MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN Hållbar utveckling i Europa för en bättre värld: En strategi för hållbar utveckling i Europeiska unionen (Kommissionens förslag till Europeiska rådet i Göteborg)

I MOT EN HÅLLBAR UTVECKLING I EUROPA

"Hållbar utveckling är en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov" - Brundtlandkommissionen (World Commission on Environment and Develop ment), 1987.

Vid Europeiska rådets möte i Helsingfors i december 1999 uppmanades Europeiska kommissionen att "upprätta ett förslag till en långsiktig strategi som sammanfogar program för en ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbar utveckling som skall överlämnas till Europeiska rådet i juni 2001." Det här dokumentet, som har tillkommit som en följd av denna uppmaning, bygger på det samrådsdokument från kommissionen som utfärdades i mars 2001 och på de många synpunkter som har lämnats på det.

Hållbar utveckling är en global målsättning. Europeiska unionen spelar en viktig roll för uppnåendet av en hållbar utveckling, både i Europa och på det globala planet, där det behövs omfattande internationella åtgärder. Med tanke på detta ansvar åtog sig EU och andra parter som undertecknat Riodeklarationen, vid FN:s generalförsamlings nittonde särskilda möte 1997, att utarbeta strategier för hållbar utveckling fram till världstoppmötet om hållbar utveckling 2002. Den här strategin utgör ett led i EU:s förberedelser inför detta möte.

Hållbar utveckling - ett bredare framtidsperspektiv

För bara lite mer än ett år sedan fastställde Europeiska rådet i Lissabon ett nytt strategiskt mål för unionen, nämligen "att bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskaps baserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbets tillfällen och en högre grad av social sammanhållning". Europeiska rådet i Stockholm beslutade sedan att strategin för en hållbar utveckling i EU skulle bygga på de politiska åtaganden som gjordes i Lissabon och komplettera dessa med en miljö dimension. Man erkände därmed att ekonomisk tillväxt, social sammanhållning och miljöskydd på lång sikt måste gå hand i hand.

Hållbar utveckling innebär en positiv framtidsversion för Europeiska unionen - ett samhälle med ökat välstånd och större rättvisa, en renare, säkrare och sundare miljö samt bättre livskvalitet både för oss själva, våra barn och barnbarn. För att detta skall vara praktiskt möjligt krävs att den ekonomiska tillväxten främjar sociala framsteg och tar hänsyn till miljön, att socialpolitiken stimulerar den ekonomiska utvecklingen och att miljöpolitiken är kostnadseffektiv.

För att bryta sambandet mellan miljöförstöring och resursanvändning å ena sidan och ekonomisk och social utveckling å andra sidan måste offentliga och privata investeringar omorienteras mot ny, miljövänlig teknik. Strategin för hållbar utveckling är tänkt att fungera som en katalysator för besluts fattarna och den allmänna opinionen under de kommande åren och bli en drivande kraft bakom institutionella reformer, och bakom förändringar i företags och konsumenters beteende. Tydliga, stabila och långsiktiga mål kommer att skapa förväntningar och förutsättningar som gör att näringslivet med tillförsikt investerar i innovativa lösningar och skapar nya arbets tillfällen av hög kvalitet.

För att överbrygga klyftan mellan denna ambitiösa vision och den faktiska politiken föreslår kommissionen att strategin inriktas på ett litet antal problem som utgör ett allvarligt eller irreversibelt hot mot det europeiska samhällets framtida välstånd.

De främsta hoten mot en hållbar utveckling

- Utsläppen av växthusgaser som en följd av människans verksamhet ger upphov till en global uppvärmning. Klimatförändringen kommer troligen att leda till mer extrema väder förhållanden (t.ex. orkaner och översvämningar) med allvarliga konse kvenser för infrastruktur, egendom, hälsa och natur.

- Folkhälsan hotas av nya antibiotikaresistenta stammar av sjukdomsalstrande bakterier, och kanske även av de långsiktiga effekterna av de många farliga kemikalier som för närvarande är i dagligt bruk. Hot mot livsmedels säkerheten väcker också allt större oro.

- En av sex européer lever i fattigdom. Fattigdom och social utslagning har enorma direkta effekter på enskilda människor, t.ex. ohälsa, självmord och långtids arbets löshet. Ensamstående mödrar och äldre kvinnor som lever ensamma bär en oproportionerligt stor andel av fattigdomsbördan. Fattigdom har också en tendens att gå i arv och drabba familjer i generation efter generation.

- En ökning av medellivslängden är naturligtvis välkommen, men i kombination med de låga födelsetalen hotar befolkningens åldrande att bromsa den ekonomiska tillväxten, och minska pensionssystemens och den offentliga hälso vårdens kvalitet och finansiella hållbarhet. Kostnaderna kommer i många medlems stater att öka med upp till 8 % av bruttonationalprodukten mellan 2000 och 2040.

- Förlusten av biologisk mångfald i Europa har ökat dramatiskt under de senaste årtiondena. Fiskbestånden i europeiska vatten är nära att slås ut. Avfalls mängderna har hela tiden växt snabbare än BNP. Markförluster och minskad bördighet underminerar lönsamheten i många jordbruksområden.

- Trafikstockningen har snabbt förvärrats och situationen är nu näst intill kaotisk. Detta berör framför allt tätortsområdena, som även har problem med nedgångna innerstäder, förorter som breder ut sig och koncentra tioner av akut fattigdom och social utslagning. Den regionala obalansen i EU fortsätter att vara ett allvarligt problem.

