäller sådana teknikområden som fordonsteknik eller mekanik, t.ex. programstyrda processorer.

[3] För definition av begreppet, se artikel 1.

[4] Münchenkonventionen. Den trädde i kraft den 7 oktober 1977. Alla 15 EU-länderna samt Cypern, Liechtenstein, Monaco, Schweiz och Turkiet är anslutna.

Det regelverk som lägger fast villkoren för att utfärda sådana patent är i stort sett identiskt från land till land, men praxis i domstolarna och i förvaltningen skiljer sig åt mellan medlemsstaterna. I synnerhet skiljer sig praxis i EPO:s besvärsinstanser från den som tillämpas i medlemsstaternas domstolar. Detta betyder alltså att en datorrelaterad uppfinning kan erhålla patentskydd i en medlemsstat och förvägras samma skydd i en annan, vilket får direkta och negativa effekter på den inre marknadens goda funktion [5].

[5] Se nedan för närmare uppgifter om skillnaderna.

Detta direktiv angriper dessa förhållanden genom att harmonisera de nationella patentlagarna när det gäller patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar och genom att skapa tydligare regler för patenterbarhet.

Bakgrund: Kommissionens rådfrågningar

Efter rådfrågningen som följde på grönboken om gemenskapspatentet och patentsystemet i Europa [6] från 1997 utpekades i början av 1999 patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar som ett prioriterat område där Europeiska kommissionen borde vidta åtgärder utan dröjsmål [7]. Ett direktiv som harmoniserade medlemsstaternas lagar på området ansågs kunna undanröja mångtydighet och bristande rättslig säkerhet. Vidare framhölls att de stater som är anslutna till europeiska patentkonventionen (EPC) parallellt med de föreslagna åtgärderna på gemenskapsnivå borde verka för att artikel 52.2 c i EPC ändras, särskilt genom att stryka datorprogram från listan över icke patenterbara uppfinningar.

[6] Främjande av innovation genom patent - Grönbok om gemenskapspatentet och patentsystemet i Europa KOM(1997) 314 slutlig, 24 juni 1997.

[7] Främjande av innovation genom patent - Uppföljning av grönboken om gemenskapspatentet och patentsystemet i Europa KOM (1999) 42 slutlig, 5 februari 1999.

Efter 1999 tog den allmänna debatten fart och blev mer intensiv. Delar av det europeiska näringslivet kom med upprepade krav på snabba åtgärder inriktade på att undanröja tvetydighet och rättslig osäkerhet kring patenterbarheten för datorrelaterade uppfinningar, medan de som utvecklar och använder mjukvara byggd på öppen källkod tillsammans med många av de små och medelstora företagen uttryckte växande oro inför planerna på programvarupatent.

Den 19 oktober 2000 inledde Europeiska kommissionen ett sista rådslag, där den breda allmänheten och medlemsstaterna inbjöds att lämna synpunkter på basis av ett underlag som lades ut på Internet [8].

[8] The patentability of computerimplemented inventions, rådfrågningsunderlag från GD Inre marknaden (19 oktober 2000). Underlaget kan laddas ned från http://europa.eu.int/comm/internal_market/en/indprop/softpaten.htm.

Rådfrågningsunderlaget hade en tvådelad uppläggning. Till att börja med ställdes den grundläggande frågan om huruvida det fanns något behov över huvud taget av harmoniseringsåtgärder på gemenskapsnivå, och om denna fråga besvarades jakande, vilken nivå som vore lämplig rent allmänt. Därefter följde en ganska utförlig beskrivning av rådande praxis i EPO, åtföljd av förslag på ett antal mycket specifika element i en eventuell harmonisering på i stort sett denna status quo-nivå.

Rådfrågningen gav ca 1 450 svar, vilka bearbetades av en uppdragstagare, vars rapport har offentliggjorts [9].

[9] Se http://europa.eu.int/comm/internal_market/en/indprop/softpatanalyse.htm.

En tveklös slutsats av svaren är att det finns mycket starka krav på åtgärder. Nu rådande läge med dess brist på tydliga gränser för vad som är patenterbart upplevs ha starkt negativ effekt på branschen. Men när det gäller vilka åtgärder som borde vidtas gick åsikterna kraftigt isär mellan dem som vill ha stränga gränser för mjukvarurelaterade patent (eller totalförbud) och dem som stödjer harmonisering på i stort sett status quo, dvs. där dagens praxis i EPO ligger.

De flesta enskilda som svarade var anhängare till öppen källkod, men deras åsikter sträckte sig från motstånd mot all patentering av programvara till den inställning som Eurolinux Alliance företräder "officiellt", dvs. motstånd mot patent för mjukvara som körs på datorer avsedda för allmänt bruk. Sådana bidrag som gav generellt stöd åt den inställning som fördes fram i rådfrågningsunderlaget kom å andra sidan ofta från organisationer på region- eller branschnivå som företrädde stora grupper av företag i alla storlekar, t.ex. UNICE (den europeiska industri- och arbetsgivarorganisationen, Union of Industrial and Employer's Confederations of Europe), EICTA (den europeiska IT-industriorganisationen, European Information and Communications Technology Industry Association) och den europeiska IT-tjänsteorganisationen (European IT Services Association). Där fanns också enskilda stora organisationer, andra industrisammanslutningar och fackmän på området immaterialrätt. Trots att svaren i denna kategori således var mycket färre i antal än de som stödde öppen källkod, så verkar det stå helt klart att om man jämför ekonomisk tyngd, vari ingår arbetstillfällen och investeringsvilja, slår pendeln över mot harmonisering enligt de linjer som presenteras i rådfrågningsunderlaget.

Vidare lät kommissionens GD Näringsliv göra en undersökning med särskild inriktning på de små och medelstora företagen [10]. Målsättningen var att ta reda på hur små och medelstora företag som arbetar med att utveckla mjukvara hanterar immaterialrättsliga frågor. Ett viktigt syfte var att ta fram ett informationshäfte om olika sätt att skydda uppfinningar. Undersökningen bedrevs huvudsakligen som skrivbordsarbete, men kompletterades med en enkät bland ett antal europeiska små och medelstora mjukvaruföretag som valdes ur olika källor. Tolv av företagen svarade på enkäten. Ett litet antal stora europeiska mjukvaruföretag involverades också i enkäten, liksom en grupp offentliga forskningsorganisationer.

[10] Patent protection of computer programmes (Kontrakt nr INNO-99-04). Rapporten kan laddas ner från ftp://ftp.ipr-helpdesk.org/softstudy.pdf. En kompletterande handledning om rättsligt skydd för mjukvaror för små och medelstora företag kan nedladdas från följande adress: ftp://ftp.ipr-helpdesk.org/software.pdf.

De små och medelstora företag som svarade föreföll generellt förhållandevis omedvetna om patent som ett sätt att skydda produkter. Patentskydd upplevdes som komplicerat, dyrt och svårt att hävda för små organisationer och därmed mindre användbart än upphovsrätt eller informella typer av skydd. Det fanns inte heller någon större insikt om möjligheten att använda patent som en källa till teknisk information. Resultaten understryker behovet av att göra de små och medelstora företagen mer medvetna och ställer krav på såväl patentombud som personal på verk och förvaltningar.

Kommissionen har undersökt hur långtgående harmonisering av nationella patentlagar om datorrelaterade uppfinningar skulle kunna påverka innovation och konkurrens, både i Europa och internationellt, samt europeiskt näringsliv, även näthandel. Man har också tittat på eventuella effekter på små och medelstora företag samt på utveckling och spridning av fri programvara, dvs. byggd på öppen källkod. Därvid beaktades särskilt resultaten av en undersökning om vilken ekonomisk verkan patenterbarhet för datorprogram får liksom resultaten av andra relevanta ekonomiska undersökningar [11]. När det gällt att ange krav för patenterbarhet har kommissionen särskilt granskat systemen hos EU:s viktigaste handelspartner, främst USA och Japan. I detta sammanhang har även de patent som utfärdas i USA på datorrelaterade affärsmetoder beaktats, främst dem med koppling till näthandel. Patent på affärsmetoder är en fråga som diskuteras livligt i industriländerna.

[11] The Economic Impact of Patentability of Computer Programs (texten kan laddas ner från http://europa.eu.int/comm/internal_market/en/indprop/studyintro.htm). Undersökningen gjordes av Intellectual Property Institute, London, på uppdrag av kommissionen och blev klar i mars 2000.

Internationell konkurrens: Rättsläget i USA och Japan

För att skapa rättvisa spelregler mellan Europa och USA när det gäller skydd av datorrelaterade uppfinningar skulle man ha kunnat bredda möjligheterna till skydd och bringa europeisk patentlag till större överensstämmelse med lagen i USA. En möjlighet hade kunnat vara att medge patenterbarhet för datorrelaterade affärsmetoder.

