KOMMISSIONENS MEDDELANDE TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN - En samarbetsstrategi för den europeiska turismens framtid

I. Inledning

II. Turismens betydelse i europeiska unionen

1. Statistik och tendenser

2. Turistsektorns särdrag

III. Den europeiska turismens nya sammanhang

1. Processen "turism och sysselsättning"

2. Andra viktiga frågor för den europeiska turismen

IV. Strategi och förslag till åtgärder

A. Strategi

B. Förslag till åtgärder

a) En ny dynamik för samordnade och integrerade åtgärder

b) Tillhandahållande av kunskaper och nödvändiga verktyg för alla aktörer

c) Skapa nödvändiga verktyg för att genomföra särskilda och tekniska åtgärder

V. Slutsats

Bilaga 1: Arbetsgrupperna

Bilaga 2: De fem arbetsgruppernas viktigaste resultat och rekommendatione

I. Inledning

Turismen är en viktig ekonomisk verksamhet i Europeiska unionen (EU). Den består av en mångfald produkter och turistmål samt många olika aktörer, offentliga och privata, med mycket decentraliserade befogenheter, ofta på regional eller lokal nivå. Turismen har en stor potential att bidra till flera av EU:s viktigaste mål, exempelvis hållbar utveckling, ekonomisk tillväxt och sysselsättning samt ekonomisk och social sammanhållning. En närmare beskrivning av detta finns i kapitel II. Dessa omständigheter och det faktum att gemenskapens politik på många områden har stor inverkan på de olika turistverksamheterna motiverar en förnyad politisk uppmärksamhet från EU:s viktigaste institutioner.

Terroristattacken på amerikanskt territorium nyligen, dess direkta konsekvenser, exempelvis flygrädsla, och dess indirekta återverkningar på hela turistsektorn visar hur beroende av externa influenser denna sektor är. Detta meddelande skall inte att ses som en snabbreaktion på dessa händelser. Det är så mycket mer resultatet av ett omfattande arbete med samråd och överväganden med syftet att lägga fast den nya samarbetsstrategin för turismen i EU.

Den process som inleddes för att följa upp rådets slutsatser av den 21 juni 1999 om turism och sysselsättning och som uppmuntrats genom reaktionerna från de övriga institutionerna [1] har gett upphov till en ny dynamik mellan de viktigaste berörda aktörerna (medlemsstaterna, turistbranschen, det civila samhället och kommissionen). Under denna process har man, genom en strategi för samarbete och partnerskap som beskrivs i kapitel III, kunnat identifiera en rad prioriteringar och åtgärder, särskilt kring de teman som rådet föreslagit, som olika offentliga och privata aktörer inom sektorn bör vidta, med beaktande av deras respektive befogenheter och ansvarsområden.

[1] Europaparlamentets resolution av den 18 februari 2000, A5-0030/2000. Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 26 januari 2000, CES 93/2000 - EGT 2000/C-75, 15.3.2000, s. 37.Regionkommitténs yttrande av den 15 juni 2000, CdR 291/99 slutlig.

Syftet med detta meddelande är att befästa denna nya dynamik genom att, som det anges i kapitel IV, föreslå

- en verksamhetsram baserad på den metod för öppen samordning mellan alla berörda aktörer som utarbetades vid Europeiska rådet i Lissabon; denna ram överensstämmer också med riktlinjerna i den nya vitboken om styrelseformerna i EU [2] som lämpar sig väl att tillämpas på turistnäringen: för inrättandet av ramen krävs deltagande av berörda ansvariga på hög nivå,

[2] KOM(2001) 428 slutlig, 25.7.2001.

- ett begränsat antal bestämmelser och åtgärder som bör införas av turistsektorns olika aktörerna i syfte att öka kunskapsbasen om denna ekonomiska verksamhet och stärka konkurrenskraften hos sektorns företag och därigenom främja en hållbar utveckling av turismen i EU och dess bidrag till sysselsättningen.

II. Turismens betydelse i europeiska unionen

1. Statistik och tendenser

Ekonomisk betydelse och allmänna tendenser

Turistbranschen i Europeiska unionen omfattar ungefär två miljoner företag, främst små och medelstora företag, och bidrar med cirka 5 % till både BNP och sysselsättningen. Denna siffra varierar mellan 3 % och 8 % beroende på medlemsstat. Turismen genererar dessutom en avsevärd verksamhetsvolym inom andra sektorer, exempelvis handel och specialutrustning, med upp till en och en halv gång den verksamhet som genereras inom den egentliga turistnäringen.

Trots de små och medelstora företagens betydelse inom denna sektor märks en ökande tendens till en koncentration, vilket förstärker den vertikala integreringen av turisttjänsterna. Detta är mycket märkbart i hotellsektorn och när det gäller tjänster i samband med transporter och anordnandet av resor.

Vad gäller omsättningen är mer än 80 % av européernas turistresor privata resor eller resor med familjen. Resten utgörs av affärsturism i bred mening. Affärsturismen varierar beroende på land mellan knappt 15 % och drygt 30 % av den totala volymen och den högsta siffran står de nordiska länderna för. Hushållen i unionen avsätter ungefär en åttondedel av sina personliga utgifter till turismrelaterad konsumtion och denna siffra varierar ganska litet mellan länderna.

Turismen i gemenskapen är till stor del inhemsk turism. Av turisterna är 87 % gemenskapens egna medborgare medan endast 13 % av besökarna kommer från tredje land. Vad gäller EU-medborgarnas turistresor stannar tre fjärdedelar i någon av de femton medlemsstaterna, medan den återstående fjärdedelen reser till andra delar av Europa eller världen.

Turistnäringen är en av de sektorer i den europeiska ekonomin som har de bästa framtidsutsikterna. Man förväntar sig en fortsatt tillväxt av turismen i Europa som är kraftigare än den genomsnittliga ekonomiska tillväxten. Detta beror på sådana faktorer som den ökade fritiden, turismens sociala betydelse och den globala ekonomiska tillväxten. Vad gäller den absoluta volymen utgifter och arbetstillfällen har den årliga tillväxten såväl som tillväxten det senaste årtiondet varit högre än 3 % per år, med en ännu högre tillväxttakt för turismrelaterad verksamhet i anknutna sektorer. Detta beror på turisternas efterfrågan på allt mer varierade och kompletta tjänster och de allt mer aktiva semestrarna. Enbart inom hotell- och restaurangbranschen har ungefär 100 000 arbetstillfällen skapats årligen i Europa under de senaste åren.

Europa är den mest besökta turistregionen i världen tack vara den största mångfalden av turistattraktioner och den största tätheten mellan dem. Trots en tillväxttakt för turismen som är lägre än världens genomsnitt, och särskilt jämfört med vissa nya turistregioner i andra delar av världen, förväntas den europeiska turismen fördubblas under de närmaste 20-25 åren, med nettoeffekter på upp till 3 % per år vad gäller utgifter och produkter. Antalet arbetstillfällen kommer att öka med totalt ungefär 15 % under de närmaste tio åren. Om den nuvarande tendensen fortsätter kommer effekterna av denna tillväxt även i fortsättningen att vara större inom de närliggande verksamheter som gynnas av turismens spin-off-effekter än inom den egentliga turistsektorn. Naturligtvis varierar dessa effekter avsevärt mellan de olika europeiska länderna.

Demografiska faktorer och utvecklingsfaktorer

Utvecklingen av den europeiska befolkningens demografiska struktur kommer att ha stor inverkan på fritidsturismen. År 2020 kommer den andel av befolkningen som är äldre än 65 år att ha ökat med 17 miljoner jämfört med i dag. Denna siffra kommer att fortsätta att växa med beaktande av att befolkningen har en bättre hälsa, längre förväntad livslängd och större tillgångar än de föregående generationerna. Dessutom kommer en större andel av turistmarknaden att inriktas på den mycket rörliga åldersgruppen 50-65 år, som ofta har en god ekonomi och som till stor del är befriad från de plikter och kostnader som en familj medför.

Utöver den stora tillväxten inom turismen kommer efterfrågan på vissa former av turism att förändras. Således torde den största tillväxten ske inom kulturturism och turism kopplad till naturarvet. Vidare har ett stort antal turister särskilda behov som måste tillgodoses för att de skall kunna ha fullt utbyte av turistupplevelsen. Utöver de 10 % av befolkningen som är funktionshindrade på ett eller annat sätt, kommer en ökande andel av turisterna troligen att lida av begränsad rörlighet på grund av tillfälliga handikapp eller ålder.

Ett av de stora problemen för fritidsturismen i Europa är att den är koncentrerad till vissa avgränsade perioder under året. Detta leder till dåliga arbets- och sysselsättningsförhållanden med negativa effekter för kompetensen, tjänsternas kvalitet och företagens konkurrenskraft samt överbelastning av infrastrukturen för kommunikationer och för att ta emot turister. Den förväntade ökningen av turister över 50 år torde bidra till att minska turistverksamhetens koncentration till vissa perioder, särskilt till skolloven, och ge en bättre spridning av turistsäsongen.

Även liberaliseringen av transporterna och utvecklingen av transportnäten, den allt bättre fungerande inre marknaden samt den större tillgången till informationsteknik kommer, samtidigt som det ger ökad efterfrågan på turismrelaterade aktiviteter och tjänster, att fortsätta att underlätta medborgarnas rörlighet och bidra till en ökad internationalisering av turistströmmarna. Den gemensamma valutan kommer att ge besökare från tredje land bättre insyn i priserna och göra Europa till ett än mer attraktivt turistmål, vilket är ytterligare en faktor som främjar turismen.