Mycket få av dessa ohållbara tendenser är nya. Man har försökt lösa problemen på många olika besluts- och samhällsnivåer, och initiativ som lokala Agenda 21 har visat sig vara ett effektivt sätt att uppnå den enighet som behövs för att åstadkomma en förändring på lokal nivå. Dessa ansträngningar har emellertid hittills endast lett till begränsade framgångar, eftersom det varit svårt att lägga om den politiska kursen och ändra beteendemönster, och att samordna insatserna. För att komma till rätta med dessa ohållbara tendenser och förverkliga de visioner som en hållbar utveckling erbjuder krävs brådskande åtgärder, ett beslutsamt och förutseende politiskt ledarskap, ett nytt sätt att lägga upp politiken, ett brett engagemang och internationellt ansvar.

- Det krävs brådskande åtgärder: Det är nu dags att övervinna hindren för en hållbar utveckling. Många av de trender som utgör ett hot mot en hållbar utveckling är en följd av tidigare val av produktionsteknik, mönster för mark använd ning och infrastrukturinvesteringar, och de är svåra att vända på kort sikt. Även om de allvarligaste konsekvenserna av förlorad biologisk mångfald, ökad antibiotika resistens och klimatförändring ger sig till känna först efter många år, kan det då vara mycket dyrt eller till och med omöjligt att lösa problemen.

- Politiskt ledarskap är viktigt: Det behövs stor politisk beslutsamhet för att åstadkomma de förändringar som är nödvändiga för att uppnå en hållbar utveckling. Samtidigt som en hållbar utveckling naturligtvis kommer att gagna samhället som helhet måste man också göra svåra avvägningar mellan motstridiga intressen, och detta på ett öppet och ärligt sätt. Politiska förändringar måste göras på ett rättvist och balanserat sätt, men enskilda gruppers särintressen får inte gå före samhällets välfärd.

- Ett nytt sätt att lägga upp poliken: Unionen har visserligen tillgång till ett stort antal styrmedel för att hantera de ekonomiska, miljörelaterade och sociala dimensionerna av hållbar utveckling, men politiken inom olika områden har utformats utan tillräcklig samordning. Åtgärder som vidtas för att uppnå mål inom ett område hindrar alltför ofta att framsteg görs på andra områden, och lösningarna på problemen ligger ofta i händerna på beslutsfattare inom andra sektorer eller på en annan politisk nivå. Detta är en av de främsta orsakerna till många av de trender som är ohållbara på lång sikt. Avsaknaden av ett enhetligt, långsiktigt perspektiv innebär dessutom att man fokuserar för mycket på kortsiktiga kostnader i stället för att försöka hitta långsiktiga lösningar som gagnar alla.

- Åtgärder måste vidtas av alla och på alla nivåer: Många av de förändringar som är nödvändiga för att garantera en hållbar utveckling kan endast åstadkommas genom åtgärder på EU-nivå. Det finns tydliga exempel på detta inom politikområden där gemen skapen har exklusiv rättslig kompetens, eller där integrationen av de euro peiska marknaderna innebär att åtgärder som vidtas av medlemsstaterna utan samord ning sannolikt blir ineffektiva. I andra fall kan det vara lämpligare att åtgärder vidtas på nationell, regional eller lokal nivå. Offentliga myndigheter spelar visserligen en viktig roll när det gäller att till handahålla en tydlig och långsiktig ram, men det är till syvende och sist de enskilda medborgarna och näringslivet som måste åstadkomma de förändringar av konsumtions- och investeringsmönster som är nödvändiga för att uppnå en hållbar utveckling.

- Ansvarstagande i en globaliserad värld: Det krävs globala åtgärder för att lösa många av de problem som hänger samman med en hållbar utveckling. Klimat förändring och biologisk mångfald är tydliga exempel på detta. Kommissionen anser att industri länderna måste gå i spetsen för en hållbar utveckling och uppmanar andra industriländer att ta sin del av ansvaret. EU måste föregå med gott exempel i internationella sammanhang och börja med att "sopa rent framför sin egen dörr" som ett första steg på vägen mot en hållbar utveckling. Eftersom produktion och konsumtion i EU har konsekvenser utanför våra gränser måste vi också se till att vår politik bidrar till att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling på världsplanet.

Kommissionen föreslår en EU-strategi bestående av tre delar:

1: Ett antal sektorsövergripande förslag och rekommendationer för att göra politiken effektivare och uppnå en hållbar utveckling. Detta innebär att man måste se till att olika politikområden kompletterar varandra i stället för att dra i olika riktningar.

2: Ett antal överordnade mål och särskilda åtgärder på EU-nivå för att ta itu med de problem som utgör de största hindren för en hållbar utveckling i Europa.

3: Åtgärder för att genomföra strategin och bedöma framstegen.

II ATT UPPNÅ EN HÅLLBAR UTVECKLING: ATT FÖRVERKLIGA VÅRA AMBITIONER

För att uppnå en hållbar utveckling krävs förändringar när det gäller politikens utformning och genomförande, både på EU-nivå och i medlemsstaterna. Detta förutsätter i sin tur ett klart engagemang på högsta nivå. I detta avsnitt beskrivs ett antal förslag för att på ett effektivare sätt möta de utmaningar vi står inför.