Skillnaden mellan USA och Europa och mellan USA och Japan är att det i Europa krävs att uppfinningen utgör ett tekniskt bidrag. I Japan finns en grundtes, som traditionellt har tolkats på ett liknande sätt: uppfinningen skall vara en mycket avancerad tillämpning av tekniska idéer som härrör ur en naturlag. I USA skall uppfinningen helt enkelt höra till teknikens område, men det krävs inget tekniskt bidrag. Omständigheten i sig att uppfinningen använder en dator eller en programvara gör att den hör till teknikens område och det räcker att den därutöver åstadkommer ett "nyttigt, konkret och påtagligt resultat". Att det i USA inte krävs något tekniskt bidrag betyder att inskränkningarna när det gäller patentering av affärsmetoder (bortsett från kraven på nyhet och uppfinningshöjd) är försumbara [12].

[12] Efter beslutet i U.S. Court of Appeals for the Federal Circuit den 23 juli 1998, i målet State Street State Street Bank & Trust Co. v. Signature Financial Group, Inc., 149 F.3d 1368, har patentansökningar på affärsmetoder rakat i höjden.

Verkan av patenterbarhet för mjukvarurelaterade uppfinningar på innovation, konkurrens och på näringslivet

I ovannämnda undersökning (se fotnot 11) används USA som undersökningsobjekt. Enligt undersökningen har "patenterbarhet för mjukvarurelaterade uppfinningar hjälpt amerikanska programvaruföretag, särskilt de små och medelstora företagen och programutvecklingsföretagen, att växa och bli större eller t.o.m. stora företag" [13]. Även i Europa blir programutvecklingsföretagen alltmer benägna att använda patent i samband med finansiering eller licensiering [14]. Det viktigaste skyddstypen bakom mjukvaruföretagens tillväxt är dock upphovsrätten.

[13] Se undersökning, s. 5.

[14] Ibid., s. 3.

Men undersökningen behandlar också riskerna med patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar i USA. Först redogör man för förekomsten av s.k. "uppenbart ogiltiga patent" (särskilt för näthandel), dvs. patent på uppfinningar som antingen inte är nya eller saknar uppfinningshöjd. För det andra finns det en risk för att patent på datorrelaterade uppfinningar kan stärka de stora aktörernas marknadsposition. Och för det tredje drar patent på smärre innovationer, som är typiska för mjukvaruindustrin, med sig kostnader för att ta reda på namn på patentinnehavare och förhandla om licenser. Men i undersökningen fastställs att det trots allt inte går att visa att dessa nackdelar skulle väga tyngre än de positiva effekterna av patenterbarhet på datorrelaterade uppfinningar i USA. Vidare framförs uppfattningen att Europa kan vara bättre rustat att möta negativa bieffekter än USA, när det i undersökningen står att "vår styrka är att ha såväl besvärsförfaranden som möjligheten att kunna lämna synpunkter på uppfinningars patenterbarhet till EPO utan att behöva betala för besvärsförfaranden". Detta är viktiga rättsmedel som borgar för patentkvalitet och som inte finns i USA.

Vidare framhålls att vi i Europa måste slå vakt om en betryggande nivå på granskningsarbetet, särskilt när det gäller uppfinningshöjd, för att motverka ogiltiga patent [15]. Det bör tilläggas att det granskningsarbete som bedrivs särskilt på EPO är allmänt erkänt. Slutligen finns det enligt undersökningen "inga bevis för att europeiska fristående programutvecklingsföretag påverkats negativt av stora företags, eller andra programutvecklares, patentinnehav" [16].

[15] Ibid., s. 5 och följande.

[16] Ibid., s. 3.

Enligt undersökningen är ett möjligt harmoniseringsalternativ att "bibehålla status quo (definierad enligt praxis i EPO), vilket innebär strykning av "datorprogram" såsom uteslutna "i sig". Detta skulle, anser författarna, inte leda till något annat än den visserligen viktiga effekten att de små och medelstora företagen samt de fristående programutvecklarna skulle bli mindre benägna att betrakta programvarurelaterade uppfinningar som omöjliga att patentera." [17] Å andra sidan "vilar ingen åtgärd för att stärka mjukvaruföretagens immaterialrättsliga skydd på solida ekonomiska bevis" [18].

[17] Ibid., s. 8.

[18] Ibid., s. 36.

Nuvarande rättsläge gällande artikel 52 punkterna 1 och 2 i europeiska patentkonventionen (epc)

Det grundläggande kravet på "teknisk karaktär"

Enligt de allmänna kraven i artikel 52 punkterna 1-3 i EPC, vars innehåll återfinns i medlemsstaternas patentlagar, skall alla patenterbara uppfinningar vara nya, ha uppfinningshöjd och kunna tillgodogöras industriellt.

I artikel 52.2 i EPC definieras datorprogram "i sig" som icke-uppfinningar och därmed undantagna från det patenterbara området.

EPO:s besvärskammare har hävdat att ett grundläggande krav på alla uppfinningar är att de skall ha teknisk karaktär. Parallellt gäller enligt artikel 27.1 i TRIPS-avtalet att det skall gå att erhålla patent på alla teknikområden. Följaktligen har EPO:s besvärskammare och domstolar i medlemsstaterna fastslagit att datorrelaterade uppfinningar kan betraktas som patenterbara när de har teknisk karaktär, dvs. när de tillhör ett teknikområde. Undantaget enligt artikel 52.2 anses således inte vara tillämpligt på datorrelaterade uppfinningar som uppfyller detta villkor, eftersom de då inte betraktas som datorprogram "i sig". Undantaget av datorprogram har faktiskt av EPO:s besvärskammare tolkats som giltigt för datorrelaterade uppfinningar utan teknisk karaktär [19].

[19] Computer program product I och II, T1173/97 av den 1.7.1998, 1999 OJ EPO [609] och T0935/97 av den 4.2.1999, [1999] R.P.C. 861. I stort samma skäl anges i bägge fallen.

När det gäller att avgöra vilka datorrelaterade uppfinningar som kan anses ha "teknisk karaktär" kan man dra slutsatsen av det nyligen avgjorda målet Controlling pension benefits system [20] att alla program som körs i en dator definitionsmässigt är tekniska (eftersom datorn är en maskin) och därmed tar sig förbi den knepiga frågan om huruvida de är "uppfinningar" eller inte.

[20] Controlling pension benefits system/PBS T-0931/1995 beslut av den 8.09.2000.

Liknande överväganden har EPO:s besvärskammare tillämpat på andra företeelser som enligt artikel 52.2 är undantagna "i sig", t.ex. "metoder för affärsverksamhet", "framläggande av information" eller "konstnärliga skapelser". Uppfinningar med koppling till något av detta har således också bedömts vara patenterbara om de har teknisk karaktär.

Med avseende på hur uppfinningen beskrivs i patentkraven anförde kammaren i målet Computer program product I & II [21] att om ett program på en bärare har förmåga att åstadkomma en teknisk effekt när det laddas och körs på en dator, bör programmet i sig kunna medges skydd och inte vara undantaget från patenterbarhet. Detta har tolkats som liktydigt med att ett sådant program kan patenteras antingen i sig eller som en registrering på en bärare eller som en signal (dvs. lagrad som fil på ett minnesmedium eller nerladdad från Internet).

[21] Se ovan fotnot 19. Se också mål T1002/92 där EPO:s besvärskammare framförde denna kritik för första gången.

Algoritmer

Ordet "algoritm" kan i mycket vid betydelse uppfattas som varje typ av utförlig åtgärdssekvens avsedd att åstadkomma ett visst resultat. I denna betydelse kan det självklart användas för både tekniska och icke-tekniska processer.

Att en algoritm föreligger är inte i sig någon användbar bedömningsgrund när man vill skilja patenterbara företeelser från icke patenterbara. En algoritm kan utgöra grunden för antingen en datorrelaterad uppfinning eller en uppfinning i förbindelse med en vanlig (mekanisk, elektrisk etc.) maskin eller det förfarande maskinen skall utföra. Den enda skillnaden är att datorprogrammet körs genom instruktioner till datorn och en vanlig maskin körs med hjälp av dess (mekaniska, elektriska etc.) delar.

En abstrakt algoritm kan uttryckas som en rent logisk sekvens utan någon som helst hänvisning till konkreta ting. En sådan algoritm kan användas praktiskt i många olika sammanhang på vitt skilda områden, och kanske användas till att åstadkomma olika resultat. Följaktligen kommer en algoritm, sedd som teoretisk enhet fristående från ett fysiskt sammanhang, för vilket man således inte kan uttala sig om dess eventuella effekter, inte att anses ha någon teknisk karaktär och inte att uppfattas som en patenterbar uppfinning.

Av ovan sagda följer att en abstrakt algoritm inte kan beläggas med ensamrätt. Enligt vedertagen uppfattning om hur ett patentskydd fungerar kan ett patent på en uppfinning som bygger på en viss algoritm inte åberopas mot andra tillämpningar baserade på samma algoritm.

Patent och upphovsrätt är kompletterande skydd

Ett patent skyddar en uppfinning enligt vad som specificeras i patentkraven, vilka sätter exakta gränser för det beviljade skyddet [22]. Den som har patent på en datorrelaterad uppfinning får alltså hindra tredje man från att använda programprodukter som gör bruk av uppfinningen (såsom definierad i kraven). Denna princip gäller även om det är möjligt att hitta olika sätt att åstadkomma detta genom att använda program med käll- eller objektkod som skiljer sig från varandra och som skulle kunna vara skyddad parallellt genom fristående upphovsrättigheter utan ömsesidigt intrång [23].

