MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN Meddelande från kommissionen om informationsstrategin inför den sista fasen i genomförandet av EMU

Innehållsförteckning

SAMMANFATTNING

1. INLEDNING

2. DEN AKTUELLA SITUATIONEN

2.1 Informationsinsatser sedan 1995

2.2 Beredskapen vid 1999 års slut

3. PRIORITERINGAR OCH STRATEGI FÖR 2000 OCH 2001

3.1 Principer för verksamheten

3.2 Målgrupper

vikten av att förbereda valutaövergången

informationsinnehållet

informationskanaler

prioriteringsordning

3.2.1 Företag

3.2.2 Allmänheten

3.2.3 Grupper som behöver särskild hjälp

3.2.4 Skolungdom

3.2.5 Länder som inte deltar i valutaunionen från början

3.2.6 Länder utanför EU

3.3 Benchmarking

3.3.1 Företag

3.3.2 Allmänheten

3.3.3 Att uppnå benchmark-målen

4. UPPGIFTER OCH ANSVAR FÖR INFORMATIONSINSATSERNA

4.1 Europaparlamentet

4.2 Medlemsstaterna

4.3 Europeiska kommissionen

4.4 Europeiska centralbanken

5. SLUTSATSER

6. BILAGA: FINANSIERINGSÖVERSIKT

SAMMANFATTNING

1. Europeiska unionen befinner sig nu på slutsträckan av en färd mot ekonomisk och monetär union som påbörjades för över tio år sedan. Den 1 januari 1999 blev EMU verklighet, och euron blev valuta för elva medlemsstater, i enlighet med den i Fördraget om Europeiska unionen fastställda planen. Den treåriga övergångsperioden slutar vid midnatt den 31 december 2001. Från och med den 1 januari 2002 kommer bankerna endast att ge ut sedlar och mynt i euro. Medlemsstaterna skall göra sitt bästa för att se till att de flesta kontanttransaktioner görs i euro redan två veckor efter den 1 januari, och i början av mars 2002 bör de nationella sedlarna och mynten helt ha dragits in.

Att förbereda en sådan fullständig övergång är en enorm utmaning, som kräver en långvarig och intensiv informationskampanj om alla aktörer skall kunna klara av den. I kraft av subsidiaritetsprincipen ligger huvudansvaret för information om euron hos medlemsstaterna, men gemenskapen har också en viktig roll att spela. Målet med detta meddelande är att aktualisera prioriteringarna och strategin för en sådan informationskampanj, och att bekräfta kommissionens engagemang i frågan.

2. Den aktuella situationen kan beskrivas på följande sätt:

Införandet av euron den 1 januari 1999 blev en fullständig framgång: hos bankerna, på obligations-, aktie- och valutamarknaderna förlöpte övergången till euron på ett ordnat och välförberett sätt. Euron fick omedelbart ställningen som en av de ledande valutorna i världen. Och obligationsemissionerna i euro kunde i det närmaste mäta sig med emissionerna i dollar. Den genom riktlinjerna för den ekonomiska politiken i EMU garanterade stabiliteten, i förening med strukturella reformer, ger nu utsikter till ett mer dynamiskt Europa med högre välstånd.

När det gäller vad som som återstår att göra fram till år 2002, är det värt att notera följande:

- De små och medelstora företagen tar fortfarande inte övergången till euron på tillräckligt stort allvar. På det hela taget går de små och medelstora företagens förberedelser för sakta, och det finns en påtaglig risk för att vissa av dem inte kommer att hinna genomföra alla de interna anpassningsåtgärder som krävs för att kunna fortsätta bedriva handel efter den 31 december 2001 då övergångsperioden når sitt slut. Det är möjligt att 2000-problemet har avlett deras uppmärksamhet.

- Euron används i betydligt mindre utsträckning än vad som förväntats före införandet den 1 januari 1999, vare sig inom företag, mellan företag eller av enskilda privatpersoner.

- De flesta har fått viss information om den gemensamma valutan, men riskerar att glömma den igen.

Otvivelaktigt kan detta delvis förklaras av reaktionerna på fortsatt höga bankavgifter för gränsöverskridande överföringar inom euroområdet såväl som andra faktorer. Vidare har intresset från allmänhetens sida varit mycket svalt för att förbereda sig för något som ligger mer än två år fram i tiden och känns mycket avlägset.

3. Informationsstrategin måste kunna bli kostnadseffektiv och vinna befolkningens stöd. Detta bör uppnås genom nära samordning och nära samarbete mellan samtliga aktörer, och särskilt med Europeiska centralbanken som startar en stor informationskampanj i år. De största insatserna kommer att göras av och i medlemsstaterna. Information får större genomslagskraft då den kommer från källor människor litar på, i lättillgänglig och kulturellt anpassad form (subsidiaritet och närhet).

Där så är möjligt bör offentliga och privata aktörer slå fast indikatorer och ta benchmarking till hjälp för att mäta resultaten av informationsverksamheten.

Uppföljningen bör ske genom undersökningar på EU-nivå samt inom de enskilda medlemsstaterna, och kampanjernas målsättningar och medel granskas kontinuerligt och justeras i enlighet med undersökningsresultaten.

4. Kampanjerna bör rikta sig till följande målgrupper:

- Företag, särskilt små och medelstora företag

Det finns en påtaglig risk för att tusentals företag kommer att skjuta upp valutaövergången till sista ögonblicket eller till 2002 om ingenting görs snart. Detta skulle i sin tur leda till "flaskhalsar" och varubrist, med påföljande stor förvirring bland konsumenterna och risk för störningar i ekonomin i hela euroområdet.

I detta meddelande ges förslag till ett antal budskap, som naturligtvis - i likhet med mediet för budskapet - måste anpassas till den typ av företag det är fråga om.

- Allmänheten

Allmänheten har rättighet att som medborgare och konsumenter få information om förändringar som kommer att få direkta följder för dem alla personligen. Dessutom är en välinformerad och väl förberedd befolkning en förutsättning för att alla andra aspekter av valutaövergången skall kunna förlöpa smidigt. Allmänheten måste därför vara fullkomligt förberedd innan den börjar använda eurosedlar och -mynt, dvs. före den 1 januari 2002. I detta kommissionsmeddelande ges förslag på lämpliga budskap och informationskanaler.

Stora grupper bland befolkningen i samhället har svårigheter att tillägna sig det normala informationsflödet. Det betyder att de kommer att ha problem att lära sig "tala i euro" om informationsstrategin uteslutande bygger på publicerat material och radio och television som medier och informationskanaler. En strategi för att lösa det problemet håller på att utarbetas.

Kommissionen har alltid understrukit vikten av att föra ut budskapet till skolbarn, på grund av den betydelse de i sin tur kan få som "lärare" för vuxna.

- Länder som inte deltar i valutaunionen

Dessa länders behov måste också beaktas, vare sig de är medlemmar i EU eller ej.

Kommissionen kategoriserar informationsbehoven efter det enskilda landets förhållande till euroområdet: det vill säga land som är medlem i EU men inte deltar i valutaunionen från början, land som är kandidat för EU-medlemskap eller tredje land.

