Rapport från kommissionen om genomförandet av åtgärder som vidtagits inom ramen för de yttre förbindelserna 1996-1999 för främjande av respekten av mänskliga rättigheter och demokratiska principer /* KOM/2000/0726 slutlig */
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN OM GENOMFÖRANDET AV ÅTGÄRDER SOM VIDTAGITS INOM RAMEN FÖR DE YTTRE FÖRBINDELSERNA 1996-1999 FÖR FRÄMJANDE AV RESPEKTEN AV MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER OCH DEMOKRATISKA PRINCIPER FÖRORD Christopher Patten Ledamot av kommissionen med ansvar för yttre förbindelser Principerna om frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen utgör en hörnsten för Europeiska unionen. När nu kommissionen fastställer nya prioriteringar för att konsolidera och utveckla dessa principer ger denna rapport en god översikt över den långa rad av verksamheter som stöds av unionen genom Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter. Mellan 1996 och 1999 anslogs över 300 miljoner euro till projekt över hela världen bara från det initiativet. I detta belopp ingår inte bidrag från andra delar av EU:s budget, t.ex. utvecklingssamarbetet och samarbetet med associerade länder. Europaparlamentet, medlemsstaterna och våra samarbetspartner i det civila samhället har efterlyst större öppenhet och ökat ansvarstagande vid användandet av gemenskapsmedel. Denna rapport är ett gensvar på denna begäran. Den visar ingående var och hur pengarna har använts. Genom att ta upp enskilda projekt som exempel visar rapporten också de konkreta åtgärder som möjliggjorts genom gemenskapsfinansiering. Rapporten visar också anledningen till att vissa åtgärder har genomförts och fäster uppmärksamheten på Europaparlamentets nyckelroll såväl vid policyutvecklingen som vid utökningen av tillgängliga resurser. I denna översikt över gemenskapens verksamhet klargörs det för det första att unionen har prioriterat utvecklingen av sitt partnerskap med icke-statliga organisationer och det civila samhället. I motsats till vissa andra delar av gemenskapens verksamhet är de icke-statliga organisationerna gemenskapens viktigaste partner vid genomförndet av projekt inom ramen för Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter. Utan deras oumbärliga bidrag skulle de allra flesta av de verksamheter som beskrivs i denna rapport aldrig ha kunnat genomföras. Utöver detta partnerskap är ett av EU:s främsta mål att bidra till att stärka ett starkt och pluralistiskt civilt samhälle världen över. För det andra kan man i fråga om verksamhetens utveckling mellan 1996 och 1999 se att finansieringen har ökat markant på vissa områden. Exempelvis visar sig de prioriteringar som unionen gjort för att främja medvetenheten och yrkeskompetensen beträffande de mänskliga rättigheterna i den stora ökningen av antalet projekt som rör utbildning om mänskliga rättigheter. Likaledes visar ökad hjälp för att stärka rättssystemen på en allt större inriktning på institutionell utveckling och rättsstatsprincipen. För viss verksamhet, t.ex. de projekt som beskrivs i avsnittet om målgrupper, minskade resurserna under 1999. Detta beror på att projekt som varit inriktade på vissa kategorier av individer gjorts om till instrument som garanterar ett bättre skydd för dessa individer genom mera omfattande tematiska program. Denna rapport kan bli ett viktigt bidrag till dialogen mellan kommissionen och dess samarbetspartner om frågor och åtgärder som rör mänskliga rättigheter. Rapporten visar framför allt att Europeiska unionen alltid kommer att ställas inför en efterfrågan på hjälp på området för mänskliga rättigheter som överstiger dess möjligheter att finansiera de många angelägna projekten. Med hjälp av rapporter som denna kommer vi emellertid lättare att kunna fastställa en strategi för att utnyttja våra resurser på bästa sätt. INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. Tematisk översikt 8 1.1. DEMOKRATISERING OCH RÄTTSSTAT 8 1.1.1. Val och övergång till demokrati 9 1.1.2. Parlamentarisk verksamhet 11 1.1.3. Rättssystem, rättsväsende och dödsstraff 12 1.1.4. Rättshjälp för medborgerliga och politiska rättigheter 15 1.1.5. Offentliga organ och försvaret av de mänskliga rättigheterna 17 1.1.6. Öppenhet i offentlig förvaltning 19 1.2. ETT PLURALISTISKT CIVILT SAMHÄLLE 21 1.2.1. Yttrandefrihet och pressfrihet 21 1.2.2. Undervisning och allmän medvetenhet om mänskliga rättigheter 23 1.2.3. Lika möjligheter och icke-diskriminering 26 1.2.4. Icke-statliga organisationer 28 1.3. FÖRTROENDESKAPANDE ÅTGÄRDER FÖR ATT ÅTERSTÄLLA FRED 31 1.3.1. Konfliktförebyggande och konfliktlösning 31 1.3.2. Åtgärder för att ställa förövare av allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna och humanitär rätt inför rätta 33 1.3.3. Nationella insatser för att underordna de väpnade styrkorna under de civila myndigheterna 36 1.3.4. Övervakning av de mänskliga rättigheterna 37 1.4. INITIATIV FÖR OLIKA MÅLGRUPPER 40 1.4.1. Grupper som kräver särskilt skydd 41 a) Ökad delaktighet för kvinnor 41 b) Barn 43 c) Nationella minoriteter 45 d) Ursprungsbefolkningar 48 e) Flyktingar och fördrivna personer 50 f) Fångar 53 g) Tortyroffer 55 1.4.2. Prioriterade grupper för skydd och ökad medvetenhet 57 a) Journalister och personer som är verksamma inom medierna 57 b) Domare, jurister samt domstols- och fångvårdspersonal 59 c) Militär-, polis- och säkerhetsstyrkor 61 2. Geografisk sammanfattning 63 2.1. AVS-staterna, inbegripet Sydafrika och Nigeria 63 2.2. Latinamerika 65 2.3. Central- och Östeuropa samt republikerna i före detta Jugoslavien, de nya oberoende staterna och Mongoliet 69 2.4. Meda-länderna och Turkiet 73 2.5. Asien 77 3. Organisatoriska aspekter 80 a) Samordning mellan avdelningarna 81 b) Organisationen av kommissionens avdelningar 82 c) Förslagsinfordran 84 d) Särskilda projekt (målinriktade projekt) 85 e) Mikroprojekt 85 f) Samarbete med internationella organisationer 85 g) Flerårig programplanering 85 h) Stimulansbidrag 86 i) Tekniskt bistånd 86 Inledning I denna rapport ges en översikt över de verksamheter för skydd och främjande av mänskliga rättigheter och demokrati som Europeiska kommissionen finansierat inom ramen för sina yttre förbindelser mellan 1996 och 1999. De viktigaste prioriterade områdena och de regionala strategierna för dessa åtgärder undersöks. Vissa organisatoriska aspekter analyseras också. I rapporten ingår dessutom en utvärdering av kommissionens resultat på detta område. * Bakgrund I denna rapport, den fjärde i sitt slag, redogörs i stora drag för användningen av de tillgängliga resurserna inom ramen för Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter (kapitel B7-70 i EU:s budget) under budgetåren 1996, 1997, 1998 och 1999. Under den period som bedöms i denna rapport anslogs enbart från denna del av budgeten ca 300 miljoner euro till projekt rörande mänskliga rättigheter och demokrati. Den period som undersöks i denna rapport är ovanligt lång, vilket förklaras av flera olika faktorer. För det första var de år som granskningen omfattar en tid av viktiga förändringar för Europeiska unionen, med dess övergång från en ekonomisk enhet till ett politiskt samfund och utvecklingen av unionens politik i fråga om mänskliga rättigheter. Amsterdamfördraget utgjorde ett stort steg framåt för denna politik, genom att på nytt bekräfta att unionen "bygger på principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt på rättsstatsprincipen" och understryka vikten av samstämmighet med Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. 1998 var ett särskilt krävande år för kommissionen vad gällde genomförandet av budgetposterna för mänskliga rättigheter och demokrati. EG-domstolens dom den 12 maj 1998 i mål C-106/96, rörande avsaknaden av en rättslig grund för genomförandet av vissa gemenskapsåtgärder, medförde att användningen av kapitel B7-70 upphörde under juni och juli 1998. Genomförandet återupptogs först efter det att ett avtal slutits mellan institutionerna i slutet av juli 1998. Under 1999 påverkades förvaltningen av EU:s medel till stöd för mänskliga rättigheter och demokrati av två betydelsefulla händelser, nämligen antagandet av en ny rättslig grund och bytet av kommission, med efterföljande omstrukturering av kommissionens tjänstegrenar. I april 1999 antog rådet två förordningar (975/99 och 976/99) som gav en rättslig grund för all verksamhet rörande mänskliga rättigheter och demokratisering inom ramen för kapitel B7-70 i EU:s budget. Den nya kommissionen började omorganisera sin förvaltning med, för första gången, en enda kommissionsledamot som har allt ansvar för främjandet av de mänskliga rättigheterna, och med en ombildad enhet för mänskliga rättigheter och demokrati som omfattar alla världens regioner. * Reaktioner på den föregående rapporten Vid utarbetandet av detta dokument har kommissionen beaktat Europaparlamentets kommentarer i resolution A4-0381/97 och i betänkandet från parlamentets vice ordförande Renzo Imbeni [1], som sammanfattar ett antal rekommendationer beträffande bedömningen och utvärderingen av kommissionens verksamhet för främjandet av de mänskliga rättigheterna och demokratin. Denna rapport är ett uppriktigt menat försök att bemöta många av dessa rekommendationer. För det första vill kommissionen, genom att i det tematiska avsnittet ingående beskriva centrala projekt, visa vilka initiativ som varit särskilt framgångsrika och anledning till detta, i stället för att bara lämna en "katalog över goda gärningar". För det andra har kommissionen så långt möjligt velat undvika en sammanfattning av verksamheten, uppdelad efter teman och geografiska områden. I stället innehåller det geografiska avsnittet en mer analytisk översikt över de regionala strategierna och den betydelse som tillmätts viss verksamhet. För det tredje har bedömningarna av kommissionens åtgärder för första gången analyserats i samband med denna rapport. Det skall dock påpekas att det inte har varit möjligt att följa alla Renzo Imbenis förslag på denna punkt. Kommissionens personalresurser har inte räckt till för den uppgiften. Kommissionen delar dock Renzo Imbenis uppfattning att den grundliga utvärderingen av projekten måste förbättras. [1] Europaparlamentets betänkande om rapporten från kommissionen om genomförandet av de åtgärder som vidtagits för främjande av de mänskliga rättigheterna och demokratiseringen (för 1995) (KOM (96) 0672 - C4 - 0095/97 av den 2 december 1997, A4-0381/97, föredragande: Renzo Imbeni. Ett av parlamentets önskemål var ett klarläggande av betydelsen av denna rapport och av tidigare rapporter från kommissionen som antagits i enlighet med rådets resolution från november 1991 om mänskliga rättigheter, demokrati och utveckling [2]. Denna rapport omfattar alla projekt som finansierats inom ramen för Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter (kapitel B7-70) i alla länder utanför gemenskapen, medan rapporterna enligt rådets resolution från november 1991 avsåg verksamhet beträffande mänskliga rättigheter och demokrati i utvecklingsländer som finansierats såväl genom kapitel B7-70 som genom samarbetsinstrument (t.ex. Europeiska utvecklingsfonden eller de delar av EU:s budget som rör relationerna med olika regioner eller länder). Denna rapport rör den del av rådets resolution från 1991 som avser kapitel B7-70. [2] Europaparlamentets resolution, A4-0381/97. Rapporten omfattar endast projekt som finansierats av kommissionen som en del av gemenskapens externa åtgärder. Den omfattar inga andra externa verksamheter som rör mänskliga rättigheter och demokratisering eller verksamhet som rör mänskliga rättigheter inom gemenskapen. Rapporten omfattar inte heller något av de andra instrument i EU:s budget som i betydande grad också bidrar till skydd och främjande av de mänskliga rättigheterna. Det finns två anledningar till detta. För det första har föregångarna till denna rapport behandlat samma budgetposter, och kommissionens resurser har inte tillåtit något att ämnesområdet utvidgats för denna rapport. För det andra skulle det vara komplicerat och eventuellt vilseledande att isolera de aspekter som rör mänskliga rättigheter eller demokrati i storskaliga insatser som t.ex. inom utvecklingssamarbetet. Betydelsen av dessa instrument för främjandet av mänskliga rättigheter och demokrati bör dock inte underskattas, varken beträffande investeringarnas omfattning eller dessa åtgärders förenlighet med de projekt och program som beskrivs i denna rapport. Integreringen av frågor om mänskliga rättigheter och demokrati i utvecklingspolitiken höjer regeringarnas medvetenhet i dessa frågor och främjar samstämmigheten och komplementariteten med andra budgetposter. Denna rapport är ett komplement till EU:s årsrapport om de mänskliga rättigheterna som antogs av rådet i oktober 1999. Denna rapport avser verksamhet som Europeiska kommissionen finansierat genom Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter från 1996 till 1999, medan EU:s årsrapport om de mänskliga rättigheterna har ett mera omfattande ämnesområde. Rapporterna har dock samma syften: att stärka öppenheten, samstämmigheten och enhetligheten i unionens politik för mänskliga rättigheter. * Gemenskapsåtgärder för att stödja mänskliga rättigheter och demokrati Europeiska unionen har i många år förbundit sig att respektera och främja de mänskliga rättigheterna och de demokratiska principerna. Unionen har numera ett betydande regelverk för främjandet av de mänskliga rättigheterna i sin utrikespolitik och är medveten om att den är av stor betydelse som internationell aktör på detta område. Gemenskapen omsätter aktivt sitt engagemang för de mänskliga rättigheterna och demokratin i praktiken genom att stödja den verksamhet som bedrivs av internationella, regionala och icke-statliga organisationer som specialiserat sig på frågor som rör mänskliga rättigheter och demokrati. En viktig åtgärd för att stärka detta engagemang var Europaparlamentets initiativ 1994 att samla en rad särskilda budgetposter avseende främjandet av de mänskliga rättigheterna i ett eget kapitel (B7-707) under rubriken "Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter". Till stor del tack vare Europaparlamentet har gemenskapen numera betydande resurser för att stödja in politik och sina deklarationer. För 1987 uppgick budgeten för särskild verksamhet rörande mänskliga rättigheter till endast 200 000 euro. I slutet av 1999 hade detta belopp ökat till hela 100 miljoner euro. Rådets förordningar 975/99 och 976/99 (nedan kallade "förordningarna om mänskliga rättigheter") omfattar verksamhet som syftar till att främja och försvara mänskliga rättigheter, stödja demokratiseringsprocessen och stödja åtgärder för att hindra konflikter [3]. [3] Rådets förordningar (EG) nr 975 och (EG) nr 976 av den 29 april 1999 (EGT L 120). I denna rapport undersöks prioriterade åtgärder ur såväl tematisk som geografisk synvinkel. Till de tematiska områden som behandlas hör demokratisering och rättsstatsprincipen, främjande av det civila samhället, konfliktförebyggande åtgärder samt initiativ till förmån för särskild målgrupper. För varje område belyses anledningen till EU:s ingripande på ett särskilt fält och diskuteras projekt med avseende på mål och verksamhet samt resultat. >Hänvisning till> Euro Demokratisering och rättsstaten: 61 748 170 Ett pluralistiskt civilt samhälle: 113 435 488 Förtroendeskapande åtgärder för att återupprätta fred: 42 139 004 Målgrupper: 62 187 747 Organisatoriska aspekter: 28 056 524 TOTALT 307 566 933 I den geografiska sammanfattningen undersöks regionala strategier och resursanvändningen i Central- och Östeuropa och republikerna i f.d. Jugoslavien, sydöstra Europa, de nya oberoende staterna och Mongoliet (nedan används förkortningarna CEEC, SEE respektive NIS i vissa diagram), länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, inbegripet Sydafrika och Nigeria (de så kallade AVS-länderna), Latinamerika, Medelhavsområdet och Turkiet samt Asien. >Hänvisning till> // Detta diagram visar en geografisk fördelning där alla hänvisningar som avser flera regioner har beaktats. Del 3 behandlar de organisatoriska aspekterna vid finansieringen av dessa åtgärder och i del 4 görs en generell bedömning av den verksamhet rörande mänskliga rättigheter som Europeiska kommissionen har finansierat. Syftet med rapporten är att ge en översikt över all verksamhet som Europeiska unionen finansierat de fyra senaste åren för att aktivt främja respekten för de mänskliga rättigheterna och demokratin. Del 1 1. Tematisk översikt 1.1. DEMOKRATISERING OCH RÄTTSSTAT >Hänvisning till> 1.1.1. Val och övergång till demokrati * Bakgrund Enligt artikel 21 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna skall val vara fria, verkliga och periodiska. Europaparlamentet har framhållit vikten av att stödja demokratiseringsprocessen, i synnerhet "EU-åtgärder för att stödja valprocesser och möjliggöra en heltäckande och effektiv valövervakning" [4]. Parlamentet inrättade 1997 en särskild budgetpost för att samla insatserna till stöd för valförfaranden och för att förbättra samordningen. [5] Budgetposten är i första hand avsedd för förberedelser inför valövervakningsuppdrag. Stöd till valförfaranden finansieras dock fortfarande genom de andra regionala budgetposterna. [6] [4] Europaparlamentets resolution A4-0410/98. [5] Budgetpost B7-709: Stöd till och övervakning av valförfaranden. [6] B7-7702, B7-703, B7-705, B7-7000, B7-706P och B7-701. Enligt förordningarna om mänskliga rättigheter kan gemenskapen ge stöd till demokratiseringsprocessen, särskilt till valförfaranden och för att verka för att alla människor kan delta i valförfarandena på lika villkor. [7] EU prioriterar utvecklingen av yrkesmässiga metoder, logistik och utbildning och att öka synligheten hos unionens bistånd. På begäran av parlamentet har kommissionen utarbetat ett meddelande om utvärdering av Europeiska unionens deltagande i valövervakningsuppdrag under de senaste åren, med syfte att förbättra Europeiska unionens förmåga att på ett framgångsrikt sätt främja demokratisering genom stödåtgärder i samband med val. [8] I detta meddelande identifieras flera olika sätt att göra EU:s insatser på detta område mer effektiva och bättre samordnade och fastställs riktlinjer och ramar för EU:s framtida stöd till och övervakning av val. I meddelandet framhålls behovet en permanent valenhet inom kommissionen, en gemenskapsstrategi för val grundad på behovet av partnerskap och samordning med andra internationella organisationer. [7] Rådets förordningar (EG) nr 975/1999 artikel 2 första stycket punkt 2 f och (EG) nr 976/1999 artikel 3 första stycket punkt 2 f. [8] Meddelande från kommissionen om EU:s stöd till och övervakning av val av den 11 april 2000, KOM (2000) 191 slutlig. * Verksamhet och målgrupper EU har lämnat stöd till program för samhällsupplysning i syfte att informera medborgarna, i synnerhet kvinnorna, om valdeltagande, deras rättigheter som väljare och vilka rättsliga åtgärder de kan vidta för att försvara dessa rättigheter. Kommissionen har också gett stöd till kurser i valövervakning för att skapa en reserv av väl förberedda valobservatörer, utbildning av poliser som skall övervaka val och av journalister samt undervisning i demokratiska parlamentsförfaranden för politiker och parlamentstjänstemän. Ett nära samarbete mellan gemenskapen och Europeiska medieinstitutet har resulterat i en metod för kvantitativ och kvalitativ mätning av mediernas bevakning och kandidaternas tillgång till medierna samt bedömningar av rättsliga ramar och mediestrukturer. * Anslag >Hänvisning till> // 1996 : 2 717 599 1997 : 3 099 849 1998 : 4 283 012 1999 : 3 050 847 TOTALT: 13 151 307 * Regional fördelning >Hänvisning till> * Exempel: Valövervakning - en gemensam europeisk strategi Under 1999 fick Styrelsen för internationell utveckling i Sverige 990 000 euro av kommissionen för att genomföra detta nyskapande projekt för främjande av en gemensam europeisk standard för valövervakning. [9] Syftet med projektet är att skapa en gemensam strategi för att utbilda valobservatörer innan de placeras ut och en toppmodern metodik på detta område. En handbok för valövervakning, som omfattar alla aspekter såväl kort- som långfristiga uppdrag, är en viktig del av denna process. [9] B7-709, Projekt nr 99-079: SIDA - Valövervakning , en gemensam europeisk strategi. En gemensam standard för valövervakning, toppmodern utbildning och en heltäckande webbplats // Till de övriga målen hör att utbilda över 200 observatörer till en europeisk insatsgrupp som skall vara redo för uppdrag på fältet, att betona vikten av att ställa upp riktlinjer för en enhetlig slutrapportering efter utfört uppdrag och att bedöma valobservatörer. Den allsidiga utbildningen av observatörer ger en möjlighet att pröva de teoretiska principerna i handboken och att utbilda väl förberedda observatörer med en gemensam strategi. En annan central beståndsdel är webbplatsen för valövervakningsfrågor med bl.a. regelbundet uppdaterad information för utbildare, en förteckning över professionella valobservatörer, en elektronisk version av handboken och information om tidigare valövervakningsuppdrag, fältrapporter och planerade händelser. Genom webbplatsen får användarna direkt tillgång till all information som finns tillgänglig för valexperter, kommissionens delegationer och icke-statliga organisationer. 1.1.2. Parlamentarisk verksamhet * Bakgrund Fria och rättvisa val gör inte i sig ett land demokratiskt och ger det inte heller den politiska stabilitet som krävs för att demokratin skall blomstra. Valen måste ingå i en mera omfattande process som befäster utvecklingen mot demokrati. En del av denna process måste vara att säkerställa att statens viktigaste institutioner, t.ex. den lagstiftande församlingen, fungerar lagligt och effektivt. Som kommissionen konstaterade i ett meddelande från 1998 måste de lagstiftande församlingarna ha den institutionella kapacitet som krävs för att utforma, genomföra och övervaka en politik som är inriktad på folkets behov. Gemenskapen skall därför stödja den lagstiftande makten för att "...göra det möjligt för parlamenten att på ett oberoende och effektivt sätt fullgöra båda sina uppgifter, dvs. att kontrollera den verkställande makten och att stifta lagar." [10] [10] Meddelande från kommissionen av den 12 mars 1998 om demokratisering, rättsstat, respekt för de mänskliga rättigheterna och god förvaltning av offentlig verksamhet - Utmaningar för partnerskapet mellan Europeiska unionen och AVS-länderna, KOM (98) 146 slutlig, at 12. * Verksamhet och målgrupper Syftet med de åtgärder som stöds inom ramen för Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter är att ge parlamentsledamöterna möjlighet att fullgöra sin verkliga demokratiska funktion. I nya demokratier har de unga parlamentsledamöterna utbildats i de mänskliga rättigheternas och demokratins invecklade historia och inbördes beroende samt i parlamentets funktion i en demokrati. Parlamentsledamöterna har fått utbildning i relevant lagstiftning och lämpliga budgetförfaranden och i metoder för att utveckla partnerskap med det civila samhället. Utbildningsprogrammen har kompletterats med studiebesök och praktiktjänstgöring vid sedan länge etablerade parlament och projekt rörande regionalt samarbete mellan parlamenten. Annan verksamhet har varit inriktad på frågan hur internationella normer om mänskliga rättigheter påverkar den nationella lagstiftningen. Stödet till parlamenten i de minst utvecklade länderna har omfattat utrustning av parlamentsbyggnaderna och medverkan i deras förvaltning. * Anslag >Hänvisning till> // 1996 : 974 318 1997 : 1 915 463 1998 : 1 401 996 1999 : 220 000 TOTALT: 4 511 777 * Regional fördelning >Hänvisning till> * Exempel: Bistånd till Etiopiens parlament Genom ett initiativ som genomfördes av Interparlamentariska unionen fick det etiopiska parlamentet 511 860 euro i bistånd från kommissionen under 1998. [11] Syftet med projektet var att stärka de etiopiska parlamentsledamöternas möjlighet att fatta välgrundade beslut under hela lagstiftningsförfarandet, tolka konstitutionen och kontrollera regeringen. [11] B7-702, Projekt nr ET/ED/69/97: Interparlamentariska unionen, bistånd till Etiopiens parlament. Att stärka det etiopiska parlamentets möjlighet att kontrollera regeringen // Ryggraden i ett parlamentariskt system är tillgången till information, och därför var projektet i första hand inriktat på den generella frågan om handhavandet av information till parlamentet och hur denna process kan göras mer effektiv. I detta ingick tillhandahållandet av de tekniska resurser som krävs för att stödja denna process och bidra till effektivitetssträvandena. I moderniseringen av informations- och kommunikationshanteringen ingick förbättrade dokumentationsresurser (särskilt utrustning för parlamentsbiblioteket) och ny informationsteknik i parlamentsförfarandena. Syftet med projektet var också att förbättra de tillgängliga personalresurserna. Utbildningstillfällen planerades för parlamentsledamöterna för att utveckla deras tekniska färdigheter vid användningen av de nya verktygen, liksom seminarier om nationell lagstiftning och lagstiftningsteknik. Projektet inriktades också på andra aspekter av den lagstiftande församlingens verksamhet, inbegripet parlamentets förvaltning, återgivandet från parlaments överläggningar, protokollfrågor samt offentliga relationer och relationer med medierna. 