[22] Kraven skall tolkas mot bakgrund av beskrivningen och ritningarna som hör till uppfinningen. Jfr., t.ex., artikel 69.1 i EPC.

[23] Enbart detta innebär inte att uppfinningen blir känd; se, t.ex., EPO Guidelines for Substantive Examination, C-II, 4.14a.

Å andra sidan beviljas ett upphovsrättsligt skydd enligt direktiv 91/250/EEG om rättsligt skydd för datorprogram [24] för den speciella utformning ett visst datorprogram har, de idéer eller principer som datorprogrammet eller delar av det, även gränssnitten, bygger på är däremot inte skyddade. Ett datorprogram kan tillerkännas upphovsrättsligt skydd när det har en egen originell utformning i den meningen att det framstår som upphovsmannens personliga skapelse. I praktiken betyder detta att upphovsrätten gäller för käll- eller objektskoden uttryckt på vilket sätt som helst, men den gäller inte för de idéer eller principer som käll- eller objektskoden i programmet bygger på. Ett upphovsrättsligt skydd förbjuder kopiering av stora delar av käll- eller objektskoden men reser inget hinder mot att samma idéer eller principer förverkligas på något annat sätt med någon annan käll- eller objektskod. Det skyddar inte heller mot att ett identiskt eller väsentligen identiskt program utvecklas av någon som inte känner till det upphovsrättsliga skyddet.

[24] Lagen om upphovsrätt, när det gäller datorprogram, harmoniserades på gemenskapsnivå med detta direktiv, rådets direktiv av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram (91/250/EEG), [17.5.1991] EGT L 122, s. 42. Se kommissionens rapport om genomförandet och effekterna av direktiv 91/250/EEG, KOM(2000) 199 slutlig, 10.4.2000.

Patent och upphovsrätt kan alltså ge ett kompletterande skydd för samma program. Skyddet kan också fungera överlappande om den som utnyttjar ett visst program eventuellt både gör intrång i det upphovsrättsliga skyddet av koden och i patentet som skyddar de underliggande idéerna och principerna.

Direktiv 91/250/EEG innehåller särbestämmelser (artikel 5 och 6) som innebär att vissa handlingar som normalt utgör intrång i upphovsrätten under vissa omständigheter är tillåtna. Till dessa undantag hör åtgärder vidtagna för att undersöka de idéer och principer som programmet bygger på samt för att reproducera eller omvandla koden om det krävs för att uppnå god samfunktion med ett annat på fristående väg framtaget program. En licensierad användare får vidare lov att göra en säkerhetskopia.

Sådana bestämmelser är berättigade och nödvändiga på det upphovsrättsliga området eftersom upphovsrätten ger upphovsmannen oinskränkt rätt att hindra andra från att göra kopior av det skyddade verket. Allt det som nämns ovan innebär att göra kopior och skulle därmed betraktas som intrång om det inte hade funnits undantag. Å andra sidan omfattar patentlagarna i medlemsstaterna, som visserligen inte är helt harmoniserade, sällan privat bruk eller bruk utan vinstsyfte och i allmänhet inte heller användning i experimentsyfte med anknytning till uppfinningens ämnesområde. Det är inte heller troligt att en säkerhetskopia som görs inom ramen för tillåtet utnyttjande av ett patent på en programmerad dator eller en programkörning uppfattas som intrång. Således, beroende dels på skillnader i skyddsomfång mellan patentskydd och upphovsrättsligt skydd, dels på undantagens art, bör ett patent på en datorrelaterad uppfinning inte störa det manöverutrymme som medges programutvecklingsbolag enligt lagen om upphovsrätt på grundval av bestämmelserna i direktiv 91/250/EEG. När det för övrigt gäller sådan verksamhet som att utveckla samfungerande program borde ett krav på att alla patent skall publiceras underlätta för dem som försöker anpassa ett program till ett annat, som fanns före det med patenterade inslag (krav på publicering har ingen motsvarighet i upphovsrätten). Det bör slutligen nämnas att om patenträttigheter missbrukas kan man tillgripa tvångslicensiering som ett motmedel samt eventuellt pröva konkurrenslagen. I skäl 18 och artikel 6 hänvisas explicit till bl.a. bestämmelserna om dekompilering och samverkansförmåga i direktiv 91/250/EEG.

Nyttan av gemenskapsharmonisering av de nationella lagarna och rättslig grund för ingreppet

Europeiska patent meddelas av EPO. Detta innebär att det finns en enhetlig uppsättning regler i ett centralt tillämpat förfarande, enligt vilka de europeiska patenten, när de väl meddelats, bringas att lyda under den nationella patentlagen i vart och ett av de länder där de sätts i kraft. De grundläggande nationella lagarna om patenterbarhet överensstämmer i allt väsentligt både mellan länderna och med bestämmelserna i EPC, men tolkningsrätten - både när det gäller verkan av ett europeiskt patent och ett nationellt patent - tillkommer de nationella domstolarna. De kan visserligen ta hänsyn till avgöranden i EPO:s besvärsinstanser (och till beslut i andra medlemsstaters domstolar), men de är inte tvungna att följa dem, och i händelse av klar konflikt, har de kanske inte något annat val än att följa bindande tidigare rättspraxis enligt deras egen rättstradition. Detta kan leda till, och har också lett till, skillnader i tolkningen av EPC och, följaktligen, i skyddsomfånget för vissa klasser av uppfinningar.

Det mesta av den rättspraxis som idag finns i medlemsstaterna på området datorrelaterade uppfinningar kommer från Tyskland och Förenade kungariket. Det är anmärkningsvärt att besluten bara i dessa två skiljer sig åt på viktiga punkter som rör de villkor som skall gälla för att meddela patent (definitionen av patenterbart material). Detta visar tydligt att domstolarna i andra medlemsländer, i ett läge utan harmoniserande rättsregler, mycket väl skulle kunna komma fram till kraftigt divergerande ståndpunkter om och när de stöter på fall på området som måste avgöras. Då kommer patenthavare och den del av allmänheten som använder patenterbart material att sakna säker kunskap om huruvida patent som meddelats på ett visst område kan förväntas stå sig i en eventuell rättstvist.

Osäkerhet och skillnader av detta slag när det gäller rättsskydd kan dessutom få praktisk och negativ effekt på investeringsbeslut och den fria varurörligheten på den inre marknaden. Det tydligaste exemplet på detta är det fall där en produkt bedöms vara patenterbar på en medlemsstats territorium men inte på en annans. De konkurrensförhållanden som gäller för innovativa produkter kommer i detta läge att vara radikalt annorlunda beroende på huruvida de är skyddade eller inte, eftersom olicensierade kopior kommer att hindras från att röra sig över gemenskapens inre gränser från medlemsstater där inget skydd medges till dem där ett sådant skydd finns. Företag som söker lämplig placering för utvecklingsanläggningar eller som överväger att gå in på nya marknader kommer troligen också att påverkas av hur de bedömer utsikterna för att därvarande domstolar ger datorrelaterade uppfinningar skydd.

Man bör vidare hålla i minnet att patent kan meddelas nationellt, utan någon omväg över EPO. De ovan anförda argumenten om skillnader mellan nationella lagar gäller också i detta fall, men därtill kommer den omständigheten att ansökningarna kommer att behandlas och bifallas uteslutande enligt nationell lag. Det betyder att t.o.m. det likriktande inflytandet från EPO i egenskap av exklusiv meddelande myndighet faller bort, och följden kan bli att delar av samma "patentfamilj" i olika länder (dvs. patent som rör samma uppfinning och anknyter till en gemensam ursprunglig tillämpning) redan inledningsvis tillerkänns olika skyddsomfång.

När det gäller specifika skillnader mellan den rättspraxis som domstolarna i Förenade kungariket tillämpar och den som tillämpas av EPO:s besvärskammare, så rör de tolkningen av reglerna om vad som är undantaget från patentering. Enligt rättspraxis i Förenade kungariket (i motsats till rättspraxis vid EPO) är en datorrelaterad uppfinning som består av t.ex. en affärsmetod eller en mental handling inte patenterbar även om den innebär ett tekniskt bidrag (enligt definitionen i detta direktiv). Detta åskådliggörs av målet Merrill Lynch [25], för affärsmetoder, och av målet Raytheon Co's Application [26], för mentala handlingar.

[25] [1989] RPC 569.

[26] [1993] RPC 427, vilket bekräftar Wang Laboratories Inc's Application [1991] RPC 463.

Det antogs vidare att tysk rättspraxis inte uteslöt patenterbarhet för affärsmetoder med tekniska inslag men utan något tekniskt bidrag [27]. En sådan tolkning hade öppnat dörren för en väsentlig breddning av det patenterbara området i denna riktning. Relevanta i sammanhanget är t.ex. målen "Automatisk säljstyrning" [28] och Speech Analysis Apparatus [29]. Nyligen klargjorde Bundesgerichthof sin ståndpunkt [30] genom att bekräfta att rätt inställning är den som EPO:s besvärskammare och detta direktiv företräder, nämligen att ett nytt tekniskt bidrag är en väsentlig förutsättning för uppfinningshöjd, men exemplet visar tydligt att det finns en risk för att rättspraxis utvecklar lagen i en sådan riktning att följden blir stora skillnader i det patenterbara områdets omfattning på nationell nivå.