5. Prioriteringsordning:

Under år 2000 bör kampanjen i huvudsak inriktas på företagen, för att ge dem möjlighet att vidta alla nödvändiga åtgärder i god tid. Ett jämnt flöde av information till allmänheten bör också bibehållas - de behöver få veta att en intensiv kampanj med allt de behöver veta kommer att inledas i sinom tid, men de behöver också övertygas om fördelarna med den gemensamma valutan och hållas informerade om detaljerna i valutaövergången. De åtgärder som inleddes under 1999 för att informera de mest utsatta grupperna i samhället måste fortsätta.

Under 2001 bör kampanjerna riktade till allmänheten och till utsatta grupper intensifieras. De behöver upplysas om olika sakförhållanden, men framför allt behöver de få en känsla för priser och värden i euro och bekanta sig med sedlarnas och myntens utseende. Kampanjen för företagen måste fortsätta och anpassas vid behov för att ta hänsyn till de ändringar i situationen som eventuellt framgår av undersökningsresultaten.

Kampanjen kommer att behöva fortsätta drivas under de första månaderna 2002, under den period då mynt och sedlar i båda valutaenheterna är i omlopp, och eventuellt även därefter.

1. INLEDNING

Europeiska unionen befinner sig nu på slutsträckan av en färd mot ekonomisk och monetär union som påbörjades för över tio år sedan. Den 1 januari 1999 blev EMU verklighet, och euron blev valuta för elva medlemsstater, i enlighet med planskissen i Fördraget om Europeiska unionen.

EMU visar redan positiva resultat.

- Vi har fått en kultur som kännetecknas av stabilitet. Förberedelseprocessen inför EMU, särskilt ansträngningarna att uppfylla konvergenskriterierna, bestämmelserna i stabilitets- och tillväxtpakten och den nära samordningen av medlemsstaternas nationella ekonomiska politik har lagt en stabil ekonomisk grund med stadigt förbättrade utsikter till ekonomisk tillväxt.

- På de finansiella marknaderna är euron nu lika stor som dollarn vad gäller nya internationella emissioner av obligationer.

- Tillväxten i kombination med ett stabilt prisläge, låga räntor och minskad osäkerhet ger positiva återverkningar, inte bara för näringslivet, utan också för befolkningen som helhet - bland annat ökad sysselsättning.

Den treåriga övergångsperiod Europeiska rådet beslutade om på sitt möte i Madrid i december 1995 löper ut vid midnatt den 31 december 2001, och från och med den 1 januari 2002 kommer bankerna i de länder som deltar [1] endast att ge ut sedlar och mynt i euro. Medlemsstaterna skall göra sitt bästa för att se till att de flesta kontanttransaktioner görs i euro redan två veckor efter den 1 januari, och i början av mars 2002 bör de nationella sedlarna och mynten ha dragits in helt.

[1] Om ingenting annat anges i texten gäller alla hänvisningar euroområdet, de deltagande medlemsstaterna och deras medborgare, företag etc.

Eurosedlarna och -mynten införs om mindre än två år. Förberedelseperioden är alltså relativt kort, och mycket återstår att göra.

- Alla företag, banker och myndigheter måste vara redo att fungera uteslutande i euro från och med den 1 januari 2002.

-De enskilda privatpersonerna måste också vara förberedda. Under en mycket kort tidsrymd måste de lära sig ett nytt penningspråk, få en känsla för den nya valutans värde och bli bekanta med de nya pengarnas utseende.

En sådan fullständig övergång är en enorm utmaning, som inte får misslyckas. För att den skall bli en framgång krävs en långvarig och intensiv informationskampanj. I detta meddelande fastställs prioriteringar och strategi för en sådan kampanj.

2. DEN AKTUELLA SITUATIONEN

2.1 Informationsinsatser SEDAN 1995

Meddelanden om euron har kommit allt tätare alltsedan kommissionen först drog upp en strategi i sin grönbok från maj 1995 om övergången till den gemensamma valutan. I februari 1998 antog kommissionen ett meddelande om informationsstrategin för euron [2].

[2] KOM(1998)39 Meddelande från kommissionen om informationsstrategin för euron. Februari 1998.

Informationsverksamheten på EU-nivå har kännetecknats av nära och framgångsrik samverkan mellan kommissionens initiativ och löpande verksamhet, Europaparlamentet och medlemsstaternas egna nationella kampanjer.

Kampanjen "Euron, en valuta för Europa" lanserades 1996 som en del av PRINCE-programmet (informationsprogram för de europeiska medborgarna) och över 117 miljoner euro har fördelats till programmet under de senaste fyra åren. Under 1998-99 kanaliserades omkring två tredjedelar av pengarna via avtal om bidrag till information och förberedelser i medlemsstaterna. Avtalen bygger på samförståndsavtal som inrättar ett partnerskap mellan medlemsstaten, kommissionen och Europaparlamentet. I samtliga fall måste medlemsstaten bidra med minst samma belopp som den mottar från unionens budget. Sammanlagt 13 avtal är i kraft i år (de 11 länder som deltar i valutaunionen samt Grekland och Sverige).

Europaparlamentet har alltid varit positivt inställt till och beviljat medel för informationsstrategier som tillgodoser medborgarnas behov. Parlamentet är kommissionens och medlemsstaternas partner i alla länder som bedriver informationskampanjer i samverkan med Europeiska kommissionen.

Kommissionen har också fått stor hjälp genom två rapporter från Europaparlamentet, [3] och de flesta av rapporternas viktigaste rekommendationer återfinns i det här meddelandet.

[3] Föredragande: Helena Torres Marques (A 5-0076/1999) Föredragende: Aldo Arroni (A 4-0485/1998)

Kommissionens informationsverksamhet bygger på principerna om partnerskap, samordning och subsidiaritet. Institutionen har fungerat som drivkraft och samordningscentral, och har även förvaltat de omfattande medel som tilldelats euroinformation från rådet och parlamentet.

Kommissionen har också högprioriterat partnerskap med organisationer som är viktiga opinionsbildare, och uppmuntrat dem att stimulera företagens förberedelser och stödja samarbete över nationsgränserna för att höja beredskapen inför eurons införande hos medborgare och konsumenter. Kommissionen har inlett och genomfört informations-och utbildningsprogram inom projektet "Euron utan problem" samt försöksverksamhet över nationsgränserna i småstäder och regioner. Bland de 80 olika åtgärder som anordnats av kommissionens delegationer i tredje land kan bl.a. nämnas seminarier i världens stora finanscentra. Kommissionen har också medverkat i utställningar och utarbetat en stor del information och ett flertal referensdokument, som t.ex. nyhetsbrevet InfEuro, interaktiva förberedelsepaket, handledningar, videor och affischer, samt eurowebbplatsen med dess interaktiva databas (QUEST).