1.1.3. Rättssystem, rättsväsende och dödsstraff * Bakgrund EU har klart fastställt sambandet mellan rättsstaten och de demokratiska principerna. I sin årsrapport förklarar EU att rättsstatsprincipen och ett tillgängligt rättssystem är en väsentlig förutsättning för demokrati och mänskliga rättigheter och att regeringar och offentliga tjänstemän måste handla i enlighet med lagstiftningen och inom de gränser som fastställts av lagen. [12] Kommissionen har angivit vissa centrala element i en rättsstat, bland annat en lagstiftande makt som iakttar och till fullo tillämpar de mänskliga rättigheterna, en oberoende dömande makt, effektiva möjligheter till rättslig prövning och ett rättssystem där alla är lika inför lagen. [13] I förordningarna om mänskliga rättigheter föreskrivs särskilt att gemenskapen skall stödja demokratiseringsprocessen, i synnerhet genom att främja och förstärka rättsstaten, stödja och förstärka den dömande och den lagstiftande maktens oberoende i förhållande till den verkställande makten och genom att stödja konstitutionella reformer och lagstiftningsreformer, såsom dödsstraffets avskaffande. [14] [12] EU:s årsrapport om de mänskliga rättigheterna 1998-1999, antagen av rådet i oktober 1999. [13] KOM (98) 146 slutlig. [14] Rådets förordning (EG) nr 975/1999, artikel 2 första stycket punkt 2 a och b och (EG) nr 976/1999 artikel 3 första stycket punkt 2 a och b. EU har i många år arbetat för dödsstraffets avskaffande. I den 55:e sessionen i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna anmodade EU medlemsstaterna att ratificera det andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, om dödsstraffets avskaffande, genom att hävda att risken för felaktiga dödsdomar och straffets oproportionerliga användning mot missgynnade grupper är tungt vägande argument mot dödsstraffets tillämpning. [15] Europaparlamentet, som länge varit motståndare till dödsstraffet, behandlade ämnet som ett globalt tema i sin årsrapport om de mänskliga rättigheterna och uttalade att dödsstraffet "är en omänsklig, medeltida bestraffningsform som inte hör hemma i ett modernt samhälle" [16] Även om antalet länder som har kvar dödsstraffet har minskat finns det kvar i lagstiftningen i nära hälften av FN:s medlemsstater. Dödsstraffet har ingen bevisad avskräckande effekt, tillämpas godtyckligt och föregås ofta av en bristfällig eller orättvis rättegång. Enligt parlamentet är det ett stort framsteg att samtliga länder i Central- och Östeuropa som ansökt om medlemskap i EU nu har avskaffat dödsstraffet. [15] Den 55:e mötet i FN:s kommission för mänskliga rättigheter, resolution 1999/61 i frågan om dödsstraff, uttalande av EU. [16] Europaparlamentets årsrapport om de mänskliga rättigheterna 1999. * Verksamhet och målgrupper Kommissionen har bekostat internationell och nationell experthjälp vid utformningen av nya konstitutionella bestämmelser och nationell lagstiftning, genom arbetsgrupper, seminarier och expertråd. Programmen har vänt sig till beslutsfattare inom rättsväsendet och rättssystemet. Institutionell uppbyggnad inom rättssystemet har prioriterats och inbegripit en omfördelning av behörighetsområden mellan inrikes- och justitieministerierna. Kapacitetsuppbyggnaden fick också stöd inom området för akademisk utbildning och yrkesutbildning för jurister, domare och åklagare och genom reformering av domstolsförfaranden, strafflagar och fängelser. Även utgivning av officiella tidningar för tillkännagivanden och offentliggörande av lagar ingick i de verksamheter som erhöll stöd. I de gemenskapsfinansierade programmen till stöd för internationella insatser för dödsstraffets avskaffande ingick upplysningskampanjer i länder där dödsstraffet fortfarande tillämpas och direkt hjälp till dödsdömda fångar. Kommissionen och Europarådet upprättade ett gemensamt program för att stärka den allmänna opinionen i olika frågor beträffande dödsstraffets avskaffande i Ryssland, Turkiet, Albanien och Ukraina. Genom programmet fick parlamentsledamöter, juridiska experter och allmänheten information om det andra fakultativa protokollet och kriminalpolitiska argument mot dödsstraff. * Anslag >Hänvisning till> // 1996 : 7 249 499 1997 : 7 535 042 1998 : 4 676 656 1999 : 8 741 896 TOTALT: 28 203 093 * Regional fördelning >Hänvisning till> * Exempel: Stärkande av skyddet av de mänskliga rättigheterna, rättsväsendets oberoende och reform av rättssystemet i Ryssland Europarådet och Europeiska kommissionen enades 1999 om det fjärde gemensamma programmet för stärkande av skyddet av de mänskliga rättigheterna och rättssystemet i Ryssland. [17] Under 1998 och 1999 anslogs 2 500 000 euro anslogs till programmen. Ett av de primära målen för programmen var att uppmuntra Ryska federationen att ratificera och genomföra konventionerna om de mänskliga rättigheterna, inbegripet Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, Europeiska sociala stadgan, Europeiska konventionen till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning samt ramkonventionen för skyddet av nationella minoriteter. I programmet ingick utgivningsverksamhet, utbildning av lärare och kurser om konventionernas innehåll och effekter och skyddsmekanismernas funktion. Den ryska lagstiftningens överensstämmelse med kraven i de internationella konventionerna undersöktes och bedömningar lades fram vid expertseminarier och för behöriga ryska institutioner. Lokala experter och partner i hela federationen har deltagit aktivt i alla skeden i processen. [17] B7-701, projekt nr 99/073c: Europarådet - Gemensamt program "Ryssland IV". Stöd till strukturreformer, utbildning inom rättsväsendet och förbättring av kriminalvårdssystemet // Ett annat centralt mål var att förbättra de rättsliga institutionernas. Exempelvis ges stöd till strukturreformer inom justitieministeriets förvaltning, beträffande överföring av ansvaret för fängelseförvaltningen till justitieministeriet och reformering av kriminalvårdssystemet, inbegripet utbildning av fängelsepersonal. Åtgärder i samarbete med inrikesministeriet har bl.a. varit inriktade på samarbete med andra brottsbekämpande organ under inledande brottsutredningar. Med riksåklagarämbetet har inletts en dialog och anordnats utbytesprogram för att anpassa åklagarmyndighetens arbetsmetoder till rättsstatens principer. För att stärka rättssystemets oberoende krävs stöd till institutionell utveckling och utveckling av yrkesfärdigheter och yrkesteknik. Högsta domstolen har därför fått hjälp med verksamheten vid sin domstolsavdelning, som handhar domstolarnas organisation och förvaltning, och med verksamheten vid den rättsvetenskapliga akademin, som ansvarar för yrkesutbildning av domare. Hjälp ges till utformning av författningar, förvaltning av domstolarna och utbildning av domare, t.ex. utbildning av domare vid lägre domstolar i tillämpning av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna i den nationella rättskipningen. 1.1.4. Rättshjälp för medborgerliga och politiska rättigheter * Bakgrund Även om de rättsliga institutionerna har inrättats enligt internationella normer måste alla medborgare ha fullständig och lika tillgång till dessa institutioner för att de skall vara meningsfulla. Parlamentet har erinrat "med eftertryck om den allmänna principen om att den åtalade i en rättsprocess skall var fri och i fullt åtnjutande av sina rättigheter". [18] [18] Europaparlamentets resolution A4-0468/98, punkt 18. Utöver rättsstatsprincipen och institutionella reformer medger förordningarna om mänskliga rättigheter gemenskapsstöd för "organisationer som erbjuder konkret hjälp till människor som varit utsatta för kränkningar av de mänskliga rättigheterna". [19] För kommissionen är ett rättssystem som garanterar likhet inför lagen och ger "effektiva och tillgängliga mekanismer för medborgarna att få sin sak prövad i domstol" en viktig del av rättsstaten. [20] [19] Rådets förordningar (EG) nr 975/1999 artikel 2 första stycket punkt 1 f och (EG) nr 976/1999 artikel 3 första stycket punkt 1 f. [20] KOM (98) 146 slutlig. * Verksamhet och målgrupper Över hela världen har människor som varit utsatta för kränkningar av de mänskliga rättigheterna fått rättshjälp genom stöd från gemenskapen. I Europa har stödet varit inriktat på juridisk hjälp till asylsökande och minoriteter som exempelvis romer. I AVS-staterna har tyngdpunkten legat på stöd till nationella program för rättshjälp och till byråer för juridisk rådgivning. Även o latinamerikanska projekt har också omfattat rättshjälp och varit inriktade på samordning av rättshjälpsprojekt som genomförts av organisationer i regionen. I Asien har stöd givits till initiativ som ger upprättelse åt brottsoffer, och i Meda-regionen har rättshjälpen varit koncentrerad till människorättsproblem i Israel och Palestina. En stort antal internationella människorättsorganisationer, bl.a. Helsingforskommittén och Röda korset, har hjälpt till att genomföra gemenskapsåtgärder på detta område, och dessutom har universitet, juridiska dokumentationscenter och lokala rättshjälpscenter varit inblandade. * Anslag >Hänvisning till> // 1996 : 739 582 1997 : 1 108 275 1998 : 316 200 1999 : 2 789 447 TOTALT: 4 953 504 * Regional fördelning >Hänvisning till> * Exempel: Rättshjälpsprogram i Armenien 1997 fick Féderation Internationale des Droits de l'Homme 116 108 euro av kommissionen till ett program för rättshjälp till offer för kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Armenien. [21] Syftet med projektet var att skapa en tjänst för rådgivning och bistånd i rättsliga angelägenheter, med målet att förbättra det rättsliga skyddet för Armeniens medborgare. Fyra rättscentrer inrättades i Yerevan, Gyumri, Vanadzor och Kapan. Människor som varit utsatta för kränkningar av de mänskliga rättigheterna fick information och råd av armeniska juristlag. [21] TACIS D. Projekt nr 98-4001: Féderation Internationale des Droits de l'Homme - Rättshjälpsprogram för människor som varit utsatta för kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Armenien. Förbättrat rättsligt skydd för Armeniens medborgare // Därutöver anordnades utbildning för att förbättra sakkunskapen om tillämpningen av internationella normer avseende mänskliga rättigheter för fyrtio personer inom den armeniska partnerorganisationen Avangard. Under en åttadagarskurs gavs utbildning i grundprinciperna för och förvaltningen av icke-statliga organisationer för mänskliga rättigheter, mekanismer för återupprättelse vid kränkning av de mänskliga rättigheterna och informationshantering. I verksamheten i samband med etableringen av de rättscentren ingick att samla in information om kränkningar, upprätta en central databas, utöva påtryckningar på myndigheterna och att ge ut en bulletin om mänskliga rättigheter och rättsfall. 1.1.5. Offentliga organ och försvaret av de mänskliga rättigheterna * Bakgrund Nationella kommissioner och ombudsmän är något relativt nytt inom skyddet av de mänskliga rättigheterna. Vid det 55:e mötet i FN:s kommission för mänskliga rättigheter uppmärksammades vikten av effektiva, oberoende, pluralistiska nationella institutioner för de mänskliga rättigheterna, och för första gången ägnade kommissionen ett särskilt möte åt de nationella institutionernas medverkan. [22] Dessa organ arbetar ofta i nära samband med de nationella ministerier som ansvarar för skyddet av de mänskliga rättigheterna och det behövs ytterligare resurser nödvändiga för att säkerställa deras oberoende, vilket betonas i FN-kommissionens resolution. Ombudsmannainstitutionens ställning betonades i fredsavtalet i Dayton genom vilket skapades ett ämbete som ombudsman för de mänskliga rättigheterna i Bosnien och Hercegovina. [22] Det 55:e mötet i FN:s kommission för mänskliga rättigheter, resolution 1999/72 om nationella institutioner för främjande och skydd av de mänskliga rättigheterna. Förordningarna om mänskliga rättigheter möjliggör stöd till lokala, nationella, regionala eller internationella institutioner som verkar för att skydda de mänskliga rättigheterna. [23] Kommission har redogjort för huvuddragen i sin positiva, konstruktiva inställning till de mänskliga rättigheterna, inbegripet prioriteringen av stödet av lokala, nationella, regionala institutioner som verkar för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna, inbegripet ombudsmän och andra i liknande ställning. [24] [23] Rådets förordningar (EG) nr 975/1999 artikel 2 första stycket punkt 1 e och (EG) nr 976/1999 artikel 3 första stycket punkt 1 e. [24] Europeiska kommissionens meddelande om Europeiska unionen och den externa dimensionen av mänskliga rättigheter: Från Rom till Maastricht och framöver, KOM (95) 567 slutlig (officiell svensk översättning saknas). * Verksamhet och målgrupper I Central- och Östeuropa har en rad lokala "ambassader för demokratin" fått stöd. Projekt i AVS-staterna har omfattat åtgärder för att stärka den regionala demokratin, utbildningen av ombudsmän med kvasijuridisk ställning och inrättandet av kontor för främjande och skydd av de mänskliga rättigheterna. I Latinamerika har tyngdpunkten lagts på att stärka de nationella kommissionerna för mänskliga rättigheter och ombudsmännen i regionen. I de flesta fall har gemenskapens partner vid genomförandet varit de olika ländernas inrikes- eller justitieministerier, de lokala kommunstyrelserna och ombudsmannaorganisationerna själva. * Anslag >Hänvisning till> // 1996 : 1 035 315 1997 : 3 051 762 1998 : 497 000 1999 : 0 TOTALT: 4 584 077 * Regional fördelning >Hänvisning till> * Exempel: Ombudsmannaämbetet i Etiopien Under 1998 gav kommissionen, i samarbete med talmannen ("Speakers Office") i Etiopiens folkförsamling ("House of People's Representatives"), 582 355 euro till en stor konferens om en kommission för mänskliga rättigheter och ombudsmannaämbetet. [25] Folkförsamlingen sammankallade konferensen för att fullgöra det konstitutionella uppdraget att inrätta dessa båda institutioner. [25] B7-702, projekt nr ET/ED/5/97: Office of the Speaker of the Parliament - Konferens om en kommission för mänskliga rättigheter och ombudsmannaämbetet. Att lära av internationella erfarenheter om institutioner för skydd av mänskliga rättigheter // Syftet med den internationella konferensen var att ge etiopiska lagstiftare på federal och delstatlig nivå, poliskåren och personer i bredare rättsliga och politiska kretsar möjlighet att utbyta åsikter med tjänstemän och forskare från länder som har erfarenhet av att skydda de mänskliga rättigheterna genom nationella kommissioner för mänskliga rättigheter och ombudsmannainstitutioner. Syftet var att hjälpa de etiopiska lagstiftarna med utformningen av lagstiftningen. Dessutom var syftet med den publicitet som omgav processen att öka den etiopiska allmänhetens medvetenhet om dessa frågor. Temat för konferensen var "Internationella erfarenheter inom institutioner för skydd av mänskliga rättigheter", med särskild inriktning på rättsväsendets, människorättskommissionernas och ombudsmännens funktioner. 1.1.6. Öppenhet i offentlig förvaltning * Bakgrund Korruption är inte bara ett moraliskt problem. Den påverkar också den offentliga förvaltningen, snedvrider beslutsfattandet och undergräver regeringarnas legitimitet och utgör därigenom ett allvarligt hot mot demokratin. Öppenhet, ansvarstagande och kraftfulla åtgärder mot korruption är centrala beståndsdelar i ett gott styre och en viktig del av kommissionens strategi för att främja institutionella och administrativa reformer i förbindelse med demokratisering och rättsstatsprincipen. Kommissionen har inlett flera reformer som är värda särskild uppmärksamhet, bl.a. administrativ decentralisering, varigenom den lokala demokratin kan utvecklas på gräsrotsnivå, så att medborgarna kan "skapa ett partnerskapsförhållande snarare än ett beroendeförhållande till staten", samt åtgärder för att förhindra bedrägeri och korruption. [26] [26] KOM (98) 146 slutlig. Parlamentet har också klargjort att omfattande korruption minskar tilltron för statens handlingsförmåga och att det viktigaste sättet att motverka detta är att bidra till öppenhet och insyn i de offentliga institutionerna. [27] I förordningarna om mänskliga rättigheter betonas också att gemenskapens verksamhet skall syfta till att främja ett sunt styre, "särskilt genom att stödja öppenhet i förvaltningen samt förebyggande och bekämpning av korruption". [28] [27] Europaparlamentets resolution A4-0411/98, punkt 5. [28] Rådets förordningar (EG) nr 975/1999 artikel 2 första stycket punkt 2 d och (EG) nr 976/1999 artikel 3 första stycket punkt 2 d. * Verksamhet och målgrupper Gemenskapens stöd på detta område har huvudsakligen avsett finansiering av initiativ för att öka öppenheten i förvaltningen på lokal nivå. I Europa har centrala teman varit program för kommunalt självstyre samt utbildning och bistånd till lokala demokratiska strukturer och lokalt valda tjänstemän inom den egna administrationen, öppenhet och tillhandahållande av information till medborgarna. I AVS-staterna har inrättats program om korruption, öppenhet och ansvarstagande som omfattar flera regioner. I Meda-regionen har genomförts program för att främja ledarskap på lokal nivå och nya former av lokal demokrati, och i Asien har programmen undersökt begreppet "ansvarskännande medborgare" och medborgarnas delaktighet i förvaltningen av naturresurserna. I Latinamerika har tyngdpunkten legat på forskning om decentralisering av makten och nya politiska reformrörelser i regionen. Gemenskapens partner har typiskt sett varit universitet och forskningscentrer, regionala fredsgrupper, center för vuxenutbildning, internationella människorättsorganisationer och ministerier. * Anslag >Hänvisning till> // 1996 : 2 241 601 1997 : 2 592 029 1998 : 930 682 1999 : 580 000 TOTALT: 6 344 312 * Regional fördelning >Hänvisning till> * Exempel: Öppenhet och ansvarstagande i Zimbabwe Mot bakgrund av den stora internationella oron med anledning av den omfattande korruptionen i Zimbabwe gav kommissionen 1999 ett stöd på 580 000 euro till ett initiativ från organisationen Transparency International Zimbabwe. [29] Målet för projektet är att avslöja och sätta stopp för korruption på hög nivå i Zimbabwe. Projektet är riktat mot korruption som snedvrider det offentliga beslutsfattandet och har allvarliga konsekvenser för landets utveckling. [29] B7-7021, projekt nr 99/0007: Transparency International Zimbabwe - Program för öppenhet och ansvarighet (ZIM). Verka för inrättandet av en permanent och oberoende myndighet för korruptionsbekämpning med adekvata befogenheter // Målet för programmets är att öka allmänhetens medvetenhet om att korruptionen är ett allvarligt fenomen, den skada som korruptionen förorsakar och behovet att göra slut på den. Inom projektet bedrevs också lobbyverksamhet för inrättande av en permanent och oberoende myndighet för korruptionsbekämpning med adekvata befogenheter att upprätthålla lag och ordning, för fastställandet av etiska riktlinjer för parlamentsledamöter, ministrar och högre statstjänstemän samt för konstitutionella reformer för att skapa och stödja öppenhet inom regeringen. Bland de särskilda åtgärderna inom projektet ingår upprättandet av ett nätverk av likasinnade personer som skall samarbeta med regeringen vid genomförandet av de nationella antikorruptionsprogram som anges i handlingsplanen från Zimbabwes "National Integrity Workshop", anordnande av konferenser, seminarier och arbetsgrupper, upprättandet av en databas för korruptionsbekämpning, undervisning för skolbarn, utgivning av ett nyhetsbrev och nära band med medierna för att åstadkomma informationskampanjer. Med hjälp av Transparency Internationals huvudkontor i Berlin och dess kontor i Danmark har inrättats en internationell pool med experter på korruptionsbekämpning. 1.2. ETT PLURALISTISKT CIVILT SAMHÄLLE >Hänvisning till> 1.2.1. Yttrandefrihet och pressfrihet * Bakgrund Rätten att fritt yttra sig och att ta emot och meddela information via medierna är grundläggande friheter erkända i artikel 19 i den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter. Vid världskonferensen i Wien betonades vikten av en fri press för objektiv, ansvarsfull och opartisk information om de mänskliga rättigheterna. Begränsningar av denna frihet är ett typiska tecken på allvarlig kränkningar av de mänskliga rättigheterna, och undertryckandet av fria medier tyder på en djupgående brist på respekt för demokratin. Såsom dokumenterats av sådana organisationer som Index on Censorship och Article 19 drabbas journalister och programföretag allt oftare av censur, hårda straff och till och med avrättning vid utövandet av sitt yrke. Europaparlamentets utskott för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik har uttalat följande: "Fria medier är avgörande för att ett samhälle skall fungera demokratiskt. Att det finns oberoende journalister är en garanti för att regeringar och myndigheter ställs till svars för sina handlingar." [30] [30] Europaparlamentet årliga betänkande om mänskliga rättigheter 1999. Förordningarna om mänskliga rättigheter utgör grunden för främjande och skydd av åsiktsfrihet, yttrandefrihet och religionsfrihet [31], och kommissionen har framhållit gemenskapens ökade stöd till medierna med projekt för att främja deras självständighet och öka deras medvetenhet om sin roll i samhället. [32] [31] Rådets förordningar (EG) nr 975/1999 artikel 2 första stycket punkt 1 j och (EG) nr 976/1999 artikel 3 första stycket punkt 1 j. [32] KOM (95) 567 slutlig. * Verksamhet och målgrupper Mellan 1996 och 1999 har gemenskapen genom finansiering stött utvecklingen av oberoende medier och radio- och tv-sändningar, ökad professionalitet inom medierna och skapandet av nätverk för information och utbyte av information om mänskliga rättigheter inom olika regioner. Projekten har omfattat produktion av referensmaterial för journalister, utbildningsprogram om exempelvis medier och val och mångfalden i medierna, medialagstiftning och journalisternas roll i konflikter. Även särskilda publikationer, etablering av journalistinstitut och nätverk för journalister, mediaövervakning och yrkesutbildning avseende medier samt utvecklingsfrågor har fått stöd. Partnerorganisationerna har omfattat journalistförbund och pressinstitut, icke-statliga organisation för yttrandefrihet, nyhetsbyråer, enskilda tidningar samt radio- och tv-organisationer. * Anslag >Hänvisning till> // 1996 : 4 334 918 1997 : 4 654 231 1998 : 6 047 683 1999 : 9 703 196 TOTALT: 24 740 028 * Regional fördelning * Exempel: IPS-Inter Press Service pilotprojekt Att bidra till starka medier som företräder en mångfald olika åsikter är ett kraftfullt sätt att ge de demokratiska värderingarna konkret form. Att främja bättre information och öka mediernas kapacitet i utvecklingsländerna bidrar till de globala ansträngningarna för att värna om de mänskliga rättigheterna. Under 1999 genomförde den internationella nyhetsbyrån IPS-Inter Press Service, med 497 000 euro i finansiering från kommissionen, ett pilotprojekt för att pröva metoder för ökad den professionella nyhetsrapporteringen om mänskliga rättigheter, inbegripet politiska, ekonomiska och sociala rättigheter. [33] [33] B7-702, projekt nr ACP/CO/74/98: IPS - Bättre information i det civila samhället. I AVS-staterna och Asien har IPS tillsammans med drygt 100 nationella tidningar och radiostationer bildat regionala grupper för utbyte av nyheter rörande mänskliga rättigheter. Genom att slå samman knappa journalistresurser har de kunnat erbjuda läsarna nya perspektiv på situationen för de mänskliga rättigheterna i deras region. Det civila samhället var en central partner och icke-statliga organisationer på alla nivåer började förse dessa regionala mediatjänster med pressmeddelanden och rapporter. Ökad kapacitet för medierna i utvecklingsländerna stärker de globala ansträngningarna för att värna om de mänskliga rättigheterna // En av detta projekts viktigaste insikter var att visa att diskussioner om "universella värden" och de skiljaktigheter som finns mellan regioner eller samhällen inte enbart är europeiska begrepp, utan delas av de länderna på södra halvklotet. Att på detta sätt bygga broar för ökad kommunikation är ett värdefullt och viktigt bidrag för att överbrygga klyftorna. Projektet var både "högteknologiskt" och "lågteknologiskt". Mer än tusen pressklipp som samlats in från utvalda publikationer visade att rapportering om mänskliga rättigheter är både efterfrågad och nödvändig. Artiklarna trycktes över hela världen, bl.a. i Zimbabwe Daily News, Manila Standard och Jamaican Observer. Bland hundratalet medverkande radiostationer fanns Capital Radio Sri Lanka och de statliga stationerna inom South African Broadcasting Corporation. Även Internet användes för att tillhandahålla nyheter på veckobasis och för att skapa en sökbar databas med information om mänskliga rättigheter. Under 1999 utbildades fyrtio journalister från Asien, Afrika och Västindien av professionella redaktörer från IPS i rapportering om mänskliga rättigheter, med betoning på genusperspektivet. Dessa journalister åstadkom mer än 250 artiklar förra året. Ledande personligheter inom området för mänskliga rättigheter, t.ex. FN:s kommissarie Mary Robinson och Aung San Suu Kyi, den burmesiska förkämpen för demokrati, bidrog med krönikor som publicerades i olika stora tidningar. 