Bättre politisk samordning

Hållbar utveckling måste bli ett centralt mål inom alla sektorer och politikområden. Detta innebär att beslutsfattarna måste identifiera bieffekter (bra och dåliga) på andra politik områden och ta till hänsyn dem. Vid en noggrann bedömning av ett förslags samtliga effekter måste man uppskatta dess ekonomiska, miljörelaterade och sociala konse kvenser i och utanför EU. En sådan bedömning bör också, i förekommande fall, omfatta förslagets effekter på jämställdheten mellan kvinnor och män och deras lika möjligheter. Det är särskilt viktigt att undersöka vilka grupper som får dra det tyngsta lasset i samband med förändringen, så att beslutsfattarna kan avgöra om det behövs åtgärder för att hjälpa dessa grupper att anpassa sig. Vid bedömningen krävs ett enhetligt angreppssätt och man måste utnyttja den sakkunskap som finns tillgänglig inom flera olika politikområden.

Det behövs bättre information för att det skall vara möjligt att systematisk utvärdera politiska förslag. Vi förstår till exempel fortfarande inte till fullo vilka konsekvenser en åldrande befolkning har, eller hur vissa föroreningar och kemikalier såsom hormon störande ämnen påverkar den biologiska mångfalden och folkhälsan. I enlighet med försiktighets principen får bristande kunskap emellertid inte bli en ursäkt för att inte vidta åtgärder eller för att vidta åtgärder som inte är ordentligt genomtänkta. Risker och osäkerhet är någonting som vi måste leva med. Vetenskapens och forskningens roll är att hjälpa till att närmare analysera de risker och den osäkerhet vi står inför, och att ge underlag för lösningar och politiska beslut. Beslutsfattarna ansvarar för att risker hanteras på ett effektivt sätt och för att förklara riskernas natur och omfattning för allmänheten.

Åtgärder

- Hållbar utveckling måste ligga till grund för all politik. Vid kommande översyner av gemenskapens politik är det viktigt att undersöka hur den i större utsträckning kan bidra till en hållbar utveckling.

- När den gemensamma jordbrukspolitiken ses över 2002 bör man fästa större vikt vid kvalitet i stället för vid kvantitet, till exempel genom att uppmuntra ekologiskt jordbruk och andra miljövänliga jordbruksmetoder, samt en fortsatt överföring av resurser från marknadsstöd till landsbygdsutveckling.

- Den gemensamma fiskeripolitiken bör uppmuntra en hållbar förvaltning av fisk bestånden, både inom EU och internationellt, samtidigt som fiskerinäringens lång siktiga överlevnad i EU tryggas och de marina ekosystemen skyddas.

- Inom den gemensamma transportpolitiken måste man ta itu med de allt större trafikstocknings- och föroreningsproblemen, och uppmuntra användning av miljö vänligare transportsätt.

- Sammanhållningspolitiken måste inriktas mer på de minst utvecklade regionerna, på de regioner som har de mest akuta strukturella problemen - t.ex. i form av nedgångna städer och ekonomisk tillbakagång i glesbygden - och på de grupper i samhället som löper störst risk att drabbas av bestående social utslagning.

- Kommissionen kommer att lägga fram en åtgärdsplan till Europeiska rådet i Laeken i december i syfte att förbättra lagstiftningen. Denna plan kommer att omfatta meka nismer för att se till att det i alla viktigare lagförslag ingår en bedömning av de potentiella ekonomiska, miljörelaterade och sociala kostnaderna och intäkterna för åtgärder eller avsaknaden av åtgärder, både i och utanför EU. Rådet och parlamentet bör ha samma förhållningssätt när de ändrar lag förslag.

Att finna en prisbild som ger privatpersoner och företag de rätta signalerna

Privatpersoners och företags beteende påverkas mycket av marknadspriserna. Marknads reformer för att få till stånd en korrekt prissättning kan ge företagen nya möjlig heter att utveckla tjänster och produkter som minskar belastningen på miljön och som tillgodoser sociala och ekonomiska behov. Detta innebär ibland att det är nödvändigt att med offentliga medel finansiera tjänster som annars inte skulle tillhandahållas, t.ex. viktiga samhällstjänster i glesbefolkade områden. Det är emellertid oftare fråga om att dra in bidrag som uppmuntrar till slöseri med naturresurser och att sätta ett pris på förorening. Genom att ändra priserna på detta sätt kan man stimulera utveckling och användning av både säkrare och renare teknik och utrustning, och ofta är detta allt som behövs för att få vågskålen att väga över till deras favör.

Åtgärd

- Kommissionen kommer i sin politik och i sina lagförslag att prioritera marknads baserade tillvägagångssätt som ger prisincitament när det är troligt att dessa kan leda till att de sociala och miljörelaterade målen uppnås på ett flexibelt och kostnadseffektivt sätt.

Investering i framtidens vetenskap och teknik

Vår fortsatta, långsiktiga välfärd är i mycket hög grad beroende av ny kunskap och tekniska framsteg. Utan dessa investeringar skulle vi behöva förlita oss betydligt mer på ändrade konsum tionsmönster för att uppnå en hållbar utveckling. Genom att främja innovation är det möjligt att utveckla ny teknik som innebär ett minskat utnyttjande av naturresurser, minskad förorening samt minskade hälso- och säkerhetsrisker, och som dessutom är billigare än befintlig teknik. EU och medlemsstaterna bör se till att lagstiftningen inte hindrar innovation eller ställer upp överdrivna, icke marknads relaterade hinder för spridning och användning av ny teknik.