[27] Jfr. på denna punkt Nack, Ralph, Sind jetzt computerimplementierte Geschäftsmethoden patentfähig* - Analyse der Bundesgerichtshof-Entscheidung "Sprachanalyseeinrichtung", [2000] GRUR Int. 853.

[28] [1999] GRUR 1078.

[29] [2000] GRUR 930.

[30] Mål X ZB 16/00 (beslut i högsta domstolen i Tyskland, Bundesgerichthof (BGH), utfärdat den 17 oktober 2001).

Till skillnaderna när det gäller bedömningen av vad som är patenterbart kommer osäkerhet med hänsyn till vilken typ av krav som är godkända. Förenade kungarikets patentverk skyndade sig att meddela [31] att man godkänner programproduktkrav av den typ som godkändes i två avgöranden från EPO:s besvärskammare, nämligen Computer program product I and II, och samma inställning bekräftades nyligen i tysk domstol [32], men övriga medlemsstater har ännu inte följt efter.

[31] Se praxis vid patentverket i Storbritannien enligt not av den 19.4.1999 (finns på patentverkets webbsida http://www.patent.gov.uk/patent/notices/practice/computer.htm).

[32] Mål X ZB 16/00 (se ovan). BGH underkände ett tidigare avgörande i den federala patenträtten (Bundespatentgericht), enligt vilket ett krav på en bärare som bara innehöll ett datorprogram inte var godkänt. I och med detta förefaller BGH ha godtagit praxis i EPO implicit, dvs. att tillåta krav på endast datorprogram på villkor att programmet åstadkommer ett tekniskt bidrag när det kombineras med en dator.

Vald ansats

Mot bakgrund av kommissionens slutsatser när det gäller hur datorrelaterade uppfinningar påverkar innovation, konkurrens och det europeiska näringslivet tror kommissionen att direktivet kommer att harmonisera skyddet för datorrelaterade uppfinningar, utan att dra med sig någon plötslig förändring i den rättsliga behandlingen, och särskilt inte någon breddning av patenterbarheten för datorprogram "i sig". En viktig säkerhetsmekanism tillhandahålls genom artikel 5 som stadgar att kommissionen inom tre år efter det att direktivet trätt i kraft skall rapportera om verkan av datorrelaterade uppfinningar på innovation till Europaparlamentet och rådet. Med stöd av erfarenheterna efter genomförandet av direktivet och från den särskilda panelens rapporter får kommissionen överväga att föreslå ändringar i direktivet.

Samtidigt som patentsystemet måste anpassas kontinuerligt så att det går att skydda uppfinningar på nya teknikområden bör all sådan utveckling vara baserad på det europeiska patentsystemets allmänna historiska grundsatser. Enligt dessa gäller särskilt att en uppfinning för att vara patenterbar måste utgöra ett tekniskt bidrag till teknikens ståndpunkt.

Med detta i åtanke anser kommissionen att gemenskapen, åtminstone i nuvarande skede, bör avstå från att bredda möjligheterna att patentskydda datorrelaterade uppfinningar genom att t.ex. bortse från kravet på tekniskt bidrag. Att slå in på den vägen skulle leda till patenterbarhet för datorrelaterade affärsmetoder. De amerikanska erfarenheterna på detta område är alltför färska för att det ska gå att göra någon fullvärdig bedömning av hur patent på affärsmetoder påverkar ekonomin i allmänhet och näthandel i synnerhet. Vidare finns ännu ingen enighet i USA, där vissa hävdar att sådana patent kan kväva näthandeln. Slutligen skulle en sådan harmonisering innebära att man skapade ett separat regelverk för datorrelaterade uppfinningar, utan samband med de mera allmänna principer för europeisk patentlag som alltid har krävt ett tekniskt bidrag.

Genom att upphöja kravet på tekniskt bidrag till lag bör direktivet säkerställa att patent på "rena" affärsmetoder eller mera generellt sociala processer inte beviljas, eftersom de inte uppfyller de uppställda kriterierna, däribland kravet på ett tekniskt bidrag.

På basis av ovannämnda bör det gå att ge datorrelaterade uppfinningar ett positivt inflytande på innovation och på det europeiska näringslivet i gemenskapen utan någon otillbörlig snedvridning av konkurrensen.

Patent på datorrelaterade uppfinningar är viktiga för alla programvaruföretag, även de små och medelstora. Dessa har dock ofta endast ringa eller ingen erfarenhet av patentsystemet. De föredrar därför ofta att förlita sig enkom på upphovsrätten, som skyddar utformningen av ett datorprogram som ett litterärt verk. För att de små och medelstora företagen skall kunna använda alla de möjligheter patentsystemet erbjuder måste de få lättillgänglig information om hur man erhåller patentskydd, vilka fördelar ett sådant skydd ger och vilka villkor som gäller för att ta patent på deras uppfinningar, för att licensiera dem och för att skaffa licens på andras uppfinningar. Medlemsstaterna bör undersöka om förhållandena när det gäller patent på datorrelaterade uppfinningar kräver att särskilda informations- eller utbildningsåtgärder vidtas, särskild på initiativ av respektive stats patentverk.

Den föreslagna gemenskapsåtgärden uppfyller kraven på subsidiaritet eftersom de mål som eftersträvas inte kan uppnås på nationell nivå. Medlemsstaternas praxis i domstolar och förvaltningar när det gäller datorrelaterade uppfinningar har faktiskt skiljt sig åt under många år och det finns inga tecken på att praxis kommer att konvergera utan lagstiftningsåtgärder. Skillnaderna i praxis får gränsöverskridande konsekvenser och de eftersträvade målen kan bara uppnås med gemenskapsåtgärder.

Gemenskapsåtgärden är vidare proportionell mot vad som eftersträvas. Direktivet är strikt begränsat till grundläggande regler för patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar. Så långt det går kommer patentlagen, både när det gäller processuella och materiella regler samt enligt tolkningen i inhemska domstolar, fortfarande att tillämpas och komplettera direktivet, förutsatt att den inte står i strid med direktivet.

Harmonisering och tydligare regler bör stimulera de europeiska företagen, särskilt de små och medelstora, att använda patent så att de kan utnyttja sina datorrelaterade uppfinningar optimalt.

Rättslig grund för harmoniseringen

Eftersom förslaget är inriktat på att stärka den inre marknaden genom tillnärmning av de bestämmelser i medlemsstaternas lagar eller andra författningar som rör datorrelaterade uppfinningar, föreslår kommissionen artikel 95 i EG-fördraget som rättslig grund för harmoniseringen. Den rättsliga grunden har använts tidigare när direktiv haft målsättningen att tillnärma nationella lagar om immaterialrättigheter [33]. Detta val av rättslig grund har godkänts under de förhållanden som gäller med hänsyn till patenterbarhet i Europeiska gemenskapernas domstol vid ett antal tillfällen [34], särskilt i samband med ovannämnda direktiv 98/44/EG i ett nyligen meddelat domstolsbeslut [35] där den rättsliga grunden granskades grundligt.

[33] Se t.ex. direktiv 89/104/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 11.2.1989, s. 1); direktiv 91/250/EEG om rättsligt skydd för datorprogram (EGT L 122, 17.5.1991, s. 42); direktiv 93/98/EEG om harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter (EGT L 290, 24.11.1993, s. 9) och direktiv 96/9/EG om rättsligt skydd för databaser (EGT L 77, 27.3.1996, s. 20).

[34] Se yttrande 1/94, Competence of the Community to conclude international agreements concerning services and the protection of intellectual property [15.11.1994] Rec. I-5267, och mål C-350/92 Spain v Council [13.7.1995] Rec. I-1985.

[35] C-377/98. Nederländerna mot parlamentet och rådet. Följande anfördes (punkt 18-20):

Redogörelse för direktivet artikel för artikel

Artikel 1

Detta är en okomplicerad bestämmelse som anger räckvidd för direktivet, vilket innehåller regler om patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar. Begreppet "datorrelaterad uppfinning" definieras i artikel 2.

Artikel 2

I artikeln definieras vissa begrepp som används i direktivet. En "datorrelaterad uppfinning" definieras som en uppfinning som utförs på en dator eller liknande anordning med hjälp av ett datorprogram. En följd av definitionen är att uppfinningar inom direktivets räckvidd tillåts ha en typ av "nyhet" som inte är något tekniskt kännetecken. Uttrycket "sannolikt" som används som bestämning till "nya kännetecken" innebär att regelrätt nyhet inte behöver påvisas (t.ex. med hjälp av en nyhetsgranskning) för att avgöra om en påstådd uppfinning ligger inom direktivets räckvidd. Enligt vad som anges i skäl 11 och artikel 4 skall frågan om huruvida ett "tekniskt bidrag" föreligger inte bedömas i förbindelse med nyhet utan med uppfinningshöjd. Av erfarenhet vet man att detta tillvägagångssätt i praktiken är mest ändamålsenligt.

"Tekniskt bidrag" definieras som ett för fackmannen icke uppenbart bidrag till teknikens ståndpunkt på ett teknikområde.