1.2.2. Undervisning och allmän medvetenhet om mänskliga rättigheter * Bakgrund Undervisning om mänskliga rättigheter är ett viktigt verktyg för att sprida kunskap om förekomsten och tillämpligheten av standarder för mänskliga rättigheter och demokratiska normer. Detta bekräftades i Wiendeklarationens handlingsprogram, där undervisning om de mänskliga rättigheterna fastställdes som en av de främsta prioriteringarna. När FN:s generalförsamling 1994 utropade årtiondet för undervisning om de mänskliga rättigheterna uppmanade de internationella organisationerna att öka sitt engagemang på detta område. [34] Utbildning och undervisning är grundvalen i gemenskapens åtgärder för att främja ett pluralistiskt samhälle. Europaparlamentet har uppmanat kommissionen att "starta program för att göra de europeiska ungdomarna medvetna...i syfte att uppnå en hög kunskapsnivå om mänskliga rättigheter." [35] På samma sätt föreskrivs i förordningarna om mänskliga rättigheter tekniskt och ekonomiskt bistånd i syfte att "stödja utbildning och sensibilisering om de mänskliga rättigheterna." [36] [34] FN:s generalförsamling, resolution 49/184 av den 23 december 1994. [35] Europaparlamentets rapport A4-0223/96 punkt 120. [36] Rådets förordningar (EG) nr 975/1999 artikel 2 första stycket punkt 1 g och (EG) nr 976/1999 artikel 3 första stycket punkt 1 g. * Verksamhet och målgrupper Mellan 1996 och 1999 finansierade kommissionen en flertal informationsnät och utbildningsprojekt om gemenskapens verksamhet i syfte att öka allmänhetens medvetenhet om värdet av mänskliga rättigheter och demokrati och öka kvalifikationerna hos dem som arbetar med mänskliga rättigheter. Utbildningen om de mänskliga rättigheterna inriktades på de särskilda behoven i olika regioner. Projekten i Östeuropa speglade behovet av utbilda allmänheten om demokratiseringsprocessen och av yrkesutbildning för politiker, militär och polis. Ökad medvetenhet om rättigheterna för minoriteter betonades också särskilt. I Afrika har, utöver program avseende demokrati, de mänskliga rättigheterna och medieprojekt, stöd också gått till program som rör tillämpligheten hos sådana regionala normer som till exempel Afrikastadgan. Utbildningsprogram i Latinamerika har belyst sambanden mellan mänskliga rättigheter och utveckling samt det civila samhällets roll vid konflikter. I Europa har projekten omfattat program för högre utbildning, utbildning av personer som kämpar för de mänskliga rättigheterna och symposier med experter. I Mellanöstern har programmen varit inriktade på sårbara grupper, t.ex. kvinnor och barn, och i denna region utgår stöd till utbildnings- och debattforum som överskrider gränserna mellan de olika befolkningsgrupperna. Bland de organ som genomför programmen fanns lokala icke-statliga människorättsorganisationer, juristföreningar och advokatsamfund, institut för mänskliga rättigheter, kyrkliga grupper, läkarsamfund, universitet och nationella ministerier för de mänskliga rättigheterna. * Anslag >Hänvisning till> // 1996 : 10 648 478 1997 : 13 145 396 1998 : 5 889 565 1999 : 22 974 528 TOTALT: 52 657 967 * Regional fördelning >Hänvisning till> * Exempel: Europeisk mastersutbildning i mänskliga rättigheter och demokratisering Ett av gemenskapens viktigaste bidrag till målen om undervisning i mänskliga rättigheter är den europeiska mastersexamen i mänskliga rättigheter och demokratisering (EMA). [37] Under 1999 anslog kommissionen 1 811 320 euro till projektet. Kursen skapades 1997 i samverkan med 15 ledande universitet, ett i vardera EU-land, och är den enda regionala kursen i mänskliga rättigheter i världen. Den första halvan av den tio månader långa utbildningen är förlagd till Venedig i Italien, där studenterna undervisas av gästföreläsare från partneruniversiteten. Under den andra delen av utbildningen placeras studenterna vid ett av de femton universiteten, beroende på deras forskningsinriktning. Mastersutbildningen skapades i syfte att utbilda experter som skall arbeta vid internationella organisationer, nationella institutioner och icke-statliga organisationer. För att tillgodose dessa organisationers behov måste utbildningsprogrammen skapa ett band mellan den akademiska utbildningen och arbetet för de mänskliga rättigheterna på fältet. Därför är en viktig aspekt av den europeiska mastersutbildningen dess praktiska inriktning. [37] B7-704, projekt nr 99/069: Universitetet i Padua - Verksamhet till stöd för det europeiska mastersprogrammet om mänskliga rättigheter och demokratisering. Förutom en akademisk utbildning av hög kvalitet får studenterna, som har en varierande bakgrund (juridik, statsvetenskap, historia, filosofi), undervisning av personer med praktisk erfarenhet från fältarbete för internationella organisationer och icke-statliga organisationer. Inom ramen för mastersutbildningen ges också utbildning på fältet. Exempelvis har studenter under de tre senaste åren åkt "på uppdrag" till Bosnien och Hercegovina, där de har träffat personal på fältet från mellanstatliga organisationer, icke-statliga organisationer samt jurister och statstjänstemän som varit engagerade i återupprättandet av demokratin och respekten för de mänskliga rättigheterna. Mastersutbildningen har varit en framgång. FN:s kommissarie för de mänskliga rättigheterna har med de ansvariga för mastersutbildningen ingått ett officiellt samförståndsavtal till vilket UNESCO, Europarådet och OSSE har anslutit sig. Utbildningsprogrammen måste skapa ett band mellan den akademiska utbildningen och arbetet för de mänskliga rättigheterna på fältet // Detta är det första steget i riktning mot ett internationellt nätverk av experter på mänskliga rättigheter och demokrati, som inte bara består av dem som genomgått utbildningen, utan också av de forskare och den personal på fältet som deltar i utbildningen. Kommissionsledamoten för externa förbindelser, Chris Patten, har beskrivit mastersutbildningen som "en utmärkt investering". [38] [38] Yttrande av kommissionsledamoten Christopher Patten vid EU:s diskussionsforum för mänskliga rättigheter i Bryssel den 30 november 1999. En rapport från konferensen återfinns på http://europa.eu.int/comm/dg1a/human_rights/intro. I samband med femtioårsdagen för den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna förband sig Europeiska unionen att vidareutveckla samarbetet på området för mänskliga rättigheter, t.ex. utbildnings- och undervisningsverksamhet, och garantera att mastersutbildningen fortsätter. Vidare konstateras i rapporten från "Comité des Sages", den så kallade "Agenda 2000", att den europeiska mastersutbildningen har varit "innovativ och framgångsrik". [39] [39] "Leading by example: A Human Rights Agenda for the European Union for the Year 2000", Comité des Sages, Europeiska universitetsinstitutet, 1998. 1.2.3. Lika möjligheter och icke-diskriminering * Bakgrund Rätten till icke-diskriminering är av central betydelse i de normsystem som framgår av FN:s konvention om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor, FN:s konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och ILO:s konvention nr 111. För Europeiska unionen är upprätthållandet av den grundläggande principen om icke-diskriminering grundläggande för dess tolkning innebörden av mänskliga rättigheter och demokrati. Som det betonas i EU:s årsrapport om de mänskliga rättigheterna: "Bland EU:s gemensamma värderingar finns också den fasta övertygelsen att mångfald är en av de grunder som Europeiska unionen har byggts på." [40] [40] EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter 1999. Genom artikel 13 i Amsterdamfördraget infördes bestämmelser som gör det möjligt att bekämpa all slags diskriminering. Parlamentet har ofta uttryckt sitt engagemang för lika rättigheter och icke-diskriminering och betonat att "alla människors lika värde, oberoende av kön, ras, bakgrund eller sexuell läggning, är för de flesta av oss en självklarhet". [41] I förordningarna om mänskliga rättigheter nämns särskilt främjandet av lika möjligheter och lika behandling, inbegripet åtgärder för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet. [42] [41] Europaparlamentets årliga betänkande 1999. [42] Rådets förordningar (EG) nr 975/1999 artikel 2 första stycket punkt 1 i och (EG) nr 976/1999 artikel 3 första stycket punkt 1 i. I artikel 13 i EG-fördraget (som infördes genom Amsterdamfördraget) finns bestämmelser om diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Kommissionen har antagit ett förslag till ett nytt åtgärdspaket mot diskriminering på grundval av artikel 13 i EG-fördraget. [43] Som en led i sina allmänna insatser för att bekämpa diskriminering är kommissionen starkt engagerad i kampen mot rasism. Kommissionen antog 1998 en handlingsplan mot rasism med målet att integrera kampen mot rasism i alla gemenskapens program och politiska riktlinjer. [44] För att stimulera denna process har en arbetsgrupp inrättas för att sammanföra olika avdelningar inom kommissionen i syfte att utveckla en enhetlig strategi och främja gemensamma initiativ. [43] Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om vissa gemenskapsåtgärder för att bekämpa diskriminering, KOM (1999) 564 slutlig. [44] Meddelande från kommissionen - En handlingsplan mot rasism, KOM (98) 183 slutlig. * Verksamhet och målgrupper De centrala värderingarna om lika möjligheter och icke-diskriminering är följaktligen verkligt "genomgående" krav i gemenskapens arbete och kommer till uttryck på de flesta av gemenskapens åtgärdsområden, främst vad gäller kvinnors rättigheter, minoriteters rättigheter och utbildning. Bland de särskilda verksamheter som stöds på detta område ingår utbildningsprogram om lika möjligheter, främjande av handikappades och äldres rättigheter, projekt för att hjälpa migrerande personer och flyktingar och för att förstärka lokala romska grupper samt åtgärder som stödjer världskonferensen om rasism. Bland de grupper som fått stöd finns lokala sammanslutningar och kvinnoforum, internationella icke-statliga organisationer för mänskliga rättigheter och utveckling samt regionala mellanstatliga organisationer. * Anslag >Hänvisning till> // 1996 : 157 314 1997 : 566 813 1998 : 310 350 1999 : 7 189 767 TOTALT: 8 224 244 * Regional fördelning >Hänvisning till> * Exempel: Handikappades rättigheter i Madagaskar Under 1999 anslog kommissionen 765 000 euro åt ett projekt i samarbete med organisationen Handicap International som syftade till att ge handikappade möjlighet att göra gällande sina rättigheter i Madagaskar. [45] Syftet med projektet var att ge handikappade personer möjlighet att hävda sina rättigheter genom att skapa och främja en landstäckande sammanslutning, öka medvetenheten hos allmänheten i hela Madagaskar och stärka de lokala handikappföreningarnas organisatoriska och operativa kapacitet. [45] B7-7020, projekt nr 99/0350: Handicap International - Handikappades möjlighet att göra gällande sina rättigheter. Att öka respekten för de handikappades åsikter och skapa en organiserad nationell rörelse // Bland de resultat som på lång sikt förväntas av projektet ingår att det inrättas en nationell handikappbyrå som kan informera handikappade om deras rättigheter, att experter skall kunna bidra till att försvara de handikappades rättigheter på nationell nivå och att det etableras föreningar som kan föra de handikappades talan i alla Madagaskars provinser. Andra planerade resultat är ökad respekt för de handikappades åsikter, nationella och regionala evenemang som anordnas av handikappsammanslutningar, etablering av nätverk med föreningar som kan utveckla regionala projekt, tillgång till högutbildade speciallärare i kampen mot diskriminering och utbildning av sådana lärare samt att det skapas bättre resurser för de handikappades familjer. De särskilda verksamheterna omfattar bl.a. en rad seminarier, arbetsgrupper, utbildningstillfällen, utgivning av handböcker och dokumentation för forskning och utbildning om handikappades rättigheter samt radio- och tv-sändningar om material av betydelse i sammanhanget. Detta projekt finansieras också med medel från UNICEF och USA:s ambassad i Madagaskar. 1.2.4. Icke-statliga organisationer * Bakgrund De stora framstegen i utvecklingen och främjandet av de mänskliga rättigheterna och de demokratiska normerna under de senaste 50 åren hade inte varit möjliga utan de icke-statliga organisationernas bidrag. Som Rachel Brett påpekat är en viktig roll för icke-statliga människorättsorganisationer att "utveckla en människorättskultur genom att göra människor medvetna om sina rättigheter, sitt ansvar för att inte inkräkta på andras rättigheter och om möjligheterna till upprättelse". [46] [46] Rachel Brett, "Non-Governmental Actors in the Field of Human Rights", i "An Introduction to the International Protection of Human Rights", Hanski & Suski (redaktörer), Åbo Akademi, 1998, s. 327. Europaparlamentet har ofta framhållit de icke-statliga människorättsorganisationernas betydelse och uppmanat till inrättandet av ett forum för mänskliga rättigheter som skulle experter från de icke-statliga organisationerna möjlighet att göra rekommendationer om människorättsaspekter inom EU:s politik. [47] EU:s diskussionsforum för mänskliga rättigheter i november 1999 var ett stort steg framåt i utvecklingen av unionens partnerskap med de icke-statliga organisationerna. I detta forum medverkade företrädare från ledande icke-statliga organisationer som Amnesty International, Human Rights Watch och Internationella Juristkommissionen i närvaro av personer på hög nivå från de europeiska institutionerna, däribland parlamentets vice ordförande Renzo Imbeni och kommissionsledamoten Chris Patten, samt företrädare för medlemsstaterna och den akademiska världen. [48] Resultaten från forumet undersöks närmare i del 4 i detta dokument. [47] Europaparlamentets resolution A4-0409/98, punkt 13. [48] Konferensrapport återfinns på http://europa.eu.int/comm/dg1a/human_rights/intro. I förordningarna om de mänskliga rättigheterna anges tydligt att ett av gemenskapens mål är att "stödja lokala, nationella, regionala eller internationella institutioner, däribland icke-statliga organisationer, som verkar för att skydda, främja eller försvara de mänskliga rättigheterna". I förordningarna anges vidare "icke-statliga organisationer...gemenskapsorganisationer samt offentliga eller privata organisationer" som sådana partner som kan erhålla finansiellt stöd. [49] För kommissionen utgör icke-statliga organisationer, frivilligorganisationer och stiftelser "viktiga grundpelare i vår demokrati" genom att de nu spelar en viktig roll som förmedlare i informations- och åsiktsutbytet mellan staten och medborgarna, och genom att de "förser medborgarna med medel att kritiskt granska regeringarnas förslag och åtgärder" [50] Att stödja och stärka dessa organisationer är därför en viktig angelägenhet för Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter. [49] Rådets förordningar (EG) nr 975/1999 artikel 2 första stycket punkt 1 e och (EG) nr 976/1999 artikel 3 första stycket punkt 1 e. [50] Meddelande från kommissionen om föreningar och stiftelser i Europa, KOM (97) 241 slutlig. * Verksamhet och målgrupper Såsom framgår av EU:s årliga rapport om mänskliga rättigheter ges gemenskapen omfattande stöd till icke-statliga organisationer och till åtgärder för att stärka det civila samhället världen över. Kommissionen har ansträngt sig för att stärka den roll det civila samhället och icke-statliga organisationer spelar som deltagare, initiativtagare och förmånstagare. [51] I de åtgärder som genomfördes mellan 1996 och 1999 ingick i allmänhet att öka effektiviteten hos de icke-statliga organisationernas verksamhet och "kapacitetsuppbyggnad", att bilda eller stärka fackföreningar, icke-statliga organisationer med inriktning på t.ex. kvinnors rättigheter eller arbetsrätt samt lokala initiativ, t.ex. ungdomscenter och rådgivningscenter för allmänheten. [51] EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter 1999. De ökade möjligheter som ny teknik som Internet erbjuder har uppmuntrats genom skapandet av nätverk för informationsutbyte mellan de icke-statliga organisationerna. Utbildning i arbetet för mänskliga rättigheter och hjälp med de administrativa ansvaret är viktiga faktorer för att öka göra de icke-statliga organisationerna mer professionella. Bland de genomförande partnerna har det funnits nationella fackföreningar, medborgarsammanslutningar och konsumentföreningar, forskningscenter och universitetet samt icke-statliga organisationer av olika slag, från små lokala sammanslutningar till etablerade internationella organisationer. En användbar metod för stöd till icke-statliga organisationer har varit mikroprojekt, dvs. småskaliga åtgärder för att främja demokratin som fastställs och förvaltas av kommissionens delegationer, särskilt i länderna i Central- and Östeuropa, före detta Jugoslavien och förutvarande Sovjetunionen. * Anslag >Hänvisning till> // 1996 : 8 407 054 1997 : 6 602 471 1998 : 5 030 521 1999 : 7 773 203 TOTALT: 27 813 249 * Regional fördelning >Hänvisning till> * Exempel: Tekniskt bistånd till ryska icke-statliga människorättsorganisationer Moskva-centret för forskning om mänskliga rättigheter (Moscow Research Centre for Human Rights), som samordnas av Human Rights Foundation for Civil Society i Moskva, är en sammanslutning av oberoende icke-statliga människorättsorganisationer. Centret bildades 1993 och erhöll 1996 erhöll 58 540 euro från kommissionen för sitt tekniska biståndsprogram. [52] Eftersom flertalet av de organisationer som arbetar för att främja de mänskliga rättigheterna i Ryssland ligger i Moskva är ett av centrets främsta mål att stärka arbetet för mänskliga rättigheter i alla Rysslands regioner. Genom att stärka såväl de formella som de informella sammanslutningarna av icke-statliga organisationer stödjer centret direkt aktivister som är verksamma inom de områden där de icke-statliga organisationerna är minst utvecklade, t.ex. jurister, forskare, journalister, kvinnorättsgrupper, konsumenträttsförespråkare, miljöaktivister m.fl. [52] TACIS D. projekt nr 97-0234: Human Rights Foundation for Civil Society: Tekniskt bistånd till ryska regionala icke-statliga organisationer. Direkt stöd till verksamhet där de icke-statliga organisationerna är minst utvecklade // Projektet har också omfattat tekniskt bistånd med anknytning till de demokratiska principerna och rättsstaten till olika yrkeskategorier i de berörda regionerna. Exempelvis har företrädare för riksåklagaren regelbunden kontakt med centret. En annan viktig funktion för centret är att sprida information till människorättsgrupper. Centret ger varannan månad ut bulletinen "Mänskliga rättigheter i Ryssland" och regelbundna informationsblad om de mänskliga rättigheterna. Projektets framgångar bekräftades när det av EU och USA tilldelades en utmärkelse för arbetet för demokratin och det civila samhället. 1.3. FÖRTROENDESKAPANDE ÅTGÄRDER FÖR ATT ÅTERSTÄLLA FRED >Hänvisning till> 1.3.1. Konfliktförebyggande och konfliktlösning * Bakgrund Sedan 1990 har de väpnade konflikternas karaktär ändrats, delvis beroende på att det kalla kriget är över, att nationalstaterna urholkats och, som OECD förklarar, "...det ökade lokala trotset mot rådande politiska system baserat på etnisk tillhörighet och religion samt globaliseringens alltmer negativa effekter, t.ex. migration, socialt sönderfall och fördrivning". [53] [53] OECD:s direktorat för utvecklingssamarbete, Informal DAC task force on conflict, peace and development cooperation. Term of reference for a conceptual framework for an integrated approach to security sector reform. Kommissionen har framhållit att lösningen på konflikthantering är att reagera snabbt och aktivt förebygga dem genom ett effektivt genomförande av målinriktade åtgärder. [54] Den har flera olika instrument för icke-militär krishantering, inbegripet tekniskt och finansiellt stöd till regionala och internationella organisationer, icke-statliga organisationer, nationella, regionala och lokala myndigheter och offentliga organ, lokalt baserade organisationer samt offentliga eller privata institutioner eller aktörer. Stöd till dessa krishanteringsaktörer kommer också från andra samarbetsavtal med geografisk inriktning, t.ex. Europeiska utvecklingsfonden för AVS-staterna, och andra relevanta åtgärdsformer i kapitel B7 i EU:s budget. I förordningarna om mänskliga rättigheter föreskrivs uttryckligen gemenskapsåtgärder för verksamheter avseende förebyggande av konflikter samt stöd för att hantera deras följder, bl.a. för att stödja inrättande av strukturer och system för tidig varning och förtroendeskapande åtgärder, främja humanitär rätt och stödja internationella, regionala eller lokala organisationer som verkar för att förebygga konflikter. [55] [54] KOM (95) 567 slutlig. [55] Rådets förordningar (EG) nr 975/1999 artikel 2 första stycket punkt 3 a - e och (EG) nr 976/1999 artikel 3 första stycket punkt 3 a - e. * Verksamhet och målgrupper De icke-statliga organisationerna och aktörerna i det civila samhället har alltid varit av betydelse för att förebygga och lösa våldsamma konflikter. Att förebygga och lösa konflikter kräver en samordnad strategi och därför ett starkt, aktivt samarbete mellan alla berörda organisationer på området. Mellan 1996 och 1999 gav kommissionen stöd till många fredsskapande initiativ världen över. I före detta Jugoslavien har initiativen bl.a. omfattat social och ekonomisk återintegrering av flyktingar, fördrivna personer och återvändande. I Kosovo har det upprättats ett permanent forum för dialog mellan albaner och serber för att möjliggöra en offentlig och öppen debatt i de känsligaste frågorna. Även kampanjer, seminarier, diskussioner och opinionsundersökningar om fred, konfliktlösning, dialog, medlingsförsök och projekt som möjliggör övergång till demokrati har fått stöd. Kommissionen har finansierat publikationer om fredsinitiativ och stött åtgärder för att öka medvetandet om fredsprocessen. * Anslag >Hänvisning till> // 1996 : 2 853 637 1997 : 3 518 912 1998 : 3 761 673 1999 : 5 092 457 TOTALT : 15 226 679 * Regional fördelning >Hänvisning till> * Exempel: Cyprus-Israel/Palestine Peace link: utbildningsprojekt för konfliktlösning Fyra organisationer har varit engagerade i detta projekt: Cyprus Peace Centre, Stitching COME, Neve Shalom (ISR) och PCPD (PAL). [56] Det totala bidraget från gemenskapen under 1998 var 100 000 euro. Syftet med projektet var att skapa en länk för fredssamarbete mellan icke-statliga organisationer som är aktivt engagerade i försoning mellan stridande grupper, dvs. palestinier och israeler samt grekiska och turkiska befolkningsgrupper på Cypern. [56] B7-705, projekt nr. 98/MAS10, Cyprus Peace Centre: Nätverk för fred mellan icke-statliga organisationer: utbyte av konfliktlösningsgrupper. Intensivundervisning i konfliktlösning för att främja ett civilt samhälle grundat på tolerans // I projektets mål ingick bl.a. att upprätta en fredslänk mellan Cypern och Israel/Palestina via centrala fredsskapande organisationer, dela med sig av och jämföra metodik för konfliktlösning samt ta fram och prova nya konfliktlösningsmetoder som kan tillämpas för Mellanöstern och Cypern, utbilda nya turkcypriotiska och grekcypriotiska kontaktpersoner som svar på den allt större efterfrågan på kontakter och försoning mellan de två befolkningsgrupperna, utbilda nya israeliska och palestinska kontaktpersoner för konfliktlösningsgrupper inför behovet av fler fackmän på båda sidor och att låta ungdomsledare från Cypern genomgå intensivutbildning i konfliktlösning i Israel så att de effektivt kan främja ett civilt samhälle baserat på tolerans, ömsesidig respekt och förståelse. Bland verksamheterna ingick utbildning av lärare i Cyperns program för konfliktlösning för de båda befolkningsgrupperna. Utbildningsprogram och studiecirklar behandlade kommunikationsproblemen genom att lära ut effektivare kommunikationsmetodik, t.ex. att utveckla empatin för den andra sidan och hantera skiljaktigheter direkt. Utbytesbesök mellan de båda regionerna skapade synergier mellan de olika icke-statliga organisationerna som gav en konstruktiv ömsesidig förståelse av konfliktlösningsfrågorna. 