Offentlig finansiering av ny teknik för att uppnå en hållbar utveckling bör fokuseras på grundläggande och tillämpad forskning om säker och miljövänlig teknik, och på benchmarking och demonstrationsprojekt för att stimulera snabbare införande av ny teknik som är både säkrare och renare. Upphandlings förfaranden är - under förutsättning att de inte utgör en täckmantel för protektionism - ytterligare ett sätt att påskynda spridningen av ny teknik. Ett "grönt inköpsinitiativ" för den privata sektorn skulle på samma sätt öka användningen av miljövänliga produkter och tjänster.

Åtgärder

- Gemenskapen bör till fullo utnyttja de möjligheter som gemenskapens kommande ramprogram för forskning erbjuder, för att stödja forskning om hållbar utveckling som en del av det europeiska området för forsknings verksamhet.

- Med utgångspunkt i de riktlinjer som kommissionen kommer att utfärda inom kort, bör medlemsstaterna överväga hur offentlig upphandling kan utnyttjas på ett bättre sätt för att främja miljövänliga produkter och tjänster.

- Kommissionen kommer att uppmuntra initiatif från den privata sektorn att ta med miljöfaktorer i sina inköpsspecifikationer.

- Kommissionen uppmanar näringslivet att identifiera vilka man anser vara de främsta hindren för utveckling och en mer omfattande användning av ny teknik inom sektorer som energi, transport och kommunikationer.

- Gemenskapen måste bidra till utvecklingen av en oberoende europeisk möjlighet till global övervakning av miljö och säkerhet (GMES) senast 2008.

Förbättra kommunikationen och mobilisera medborgare och företag

Trots att vetenskap och vetenskapliga rekommendationer utgör ett viktigt bidrag till beslutsfattandet har allmänhetens förtroende för forskningens objektivitet rubbats av den senaste tidens hälsolarm som gällt både människor och djur. Man oroar sig för att de politiska besluten i större utsträckning har styrts av enskilda gruppers särintressen i stället för av att gagna samhället som helhet. Denna uppfattning är ett uttryck för ett utbrett missnöje. Många anser att politiken har blivit alltför teknokratisk och distanserad, och att den påverkas för mycket av kapitalstarka intressen. För att komma till rätta med detta ökande missnöje med den politiska processen måste medborgarna få större insyn i beslutsfattandet.

En beslutsprocess som är öppen för insyn gör det också möjligt att identifiera och lösa konflikter mellan motstridiga intressen på ett öppet sätt. En mer systematisk dialog på ett tidigare stadium - särskilt med företrädare för konsumenter, vars intressen ofta förbises - kan göra att det tar längre tid att utarbeta ett politiskt förslag, men torde leda till bättre lagstiftning som går snabbare att genomföra. Man bör också inhämta synpunkter från berörda parter utanför unionen.

Ett öppnare beslutsfattande, liksom tron att den enskilda människan genom sina handlingar har ett verkligt inflytande, är också en förutsättning för att allmänheten skall kunna medverka till uppnåendet av en hållbar utveckling. Exempelvis har lokala Agenda 21-initiativ på ett effektivt sätt bidragit till en hållbar utveckling på lokal nivå. Utbildningssystemet spelar också en viktig roll när det gäller att främja en bättre förståelse för målsättningen att uppnå en hållbar utveck ling, främja en individuell och kollektiv ansvarskänsla och därigenom upp muntra beteendeförändringar.

Den offentliga politiken spelar också en viktig roll när det gäller att uppmuntra ett ökat gemensamt, socialt ansvarstagande och i upprättandet av en ram för att se till att företagen integrerar miljömässiga och sociala hänsyn i sin verksamhet. Många av de mer förutseende företagen har redan insett att hållbar utveckling erbjuder nya möjligheter och har börjat anpassa sin verksamhet och sina investeringsplaner därefter. Företagen bör uppmuntras att inta en aktiv och framåtsyftande hållning till hållbar utveckling i sin verksamhet både i och utanför EU.

Åtgärder

- Kommissionen kommer i sin vitbok om styrelseformer att föreslå ett omfattande samråd med berörda parter (som vanligen inbegriper en offentlig utfrågning), både i och utanför unionen, innan viktigare politiska förslag läggs fram. Berörda parters synpunkter kommer också att inhämtas i samband med översyn av viktig politik.

- Alla börsnoterade företag med minst 500 anställda uppmuntras att i sina årsredovisningar till aktieägarna redovisa ett "tredelat reslutat", dvs. att redovisa sina resultat med avseende på ekonomiska, miljörelaterade och sociala kriterier. Företag inom EU uppmanas att visa och offentliggöra att de i sin verksamhet världen över följer OECD:s riktlinjer för multi nationella bolag eller motsvarande riktlinjer.

- Medlemsstaterna bör också undersöka hur deras utbildningssystem kan utnyttjas för att utveckla en bättre förståelse för hållbar utveckling.