Artikel 3

Artikel 3, som ansluter till skäl 6, anknyter till artikel 27.1 i TRIPS-avtalet som stadgar att patent skall meddelas för alla uppfinningar, både anordningar och förfaranden, på alla teknikområden, förutsatt att de är nya, har uppfinningshöjd och går att tillgodogöra industriellt. En datorrelaterad uppfinning definieras såsom tillhörande ett teknikområde. Men en algoritm uttryckt utan hänvisning till något fysiskt sammanhang faller inte inom definitionen för "datorrelaterad uppfinning" och faller inte inom något teknikområde.

Artikel 4

I kraft av artikel 4.1 skall medlemsstaterna skydda datorrelaterade uppfinningar på samma sätt som andra uppfinningar, dvs. på villkor att kraven på nyhet, uppfinningshöjd och industriell användbarhet är uppfyllda enligt vad som sägs i artikel 52.1 i EPC.

I punkt 2 anges att en datorrelaterad uppfinning, om den skall anses ha uppfinningshöjd, måste utgöra ett tekniskt bidrag, dvs. ett för fackmannen icke uppenbart bidrag till teknikens ståndpunkt på ett teknikområde. Detta bör uppfattas som en precisering, och inte en ersättning, av definitionen i artikel 56 i EPC, där det står att en uppfinning skall anses ha uppfinningshöjd om den med hänsyn till teknikens ståndpunkt inte är uppenbar för fackmannen. Detta är i praktiken redan ett allmänt krav för alla patenterbara uppfinningar, utom att det självklart vid bedömningen av uppfinningshöjd på områden där ingenting normalt är undantaget från det patenterbara området (t.ex. mekanik), knappast finns skäl att fundera över om bidraget till teknikens ståndpunkt är tekniskt eller inte.

Således kommer en datorrelaterad uppfinning, vars bidrag till teknikens ståndpunkt inte har teknisk karaktär, att anses sakna uppfinningshöjd även om det (icke-tekniska) bidraget till teknikens ståndpunkt inte är uppenbart. Vid bedömning av uppfinningshöjd måste frågan om vad som skall inkluderas i teknikens ståndpunkt och fackmannens kunskap avgöras på grundval av vad som gäller generellt vid bedömning av uppfinningshöjd (se t.ex. EPC artikel 56 andra meningen).

Enligt artikel 4.3 skall det tekniska bidraget bedömas utifrån uppfinningen som helhet. Detta är förenligt med avgörandena från EPO:s besvärskamrar i mål Controlling Pension Benefits [36] och Koch & Sterzel [37], enligt vilka bedömningen inte får innehålla någon slags "viktning" mellan tekniska och icke-tekniska kännetecken i syfte att avgöra vilka kännetecken som bidrar mest till uppfinningens värde.

[36] Se fotnot 20.

[37] T26/86 (21.5.87) [1988] OJEPO 19.

Av ovanstående framgår att en uppfinning med aspekter som ligger i ett enligt artikel 52.2 från patenterbarhet undantaget område (t.ex. en affärsmetod) fortfarande kan vara patenterbar om ett icke uppenbart tekniskt bidrag föreligger. Men om det inte finns något tekniskt bidrag, exempelvis om bidraget till teknikens ståndpunkt består uteslutande av icke-tekniska aspekter, vilket vore fallet om bidraget till teknikens ståndpunkt bestod enkom av en affärsmetod, så finns det heller inget patenterbart material. En annan logisk följd av detta synsätt är att när en giltig patentansökan eventuellt innehåller både tekniska och icke-tekniska aspekter, så är det inte möjligt att bryta loss de icke-tekniska kännetecknen och erhålla ensamrätt på dem.

Begreppet "tekniskt bidrag" har använts i praxis vid EPO:s besvärskamrar under många år [38]. Enligt rättspraxis vid EPO kan ett tekniskt bidrag härröra från

[38] Se Vicom mål T208/84 (15.7.1986) [1987] OJEPO 14.

* det underliggande problemet som får sin lösning genom uppfinningen,

* de medel, dvs. de tekniska kännetecken som utgör lösningen på det underliggande problemet,

* de effekter som uppnås med hjälp av lösningen på det underliggande problemet,

* de tekniska överväganden som krävs för att komma på den datorrelaterade uppfinningen.

Artikel 5

I överensstämmelse med artikel 27.1 i TRIPS-avtalet måste det gå att söka patent på alla uppfinningar, oberoende om de är anordningar eller förfaranden. Enligt artikel 5 kan en datorrelaterad uppfinning patentskyddas antingen som programmerad dator eller liknande anordning (dvs. en produkt) eller som förfarande utfört av en sådan anordning.

Det bör noteras att förslaget inte följer den rättspraxis i EPO som tillåter krav på programprodukter antingen som självständig produkt eller på en bärare, eftersom detta skulle kunna uppfattas som att man tillät patent på datorprogram "i sig".

Artikel 6

I artikel 6 tryggas uttryckligen fortsatt tillämpning av bestämmelserna om dekompilering och samverkansförmåga i direktiv 91/250/EEG.

Artikel 7

I artikel 7 åläggs kommissionen att följa utvecklingen när det gäller hur datorrelaterade uppfinningar påverkar innovation och konkurrens, både i Europa och internationellt, samt europeiskt näringsliv, även näthandel.

Artikel 8

Enligt artikeln skall kommissionen lämna en rapport om hur direktivet fungerar till parlamentet och rådet inom tre år efter det att medlemsstaterna har genomfört direktivet i nationell lag. Genom denna bestämmelse erhålls ett skydd som bör säkerställa att eventuella negativa effekter av direktivet upptäcks och rapporteras.

Artikel 9, 10 och 11

Det rör sig om standardartiklar som reglerar direktivets ikraftträdande och medlemsstaternas genomförande.

För att genomföra direktivet måste medlemsstaterna införa nya bestämmelser i sina patentlagar, främst att datorrelaterade uppfinningar skall anses falla inom det patenterbara området enligt reglerna i artikel 1-5 i direktivet. Direktivet innebär inte några ändringar vad beträffar de övriga undantagen från patenterbarhet enligt artikel 52.2 i EPC.

På alla andra punkter än dem som berörs av detta direktiv gäller fortfarande de processuella och materiella reglerna i nationella patentlagar och bindande internationella överenskommelser för rättsskydd av datorrelaterade uppfinningar.

2002/0047 (COD)

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [39],

[39] EGT C, , s.

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [40],

[40] EGT C, , s.

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget [41], och

[41] EGT C , , s. .

av följande skäl:

(1) För att genomföra den inre marknaden måste man dels undanröja hinder för fri rörlighet och motverka snedvridna konkurrensförhållanden, dels skapa förhållanden som gynnar innovation och investeringar. I detta sammanhang är skydd för uppfinningar genom patent en väsentlig förutsättning för att den inre marknaden skall bli en framgång. Ett verksamt och harmoniserat skydd av datorrelaterade uppfinningar i alla medlemsstater är viktigt för att trygga och stimulera investeringsviljan.

(2) Det rättsskydd för datorrelaterade uppfinningar som meddelas i olika medlemsstater uppvisar skillnader på grund av förvaltningspraxis och rättspraxis. Sådana skillnader kan skapa handelshinder och motverka den inre marknadens funktion.

(3) Skillnaderna har vuxit fram och kan bli större genom att medlemsstaterna tillämpar ny och egen förvaltningspraxis, eller genom att tolkningen av gällande lag utvecklas på olika sätt i nationell rättspraxis.

(4) Den stadiga ökningen när det gäller distribution och användning av datorprogram på alla teknikområden samt spridningen av programmen globalt via Internet är en kritisk faktor för teknisk innovation. Det är därför nödvändigt att borga för optimala förhållanden för programanvändare och programutvecklare i gemenskapen.

(5) Därför bör de lagregler som medlemsstaternas domstolar tolkar harmoniseras och den lag som reglerar patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar göras genomsynlig. Ty åtföljande rättssäkerhet bör ge företagen möjlighet att utnyttja patent på datorrelaterade uppfinningar optimalt samt stimulera investeringar och innovation.

(6) Gemenskapen och dess medlemsstater är bundna av avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPS), som godkändes genom rådets beslut av den 22 december 1994 om att i Europeiska gemenskapens namn, i frågor inom dess behörighet, sluta avtal enligt de multilaterala förhandlingarna inom Uruguayrundan (1986-1994) [42]. Artikel 27.1 i TRIPS stadgar att patent skall meddelas för alla uppfinningar, såväl anordningar som förfaranden, på alla teknikområden, förutsatt att de är nya, har uppfinningshöjd och kan tillgodogöras industriellt. Vidare skall det, enligt TRIPS, gå att erhålla och utnyttja patentskydd på alla teknikområden utan diskriminering. Dessa principer bör gälla följdenligt för datorrelaterade uppfinningar.

[42] EGT L 336, 23.12.1994, s. 1.

(7) Enligt Konventionen om meddelande av europeiska patent (EPC), som undertecknades i München den 5 oktober 1973, och patentlagarna i medlemsstaterna kan datorprogram liksom upptäckter, vetenskapliga teorier, matematiska metoder, konstnärliga skapelser, planer, regler eller metoder för intellektuell verksamhet, för spel eller för affärsverksamhet samt framlägganden av information uttryckligen inte betraktas som uppfinningar och är därför undantagna från det patenterbara området. Dessa undantag är emellertid endast tillämpliga och berättigade i den mån en patentansökan eller ett patent hänför sig till sådana föremål eller verksamheter i sig, eftersom de nämnda föremålen och verksamheterna i sig inte tillhör något teknikområde.