Medlemsstaterna har aktivt informerat sin befolkning om euron, och de länder som ingår i euroområdet har inlett storskaliga kampanjer med TV-reklam och massdistribution av informationsmaterial. Telefonlinjer dit man kan ringa gratis och särskilda Internet-webbplatser har inrättats i flera länder. Många har gjort vandringsutställningar med euroinformation, och nära kontakter har i stor omfattning knutits med den privata sektorns kampanjer. De särskilda målgrupper som fastställts i avtalen med kommissionen (se ovan) är allmänheten, skolungdom, förtroendevalda, företag, offentliganställda tjänstemän, kvinnor, pensionärer och särskilt utsatta grupper i samhället.

Den privata sektorns informatörer har också blivit mer och mer aktiva. Branschorganisationer och föreningar, som har arbetat hårt för att informera sina medlemmar och stimulera förberedelserna inför euron, inbegriper banker och andra finansiella institut och de stora europeiska företagsorganisationerna/intresseorganisationerna för näringslivet. De sistnämnda har i allt högre grad koncentrerat sig på att göra de små och medelstora företagen medvetna om vikten av att förbereda sig på att göra affärer i euro. Kommissionen har hjälpt till att finansiera många sådana nationella och regionala initiativ i medlemsstaterna, bl.a. verksamhet ledd av Euroinfocentren, som kontinuerligt verkar för att stimulera de små och medelstora företagens förberedelser. Kommissionen har också stött och finansierat initiativ genomförda av ideella föreningar och icke-offentliga organisationer med socialpolitisk inriktning.

2.2. beredskapen vid 1999 års slut

Eurons införande den 1 januari 1999 genomfördes med framgång av alla berörda parter, särskilt finanssektorn. De tidigare informationskampanjerna bidrog utan tvekan till detta.

Rapporter från medlemsstaterna och undersökningar som genomförts av kommissionen och den privata sektorn ger följande bild av hur långt förberedelserna kommit vid 1999 års slut:

- Euron används i betydligt mindre utsträckning än vad som förväntades före införandet den 1 januari 1999, vare sig inom företag, mellan företag eller av enskilda. De företag som redan ändrat över sin bokföring till euro, vilket skulle kunna hjälpa till att förhindra "flaskhalsar" 2001, var relativt få, och det är ytterst få enskilda privatpersoner som medvetet har använt euron för att göra betalningar.

- De små och medelstora företagen tar fortfarande inte övergången till euron på tillräckligt stort allvar. På det hela taget går de små och medelstora företagens förberedelser för sakta, och det finns en påtaglig risk för att vissa av dem inte kommer att hinna genomföra de interna anpassningsåtgärder som krävs för att kunna fortsätta bedriva handel efter den 31 december 2001 då övergångsperioden löper ut. Det är möjligt att 2000-problemet har avlett deras uppmärksamhet.

- Företagen har emellertid i allt större utsträckning börjat informera sina anställda, kunder och leverantörer om de praktiska aspekterna av valutaövergången.

- Parallella pris- och värdeangivelser, både i den nationella valutan och i euro, förekommer inom många olika slags detaljhandels- och tjänsteverksamheter.

- De flesta har fått viss information om den gemensamma valutan, men riskerar att glömma den igen. Efter den enorma publiciteten kring eurons lansering den 1 januari låg allmänhetens intresse för, kunskap om och stöd för euron på en uppmuntrande nivå. Nyare undersökningar visar att kunskapsnivån på några få undantag när har sjunkit igen, och att folk börjar glömma det de en gång visste.

Vidare har intresset minskat. Till viss del kan detta otvivelaktigt förklaras av reaktionerna på höga bankavgifter för gränsöverskridande överföringar inom euroområdet såväl som andra faktorer. Vidare har intresset från allmänhetens sida varit mycket svalt för att förbereda sig för något som ligger mer än två år fram i tiden och känns mycket avlägset.

3. PrioritERINGAR OCH STRATEGI FÖR 2000 OCH 2001

Denna bedömning av fyra års informationskampanjer, det aktuella beredskapsläget, samt det faktum att valutaunionen framgångsrikt införts innebär att prioriteringarna och strategin för 2000 och 2001 nu bör läggas om.

3.1 principer för verksamheten

Mot bakgrund av sin omfattande erfarenhet av information om euron och diskussioner med de informationsansvariga i medlemsstaterna har kommissionen identifierat följande principer som centrala för att informationsstrategin skall lyckas.

Tydliga mål

Alla som bidrar till att sprida information om euron måste klart definiera vad de menar med att "vara redo för euron", samt ställa upp därmed sammanhängande målsättningar. Dessa målsättningar är specifika för varje målgrupp och utvecklas närmare i de avsnitt som behandlar Målgrupper (3.2) och Benchmarking (3.3).

Nära samordning och samarbete

Europeiska, nationella, regionala och lokala myndigheter får större genomslagskraft om de samordnar sin verksamhet i stället för att handla oberoende av varandra. EU-institutionerna måste ha ett nära samarbete, som också innefattar Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén. En ny utmaning blir integration av medlemsstaternas verksamhet med en kampanj som kommer att lanseras av Europeiska centralbanken (se avsnitt 4.4). Kommissionen har möjlighet att garantera samordning på EU-nivå och av initiativ i länder utanför Europeiska unionen, men särskilda arrangemang kommer att behövas inom varje enskild medlemsstat, även de länder som ännu inte deltar i valutaunionen.

Subsidiaritet

De mest allomfattande, och därför mest effektiva, informationsåtgärderna måste ledas av och i medlemsstaterna. Det är denna princip som ligger till grund för de avtal mellan medlemsstaterna, Europeiska kommissionen och Europaparlamentet som beskrivs i avsnitt 2.1.

Närhet

Information tas på störst allvar om den sprids i förebyggande syfte av källor de enskilda individerna har förtroende för. Detta är särskilt viktigt för små och medelstora företag och enskilda företagare, samt för personer som har svårt att få tillgång till information på annat sätt. Förutom att närheten gynnar de regionala och lokala myndigheterna maximalt, är själva kärnpunkten i närheten att den uppbådar många andra olika slags organisationer och strukturer som informerar människor, ofta genom direktkontakt, i lättillgänglig samt tekniskt och kulturellt anpassad form.

Uppföljning, övervakning och flexibilitet

Flexibilitet är en grundläggande faktor om kampanjernas mål och instrument skall kunna hållas under uppsikt och justeras i det fall omständigheterna så kräver. För detta behövs feedback. Därför behövs från och med nu och så länge det är nödvändigt regelbundna och ingående undersökningar, för att regelbundet kunna bedöma informationskampanjernas framgång eller brist på framgång. Detta är grundbulten i den strategi för benchmarking som beskrivs i avsnitt 3.3 nedan. Uppföljningen bör göras av myndigheter på både EU-nivå och nationell nivå, helst i samarbete, för att undvika dubbelarbete. Kommissionen kommer att sprida resultaten till de som främst berörs.