De viktigaste uppgifterna

Den europeiska turismen, dess företag och turistmål står inför stora utmaningar som innebär både möjligheter och hot. Det rör sig i första hand om en fortsatt kraftig tillväxt av efterfrågan och volym inom den europeiska turistnäringen samt den olika tillväxttakten för olika former av turism. För att svara på denna utveckling krävs att det skapas nya former av turism.

Vissa innebär verkliga utmaningar: bristen på tillräcklig arbetskraft för vissa uppgifter och befattningar, särskilt på grund av arbetsförhållandena, utvecklingen inom transportsektorn dess inverkan på turistströmmarna, tjänsternas kvalitet och skyddet av miljön, införande och integrering av ny informations- och kommunikationsteknik som konkurrensfaktor.

2. Turistsektorns särdrag

Turismen är en tjänstesektor med en synnerligen komplex produkt som beror på ett oerhört fragmenterat utbud. Aktörerna i varje länk i kedjan (resebyråer, researrangörer, transportbolag, hotell, restauranger m.fl.) står var och en för en del av den sammanlagda produkten. Dessa delar tillsammans avgör turistens upplevelse och hans bedömning av tjänstens kvalitet. Ett turistmål är den huvudsakliga platsen för konsumtion av turisttjänster och således den plats där turistföretagen etablerar sig och har sin verksamhet. Turisten uppfattar produkten som identisk med de företag som tillhandahåller tjänsten såväl som det besökta turistmålet.

Eftersom den stora huvuddelen av turistverksamheten inte fyller ett vitalt behov, är turistens beteende mycket föränderligt och påverkas av psykologiska och sociala influenser, personliga intryck och kortsiktiga reaktioner. Det räcker att bilden av en enda länk i kedjan förändras för att hela turistkedjan skall drabbas av följderna! Den senaste tidens terroristattacker i USA och tidigare mul- och klövsjukan eller översvämningarna som drabbat europeiska kuster visar detta med eftertryck.

Det finns en oerhörd mångfald av turistprodukter. Natur- och kulturresurserna, infrastrukturen för att ta emot turister, kommunikationerna samt hotell- och restaurangbranschen utgör turistmålens basresurser. Kombinationen av lokala turistresurser och tjänsteutbud bestämmer till vilken särskild form av turism ett turistmål hör. Några exempel är strandturism, bergsturism, turism för sportsyften eller religiösa syften, kurortsturism, gastronomisk turism och naturligtvis affärsturism.

Det vertikala beroendet mellan turistföretagen är större än inom de flesta andra sektorer av ekonomin. Detta beroende, som också existerar på internationell nivå, ger ibland upphov till komplexa strukturer och tendenser i förbindelserna mellan företagen. Förutom företagen och deras representativa organ är även turistmålen, med sina olika verksamheter som förenar offentliga och privata intressen, viktiga aktörer.

På grund av sin mångfald och beståndsdelarnas fragmenterade natur saknar turistnäringen en tydlig sektorsidentitet. Detta kan delvis förklara turismens svaga synlighet på det politiska planet, vilken förvisso inte står i proportion till dess ekonomiska och sociala betydelse.

Mångfalden av olika företag och offentliga och privata aktörer inom turismen, dess inverkan på ett stort antal andra ekonomiska verksamheter, dess mycket viktiga sociala och känslomässiga dimension och den geografiskt utspridda konsumtionen av mycket varierande produkter ger turistnäringen en mycket tydlig horisontell karaktär. Politiken på ett stort antal, kanske till och med de flesta, områden kan ha direkta och mycket kraftiga effekter på turistnäringen, som t.ex. företagspolitiken, transporterna eller den regionala utvecklingen. I årsrapporten om gemenskapens åtgärder som berör turismen (2000) [3] som kommissionen har sammanställt parallellt med detta meddelande finns närmare information i denna fråga.

[3] Genom tillämpning av artikel 5 i rådets beslut 1992/421/EEG av den 13 juli 1992 om gemenskapens handlingsplan för stöd till turismen (EGT L 231, 13.8.1992, s. 26) har kommissionen sedan 1994 offentliggjort en rad rapporter om gemenskapsåtgärder som påverkar turismen: KOM(1994) 74 slutlig av den 6 april 1994, KOM(1996) 29 slutlig av den 5 februari 1996, KOM(1997) 332 slutlig av den 2 juli 1997 och KOM(2001) 171 slutlig av den 28 mars 2001.

I artikel 3 u i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen anges att för att uppnå de mål som anges i artikel 2 i detta fördrag skall gemenskapens verksamhet innefatta åtgärder på området turism. Detta gäller särskilt målen hållbar utveckling och tillväxt, en hög sysselsättningsnivå, ekonomisk och social samordning, ekonomisk konvergens, förbättring av livskvaliteten och europeisk integrering.

Mer specifikt bidrar turismen i stor utsträckning till målen för företagspolitiken. Mångfalden av produkter och tjänster, den varierade geografiska etableringen och marknadens utveckling mot en hållbar turism som är öppen för alla kommer att resultera i att det skapas nya marknader för innovativa företag, särskilt små och medelstora företag. Den stora mångfald av sysselsättningsmöjligheter som sektorn erbjuder kan locka in ungdomar på arbetsmarknaden, bidra till kampen mot social utslagning och främja jämlikhet på alla ansvarsnivåer.

För medborgarna i Europeiska unionen är turismen en viktig faktor som ökar livskvaliteten. Den kan få än större betydelse genom främjande av en hållbar, konkurrenskraftig turism av hög kvalitet i Europa, speciellt vad avser mängden besökare till dessa naturområden, särskilt områdena Natura 2000. Turismen bidrar vidare till att närma de europeiska medborgarna till varandra, eftersom de upptäcker att de delar gemensamma europeiska värderingar.

De åtgärder som anges i kapitel IV är av strategisk karaktär och lades fast vid Europeiska rådet i Lissabon. De syftar till att göra den europeiska ekonomin baserad på kunskap den mest konkurrenskraftiga och mest dynamiska i världen (e-Europe:s åtgärdsplan). Turismen utgör ett särskilt väl lämpat område för att använda informations- och kommunikationsteknik (IKT) inom såväl i företagssektorn (samverkan aktörer emellan, nya tjänster) som i konsumentsektorn (tillgång till anpassade mobila tjänster).

III. Den europeiska turismens nya sammanhang

1. Processen "turism och sysselsättning"

I november 1997 hölls en europeisk konferens i Luxemburg på temat turism och sysselsättning [4], kort därefter följd av Europeiska rådet i Luxemburg om sysselsättning [5] och ministerrådsmötet (turism) den 26 november 1997 [6]. Vid ministerrådsmötet erkändes fördelarna med en balanserad och hållbar utveckling av den europeiska turistnäringen och uppmanades till ytterligare studier av resultaten från Luxemburgkonferensen. År 1998 inrättade kommissionen en högnivågrupp för turism och sysselsättning. På grundval av gruppens rekommendationer [7], som godtogs i stor utsträckning, lade kommissionen fram ett meddelande om att förbättra turismens sysselsättningspotential [8]. Meddelandet erhöll starkt stöd från parlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén och föranledde rådets slutsatser av den 21 juni 1999, där kommissionen och medlemsstaterna uppmanas till nära samarbete för att maximalt utnyttja turismens potentiella bidrag till tillväxt och sysselsättning, särskilt kring fyra teman (information, utbildning, kvalitet och hållbar utveckling), för vilka arbetsgrupper därefter inrättades (se bilaga 1).

[4] Luxemburgkonferensen om sysselsättning och turism: handlingslinjer, den 4-5 november 1997.

[5] Europeiska rådet i Luxemburg den 21-22 november 1997.

[6] Slutsatser från rådet (turism) av den 26 november 1997.

[7] Ett nytt partnerskap för att skapa sysselsättning inom den europeiska turismen: Slutsatser och rekommendationer från Högnivågruppen för turism och sysselsättning, Europeiska kommissionen, oktober 1998.

[8] Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén "Att förbättra turismens sysselsättningspotential", KOM(1999) 205 slutlig, EGT C 178, 23.6.1999, s. 3.

De viktigaste resultaten och rekommendationerna från respektive arbetsgrupp sammanfattas i bilaga 2. De sammanfaller på några gemensamma punkter, framför allt följande:

- Den viktiga roll som tilldelas information och kunskap samt spridning av dessa.

- Behovet av kompetent personal som är motiverad på medellång eller lång sikt.

- Integrering av miljöpolitiken och främjande av en hållbar turism.

- Erkännande av behovet av att på europeisk nivå harmonisera turisttjänsternas och turistinfrastrukturens kvalitet samt mätningen och uppföljningen av denna.

- Nödvändigheten att påskynda integreringen av IT-verktyg och IT-tjänster i all verksamhet i turistföretagen, särskilt de små och medelstora företagen.

- Nödvändigheten att bygga nätverk mellan aktörerna och upprätta ett brett partnerskap, bland annat mellan aktörer på området, för att säkerställa genomförandet av samtliga rekommendationer.