(8) Patentskyddet tillåter uppfinnaren att nyttiggöra sin kreativitet. Patentskyddet slår vakt om innovation i hela samhällets intresse, men det får inte användas på ett sätt som motverkar konkurrens.

(9) Enligt rådets direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram [43] skall ett originellt datorprogram i alla dess uttrycksformer åtnjuta upphovsrättsligt skydd som litterärt verk. Men idéer och principer som ligger bakom de olika detaljerna i ett datorprogram är inte upphovsrättsligt skyddade.

[43] EGT L 122, 17.5.1991 s. 42. Direktiv ändrat genom direktiv 93/98/EEG (EGT L 290, 24.11.1993, s. 9.)

(10) För att en uppfinning skall anses vara patenterbar bör den ha teknisk karaktär och därmed tillhöra ett teknikområde.

(11) Även om datorrelaterade uppfinningar anses tillhöra ett teknikområde bör de, för att i likhet med vad som gäller för uppfinningar i allmänhet tillerkännas uppfinningshöjd, utgöra ett tekniskt bidrag till teknikens ståndpunkt.

(12) Om en uppfinning således inte utgör ett tekniskt bidrag till teknikens ståndpunkt, vilket t.ex. är fallet om bidraget saknar teknisk karaktär, skall den anses sakna uppfinningshöjd och därmed inte vara patenterbar.

(13) En specificerad åtgärdssekvens som utförs i förbindelse med en anordning såsom en dator kan utgöra ett tekniskt bidrag till teknikens ståndpunkt och därigenom vara en patenterbar uppfinning. Men en algoritm som utformas utan hänvisning till någon fysisk omgivning är till sin natur icke-teknisk och kan därför inte vara en patenterbar uppfinning.

(14) För att införa patentskydd för datorrelaterade uppfinningar krävs det inte något nytt regelverk som ersättning för de nationella patentlagarna. De nationella patentlagarna bör bibehållas som huvudsaklig grund för patentskydd när det gäller datorrelaterade uppfinningar, men de bör anpassas eller kompletteras på vissa punkter enligt vad som anges i detta direktiv.

(15) Direktivets innehåll bör begränsas till vissa principer som bör reglera uppfinningarnas patenterbarhet, varvid dessa principer särskilt bör borga för att uppfinningar som tillhör ett teknikområde och utgör ett tekniskt bidrag går att patentskydda, samt omvänt att uppfinningar som inte utgör något tekniskt bidrag inte går att patentskydda.

(16) Den europeiska industrins konkurrensläge gentemot dess viktigaste handelspartner skulle stärkas om rådande olikheter i det rättsskydd som finns för datorrelaterade uppfinningar undanröjdes och rättsläget klargjordes.

(17) Detta direktiv skall inte inverka på tillämpningen av konkurrensreglerna, särskilt artikel 81 och 82 i fördraget.

(18) Handlingar som är tillåtna enligt direktiv 91/250/EEG om rättsligt skydd för datorprogram, och särskilt bestämmelserna i det direktivet om dekompilering och samverkansförmåga eller dem om kretsmönster på halvledare eller varumärken, skall inte påverkas av det patentskydd för uppfinningar som gäller inom detta direktivs räckvidd.

(19) Eftersom målen för förslaget, nämligen att harmonisera nationella regler om datorrelaterade uppfinningar, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, får gemenskapen anta bestämmelser i kraft av subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I överensstämmelse med proportionalitetsprincipen, som fastställs i den artikeln, går direktivet inte längre än vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Räckvidd

I detta direktiv fastställs de regler som skall gälla patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar.

Artikel 2

Definitioner

För detta direktivs ändamål gäller följande definitioner:

a) "datorrelaterad uppfinning": alla uppfinningar vars verkan förutsätter användning av en dator, ett datoriserat nätverk eller någon annan programmerbar anordning och som uppvisar ett eller flera sannolikt nya kännetecken, som verkställs med hjälp av ett eller flera datorprogram.

b) "tekniskt bidrag": ett för fackmannen icke uppenbart bidrag till teknikens ståndpunkt på ett teknikområde.

Artikel 3

Datorrelaterade uppfinningar som teknikområde

Medlemsstaterna skall se till att en datorrelaterad uppfinning uppfattas som tillhörande ett teknikområde.

Artikel 4

Villkor för patenterbarhet

1. Medlemsstaterna skall se till att en datorrelaterad uppfinning är patenterbar på villkor att den kan tillgodogöras industriellt, är ny och har uppfinningshöjd.

2. Medlemsstaterna skall se till att en datorrelaterad uppfinning får tillerkännas uppfinningshöjd, endast på villkor att den utgör ett tekniskt bidrag.

3. Det tekniska bidraget skall bedömas med hänsyn till skillnaden mellan patentkravens samlade skyddsomfång, vari såväl tekniska som icke-tekniska kännetecken kan ingå, och teknikens ståndpunkt.

Artikel 5

Typ av krav

Medlemsstaterna skall se till att en datorrelaterad uppfinning kan patentskyddas såsom anordning, dvs. en programmerad dator, ett programmerat nätverk eller någon annan programmerad anordning, eller såsom förfarande utfört av ovannämnda dator, nätverk eller anordning genom att en mjukvara körs på anordningen.

Artikel 6

Förhållande till direktiv 91/250/EEG

Handlingar som är tillåtna enligt direktiv 91/250/EEG om rättsligt skydd för datorprogram, och särskilt bestämmelserna i det direktivet om dekompilering och samverkansförmåga eller dem om kretsmönster på halvledare eller varumärken, skall inte påverkas av det patentskydd för uppfinningar som gäller inom detta direktivs räckvidd.

Artikel 7

Uppföljning

Kommissionen skall följa hur datorrelaterade uppfinningar påverkar innovation och konkurrens, både i Europa och internationellt, samt europeiskt näringsliv, även näthandel.

Artikel 8

Rapport om direktivets verkan

Senast före [DATE (three years from the date specified in Article 9(1))] skall kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om

a) hur datorrelaterade uppfinningar påverkar de faktorer som nämns i artikel 7,

b) huruvida reglerna för bedömning av patenterbarhet, närmare bestämt nyhet, uppfinningshöjd och lämpligt skyddsomfång för kraven, är ändamålsenliga, och

c) huruvida de medlemsstater som inte granskar nyhet och uppfinningshöjd innan patent utfärdas har haft svårigheter och, om så är fallet, huruvida det krävs åtgärder för att angripa dessa svårigheter.

Artikel 9

Genomförande

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den och skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som antas inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 10

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 11

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

FINANSIERINGSÖVERSIKT

1. ÅTGÄRDENS BETECKNING

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar.

2. BERÖRDA BUDGETPOSTER

Inga.

3. RÄTTSLIG GRUND

Artikel 95 i EG-fördraget.

4. BESKRIVNING AV ÅTGÄRDEN

4.1. Allmänt mål

Harmonisering och förtydligande av medlemsstaternas patentlagar och praxis när det gäller patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar.

4.2. Period som omfattas av åtgärden och bestämmelser om eventuell fortsättning

Inget angivet.

5. KLASSIFICERING AV UTGIFTER

6. TYP AV UTGIFTER

7. BUDGETKONSEKVENSER (på del B)

Inga.

8. BESTÄMMELSER OM BEDRÄGERIBEKÄMPNING

9. ANALYS AV KOSTNADSEFFEKTIVITET

9.1. Särskilda och kvantifierbara mål och målgrupp

Genom att förtydliga rättsramen när det gäller patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar bör åtgärden ge företagen, särskilt de små och medelstora, bättre möjligheter att patentskydda sådana uppfinningar. Genom att vidare harmonisera villkoren för patenterbarhet bör det föreslagna direktivet underlätta handel över gränserna med patenterad mjukvara.

De europeiska företagen bör också kunna dra nytta av den ökade säkerhet som följer på klarläggandet att datorrelaterade affärsmetoder utan teknisk karaktär ("rena" affärsmetoder) inte kan patentskyddas. Detta kommer att skapa ett handelsklimat i vilket innovativa affärsmetoder kan blomstra utan risk för skadliga rättstvister.

9.2. Skäl för åtgärden

Rådfrågade berörda kretsar har kraftfullt efterfrågat en harmonisering av lagar och praxis på området, vilket borde undanröja den tvetydighet och rättsliga osäkerhet som omger frågorna.

9.3. Uppföljning och utvärdering av åtgärden

Enligt artikel 5 i det föreslagna direktivet skall kommissionen rapportera till parlamentet och rådet senast tre år efter tidsfristen för genomförande av direktivet. Rapporteringen kommer att göras med hjälp av redovisning i form av sammanställningar från dem som ansvarar för arbetet. Förslag att ändra det föreslagna systemet kan läggas fram när som helst.

10. ADMINISTRATIVA UTGIFTER (AVSNITT III DEL A I BUDGETEN)

Inga.