3.2 MÅLGRUPPER

3.2.1 Företag

Vikten av att förbereda valutaövergången

Alla företag i euroområdet är rättsligt skyldiga att handla i euro från och med den 1 januari 2002. Givetvis måste detaljhandeln ta emot sedlar och mynt i nationell valuta under den relativt korta tid de finns kvar i omlopp. Men ett företag som inte kan handla i euro från den 1 januari har inte rätt enligt lagen att göra affärer. Särskilt finns ingen möjlighet att ingå nya avtal eller kontrakt i den gamla nationella valutan efter den 31 december 2001.

Enligt en undersökning som gjordes under våren 1999 av Europeiska observationsorganet för små och medelstora företag och omfattade 7 000 av EU:s 18 miljoner små och medelstora företag, var det endast 43 % som redan hade funderat över hur euron skulle komma att påverka deras verksamhet, och än färre, 18 %, som hade gjort upp detaljerade planer. Många tänker vänta till nästa år, eller till och med till 2002, innan de gör upp en plan. Samma undersökning visar att en stor minoritet inte har särskilt god uppfattning om sina rättsliga skyldigheter, då 24 % inte planerar att fullborda sin anpassning till den gemensamma valutan förrän i mitten eller slutet av 2002.

Det är tydligt att alltför många företag ännu inte har koncentrerat sig på hur de skall hinna gå över till euron i tid. Det finns en påtaglig risk för att tusentals företag kommer att skjuta upp valutaövergången till sista ögonblicket, eller till 2002. Detta skulle i sin tur leda till "flaskhalsar" och varubrist, med påföljande stor förvirring bland konsumenterna, och risk för störningar i ekonomin i hela euroområdet.

Informationsinnehållet

Målet bör vara att övertyga alla företag, ända ner till minsta hantverkare eller handlare, att de behöver följande:

- Ett datum då de är redo att börja göra affärer och sköta sin interna bokföring i euro. Detta är en fråga som kan ha betydelse för ett företags konkurrenskraft.

- En plan för övergången (vad som skall göras och när det skall vara klart).

- De resurser (personal och andra resurser) som krävs för att genomföra planen.

- En budget.

Detta betyder att företagen måste förbereda sig för att sköta sin redovisning, prissätta varor och tjänster, bemöta kunder och konsumenter, göra och ta emot betalningar, fakturera, betala skatt och sociala avgifter samt avlöna sin personal i euro.

Vidare står ett mycket stort antal företag inför en strategisk utmaning. De måste också anpassa sig till det faktum att deras hemmamarknad nu blir mycket större än tidigare, präglad av ökad konkurrens och pristransparens - något som kan gagna företagen direkt. De bör börja med att analysera eurons konsekvenser för marknader, prispolitik, produktdesign och produktutveckling. Samtidigt måste företagsledningen söka nya möjligheter att rationalisera företagets struktur och driftskostnader, till exempel genom att centralisera finansförvaltningen, diversifiera i fråga om leverantörer och förenkla redovisningen.

Givetvis blir förändringarna mindre och övergången enklare och snabbare ju mindre företaget är - i många fall kommer det bara att bli fråga om att skriva ut fakturor, göra betalningar och sköta sin redovisning i euro. Men alla företag som har något som helst behov av en dator för sina transaktioner och sin förvaltning måste ha skaffat sig och testat rätt programvara långt före slutet av 2001.

Särskild vikt bör också läggas vid ett antal mindre undergrupper:

- små företag och mikroföretag, inklusive enskilda företagare,

- detaljhandlare, särskilt små detaljhandlare som behöver veta hur de skall hantera eurosedlar och -mynt samtidigt som de själva går över till euron,

- företag på turistorter, eftersom de kan komma att bli de första som ombeds ta emot betalning i euro,

- företag i länder som ännu inte deltar i valutaunionen, som kanske inte är tillräckligt medvetna om att de måste vara redo att handla i euro om de säljer eller köper varor och tjänster i euroområdet. Mer djupgående förberedelser behövs i länder som kan komma att gå med i valutaunionen redan 2002,

- företag i avlägset belägna eller isolerade områden som kan ha exponerats mindre för de informationskampanjer som hittills ägt rum.

Informationskanaler

Bortsett från den centrala kampanjen i varje land kommer det att bli nödvändigt att använda ett antal andra informationskanaler, till exempel

- väletablerade opinionsbildare för att nå företagen i ovannämnda målgrupper, bl.a. revisorer, handels-, industri- eller hantverkskammare, näringslivsorganisationer och branschsammanslutningar på nationell såväl som europeisk nivå. Slutligen är bankerna särskilt viktiga informationskanaler, på grund av sina tjänster till alla små och medelstora företag,

- stora företag som samarbetar med små och medelstora företag bör också informera dem och stimulera dem att gå över till euron. I sista hand är detta av intresse för båda parter.

Lokala och regionala myndigheter kan stimulera alla dessa kanaler.

Det finns ingen brist på material avsett att hjälpa de små och medelstora företagen med övergången. Kommissionen, medlemsstaterna, handelsorganisationer, revisorsorgan etc. har alla producerat material, som emellertid regelbundet måste ses över så att det dels verkligen stämmer med de flesta (särskilt de minsta) företagens behov, dels är lätt att förstå.

Prioriteringsordning

Kampanjen bör vara mycket intensiv under år 2000 så att alla företag vidtar nödvändiga åtgärder i god tid.

År 2001 kommer kampanjen att behöva fokuseras om efter resultatet av de nya undersökningarna (se avsnitt 3.1.5). Under 2001 kommer särskild vikt att läggas vid detaljhandeln, som måste klara införandet av sedlar och mynt och också kommer att spela en nyckelroll när det gäller att hjälpa konsumenterna att bli bekanta med euron.

3.2.2 Allmänheten

Vikten av att förbereda valutaövergången

Allmänheten har rättighet att som medborgare och konsumenter få information om förändringar som kommer att påverka dem alla personligen. Dessutom är en välinformerad befolkning en förutsättning för att alla andra aspekter av valutaövergången skall kunna förlöpa smidigt.

Informationsinnehåll och informationskanaler

Detaljerna i allmänhetens informationsbehov kommer att variera mellan medlemsstaterna, men ju tidigare folk börjar "tänka i euro", desto lättare blir övergången. "Att vara redo för euron i slutet av 2001" betyder för de flesta huvudsakligen att kunna känna igen sedlar och mynt och att få en känsla för priser och värden i euro.

Undersökningar visar att kunskaperna behöver stärkas på flera områden:

- Omräkningskursen till den egna valutan och det faktum att den är oåterkalleligen fast.

- Förståelse för priser och värden i euro.

- Tillräcklig säkerhet för att inte bli lurad vid omräkning av valuta.

- Praktisk betydelse för lön, pension och andra inkomster.

- Åtgärder för övergången till eurosedlar och -mynt år 2002.

- Hur de nya sedlarna och mynten ser ut och känns.

- Stabiliteten i eurons köpkraft.