Ta hänsyn till utvidgningen och den globala dimensionen

EU:s strategi måste dessutom sträcka sig över unionens nuvarande gränser och vara relevant för alla länder som kan komma att bli medlemmar under de kommande åren. Dessa framtida medlemsstater delar många problem med de nuvarande medlemsstaterna, men har också egenskaper som gör att de skiljer sig från dessa, t.ex. en mycket större biologisk mångfald. De ekonomiska och sociala skillnaderna kommer emellertid att öka i en utvidgad union. De nya medlemsstaterna har överlag en betydligt större jord bruksbefolkning och ligger på efterkälken när det gäller investeringar i infrastruktur och produktions teknik. Vid framtida reformer av gemenskapens politik måste man ta hänsyn till dessa skillnader. Kandidatländerna bör ta aktiv del i genomförandet av denna strategi.

EU:s politik på många områden påverkar dessutom möjligheterna att uppnå en hållbar utveckling långt utanför unionens gränser, och produktion och konsumtion i EU ökar belastningen på världens gemensamma naturresurser. Det är därför viktigt att se till att de åtgärder vi vidtar för att uppnå en hållbar utveckling i EU bidrar till en hållbar utveckling i resten av världen. Vi måste dessutom genom vår inre och yttre politik aktivt stödja ansträngningar i andra länder - särskilt i utvecklings länderna - för att uppnå en mer hållbar utveckling.

För att aktivt bidra till uppnåendet av en hållbar utveckling måste EU och dess medlemsstater samarbeta effektivt med andra länder och internationella organisationer, t.ex. med OECD, Världshandelsorganisationen, Internationella arbets organisationen, Internationella valutafonden, Världsbanken och Förenta nationernas miljöprogram. EU:s roll när det gäller att bidra till en hållbar utveckling i detta större sammanhang kommer att behandlas ingående vid förberedelserna inför toppmötet "Rio + 10" i Sydafrika 2002.

Åtgärd

- Kommissionen kommer under första hälften av 2002, i god tid före världstoppmötet om hållbar utveckling (Rio+10) i Johannesburg, att lägga fram ett meddelande för att närmare redogöra för sin syn på hur unionen kan bidra till en hållbar utveckling på det internationella planet. Detta meddelande bör bland annat behandla frågan om mobilisering av ytterligare finansiella resurser för utvecklingsbistånd för att minska fattigdomen i världen.

III FASTSTÄLLANDE AV LÅNGSIKTIGA MÅL: PRIORITERADE ÅTGÄRDER

Det behövs åtgärder inom många olika politikområden

De största hoten mot en hållbar utveckling som identifierats ovan spänner över flera olika politikområden. Det krävs således ett heltäckande, sektorsövergripande tillväga gångs sätt för att ta itu med dessa utmaningar. Konkreta åtgärder inom specifika politikområden bör bygga på de principer som angavs i föregående avsnitt. Reformer av den befintliga gemenskapspolitiken måste syfta till att maximera dess bidrag till de strategiska målen i EU:s strategi för hållbar utveckling.

Vid Europeiska rådets möten i Lissabon, Nice och Stockholm nyligen, kom man överens om mål och insatser för att ta itu med två av de sex områden som utgör de största hoten mot en hållbar utveckling i EU, nämligen fattigdom och social utslagning och ekonomiska och sociala konsekvenser av att befolkningen åldras. Den här strategin omfattar inga nya åtgärder på dessa områden. Dessa mål ingår emellertid som en integrerad del av EU:s strategi för hållbar utveckling och anges i bilaga 1 nedan.

För återstående fyra områden föreslår kommissionen nedanstående prioriterade mål och insatser på EU-nivå. För att uppnå dessa mål kommer det också att krävas åtgärder från medlemsstaternas sida, både i deras inrikespolitik och i beslut som fattas av rådet om ändringar av gemenskapens politik. Kommissionen kommer i sin rapport till Europeiska rådets vårmöte (den sammanfattande rapporten) att redogöra för framstegen i uppnåendet av strategins mål.

Begränsa klimatförändringen och öka användningen av ren energi

Övergripande mål

* EU kommer att uppfylla sitt åtagande från Kyoto, men detta är bara ett första steg. EU bör därefter fram till 2020 sträva efter att minska utsläppen av växthusgaser i atmosfären med i genomsnitt 1 % per år jämfört med 1990.

* Unionen kommer bestämt att yrka på att andra större industriländer uppfyller sina Kyoto-mål. Detta är absolut nödvändigt för att säkra den inter nationella insats som är nödvändig för att begränsa den globala uppvärmningen och anpassa sig till dess effekter.

Insatser på EU-nivå

* Direktivet om beskattning av energiprodukter bör antas senast 2002. Inom två år efter detta direktivs antagande kommer kommissionen att lägga fram förslag till mer ambitiösa miljömål för energibeskattning i syfte att uppnå en fullständig internali sering av externa kostnader, och en indexering av miniminivåerna för punktskatter så att de åtminstone följer inflationen.

* Successiv avveckling av stöd till produktion och konsumtion av fossila bränslen fram till 2010. Om nödvändigt bör stödåtgärder sättas in för att hjälpa till att skapa nya arbetstillfällen. Analys av om det finns behov av ett beredskapslager av kol, och om vi med tanke på försörjningstryggheten måste upprätthålla en viss subventionerad mimiproduktion. Kommissionen har för avsikt att lägga fram ett förslag under 2001 så att det kan antas av rådet innan EKSG-fördraget löper ut i juli 2002. Den särskilda situationen i vissa kandidatländer måste beaktas i anslutningsfördragen.

* Åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser vilka grundas på resultatet av Europeiska klimatförändringsprogrammet. Kommissionen kommer i slutet av 2001 att lägga fram ett förslag om inrättande av ett system för handel med CO2-utsläppsrätter senast 2005.

* Alternativa bränslen, inklusive biobränslen, bör svara för minst 7 % av bilars och lastbilars bränsleförbrukning 2010, och för minst 20 % 2020. Kommissionen kommer att lägga fram ett förslag under 2001, som kan antas under 2002.

* Tydliga åtgärder för att minska efterfrågan på energi, exempelvis genom strängare miniminormer och märkningskrav för byggnader och apparater i syfte att förbättra energi effektiviteten.

* Ökat stöd till forskning om samt utveckling och spridning av teknik inom områdena

- rena och förnybara energiresurser,

- säker kärnenergi och hantering av kärnavfall.

Att avvärja hoten mot folkhälsan

Övergripande mål

* Att göra säkerhet och kvalitet till ett mål för alla parter som är inblandade i livs medelskedjan.

* Att fram till 2020 se till att kemikalier endast produceras och används på ett sätt som inte utgör några betydande hot mot människors hälsa och miljön.

* Att hantera frågor i som avser utbrott av infektionssjukdomar och antibiotika resistens.

Insatser på EU-nivå

* Förbättra informationen till konsumenterna och öka deras medvetenhet, bland annat genom utbildning och tydlig märkning av livsmedel.

* Inrätta en europeisk livsmedelsmyndighet under 2002.

* Förbättra kapaciteten att övervaka och kontrollera hälsoeffekterna av vissa ämnen (t.ex. dioxiner, toxiner och bekämpningsmedel) i livsmedel och i miljön, särskilt deras effekter på barn.

* Ändra inriktningen på EU:s jordbruksstöd så att sunda produkter och metoder av hög kvalitet premieras snarare än kvantitet; efter 2002 års utvärdering av tobaksordningen bör den anpassas för att medge en successiv avveckling av tobaksstödet, samtidigt som åtgärder vidtas för att utveckla alternativa inkomstkällor och ekonomisk verksamhet för dem som arbetar inom tobaksindustrin och för tobaksodlare, och att besluta om ett tidigt avvecklingsdatum.

* Att fram till 2003 utarbeta en omfattande gemenskapsstrategi för att främja hälsa och säkerhet i arbetet i syfte att kraftigt minska arbetsolyckor och förekomsten av yrkes sjukdomar.

* All lagstiftning för att genomföra den nya kemikaliepolitiken skall ha antagits fram till 2004.

* Kommissionen kommer senast i slutet av 2001 att lägga fram en europeisk åtgärds plan för att bromsa utvecklingen av antibiotikaresistens, genom bättre information, avveckling av antibiotika som tillväxtfrämjande medel inom jordbruket och bättre kontroll över användningen av antibiotika vid vård av människor, djur och växter.

* Att fram till 2005 utveckla kapacitet inom EU för att övervaka och kontrollera utbrott av infektionssjukdomar.

Mer ansvarsfull förvaltning av naturresurser

Övergripande mål

* Att tydligt bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt, resursanvändning och avfalls produktion.

* Att fram till 2010 skydda och återställa livsmiljöer och naturliga system och stoppa förlusten av biologisk mångfald.

* Att förbättra fiskeriförvaltningen för att vända trenden med minskande fiskbestånd och säkerställa ett hållbart fiske och sunda marina ekosystem, både i EU och i resten av världen.

Insatser på EU-nivå

* Att i samarbete med näringslivet utarbeta en integrerad produktpolicy för att minska resursanvändningen och avfallets effekter på miljön.

* EU-lagstiftning om strikt miljöansvar skall finnas senast 2003.

* Kommissionen kommer senast under 2003 att inrätta ett system med indikatorer för biologisk mångfald.

* Kommissionen kommer att lägga fram förslag om ett system för mätning av resursproduktiviteten, vilket skall vara klart att tas i bruk senast under 2003.

* Att i samband med översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken förbättra miljöåtgärderna inom jordbruket för att få till stånd ett öppet system med direkta betalningar för miljötjänster.

* Att i samband med översynen av den gemensamma fiskeripolitiken 2002 avskaffa bidrag som genom att uppmuntra överfiske motverkar sitt syfte, och minska storleken på EU:s fiskeflotta och dess verksamhet till en nivå som är förenlig med en hållbar utveckling på det internationella planet, samtidigt som man hanterar de sociala problem som därvid uppkommer.

Förbättra transportsystemet och förvaltningen av markanvändningen

Övergripande mål

* Att bryta sambandet mellan transportsektorns tillväxt och ökad bruttonational produkt för att minska trafikstockningar och andra negativa bieffekter i samband med transporter.

* Att få till stånd en övergång från vägtransporter till järnvägstransporter, sjö transporter och kollektivtrafik, så att vägtransporterna 2010 inte har en större andel av de totala transporterna än de hade 1998 (det senaste år för vilket uppgifter finns tillgängliga).

* Att främja en mer balanserad regional utveckling genom att minska skillnader i ekonomisk verksamhet och upprätthålla landsbygds- och tätortssamhällens livskraft, såsom rekommenderas i programmet för regional utvecklingsplanering i europeiskt perspektiv.

Insatser på EU-nivå

* Kommissionen kommer under 2002 att föreslå en ram för transportavgifter för att se till att priserna för olika transportsätt (även lufttransporter) senast 2005 återspeglar samhällets kostnader.