2. Andra viktiga frågor för den europeiska turismen

Som det beskrivs ovan har ett skede med förstärkt samarbete inletts efter rådets slutsatser i juni 1999 och nya frågor av främsta vikt har framkommit.

Denna arbetsmetod kompletterades med ministerkonferenser i Vilamoura (Portugal), Lille (Frankrike) och Brygge (Belgien), som anordnades av den medlemsstat som innehade ordförandeskapet för Europeiska unionen och som i stor utsträckning var öppna för alla aktörer inom den europeiska turismen. Dessa ministerkonferenser har stegvis öppnats för företrädare för kandidatländerna för anslutning. De har i regel resulterat i ett dokument från ordförandeskapet som lagts fram vid ett möte inom rådet (inre marknaden, konsumentfrågor och turism) [9] och har inneburit ett kraftigt stöd och uppmuntran för samarbetsprocessen.

[9] Informerande not från ordförandeskapet, Europeiska unionens råd, 24.11.2000, dok. 13832/00. Ordförandeskapets rapport om Bryggekonferensen, Europeiska unionens råd, 18 september 2001, dok. 11897/01. Ordförandeskapets slutsatser, Europeiska unionens råd, 18 september 2001, dok. 11894/01.

Exempelvis i Vilamoura den 11 maj 2000 framfördes en önskan om bättre samordning av medlemsstaternas nationella politik och ett politiskt erkännande av turismens roll.

I Lille den 22 november 2000 talade ordförandeskapet för en utvidgning av den rådgivande turistkommitténs arbete och föreslog sammanlagt 15 punkter där det är möjligt att stärka samrådet. Som centrala punkter angavs upprättandet av ett nätverk av pilotorter, hållbar turism, informationsutbyte, bättre kunskap om turistsektorn och utbildning.

I Brygge den 2 juli 2001 underströk det belgiska ordförandeskapet att det om man vill uppnå en "turism för alla" är nödvändigt att göra turistaktiviteterna tillgängliga för särskilda målgrupper, bland annat ungdomar, äldre, personer som lever under fattigdomströskeln, arbetslösa och funktionshindrade. För de sist nämnda är det särskilt önskvärt att åstadkomma en förenkling och harmonisering av märkningssystemen för tillgänglighet till infrastruktur och tjänster. Detta föranledde ordförandeskapets slutsatser om "turism för alla" som bekräftades vid rådets möte den 27 september 2001.

Till följd av de förstärkta diskussionerna med föreningar som företräder branschen och berörda föreningar i det civila samhället kunde företrädarna för dessa delta i arbetsgrupperna och deras åsikter i stor utsträckning införlivas i de slutliga rekommendationerna. Vid detta tillfälle betonade föreningarna nödvändigheten att förvalta och främja Europas image som turistmål, i synnerhet för att kompensera för de negativa effekterna av händelser relaterade till den allmänna säkerheten, och detta till och med före attentaten i Förenta staterna. De betonade också en hållbar utveckling och arbetstagarnas intressen.

Andra viktiga frågor rör gemenskapens politik för exempelvis transporter (hållbara transporter, passagerarnas rättigheter och säkerhet samt transporternas kvalitet), konkurrens (frågor som rör företagskoncentrationer, företagens vertikala integration och statligt stöd), den inre marknaden (fritt tillhandahållande av turisttjänster), jämlikhet, konsumentskydd (turisterna på en till stor del gränsöverskridande marknad), regionalpolitik och strukturåtgärder till förmån för turismen, handel och internationella förbindelser (GATS) samt utvidgningen.

Den antagna strategin för den inre marknaden för tjänster har t.ex. som ett mål att avskaffa nationella hinder för den fria rörligheten för tjänster i EU för att därmed göra gränsöverskridande tjänster lika enkla att utnyttja som inom en medlemsstat. Den strategi avser även turismen. Strategin består av två faser: Den första är att kartlägga existerande hinder, och den andra består i att därefter föreslå lämpliga lösningar. Dessutom visas i vitboken "Den gemensamma transportpolitiken fram till 2010: Vägval inför framtiden" [10]vilka åtgärder som behöver vidtagas för att göra turistransporterna effektivare, mer hållbara och av högre kvalitet. Analysen för den civila flygfarten i vitboken har uppdaterats för att vara aktuell efter attackerna den 11 september 2001 i USA [11].

[10] KOM(2001) 370, 12.9.2001.

[11] KOM(2001) 574, 10.10.2001.

För alla aktörer, inbegripet kommissionen, är en bättre baskunskap nödvändig för att lyckas med de flesta av de föreslagna åtgärderna. För detta krävs till exempel bättre statistik. De för närvarande tillgängliga uppgifterna är otillräckliga både vad gäller volym och kvalitet. Med beaktande av turistsektorns komplexa struktur utförs för närvarande en djupgående analys av sektorn för att man skall få den kunskap som krävs för en lämplig inriktning av de framtida åtgärderna.

På kort sikt förtjänar vissa planerade evenemang att uppmärksammas: internationella året för ekoturism 2002, världstoppmötet om hållbar utveckling i september 2002 i Johannesburg samt Europeiska handikappåret 2003.

IV. Strategi och förslag till åtgärder

A. Strategi

Målet med processen "turism och sysselsättning" är att skapa förutsättningar och tillhandahålla grunder för en hållbar turism av hög kvalitet samt konkurrenskraftiga europeiska turistföretag. Strategin för att uppnå detta stöder sig på en samling åtgärder varav de viktigaste är följande:

- Följa en strategi där kunskap är drivkraften, dvs. utnyttja befintlig information bättre, förvärva och utveckla kompetens, förnya genom att utveckla nya processer och dra nytta av de bästa metoderna. Detta förutsätter även bättre förståelse av aktörernas organisation, samverkan mellan dem och deras ömsesidiga beroende.

- Underlätta sektorns och dess företags anpassning till marknadens utveckling. För denna anpassning krävs en utveckling av turistnäringens utbud, produkternas kvalitet, tillgången på kompetent personal och uppdaterade metoder för företagsledning, särskilt med inriktning på de små och medelstora företagens behov.

- Utnyttja all politik och alla instrument på olika nivåer som kan ha en inverkan på turismen. Detta förutsätter att man följer, utvärderar och styr deras inverkan på turismen och försöker integrera turismfrågorna i berörd politik på olika områden.

- Genomföra ett begränsat antal åtgärder, bestämmelser och verktyg som motsvarar prioriterade teman.

- Tillsammans med samtliga aktörer definiera de mål som skall uppnås, tidsplaner för genomförandet och kostnader för de ovan nämnda åtgärderna.

- Skynda på övergången till informationssamhället för samtliga organ, myndigheter och företag på turismens område och främja användningen av verktyg och tjänster baserade på informations- och kommunikationsteknik, bland annat genom byggandet av nätverk.

Åtgärderna bör uppfylla följande kriterier:

- De bör omfattas av processen för konvergens mellan medlemsstaternas politik genom den öppna samordningsmetoden och bör inbegripa alla aktörer inom ramen för en samarbetsstrategi.

- De bör så långt det är möjligt stödja sig på befintliga bestämmelser och strukturer. Man bör förbättra, utveckla och samordna dem så att de lämpar sig för de identifierade åtgärderna, i stället för att skapa nya.

- De bör strikt respektera subsidiaritetsprincipen, som kommer att tillämpas för fördelningen av ansvar mellan de olika aktörerna.

- De bör genomföras i fullständigt partnerskap mellan offentliga och privata aktörer samt mellan olika nivåer och intressen inom politiken, förvaltningen, turistbranschen och det berörda civila samhället, för att alla aktörer skall kunna identifiera sig med processen och med föreslagna och godkända åtgärder.

- De bör få ett mervärde genom integrering i en samarbetsram som underlättar och främjar genomförandet av åtgärden på gemenskapsnivå.

B. Förslag till åtgärder

a) En ny dynamik för samordnade och integrerade åtgärder

1. Integrering av turismen i gemenskapens politik och åtgärder

Gemenskapens politik och åtgärder inom ett stort antal områden berör aktörerna inom turismen och påverkar direkt deras verksamhet. Sedan 1992 har man noterat ett behov av att utvärdera och följa upp samtliga dessa åtgärder. Inläggen och diskussionerna i arbetsgrupperna har bekräftat att de åtgärder som vidtas inom ramen för gemenskapens politik på ett stort antal områden har stor betydelse för och inverkan på turismen. Eftersom dessa åtgärder till stor del genomförs genom tillämpning av subsidiaritetsprincipen bör kommissionen och medlemsstaterna samordna sitt arbete.

Den första åtgärd som föreslås syftar till att intensifiera förbindelserna med de ansvariga för gemenskapens politik och initiativ på dessa områden. Denna åtgärd är avsedd att förbereda och förstärka åtgärderna 2 och 3 nedan.

Åtgärd 1: Kommissionen inrättar, i samarbete och samordning med medlemsstaterna och turistbranschen, mekanismer som syftar till bättre integrering av alla aktörers intressen och behov av turismen i den gemenskapspolitik och de gemenskapsinitiativ som påverkar den.

Dessa mekanismer avser främst två områden, nämligen en mer systematisk utvärdering av gemenskapsåtgärdernas effekter på turistsektorn samt en fullständig hänsyn till turistsektorns intressen och behov vid utformningen och genomförandet av åtgärder. På kort sikt kommer prioritet att ges åt förberedandet av sjätte ramprogrammet och temat informationssamhällets teknik.