Det kan också finnas ett behov av rent allmänna försäkringar, som till exempel följande:

Att påminna om varför Europeiska unionen bestämde sig för att införa euron och några av de positiva resultat av valutaunionen som redan syns, t.ex. ekonomisk tillväxt, prisstabilitet och låga räntor. Om folk i allmänhet har en positiv inställning till den gemensamma valutan som bygger på en välinformerad insikt i vad EMU betyder kommer de att vara mycket mer villiga att lära sig det nya penningspråket.

Att ge försäkringar om att de gamla sedlarna kommer att behålla sitt värde även efter slutet på perioden under vilken båda valutaenheterna är i omlopp, och att de nationella centralbankerna kommer att växla in dem i euro under många år framöver.

Att fortsätta driva och övervaka initiativ på området, som t.ex. logon Vi tar emot euro/Här kan du betala i euro, som antagits av de flesta medlemsstater.Varje detaljhandlare eller yrkesman som använder den åtar sig att respektera vissa principer för god praxis i fråga om omräkning till euro, prismärkning i euro, utbildning av personal och information till konsumenten. Liknande initiativ har antagits i alla andra medlemsstater i euroområdet. Om logon får bred spridning och tas upp av många i detaljhandelssektorn kan det komma att öka konsumenternas förtroende.

Att skapa eller förstärka lokala observationsorgan för euron där det fortfarande finns ett behov. Detta program, som antagits i de flesta deltagande medlemsstater, är ett sätt att försäkra konsumenterna om att myndigheterna övervakar den praktiska utvecklingen och tar hänsyn till deras problem. Lokala observationsorgan kan också vara en bra idé för att skapa förtroende mellan ekonomiska aktörer och föra tillbaka information om hur väl de som använder logon respekterar sina åtaganden i fråga om bästa praxis, om i vad mån euron används och om eventuella problem som påträffas.

Prioriteringsordning

Under år 2000 behövs ett jämnt flöde av information till allmänheten. Ju snarare människor lär sig euron desto bättre. Exempel på budskap kan vara eurons stabila köpkraft eller detaljinformation om valutaövergången 2002. Vidare behöver människor försäkras om att de i god tid kommer att informeras om alla andra frågor som nämns ovan, och samtliga aspekter av kampanjen för 2001 (budget, utbildning av fortbildare, material etc.) behöver förberedas.

Under 2001 bör omfattande insatser göras på alla ovannämnda kunskapsområden som behöver förstärkning.

3.2.3 Grupper som behöver särskild hjälp

Behovet

Stora grupper av befolkningen i samhället har svårigheter att tillägna sig det normala informationsflödet. Det betyder att de kommer att ha problem att lära sig "tala i euro" om informationsstrategin uteslutende bygger på publicerat material (i pappersform eller elektroniskt) samt radio och television som medier och informationskanaler.

Följande grupper löper störst risk att halka efter:

- Ekonomiskt och socialt marginella personer som har svårigheter att hålla en budget och klara av de dagliga utgifterna.

- Socialt isolerade personer, som lever långt bort från eller utanför familjen eller är geografiskt isolerade på avlägsna orter.

- Personer med fysiska funktionshinder (blinda och synskadade, döva och hörselskadade) eller mentala funktionshinder.

- Personer med läs- och skrivsvårigheter - en ny OECD-undersökning visar att över 30 % av befolkningen i industriländerna har läs- och skrivsvårigheter.

Visserligen är innehållet i informationen till stor del densamma för dessa grupper som för allmänheten (av vilken de är en beståndsdel), men kommissionsfinansierad forskning kring dessa grupper inom ramen för projektet "Euron utan problem" tyder på att det de behöver har mer drag av utbildning än av en vanlig informationskampanj. Företrädare för dessa grupper har hjälpt till att utforma utbildningsmaterial som sedan utvärderats och godkänts av experter. Kommissionen kommer att ställa materialet till förfogande för offentliga myndigheter, icke-offentliga organisationer och andra grupper i medlemsstaterna.

Prioriteringsordning

Under år 2000 bör de åtgärder som inleddes 1999 för särskilt utsatta grupper fortsätta och utökas, och storskaliga program för 2001 planeras och organiseras. Det informations- och undervisningsmaterial som nu har utvecklats måste förberedas. Där det är lämpligt bör nationella och lokala myndigheter redan nu börja utbilda fortbildare och identifiera och mobilisera enskilda personer och grupper som kan hjälpa de utsatta grupperna.

Kampanjen kommer att kulminera under 2001.

3.2.4 Skolungdom

Med några få undantag har det tagit lång tid innan euron dykt upp i medlemsstaternas läroplaner för skolan. Vid läsårets början i september 1999 fanns dock euron med i läroplanen i flera länder i euroområdet. Kommissionen har betonat vikten av detta sedan 1997, på grund av den betydelse barn, särskilt om de är yngre än tio, kan få som "lärare" för vuxna. De kan till exempel "adoptera" äldre eller handikappade i grannskapet för att lära dem om euron.

Kommissionen har inrättat en expertgrupp för "euro-utbildning" med företrädare för utbildningsministerierna i samtliga medlemsstater utom Danmark och företrädare för de nationella kontoren för Sokrates-programmet. Denna grupps uppgift, i vilken ingår också företrädare för flera länder som inte deltar i valutasamarbetet från början, är att främja nya initiativ och utbyta information och god praxis.

Förutom detta har euron valts som prioriterat tema för Comenius, den del av Sokrates-programmet som gäller skolutbildning, under 1999 och 2000. Som en följd av detta fick flera skolprojekt om euron och projekt för utveckling av fortbildningskurser för lärare och pedagogiskt material på samma tema stöd via Comenius under 1999. Detta år förväntas nya utbildningsprojekt om euron inkomma till kommissionen.

Prioriteringsordning

Inledningen av läsåret 2000 är sista chansen att lämna in förslag till nya initiativ.

3.2.5 Länder som inte deltar i valutaunionen från början

Länder som inte deltar i valutaunionen från början har särskilda behov. Grekland och Sverige har ingått särskilda avtal. Se avsnitt 2.1.

Grekiska regeringen hoppas på ett beslut som innebär att landet kan införa eurosedlar och -mynt på samma gång som de länder som redan är i euroområdet.

Många av de turister som besöker euroområdet kommer från Danmark, Sverige och Storbritannien. Medborgarna i dessa länder behöver hållas informerade om vad som händer med valutaunionen.

Alla länder behöver förbereda de företag som handlar med eller investerar i euroområdet så att de är beredda på de förändringar deras partnerföretag kommer att göra. Detta gäller även turistindustrin.

3.2.6 Länder utanför EU

Euron är redan en stor valuta på de finansiella marknaderna. Banker och andra finansiella institut världen över gör betalningar och bedriver handel i euro. Marknaderna för kapital i euro är breda och djupa. Det behövs följaktligen inte längre några omfattande ansträngningar för att informera världens finanscentra.

Informationskampanjerna måste emellertid intensifieras i de länder som har viktiga ekonomiska och handelsmässiga band till EU, och särskilt då de länder som ansöker om EU-medlemskap.