* Att under 2003 upprätta en ram som genom användning av intelligenta transport system ser till att driftskompatibilitet uppnås mellan olika betalningssystem för vägtransporter; uppmuntra fortsatt teknisk utveckling som möjliggör införande av vägavgifter.

* Prioritera infrastrukturinvesteringar i kollektivtrafik, järnvägar, inre vattenvägar, närsjöfart och intermodala transporter. Kommissionen kommer under 2001 bland annat att lägga fram ett förslag (för antagande under 2003) om en översyn av riktlinjerna för de transeuropeiska näten, och kommer vid översynen av struktur fonds programmen efter halva tiden att verka för en betydande sänkning av det finansiella stödet till väg transporter.

* Förbättra transportsystemen genom att ta itu med avsaknaden av transport för bindel ser, utveckla öppna marknader och samarbete på EU-nivå (t.ex. avreglering av järnvägstrafiken samt lufttrafiksystem). Ett gemensamt europeiskt luftrum skall inrättas senast 2004.

* Främja distansarbete genom att påskynda investeringar i nästa generations kommuni ka tionsinfrastruktur och tjänster.

* Att under 2001 påbörja inrättandet av ett europeiskt nät av observationsorgan för den regionala utvecklingsplaneringen (ESPON) för att definiera ett antal territoriella indikatorer i syfte att analysera de regionala effekterna av gemenskapens politik.

* Bedöma överensstämmelsen när det gäller den områdesindelning som förekommer inom gemenskapens politik, med hänsyn tagen till politikens målsättning (t.ex. Natura 2000, mindre gynnade landsbygdsområden och områden som är berättigade till stöd från strukturfonderna eller till statligt stöd).

* Diversifiera inkomstkällorna i landsbygdsområden, bland annat genom att öka den andel av EU:s jordbruksstöd som anslås till landsbygdsutveckling.

* Uppmuntra lokala initiativ för att ta itu med problemen i tätorterna; ta fram rekommendationer för samordnade utvecklingsstrategier för tätorter och områden som är känsliga ur miljösynpunkt.

IV GENOMFÖRANDE AV STRATEGIN OCH BEDÖMNING AV FRAMSTEGEN: ÅTGÄRDER EFTER EUROPEISKA RÅDETS MÖTE I GÖTEBORG

Årlig genomgång för att kontrollera vilka framsteg som gjorts

Vid Europeiska rådets möte i Stockholm beslutades att alla dimensioner av hållbar utveckling skulle granskas vid Europeiska rådets årliga vårmöte. För att mäta framstegen är det nödvändigt att lägga till ett antal indikatorer utöver dem som man redan kommit överens om för att övervaka Lissabon-strategin. Dessa indikatorer är en naturlig följd av de långsiktiga mål som kommissionen föreslår i detta dokument.

Åtgärder

- Kommissionen kommer i den sammanfattande rapport som varje år överlämnas till Europeiska rådets vårmöte att redovisa de framsteg som gjorts i genomförandet av strategin för hållbar utveckling.

- Kommissionen kommer vid Europeiska rådets möte i Barcelona våren 2002 att föreslå ett litet antal centrala resultatindikatorer för detta ändamål.

- Den process för att integrera miljöhänsyn i olika politikområden som inleddes i samband med Europeiska rådet i Cardiff måste fortsätta. Den kan bidra till miljö dimensionen av EU:s strategi för hållbar utveckling, på samma sätt som de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningsriktlinjerna bidrar till de ekonomiska och sociala dimensionerna. De sektorsvisa strategierna för integration av miljöhänsyn bör överensstämma med de specifika målen i EU:s strategi för hållbar utveckling.

Arbetsmetoderna måste förändras

Politiska förslag som rör enskilda sektorer utarbetas och diskuteras i alla skeden av gemenskapens lagstiftningsförfarande utan att man tar tillräcklig hänsyn till kopplingarna mellan olika politikområden. Det sätt på vilket kommissionen, rådet och parlamentet är organiserade förstärker detta sektorinriktade tillvägagångssätt. Alla tre institutionerna bör överväga vilka åtgärder de kan vidta för att avhjälpa denna brist.

Kommissionen kommer att förbättra sina interna rutiner för att kunna lägga fram politiska förslag som står i bättre överensstämmelse med varandra. Även Ministerrådet och Europa parlamentet bör se över sina arbetsmetoder. Rådet bör ändra sin struktur för att uppnå bättre samordning och överensstämmelse mellan det arbete som bedrivs i olika rådskonstellationer. Europaparlamentet bör överväga att inrätta ett utskott för hållbar utveckling som kan yttra sig om de vidare konsekvenserna av politiska förslag som gäller en viss sektor. Detta utskott skulle kunna bestå av företrädare för de övriga utskotten, på samma sätt som budgetkontrollutskottet.

Åtgärd

- Kommissionen kommer att inrätta en "rundabordsgrupp" för hållbar utveckling bestående av ett tiotal oberoende experter som kan erbjuda en bredd i sina synpunkter. Denna grupp skall i god tid före utarbetandet av kommissionens sammanfattande rapport till Europeiska rådets vårmöte avlägga rapport direkt till kommissionens ordförande och lämna rekommendationer om hur överensstämmelsen mellan gemenskapens olika politik områden kan förbättras.