2. Befästande av den nya strategin för samarbete mellan aktörerna inom turismen genom den öppna samordningsmetoden

I rådets beslut av den 22 december 1986 anförtros den rådgivande turistkommittén uppgiften att underlätta informationsutbyte, samråd och, när så är lämpligt, samarbete. Av den senaste tidens diskussioner, och särskilt de som förts vid ministerkonferenserna, har det framgått att det finns ett behov av att fortsätta och förstärka arbetet i den rådgivande turistkommittén.

Åtgärd 2: Utöka den rådgivande turistkommitténs roll inom turismen.

På kommissionens initiativ eller medlemsstaternas begäran skall denna kommitté kunna diskutera varje fråga på turistområdet som kan intressera medlemsstaterna. Utöver deltagandet av företrädare för kommissionens berörda avdelningar bör man vid denna diskussion dra nytta av synpunkter och sakkunskap från branschens aktörer och andra grupper av aktörer.

Redan i meddelandet från 1999 nämns möjligheten att se över det sätt på vilket man sköter samrådet med de europeiska organisationer som företräder turistbranschen. Den nya dialog med branschen och företrädare för det civila samhället som inletts i samband med processen "turism och sysselsättning" har visat sig vara effektiv. Att samtliga aktörer deltar i ett mycket tidigt skede av utformningen av och diskussionerna om förslag som rör turismen bidrar till att förbättra förslagen, skyndar på deras tillämpning och underlättar uppföljningen av gjorda framsteg.

Åtgärd 3: Främja en bättre kontakt med turistbranschen och andra grupper av aktörer.

Detta bör göras bland annat genom att man inrättar ett årligt europeiskt forum för turism. Forumets struktur och innehåll bör bygga på förslag och förberedande arbete och bör ge turistbranschen möjlighet att ta upp och diskutera prioriterade frågor som rör den. Forumet bör samla ansvariga personer på hög nivå från turistbranschen, det civila samhället samt europeiska, nationella och regionala myndigheter med ansvar för turism. Diskussionerna bör koncentreras kring en eller två teman som branschen prioriterar.

Kommissionen kan bidra till att inleda denna åtgärd genom att organisera det första forumet i nära samarbete med övriga aktörer. Därefter bör den europeiska turistbranschen, i samarbete med gemenskapens institutioner och medlemsstaterna, ha ansvaret för dess fortsättning. Forumet kan bli framgångsrikt endast genom ett fast och varaktigt åtagande från turistbranschen.

3. Förstärkning av samverkan med turistmålen och deras företrädare

Ett turistmål är en plats till vilken huvuddelen av turistverksamheten är koncentrerad och som har en image som turistort. Det är en degel för samverkan mellan offentliga och privata aktörer där nästan alla små och medelstora företag inom turistbranschen samlas. På ett eller annat sätt har alla arbetsgrupper identifierat ett behov av att underlätta samverkan mellan dessa genom nätverk för partnerskap, särskilt i fall då det finns en gränsöverskridande eller interregional karaktär. En sådan förstärkt samverkan motsvarar många av åtgärderna och kriterierna i den ovan beskrivna strategin. Dessutom kan vissa av de åtgärder som föreslås längre fram i detta dokument vara framgångsrika och få en avgörande inverkan endast om turistmålen och deras aktörer deltar aktivt.

Informationsutbyte, bra metoder och piloterfarenheter, utforskning av gemensamma lösningar, stöd från eller integrering av aktörerna och byggande av nätverk mellan turistmål hör till de centrala behov som identifierats. De bidrar till en bättre förvaltning och marknadsföring av turistmålen, en ökning av turistmålens potential och ett hänsynsfullt utnyttjande av kultur- och naturarvet samt utveckling av en lokal turism som skapar sysselsättning och konkurrenskraftiga företag. Det är även under sådana förhållanden som förbättringar kan åstadkommas vad gäller stödet till små och medelstora företag, säkerhetsproblem samt tjänsternas kvalitet och tillgängligheten till dem för alla.

Det existerar redan vissa geografiskt begränsade partnerskap som ofta upprättats till följd av ett projekt som genomförts med ekonomiskt stöd från gemenskapen. En övergripande samordning av denna verksamhet förutses sällan, trots att den är nödvändig för uppkomsten av partnerskap. Man måste turistmålen och turismens aktörer uppmärksamma på partnerskapets möjligheter och gå mot en tematisk inriktning.

Åtgärd 4: Stärka samverkan mellan övriga aktörer och turistmålen och underlätta partnerskap mellan aktörerna på området (turistmål/orter/regioner; ekonomiska och sociala aktörer på det privata området, föreningsområdet och det offentliga området).

Genom upprättande av nätverk gör denna åtgärd det möjligt att samarbeta på europeisk nivå för att främja en hållbar turism av hög kvalitet och konkurrenskraftiga företag. Den bidrar därigenom till att stärka bilden av Europa som turistmål. Kommissionens roll bör begränsas till den initiala stimulans som är nödvändig för upprättandet av nätverk och partnerskap. Detta bör göras i nära samarbete med medlemsstaterna och ansvarsfördelningen bör godkännas av de offentliga och privata aktörerna samt föreningarna.

Ett icke-ekonomiskt stöd från kommissionen, de nationella och regionala myndigheterna, privata aktörer och föreningar kan underlätta initiativ från de berörda aktörerna. Däremot bör finansieringen främst ske genom bidrag från deltagare/mottagare i nätverket/partnerskapet. Olika ekonomiska instrument som är tillgängliga inom ramen för gemenskapens politik på olika berörda områden kan användas för specifika initiala stimulansåtgärder eller åtgärder som prioriteras i gemenskapspolitiken.

Genomförandet av åtgärderna 1-4 kommer att bidra till att befästa den nya dynamik som grundar sig på den öppna samordningsmetoden, såsom den beskrivs i vitboken om styrelseformerna i EU. Den kan lyckas endast genom ett fast och aktivt åtagande från de ansvariga.

b) Tillhandahållande av kunskaper och nödvändiga verktyg för alla aktörer

4. Utnyttja befintliga kompetens- och stödcentra för att erhålla kunskap och göra observationer på turismens område

De flesta medlemsstater har nationella eller regionala organ och centra som är experter på turistsektorn. De tillhandahåller nödvändig infrastruktur och grundläggande stöd för olika aktörer inom turismen, särskilt på turistmålen, i syfte att bättre uppfylla behoven hos turismens aktörer samt utvärdera och mäta utvecklingen inom sektorn. Det förefaller som om gemenskapens befintliga strukturer och instrument är tillräckliga för att ge det stöd som är nödvändigt för genomförandet av arbetsgruppernas rekommendationer [12].

[12] Den allra största delen av de förslag som nyligen lämnats in som svar på förslagsinfordran avseende innovativa åtgärder inom ramen för ERUF (2001-2006) innefattar utveckling eller användning av kompetens- och stödcentra på regional eller lokal nivå. Utbildningsbehov, byggande av nätverk, stöd till små och medelstora företag samt uppföljning av innovationer är centrala verksamhetsområden för dessa centra, vilket innebär en uttrycklig prioritering av turismen i ett stort antal fall.

Upprättandet av nätverk för verksamhet och tjänster som kan användas av aktörer inom turismen bör skapa ett stort mervärde på gemenskapsnivå. Nätverk är nödvändiga för att de olika planerade åtgärderna skall bli framgångsrika, och bör innebära:

- Allmänt och enklare tillträde för berörda lokala/regionala centra till all den information som är tillgänglig i Europa om turismen och direkt tillträde till de främsta europeiska experterna inom respektive ämne.

- Möjlighet att särskilt uppmärksamma frågor som är viktiga för gemenskapen eller Europa. Förenklad samordning för att öka den kunskap som de offentliga och privata aktörerna behöver för att kunna främja en hållbar, konkurrenskraftig europeisk turism av hög kvalitet.

Åtgärd 5: Upprättande av nätverk för tjänster och stödjande verksamhet som är nödvändiga för en eller flera av de aktuella åtgärderna och för de aktiviteter som dessa resulterar i (exempelvis aktivitet som åstadkoms genom åtgärderna 7-10). Tillgången till nätverk för aktörer inom turismen bör säkerställas genom nationella, regionala och lokala kompetenscentra (observationsorgan, forskningscentra eller andra liknande organ).

Strategin bör basera sig på ett öppet och frivilligt deltagande för centrumen. I ett första skede bör medlemsstaterna uppmanas att utse centra med nödvändig kompetens. Vid behov kan kommissionen utse överstatliga eller internationella centra med kompetens på området. Den konkreta strategin för upprättandet bör diskuteras i den rådgivande kommittén, med bidrag från de aktörer som deltar i åtgärd 4.

I allmänhet bör upprättandet av nätverk genomföras utan att det föranleder extra kostnader. Om nödvändigt bör ytterligare resurser komma främst från offentliga och privata aktörer på nationell, regional och lokal nivå. Kommissionen kan underlätta och främja åtgärden genom icke-ekonomiskt stöd. Vid behov kan åtgärden, på initiativ av direkt involverade aktörer, få ekonomiskt stöd från tillgängliga instrument inom ramen för gemenskapens politik på olika berörda områden.