Andra målgrupper är myndigheter och offentliga förvaltningar i de flesta andra länder som har särskilt intresse av euron, antingen därför att de har stora handelsflöden med euroområdet, eller därför att deras valuta är kopplad till euron, därför att de har stora reserver i EU-valutor, därför att de har en omfattande utlandsskuld, eller därför att de själva befinner sig i en process med regional (valuta-)integrering. Euroinformationen bör fortsätta och intensifieras under de närmaste åren för denna grupp av länder.

3.3 Benchmarking

"Benchmarking" betyder mer än att ställa upp ett kvantifierbart mål - i de flesta fall kräver detta mål en samordnad kombination av initiativ för att uppnås. Benchmarkingens värde i informationssammanhang är dubbelt:

- den tvingar beslutsfattarna att identifiera och avgränsa de exakta resultat de önskar uppnå,

- den gör det möjligt att använda informationsinstrumenten och åtgärderna flexibelt och justera dem efter det faktiska resultatet.

Kommissionen föreslår att när så är möjligt och på någorlunda harmoniserad basis skall offentliga förvaltningar och privata aktörer fastställa indikatorer och benchmarks som kan hjälpa dem att mäta resultaten av informationsverksamheten. Följande förslag baserar sig på avsnitt 3.2.

3.3.1 Benchmarks för företag kan t.ex. inbegripa:

- vilken andel små och medelstora företag som har en plan för fullständig övergång till euron senast den 31 december 2001,

- vilken andel småföretag och mikroföretag som kan arbeta i euro,

- vilken andel företag som sköter sin redovisning i euro, t.ex. mätt i volymen momsdeklarationer i euro,

- i vilken grad detaljhandlare har dubbel prismärkning med europriset skrivet med störst stil,

- i vilken grad penninghanterare klarar införandet av eurosedlar och -mynt och återkallandet av den nationella valutan.

3.3.2 Benchmarks för allmänheten kan t.ex. inbegripa:

- i vad mån folk känner till priset i euro på de varor de köper oftast,

- vad folk vet om perioden då båda valutorna är i omlopp och perioden då nationella sedlar och mynt kan växlas in i euro,

- hur stor andel av befolkningen som ändrar över sina bankkonton till euro och medvetet handlar i euro,

- hur medvetna folk är om detaljhandelns logotyp och andra åtgärder avsedda att garantera konsumenten rättvis behandling, inklusive avrundningsreglerna,

- kunskapsnivåer om eurosedlarnas och -myntens värde och utseende,

- förståelse för valutaövergångens konsekvenser för inkomster, besparingar och långfristiga kontrakt, som t.ex. livförsäkringar och bostadslån,

- i vilken mån människor känner sig välinformerade.

3.3.3. Att uppnå benchmark-målen

Kommissionen anser att alla offentliga myndigheters informationsstrategier för år 2000 och 2001 bör ha som målsättning att uppnå vissa förutbestämda benchmarks av den typ som beskrivs ovan för enskilda och företag. Prioriteringar och åtgärder för denna tvåårsperiod bör planeras med syftet att gradvis komma allt närmare varje enskilt benchmark. Benchmarks kan behöva fininställas under tidens gång.

Med hjälp av egna uppgifter och uppgifter från medlemsstaterna och tillförlitliga privata källor skall kommissionen försöka följa utvecklingen mot eurokompetens, både för enskilda och företag. Kommissionen kommer att genomföra regelbundna kvalitativa och kvantitativa undersökningar under 2000 och 2001 för att ha tillgång till jämförbara uppgifter, och kommer att göra dessa uppgifter tillgängliga.

Den kommer regelbundet att granska företagens beredskap och attityd till euron.

En offentlig presentation av en tydlig informationsstrategi, följd av en allmän debatt om målsättningar, medel och syften kan i sig vara ett lyckat informationsinitiativ som kan rikta in diskussionerna på viktiga frågor, som t.ex. utsatta gruppers behov och de små och medelstora företagens förberedelser.

4. uppgifter OCH ANSVAR för informationsinsatserna

4.1 EuropAParlamentET

Som sägs i avsnitt 2.1 har parlamentet en viktig uppgift när det gäller att slå fast, utvärdera och genomföra informationsstrategin för euron. Parlamentsorganen kommer att fortsätta vara förbundna med informationsinsatsernas utveckling och delta i partnerskap med medlemsstaterna. Som en del av budgettilldelningsprocessen ser Europaparlamentet till att det finns tillräckliga medel för att upprätthålla partnerskapen. Parlamentsledamöterna uppmanas att engagera sig aktivt i de evenemang och initiativ som utvecklas i medlemsstaterna.

4.2 MeDLEMSSTATERNA

Människors inställning präglas i mycket av deras kontakter med den offentliga förvaltningen. Vad än kommissionen ansvarar för är det ändå medlemsstaterna som i kraft av subsidiaritetsprincipen bär huvudansvaret för euroinformationen. Deras informationsansvariga möts regelbundet, bl.a. för att utbyta information om bästa praxis (se avsnitt 4.3.ii).

Majoriteten har, eller kommer snart att ha, en strategisk plan för informationsåtgärderna under 2000, i vissa fall även 2001. Vissa länder kommer att utarbeta strategin för 2001 under årets lopp.

Även om de flesta länder redan har särskilda program för utsatta grupper, eller utvecklar dem under året, verkar det dock ändå finnas vissa luckor. Det är inte alla länder som genomför denna typ av åtgärder, och i vissa länder omfattar åtgärderna endast vissa delar av den utsatta befolkningen.

De flesta länder genomför sina egna undersökningar av folkopinionen och förberedelserna. Några få baserar sig uteslutande på Eurobarometer, även om alla hänvisar till den.

I de flesta länder verkar regeringar och nationella centralbanker redan ha etablerat kontakt för att hjälpa till med samordningen av informationen, eller kommer snart att göra så (se avsnitt 4.4.). Detta bör uppmuntras.

4.3 EuropeISKA KommissionEN

Kommissionens informationsansvar har följande två aspekter under 2000-2001:

i. Målinriktade åtgärder

Gentemot företag

Kommissionen kommer fortsatt att arbeta nära tillsammans med medlemsstaterna, representativa företagsorganisationer samt bank- och revisorsorganisationer för att få mesta möjliga stöd för att övertyga företagen om att förbereda sig för euron. Kommissionen avser också att slå fast bästa praxis i fråga om förberedelser inför valutaövergången och maximera utbyte och överföring av know-how och erfarenheter.

Man kommer att fortsätta distribuera informationsmaterial till små och medelstora företag via branschorganisationer och Euroinfocentrer, med särskild inriktning på detaljhandlare, turistföretag, företag i avlägset belägna områden och medlemsstater som inte deltar i valutaunionen från början. Materialet består av bl.a. förberedelsepaket med en cd-romskiva för att hjälpa de enskilda företagen att göra en plan för valutaövergången och en förberedelseguide för turistföretag.

Euroinfocentren kommer också att fortsätta organisera euro-clubs för företagare, Internetwebbsidor, databaser med svar på frågor, seminarier och rådgivning till företag som gör effektbedömningar för euron.