Genom att se över strategin på medellång sikt kan vi anpassa den till ändrade långsiktiga prioriteringar

Det ligger i sakens natur att hållbar utveckling är ett långsiktigt mål. En årlig inventering är visserligen viktig för att "inte tappa farten" och för att få en tidig varning om oförutsedda problem, men om vi koncentrerar oss för mycket på det kortsiktiga perspektivet och på detaljer förlorar vi samtidigt helhetsbilden. Europeiska rådets årliga översyn bör därför regelbundet kompletteras med en mer omfattande översyn varje gång kommissionen inleder en ny mandatperiod.

Man bör vid denna översyn granska hur effektiv strategin är för att uppnå en hållbar utveckling. Vissa problem kan med tiden bli mer eller mindre allvarliga, vissa insatser kan bli mer eller mindre värdefulla och nya, mer angelägna problem kan dyka upp. Genom att regelbundet se över strategin på medellång sikt kan unionen anpassa strategin till dessa förändringar och till förändringar i våra långsiktiga politiska mål.

Genom att ge berörda parter insyn i detta arbete ökar dess trovärdighet och värde. Unionens ansträngningar för att uppnå en hållbar utveckling beror till syvende och sist på i vilken utsträckning enskilda individer och företag, det civila samhället samt lokala och regionala myndigheter känner sig delaktiga i strategin. Sannolikheten för att allmänheten skall "ta till sig" strategin ökar om den grundas på en omfattande dialog med olika samhällsrepresentanter.

Åtgärder

- EU:s strategi för hållbar utveckling kommer att genomgå en omfattande översyn varje gång kommissionen inleder en ny mandatperiod.

- För att utvärdera EU-strategin kommer kommissionen med början 2002 och därefter två gånger om året att anordna ett forum för berörda parter. Kommissionen uppmanar Ekonomiska och sociala kommittén att delta i organisationen av denna konferens.

Bilaga 1: Lissabon-strategins socialpolitiska mål

Nedan sammanfattas de åtaganden som gjordes i Lissabon, Nice och Stockholm.

Bekämpa fattigdom och social utslagning

Övergripande mål

* Att på ett avgörande sätt påverka kampen mot fattigdom.

* Att öka sysselsättningen till 67 % fram till januari 2005 och till 70 % fram till 2010; öka andelen yrkesarbetande kvinnor till 57 % fram till januari 2005 och till mer än 60 % fram till 2010.

* Att fram till 2010 halvera antalet personer mellan 18 och 24 år som endast har grundskolekompetens och som inte genomgår någon vidareutbildning.

Insatser på EU-nivå

* Att bekämpa social utslagning genom att skapa ekonomiska förutsättningar för ett ökat välstånd till följd av högre tillväxt- och sysselsättningsnivåer, och genom att finna nya sätt att slussa in utslagna människor i samhället.

* Att förbättra genomförandet av den europeiska sysselsättningsstrategin. Att utforma gemen samma tillvägagångssätt för att bibehålla och förbättra arbetskvaliteten; detta bör ingå som ett allmänt mål i 2002 års sysselsättningsriktlinjer.

* Att före utgången av 2001 slutföra arbetet med att uppdatera befintlig lagstiftning om genomförande av principen om lika behandling av kvinnor och män vad gäller sysselsättning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor.

* Att under 2001 anta förslaget om ett program för social integration.

* Att senast i slutet av 2001 enas om indikatorer för arbetskvalitet och för att bekämpa social utslagning. Att fram till 2002 ta fram indikatorer för tillhandahållande av barnomsorg och annan omsorg, och för bidragssystem med inriktning på familjer. Att utveckla indikatorer för att se till att det inte förekommer några diskriminerande löneskillnader mellan kvinnor och män.

Hantera de ekonomiska och sociala konsekvenserna av att befolkningen åldras

Övergripande mål

* Att se till att det finns tillfredsställande pensions- och hälsovårdssystem och en tillfredsställande åldringsvård, samtidigt som man värnar om de offentliga finan sernas hållbarhet och solidariteten mellan generationerna.

* Att tackla det demografiska problemet genom att öka sysselsättningen, minska statsskulden och anpassa de sociala trygghetssystemen, inklusive pensionssystemen.

* Att fram till 2010 öka den genomsnittliga sysselsättningen bland äldre kvinnor och män (55-64 år) i EU till 50 %.

Insatser på EU-nivå

* Att utnyttja de möjligheter som den öppna samordningsmetoden erbjuder när det gäller pensioner och att fram till Europeiska rådets vårmöte 2002 utarbeta en rapport om pensionssystemens kvalitet och hållbarhet mot bakgrund av demografiska för ändringar.

* Att fastställa enhetliga strategier och konkreta åtgärder för att främja ett livslångt lärande för alla.

* Rådet bör regelbundet se över de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet och den utveckling som kan förväntas på grund av kommande demografiska förändringar, både inom ramen för de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och i samband med stabilitets- och konvergensprogrammen.

* Som ett led i uppföljningen av Europeiska rådets möte i Tammerfors kommer en ingående diskussion om immigration, migration och asylfrågor att äga rum vid Europeiska rådets möte i Laeken 2001. I detta sammanhang bör man också behandla situationen för medborgare från tredje land som lagligen vistas i unionen

* Rådet och kommissionen skall i god tid för Europeiska rådets vårmöte 2002 utarbeta en gemensam rapport om hur man skall kunna öka deltagandet på arbetsmarknaden och främja ett aktivt åldrande.