1.3.2. Åtgärder för att ställa förövare av allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna och humanitär rätt inför rätta * Bakgrund För att hantera efterverkningarna av konflikter anser EU att vissa åtgärder är viktiga förebyggande faktorer, särskilt med tanke på dem som förövar brotten. Straffrihet skapar rädsla och blir en grogrund för utökat våld. Risken för att konflikterna skall flamma upp igen är mindre när de som begått allvarliga brott mot den humanitära rätten och de mänskliga rättigheterna ställs inför rätta. Med tanke på vikten av att ställa dem som gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten inför rätta har EU skapat en särskild budgetpost för finansiering av program genom icke-statliga organisationer och andra internationella organisationer som syftar till att stödja den internationella brottmålsdomstolen (ICC) och dess värderingar på nationell, regional och internationell nivå. Som EU framhöll vid FN:s 54:e generalförsamlingsmöte kommer ICC, när den väl är inrättad och har kommit igång med sin verksamhet, att utgöra ett nytt och kraftfullt verktyg för att behandla och avskräcka från de allvarligaste brott som bekymrar det internationella samfundet som helhet och därigenom bidra till att skapa ett klimat för efterlevnad av de grundläggande internationella regler som skyddar mänskligt liv och mänsklig värdighet. [57] [57] Uttalande av EU vid FN:s generalförsamlings tredje utskott, New York, 20 oktober 1999. I stadgarna som fastställdes i Rom läggs grunden till en effektiv och trovärdig internationell brottmålsdomstol som kommer att fastställa ett personligt ansvar för dem som har brutit mot den internationella lagstiftningen, inbegripet den internationella humanitära rätten. ICC kommer att få stor betydelse för att avskräcka från krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord och säkerställa att förövarna ställs inför rätta. ICC skiljer sig från de särskilda tribunalerna genom sin nya domsrätt över brott av internationell karaktär och sitt mandat som omfattar folkmord och andra brott mot mänskligheten som förövas både under inre och internationella konflikter. Europaparlamentet har vädjat till medlemsstaterna att ratificera stadgan och uppmanat kommissionen och rådet att göra undertecknandet och ratificeringen av stadgan till ett väsentligt inslag vid förhandlingar om framtida avtal med tredje länder. [58] [58] Europaparlamentets resolution B5-0126 av den 6 maj 1999, EGT C 279. I förordningarna om mänskliga rättigheter föreskrivs uttryckligen stöd för "inrättandet av internationella straffrättsliga domstolar för ändamålet samt initiativ för att inrätta en permanent internationell brottmålsdomstol". [59] För att kunna stödja ICC skapade parlamentet 1995 budgetpost B7-706 (då A-3041) i avsikt att stödja FN:s krigsförbrytartribunaler för Rwanda och före detta Jugoslavien och arbetet för att förbereda inrättandet av ICC. De särskilda målen för budgetpost B7-706 är att täcka utgifter för tekniskt stöd till befintliga krigsförbrytartribunaler (Rwanda, före detta Jugoslavien), bidrag till arbetet för att förbereda upprättandet av och verksamheten vid en permanent internationell brottmålsdomstol och utbildning av anställda vid tribunalerna, inbegripet vad gäller integrering av genusaspekter. [59] Rådets förordningar (EG) nr 975/1999, artikel 2 första stycket punkt 3 e och (EG) nr 976/1999, artikel 3 första stycket punkt 3 e. * Verksamhet och målgrupper Stöd har gått till projekt som syftar till att övervinna några av de största hindren för att de särskilt inrättade tribunalerna skall fungera effektivt och som bidrar till att upprättandet av den internationella brottmålsdomstolen fortskrider. Mellan 1996 och 1999 finansierade kommissionen tekniskt stöd till de särskilt inrättade tribunalerna, inbegripet tillhandahållandet av juridiska medarbetare, ett initiativ för övervakning av nationella rättegångar, stöd till biblioteks- och informationstjänster liksom bistånd till enheten för offer och vittnen. Initiativen för att öka medvetenheten om verksamheten hos ICTY och ICTR var inriktade på arbetet vid ICTY:s åklagarmyndighet och på att offentliggöra ICTR:s arbete i Rwanda, t.ex. att informera medierna om ICTR för att minska den propaganda som kan skapa våld i regionen, där befolkningen inte har tillgång till andra informationskällor. Bland andra projekt fanns ett projekt för att identifiera saknade personer och skapa en "ante-mortem"-databascentral i Bosnien och Hercegovina och ett projekt för övervakning av en grupp kriminaltekniska experters öppnande av massgravar. * Anslag >Hänvisning till> // 1996 : 3 256 000 1997 : 3 300 000 1998 : 2 794 039 1999 : 3 201 796 TOTALT: 12 551 835 * Regional fördelning >Hänvisning till> * Exempel: Internationell krigsförbrytartribunal för före detta Jugoslavien Det övergripande målet för detta tillsammans med FN genomförda program är att åtgärda tre stora problem som har hindrat den internationella tribunalen för före detta Jugoslavien att genomföra sitt mandat: [60] För det första, att försöka rätta till de missuppfattningar om ICTY:s arbete som en stor del av befolkningen i länderna i före detta Jugoslavien har; för det andra, säkerställa lämplig rättshjälp och en rättvis rättegång för åtalade personer, inbegripet ett utbildningsprogram för försvarsadvokater, och slutligen säkerställa att domarna och medlemmarna i tribunalen på ett effektivt sätt kan genomföra rättsundersökningar. [60] B7-706, projekt nr 99-076, program som genomförs tillsammans med FN: Stöd till den internationella krigsförbrytartribunalen för före detta Jugoslavien. Att övervinna de allvarligaste hindren för att genomföra ICTY:s mandat // Det första problemet har angripits genom att motverka den snedvridna informationen från de starkt partiska medierna i området som täcker händelser som är relaterade till ICTY:s åtgärder på ett övervägande negativt sätt. Syftet med den personal som fanns på fältet var att skapa nära arbetsrelationer med dem som påverkar den allmänna opinionen. Denna process med förtroendeskapande verksamhet riktar sig också till särskilda målgrupper i befolkningen. Det andra problemet angreps genom att förse alla fackmän som är involverade i tribunalerna med nödvändig sakkunskap. ICTY arbetar med en blandning av olika straffrättsliga bestämmelser från såväl kontradiktoriska som inkvisitoriska system. Båda parterna vid domstolen måste ha jämlikhet i fråga om medel för att kunna arbeta effektivt. Att utvidga det undersökningsmaterial som står till förfogande för ICTY:s personal, domare och medlemmar för att stärka rättsundersökningar, skriftliga rättsliga beslut och utvecklingen av rättsvetenskapen utgjorde en metod för att angripa det tredje stora hindret för att ICTY skulle fungera effektivt. De frågor som ICTY behandlar klarläggs ytterligare genom omfattande jämförande undersökningar, och tribunalens bibliotek har fått ökad tillgång till juridiska tidskrifter, direktanslutna och fristående databaser och en komplett samling av nationella lagar från såväl rättspraxissystem som civilrättsliga system. 1.3.3. Nationella insatser för att underordna de väpnade styrkorna under de civila myndigheterna * Bakgrund De väpnade styrkorna har ett centralt inflytande på den politiska stabiliteten i många länder. Det är därför nödvändigt att öka respekten för de demokratiska bestämmelserna inom säkerhetsstyrkorna och stärka den civila kontrollen över dessa genom förbättrad lagstiftning och ökad medvetenhet i det civila samhället. Rådet åberopar att ett mål för gemenskapens finansiering är att "stödja nationella insatser för en gränsdragning mellan civila och militära befogenheter samt sensibilisering av och utbildning av civil och militär personal när det gäller respekt för de mänskliga rättigheterna". [61] [61] Rådets förordningar (EG) nr 975/1999, artikel 3 första stycket punkt 2 g och (EG) nr 976/1999 artikel 3 första stycket punkt 2 g. * Verksamhet Att stärka den demokratiska styrningen av säkerhetsstyrkorna genom att överföra erfarenheterna på området för civil kontroll av de väpnade styrkorna och främja goda relationer mellan det civila och det militära och civil delaktighet har tillmätts särskild betydelse. Inte bara officerare, utan också parlamentsledamöter, statstjänstemän, icke-statliga organisationer, journalister och andra aktörer i det civila samhället har deltagit i utbildningskurser om det demokratiska samhällets värderingar och arméns roll. Många utbildningsprogram, seminarier och konferenser har fått anslag i detta syfte. En annan verksamhet har inbegripit en förbättring av säkerhetsstyrkornas öppenhet och den demokratiska kontrollen över dessa. Övervakning har varit en viktig faktor i denna process, och omfattat undersökning av lagstiftningsinitiativ om tillgången till information, bristfällig lagstiftning och säkerhetsstyrkors kränkningar av individers rättigheter samt skapande av ett internationellt nätverk av korrespondenter, inbegripet icke-statliga organisationer, akademiker, journalister och parlamentsledamöter, för att sammanställa och dela med sig av information i frågor som rör säkerhetsstyrkorna. * Anslag >Hänvisning till> // 1996 : 966 420 1997 : 509 922 1998 : 726 856 1999 : 0 TOTALT: 2 203 198 * Regional fördelning >Hänvisning till> * Exempel: Civil kontroll över militär- och säkerhetspolitik i Georgien Caucasian Institute for Peace, Democracy and Development i Tblisi i Georgien har hjälpt till att genomföra detta projekt, till vilket kommissionen 1997 anslog 148 752 euro. [62] [62] TACIS D. projekt nr. 98-4009, Caucasian Institute for Peace, Democracy and Development: Civil kontroll över militär- och säkerhetspolitik i Georgien. Att gynna utvecklingen av en demokratisk modell för förbindelser mellan det civila samhället och militären i Georgien // Syftet med detta projekt var att främja det civila deltagandet i uppbyggnaden av ett statligt skyddsnät för att gynna utvecklingen av en demokratisk modell för förbindelser mellan det civila samhället och militären i Georgien. De särskilda målen var att övervaka och samla in information om militär- och säkerhetspolitiken i Georgien och utbilda olika målgrupper inom det säkerhetspolitiska området och det civila samhället beträffande relationer mellan det civila och det militära, inbegripet parlamentsledamöter, statstjänstemän, militära företrädare och officersaspiranter, icke-statliga organisationer och medierna. Distribution av information om de mest aktuella frågorna beträffande relationer mellan det civila och det militära i ett demokratiskt samhälle var ett viktigt inslag i projektet. Bland verksamheterna fanns studiecirklar, utbildning, etablering av ett informationscentrum med en databas för civila och militära frågor och att hjälpa statliga organ med deras lagstiftningsarbete och uppläggning av politiken. Informationscentret har också övervakat medierna i regionen och regelbundet gett ut en bulletin samt en lärobok som också innehåller resultatet av utbildningsverksamheten. Fem tv-filmer har producerats för att öka allmänhetens medvetenhet i frågan. 1.3.4. Övervakning av de mänskliga rättigheterna * Bakgrund Övervakning är av avgörande betydelse för att säkerställa efterlevnad av de internationella normerna för mänskliga rättigheter. Övervakningens funktion, som alternativt beskrivs som "verifiering" eller "efterforskning av fakta", är i första hand förebyggande. Övervakning kan fungera som en tidig varning om en hotande katastrof och ha en avskräckande inverkan på dem som vet att de kommer att ställas till ansvar. Efter konflikter eller allvarliga brott kan övervakning också vara ett slags hjälp för myndigheterna vid återuppbyggnaden av en infrastruktur för mänskliga rättigheter. Som Alston och Weiler säger är övervakning "...en nödvändig faktor i varje strategi för att vinna stöd från det civila samhället och samhället i stort för åtgärder för att främja och värna om utsatta gruppers mänskliga rättigheter." [63] [63] Alston, P. & Weiler, J.H.H. An EU Human Rights Policy i Alston, P. 'The EU and Human Rights', Oxford 1999, sid. 55. För Europeiska unionen är stöd till sådan övervakning en väsentlig faktor i dess strategi för mänskliga rättigheter. Vidare är tillförlitlig information om situationen för de mänskliga rättigheterna i vissa länder en nödvändig förutsättning för att målinrikta medel efter särskilda behov. Parlamentet har uppmanat kommissionen att den skall stödja "sig på information från internationella organ och/eller institutioner som arbetar med att övervaka respekten för de mänskliga rättigheterna". [64] I förordningarna om mänskliga rättigheter föreskrivs tekniskt och finansiellt bistånd i syfte att "stödja åtgärder som syftar till övervakning av de mänskliga rättigheterna, inbegripet utbildning av observatörer". [65] [64] Europaparlamentets resolution A4-0381:97, punkt 10. [65] Rådets förordningar (EG) nr 975/1999, artikel 2 första stycket punkt 1 h och (EG) nr 976/1999, artikel 3 första stycket punkt 1 h. * Verksamhet och målgrupper Gemenskapen har gett stöd till övervakning som utförs av internationella icke-statliga organisationer som t.ex. specialiserat sig på barns rättigheter i t.ex. Bangladesh, de palestinska territorierna, Kroatien och Ryssland. Medel har också anslagits till FN:s övervakningsinsatser och uppdrag på fältet i Rwanda, Angola och Colombia. * Anslag >Hänvisning till> // 1996 : 7 723 711 1997 : 3 274 424 1998 : 308 612 1999 : 850 545 TOTALT: 12 157 292 * Regional fördelning >Hänvisning till> * Exempel: Kontor för mänskliga rättigheter i Colombia Mot bakgrund av den försämrade situationen för mänskliga rättigheter i Colombia uttryckte FN:s kommission för mänskliga rättigheter djup oro för våldet i landet, tortyren, straffriheten och kränkningar av rätten till liv. [66] Ordföranden uttalade att kommissarien för mänskliga rättigheter, på initiativ av Colombias regering och efter identifiering av adekvata finansieringskällor borde inrätta ett permanent kontor i Colombia med mandat att hjälpa de colombianska myndigheterna att utforma en politik för att främja och värna om de mänskliga rättigheterna. Emellertid fanns det inga omedelbart uppenbara adekvata finansieringskällor. Kommissarien omfattades av allvarliga finansiella restriktioner och hade inte kunnat finansiera en sådan fältoperation annat än genom frivilliga bidrag, vilket skulle ha krävt ogörligt lång tid med tanke på den brådskande situationen. Detta utgjorde därför ett idealiskt tillfälle för Europeiska unionen att inrikta sitt stöd på ett konkret projekt för skydd av de mänskliga rättigheterna. [66] 53:e mötet i FN:s kommission för mänskliga rättigheter, uttalande från ordföranden, punkt 9, av den 23 april 1996. Att tillhandahålla högt kvalificerade experter för att genomföra kommissariatets mandat // Kommissionens mål var att hjälpa kommissarien att åstadkomma den välbehövliga förändringen av situationen för de mänskliga rättigheterna, särskilt genom att tillhandahålla högt kvalificerade experter för att genomföra kommissariatets mandat i Bogota och utvärdera dess arbete. Dessutom föreskrev kommissionen ett ändamålsenligt utbyte av erfarenheter, information och dokumentation mellan experterna och andra latinamerikanska organisationer som erhöll stöd från gemenskapen. Efter intensiva förhandlingar mellan kommissariatet, Colombias regering och kommissionen slöts ett avtal om upprättandet av ett kontor, som undertecknades den 26 november 1996. Gemenskapen möjliggjorde därigenom kontorets verksamhet i tre år efter 1996 genom att finansiera fem observatörer av de mänskliga rättigheterna med ett bidrag på ca 1,3 miljoner euro. [67] [67] B7-703, projekt nr DEM/COL/96/57 & DEM/COL/97/39, ICJ: Kontoret för mänskliga rättigheter i Bogotá: 5 tjänstemän för mänskliga rättigheter. De fem observatörerna av de mänskliga rättigheterna valdes på grund av sina erfarenheter av FN:s operationer på fältet och kunskaper i internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter och humanitär rätt. I deras uppgifter ingick att i en situation som kännetecknas av ständigt återkommande våld ge de colombianska myndigheterna råd vid formulering och genomförande av politik och program för de mänskliga rättigheterna i samarbete med regeringen, colombianska icke-statliga organisationer och Internationella rödakorskommittén. De fick också i uppdrag att ta emot klagomål om påstådda kränkningar av de mänskliga rättigheterna och den humanitära rätten, analysera dessa påståenden och överlåta dem till behöriga nationella, regionala och internationella organ (t.ex. FN:s fördragsorgan, arbetsgrupper och särskilda rapportörer). Kontoret har ökat det internationella samfundets medvetenhet om situationen för de mänskliga rättigheterna i Colombia, och utan hjälp från kommissionen skulle kontoret inte ha kunnat öppnas. Övervakning av de mänskliga rättigheterna är under många omständigheter svårt, och det bör ske en noggrann utvärdering av gemenskapens engagemang i sådana projekt. 1.4. INITIATIV FÖR OLIKA MÅLGRUPPER >Hänvisning till> I stället för att bara se individen isolerat, har kommissionen utvecklat en strategi som inriktar sig på samhällets mest utsatta grupper. [68] Detta har inneburit en inriktning på dem som diskrimineras eller fråntas sina grundläggande rättigheter, i syfte att förbättra skyddet för dem som individer. I dessa grupper ingår kvinnor, barn, nationella minoriteter, ursprungsbefolkningar, flyktingar och fördrivna personer, fångar och tortyroffer. Denna strategi kompletteras av initiativ som riktar sig till yrkeskategorier som påverkar situationen för de mänskliga rättigheterna, t.ex. journalister, jurister och domare samt militär-, polis- och säkerhetsstyrkor. [68] KOM (95) 567 slutligt ibid. 1.4.1. Grupper som kräver särskilt skydd a) Ökad delaktighet för kvinnor * Bakgrund FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och åtgärdsplattformen från fjärde internationella kvinnokonferensen i Beijing har i omfattande grad ratificerats och hyllats. Emellertid undviker man i många fall att tillämpa de rättigheter som förordas i dessa, och kvinnor och flickor världen över utsätts allt oftare för allvarlig diskriminering och våld. Europeiska unionen fäster största vikt vid att behandla kvinnors rättigheter som en del av agendan för mänskliga rättigheter och upprepar på alla nivåer det tydliga budskapet i åtgärdsplattformen från Beijing att kvinnors rättigheter ingår i de mänskliga rättigheterna. Genom Amsterdamfördraget stärks den rättsliga grunden för gemenskapsåtgärder påtagligt till förmån för jämställdhet mellan könen. I artiklarna 2, 3 och 13 i Romfördraget formaliseras unionens åtagande om integrering av ett jämställdhetsperspektiv. EU har stött initiativet att komplettera konventionen mot diskriminering av kvinnor med ett frivilligt protokoll som ger möjlighet till enskilda klagomål mot staten och har sedan 1996 utformat en politik på europeisk nivå för kampen mot handel med kvinnor. I slutsatserna från Europeiska rådets möte i Tammerfors hänvisas i kapitlet om frihet, säkerhet och rättvisa särskilt till kampen mot denna företeelse. Parlamentet har definierat respekten för kvinnors rättigheter som den viktigaste uppgiften för 2000-talet i sin första årsrapport om mänskliga rättigheter, i vilken det förklarades att Europeiska unionen har ett stort ansvar för att främja kvinnors rättigheter världen över. [69] Parlamentet inriktade sig på förebyggande av våld mot kvinnor och upphörande av social och ekonomisk diskriminering av dessa. Parlamentet kom fram till att det för att stoppa kvinnovåldet behövs ett nära samarbete mellan å ena sidan internationella organ som FN och EU och å andra sidan nationella regeringar och icke-statliga organisationer. [69] Europaparlamentets årsrapport om internationella mänskliga rättigheter och Europeiska unionens politik för de mänskliga rättigheterna 1999, PR\387649EN.doc. I förordningarna om mänskliga rättigheter föreskrivs också att kvinnor skall behandlas som prioriterade grupper för gemenskapsstöd. Den nya kommissionen har föresatt sig att till fullo utnyttja de nya befogenheter den medges enligt fördraget. Den jämställdhetsstrategi som fastställdes vid konferensen i Beijing har blivit central för kommissionens jämställdhetspolitik. Kommissionen har deltagit aktivt i revideringen efter fem år av åtgärdsplattformen från Beijing. Kommissionen har förklarat 1999 som året mot kvinnovåld och stod i spetsen för Europeiska gemenskapens delegation till uppföljningsmötet i FN:s generalförsamling om "Beijing + 5" i juni 2000. * Verksamhet och målgrupper Över hela världen har kommissionen gett stöd för att förbättra kvinnornas ställning och skydda dem mot diskriminering och våld. Bland projekten i Mellanöstern fanns projekt som stött ökad ekonomisk och politisk delaktighet för kvinnorna, inbegripet främjandet av lika tillträde till val, och hjälp till kvinnor som utnyttjats sexuellt. I Latinamerika har rättshjälpsprogram och polisutbildningskurser om könsbaserade våldshandlingar finansierats. I Asien har rehabilitering av sexarbeterskor och andra typer av bistånd åt offer för handel varit ett tema, och i Medelhavsområdet har rättshjälp och projekt som främjar kvinnors rättigheter vid konflikter fått stöd. Åtgärderna i Afrika har omfattat bistånd till kvinnors självhjälpsgrupper, kvinnors delaktighet i demokratin, centrum för juridisk rådgivning och sommarskolor om kvinnors rättigheter. I Europa har de områden som fått stöd bl.a. utgjorts av kapacitetsuppbyggnad för kvinnoföreningar, rådgivning åt våldtäktsoffer och terapi för kvinnliga krigsoffer. Utbildning för jurister, icke-statliga organisationer och tjänstemän vid lokala förvaltningar samt förhindrande av kvinnohandel har också varit centrala stödområden. * Anslag >Hänvisning till> // 1996 : 3 067 811 1997 : 3 880 405 1998 : 2 512 648 1999 : 585 466 TOTALT: 10 046 330 * Regional fördelning >Hänvisning till> * Exempel: "La Strada": Kamp mot kvinnohandel i Central- och Östeuropa Nederländska Foundation against Traffic in Women (STV) hjälper till att ta fram strategier mot kvinnohandel och ger offren stöd. Deras program "La Strada" (Gatan), som framför allt är inriktat på Tjeckien, Polen och Ukraina, har erhållit 400 000 euro från kommissionen sedan 1996. [70] Antalet kvinnor från Central- och Östeuropa samt de nya oberoende staterna som tvingas till prostitution ökar med största sannolikhet. Den ekonomiska situationen i dessa länder och handlarnas falska löften lockar kvinnorna att söka en bättre tillvaro i ett annat land, där de utsätts för allvarliga brott mot sina mänskliga rättigheter. Eftersom kvinnorna har kommit in i det nya landet olagligt och berövats sina pass, tyngs av falska skulder eller hotas att avslöjas för myndigheterna, håller handlarna dem i ständig skräck. [70] PHARE D. projekt nr 97-0111p & 97-0226T och PHARE D. & TACIS D. 98-3049 STV: La Strada-programmet: Kamp mot kvinnohandel i Central och Östeuropa. Att utveckla specialiserade icke-statliga organisationer i regionen för att bekämpa handeln och stödja offren // Syftet med La Strada är att uppmärksamma allmänheten och myndigheterna på detta problem, stödja offren och varna kvinnor för farorna med denna företeelse. STV har ett nära samarbete med lokala icke-statliga organisationer och strävar att utveckla specialiserade icke-statliga organisationer i regionen för att bekämpa handeln. Det finns tre huvudverksamheter: press- och lobbykampanjer, förebyggande kampanjer/utbildningskampanjer och stödkampanjer för offren. I Polen har "ungdomsmedierna" varit det viktigaste målet för en kampanj för att upprätta kontakter och underlätta utbyte med kolleger från andra partnerländer. En nationell tv-dokumentär och en audiens hos den polske presidenten har väckt ett avsevärt intresse. Kampanjen för förebyggande/utbildning riktade sig till unga flickor och kvinnor med broschyrer som delades ut i kyrkor och skolor och en jourtelefonlinje. En grupp frivilliga gav offer rättsligt, medicinskt och emotionellt stöd. I Tjeckien har ett tjeckiskt-slovakiskt-nederländskt utbildningsseminarium om kvinnohandel ökat medvetenheten om ämnet hos socialarbetare som redan arbetar med prostituerade och resulterat i en handlingsplan för att förebygga handeln och hjälpa offren. Baserat på sakkunskapen från La Strada håller Internationella organisationen för migration (IOM), inom ramen för den transatlantiska dialogen mellan EU och USA, på att utforma två kampanjer för att bekämpa kvinnohandeln i Ungern och Bulgarien. b) Barn * Bakgrund FN:s konvention om barnets rättigheter är den människorättskonvention som har ratificerats av flest länder av alla, med endast två av FN:s medlemsstater som ännu inte har undertecknat den. Situationen för dessa de mest utsatta i samhället fortsätter dock att vara prekär över hela världen. Uppskattningsvis 2 miljoner barn har dödats och 6 miljoner har skadats i väpnade konflikter sedan 1990; minst 250 miljoner barn mellan fem och fjorton år är tvungna att arbeta för sitt uppehälle, ofta under skrämmande förhållanden. [71] Handeln med barn och sexuellt utnyttjande av dessa ger anledning till stor oro. Parlamentet har uppmanat kommissionen att integrera principerna i FN:s konvention om barnets rättigheter i sitt arbete, och att särskilt uppmärksamma barnarbete och handel med barn och sexuellt utnyttjande av dessa. [72] [71] EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter 1999. [72] Europaparlamentet resolution A4-0486/98, punkt 63. I samarbete med länder i Latinamerika lägger EU varje år fram en resolution om barnets rättigheter vid FN:s kommission för mänskliga rättigheter och i FN:s generalförsamling. EU förklarade följande vid det 55:e mötet i FN:s kommission för mänskliga rättigheter: "Alla sidor av de mänskliga rättigheterna rör barn: tillståndet för barnens rättigheter i ett land är ett tecken på situationen för de mänskliga rättigheterna i allmänhet" [73] [73] 55:e mötet, 1999, om res. 1999/80. Uttalande från EU om barns rättigheter. I Amsterdamfördraget krävs åtgärder särskilt mot brott mot barn, och rådet har framhållit att barns rättigheter är en klar prioritering för EU. [74] Det har betonat flera områden av elementär betydelse, nämligen: flickor, barn i väpnade konflikter, sexuellt utnyttjande av barn och barnarbete. I förordningarna om mänskliga rättigheter anges att gemenskapens åtgärder bör inriktas på personer som är föremål för diskriminering, lever i fattigdom eller är utsatta, inbegripet barn. [75] [74] EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter 1999. [75] Rådets förordningar (EG) nr 975/1999, skäl 14 i ingressen, och (EG) nr 976/1999, skäl 14 i ingressen. * Verksamhet och målgrupper Gemenskapens stöd har mellan 1996 och 1999 varit inriktat på sex huvudområden. För det första, för att allmänt främja barnens rättigheter, har medel anslagits till utbildningsprogram, konferenser och övervakning av internationella normer, i synnerhet konventionen om barnets rättigheter. Andra viktiga stödområden har varit projekt som skyddar och rehabiliterar gatubarn och bekämpar barnarbete; initiativ för att skydda fängslade minderårigas lagliga rättigheter; projekt för medicinsk och fysisk behandling och rehabilitering av barn som är krigsoffer och flyktingar; program för att förebygga våld och sexuellt utnyttjande av barn och slutligen företag som strävar efter att ge barnen ökade möjligheter genom interaktiv utbildning. Bland de genomförande organisationerna fanns välgörenhetsorganisationer för barn, universitet, nationella ministerier, sändningsföretag, fackföreningar och lokala ungdomscentrer. * Anslag >Hänvisning till> // 1996 : 2 596 903 1997 : 2 227 382 1998 : 1 089 261 1999 : 2 540 946 TOTALT: 8 454 492 * Regional fördelning >Hänvisning till> * Exempel: Internationellt nätverk för rättskipning rörande ungdomsbrottslighet Defence for Children International (DCI) har upprättat ett globalt nätverk för organisationer som arbetar med utveckling och förbättring av rättskipningen rörande ungdomsbrottslighet enligt konventionen om barnets rättigheter. Projektet fick stöd på 75 780 euro av kommissionen under 1997. [76] Målen med detta nätverk var att stärka och samordna insatserna från organisationer som arbetar direkt eller indirekt med rättskipning rörande ungdomsbrottslighet och att upprätta ett forum för organisationer och sakkunniga som arbetar på nationell, internationell och regional nivå. Det finns ett behov av bättre samordning mellan dessa organisationer och att undvika dubbelarbete. DCI, en i Schweiz baserad internationell icke-statlig organisation, har en konsultativ ställning till Ecosoc, Unesco, Unicef och Europarådet. Den har erfarenhet av frågor rörande konventionen och av utbildning av socialarbetare etc. i tillämpningen av regler avseende barnets rättigheter. Deras verksamhet på fältet utförs av nationella sektioner och associerade organisationer i mer än 60 länder. Nätverket har fungerat som kontaktpunkt för dessa organisationer och står öppet för alla på området verksamma grupper. [76] B7-7040, projekt nr 97/247 Defence for Children International: Internationellt nätverk för rättskipning rörande ungdomsbrottslighet. Ett globalt nätverk som arbetar för utveckling