Ett organ för styrning/samordning av tjänsterna i nätverket, innefattande berörda aktörer och företrädare för särskild verksamhet, bör inrättas. De myndigheter som för närvarande ansvarar för centrumen bör också ansvara för detta organ.

5. Underlätta aktörernas tillträde till gemenskapsinstrument

Målet är att utnyttja gemenskapsinstrumenten väl, ekonomiska såväl som andra, till förmån för turistsektorn. Detta förutsätter att aktörerna hålls bättre informerade om dessa instrument, bland annat genom regelbunden uppdatering av vägledningen på Internet om gemenskapsåtgärder till förmån för företag och turistmål [13], samt att man lär sig av tidigare erfarenheter och därigenom bidrar bättre till utformningen av prioriteringarna för framtida program och åtgärder. I detta sammanhang bör de redan befintliga nätverken, finansierade av kommissionen för att ge stöd till företagen (Euro Info Centres och innovationscentra) [14] kunna ge ett viktigt bidrag.

[13] http://europa.eu.int/comm/enterprise/ services/tourism/tourism-publications/ documents/roadmap_fr.pdf.

[14] http://europa.eu.int/comm/enterprise/ networks/index.htm.

Den viktigaste rollen när det gäller att utnyttja instrumenten på ett bra sätt tillfaller medlemsstaterna och deras regionala och lokala myndigheter, i samarbete med alla nivåer av turistbranschen. Bland gemenskapsinstrumenten bör man alldeles särskilt uppmärksamma utnyttjandet av gemenskapens strukturfonder, såväl på grund av deras ekonomiska betydelse som deras betydelse för genomförandet av konkreta projekt inom en lång rad olika åtgärdsområden, samt tillträdet till ramprogrammet för forskning och utveckling.

Åtgärd 6: Medlemsstaterna, deras regionala och lokala myndigheter och turistbranschen bör inrätta bestämmelser och mekanismer för ett smidigt utnyttjande av gemenskapens ekonomiska och icke-ekonomiska instrument, till förmån för turistsektorn.

Genom att dra fördel av kommissionens arbete och partnerskapet med den bör de särskilt berörda aktörerna, framför allt turistmyndigheterna, noggrant följa upp genomförandet av gemenskapens instrument på området och utnyttjandet av dem till förmån för turistsektorn. Exempelvis kan medlemsstaterna inrätta arbetsgrupper för att underlätta turistsektorns tillträde till dessa instrument (t.ex. strukturfonderna, ramprogrammen för forskning) och dialogen med regionerna och andra aktörer som deltar i projekt som gynnar turistsektorn. Detta bör även ge alla aktörer, inbegripet kommissionen, möjlighet att lära sig fastställa prioriteringar och åtgärder bättre i framtiden. Denna åtgärd samt utbytet och utnyttjandet av de vunna erfarenheterna kan användas inom ramen för det stärkta samarbetet inom åtgärderna 1-4 och dra nytta av det.

c) Skapa nödvändiga verktyg för att genomföra särskilda och tekniska åtgärder

Den verksamhet som de fyra första åtgärderna resulterar i bör i första hand stödja sig på tjänsterna i det nätverk som upprättas genom åtgärd 5. Detta nätverk kommer att ha tillgång till tillräckligt harmoniserade metoder och bekanta verktyg som är tillgängliga för samtliga berörda aktörer, antingen direkt eller i form av tjänster. Det handlar till en början om metoder för mätning och utvärdering, handböcker och vägledningar samt statistik och, mer allmänt, verktyg för att öka kunskaperna. Denna förteckning är öppen och kommer att utvecklas vart efter som framsteg görs inom pågående verksamhet och nya behov identifieras av olika aktörer inom turismen. Den kommer att uppdateras regelbundet.

6. Satelliträkenskaper för turism samt statistik

Dagens statistiska information i Europa är ur kvalitativ såväl som kvantitativ synpunkt otillräcklig för att uppfylla behoven hos aktörerna inom turismen. Den speglar dåligt turismens ekonomiska inverkan och betydelse som ekonomisk sektor.

Världsturistorganisationen, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och Eurostat har gemensamt tagit fram en rad nya indikatorer, s.k. satelliträkenskaper, som gör det möjligt att bättre bedöma turistverksamheten på nationell nivå och dess betydelse i den globala ekonomin. Efter det senast genomförda arbetet planerar Eurostat att i början av år 2002 publicera en teknisk handbok för genomförandet av satelliträkenskaper avseende turism.

Åtgärd 7: I samordning med och med stöd av berörda offentliga och privata aktörer vidtar kommissionen och medlemsstaterna nödvändiga åtgärder för genomförande av satelliträkenskaper för turismen.

Medlemsstaterna och kommissionen bör definiera förfarandena för genomförandet och ansvarsområdena för olika aktörer, inbegripet turistbranschen, samt fastställa en realistisk tidsplan. En finansieringsplan bör upprättas, varvid finansieringen bör fördelas mellan medlemsstaterna, kommissionen och turistbranschen. I det inledande skedet (2002 och 2003) kommer kommissionen att föreslå ett ekonomiskt stöd för undersökning av genomförbarheten och utarbetande av satelliträkenskaper för turismen i de länder som önskar delta, inom ramen för det fleråriga programmet för företag och företagaranda (2001-2005) [15].

[15] EGT L 333, 29.12.2000, s. 84.

I rådets direktiv 95/57/EG anges den statistiska information som skall samlas in inom området turism [16]. Direktivets genomförande styrs av kommissionens beslut 1999/35/EG [17]. För att säkerställa tillgången till bättre statistisk information i framtiden, är det önskvärt att undersöka huruvida det behövs göras ändringar i den rättsliga grunden för statistik rörande turism. Dessutom bör presentationen av den statistiska informationen anpassas till de konkreta behoven hos aktörerna inom turismen så att den blir mer direkt användbar.

[16] Direktiv 95/57/EG av den 23 november 1995 om insamling av statistisk information rörande turism. EGT L 291, 6.12.1995, s. 32.

[17] Kommissionens beslut 1999/35/EG av den 9 december 1998 (EGT L 9, 15.1.1999, s. 23) om närmare föreskrifter för genomförande av rådets direktiv 95/57/EG.

7. En europeisk Agenda 21 för turismen

Flera försök har gjorts på internationell nivå, men även på regional och lokal nivå, för att anpassa principen om hållbar utveckling till turistsektorns specifika särdrag. På europeisk nivå ökar kraven på att man skall identifiera strategiska riktlinjer och vidta nödvändiga åtgärder för framtagande av modeller för hållbar utveckling inom turismen. Genomförandet av principerna för hållbar utveckling på turistmålen och i turistverksamhetens olika delsektorer anses dessutom innebära ett mervärde för turistmålens image. Det fordrar en hållbar utvecklingsstrategi för turismen i Europa, i form av ett fullständigt handlingsprogram, ett instrument som generellt sett faller inom ramen för "Agenda 21".

Åtgärd 8: Främja en hållbar utveckling för turistverksamheten i Europa genom utformning och genomförande av en Agenda 21.

Denna agenda kommer att ta upp flera aspekter av särskild vikt, bland annat skyddet av naturresurserna, integrering av miljö- och fattigdomsproblemen i turistpolitiken, ökat deltagande av alla aktörer och uppföljning av genomförandet samt företagens sociala ansvar. Agendan bör ingå i den övergripande strategi för hållbar utveckling som fastställts för EU.

Kommissionen kommer att inleda arbetet med att, på basen av resultaten från arbetsgruppen för hållbar utveckling, sammanställa ett dokument i syfte att skynda på processen för utarbetandet av en Agenda 21 i Europa. En styrgrupp med kommissionens företrädare som ordförande och med företrädare för medlemsstaterna samt experter som representerar övriga aktörer inom turismen, inklusive icke-statliga miljöorganisationer (NGO), kommer att leda arbetet. Dokumentet bör kunna användas som ett bidrag till världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg i september 2002.

8. Vägledande dokument

Att definiera överenskomna riktlinjer, som är resultatet av gemensamma ansträngningar, bidrar till att förbättra kvaliteten och konkurrenskraften inom turistsektorn i Europa. Vägledande dokument bör utarbetas allteftersom behov uppkommer. Till att börja med har behov identifierats på två särskilda områden.

Under diskussioner och möten har man nått stor enighet om att det behövs ett bättre, på europeisk nivå harmoniserat, märkningssystemen som motsvarar de funktionshindrade turisternas behov för att ange tillgängligheten till turistattraktioner och turistinfrastruktur. I dag gör de olika samexisterande systemen det svårt att tolka vilken kvalitet de tjänster som bjuds ut egentligen har.

Arbetsgrupperna har också noterat ett behov av att gå från enkel utbildning till en global lösning för att tillhandahålla yrkesmänniskor i turistbranschen all den kompetens som är nödvändig för nyskapande inom deras verksamhetsområde. Lösningen på detta behov är en strategi, kallad "områden för uppgradering av yrkeskunnandet", som bör erbjuda en allmän ram för definiering av nödvändig kompetens samt dessutom möjliggöra tillämpning av denna kompetens inom ett specifikt geografiskt område (turistmål). En handbok i ämnet kommer att fungera som allmän vägledning för identifiering av grundkomponenterna i dessa områden för uppgradering av yrkeskunnandet. Handboken kommer att handla om förutsättningarna för en nyskapande miljö, råd till aktörerna, utforskning av anpassade lösningar, stöd och nödvändig utbildning för genomförandet av dessa. Den kommer att ställas till de lokala och regionala kompetenscentrumens förfogande som en hjälp till nyskapande i deras eget område för uppgradering av yrkeskunnandet.