10.1. Konsekvenser för antalet tjänster

Inga.

10.2. Budgetkonsekvenser totalt av extrapersonal

Inga.

10.3. Ökning av andra administrativa utgifter till följd av åtgärden

Direkta utgifter kommer att uppstå till följd av kravet i artikel 5 på tillsyn och rapportering. Detta kan leda till att en konsult anlitas för att skriva rapporten och till ett eller flera expertmöten. Någon reseersättning kommer inte att utgå till experterna, men lokaler och utrustning kommer att behövas. Kostnaderna kommer att variera under treårsperioden direkt efter ikraftträdandet och beräknas till i snitt 100 000 euro per år. På längre sikt kommer de administrativa utgifterna i samband med direktivet att vara försumbara.

KONSEKVENSANALYS

Beteckning på förslaget

Förslag till direktiv om patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar.

Dokumentets referensnummer

Förslaget

1. Varför behövs det, med tanke på subsidiaritetsprincipen, gemenskapslagstiftning på detta område*

Harmoniseringen av de relevanta delarna i de nationella patentlagarna kan bara göras på gemenskapsnivå. Förvaltningspraxis och rättspraxis har varierat mellan medlemsstaterna i många år. Praxis i EPO:s besvärskamrar och i Tysklands federala domstol har visserligen närmat sig, men det finns inga tecken på att praxis i hela EU skulle konvergera utan lagstiftningsåtgärder.

Konsekvenser för företagen

2. Vilka påverkas av förslaget*

- Vilka sektorer*

För det första bör mjukvaruindustrin kunna dra nytta av fördelarna med större rättslig säkerhet när det gäller patent på mjukvarurelaterade uppfinningar och, med stöd av patent, stimuleras till uppfinningar och innovation. Förtydligandet att föremål som inte innebär något tekniskt bidrag (t.ex. "rena" affärsmetoder) inte kan monopoliseras bör också uppmuntra innovationsutvecklingen. Dessa faktorer bör även skapa positiva effekter uppströms, dvs. på materialleverantörer och på tillverkare och säljstöd. Vidare bör det inverka positivt nedströms, nämligen distribution, kursverksamhet och supporttjänster.

För det andra förväntas ökad mjukvaruutveckling driva på produktivitet, kompetens och konkurrens i snart sagt alla näringsgrenar. IT, kommunikationsteknik och mjukvara är nyckelfaktorer när det gäller att förbättra europeisk konkurrenskraft. De bidrog till omstruktureringen av de europeiska företagen under 90-talet, då förändringar som tvingades fram av den internationella konkurrensen ledde till stora produktivitetsvinster och förstärkte de anställdas möjligheter att kommunicera.

Förändringarna ovan i det västeuropeiska näringslivet, på vilka mjukvarupatent bör inverka positivt, har påvisats när det gäller mjukvaruindustrin i en undersökning gjord på uppdrag av Business Software Alliance [44].

[44] Se undersökning från maj 1998 av Price Waterhouse, The Contribution of the Packaged Software Industry to the European Economies, på http://www.bsa.org/europe-eng/globallib/econstudies/europe_study98.pdf.

Mjukvaruinnovation måste vara en kontinuerligt pågående verksamhet för att de europeiska företagens konkurrenskraft skall gå att bibehålla internationellt.

- Hur stora är de företag som påverkas (vilken är de små och medelstora företagens andel)*

Företag av alla storlekar kan dra nytta av förslaget, eftersom alla har möjlighet att patentskydda datorrelaterade uppfinningar. Men förslaget bör vara särskilt fördelaktigt för små och medelstora företag som spelar en viktig och allt större roll när det gäller mjukvaruinnovation. De kan stärka sin ekonomiska ställning genom att skydda idéer och principer som ligger bakom de datorrelaterade uppfinningarna (något som inte går att skydda med hjälp av upphovsrätten) mot andra. Tidigare fick mjukvaruindustrin klara sig i stort sett utan patent. Detta gjorde det förmodligen enklare för de stora aktörerna att stjäla idéer, särskilt från små och medelstora företag, och utnyttja dem utan ersättning till upphovsmännen. Vidare är det enklare för stora företag att bygga upp patentportföljer och förhandla om korslicensiering. De mindre företagen har kanske i praktiken inte några andra vapen än patent för att skydda sina innovationer, och blir därmed förhållandevis mera beroende av dem. Patent kan också vara viktiga för nystartade företag på mjukvarumarknaden som behöver riskkapital. De kan göra det lättare för små och medelstora företag att delta framgångsrikt i anbudsgivning, att ombilda till aktiebolag och kan höja företagets värde i en uppköpssituation.

Många små och medelstora företag är dock antingen omedvetna om att datorrelaterade uppfinningar går att patentera eller oroar sig för eventuella effekter av patent på sådana uppfinningar. Medlemsstaterna bör undersöka om förhållandena när det gäller patent på detta område kräver särskilda utbildningsinsatser, vilka i så fall bör skötas av deras patentverk.

Med ovannämnda i åtanke beställde kommissionen en undersökning av en uppdragstagare om de små och medelstora företagens insikter när det gäller mjukvarupatent samt om möjliga åtgärder för att förbättra kunskaperna. Som en del av undersökningen utformade uppdragstagaren en informationsbroschyr med inriktning på små och medelstora företag [45].

[45] Se fotnot 10.

När det gäller anhängarna till öppen källkod, som har tagit ställning mot patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar, så gäller många negativa synpunkter från enskilda och småföretag patent på datorrelaterade uppfinningar som skulle påverka spridning ("publicering") och användning av program som körs på datorer för allmänt bruk. Det harmoniseringsalternativ som EuroLinux föreslog är inte oförenligt med patent på "traditionella uppfinningar som omfattar ett datorprogram, t.ex. i en kemisk eller mekanisk industri". Men det finns ett stort antal element i de europeiska patentlagarna som är positiva för dem som förespråkar öppen källkod, t.ex. följande:

* Föranvändarrätt, vilket innebär att en uppfinnare på vissa villkor får fortsätta att använda sin uppfinning trots att någon annan tar patent på den vid ett senare tillfälle.

* Publicering eller offentlig användning av en uppfinning, vilket hindrar en tredje part från att ta patent på den vid ett senare tillfälle.

* Definition av patentintrång: Ett program gör bara intrång om det utför en patenterad funktion på det sätt som definieras i patentkraven.

* Invändningar: Förfarandena är inte exakt lika, men vid alla patentverk (inklusive EPO) är det möjligt att ifrågasätta ett patents giltighet via ett formellt förfarande och/eller lämna synpunkter på patenterbarhet innan patentet meddelas. Dessutom kan meddelade patent prövas vid nationella domstolar.

* Korslicensiering som innebär att innehavare till två eller flera patent licensierar varandra, i vissa fall kan tvångslicenser utfärdas om ett patent inte går att utnyttja utan att göra intrång på ett annat.

- Är dessa företag belägna i vissa geografiska områden inom gemenskapen*

På grund av att dels behovet av teknisk utrustning vid mjukvaruutveckling är begränsat, dels Internet erbjuder stora möjligheter till global kommunikation och nätverksbyggande är geografiskt läge många gånger av underordnad betydelse.

3. Vilka åtgärder måste företagen vidta för att följa förslaget*

Ökad rättssäkerhet bör stimulera företagen att använda patent på datorrelaterade uppfinningar i större utsträckning. Men det förblir deras sak att avgöra om en datorrelaterad uppfinning har tillräcklig ekonomisk tyngd för att motivera en patentansökan. I takt med att företagen utökar sin användning av patent på datorrelaterade uppfinningar blir de tvungna att bevaka konkurrenternas patent för att upptäcka och avvärja eventuella intrång. Denna bevakning kommer samtidigt att innebära att företagen inhämtar viktig information om nya uppfinningar och möjligen också om konkurrenternas företagsstrategier.

4. Vilka ekonomiska verkningar förväntas förslaget få

- för sysselsättningen*

Mjukvaruindustrin bidrar väsentligt till EU-ekonomierna och skapar ett stort och ständigt växande antal kvalificerade arbeten inom själva mjukvaruindustrin både uppströms och nedströms.

I den undersökning som beställdes från Business Software Alliance och som nämns ovan [46] anges att mjukvaruindustrins samlade försäljning i Västeuropa under 1996 uppgick till 37 miljarder dollar och samtidigt skapades 334 181 arbetstillfällen. Om man antar att marknaden växer med 10 % per år och att motsvarande sysselsättningsökning ligger på bara 5 %, så skulle det ge ytterligare 92 283 arbetstillfällen fram till slutet av perioden 1996-2001, dvs. total sysselsättning på 426 464 och en samlad marknad på 59,8 miljarder dollar 2001. Den direkta sysselsättningen i mjukvaruutgivningsbranschen i Västeuropa uppgick 1996 till 45 388. Sysselsättningen uppströms beräknades till 81 016 och nedströms till 207 777. Dessa skattningar var lågt räknade. I en undersökning av Datamonitor [47] kom man fram till att antalet anställda i mjukvarubranschen i Västeuropa skulle öka med mellan 24 % och 71 % under åren 1999-2003, i genomsnitt med 47 % per år. En annan slutsats är att varje jobb i mjukvarubranschen skapar 2-4 jobb nedströms och 1 jobb uppströms.