Under första halvåret 2000 kommer kommissionen att anordna en rundabordskonferens om eurons användning för att dra praktiska slutsatser från den gemensamma valutans första år och för att hjälpa till att göra företagen mer medvetna om problemet.

Gentemot allmänheten

Även om det är medlemsstaterna som bär det största ansvaret för att nå allmänheten kommer kommissionen att bidra till att informera om euron på ett antal olika sätt som beskrivs i detalj i ett arbetsdokument från kommissionens enheter som ges ut samtidigt med detta meddelande. De flesta av kommissionens produkter är fritt tillgängliga och får reproduceras.

Förutom den pågående stödverksamheten (se avsnitt 1.3), har kommissionen erfarenheterna från programmet "Euron utan problem" att gå efter när den skall utforma program för personer med särskilda behov och utbilda fortbildare. Mer information om detta ges i arbetsdokumentet från kommissionens enheter.

Kommissionen kommer att anordna en rundabordskonferens för att fästa uppmärksamheten (särskilt medias) på frågor som har samband med uppbådande av hjälp till särskilt utsatta grupper.

Medlemsstaterna får också hjälp via Sokrates-programmet, som genom ett antal projekt där euron behandlas kommer att bidra till att sprida information om valutaunionen i utbildningsanstalter. Ett "observationsorgan" har inrättats på webbplatsen Europa för distribution av läromedel och undervisningsmaterial.

Gentemot turister

På grund av det stora antalet resande inom EU och de därmed förbundna betalningarna är kommissionen medveten om att turister i Europa är potentiella tidiga användare av euron och kan fungera som förebilder för befolkningen i allmänhet. Kommissionen kommer eventuellt att skriva en handledning för turister om fördelarna med att använda euron och hur de gör för att betala i euro i de medlemsstater som deltar i valutaunionen.

Gentemot länder utanför EU

Kommissionens delegationer i tredje land kommer att fortsätta vara de viktigaste kanalerna för information om euron. Många av de verktyg som utvecklats för kampanjen inom unionen är också väl lämpade för långdistanskommunikation. Ett exempel är euro-webbplatsen, som innehåller en stor mängd information som delegationerna kan använda sig av.

ii. Övervakning och samordning.

Möten mellan nationella euroinformationsansvariga kommer att bli ännu viktigare för samordningen från och med nu och till och med slutet av nästa år. I år kommer mötesfrekvensen att öka från tre till fyra per år. Samtidigt kommer kommissionen att fortsätta samordningen av medlemsstaternas verksamhet i utbildningssektorn genom regelbundna möten i den arbetsgrupp som inrättats för detta syfte. Kommissionen kommer också att övervaka denna verksamhet.

Den benchmarking som beskrivs i avsnitt 3.3.3 kommer också att bidra till detta.

Partnerskapen mellan kommissionen, Europaparlamentet och medlemsstaterna kommer även fortsatt att vara till stor hjälp för att åstadkomma samstämmighet mellan initiativ på nationell och EU-nivå. Kommissionen kommer att försöka se till att samordningen mellan de nationella kampanjerna och Europeiska centralbankens kampanj fungerar på ett tillfredsställande sätt.

4.4 EuropeISKA CentralBankEN

ECB och "eurosystemet" (Europeiska centralbankssystemet) kommer att ha huvudansvaret för distribution av de nya eurosedlarna och mynten den 1 januari 2002. De behåller sitt stadgeenliga oberoende men samarbetar samtidigt nära tillsammans med finansministerier och andra myndigheter i medlemsstaterna för att se till att införandet av eurosedlarna och -mynten förlöper väl. De kommer likaså att arbeta nära tillsammans med EU:s delegationer i informationen utåt.

ECB inledde i november 1999 en omfattande informationskampanj om sedlar: Euro 2002-kampanjen. Kampanjen kommer att börja med ingående av partnerskap och evenemang under 2000, och kulminerar under de sista månaderna av 2001.

Kampanjens viktigaste mål är

- att hjälpa allmänheten att känna igen äkta eurosedlar och mynt, med särskild betoning på äkthetskännetecknen,

- att visa kassapersonal i affärer och banker hur man upptäcker eventuella förfalskningar,

- att gradvis förbereda allmänheten på eurosedlarna och -mynten så att de mottas positivt när de införs.

Kampanjens viktigaste målgrupper är de följande:

Grupp 1: Allmänheten. Detta inbegriper personer bosatta i euroområdet som inte är EU-medborgare, besökare i euroområdet, synskadade, andra utsatta grupper (t.ex. äldre, personer med läs- och skrivsvårigheter, låginkomsttagare), skolungdomar och studenter.

Grupp 2: Näringslivet. Detta inbegriper finansiella institut och växelkontor inom och utanför euroområdet, stora och små detaljhandlare, samt turist-, hotell- och transportindustrin.

Grupp 3: Offentliga myndigheter. Detta inkluderar ministerier, lokala myndigheter i EU:s medlemsstater, nationella centralbanker inom Europeiska centralbanksystemet (ECBS) och andra centralbanker över hela världen, ambassader, konsulat och informationskontor för euroområdets länder i hela världen samt polismakten.

Grupp 4: Opinionsspridare som t.ex. media, affärsbanker, stora detaljhandelskedjor, större rese- och turistföretag.

5. SLUTSATSER

Valutaunionens införande den 1 januari 1999 är en av Europeiska unionens mest framstående landvinningar sedan den grundades för snart femtio år sedan. Införandet av sedlar och mynt den 1 januari 2002 är politiskt sett en mycket betydelsefull händelse: det gör valutaunionen till verklighet, både för euroområdets befolkning och för resten av världen.

Detta kräver stort engagemang från alla som berörs. Processen har påbörjats, men mycket återstår att göra.

En smidig övergång till euron är avhängig av att hela befolkningen är välinformerad. Detta meddelande ger en översikt över de olika behoven av euroinformation, och detaljerade förklaringar av hur dessa behov skall kunna tillmötesgås på bästa sätt. Kampanjen måste fortsätta under de kommande två åren.

Under år 2000 bör kampanjen i huvudsak inriktas på företagen, så att de hinner vidta nödvändiga åtgärder i tid. Ett jämnt informationsflöde till allmänheten bör också bibehållas - de behöver få veta att en intensiv informationskampanj kommer att inledas i sinom tid, men de behöver också övertygas om fördelarna med den gemensamma valutan och hållas informerade om detaljerna i valutaövergången. De åtgärder som inleddes under 1999 för att informera de mest utsatta grupperna i samhället måste fortsätta.

Under 2001 bör kampanjerna riktade till allmänheten och till utsatta grupper intensifieras. De behöver upplysas om olika sakförhållanden, men framför allt behöver de få en känsla för priser och värden i euro och bekanta sig med sedlarnas och myntens utseende. Kampanjen för företagen måste fortsätta och anpassas vid behov för att ta hänsyn till de ändringar i situationen som eventuellt framgår av undersökningsresultaten.