Åtgärd 9: Beroende på behoven uppmuntrar och stödjer de nationella, regionala och lokala offentliga myndigheterna utarbetandet av vägledande dokument i ämnen av allmänt samhälleligt och ekonomiskt intresse. De säkerställer ett tekniskt samarbete för detta ändamål. Till en början kommer två handböcker att sammanställas. Den ena kommer att bidra till en harmonisering av kriterierna för funktionshindrade personers tillträde till turistattraktioner och den andra kommer att bidra till specificeringen av områden för uppgradering av yrkeskunnandet inom turistnäringen.

Kommissionen har för avsikt att, efter samråd med organisationer som företräder turistbranschen och de funktionshindrade, inleda ett arbete som möjliggör utarbetandet av harmoniserade kriterier för god tillgänglighet för funktionshindrade personer till turistattraktioner och turistinfrastruktur. Det bör leda till en förenkling av märkningssystemen och bör utnyttjas för att öka medvetenheten hos aktörerna, särskilt inom ramen för Europeiska handikappåret 2003.

Framtagningen av andra vägledande dokument bör basera sig på det förstärkta samarbetet inom ramen för åtgärderna 1-4. I denna anda kan Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning vara en viktig partner vid utarbetandet av en handbok om områden för uppgradering av yrkeskunnandet inom turistnäringen.

Kommissionen fortsätter att främja spridningen och tillämpningen av bästa metoder för en hållbar turism, enligt de instruktioner som finns i dokumentet om en hållbar turism och Natura 2000 där bl.a. ståndpunkter, styrmedel och bästa metoder i Europa diskuteras ("Sustainable Tourism and Natura 2000: Guidelines, Initiatives and Good Practice in Europe"). Resultatet av rekommendationerna avseende en integrerad förvaltning av kustområden är en viktig grund för sådana bästa metoder.

9. Metoder och verktyg för mätning och utvärdering: indikatorer och standardisering

För att förstå turistsektorns strukturer och verksamhet bättre och kunna klara av de största problemen, måste vi öka våra kunskaper. Exempelvis har semestrarnas spridning - en fråga som behandlats ett otal gånger - direkta effekter för arbetsmarknaden och utbildningen, tjänsternas kvalitet, företagens konkurrenskraft och en hållbara utveckling. Användningen av bland annat ny teknik kan bidra till att förbättra utnyttjandet av turistinfrastrukturen och därigenom minska de negativa konsekvenserna av turismens koncentration till vissa tider på året. Det bör finnas indikatorer och metoder för standardisering som bör användas för uppföljning av de olika komponenter som karakteriserar sektorn. Dessa samma komponenter återfinner man inom andra frågor som är av vikt för turismen.

Åtgärd 10: Utarbeta och sprida mätmetoder och mätverktyg (indikatorer för kvalitet och uppföljning) som är nödvändiga för uppföljning av turistmålens och turisttjänsternas kvalitet.

Åtgärderna fokuserar på metoder och verktyg som skall kunna användas vid turistmålen och av turistföretagen under deras eget hela ansvar. Man bör först och främst utnyttja befintliga metoder och verktyg och vid behov anpassa dem. Detta arbete kan kompletteras med undersökningar för att analysera och specificera frågor och behov som ännu inte täcks. Denna verksamhet bör stödja sig på rapporterna från arbetsgrupperna och de nätverk för kompetens och kunskap som utvecklas genom åtgärd 5, närmare bestämt i samarbete med de europeiska kompetenscentrumen. Resultaten kommer att spridas med stöd av samarbetet inom ramen för åtgärd 4.

Utöver bidragen från turistbranschen och turistmålen, bör ett ekonomiskt bidrag (från nationell nivå eller från gemenskapen) kunna beviljas för arbete som är nödvändigt för att förverkliga denna åtgärd.

10. Utvidgningen och den internationella nivån

Den strategiska och kontextuella ramen för politik och verksamhet inom turismen i Europeiska unionen och därmed relaterade åtgärder skall också tillämpas på länderna i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och kandidatländerna. Dessa kan delta i arbetet.

Vid samtliga ovan nämnda åtgärder bör man beakta fenomenet med den växande globaliseringen, som också existerar inom turismens område, och försöka främja den europeiska turistsektorn på internationell nivå. För att skapa samverkan kommer kommissionen att uppmuntra en samrådsprocess med andra internationella organ och ett närmare samarbete med organisationer såsom Världsturistorganisationen och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Medlemsstaterna, turistbranschen och berörda sektorer i det civila samhället uppmanas att göra likadant, inom ramen för sina befogenheter och ansvarsområden.

Kommissionen kommer att se till att turistsektorns intressen tillgodoses, även med avseende på en hållbar utveckling, vid förhandlingarna om liberalisering av tjänster (GATS) i Världshandelsorganisationen (WTO). Dessutom kommer samarbetsförbindelserna med Medelhavsländerna och utvecklingsländerna att beaktas under det kommande arbetet.

V. Slutsats

Kommissionen och medlemsstaterna har haft ett nära samarbete avseende alla de teman som tas upp i detta meddelande. Detta samarbete har framför allt skett i arbetsgrupperna, som inrättades på kommissionens initiativ, och under ledning av rådgivande turistkommittén som en uppföljning av rådets slutsatser av den 21 juni 1999. Branschorganisationerna och de organisationer i det civila samhället som berörs av turismen har deltagit direkt i arbetet.

Med beaktande av slutsatserna och rekommendationerna från dessa arbetsgrupper samt andra frågor som är av vikt för den europeiska turismen presenterar kommissionen ovan en operativ ram för uppföljning av politik och verksamhet inom turismen i Europeiska unionen. Den är förenad med en rad åtgärder som bör genomföras av olika berörda aktörer. Dessa åtgärder kommer att främja kunskapsbasen om turistsektorn, turistföretagens konkurrenskraft, en hållbar utveckling för turismen i Europeiska unionen och turismens bidrag till sysselsättningen.

Kommissionen uppmanar rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén att studera detta dokument. Kommissionen hoppas att dessa förslag skall kunna användas för att, genom ett aktivt engagemang från de ansvariga inom turistverksamheten i EU, befästa den nya samarbetsdynamik som åstadkommits sedan 1999. Kommissionen hoppas kunna fortsätta med den öppna samordningsmetoden och inleda ett stegvis genomförande av de föreslagna åtgärderna före slutet av första halvåret 2002. Detta kommer att göras i samarbete med rådet och övriga gemenskapsinstitutioner, samt med aktivt deltagande av aktörer i turistbranschen och det civila samhället.

Bilaga 1: Arbetsgrupperna

I början av år 2000 inrättades arbetsgrupper, var och en med ett specifikt mandat, av kommissionen och medlemsstaterna genom samarbete i den rådgivande turistkommittén [18]. De består av experter som utses av medlemsstaterna på basen av kompetensområde samt av företrädare för kommissionen beroende på de teman som behandlas. I var och en av arbetsgrupperna har en medlemsstat frivilligt ställt upp med en föredragande [19].

[18] Rådets beslut 86/664/EEG av den 22 december 1986 om införande av en ordning för samråd och samarbete på turistområdet, EGT L 384, 31.12.1986, s. 52.

[19] Gruppen för informationsfrågor: Portugal (2000), samt Italien (2001). Gruppen för informationsfrågor: Danmark. Gruppen för kvalitetsfrågor: Spanien. Gruppen för hållbar utveckling: Frankrike.

Efter det att tre möten hållits i varje arbetsgrupp från slutet av februari till slutet av augusti 2000, och på grundval av en delrapport som sammanställts av respektive föredragande, lade kommissionen den 7 november 2000 fram en lägesrapport om uppföljningen av rådets slutsatser av den 21 juni 1999 [20].

[20] Kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén "Lägesrapport om uppföljningen av rådets slutsatser om turism och sysselsättning", KOM(2000) 696 slutlig.

Diskussionerna om riktlinjerna i denna rapport som inleddes vid en konferens i Vilamoura fortsatte vid ministermötet i Lille. Resultaten av diskussionerna, där man förespråkade en fortsättning och förstärkning av det inledda arbetet, presenterades av det franska ordförandeskapet för rådet (inre marknaden, konsumentfrågor och turism) den 30 november 2000.

Dessa diskussioner resulterade i följande två viktiga åtgärder:

- Grupperna öppnades för företrädare för turistnäringens branschorganisationer och för de organisationer i det civila samhället som berörs av turismen [21].

[21] Fackföreningar, regionala myndigheter, turistnäringen, icke-statliga miljöorganisationer.

- En femte arbetsgrupp upprättades som skall undersöka "effekter och användning av tjänster baserade på informations- och kommunikationsteknik i turistsektorn" [22].

[22] Portugal har ställt föredraganden i gruppen till förfogande.

På grund av den ömsesidiga påverkan mellan olika teman var det viktigt att säkerställa samordning och informationsutbyte mellan grupperna. Vid två arbetsmöten, som anordnades av kommissionen 2001, hade de föredragande och kommissionens samordnare tillfälle att säkerställa detta utbyte, samråda om det bästa sättet att gripa sig an alla de frågor som skall behandlas och utnyttja befintliga resultat för att undvika att flera grupper gör samma arbete.