och förbättring av rättskipningen rörande ungdomsbrottslighet // I nätverket administreras ett informations- och dokumentationscentrum, en databas över organisationer för barnens rättigheter och internationella evenemang, produktion och distribution av fackpublikationer, övervakning av konventionens genomförande, tjänster för stater som är parter i konventionen beträffande relevant lagstiftning och teknisk stöd till nätverkets medlemmar. Informationscentret har sammanställt relevant nationell och internationell lagstiftning och nationella och internationella riktlinjer och undersökt de bästa metoderna för rättskipning rörande ungdomsbrottslighet. Databasen innehåller information om organisationer som är verksamma på området och verksamheter i syfte att ge tekniskt bistånd eller rådgivning, indelade efter region och land. Publikationerna drog blickfånget till de nationella erfarenheterna av rättskipning rörande ungdomsbrottslighet; den första delen var koncentrerad till barn i konfliktdrabbade områden i Afrika. Nätverkssekretariatet analyserar de rapporter som de berörda staterna lämnat till FN:s kommitté för barnets rättigheter och den kompletterande informationen från icke-statliga organisationer. Nätverket har gett tekniskt bistånd till icke-statliga organisationers utbildningsprogram och ansträngningar att skaffa medel för att genomföra dessa initiativ. Nätverket har också samarbetat med internationella och regionala mellanstatliga organisationer, inbegripet FN:s centrum för mänskliga rättigheter, Unicef och FN:s kommission för brottsförebyggande och straffrätt. c) Nationella minoriteter * Bakgrund I artikel 27 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter fastställs följande: "I de stater där det finns etniska, religiösa eller språkliga minoriteter skall de som tillhör sådana minoriteter ej förvägras rätten att i gemenskap med andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv, att bekänna sig till och utöva sin egen religion eller att använda sitt eget språk." I FN:s förklaring om minoriteter från 1992 betonades personer som tillhör nationella minoriteter särskilt. FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna antog 1994 en allmän anmärkning (General Comment) i vilken den klargjorde att det krävs aktiva skyddsåtgärder mot förnekande eller kränkning av denna rätt. [77] Europarådets ramkonvention om skydd av nationella minoriteter och Europarådets konvention om regionala språk och minoritetsspråk har också utgjort viktiga bidrag till de internationella normerna på detta område. Även OSSE har varit normgivande för skydd av minoriteter; inrättandet av OSSE:s kommissarie för nationella minoriteter accentuerade denna frågas betydelse som en del av den internationella agendan för mänskliga rättigheter. Vid det 55:e mötet i FN:s kommission för mänskliga rättigheter lade Österrike fram en resolution om rättigheter för personer som tillhör minoriteter, som även EU:s övriga medlemmar i kommissionen för mänskliga rättigheter stod bakom. [78] I resolutionen uttrycks oro över diskriminering eller marginalisering av minoriteterna och de tragiska följderna av de allt vanligare och allvarligare konflikterna beträffande minoriteter i många länder. [77] Allmän anmärkning 23 till artikel 27 i konventionen, CCPR/C/21/Rev.1/Add,5. av den 26 april 1994. [78] FN:s kommission för mänskliga rättigheter, resolution 1999/48: "Rättigheter för personer som tillhör nationella eller etniska, religiösa och språkliga minoriteter". I Köpenhamnskriterierna, som antogs av rådet 1993, krävs det att kandidatländerna för att få medlemskap i EU skall garantera respekt för och skydd av minoriteter och i förordningarna om mänskliga rättigheter föreskrivs att gemenskapen skall stödja minoriteter och etniska grupper. [79] Kommissionen har betonat skyddet av minoriteter i sitt meddelande från juni 1999 om att bekämpa rasism, främlingsfientlighet och antisemitism i kandidatländerna. [80] Även parlamentet har uttalat sig i denna fråga, och kräver en ökning av de internationella ansträngningarna för att stoppa den omfattande diskrimineringen av religiösa, nationella, språkliga eller etniska minoriteter. [81] [79] Rådets förordningar (EG) nr 975/1999, artikel 2 första stycket punkt 1 d och (EG) nr 976/1999, artikel 3 första stycket punkt 1 d. [80] Kommissionens meddelande om att bekämpa rasism, främlingsfientlighet och antisemitism i kandidatländern, KOM(1999) 256 slutlig, av den 26 maj 1999. [81] Europaparlamentets resolution A4-0410/98. * Verksamhet och målgrupper De projekt som finansierats av kommissionen har omfattat utbildning av och tekniska tjänster för personer tillhörande minoritetsgrupper, inbegripet romer, projekt för bevarande av kultur, program för kommunalt självstyre och utbildning i juridik, försoningsinitiativ mellan olika grupper i samhällena och kapacitetsuppbyggnadsprogram för sammanslutningar i minoritetssamhällen. Partnerorganisationerna utgjordes av etablerade organisationer för minoriteters rättigheter, lokala forum och dokumentationscentrer. * Anslag >Hänvisning till> // 1996 : 1 374 318 1997 : 660 893 1998 : 2 542 602 1999 : 80 687 TOTALT: 4 658 500 * Regional fördelning >Hänvisning till> * Exempel: Minoriteter i Estland och Lettland Ställningen för många ryska minoriteter i Lettland och Estland, som båda är kandidatländer till medlemskap EU, har sedan Sovjetunionens upplösning varit en kontroversiell fråga. Problemen med minoriteternas rättigheter och den kulturella mångfalden förvärras av tvister om politiska rättigheter eftersom många ryssar i de baltiska staterna inte automatiskt beviljades medborgarskap. Krav på införande av en mer integrerad allmän politik och respekt för minoriteter // Aktivister från det lettiska centret för mänskliga rättigheter och etniska studier, United Nations Association of Latvia, estländska människorättsinstitutet, Citizen's Watch i St. Petersburg och den internationella Helsingforsfederationen för mänskliga rättigheter har utbytt information och inlett en dialog i ett försök att finna gemensamma lösningar på dessa problem på grundval av internationella normer om mänskliga rättigheter. Det lettiska centret är en respekterad källa för information om och analys av mänskliga rättigheter och etniska relationer och en stark förespråkare för minoritetsrättigheter och dialog mellan folkgrupper. Partnerorganisationerna har omfattande erfarenheter och har tillsammans imponerande sakkunskap. Kommissionen har stött initiativet "Integrering genom försoning: ett baltisk-rysk-skandinaviskt samarbetsprojekt" med 83 642 euro under 1997. [82] Projektets mål var att främja den breda allmänhetens förståelse för etniska frågor och verka för att det införs en mer integrerad allmän politik och respekt för minoriteter i enlighet med internationella normer. Projektet omfattade en undersökning av minoriteters och icke-medborgares ställning och en rad arbetsgruppsmöten som utmynnade i seminarier som hölls på andra orter än huvudstäderna. Istället valdes landsortsstäder med stora rysktalande grupper i Estland och Lettland. Bland de andra verksamheterna ingick utformandet av förslag till politiska riktlinjer för lagstiftning om medborgarskap, språkpolitik, minoriteters utbildning och medborgerliga rättigheter för regeringar och lokala myndigheter samt internationella organisationer. Genom projektet har kommunikationskanalerna mellan myndigheter och icke-statliga organisationer stärkts och grunden lagts till ett ökat samarbete över hela denna region. [82] PHARE D. och TACIS D. projekt nr 97-0323P & 97-0244T, Lettiska centret för mänskliga rättigheter och etniska studier: Integrering genom försoning: ett baltisk-rysk-skandinaviskt samarbetsprojekt. d) Ursprungsbefolkningar * Bakgrund Trots likheterna mellan etniska minoriteter och ursprungsbefolkningar omfattas de sista inte av artikel 27 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. ILO:s konvention nr 169 om ursprungs- och stambefolkningar, som antogs 1991, är en rättsligt bindande överenskommelse genom vilken regeringarna är skyldiga att hålla samråd i frågor som berör ursprungsbefolkningar. 1994 upprättade FN:s kommission för mänskliga rättigheter en arbetsgrupp i syfte att utarbeta ett förslag till en FN-förklaring om ursprungsfolkens rättigheter. Parlamentet har krävt "större erkännande och skydd...av i synnerhet ursprungsbefolkningars rättigheter". [83] I november 1998 antog rådet en resolution om ursprungsbefolkningar, i vilken det betonades att samarbete med ursprungsbefolkningar är "väsentligt för fattigdomens utrotande...iakttagande av de mänskliga rättigheterna och utveckling av demokratin". [84] Rådet erkände den betydelse ursprungsbefolkningarna fäster vid bekräftelsen av "självutveckling"; utformningen av sin egen sociala, ekonomiska och kulturella utveckling och sin egen kulturella identitet, och noterade särskilt att ursprungsbefolkningarna har rätt att välja egna utvecklingsvägar. I förordningarna om mänskliga rättigheter föreskrivs att gemenskapen skall stödja ursprungsbefolkningar. [85] [83] Europaparlamentets resolution A4-0410/98, punkt 23. [84] Rådets resolution av den 30 november 1998. [85] Rådets förordningar (EG) nr 975/1999, artikel 2 första stycket punkt 1 d och (EG) nr 976/1999, artikel 3 första stycket punkt 1 d. 1998 antog kommissionen ett arbetsdokument i vilket allmänna politiska ramar för stöd till ursprungsbefolkningar fastställdes. [86] Däri definierades följande prioritetsområden: stöd till nationella insatser för att erkänna ursprungsbefolkningars rättigheter, utbildning, kapacitetsuppbyggnad, utveckling av långsiktiga ekonomiska strategier och ursprungsbefolkningars deltagande i internationella förhandlingar. Talrika diskussioner och kontakter inleddes då med olika aktörer bland ursprungsbefolkningarna, och deras förslag och rekommendationer beaktades för att maximera den slutliga effekten av kommissionens insatser. [86] Kommissionens arbetsdokument från maj 1998 om stöd till ursprungsbefolkningar inom ramen för gemenskapens och medlemsstaternas utvecklingssamarbete, SEK (98) 773 slutlig. Ovanstående program har integrerats i riktlinjerna för val av åtgärdspaket, som prioriterar projekt för kapacitetsuppbyggnad, så att ursprungsbefolkningarnas sammanslutningar får metoder för att göra sig hörda och delaktiga i hela utvecklingsprocessen. Riktlinjerna är också inriktade på informationsutbyte mellan olika grupper av ursprungsbefolkningar, utvecklingsorgan och kommissionen och på ett effektivt genomförande av mikroprojekt, som i sig är mycket användbara verktyg för kommunikation och information till allmänheten. * Verksamhet och målgrupper Verksamheterna omfattade en förbättring av kapaciteten hos ursprungsbefolkningarnas organisationer, t.ex. hos International Alliance of Indigenous-Tribal Peoples of the Tropical Forests, en i London baserad plattform för organisationer i 49 länder. Det fanns också projekt som samordnades av den erfarna icke-statliga organisationen IWGIA, som genomför mikroprojekt tillsammans med ursprungsbefolkningarnas organisationer. Saami Council, en erfaren organisation för ursprungsbefolkningar, genomförde regionala undersökningar som handhades av ursprungsbefolkningarnas egna sakkunniga i syfte att sprida information och rekommendationer på fältet och till givare i enlighet med principen i den resolution från rådet i vilken rätten att välja egna utvecklingsvägar betonades. Stöd har gått till utbildningsprogram för ursprungsbefolkningarnas företrädare om internationella framsteg när det gäller mänskliga rättigheter och politik beträffande ursprungsbefolkningar. Det har varit viktigt att främja samordningen mellan de viktigaste icke-statliga organisationer och organisationer för ursprungsbefolkningar som stöds av Europeiska kommissionen för att garantera största möjliga verkan för ursprungsbefolkningarna och gemenskapens finansiering. Partnerorganisationerna har också inbegripit forskningscentrer och inrättningar för ursprungsbefolkningar och för dokumentation och spridning av information, t.ex. de projekt som finansierats via två europeiska icke-statliga organisationer, FERN och Rainforest foundation. * Anslag >Hänvisning till> // 1996 : 560 500 1997 : 220 752 1998 : 2 500 371 1999 : 266 773 TOTALT: 3 548 396 * Regional fördelning >Hänvisning till> * Exempel: L'auraveti: ett informationscentrum för urbefolkningar Den i Moskva baserade organisationen Severnye Prostory fick 180 752 euro från kommissionen 1997 för ett nyskapande projekt för att förbättra situationen för ursprungsbefolkningarna i Ryssland. [87] Genom detta initiativ fick 48 personer ur ursprungsbefolkningarna lära sig att använda internationella överenskommelser avseende mänskliga rättigheter, för att kunna föra dessa kunskaper vidare till medlemmar i sina egna folkgrupper. [87] TACIS D. projekt nr 98-4008, Severnye Prostory: 'L'auraveti: ett informationscentrum för urbefolkningar. Att lära ursprungsbefolkningarna hur man använder internationella överenskommelser avseende mänskliga rättigheter // I undervisningen deltog personer från sex ryska regioner i samarbete med informationscentret i Moskva. Centret har upprättat en databas med information om internationella experter inom juridik, finanser, management, hälso- och sjukvård och utbildning som är villiga att hjälpa ursprungsbefolkningar. En databas med lagtexter av betydelse för frågor som rör ursprungsbefolkningar har också skapats. Bland övriga verksamheter fanns två seminarier för parlamentsledamöter, tjänstemän från det ryska nationalitetsministeriet, människorättsorganisationer och medierna. Målen med dessa seminarier var att visa att ursprungsbefolkningarna behöver delta aktivt i beslutsprocessen, informera dem om tillämpliga regler, diskutera internationella evenemang som rör ursprungsbefolkningarnas rättigheter och att ordna ett framtida samarbete. e) Flyktingar och fördrivna personer * Bakgrund I artikel 14 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna står det att "envar har rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse". För att garantera skyddet av flyktingars mänskliga rättigheter kompletterades denna grundläggande norm 1951 med konventionen angående flyktingars rättsliga ställning och 1954 med konventionen om statslösa personers rättsliga ställning. Vid det 55:e mötet i FN:s kommission för mänskliga rättigheter uttrycktes i en resolution från Österrike djup oro över det skrämmande höga antalet fördrivna personer världen över som får otillräckligt med skydd och hjälp. [88] Parlamentet har definierat frågan om flyktingar och asylsökande som ett övergripande tema i EU:s politik för mänskliga rättigheter. [89] Det finns uppskattningsvis 25 miljoner flyktingar i världen idag, inbegripet de internt fördrivna, av vilka många lever under desperata förhållanden. I parlamentets årsrapport uppmärksammas den svåra belägenheten för kvinnor och barn på flykt; de är ofta de första offren i många flyktingsamhällen. Det kommer ofta rapporter om sexuellt våld mot kvinnor och barn i flyktingläger, och 52% av världens flyktingbefolkning utgörs av barn. Rådet har bekräftat att detta är ett prioriterat område i sina förordningar, i vilka det föreskrivs att gemenskapens åtgärder bland annat bör inriktas på flyktingar. [90] [88] 55:e mötet i FN:s kommission för mänskliga rättigheter, resolution 1999/47: "Internt fördrivna personer". [89] Europaparlamentets årsrapport om mänskliga rättigheter 1999. [90] Rådets förordningar (EG) nr 975/1999, skäl 14 i ingressen, och (EG) nr 976/1999, skäl 14 i ingressen. * Verksamhet och målgrupper Det världsomfattande biståndet till flyktingar, fördrivna personer och asylsökande är inriktat på att försvara deras lagliga rättigheter och på att ge läkarvård och psykologiskt stöd eftersom de ofta har varit utsatta för andra missförhållanden. Även projekt för flyktingars återvändande eller återinlemmande, övervakning och observationsuppdrag samt framställning av handböcker för flyktingorganisationer har fått stöd. Bland de organisationer som ingick fanns regionala icke-statliga människorättsorganisationer, flyktingråd och stödgrupper för våldsoffer. * Anslag >Hänvisning till> // 1996 : 1 320 988 1997 : 269 784 1998 : 1 067 068 1999 : 1 254 495 TOTALT: 3 912 335 * Regional fördelning >Hänvisning till> * Exempel: Fördrivna kvinnor och barn i Tuzla i Bosnien 1999 anslog kommissionen 1 030 000 euro till HMD International (Humanitarian Medical and Development Aid) för ett program för psykologisk rådgivning och läkarvård till internt fördrivna kvinnor och barn i Tuzlakantonen i Bosnien och Hercegovina. [91] [91] B7-704, projekt nr 99/0015 HMD International: Läkarvård och psykologiska tjänster till fördrivna kvinnor och barn i Tuzla i Bosnien. Att övervaka och förbättra fördrivna personers och flyktingars hälsa // I målen för detta projekt ingick övervakning och förbättring av fördrivna personers och flyktingars psykiska och fysiska hälsa och stimulans av isolerade personers sociala umgänge, med inriktning på den mest marginaliserade gruppen. HMD samarbetar med organisationen Physicians for Human Rights genom att erbjuda terapi åt kvinnor som utsatts för trauman och våldtäkt och kvinnor som chockskadats vid identifieringen av uppgrävda kroppar. Syftet med projektet är att ta fram utbildningsmetoder och utbildningsprogram för att tillgodose dessa behov. Läkarundersökningar och rådgivning ges regelbundet via HMD:s kvinnocentrum i Tuzla. Därutöver tillhandahåller två mobila team bestående av en läkare och socialarbetare tjänster till avlägsna och svårtillgängliga befolkningsgrupper i hela kantonen. Stöd ges åt familjer som måste identifiera saknade anhöriga, från första början av processen ända fram till efter begravningen. Medarbetare får också lära sig att identifiera och ge råd åt personer som utsatts för våldtäkt och tortyr. Även familjer där det finns personer som har problem med den mentala hälsan eller är handikappade behöver hjälp. Det finns en psykiater behandlar mentalsjukdomar genom att ge individuell rådgivning och i lämpliga fall medicin och att i samarbete med socialarbetare främja en bättre förståelse och tolerans för mentalsjuka inom familjen och samhället i stort. En speciallärare arbetar med handikappade barn och deras familjer tillsammans med en sjukgymnast. Deras uppgift är att göra en första bedömning av varje barn och ta fram ett vårdprogram som tillgodoser deras individuella behov. De hjälper också till med att utveckla föräldrarnas förmåga att hantera sitt barns handikapp och motverka den stämpel som handikappade och barn med inlärningssvårigheter ofta får. Ytterligare en vinst med projektet har varit att de lokala föreningarnas och organisationernas möjligheter att erbjuda stöd till fördrivna personer och flyktingar har stärkts och att regionen har fått fler erfarna rådgivare och mer yrkesutbildad sjukvårdspersonal. f) Fångar * Bakgrund Enligt Human Rights Watch är förhållandena i många fängelser så bristfälliga att de utgör en grym, omänsklig eller förnedrande behandling i strid med artikel 7 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Särskilda brister kan också räknas upp mot bakgrund av de närmare bestämmelserna i FN:s minimiregler för behandling av fångar, som integrerats i många länders fångvårdslagstiftning, även om få eller inga fångvårdssystem i praktiken iakttar föreskrifterna i dessa i deras helhet. [92] [92] Human Rights Watch World Report 2000 (November 1998-oktober 1999), sid. 488. Parlamentet har uttryckt sin upprördhet på följande sätt: "I de flesta av världens länder, till och med i demokratiska länder, förekommer avskyvärda och oförsvarliga handlingar såsom ...tortyr och inhuman eller nedbrytande behandling av fångar..." [93] och har krävt att särskilt utsatta grupper av fångar skall uppmärksammas. Parlamentet betonar fängelsets funktion som en inrättning för social rehabilitering; vad som eftersträvas är en mänsklig och social rehabilitering. [94] [93] Europaparlamentets resolution A4-0400/96, punkt J. [94] Europaparlamentets resolution A4-0468/98, punkt 78. EU stöder pågående ansträngningar att anta ett förslag till ett frivilligt protokoll till konventionen mot tortyr, vilket skulle ge övervakningsorganen tillträde till fängelserna. Europarådets kommitté till förhindrande av tortyr, som har vidsträckta befogenheter att inspektera fängelser och tillsynshem över hela Europa, håller på att utarbeta normer på området. I förordningarna om mänskliga rättigheter definieras fångar som en prioriterad grupp på vilken gemenskapen bör inrikta sina åtgärder. [95] [95] Rådets förordningar (EG) nr 975/1999, skäl 14 i ingressen, och (EG) nr 976/1999, skäl 14 i ingressen. * Verksamhet och målgrupper Kommissionen har världen över stött skyddet av minderåriga i fångenskap och framtagning och distribution av rapporter om fängelseförhållanden. Fångar i Asien har fått rättshjälp, och i Europa har det drivits projekt som varit inriktade på fängelseövervakning och utbildning av fångvårdspersonal. I Latinamerika har "varningsmekanismer" för anhållna och läkarvård åt misshandlade fångar finansierats. Studiecirklar och utbildningskurser i fångars rättigheter har fått stöd i Afrika. I Mellanöstern har särskilda kategorier av fångar fått hjälp genom stödprojekt för fångar som hålls i arrest utan rättegång och i Västindien har stöd gått till dödsdömda fångar. Bland genomförandepartnerna fanns organisationer för reform av kriminalvården, nationella justitieministerier och läkargrupper för mänskliga rättigheter. * Anslag >Hänvisning till> // 1996 : 441 000 1997 : 461 414 1998 : 280 000 1999 : 1 665 724 TOTALT: 2 848 138 * Regional fördelning >Hänvisning till> * Exempel: Fångar som hålls i arrest utan rättegång i Egypten Human Rights Centre for the Assistance of Prisoners är en icke-statlig organisation i Kairo vars allmänna målsättning är att förbättra kriminalvårdssystemet och de lagar och föreskrifter som styr Egyptens fängelser. Centret övervakar förhållandena i fängelserna, väcker talan på häktade personers vägnar, publicerar rapporter och håller seminarier om fängelseförhållanden. Övervakning av fängelseförhållanden och undersökning av kränkningar av häktades rättigheter // 1998 anslog kommissionen 160 000 euro till ett projekt för skydd av fångars mänskliga rättigheter. [96] Målen för projektet är att förbättra fängelselagar och -föreskrifter enligt FN:s minimiregler för behandling av fångar och [96] B7-705, projekt nr 98Mas24, Human Rights Centre for the Assistance of Prisoners: Projekt för skydd av de mänskliga rättigheterna för fångar som hålls i arrest utan rättegång i Egypten. konventionen mot tortyr; att uppmuntra fångars rehabilitering och återanpassning i samhället; att förbättra fångarnas levnadsförhållanden, sociala förhållanden och hälsotillstånd; att försvara fångarnas rättigheter och ge dem rättshjälp och att främja medvetenheten om normerna för mänskliga rättigheter hos såväl fångvårdspersonal som fångar. Projektet omfattade övervakning av fängelseförhållanden och undersökning av kränkningar av häktades rättigheter i fängelser eller på polisstationer genom inspektion på platsen samt att väcka talan på dessa offers vägnar, för att få gottgörelse eller mot att domstolsbeslut om frigivning av häktade inte verkställs. Genom projektet tillhandahölls jurister som var närvarande vid förhör med häktade, i synnerhet i fall som rörde åsikts- och yttrandefrihet. Seminarier och konferenser om fångars rättigheter arrangerades med framstående akademiker och personer från kriminalvården och periodiska rapporter om fängelseförhållanden och rättsfall publicerades tillika med informationsbroschyrer för allmänheten. Centret grundades 1997 av ledamöter i nationalförsamlingen, jurister, akademiker, psykiatrer och människorättsaktivister, och det får också medel från den kanadensiska staten. g) Tortyroffer * Bakgrund Tortyr är förbjuden enligt artikel 5 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s konvention mot tortyr. Det är ett absolut förbud: användning av tortyr är under inga omständigheter tillåten. Artikel 1 i konventionen definierar tortyr som "varje handling genom vilken allvarlig smärta eller svårt lidande, fysiskt eller psykiskt, medvetet tillfogas någon ...". Europa har varit föregångare för att förhindra tortyr; genom Europarådets konvention mot tortyr inrättas en kommitté som kan utföra inspektioner i alla fängelser utan att först söka medlemsstaternas tillstånd. Diskussioner pågår i FN om att föreskriva en liknande mekanism i FN:s konvention, en utveckling som stöds av EU. EU är mycket oroad av den fortsatt utbredda användningen av tortyr och den smärta och det lidande som offren utsätts för. Vid det 55:e mötet i FN:s kommission för mänskliga rättigheter fäste EU uppmärksamheten på att 73 av FN:s medlemsstater inte har anslutit sig till FN:s konvention mot tortyr, och bland dem som har gjort det konstaterade EU att några regeringar tyvärr har underlåtit att tillmötesgå FN:s särskilda rapportörs begäran om att få göra besök. [97] Likaledes medgav EU i det tredje utskottet vid generalförsamlingens 54:e möte att unionen själv inte är fri från häktningsincidenter som överträder de internationella normerna. [98] [97] Det 55:e mötet i FN:s kommission för mänskliga rättigheter: Uttalande från EU om medborgerliga och politiska rättigheter, april 1999. [98] Tredje utskottet vid generalförsamlingens 54:e möte: Uttalande från EU om medborgerliga och politiska rättigheter, november 1999. Parlamentet har skapat en särskild budgetpost, B7-7070, till hjälp åt tortyroffer och stöd för fysisk, social och psykisk rehabilitering av dessa, och tortyr identifierades som ett övergripande tema i parlamentets årsrapport om mänskliga rättigheter. Det betonade att tortyroffer är särskilt utsatta, eftersom handlingen begås av ett statligt organ och de saknar faktiska möjligheter till rättslig prövning. Rehabilitering av tortyroffer måste integreras i fredsstiftande och demokratisering. [99] I förordningarna om mänskliga rättigheter fastställs