[46] Se fotnot 44.

[47] Se fotnot 2.

Det är inte möjligt att säkert förutsäga hur detta förslag skulle kunna påverka sysselsättningen. Men förslaget är utformat för att avhjälpa de negativa effekterna av ett oklart rättsläge i kombination med varierande praxis i domstolar och förvaltning, och detta är faktorer som inverkar negativt på innovation. Det är också faktorer som tenderar att påverka främst de små företagen som saknar ekonomiska möjligheter att betala för omfattande rättslig hjälp. För närvarande innehas ca 75 % av alla mjukvarupatent i Europa av mycket stora, ofta icke-europeiska företag. Europeiska företag, särskilt de små och medelstora, kanske inte kan dra full nytta av sina datorrelaterade uppfinningar p.g.a. att de saknar tillräckliga kunskaper om möjligheterna och fördelarna med patentskydd, och kan därmed inte heller nå den optimala omsättning och vinst som i sin tur hade skapat nya arbetstillfällen.

Detta förslag kommer att skapa ett säkrare rättsläge där innovation gynnas och därför hjälper till att skapa sysselsättning.

- för investeringar och nyetablering av företag*

Fristående europeiska mjukvaruutvecklare använder fortfarande patent i liten utsträckning vid finansiering eller licensiering, men ett växande antal småföretag i den europeiska mjukvarubranschen, särskilt nystartade företag, upptäcker att patent är viktiga för affärsstrategin, för de kan användas till att dra till sig riskkapital för att utveckla och sälja datorrelaterade uppfinningar, och/eller till att licensiera en uppfinning till ett större företag. Många investerare vill inte stödja nya företag byggda på nya mjukvaruprodukter om det inte finns lämpligt skydd, t.ex. patent. Ett stort antal företag hade inte existerat om det hade varit omöjligt att patentskydda mjukvaruuppfinningar.

- för företagens konkurrenskraft*

Gemenskapsinternt genom att stimulera konkurrens till följd av att det blir lättare för små fristående företag att gå in på marknaden. Europeiska små och fristående mjukvaruutvecklare kommer att kunna konkurrera mera effektivt med stora aktörer.

Tack vare verksamma konkurrensregler finns det ett viktigt skydd mot eventuellt missbruk, t.ex. om patenterad teknik skulle ligga till grund för en standard (t.ex. ett gränssnitt eller ett filformat). I framtiden kan de i realiteten ägda standarderna bli färre i takt med att näthandelskunder kräver öppna standarder för samfunktion över olika plattformer på Internet. Å andra sidan är det möjligt att applikationer som byggs på dessa plattformar till stor del förblir ägarskyddade. Skulle ägarstandarderna blir kvar så har andra näringsgrenar, t.ex. elektronikindustrin, visat att frivilliga överenskommelser, t.ex. patentpoler och patentplattformar, kan vara lämpliga verktyg för att hantera komplicerade ägarsituationer med patent på grundläggande teknik fördelade på olika företag men nödvändiga för att skapa komplicerade produkter och tjänster.

Internationellt bör förslaget förbättra konkurrensläget för europeiska mjukvaruföretag i förhållande till våra internationella handelspartner, USA och Japan, där mjukvarupatent meddelas generöst.

5. Innehåller förslaget åtgärder för att ta hänsyn till de små och medelstora företagens särskilda situation (inskränkningar eller skillnader i kraven, el. dyl.)*

Med hänsyn till förslagets innehåll och tillämpningsområde är det inte lämpligt att inkludera uttryckliga bestämmelser om särbehandling av små och medelstora företag. Dock bör dessa dra särskild nytta av den ökade rättssäkerhet som kommer att bli ett resultat av att direktivet genomförs (se ovan, i slutet av avsnitt 2 och 4 (verkningar på investeringar och nyetablering)).

Rådfrågade

6. Förteckning över organisationer som rådfrågats om förslaget och som fört fram särskilda synpunkter

Förslaget har inte skickats till berörda parter eftersom kommissionen ännu inte har antagit det. Men behovet av gemenskapsåtgärder på området har klarlagts genom ett rådslag som kommissionen initierade 1997 med grönboken om gemenskapspatent och patentsystemet i Europa [48]. Europaparlamentet [49] och Ekonomiska och sociala kommittén [50] har båda uttalat sitt stöd för patenterbarhet på uppfinningar som omfattar datorprogram. Vidare gav berörda kretsar kraftigt stöd åt lagstiftningsåtgärder på konferenser som anordnades av ordförandeländerna Luxemburg och Storbritannien tillsammans med kommissionen. Konferenserna hölls i Luxemburg den 25-26 november 1997 [51] och i London den 23 mars 1998 [52]. I ett meddelande som följde upp grönboken [53] sammanfattade kommissionen rådfrågningsprocessen och kom till slutsatsen att patenterbarhet för datorprogram var ett område där kommissionen borde lägga fram ett förslag snarast. Organisationer som företräder europeiska företag, t.ex. UNICE och EICTA [54], fortsatte att efterfråga ett lagstiftningsinitiativ från kommissionens sida. I februari 2000 upprepade UNICE t.ex. sin begäran om snabba åtgärder för att avlägsna den tvetydighet och rättsliga osäkerhet som omger patenterbarhet på datorrelaterade uppfinningar. Om åtgärder inte hade vidtagits skulle marknadssegmentet ha blivit dominerat av Europas viktigaste handelspartner, särskilt Japan och USA, där det finns färre restriktioner när det gäller patent på uppfinningar som har en koppling till eller är baserade på mjukvara.

[48] KOM(1997) 314 slutlig, 24.6.1997. Frågan hade redan behandlats i kommissionens questionnaire on Industrial Property Rights in the Information Society.

[49] Resolution on the Commission Green Paper, A4-0384/98, protokoll av den 19.11. 1998, punkt 16, [1999]OJ EPO 197.

[50] Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om grönboken, [27.4.1998] EGT C 129, s. 8, punkt 1.14., 6.9.1.1. och 6.9.1.2.

[51] Se punkt 11 i slutsatserna från mötet, OJ EPO 1-2/1998, s. 82.

[52] Konferensprogrammet och utskrifter av föredragen finns på http://www.patent.gov.uk.

[53] KOM(1999) 42 slutlig, 5.2.1999.

[54] Se, t.ex. EICTA:s ställningstagande på www.eicta.org.

Kommissionen gjorde också en enkät om viktiga punkter som direktivet borde innehålla. Svaren kom 1999 och har beaktats under beredningen av föreliggande förslag.

Kommissionen organiserade ett möte med företrädare för dem som vill ha öppen källkod, det rörde sig om en delegation från EuroLinux, den 15 oktober 1999 i Bryssel [55]. Den 18 november 1999 yttrade sig Regionkommittén [56]. Både EuroLinux och Regionkommittén har uttryckt oro för att mjukvarupatent skulle kunna bromsa mjukvaruutvecklingen. Dessa synpunkter har beaktats i förslaget.

[55] Företrädare för EuroLinux har lagt ut en inofficiell, icke bekräftad rapport från mötet på webbsidan för EuroLinux Alliance http://eurolinux.ffii.org/news/euipCAen.html.

[56] Yttrande från Regionkommittén om De europeiska företagens konkurrenskraft i samband med globaliseringen - stimulansåtgärder, EGT C 57, 29.2.2000, s. 36, punkt 7.4. och 8.20.

Kommissionen inledde en opartisk undersökning om hur långtgående en harmonisering [57] borde vara mot bakgrund av den senaste tidens utveckling i USA. Rådfrågningen kring grönboken hade visat tydligt att det fanns ett behov av att harmonisera och förtydliga det rådande rättsläget, så undersökningen om ekonomisk verkan av patenterbarhet på datorrelaterade uppfinningar inriktades på att ge ledning om hur omfattande harmoniseringen borde bli. För detta ändamål innehöll undersökningen en bedömning av huvudsakliga effekter på innovation och konkurrens, särskilt för små och medelstora företag, av att bredda patentskyddet ytterligare. Undersökningens resultat, samt resultat från andra relevanta ekonomiska undersökningar [58], har beaktats i förslaget.

[57] Se fotnot 11.

[58] Ibid.

Slutligen genomförde kommissionen en rådfrågning mellan oktober och december 2000 på grundval av ett underlag som lämnades till medlemsstaterna och lades ut på Internet. Via underlaget försökte man få svar på frågan om huruvida det behövdes åtgärder på gemenskapsnivå över huvud taget, och, om frågan besvarades jakande, vilket som var lämplig nivå. I underlaget gav man en utförlig redovisning av rättspraxis i EPO när det gäller patenterbarhet på datorrelaterade uppfinningar, och föreslog därefter ett antal specifika element som skulle kunna ingå i en harmonisering på denna status quo-nivå. 1447 olika svar kom in. De tolkades av en uppdragstagare och sammanställdes i en rapport, som sedan publicerades [59]. En stor majoritet av de enskilda svaren var mot patentskydd, men svar från stora organisationer som företrädde företag i alla storlekar och i olika näringsgrenar stödde enhälligt kravet på snabba åtgärder från kommissionens sida längs i stort sett de linjer som föreslogs i underlaget.