Under första halvåret 2001 har var och en av grupperna hållit tre möten, med undantag för den femte gruppen, som har hållit fyra möten på grund av att den bildades så sent. Diskussionen om riktlinjerna och fastställandet av prioriterade åtgärder för varje tema har förts inom respektive arbetsgrupp. Genom att grupperna öppnats för deltagande av alla aktörer inom europeisk turism var det möjligt att mycket tidigt i processen för fastställande av riktlinjer och åtgärder för den europeiska turismens framtid ta hänsyn till synpunkter från samtliga inblandade aktörer.

Arbetsgruppernas slutrapporter har sammanställts av de utsedda föredragandena på grundval av bidrag från de övriga ledamöterna i gruppen och olika diskussioner. Dessa rapporter överlämnades i mitten av juli 2001 till medlemsstaterna samt till turistnäringens branschorganisationer och berörda föreningar i det civila samhället. Vid ett möte i den rådgivande turistkommittén den 5 september 2001, som var öppet för dessa föreningar, kunde de framföra sina synpunkter på de resultat som grupperna kommit fram till och de föreslagna riktlinjerna och åtgärderna.

När det gäller de aktörer i samhälle och näringsliv som anges i lägesrapporten av den 7 november 2000 är det endast i diskussionen med de lokala och regionala myndigheterna som man inte har gjort tillräckliga framsteg. Kommissionen anser att inledningen av dessa diskussioner bör prioriteras i det nuvarande skedet av rekommendationernas utarbetande. Ett stort antal av de föreslagna åtgärderna kan vara effektiva endast om de lokala och regionala myndigheterna deltar i genomförandet av dem.

Bilaga 2: De fem arbetsgruppernas viktigaste resultat och rekommendatione [23]

[23] Det uttryckta förslagen kommer från experterna som har deltagit i respektive arbetsgrupp och skall inte anses vara kommissionens officiella ståndpunkt. Rapporterna från de fem arbetsgrupperna finns i komplett version på http://europa.eu.int/comm/enterprise/ services/tourism/index.htm.

Arbetsgrupp A - // Att underlätta utbyte och spridning av information, i synnerhet genom ny teknik

Utgående ifrån en uttömmande förteckning över potentiella aktörer, en systematisering av informationen och en analys av de olika aktörernas behov har gruppen identifierat följande områden som de mest angelägna: efterfrågans volym och tendenser, särdrag hos nationella och utländska besökare (inkommande/utgående), turismens ekonomiska roll, turistverksamhetens struktur och särdrag enligt sektor, inventering av de primära resurserna och deras särdrag samt inventering av lagstiftningen och regelverket rörande turism.

Den största delen av de befintliga informationskällorna och -verktygen ger uppgifter om utbud såväl som efterfrågan, den ekonomiska rollen och spin-off-effekterna, personalresurserna, lagstiftande och finansierande organ samt databaser och dokumentation. Uppföljningen av respektive tema varierar kraftigt mellan medlemsstaterna. Dessutom har medlemsstaterna inför eventuella urvalsundersökningar på nationell nivå ingen gemensam kvalitetsstandard för undersökningsmetoderna. Uppgifterna kan därför inte sammanställas eller korreleras med varandra för att få fram en sannolik tendens för Europeiska unionen för en flerårsperiod. Dessutom är genomförandet och tillämpningen av rådets direktiv 95/57/EG om insamling av statistisk information rörande turism fortfarande otillräckligt.

Politiken och åtgärderna för spridning av information om turismrelaterade teman har delats in i åtta kategorier: metoddokument, dokument som innehåller turiststatistik och beskriver turismens socioekonomiska effekter, muntliga presentationer, cd-romskivor, Internet, diskussionsfora, databaser, plattformar för saluföring av turistprodukter,

Inom var och en av kategorierna har man ringat in de mest uppenbara bristerna vad gäller källor och verktyg, vilket har resulterat i följande fem rekommendationer:

1. Bättre utvärdering av turismens ekonomiska roll och analys av turismens påverkan.

2. Bättre spridning och förmedling av information mellan olika parter.

3. Information om turistmål i Europa.

4. Analys av efterfrågan inom turismen, marknadsundersökning och analys av hemmamarknaderna.

5. Information om arbetsmarknaden och möjligheterna till utbildning (arbetsgrupp B).

Dessa rekommendationer har resulterat i följande tre prioriterade åtgärder som bör genomföras på kort/medellång sikt:

- Förbättra och förstärka tillgången och informationsspridningen, framför allt för små och medelstora företag, genom en kombination av ny teknik och traditionella verktyg.

- Underlätta och stödja upprättandet av partnerskap för informationsutbyte och bra metoder mellan olika parter på turistmålen/i turistregionerna.

- Stödja och främja tillämpningen av satelliträkenskaper för turism.

Arbetsgrupp B - // Förbättrande av utbildningen för att uppgradera yrkeskunnandet inom turistnäringen

Av de huvudsakliga utbildningsbehoven framgår att turismen karakteriseras av en relativt låg kompetensnivå inom de flesta av de grundläggande sektorerna och särskilt i de små och medelstora företagen. Däremot finns det en efterfrågan på kompetens inom nya områden, exempelvis informations- och kommunikationsteknik. De främsta hindren för en förbättring av kompetensen är brist på arbetskraft och stor rörlighet bland personalen, dålig image och dåliga arbetsförhållanden, exempelvis säsongsbundenhet, brist på grundutbildning att bygga vidare på. dålig konkurrenskraft hos småföretagen som medför att man inte satsar på kompetensutveckling. De allra största företagen satsar mycket resurser för att kunna hålla en kompetent personal.

Strategierna och åtgärderna för att höja kompetensnivån inom turistnäringen visar på en tendens till mer globala lösningar, som grundar sig på partnerskap och dialog mellan utbildningsinstitut, turistindustrin och andra partner, exempelvis offentliga myndigheter. De sträcker sig längre än till enbart utbildning genom att etablera en tydlig koppling mellan lärande och yrkeserfarenhet. På grund av den direkta kopplingen mellan utbildning, arbete och arbetsförhållanden bör man beakta de ekonomiska och sociala aspekterna vid åtgärder för att förbättra kompetensen. Alla dessa principer kan sammanfattas till en gemensam strategi för lärande, s.k. "områden för uppgradering av yrkeskunnandet". Inom ramen för denna strategi deltar alla berörda parter inom turist- och utbildningssektorn i processen för utbildning och innovation genom ett aktivt samarbete och byggande av nätverk.

Bidragen från gemenskapens politik och program går i första hand till utbildning (Leonardo da Vinci, Sokrates, Tempus), sysselsättning (Equal) och byggandet av nätverk mellan utbildningsorgan (Alfa). Strukturfonderna kan utnyttjas bättre för att genomföra nyskapande lösningar.

Arbetsgruppen har utformat sina slutsatser utifrån tre prioriterade områden: locka utbildad arbetskraft till sektorn, behålla arbetskraften och öka kompetensen, stödja mikroföretagen på regional och lokal nivå i syfte att förbättra deras konkurrenskraft. Utöver rekommendationen att främja införandet av ett "europass för utbildning inom turismen" [24], har man mer noggrant specificerat två åtgärder som bör genomföras:

[24] Genomförandet av kommissionens initiativ för antagande av en "Europass-utbildning" (rådets beslut 1999/51/EG av den 21 december 1998, EGT L 17, 22.1.1999, s. 45) omnämns redan i meddelandet "Att förbättra turismens sysselsättningspotential" som ett verktyg som kan främja rörligheten inom utbildningar med arbetsplatsanknytning, inklusive lärlingskap, och göra kvalifikationer och erfarenheter från utländska utbildningar med arbetsplatsanknytning lättare att bedöma.

- Ett permanent observationsorgan för lärande, sysselsättning och arbetsmiljö på turismens område: insamling, uppföljning, framställning och tillhandahållande av uppdaterad information samt stimulans av debatten om nyckelfrågor i syfte att förbättra den kunskap (kvantitativt och kvalitativt) och strategiska information som behövs för att säkerställa en varaktigt konkurrenskraftig turistsektor.

- En handbok om "områden för uppgradering av yrkeskunnandet inom turistindustrin": En praktisk vägledning om hur man går från utbildning till innovation med beaktande av de i verkligheten osäkra personalresurserna (ekonomisk och social dimension). Ett försök att finna en lösning (blandning av strategisk information, utbildning och råd) för att åstadkomma en utbildningsprocess som är mer komplex än den klassiska utbildningen och som använder sig av en "bottom-up/top-down"-metod samt partnerskap och samarbete mellan alla berörda parter.

Arbetsgrupp C - // Att förbättra kvaliteten på turistprodukterna

Arbetsgruppen har som definition av begreppet kvalitet valt den som används av Världsturistorganisationen och som betonar det faktum att kvaliteten är kopplad till turistens uppfattning och en viss grad av tillfredsställelse med hans upplevelse av produkten. Kvalitet skall inte likställas med lyx, utan med något som är tillgängligt för alla turister, inbegripet de som har särskilda behov. Turistprodukten bör betraktas som en helhet som innefattar turistmålet och turistens totalupplevelse. De viktigaste berörda parterna är de politiska beslutsfattarna, turistmålsförvaltningen och kvalitets kontrollanterna,. leverantörerna av turistprodukter och de kommersiella mellanhänderna, de utbildnings ansvariga, de mottagande företagen och befolkningen i det mottagande landet.