uttryckligen att gemenskapen skall stödja rehabiliteringscentrum för tortyroffer och organisationer som erbjuder konkret hjälp till människor som varit utsatta för kränkningar av de mänskliga rättigheterna, eller som bidrar till att förhindra tortyr och misshandel. [100] Kommissionens metod för att hjälpa tortyroffer är att arbeta tillsammans med de specialiserade organ som hjälper de lokala organen under genomförandets förberedande och inledande skeden och som skapar initiativ för medvetandegörande, forskning och dokumentation. [101] [99] Ibid. [100] Rådets förordningar (EG) nr 975/1999, artikel 2 första stycket punkt 1 f och (EG) nr 976/1999, artikel 3 första stycket punkt 1 f. [101] KOM (95) 567 slutlig. * Verksamhet och målgrupper Kommissionen har gett stort stöd för behandling och vård av tortyroffer; den är i själva verket den största givaren av denna typ av stöd i världen. I Europa har tonvikten legat på rehabilitering av dem som överlevt krig och tortyr i före detta Jugoslavien. Medlen har gått till behandling och vård av särskilda grupper av krigsoffer: kvinnor och barn, flyktingar och asylsökande samt personer som utsatts för sexuella övergrepp, inbegripet specialprogram för män. Andra verksamheter i Europa har utgjorts av forskning om och utveckling av nya typer av terapi, t.ex. icke-verbal och kulturspecifik terapi, och rättsmedicinska fallstudier. I Meda-regionen har stödet varit inriktat på att motverka kränkningar av fångar och häktade, att stärka personer som överlevt tortyr och att utveckla kapaciteten på det rättsmedicinska området. I AVS-staterna inriktades projekten på kvinnor och barn, bl.a. i fråga om att transportera bort dem från krigszonerna. Även förebyggande strategier betonades här. I Latinamerika var projekten inriktade på ungdomar, offer för statsunderstödd terrorism och organiserat politiskt våld samt på specialistutbildningsprogram. Utbildning av läkare, jurister och andra yrkeskunniga var ett tema i Asien, där rehabiliteringscentrer för personer som överlevt tortyr också fick stöd. * Anslag >Hänvisning till> // 1996 : 4 682 000 1997 : 5 290 478 1998 : 8 436 350 1999 : 5 979 182 TOTALT: 24 388 010 * Regional fördelning >Hänvisning till> * Exempel: Behandlings- och rehabiliteringscentrer i Turkiet 1998, bara några dagar efter den offentliga invigningen av ett femte rehabiliteringscentrum som drivs av stiftelsen för mänskliga rättigheter i Turkiet (Human Rights Foundation of Turkey, HRFT) i Diyarbarkir, vid vilken företrädare för kommissionens delegation var närvarande, stängdes centret av polisen. Detta ingår i ett mönster av trakasserier och hot mot personal och patienter vid dessa centrer. Mellan 1996 och 1998 anslogs 630 000 euro till HRFT:s rehabiliteringscentrer för tortyroffer. [102] HRFT har finansierats av kommissionen sedan 1994 och har fullt stöd av kommissionens delegation i Ankara. [102] B7-7070, projekt nr 96/149 & B7-7040, projekt nr. 98/002, Human Rights Foundation of Turkey: Behandlings- och rehabiliteringscentrer för personer som överlevt tortyr. Kostnadsfria läkar- och psykologtjänster till personer som överlevt tortyr och till deras anförvanter // Centrerna tillhandahåller kostnadsfria läkar- och psykologtjänster i Adana, Ankara, Diyarbarjir, Istanbul och Izir åt personer som överlevt tortyr och till deras anförvanter, utbildar hälso- och sjukvårdspersonal i fråga om tortyr och dess följder, bedriver forskning om problem som personer som överlevt tortyr upplever och ger socialt bistånd till de överlevande och deras familjer. De överlevande som söker sig till centrerna intervjuas och undersöks medicinskt av centrets yrkeskunniga personal. Rättsmedicinska rapporter från sådana tillfällen ger en exakt redogörelse för kränkningen av de mänskliga rättigheterna och insamlingen av vittnesuppgifter är i sig ett avgörande första steg mot bättring. De sökande kommer på eget initiativ eller remitteras av läkar- och advokatsamfund. De som behöver undersökas ytterligare remitteras till specialister utanför HRFT. Alla kostnader i samband med de sökandes tortyrrelaterade problem betalas av stiftelsen. Även följande tjänster har tillhandahållits: psykoterapi och rådgivning, klinisk psykologi, medicinsk specialistvård för offer för sexuell tortyr och våldtäkt, psykiatrisk vård och sjukgymnastik. HRFT ger omfattande utbildning åt personer som är yrkesverksamma inom sjukvården. En internationell kurs i utbildning av vårdgivare har anordnats i Stockholm. HRFT är den enda organisationen som arbetar med rehabilitering av tortyroffer i Turkiet, och dess arbete erkänns av sådana experter som IRCT, det internationella centret för rehabilitering av tortyroffer, i Köpenhamn och Svenska Röda korset, med vilka stiftelsen samarbetar. Organisationen får också stöd från FN:s frivilliga fond för tortyroffer och Svenska stödkommittén för mänskliga rättigheter. 1.4.2. Prioriterade grupper för skydd och ökad medvetenhet a) Journalister och personer som är verksamma inom medierna * Bakgrund Rätten till yttrandefrihet och pressfrihet har framhållits i del 1.2.1. Journalister och personer som är verksamma inom medierna har en unik ställning när det gäller att främja de mänskliga rättigheterna och demokratiska värderingarna och befinner sig i främsta stridslinjen i kampen för att skydda dessa rättigheter. De är till följd av detta särskilt ofta utsatta för misshandel och förtjänar att skyddas. Parlamentet har påpekat att journalister i flera stater döms till fängelse som ett sätt för regeringen att tysta deras kritik. 1999 dödades minst 28 journalister. [103] Parlamentet har också betonat vikten av att medierna får verklig tillgång till ny teknik, t.ex. Internet. Kommissionen har framhållit att journalister tillhör särskilda målgrupper. [104] [103] Europaparlamentets årsrapport om mänskliga rättigheter 1999, sid. 30. [104] KOM (95) 567 slutlig. * Verksamhet och målgrupper Uppdelningen mellan verksamheter till stöd för yttrandefrihet och verksamheter till stöd för journalister är något konstlad, men verksamheter som riktar sig till personer som är verksamma inom medierna som individer ingår i denna del. I Meda-regionen har de särskilda problemen för journalister i krigszoner behandlats, och i Europa har journalisternas tillgång till ny teknik och journalistförbundens roll i sydöstra Europa uppmärksammats. * Anslag >Hänvisning till> // 1996 : 301 785 1997 : 196 752 1998 : 0 1999 : 0 TOTALT: 498 537 * Regional fördelning >Hänvisning till> * Exempel: Utbildning av journalister i ny teknik Förvärv av kunskaper och teknik beträffande de demokratiska principerna och rättsstaten // Association for Democracy in the Balkans utbildar journalister i ny teknik och journalistförbundens roll i sydöstra Europa. 1997 fick detta projekt stöd på 196 752 euro av kommissionen. [105] Projektets mål var att personer som är verksamma inom medierna skulle förvärva kunskap och teknik beträffande [105] PHARE D. & TACIS D. projekt nr 98-3034P & 98-4024T, The Association for Democracy in the Balkans: Journalistutbildning i ny teknik och i journalistförbundens roll i sydöstra Europa. de demokratiska principerna och rättsstaten. Syftet var att göra det möjligt att garantera en ansvarskännande fri press på Balkan. Bland de särskilda verksamheterna ingick utbildning av journalister från Rumänien, Moldova, Bulgarien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien i modern massmedieteknik, utgivning av rapporter och seminarier om jämförande av de europeiska journalistförbundens erfarenheter. b) Domare, jurister samt domstols- och fångvårdspersonal * Bakgrund Att stödja rättsstaten är en viktig beståndsdel i främjandet av demokratiseringen och respekten för de mänskliga rättigheterna. För länder som befinner sig i ett övergångsskede krävs särskild hjälp för yrkesverksamma jurister och kriminalvårdspersonal, inte bara i människorättsfrågor såsom de berörs i del 1.2.2, utan för att stärka deras yrkeskunskap. I förordningarna om mänskliga rättigheter föreskrivs stöd för den dömande maktens oberoende och ett straffrättsligt system som respekterar den enskilda individen [106] och kommissionen har utpekat domare och den dömande makten i allmänhet som prioriterade målgrupper. [107] [106] Rådets förordningar (EG) nr 975/1999, artikel 2 första stycket punkt 2 a och (EG) nr 976/1999, artikel 3 första stycket punkt 2 a. [107] KOM (95) 567 slutlig, ibid. * Verksamhet och målgrupper Programmen till stöd för yrkesverksamma jurister och kriminalvårdspersonal i Europa var inriktade på organisationen av yrkeslivet som jurist, utbildning av domare i asylförfaranden och program för övervakning av rättskipning. I Latinamerika fick domare, åklagare och försvarsadvokater utbildning i straffrättsliga förfaranden, och regionala kurser anordnades för att främja enhetlig rättskipning. Utbildning av fångvaktare prioriterades i Asien, och i Meda-regionen fick juridisk universitetsutbildning och kampanjer för rättsväsendets oberoende stöd. Bland genomförandepartnerna fanns domarorganisationer, advokatsamfund, internationella icke-statliga organisationer, t.ex. Penal Reform International, universitet och juridiska rådgivningsbyråer. * Anslag >Hänvisning till> // 1996 : 630 697 1997 : 937 900 1998 : 921 226 1999 : 0 TOTALT: 2 489 823 * Regional fördelning >Hänvisning till> * Exempel: Juridisk yrkesutbildning på Västbanken och i Gaza Efter Osloavtalet utsågs jurister till rådgivare för den nya palestinska myndighetens ministerier och organ. Bristande erfarenhet hos den juridiska personalen kunde därför ha skadat skyddet av de grundläggande rättigheterna för de palestinska medborgarna. Det fanns ett tydligt behov av att se till att nya jurister hade de rätta färdigheterna och värderingarna för att betjäna allmänheten och återupprätta rättsstaten i Palestina. Med tanke på detta anslog kommissionen 409 000 euro under 1997 och 1998 till den juridiska utbildningsenheten vid universitetet i Birzeit. [108] [108] B7-705, projekt nr 97-Mas53 & 98Mas102, Universitetet i Birzeit: Enhet för juridisk utbildning. Allsidig juridisk utbildning av hög kvalitet för att skapa stabilitet och återskapa förtroendet för rättsstaten // Målen för enheten var att skapa en tradition av juridisk kvalitetsutbildning, återinrätta höga professionella normer för palestinska jurister och domare och bidra till utvecklingen av ett enhetligt rättssystem i Palestina. Projektet var av särskilt stor betydelse med tanke på de komplicerade rättsliga förutsättningarna i regionen, vilka påverkas av jordanska, egyptiska, turkiska och israeliska juridiska grundsatser. De särskilda verksamheter som enheten bedrev för att genomföra detta projekt omfattade utbildningskurser med inriktning på information, färdigheter och värderingar hos jurister, domare och åklagare, som ledde till ett intyg för yrkesutövning; seminarier, diskussionsgrupper och utbildnings- och orienteringsmöten för jurister och domare med avseende på viktiga juridiska områden, nya juridiska framsteg och rättsliga förfaranden på Västbanken och i Gaza. Därutöver gav enheten en kurs för utbildare där nytänkande undervisningsmetoder lärdes ut. Enhetens metodik är baserad på aktiv och delaktig inlärning med inriktning på rättslig doktrin och utformning av lagförslag samt fingerade rättegångar med mål som rör mänskliga rättigheter och brottmål. Enheten har också använt videokonferensteknik för att övervinna problemen med resor mellan Västbanken och Gaza och möjliggöra möten mellan de två centrerna. Den juridiska enheten har också tillgång till Internet och databasen Lexis-Nexis. c) Militär-, polis- och säkerhetsstyrkor * Bakgrund Misshandel utförd av militär-, polis- och säkerhetsstyrkor är väldokumenterad i många länder och nästan alltid ett tecken på mera omfattande problem med de mänskliga rättigheterna. Precis som korrumperade, illa disciplinerade officerare kan vara en viktig orsak till allvarligt åsidosättande av de mänskliga rättigheterna kan högutbildad och yrkesmässig personal som kan ställas till ansvar för sin yrkesutövning gå i spetsen för skyddet av de mänskliga rättigheterna. Av erfarenheterna efter en konflikt har det visat sig att lokala säkerhetsstyrkor har en nyckelroll för att återskapa fred och förtroende. Rådet anger att ett av målen för gemenskapens finansiering är att "stödja nationella insatser för en gränsdragning mellan civila och militära befogenheter samt sensibilisering av och utbildning av civil och militär personal när det gäller respekt för de mänskliga rättigheterna". [109] [109] Rådets förordningar (EG) nr 975/1999, artikel 2 första stycket punkt 2 g och (EG) nr 976/1999, artikel 3 första stycket punkt 2 g. * Verksamhet och målgrupper Många av kommissionens verksamheter på detta område rör övergripande frågor på området för undervisning om mänskliga rättigheter och de väpnade styrkornas underordnande under de civila myndigheterna. Andra verksamheter består i att uppmuntra samarbete mellan olika polisstyrkor i Central- och Östeuropa, betona polisens betydelse i samband med val i Latinamerika och ge utbildning åt den palestinska myndighetens nya säkerhetstjänster. Bland mottagarna av stödet finns antitortyrgrupper, internationella forskningscentrer för mänskliga rättigheter och en sammanslutning av soldatmödrar. * Anslag av medel >Hänvisning till> // 1996 : 746 384 1997 : 0 1998 : 596 802 1999 : 0 TOTALT: 1 343 186 * Regional fördelning >Hänvisning till> * Exempel: Military Watch - Rådgivningscentrum och arbetsgrupp för säkerställande av soldaters och värnpliktigas mänskliga rättigheter Militära tortyrfall på 1970-talet visade att det är mera sannolikt att soldater som har varit utsatta för kränkningar av de mänskliga rättigheterna själva kommer att kränka dem. Syftet med detta projekt var att åtgärda förhållandena för unga rekryter i Ukrainas militär genom att bedriva en fortlöpande PR-kampanj om "Krigsmakten och mänskliga rättigheter" och civil övervakning av säkerhetsstrukturerna. Det organiserades av Association of Soldiers' Mothers i staden Spilka och erbjöd studiecirklar och samråd med målgrupperna för projektet: militärpersonal, inkallade, jurister, medierna och ledamöter för kommissioner för bedömning av vapenvägrare, för vilka även utbildningskurser anordnades. Kommission anslog 200 000 euro till projektet under 1996. [110] [110] TACIS D. projekt nr 97-0240, Association of Soldiers' Mothers: Military Watch - rådgivningscentrum och arbetsgrupp för säkerställande av soldaters och värnpliktigas mänskliga rättigheter. Övervakning av mål där värnpliktiga och soldater är inblandade // Enskild och kollektiv rådgivning gavs till unga människor i värnpliktig ålder, inkallade, soldater och deras familjer om deras rättigheter och skyldigheter. Därutöver analyserades den gällande ukrainska lagstiftningen och det utformades förslag till ändringar. som skulle förbättra skyddet för unga soldater, och som stöddes även av parlamentsledamöter. Mål där värnpliktiga och soldater var inblandade övervakades och en liten rättshjälpsfond inrättades. Del 2 2. Geografisk sammanfattning 2.1. AVS-staterna, inbegripet Sydafrika och Nigeria * Bakgrund Europeiska unionen har sedan 1996 stärkt sin ställning som en betydelsefull aktör i AVS-staterna. I den fjärde Lomékonventionen, som reviderades 1995, anges det att respekt för de mänskliga rättigheterna, de demokratiska principerna och rättsstaten stärker relationerna mellan EU och AVS-staterna. I konventionen föreslogs dessutom särskilda finansiella medel för konkreta åtgärder för att främja de mänskliga rättigheterna och för institutionella reformer i samband med demokratisering och befästandet av rättsstaten. Mot bakgrund av detta inledde kommissionen 1998 ett arbete med att klargöra EU:s förbindelser med AVS-staterna med betoning på EU:s ökade inriktning på att förebygga konflikter och bevara freden i Afrika; att utveckla den nationella förmågan att lösa konflikter; regeringarnas legitimitet och deras förmåga att genomföra en politik som iakttar respekt för de mänskliga rättigheterna, de demokratiska principerna och rättsstaten. [111] Den föreslog i detta avseende att åtgärderna på vissa centrala områden skulle förstärkas, bl.a. följande: [111] KOM (1998) 146 slutlig. 1. Institutionella och administrativa reformer i förbindelse med demokratisering och befästandet av rättsstaten, inbegripet konstitutionella reformer, reform av rättssystemet, hjälp till den lokala demokratin, understödjande av den lagstiftande makten och det parlamentariska systemet och stöd till de regionala systemen för att skydda och övervaka de mänskliga rättigheterna. 2. Utbildning i ämnet mänskliga rättigheter. 3. Förstärkning av det civila samhället och kvinnors medverkan i demokratiserings- och utvecklingsprocessen, med betoning på fria och oberoende massmedier, åtgärder mot utnyttjande och misshandel av kvinnor samt etniska, religiösa och kulturella minoriteters rättigheter. Dessa teman fick positivt stöd från såväl rådet [112] som parlamentet som, i en särskild resolution om meddelandet, godkände rekommendationerna i meddelandet samtidigt som det betonade betydelsen av det civila samhällets medverkan. [113] Genom förordningarna om mänskliga rättigheter stärks gemenskapens möjligheter att agera med avseende på utvecklingssamarbetet med AVS-staterna på området för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstaten. [114] [112] Gemensam ståndpunkt av den 25 maj 1998 om mänskliga rättigheter, demokratiska principer, rättsstatsprincipen och sunt styrelseskick i Afrika, 98/350/GUSP, EGT L 158. [113] Europaparlamentets resolution A4-0411/98 EGT C 104. [114] Rådet förordning nr 976/1999 av den 29 april 1999. * Budgetens utnyttjande Demokratisering och respekt för rättsstatsprincipen >Hänvisning till> Ett pluralistiskt civilt samhälle >Hänvisning till> Förtroendeskapande åtgärder för att återställa freden >Hänvisning till> Målgrupper >Hänvisning till> 2.2. Latinamerika * Bakgrund Finansiellt bistånd för främjande av verksamhet till stöd för demokratin och mänskliga rättigheter ges under budgetpost B7-7030 Demokratiseringsprocessen i Latinamerika. Posten infördes 1990 på parlamentets initiativ för att stödja demokratiseringsprocessen i Centralamerika och Chile, men utvidgades 1992 till att omfatta samtliga länder i Latinamerika. I det inledande skedet av genomförandet av denna budgetpost tillgodosåg biståndet olika behov i latinamerikanska länder i demokratiseringsprocessens olika skeden. Det utvecklades pilotprojekt och förberedande åtgärder, och i många fall fungerade denna budgetpost som katalysator för att initiera annat finansiellt och tekniskt bistånd. Detta var exempelvis fallet med åtgärder som rörde gatubarn, rättsväsendet and kriminalvårdssystemet, valprocessen och den parlamentariska processen samt försvarare av de mänskliga rättigheterna. [115] [115] Europeiska kommissionens informationsnot av den 9 juli 1999, 'GD 1B:s förhållningssätt beträffande samarbete inom området för demokratisering och mänskliga rättigheter' GD 1B. 1995 redogjorde kommissionen för prioriteringarna för sina förbindelser med de latinamerikanska länderna åren 1996-2000. [116] I dessa riktlinjer anges att befästandet av rättsstatsprincipen är väsentlig för att den demokratiska processen skall bli oåterkallelig på institutionell nivå och att stärkandet av ett civilt samhälle baserat på de mänskligt rättigheterna möjliggör en hållbar ekonomisk och social utveckling. De viktigaste strategiska målen angavs vara följande: [116] KOM (95) 495 slutlig (officiell svensk översättning saknas). 1. Myndighetsutövning. 2. Stärkande och utveckling av ett ansvarskännande civilt samhälle. 3. Stöd till utsatta grupper (barn, kvinnor, ursprungsbefolkningar och fördrivna). På grundval av råd från sakkunniga och medlemsstaterna utarbetades 1998 en ny strategi i syfte att utveckla fleråriga program med stor genomslagskraft. [117] För att koncentrera effekten av de begränsade budgetresurserna beslutades det att 1998 års budget skulle avsättas för Centralamerika och 1999 års budget för Andinska paktens länder. Det första fleråriga programmet för 1998 utformades i samarbete med kommissionens delegationer och kontor i Centralamerika, organisationer i det civila samhället och företrädare för medlemsstaterna, men på grund av administrativa dröjsmål blev programmet inte klart att sättas i gång. Förutom programmet för Andinska pakten godkändes 1999 fyra separata åtgärder, för Colombia och Mexiko och två regionala projekt i Latinamerika. [117] Meddelande av den 9 juli 1999. * Budgetens utnyttjande Demokratisering och respekt för rättsstatsprincipen >Hänvisning till> Ett pluralistiskt civilt samhälle >Hänvisning till> Förtroendeskapande åtgärder för att återställa freden >Hänvisning till> Målgrupper >Hänvisning till> 2.3. Central- och Östeuropa samt republikerna i före detta Jugoslavien, de nya oberoende staterna och Mongoliet * Bakgrund Delprogrammen för demokrati inom ramen för Phare och Tacis infördes av Europeiska unionen 1992 för att bidra till främjande av ett demokratiskt samhälle i länderna i Central- och Östeuropa, de nya oberoende staterna och Mongoliet. [118] 1992 påbörjades ett pilotprogram för Phare-länderna enbart. Europaparlamentet och Europeiska kommissionen beslutade 1993 att förlänga programmet och också inkludera Tacis-länderna. Programmet ingår nu i budgetpost B7-70. Demokratiprogrammet inom ramen för Phare omfattade Albanien, Bosnien och Hercegovina, Bulgarien, Estland, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern. Demokratiprogrammet inom ramen för Tacis omfattade Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, Georgien, Kazakstan, Kirgizistan, Moldavien, Mongoliet, Ryssland, Tadzjikistan, Turkmenistan, Ukraina och Uzbekistan. Programmet var ett komplement till de övergripande Phare- och Tacis-programmen och möjliggjorde överföring av ekonomiskt kunnande och färdigheter avseende den privata sektorn och privatisering. [118] Phare- och Tacis-förordningarna: Rådets förordning (EEG) nr 3906/89 av den 18 december 1989 (EGT L 375, 23.12.1989), senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 753/96 av den 22 april 1996 (EGT L 103, 26.4.1996), rådets förordning (EEG) nr 2053/93 av den 19 juli 1993 (EGT L 187, 29.7.1993), rådets förordning (EG) nr 1279/96 av den 25 juni 1996 (EGT L 165, 4.7.1996). Ett av de främsta kännetecknen för programmen var den s.k. bottom-up-metoden, som användes vid urvalet av makro- och mikroprojekt utifrån antagandet att eventuella sökande sannolikt hade bättre insikt om sitt eget samhälle än utomstående. I motsats till andra gemenskapsprogram behöver dessa projekt inte godkännas av mottagarländernas regeringar. I Phare-länderna har effekten av delprogrammen för demokrati varit större än i Tacis-länderna. Det finns flera anledningar till detta. För det första har Phare-länderna tilldelats större resurser. För det andra är även multiplikatoreffekten av demokratihjälpen i Phare-länderna större, eftersom deras icke-statliga organisationer har större kapacitet. För det tredje lade man i den strategi som tillämpades i Phare-länderna större vikt vid "bottom-up"-metoden. Kommissionen har fastställt följande tre områden för stöd i delprogrammet för demokrati inom ramen för Phare och Tacis: 1. Främjande av kännedom om demokratiska förfaranden på lokal och nationell nivå. 2. Verksamhet inom icke-statliga organisationer som främjar ett pluralistiskt demokratiskt samhälle. 3. Överföring av särskild sakkunskap och tekniskt kunnande beträffande demokratisering och rättsstatsprincipen till olika yrkeskategorier och yrkessammanslutningar. Tre olika åtgärdsformer användes mellan 1993 och 1997. 1. Makroprojekt, som drivs via väst-östliga partnerskap mellan icke-statliga och icke vinstdrivande organisationer. 2. Mikroprojekt, småskaliga projekt som drivs av kommissionens delegationer och främjar lokala åtgärder samt utvecklar det lokala civila samhällets resurser. 3. Särskilda projekt (ad hoc-projekt), ett viktigt verktyg för kommissionen genom vilket den har föreslagit projekt på grundval av framförda politiska krav eller som svar på det civila samhällets framväxande behov i särskilda regioner. De särskilda projekten utgjorde ett effektivt verktyg för att komplettera åtgärder inom ramen för såväl makro- som mikroprojekt. De särskilda projekten fungerade horisontellt genom att de omfattade flera länder och de tillgodosåg speciella behov, t.ex. behovet av att stödja och övervaka valprocesser eller mediernas oberoende och pluralism. 1997 skapades en särskild budgetpost, B7-7001, inriktad på särskilda "Gemenskapsåtgärder för stöd till demokrati och för att stödja fredsprocessen i republikerna i före detta Jugoslavien". De viktigaste målen för denna budgetpost var följande: 1. Stöd till det civila samhällets utveckling och den medborgerliga dialogen (inbegripet minoritetsfrågor). 2. Stärkande av de lokala resurserna för skydd och försvar av de mänskliga rättigheterna. 3. Engagemang av ungdomar. 4. Förtroendeskapande åtgärder. 5. Tvärpolitiskt stöd till demokratiska initiativ. 6. Åtgärder för att säkerställa fria och rättvisa val. Med tanke på att Kroatien och f.d. Jugoslavien inte kunde komma i fråga för Phare-programmen under tidigare år var stödet från budgetpost B7-7001 särskilt inriktat på dessa båda länder. Som ett resultat av en allmän omorganisation av budgetposterna för mänskliga rättigheter har det tidigare demokratiprogrammet inom ramen för Phare och Tacis och budgetpost B7-7001 från och med 1998 överförts till två budgetposter. Syftet med budgetpost B7-7000 (numera B7-700) är "stöd till demokratin i länderna i Central- och Östeuropa, inklusive de republiker som uppstått ur före detta Jugoslavien". Därför ingår målen för det tidigare demokratiprogrammet inom ramen för Phare och för budgetpost B7-7001 numera i målen för budgetpost B7-700. Den omfattar följande länder: Albanien, Bosnien och Hercegovina, Bulgarien, Estland, Jugoslavien, Kroatien, Lettland, Litauen, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern. De särskilda målen för budgetpost B7-700 är följande: 1. Att stödja demokrati, rättsstatsprinciper och det civila samhället. 