Vid en analys av godkända åtgärder och kvalitetsmetoder i medlemsstaterna har följande relevanta strategier och åtgärder urskiljts: standarderna ISO 9000 och ISO 14000, Europeiska stiftelsen för kvalitetsstyrning (EFQM), klassificering på basen av stjärnor och flera olika nationella kvalitetssystem.

En utvärdering av gemenskapspolitikens och gemenskapsprogrammens bidrag till turismens kvalitet har visat följande områdens betydelse för kvalitetsutvecklingen: strukturpolitiken, konsumentskyddet, miljöpolitiken, transporterna samt företagarandan. Av alla dessa områden har strukturfonderna den största potentialen att ha ett direkt inflytande när det gäller att förbättra kvaliteten inom turistnäringen.

Arbetsgruppen har identifierat fyra prioriterade sektorer där det krävs särskilda insatser på gemenskapsnivå och har kommit fram till följande slutsatser och rekommendationer:

- Indikatorer för att bedöma kvalitetsförbättringen: Kvalitetsförbättring är en cyklisk och fortlöpande process och bör kunna mätas och bedömas som sådan. Gruppen har utarbetat en ram och ett utkast till indikatorer för olika handhavare. Utformningen av indikatorerna kan befästas vid utvecklingen av stödverktygen.

- En utvärdering på europeisk nivå: En utvärdering av turistmålen kommer att bidra till att förbättra kvaliteten. För utvärderingen kan man använda sig av de ovan angivna kvalitetsindikatorerna. Detta bör göras på frivillig grund på initiativ av turistmålen och med stöd av förfaranden för informationsutbyte i nätverk.

- Ett icke-ekonomiskt stöd till små och medelstora turistföretag som inför kvalitetssystem: För att främja kvaliteten bör man exempelvis förbättra rådgivningen i frågor som rör organisation/affärsverksamhet, forumen etc., i stället för att ge ett direkt ekonomiskt stöd som riskerar att snedvrida konkurrensen på lokal nivå.

- Ett intensivare utnyttjande av strukturfonderna för att förbättra turistprodukternas kvalitet: Strukturfondernas medel bör inriktas på utarbetandet av en ram för utveckling av turismen i stället för på specifika företag och turistmål (exempelvis genom utbildning, förbättring av infrastrukturen, icke-ekonomiskt stöd till företag). Turistmyndigheterna i alla medlemsstater bör delta i genomförandet av programmet. Det finns ett behov av att sprida information om strukturfondernas program till hela turistindustrin.

Arbetsgrupp D - // Främjande av miljöskydd och en hållbar utveckling inom turismen

Med beaktande av de ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekterna har gruppen, med ledning av Världsturistorganisationens definition, utarbetat följande definition av hållbar turism: "En hållbar utveckling av turismen innebär att turisternas och de mottagande regionernas aktuella behov uppfylls samtidigt som utsikterna för framtiden skyddas och förbättras. Den innefattar förvaltning av alla resurser på ett sätt som tillfredsställer de ekonomiska, sociala och estetiska behoven samtidigt som man bevarar den kulturella integriteten, de nödvändiga ekologiska processerna, den biologiska mångfalden och ekosystemen."

Det är nödvändigt att alla aktörer inom respektive område deltar aktivt i genomförandet av principerna för hållbar turism. Detta gäller särskilt turistmålens förvaltning, researrangörerna och turisterna själva. Experterna har identifierat strategier och åtgärder som syftar till att främja en hållbar utveckling av turismen, exempelvis Agenda 21 för Medelhavet och Östersjön, Destination 21 för Danmark och en lokal Agenda 21 för Calvià (Balearerna, Spanien).

Inom ramen för gemenskapens politik och program på olika områden vidtas allt fler åtgärder till förmån för en hållbar utveckling. Detta gäller exempelvis den europeiska strategin för hållbar utveckling, sjätte handlingsplanen för miljön, den integrationsprocess som beslutades i Cardiff och andra strategier inom olika sektorer, exempelvis energi och transporter. Principen om obligatorisk integrering av miljöfrågorna i all sektorspolitik tillämpas inte ännu inom turistsektorn, trots att dess avgörande betydelse erkänns framför allt på grund av det bidrag som den kan utgöra till en gemenskapsstrategi för hållbar utveckling.

Arbetsgruppen har utarbetat slutsatser och rekommendationer för en Agenda 21 för turismen i Europa. I detta sammanhang är de strategiska riktlinjerna för en hållbar utveckling av turistrelaterade transporter särskilt viktiga. Arbetsgruppen har arbetat med att utforma en metodologisk strategi för en Agenda 21 för turismen i Europeiska unionen. Syftet är att fästa alla parters uppmärksamhet på att ett gemensamt engagemang är nödvändigt för genomförandet av en sådan strategi, som dock inte skulle vara tvingande.

De mål som bör uppnås är följande: förebygga och minimera turismens påverkan på turistmålens miljö och omgivning,, styra tillväxten av transporterna, främja en medveten lokal industri och en ansvarstagande turistnäring som sociokulturell utvecklingsfaktor. Åtgärder för samordning och partnerskap på alla nivåer, informationsutbyte och ett frivilligt tillvägagångssätt samt utformning av en samling åtgärder för att öka de europeiska företagens konkurrenskraft betraktas som nödvändiga i det inledande skedet. Experterna anser att kommissionen har en viktig roll i genomförandet. De instrument som föreslås är följande:

- Politiskt samarbete och ett organ baserat på partnerskap som utformas genom samförstånd i syfte att identifiera och bestämma de prioriterade målen för att förverkliga principerna för en hållbar turism.

- Ett tekniskt organ ("observationsorgan för turismen") som tillhandahåller kompetens och sakkunskap. Det bör utföra en regelbunden övervakning och ta fram rapporter på basen av tillförlitliga indikatorer.

Arbetsgrupp E - // Att styra effekterna och användningen av tjänster baserade på informations- och kommunikationsteknik i turistsektorn

I syfte att identifiera de tjänster som grundar sig på informations- och kommunikationsteknik på grundval av deras relevans för de offentliga och privata aktörerna inom turistnäringen har gruppen fastställt följande definition: "Med begreppet tjänster baserade på informations- och kommunikationsteknik avses användningen av metoder och elektroniska digitala verktyg för att samla in, behandla, dela med sig av och sprida information i turismens hela värdekedja. Digitala metoder och verktyg är t.ex. tillämpningar, programvara, data, formella specifikationer, standarder eller apparatur som anpassats för en specifik serie kommersiella turismrelaterade processer".

Tre kategorier av tjänster har identifierats med hänsyn till deras påverkan på turistsektorn: utveckling av tjänster för förvaltning av nätverk, interaktion mellan och integrering av system samt nya tillämpningar för företagsledning och e-handel. En utvärdering av graden av medvetenhet, tillgången till och användningen av dessa tjänster för olika berörda aktörer visar på en differentierad användning av informations- och kommunikationstekniken, beroende på sådana faktorer som grundkompetens, verksamhetens storlek och relativa ställning i turistkedjan. Graden av medvetenhet och tillgång varierar beroende på typen av partner (traditionella distributionskanaler, inkvarteringstjänster, konsumenter, organisationer för turistmålsförvaltning, turistmyndigheter och transportföretag).

Det finns strategier och stödåtgärder på europeisk, nationell och regional nivå. Tillgången till relevant information, framför allt för de små och medelstora företagen, utgör det främsta problemet (t.ex. IST-programmet, regionalpolitiska åtgärder, åtgärder inom ramen för e-Europe, exempelvis Go digital). Tre slag av brister har definierats. Den första gäller behovet att skynda på harmoniseringen av lagstiftning och skatteregler på europeisk nivå i samarbete med övriga relevanta aktörer, för att uppnå en stabil rättslig ram på internationell nivå. Den andra gäller den otillräckliga vikt som fästs vid utvecklingen av innehållet och den otillräckliga tillgången till information på alla nivåer. Den tredje bristen gäller behovet av strategier och nyskapande lösningar för de små och medelstora företagen för att de skall kunna integreras i den värld av tjänster som baserar sig på informations- och kommunikationsteknik.

Följande rekommendationer till åtgärder har sammanställts:

- Införa en plattform för utbyte i nätverk, baserat på befintliga europeiska, nationella och regionala centra. De skulle fungera som "utvärderings- och kunskapscentra" och skulle vara belägna tillräckligt nära de olika aktörerna för att underlätta tillgången till och insamlingen av information om turismen.

- Inrätta två specifika arbetsgrupper. Den första, "tjänster inom mobil e-handel", skulle bedöma behovet av nyskapande tjänster och föreslå åtgärder för att främja dem med avseende på turisttjänster. Den andra arbetsgruppen, "utvärdering av lagstiftningen och skattereglerna", skulle arbeta med lagstiftningens och skattereglernas tillämpning i en digital turistmiljö.

- Upprätta ett resurscentrum för att förstärka turistmålens och de små och medelstora företagens integrering på marknaden och bidra till utvecklingen av system och tjänster för turistmålsförvaltning för små och medelstora företag.