2. Att stödja fredsprocessen, dämpa spänningarna och stödja en demokratisk utveckling, bl.a. genom främjande av fria och oavhängiga medier i de republiker som uppstått ur före detta Jugoslavien. 3. Att främja frihet för pressen och andra media. 4. Att uppmuntra dialog mellan de olika etniska grupperna. 5. Att stödja organisationer som för en aktiv kamp för att återupprätta demokratin i det civila samhället (inbegripet regionala icke-statliga organisationer, fackföreningar och kvinnoorganisationer). 6. Att främja lika deltagande av kvinnor och män i beslutsfattandet. 7. Att skydda utsatta grupper. Syftet med budgetpost B7-7010 (numera B7-701) är "stöd till demokratin i de nya oberoende staterna och Mongoliet". Budgetpost B7-7010 omfattar följande länder: Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Kazakstan, Kirgizistan, Moldavien, Mongoliet, Ryssland, Tadzjikistan, Turkmenistan, Ukraina, Uzbekistan och Vitryssland. De särskilda målen för budgetpost B7-701 är följande: 1. Främjande av demokrati, respekt för rättsstatsprincipen, tillämpning av mänskliga rättigheter, skydd för minoriteter samt utveckling av det civila samhället i dessa länder. 2. Uppbyggnad av den infrastruktur som krävs i ett offentligt demokratiskt samhälle, med största möjliga medverkan av icke-statliga organisationer. 3. Stöd för upplysning och utbildning för att bygga upp ett civilt samhälle, inklusive upplysning till medborgarna och stöd för oberoende massmedia. * Budgetens utnyttjande Demokratisering och respekt för rättsstatsprincipen >Hänvisning till> Ett pluralistiskt civilt samhälle >Hänvisning till> Förtroendeskapande åtgärder för att återställa freden >Hänvisning till> Målgrupper >Hänvisning till> 2.4. Meda-länderna och Turkiet * Bakgrund Vid Barcelonakonferensen 1995 omdefinierades förbindelserna mellan EU och de tolv "Meda-länderna" Algeriet, Cypern, Egypten, Jordanien, Israel, Västbanken och Gaza, Libanon, Malta, Marocko, Syrien, Turkiet och Tunisien. I den av rådet antagna Barcelonaförklaringen definierades ett "partnerskap för politik och säkerhet och ett "partnerskap för socialt, kulturellt och mänskligt samarbete", där det fastställs att mänskliga rättigheter skall anses som en gemensam angelägenhet för EU och dessa länder. Detta partnerskap verkställs genom bilaterala associeringsavtal och s.k. Meda-ramavtal, i vilka det ingår en klausul som definierar mänskliga rättigheter som en väsentlig beståndsdel i avtalet. Därmed har varje Meda-land ingått en bindande juridisk förpliktelse om att respektera de mänskliga rättigheterna. I ramavtalen anges det klart och tydligt att inte bara stater utan också icke-statliga organisationer har rätt att erhålla stöd. I Meda-förordningen ges den rättsliga grunden för gemenskapsstöd till verksamhet som syftar till att främja mänskliga rättigheter och demokrati i dessa länder, och det anges att "denna förordning bygger på respekten för de demokratiska principerna och rättsstatsprincipen samt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna...och...i synnerhet förstärkning av demokratin och respekten för de mänskliga rättigheterna". [119] [119] Rådets förordning (EG) nr 1488/96 av den 23 juli 1996 om finansiella och tekniska stödåtgärder (Meda) för reformering av ekonomiska och sociala strukturer inom ramen för partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet, EGT L 189. För att genomföra detta mandat infördes 1996, inom ramen för Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter, Meda-programmet för demokrati som budgetpost B7-705. Finansiering beviljas icke-statliga organisationer, universitet, forskningscentrum och offentliga organ. Kommissionen har beslutat att Meda-programmet för demokrati skall stödja följande mål: 1. Övergång till demokrati. 2. Stärkande av rättsstaten. 3. Oberoende och fria medier. 4. Mötesfrihet och föreningsfrihet. 5. Ett pluralistiskt civilt samhälle. 6. Skydd av utsatta grupper (kvinnor, barn, flyktingar, minoriteter). 7. Undervisning om mänskliga rättigheter och informationskampanjer för att öka medvetenheten i dessa frågor. 8. Förtroendeskapande åtgärder. [120] [120] Kommissionens dokument av den 17 juli 1996 "Meda-programmet för demokrati, budgetpost B7-705N - Kriterier och krav för att kunna erhålla stöd", GD1B.A1.1. Turkiet Trots de stora framsteg som Turkiet har gjort sedan 1995 för att förbättra tillämpningen av rättsstatsprincipen är Europeiska unionen fortfarande oroad över att otillräckliga konkreta åtgärder vidtagits för att skydda de grundläggande mänskliga rättigheterna. Vid den 53:e sessionen för FN:s kommission för mänskliga rättigheter uttryckte EU sin oro över användandet av tortyr, ofrivilliga försvinnanden och utomrättsliga avrättningar. [121] Det var i samband därmed som, med de turkiska myndigheternas samtycke, ett program inrättades för att understödja nationella satsningar syftande till att stärka respekten för rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna. Programmet kan få direkta verkningar i landet och leda till partnerskap mellan offentliga myndigheter och icke-statliga organisationer. [121] Den 53:e sessionen för FN:s kommission för mänskliga rättigheter, EU:s uttalande under punkt 10 "Frågan om mänskliga rättigheter i alla delar av världen". Projekten för mänskliga rättigheter i Turkiet finansieras därför genom budgetpost B7-7040, Meda-programmet för Turkiet och Meda-programmet för demokrati. Det bör dock påpekas att inga formella kriterier har fastställs för vilken källa som skall användas för att finansiera en viss typ av projekt för mänskliga rättigheter. Synergieffekter mellan statliga åtgärder och åtgärder från det civila samhällets sida har betonats i verksamheten. Decentraliserade initiativ som stödjer nätverk mellan lokala aktörer och bidrar med ett konkret stöd till främjandet av demokratiska värden och mänskliga rättigheter ges företräde. De åtgärder som beviljades stöd utmärktes av en kombination av allmänna tekniska biståndsprogram i olika statliga sammanhang och specifika projekt inom områdena undervisning, rättsligt stöd, ökad medvetenhet och utbildning. * Budgetens utnyttjande Demokratisering och respekt för rättsstatsprincipen >Hänvisning till> Ett pluralistiskt civilt samhälle >Hänvisning till> Förtroendeskapande åtgärder för att återställa freden >Hänvisning till> Målgrupper >Hänvisning till> 2.5. Asien * Bakgrund Förbindelserna mellan Asien och EU skall ses mot bakgrund av det partnerskap som utvecklats genom Asien-Europa-mötena (ASEM), dialogen mellan EU och Asean och de bilaterala förbindelser som upprättats mellan EU och enskilda asiatiska länder. ASEM:s konstituerande sammanträde hölls i Bangkok 1996 med deltagande av EU:s stats- och regeringschefer, stats- och regeringscheferna i tio asiatiska länder [122] och kommissionens ordförande. Vid mötet diskuterades nödvändigheten av att sträva mot det gemensamma målet att bevara fred och stabilitet liksom att skapa villkor för ekonomisk och social utveckling. I denna process ingår att utveckla den politiska dialogen, inbegripet att främja de grundläggande rättigheterna. [123] Vid det andra ASEM-mötet, i London i 1998, förstärktes det politiska dialogbegreppet med ett åtagande om att samarbeta och främja FN:s reformering för att stärka FN:s förmåga att uppfylla sitt mandat för fred, säkerhet och en hållbar utveckling och med ett åtagande om att tillbakavisa alla former av rasism och främlingsfientlighet. [124] [122] Thailand, Brunei Darussalam, Indonesien, Sydkorea, Filippinerna, Kina, Japan, Malaysia, Singapore, Vietnam. [123] Ordförandens uttalande vid Asien-Europa-mötet i Bangkok den 2 mars 1996, punkt 5. [124] Ordförandens uttalande vid Asien-Europa-mötet i London den 4 april 1998, punkt 9. I ett meddelande från kommissionen 1996 med titeln "Mot en ny dynamik i förbindelserna mellan EU och ASEAN" utreddes karaktären hos den politiska dialogen ytterligare och anfördes "... att demokrati skall utvecklas och befästas samt att de mänskliga rättigheterna skall iakttas bör utgöra viktiga delar i dialogen mellan Europeiska unionen och ASEAN". [125] I meddelandet betonades att unionen i denna relation prioriterar "en positiv infallsvinkel" och "en öppen och konstruktiv dialog" högt. [125] Kommissionens meddelande "Mot en ny dynamik i relationerna mellan Europeiska unionen och ASEAN" KOM (96) 314 slutlig, s. 11. En för EU viktig dialog har hållits med Kinas regering. Sedan 1997 har EU:s trojka och den kinesiska regeringen träffats två gånger årligen och rutinmässigt diskuterat frågor som rör de mänskliga rättigheterna. Till de områden som varit särskilt angelägna för EU hör åsiktsfrihet, yttrandefrihet och mötesfrihet, ratificeringen av FN-konventionerna, behandlingen av oliktänkande och religiösa minoriteter, genusfrågor, godtyckliga fängslanden och användandet av arbetsläger samt situationen i Tibet. Den mycket omfattande tillämpningen av dödsstraff är en fråga som EU särskilt uppmärksammar. Akademiska kretsar och det civila samhället har också varit aktivt engagerade i dialogen, via exempelvis seminarier om kvinnors rättigheter och rättskipning. Inom ramen för Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter har EU strävat efter att stärka det civila samhället i Kina genom projekt som bl.a. syftar till att främja kvinnors rättigheter. * Budgetens utnyttjande Demokratisering och respekt för rättsstatsprincipen >Hänvisning till> Ett pluralistiskt civilt samhälle >Hänvisning till> Målgrupper >Hänvisning till> Del 3 3. Organisatoriska aspekter * Bakgrund I sin granskning av föregångaren till denna rapport framhöll parlamentet att kommissionen och rådet och parlamentet självt hade som gemensam målsättning att förbättra effektiviteten och genomslagskraften när det gällde EU:s åtgärder på området för de mänskliga rättigheterna och att förbättra samordningen och insynen i dessa verksamheter. [126] Parlamentet betonade behovet av institutionellt samarbete, inbegripet samordningen av olika generaldirektorats åtgärder för de mänskliga rättigheterna, en förstärkning av berörda avdelningar inom kommissionen samt tydliga riktlinjer för beviljande av gemenskapsstöd på detta område. Även i vice ordföranden Renzo Imbenis betänkande om samma ämne framhölls problemen med bristande öppenhet, geografisk uppdelning och administrativa hinder för att uppnå större effektivitet. [127] Imbeni rekommenderade ett genuint och djupgående utbyte av sakkunskap mellan olika avdelningar för att kunna "stimulera till en förvaltningskultur som uppmuntrar till öppenhet och samarbete". [126] Europaparlamentets resolution A4-0381/97, punkterna 1, 2 och 4. [127] Imbenis betänkande, s. 9. Detta kapitel koncentreras därför på olika faktorer som har påverkat den administrativa effektiviteten och ger tillika en översikt över de förfarings- och förvaltningsrutiner som tillämpats vid tilldelningen av gemenskapsmedel. * Utmaningar och omorganisation Med avseende på den granskade perioden skall dessa frågor ses mot bakgrund av den problemen 1998, då kommissionen hade stora svårigheter med genomförandet av budgetposterna för mänskliga rättigheter. Genom EG-domstolens dom av den 12 maj 1998 i mål C-106/96 fastställdes att gemenskapsåtgärder på området för mänskliga rättigheter och demokrati inte längre kunde genomföras om det saknades en rättslig grund. Detta ledde till tveksamhet om hur man skulle förfara med många projekt och följaktligen till svåra avbrott i kommissionens program på detta område. I den slutliga projektrapporten från den s.k. Comité des Sages (de vises kommitté) konstaterades följande: "Kapitel B7-70 var ett av de kapitel som påverkades mest av domen..., och den följande omfattande blockeringen av många utbetalningar och nya initiativ." Sedan ett interinstitutionellt avtal ingåtts antogs i april 1999 nya förordningar på området för mänskliga rättigheter i vilka det fastställs krav för genomförandet av gemenskapsåtgärder. Detta var av mycket stor betydelse. Den andra stora händelsen som påverkat förvaltningen av åtgärder till stöd för mänskliga rättigheter och demokratin var den administrativa reform som den nya kommissionen inledde 1999. För första gången har en ny kommissionsledamot för yttre förbindelser ensam ansvaret för främjandet av de mänskliga rättigheterna. Dessutom sammanfördes genom reformen de olika enheter som beskrivs nedan och som handhar frågor om mänskliga rättigheter och demokratisering inom ramen för kommissionens yttre förbindelser. Den nya enhetens ansvarsområde omfattar hela världen och samtliga budgetposter för Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter, och därigenom undanröjs den geografiska "uppdelningen" av människorättsfrågorna. Enheten arbetar tillsammans med enheten för mänskliga rättigheter vid Gemensamma tjänsten för yttre förbindelser, som ansvarar för harmonisering av förfaranden och för arbete tillsammans med olika partner för att genomföra projekt världen över. Den skall också hålla kontakt med de geografiskt ansvariga avdelningarna för att säkerställa den samordning och enhetlighet som krävs mellan samarbetsåtgärder och åtgärder till stöd för mänskliga rättigheter. * Överensstämmelse, samordning och effektivitet Genom parlamentets beslut från 1994 att sammanföra tidigare separata budgetposter för mänskliga rättigheter till en enda, allomfattande post, B7-70, skapades en plattform för en mera enhetlig och samordnad strategi för förvaltningen av externa åtgärder. När kommissionen 1995 utarbetade sin strategi för mänskliga rättigheter lovade den att de olika inblandade avdelningarna skulle "harmonisera förfarandena för användning av dessa resurser". [128] Med tanke på mångfalden problem och det stora antalet aktörer och stöd- och åtgärdsformer har kommissionen strävat efter att vara konsekvent, att rationalisera handhavandet och att maximera verkningarna av åtgärder till stöd för mänskliga rättigheter och demokrati. I det följande sammanfattas de åtgärder som vidtogs mellan 1996 och 1999. [128] KOM (95) 567 slutlig. a) Samordning mellan avdelningarna I Imbenis betänkande betonades att den gemensamma arbetsgruppen för mänskliga rättigheter hade en central roll då det gäller den "övergripande samordningen" av EU:s insatser. Denna grupp, som består av företrädare för alla avdelningar inom kommissionen som är involverade i verksamhet till stöd för mänskliga rättigheter inom EU och inom ramen för yttre förbindelser, har möjliggjort intern samordning och informationsutbyte om internationella och regionala organisationers arbete och om initiativ för genomförande av gemenskapsåtgärder. I syfte att förbättra den allmänna överensstämmelsen i gemenskapens verksamhet har det vidare inrättats en styrkommitté med företrädare för alla avdelningar som handhar människorättsfrågor inom ramen för externa åtgärder. I juli 1999 inrättades i enlighet med artiklarna 13 och 14 rådets förordningar (EG) nr 975 respektive 976 en kommitté för mänskliga rättigheter och demokrati bestående av företrädare för medlemsstaterna och med en företrädare för kommissionen som ordförande. Kommittén har två uppgifter: att granska genomförandet av budgetkapitel B7-70 och godkänna projekt som överstiger 1 miljon euro samt att förbättra överensstämmelsen mellan olika åtgärder som avser mänskliga rättigheter. b) Organisationen av kommissionens avdelningar En sammanfattande översikt över ansvaret hos de avdelningar vid kommissionen som är engagerade i verksamheter inom ramen för kapitel B7-70 lämnas nedan. Den visar läget fram till 1999 under den föregående kommissionen, som hade ansvaret när riktlinjerna infördes. F.d. GD IA Yttre förbindelser: Europa och de nya oberoende staterna, den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, tjänsten för yttre representation Enheten för mänskliga rättigheter vid GD IA ansvarade för samordning av all verksamhet inom kommissionen som gällde mänskliga rättigheter. Politiken samordnades av styrkommittén och den dagliga samordningen sköttes av en arbetsgrupp för samordning mellan avdelningarna, som också ansvarade för överensstämmelsen mellan externa och interna åtgärder. Enheten ansvarade för urval av åtgärder och hade också till uppgift att öka medvetenheten om människorättsfrågor. Finansiellt förvaltade enheten fem av de elva budgetposterna i kapitel B7-70. Därmed fungerade den också som kontaktpunkt mellan GD IA:s områdesansvariga handläggare och kommissionens delegationer. Enheten företrädde även kommissionen i internationella forum för mänskliga rättigheter, t.ex. Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och FN samt i "COHOM", rådets arbetsgrupp för mänskliga rättigheter. F.d. GD I Yttre förbindelser: Handelspolitik, förbindelser med Nordamerika, Fjärran Östern, Australien och Nya Zeeland Samordningen av arbetet inom GD 1 till stöd för de mänskliga rättigheterna ombesörjdes av enheten för analys och helhetsplanering, som upprätthöll kontakterna mellan de områdesansvariga handläggarna och GD IA. Den områdesansvariga för Kina ansvarade för alla bilaterala förbindelser rörande mänskliga rättigheter, särskilt för övervakning och främjande av dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och Kina och för genomförandet av budgetpost B7-707. F.d. GD IB Yttre förbindelser: Södra Medelhavsområdet, Mellanöstern och Främre Orienten, Latinamerika, Syd- och Sydostasien samt nord-sydsamarbete Situationen för de mänskliga rättigheterna i enskilda länder följdes upp av den områdesansvariga handläggaren. Varje geografiskt direktorat (Latinamerika, Syd- och Sydostasien, Medelhavsområdet) hade en samordnare för mänskliga rättigheter. Samordnarna för Latinamerika och Medelhavsområdet samordnade projekten i samråd och samarbete med de berörda områdesansvariga, medan projekten i Asien lades på de områdesansvariga handläggarna själva. En tjänsteman (som rapporterade till den ställföreträdande generaldirektören) hade i uppdrag att samordna arbetet till stöd för de mänskliga rättigheterna inom generaldirektoratet och även i förhållande till de övriga generaldirektoraten för yttre förbindelser. F.d. GD VIII: Yttre förbindelser och utvecklingssamarbete med Afrika, Västindien och Stillahavsområdet - Lomékonventionen I nära samarbete med kommissionens delegationer ansvarade de områdesansvariga handläggarna för övervakningen av situationen för de mänskliga rättigheterna i sina respektive länder. Vid var och en av kommissionens delegationer stod den för människorättsfrågor ansvariga tjänstemannen i direktkontakt med GD VIII:s enhet för mänskliga rättigheter, som också rådfrågades under olika faser av utarbetandet av strategidokument, nationella och regionala vägledande program, utvärderingar efter halva tiden och beslut att anslå stimulansbidrag till institutionella reformer. Även om enheten för mänskliga rättigheter ansvarade för projektens förvaltning övervakade kommissionens delegation och den områdesansvariga handläggaren projektens politiska dimension och överensstämmelse med kommissionens och medlemsstaternas övriga projekt och samarbetsåtgärder. Enheten ansvarade också för integreringen av olika övergripande frågor i åtgärder, projekt och program och för handhavandet av kommunikationen mellan avdelningarna. Den var likaledes involverad i förbindelserna med internationella organisationer, gemenskapens institutioner och medlemsstaternas företrädare, i förhandlingarna om Lomékonventionen och i ansträngningarna för att förebygga eller lösa konflikter. Enhetens arbetsbörda var på geografiska och tematiska grunder uppdelad på åtta medarbetare, varav en ansvarade för samordningen av budgetposter och stimulansbidrag. Ansvaret för samordningen med de övriga generaldirektoraten för yttre förbindelser föll på enhetschefen. Kontoret för humanitärt bistånd (ECHO) Vid ECHO övervakade den områdesansvarige handläggaren det allmänna läget i ett land eller en region, inbegripet situationen för de mänskliga rättigheterna, som ofta har direkt samband med en nödsituation i landet. Tyngdpunkten låg emellertid på humanitära behov och på att omedelbart söka tillgodose dessa. Humanitära biståndsprojekt kan emellertid också beröra de mänskliga rättigheterna och direkt påverka den lokala situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna. Förutom områdesansvariga har ECHO utsett en samordnare som skall fungera som kontaktperson när det gäller frågor som gäller både humanitärt bistånd och mänskliga rättigheter. Denna medarbetare är ansvarig för samordningen med kommissionens övriga avdelningar och för att tillsammans med de områdesansvariga handläggarna bestämma hur ECHO:s humanitära bistånd bäst kan tjäna skyddet av de mänskliga rättigheterna. Gemensamma tjänsten för yttre förbindelser (SCR) Gemensamma tjänsten för yttre förbindelser, som inrättades i oktober 1997, har blivit allt mer operativ. Denna tjänst ansvarar för alla aspekter av genomförandet av gemenskapens stöd till icke-medlemsstater: tekniskt och operativt, finansiellt och redovisningsmässigt, kontraktsmässigt och rättsligt samt i fråga om granskning och utvärdering. Enheten SCR/A5 (GUSP, mänskliga rättigheter och demokrati, narkotika) ansvarar för genomförande och ekonomisk övervakning av åtgärder beträffande mänskliga rättigheter inom ramen för kapitel B7-70. Den samordnar verksamhet till stöd för de mänskliga rättigheterna inom gemensamma tjänsten för yttre förbindelser och svarar särskilt för samordningen med de enheter som ansvarar för kontrakt och finansiering). I maj 1999 beslutade kommissionen att det skulle slutas ett ettårskontrakt genom direktavtal mellan GD 1A och Europeiska stiftelsen för mänskliga rättigheter. Teknisk biståndspersonal hjälpte f.d. GD 1A att välja ut och bereda projekt för finansiering inom ramen för kapitlen B7-700, 701, 704, 706 och 709. Dessa medarbetare hjälpte också gemensamma tjänsten för yttre förbindelser att följa upp pågående projekt och understödde kommissionens delegationer i samband med mikroprojekt. Det finns flera metoder och stödformer för att genomföra de tematiska och geografiska prioriteringar som beskrivs ovan. Ingen av dessa metoder eller stödformer har visat sig tillräcklig i sig. För att gemenskapens åtgärder skall bli effektiva har olika metoder kombinerats beroende på de operativa mål som eftersträvats. Följande mekanismer har använts sedan 1996. c) Förslagsinfordran I juli 1998 fastställdes det i kommissionens "Anvisningar för förvaltning av bidrag" att den metod som skall föredras för val av projekt var förslagsinfordran. [129] Förslagsinfordran offentliggörs för att uppbåda en lång rad aktörer i det civila samhället till stöd för gemenskapens prioriteringar. Denna mekanism lämpar sig särskilt väl för samarbete med icke-statliga organisationer och gör det möjligt för kommissionen att försäkra sig om att dess strategiska prioriteringar följs av det civila samhället. Projekten väljs ut på grundval av gemensamma principer och identiska kriterier, och förslag på minst 500 000 euro prioriteras. Före 1999 var minimibidraget från gemenskapen mycket lägre, men de generaldirektorat som inte hade tillgång till något tekniskt bistånd hade svårt att klara av den stora mängden projekt. [129] Anvisningar för förvaltning av bidrag (för sökande och bidragsmottagare), Europeiska kommissionen, november 1998, återfinns på http:/europa.eu.int/comm/secretariat-general/sgc/info-subv-common/shortvad-en.pdf. Upp till 30% av den totala budgeten för 1999 års förslagsinfordran kan icke desto mindre användas för finansiering av ett begränsat antal förslag till små (50 000-150 000 euro) eller medelstora (150 000-500 000 euro) projekt. Det förutsattes att f.d. GD IA, GD VIII och GD I skulle ha en gemensam strategi för urval och förvaltning av projekt. Den föreskrivna minsta projektstorleken utesluter inte att små prioriterade verksamheter får stöd. Merparten av medlen anslås dock till större projekt. Efter antagandet av förordningarna om mänskliga rättigheter, som gav en rättslig grund för externa åtgärder på detta område, utlystes i slutet av augusti 1999 en förslagsinfordran avseende större projekt (minimibidrag från gemenskapen: 50 000 euro) som berörde tre av de fyra generaldirektorat som förvaltade medel från Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter (GD 1, GD 1A, GD VIII), dock inte GD 1B - Meda, Latinamerika och Asien. Rekommendationerna beträffande vilka projekt som skulle finansieras skulle granskas av kommittén för mänskliga rättigheter och demokrati, som enligt vad som sägs ovan måste godkänna alla projekt med ett bidrag från gemenskapen som överstiger 1 miljon euro. Det övergripande målet var att bevilja stöd för högst 125 åtgärder under en genomförandeperiod på upp till 36 månader. Goda projekt som uppfyller alla villkor för stödberättigande men inte kan finansieras under 1999 års budget kan ställas på en reservlista för finansiering år 2000. Ordningen för projekturvalet måste ta hänsyn till de många olika behoven och situationerna inom området mänskliga rättigheter. Det är därför som olika metoder, t.ex. förslagsinfordran, mikroprojekt och målinriktade projekt, används, men på ett sådant sätt att de kompletterar varandra. I avsnittet om utvärdering i del 4 diskuteras metoden med förslaginfordran ytterligare. d) Särskilda projekt (målinriktade projekt) På grund av vissa åtgärders politiska betydelse och angelägenhetsgrad samt kravet att unionen skall synas när den genomför vissa politiska beslut måste vissa åtgärder genomföras utom ramen för förslagsinfordran. Med tanke på osäkerheten beträffande tidpunkten för förslagsinfordran och den omedelbara brådskan och politiska betydelsen när det gäller vissa projekt måste vissa poster direktfinansieras före eller parallellt med förslagsinfordran. De behandlas på samma sätt som program som genomförs tillsammans med internationella organisationer. Sådana åtgärder är givetvis politiskt känsliga och inriktade på strategiska prioriteringar. Som exempel kan nämnas utvecklingen av det europeiska mastersprogrammet i mänskliga rättigheter och projekt i Kosovo. e) Mikroprojekt Mikroprojekten utformades som småskaliga verksamheter för främjande av demokratin som skulle väljas ut och handhas av kommissionens delegationer särskilt i länderna i Central- och Östeuropa, f.d. Jugoslavien, f.d. Sovjetunionen och Kina. De ger partnerländerna möjlighet att vara direkt delaktiga i programmet. f) Samarbete med internationella organisationer Mellan 1996 och 1999 samarbetade EU i stor utsträckning med andra internationella organisationer, bl.a. Europarådet, OSSE och FN, via kapitel B7-7. Gemenskapsmedel som är avsedda för sådant samarbete har inte karaktär av subventioner eller bidrag till de berörda organisationerna. När det gäller Europarådet bidrar dessa medel till gemensamma program som finansieras och samordnas av kommissionen och Europarådet tillsammans. Samarbetet med internationella organisationer genomförs inte via förslagsinfordringar; åtgärder av intresse för kommissionen och dess partnerorganisationer väljs ut och genomförs med vederbörlig hänsyn till gemenskapens synlighet. g) Flerårig programplanering På grundval av erfarenheterna av projekt till stöd för demokratisering och mänskliga rättigheter i Latinamerika antog kommissionen i juli 1998 en enhetlig och integrerad strategi för flerårig programplanering för att maximera effekten och synligheten av gemenskapens insatser i denna region. Denna strategi, som för första gången tillämpades i Latinamerika (budgetpost B7-703), har nu utvidgats till Syd- och Sydostasien (budgetpost B7-707) och Medelhavsområdet (budgetpost B7-705). Införandet av flerårig programplanering har sin grund i riktlinjerna i de nya förordningarna om mänskliga rättigheter, enligt vilka ett nära samarbete med medlemsstaternas företrädare och dialog med det civila samhällets organisationer i de berörda regionerna skall äga rum. Genom detta tillvägagångssätt garanteras också att åtgärder till stöd för de mänskliga rättigheterna överensstämmer med och kompletterar gemenskapens strategier för utvecklingsstöd. Å ena sidan bekräftas på nytt att de mänskliga rättigheterna är odelbara, universella och inbördes beroende, å andra sidan att det finns ett samband mellan mänskliga rättigheter, demokrati och utveckling, vilket är grundläggande principer i gemenskapens samarbete med tredje land. Det första fleråriga programmet utarbetades för Centralamerika 1998 och planerades löpa under fyra år (1999-2002). Programmet utformades i samverkan med kommissionens delegationer och kontor i Centralamerika, specialorganisationer i det civila samhället i regionen och företrädare för medlemsstaterna, vilka deltog i en rad möten för att fastställa prioriteringarna för de enskilda länderna och regionen. Närmare uppgifter om prioriteringarna på detta område återfinns i del 2.2. Den metodik som används innebär följande: 1. I syfte att upprätta en standardprofil undersöks om landet i fråga har ratificerat internationella avtal och andra internationella överenskommelser. 2. Situationen för de mänskliga rättigheterna i landet bedöms. Bedömningen omfattar också all bilateral eller regional dialog som landet kan vara inblandat i. 3. Ett flerårigt program för landet utformas med angivande av de prioriteringar som på grundval av ovanstående undersökning och bedömning, erfarenheterna från tidigare projekt och eventuell pågående dialog skall beaktas. h) Stimulansbidrag Vissa mera generella eller sektorsövergripande rubriker eller stödformer kan också utnyttjas för att genomföra åtgärder till stöd för de mänskliga rättigheterna och demokratin. Stimulansbidrag är en viktig stödform som används inom ramen för budgetposterna B7-7020, B7-7021 och B7-7022. De stimulansbidrag som kan beviljas under dessa budgetrubrikerna är särskilt viktiga vid genomförandet av Lomékonventionens bestämmelser om mänskliga rättigheter. Dessa belopp är avsedda att finansiera institutionella och administrativa reformer som genomförs i strävan till demokratisering och befästande av rättsstaten. I praktiken stödjer de pilotprojekt som finansieras genom dessa budgetrubriker mera omfattande projekt som finansieras genom det nationella vägledande programmet och stimulansbidragen. i) Tekniskt bistånd Budgeten täcker tekniskt och administrativt bistånd både till kommissionen och stödmottagarna. Det tekniska biståndet omfattar såväl bedömning av förslagen som förvaltning och övervakning av projekten. Denna prioritering har behandlats på olika sätt i de olika budgetposterna. Avtal för detta ändamål har slutits med flera organisationer och konsulter. Phare- och Tacis-programmen har haft egna uppföljningsenheter, som var och en för sig har granskat de projekt som finansierats under budgetrubrikerna B7-700 och B7-701. 1997 överfördes ansvaret för B7-700 och B7-701 från Phare och Tacis till GD IA:s enhet för mänskliga rättigheter. Till följd av EG-domstolens dom av den 12 maj 1998 i mål C-106/96 förekom ingen övervakning eller annan bedömning av projekt mellan juni 1998 och juli 1999. I juli 1999 slöts åter avtal med Europeiska stiftelsen för mänskliga rättigheter om tekniskt bistånd under tolv månader för hjälp i samband med förslagsinfordringar, projektgenomförande och organisationen av mikroprojekt i de central- och östeuropeiska länderna och de nya oberoende staterna. Del 4 utvärdering Parlamentet har uttryckligen begärt att denna rapport skall inbegripa en utvärdering av de finansierade projektens effektivitet. [130] Vice ordföranden Renzo Imbeni föreslog likaså i sitt betänkande att rapporter av det här slaget skulle ses som en möjlighet till "en utvärdering av hur effektiva de verksamheter rörande mänskliga rättigheter är som finansieras av Europeiska kommissionen". [131] Mot den bakgrunden bör några viktiga händelser och utvärderingar som gjorts sedan den förra rapporten belysas. [130] Europaparlamentets resolution A4-0381/97, punkt 13. [131] Imbenis betänkande, s. 9. * Utvärderingar När Gemensamma tjänsten för yttre förbindelser (SCR) inrättades i oktober 1997 var utvärdering av gemenskapens bistånd till tredje land ett av de ansvarsområden som lades på enheten. Gemensamma tjänsten definierar utvärdering som en "bedömning som är så systematisk och objektiv som möjligt" beträffande projektens utformning, genomförande och resultat. Syftet med en sådan utvärdering är att de externa åtgärderna skall kunna förbättras och öppenheten och ansvarstagandet kunna ökas. Vid utvärderingarna bedöms projektens och förslagens genomförande genom en analys av deras relevans, ändamålsenlighet, effektivitet, genomslagskraft och hållbarhet. Dessa rapporter är offentliga och återfinns på Internet på följande adress: http://www.europa.eu.int/comm/scr/evaluation/index.htm Arbetsprogrammet för SCR:s utvärderingsenhet är uppbyggt runt ett rullande 1-2-årigt program som omfattar dussintals utvärderingar där flera projekt och flera länder ingår. Nedan följer en sammanfattning av några utvärderingar av program som stöds genom Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter. I april 1999 utvärderades Meda-programmet för demokrati. [132] Utvärderingen kom fram till att programmet mestadels på ett effektivt och konsekvent sätt behandlade de frågor som var av störst betydelse för de mänskliga rättigheterna och demokratin i Meda-länderna och att projektsammansättningen till stor del var välvald. Det konstaterades att projekten var väl utformade och överensstämde med övriga program. Den institutionella hållbarheten beskrevs som i allmänhet god, med undantag av enstaka konferenser som hade ringa verkningarna utanför deltagargruppen. De regionala projekten var mindre effektiva för sådana målgrupper som kvinnor, flyktingar och minoriteter, men lämpliga för utbildning och uppbyggnad av yrkeskompetens. Samordningen mellan bidragsgivarna konstaterades vara otillfredsställande, och förfarandena för ansökan, urval och rapportering var svåra att förstå. [132] Utvärdering av Meda-programmet för demokrati 1996-1998, ref. 951460. Som reaktion på en resolution av parlamentet 1997 gjordes en interimistisk utvärdering av Phare-programmet. [133] Det konstaterades att programmets mål och verksamheter hade varit mycket välvalda när det gällde viktiga frågor i övergångsprocessen i målländerna, t.ex. utveckling av demokratin och av det civila samhället. Det konstaterades dock i utvärderingen att programmets fulla potential inte hade förverkligats, eftersom dess effektivitet och genomslagskraft hade försvagats genom att de nödvändiga följdverkningarna för att säkerställa ett gott programresultat varit otillräckliga, brister i projektcykelförvaltning och en överbetoning på finansiell kontroll och metodkontroll. [133] Phare: interimistisk utvärdering, ref. 951466. 1998 gjordes en interimistisk utvärdering av Tacis-programmet. [134] Programmet tillskrevs positiva resultat när det gäller hur effektivt projekten hade kunna uppnå de uppställda målen, vilket sades vara "en avgörande faktor för en positiv slutlig utvärdering av programmet". Emellertid begränsades dess betydelse på grund av bristfälligheter i fråga om förvaltningens effektivitet och öppenhet och en överbetoning på ekonomiska och administrativa förfaranden. Utvärderingen visade också att den princip om efterfrågestyrning som ligger till grund för programmet hade försvagat Tacis genomslagskraft. [134] Tacis: interimistisk utvärdering, ref. 951415. Även demokratiprogrammet inom Phare och Tacis (PTDP) utvärderades 1997. [135] Utvärderingen visade att programmet hade bidragit till tillväxten och legitimiteten hos de icke-statliga organisationerna i mottagarländerna samt att det hade underlättat kunskapsöverföring och partnerskap mellan de civila samhällena i öst och väst och gjort EU synligt. Det konstaterades att "bottom-up-metoden" vid urvalet av projekt är mycket viktig för att visa ländernas exakta behov. Utvärderingen tydde emellertid på att genomslagskraften och effektiviteten i programmets genomförande hade varit större i Phare-länderna än i Tacis-länderna. Att mera medel använts i Phare-regionen. att de icke-statliga organisationerna i den regionen haft större kapacitet och att det civila samhället i Tacis-länderna var underkastat restriktioner angavs som förklaring till denna skillnad. [135] Utvärdering av demokratiprogrammet inom Phare och Tacis, ref. 951432. Därutöver har det gjorts flera utvärderingar av enskilda projekt. Där ingår bl.a. projekt för flyktingar och fördrivna i Etiopien, Malawi, Moçambique och Angola [136] och projektet för EU:s kontingent till FN:s fältoperation för mänskliga rättigheter i Rwanda. [137] Bland kommande utvärderingar återfinns utvärderingarna av verksamhet till stöd för grupper som tvingats lämna sin hembygd i länderna i Asien och Latinamerika och konkreta åtgärder för att främja demokrati och mänskliga rättigheter i AVS-staterna. [136] Utvärdering av EU åtgärder enligt 255, VII EDF - bistånd till flyktingar, återvändande och fördrivna - Etiopien, Malawi, Moçambique och Angola, ref. 951178. [137] Utvärdering av Europeiska unionens kontingent till FN:s fältoperation för mänskliga rättigheter i Rwanda, ref. 951458. * Det civila samhällets synpunkter Vid utvärderingen av EU:s verksamhet för att främja mänskliga rättigheter och demokrati och vid fastställandet av prioriteringarna när det gäller att förbättra verksamheten måste synpunkterna från de företrädare för det civila samhället som hjälper till att genomföra EU:s åtgärder och som ser hur de fungerar på fältet ges central betydelse. Kommissionsledamoten Christopher Patten, som har ansvaret för yttre förbindelser, underströk detta vid EU:s diskussionsforum för mänskliga rättigheter i november 1999. Han bekräftade där att kommissionen hade kritiserats för att inte ha en konsekvent strategi för sina åtgärder till stöd för de mänskliga rättigheterna. [138] De kunskaper och erfarenheter som de icke-statliga människorättsorganisationerna hade var väsentliga när det gällde att omprioritera och att lära av erfarenheter; det skulle vara "intellektuell vandalism" att bortse från deras synpunkter. Parlamentets vice ordförande Renzo Imbeni framhöll att syftet med forumet var att sträva efter större konsekvens i EU:s politik för mänskliga rättigheter och att engagera det civila samhället i verksamheten inom ramen för de yttre förbindelserna, så att EU:s institutioner vid undersökningar av hur ändamålsenliga EU:s åtgärder varit kunde dra nytta av de omfattande erfarenheter dessa deltagare kunde bidra med [138] Diskussionsforum för mänskliga rättigheter. Diskussionsforumet gav kommissionen ett värdefullt tillfälle att få ta del av och reagera på de synpunkter som företrädarna för de icke-statliga organisationerna framförde. Arbetsgruppen för EG:s samarbete på området för de mänskliga rättigheterna uppmärksammade flera centrala orosmoment. Världsorganisationen mot tortyr hävdade att "människor som är engagerade i kampen för de mänskliga rättigheterna måste öda tid på alltför komplicerade förfaranden". Det borde finnas lättillgänglig och tydlig information om riktlinjer och ansökningsförfaranden för programmen och medlen borde anslås på ett sätt som medger öppenhet, i linje med kommissionens "Anvisningar för förvaltning av bidrag". Många icke-statliga organisationer, i synnerhet de som fanns i länder utanför EU, hade fått knapphändig information om 1999 års förslagsinfordran. Kommissionen svarade att de gångna åren hade varit omvandlingens år för organisationen och att betydande förändringar i förvaltningsstrukturen gjort det svårt att genomdriva den önskvärda konsekvensen. Två viktiga problem identifierades i förvaltningspraxis i samband med program för mänskliga rättigheter, för det första att kommissionens utbetalningar ofta kommer för sent, för det andra att kommissionen insisterar på revision även för små utgiftsposter. Kommissionen underströk emellertid att den var tvungen att utöva "sund ekonomisk förvaltning". Beträffande bidragens storlek kritiserades metoden att prioritera projekt med ett minimibidrag från gemenskapen på minst 500 000 euro. Så stora projekt översteg de flesta icke-statliga organisationernas kapacitet och gynnade större sammanslutningar i väst. Kommission godtog dessa argument, men med hänsyn till "den allvarliga personalbristen vid de behöriga avdelningarna inom kommissionen" föreföll för närvarande, anförde den, ett lägre antal större bidrag vara den enda lösningen. 30 % av de projekt som finansierades från 1999 års budget uppgick dessutom till mindre än 500 000 euro och var reserverade för mikroprojekt understigande 50 000 euro. När det gällde samråd, samarbete och diskussion föreslog flera icke-statliga organisationer att ett mera "vertikalt" samråd skulle hållas med de icke-statliga organisationerna vid utformningen av politik och prioriteringar på området för mänskliga rättigheter och framhöll att samrådet med de icke-statliga organisationerna på området också behövde förbättras. Kommunikationen borde även förbättras "horisontellt" mellan kommissionen och de övriga bidragsgivarna på området. På så sätt skulle dubbelarbete kunna undvikas och de internationella finansieringsstrategierna kunna komplettera varandra. Kommissionen erinrade om att olika åtgärder vidtagits för att få till stånd ökad konsekvens i strategin för mänskliga rättigheter. Att det skapats ett enda generaldirektorat för alla yttre förbindelser var ett exempel på detta. Man enades om att diskussionsforumet för mänskliga rättigheter skulle bli en regelbundet återkommande företeelse. * Akademisk analys Under den aktuella perioden granskades kommissionens resultat på området för mänskliga rättigheter kritiskt genom flera betydelsefulla teoretiska studier. Rapporten från den s.k. Comité des Sages, som bestod av domaren Antonio Cassesse, Catherine Lalumière, professor Peter Leuprecht och Mary Robinson, har gett ett viktigt bidrag till kommissionens överväganden. [139] I rapporten "Leading by example: a human rights agenda for the year 2000", som lades fram 1998, argumenterade de för en initierad, konsekvent, trovärdig och verksam EU-politik för mänskliga rättigheter. I den projektrapport som bifogades skriften beklagades avsaknaden av lämpligt politiskt, finansiellt och administrativt stöd för att understödja en sådan politik. Beträffande kommissionens roll på området för yttre förbindelser konstaterades i rapporten att kommissionen "när det gällde många länder hade spelat en vital, konstruktiv och många gånger nyskapande roll genom att stödja initiativ för mänskliga rättigheter och demokrati och anslå medel till understödjandet av val och till valobservation". [140] Det konstaterades vidare med tillfredsställelse att budgeten för Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter nästan fördubblats mellan 1994 och 1998. [139] Cassese.A, Lalumière.L, Leuprecht.P, Robinson.M.: "Leading by example: a human rights agenda for the year 2000" ("Föregå med gott exempel: En agenda avseende mänskliga rättigheter för år 2000"). EuropeanUniversity Institute, 1998. [140] Ibidem, s. 60. Det framhölls emellertid i rapporten att verksamhetens betydelse, resultat och effektivitet skulle förbättras avsevärt om man vidtog åtgärder för att lösa tre stora problem. För det första nämndes avsaknaden av en rättslig grund för genomförandet av gemenskapens åtgärder, vilket framhållits i EG-domstolens dom av den 12 maj 1998 i mål C-106/96. Det akuta behovet av att det läggs fram ett förslag till lösning underströks. För det andra kritiserades i rapporten den "interna administrativa uppsplittringen" inom kommissionen, med ett omotiverat delat ansvar för människorättsfrågor och en allmän brist på öppenhet. För det tredje diskuterades "bristen på personal, sakkunskap och organisatorisk slagkraft", ett resultat av att det splittrade ansvaret ledde till att ingen av de organisatoriska enheter som ansvarade för politiken för mänskliga rättigheter var tillräckligt stor för att kunna få önskvärd bredd på personalen och kunna utveckla en "konsekvent, öppen, verksam, trovärdig och tydlig människorättspolitik". [141] [141] Ibidem, s. 62. Mot bakgrund av dessa problem föreslogs det i rapporten att mänskliga rättigheter skulle bli ett "centralt och separat ansvarsområde" inom kommissionen, och särskilt att det skulle tillsättas en särskild kommissionsledamot och inrättas ett särskilt generaldirektorat för mänskliga rättigheter, utan ansvar för andra viktiga uppgifter. Generaldirektoratet skulle ha en integreringsfunktion vad gäller mänskliga rättigheter inom hela kommissionen och ansvara för "framtagandet av strategier och initiativ för att göra skyddet av de nuvarande mänskliga rättigheterna mera effektivt på lång sikt", genom samordning med medlemsstaterna, stöd till och samråd med icke-statliga människorättsorganisationer samt samarbete och samråd med kommissionens övriga delar. [142] [142] Ibidem, s. 70. Sedan 1998 har dessa frågor åtgärdats på flera olika sätt. För det första avgjordes frågan om en rättslig grund för kommissionens verksamhet till stöd för mänskliga rättigheter när rådet den 29 april 1999 antog förordningarna (EG) nr 975 och 976. Dessa förordningar, vars bestämmelser åberopas i hela den tematiska delen av detta dokument, ger den klarhet och de befogenheter som krävs för gemenskapens verksamhet till stöd för mänskliga rättigheter och demokrati. För det andra har det tack vare den administrativa omorganisationen efter tillsättningen av den nya kommissionen 1999 skapats ett nytt direktorat och en kommissionsledamot med ansvar för yttre förbindelser. För första gången i kommissionens historia har en person ensam ansvaret för främjandet av de mänskliga rättigheterna. För det tredje har enheten för mänskliga rättigheter och demokratisering inom direktoratet fått ett ansvar för frågor rörande mänskliga rättigheter runt om i världen och för samordning inom kommissionen. De administrativa förändringar som är inriktade på öppenhet och effektivitet diskuteras närmare i del tre av detta dokument. 1999 publicerade professor Phillip Alston vid European University Institute "den mest omfattande kartläggning som hittills gjorts av Europeiska unionens roll när det gäller mänskliga rättigheter". [143] I kapitlet om det civila samhället föreslår Decaux att EU:s förbindelser med de icke-statliga organisationerna byggs ut ytterligare. [144] Han pläderar för en mer strukturerad institutionell dialog mellan gemenskapen och det civila samhällets organ och fäster uppmärksamheten på de specialiserade icke-statliga organisationernas betydelse vid Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet. Förutom närmare samarbete och samråd med de icke-statliga organisationerna menar Decaux att "inspiration kan hämtas ur erfarenheterna hos de nationella organisationerna för främjande och skydd av de mänskliga rättigheterna såsom varande pluralistiska mittpunkter för de aktiva krafterna i det civila samhället". [143] Alston, P. 1999, ibidem. [144] Decaux, E. "Human Rights and Civil Society" i Alston, ibid. s. 899-917. Gemenskapen kritiseras för den rådande "byråkratiska förvaltningen av resurser", som kan skapa ovisshet för de icke-statliga organisationerna. Decaux antyder att samarbetet med de icke-statliga organisationerna "förvisso skulle göra det möjligt att bättre definiera de mål som skulle uppnås och gemensamt försöka hitta det bästa sättet att uppnå dem". Det civila samhället borde engageras inte bara via de stora icke-statliga organisationerna utan också genom att man tillämpar ett målinriktat tillvägagångssätt som tar hänsyn till speciella behov och möjligheter och involverar medierna och juristkåren samt innefattar utbildning och information om mänskliga rättigheter. Europeiska unionen i dess helhet skulle, konstateras det avslutningsvis, vinna i trovärdighet och effektivitet. De åtgärder som vidtas med stöd av medel från budgetposten för mänskliga rättigheter och demokrati har möjliggjorts tack vare det enorma engagemanget från det civila samhället och icke-statliga organisationer som partner till kommissionen. Lokala, regionala och internationella organisationer genomför projekten inom praktiskt taget varje område som får stöd av kommissionen. Som redan konstaterats i andra delar av denna rapport spelar dessa organisationer en viktig roll för verksamhetens utveckling. För det första ger de icke-statliga organisationerna, genom sådana mekanismer som förslagsinfordan, uppslag till särskilda projekt för att genomföra allmänna politiska mål. Därför sker dialogen mellan kommissionen och de icke-statliga organisationerna inte bara på formell nivå, t.ex. i det forum som nämnts ovan, utan också dagligen, vid utformningen av de projekt och åtgärder genom vilka EU:s politik omsätts i praktiken. Som framhållits i några av de exempel på projekt som nämnts är också kommissionens delegationer viktiga för att stödja de genomförande partnerna i det civila samhället. Decaux framhåller betydelsen av att inte bara stora, etablerade icke-statliga människorättsorganisationer engageras i denna process. Även parlamentet har betonat att lokalbefolkningen och de nya organen i det civila samhället behöver involveras. Det är av den anledningen som en av de viktigaste frågorna för gemenskapen mellan 1996 och 1999 har varit att stärka icke-statliga organisationer över hela världen. Projekt avsedda att möjliggöra ett pluralistiskt och effektivt civilt samhälle står för nära en tredjedel av den totala budgeten för mänskliga rättigheter och demokrati. De icke-statliga organisationernas bidrag är synnerligen viktiga också när det gäller policyutformning och samordning. De icke-statliga människorättsorganisationerna och människorättsinstitutionerna utgör en enastående källa till sakkunskap, och det är viktigt att lyssna noga till deras synpunkter. Med hänsyn till några av de utvärderingar som redovisas i denna rapport är det tydligt att detta är ett område som måste utvecklas vidare. Som kommissionsledamoten för yttre förbindelser frågade vid det senaste forumet för mänskliga rättigheter: "Hur skall vi kunna arbeta bättre tillsammans med de icke-statliga organisationerna för att uppnå allt detta-" Index Albanien // 14 Angola // 38,88 Armenien // 17,69 Bangladesh // 38 Barn // 25,43-45,55 Bosnien och Hercegovina // 18,26,51,69,70 Bulgarien // 43 Colombia // 38,39,40,66 Cypern // 33,73 Diskriminering // 26-28,41,46 Diskussionsforum // 29,88,89 Dödsstraff // 14,52,77 Egypten // 53,54 Estland // 47,69,70 Etiopien // 13,19,88 F.d. Jugoslavien // 30,32,34,35,55,68,70,85 Fångar // 14,40,52-55 Flyktingar // 27,32,40,44,50,51,52,55,74,87,88 Folkmord // 34 Georgien // 37,69,71 Handel med kvinnor och barn // 41-43 Handikappades rättigheter // 27-29 Icke-statliga organisationer // 2,29-31,42,45,47,49,85,86,88,89,91,92 ICTR // 34,35 ICTY // 34,35 Internationell brottsmålsdomstol // 34 Internet / ny teknik // 12,13,24,30,57,60 Journalister // 10,22,23,24,29,31,36,40,57,58 Jurister // 14,17,26,31,35,40,54,55,58,59,60,61 Kina // 76 Konfliktförhindrande // 31-33 Korruption // 19-21 Kosovo // 32,85 Kroatien // 38,70 Kvinnor // 10,25,27,30,31,41-43,51,54,63,66,70,74,77,87 Lettland // 47,48,69,70 Madagaskar // 28,29 Mänskliga rättigheter i EU // Medicinsk behandling // 44,51-52,53,56 Medier // 10,13,22-24,35,36,37,43,50,57,58,59,61,63,70,71,74,91 Militär // 25,36,37,40,61,62 Minoriteter // 16,25,40,45-48 Ombudsmän // 17,18,199 Övervakning // 35-40,44,49,51,52,53,54,60,61,91 Palestina // 16,33,35,38,58,59 Parlamentsledamöter // 12,13,19-21,25,36,37,50,61 Polen // 42,43,68,69 Polis // 10,25,40,41,54,59,61 Rasism // 27,46 Rättshjälp // 16-17,34,35,41,42,53,62 Rättsstaten // 59 Rättsväsendet // 13-15,19,35,58,59 Romer // 16,27,46 Rwanda // 34,35,38,88 Ryssland // 14,15,30,31,38,50 Sexuellt våld // 41-43,49,50,55,56 Terrorism // 55 Tjeckien // 42,43,69 Tortyr // 15,54-56,60,61,74 Turkiet // 56,74 Ukraina // 14,42,69,69,71 Ungern // 43,69,70 Ursprungsbefolkningar // 48-50 Utbildning // 10,16,19,20,23,24-26,27,28,35,36,40,41,43,45,53,55,56,58,59,61 Val // 10-12,23,41,60,70,90 Västbanken och Gaza // 59,60,73 Zimbabwe // 21