Informationsbehoven för länder som inte deltar i EMU, vare sig de är EU-medlemmar eller tredje länder, kommer också att tillgodoses under de kommande två åren. Kampanjerna bör kategorisera informationsbehoven efter t.ex. de enskilda ländernas förhållande till euroområdet: det vill säga länder som är medlemmar i EU men inte deltar i valutaunionen från början, länder som är kandidater för EU-medlemskap eller tredje länder.

Kampanjen kommer att behöva fortsätta drivas under 2002, under den period då mynt och sedlar i båda valutaenheterna är i omlopp, och eventuellt ännu längre.

För genomförandet av allt detta kommer kommissionen att fortsätta vidta alla ansträngningar för att ställa tillräckliga personalresurser till förfogande, så att budgetmedlen används på lämpligt sätt i enlighet med riktlinjerna i detta meddelande.

BILAGA

FINANSIERINGSÖVERSIKT

ÅTGÄRDENS BETECKNING

Informationskampanj - Euron, en valuta för Europa: justering av informationsstrategin.

BERÖRD BUDGETPOST

B3-306 / B3-306A: Prince (program för att informera de europeiska medborgarna) - Informationsverksamhet för särskilda politikområden.

RÄTTSLIG GRUND

Självständigt beslut av kommissionen.

BESKRIVNING AV ÅTGÄRDEN

Allmänt mål

De övergripande målen för euroinformationsstrategin i den sista fasen i genomförandet av EMU är

- att varna för den felaktiga intrycket att eurons införande inte längre kräver utbildning, förberedelser eller information,

- att stimulera och hjälpa företag och ekonomiska och finansiella aktörer, offentliga som privata, att vidta de åtgärder som krävs för övergången till euron, och

- att förbereda alla medborgare och konsumenter på övergången till euron i det dagliga livet.

Period som omfattas av åtgärden

Detta meddelande omfattar perioden 2000-2002.

KLASSIFICERING AV UTGIFTER

Icke-obligatoriska utgifter

Differentierade anslag

Typ AV UTGIFTER SOM AVSES

Bidrag till samfinansiering i partnerskap med medlemsstaterna och det civila samhället samt avtal om tjänsteleveranser.

BUDGETKONSEKVENSER

Metod för att beräkna åtgärdens totala kostnad

Mot bakgrund av de första årens erfarenheter är de huvudsakliga utgiftsposterna de följande:

- Partnerskap med medlemsstaterna.

- Information i tredje land.

- Partnerskap med det civila samhället.

- Möten, debatter, konferenser.

- Informationshjälpmedel.

- Undersökningar, opinionsmätningar.

- Diverse.

Princeprogrammet [4](i miljoner euro) - euro-projektet (i miljoner euro)

[4] Observera att denna budgetpost även täcker prioriterade åtgärder avseende regeringskonferensen och utvidgningen.

>Plats för tabell>

Partnerskapen med medlemsstaterna är en av de prioriterade uppgifterna. Hittills har regeln varit att de samfinansierats till högst 50 % ur unionens budget. Stödet från kommissionen är till stor del beroende av folkmängden. Kommissionens del av de totala utgifterna för information har justerats i vissa medlemsstater på grund av de nationella myndigheternas utgiftsvolym.

Kommissionens andel av den totala finansieringen av informationsinsatserna har justerats i vissa medlemsstater på grund av de nationella myndigheternas finansieringsvolym.

Utgifterna för Prince-programmet (europrojektet) bör följa samma rytm som informationsstrategin för övergången till euron. Det betyder en minskning av utgifterna under 2000 jämfört med 1999. För 2002 bör utgifterna åtminstone täcka perioden då mynt och sedlar i båda valutaenheterna är i omlopp i euroområdet.

Anslagen till Prince-programmet (europrojektet) bör vara tillräckligt stora för att programmet skall kunna fortsätta att fylla den hävstångsfunktion som är nödvändig för att hänsyn skall tas till gemenskapsinstitutionernas roll, prioriteter och informationshjälpmedel.

Partnerskapet med det civila samhället fortsätter att vara väsentligt för transnationella projekt som drivs av icke-offentliga organisationer, branschorganisationer, europeiska föreningar och internationella medier.

Under 2000 och framåt bör EU:s institutioner anpassa det grundläggande informationsmaterialet efter behov. Samma sak gäller för opinionsundersökningarna, både kvantitativa och kvalitativa, som bör följas upp ännu noggrannare under 2001 och utvärderas under 2002.

Utöver partnerskapen med medlemsstaterna är den informationsverksamhet som kommissionen själv genomför i huvudsak av gränsöverskridande karaktär.

BESTÄMMELSER OM BEDRÄGERIBEKÄMPNING

Samtliga kontrakt kommer att tilldelas inom ramen för upphandlingsförfaranden enligt den gällande budgetförordningen.

Partnerskapen med medlemsstaterna omfattas av samförståndsavtal, i vilka ramen fastställs för avtalen om samfinansiering av informationsplanerna.

Bidragen till det civila samhället följer kommissionens gällande regler. Det kommer att tas hänsyn till den pågående översynen av dessa regler.

ANALYS AV KOSTNADSEFFEKTIVITET

Särskilda mål

Att bidra till en lyckad övergång till den gemensamma valutan genom att se till att rätt information finns tillgänglig på rätt tid och på rätt plats.

Att rikta in verksamheten på små och medelstora företag från den 1 januari 2000, och se till att informationen verkligen svarar mot deras behov på ett mycket decentraliserat sätt.

Att se till att förvaltningar och alla slags offentliga myndigheter som står i kontakt med allmänheten har hjälpmedel och information tillgängliga för att kunna ge information och förklaringar.

Information om den gemensamma europeiska valutan skall spridas och förstås i resten av världen.

Målgrupper

- De små och medelstora företagen, i synnerhet mikroföretag, enmansföretag, affärsidkare och butiksinnehavare.

- Allmänheten, och i synnerhet utsatta grupper, för vilka särskilt anpassad information har utvecklats av berörda organisationer med kommissionens hjälp (projektet "Euron utan problem").

- Regionala och lokala myndigheter, förtroendevalda representanter och offentliganställda tjänstemän.

- Tredje land, inklusive statliga och icke-statliga partner till unionen samt EU-medborgare bosatta utanför unionen.

Skäl för åtgärden

På ett så känsligt område som valutan är minskad osäkerhet om det praktiska genomförandet av valutaövergången, stöd från nyckelaktörer samt godtagande och stöd från den allmänna opinionens sida under hela införandeprocessen faktorer som i stor utsträckning avgör valutaövergångens framgång.

Uppföljning och utvärdering av åtgärden

Uppföljningen och utvärderingen av åtgärden sker på grundval av permanenta hjälpmedel och externa utvärderingar.

Årliga undersökningar om tillämpningen av kommissionens tre rekommendationer från 1998 och överenskommelsen om euro-logon kommer att fortsätta.

Eurobarometern, som regelbundet mäter opinionen, ger vägledande upplysningar om utvecklingen i den allmänna opinionen gentemot den gemensamma valutan. Den bör kompletteras med mer specifika, målgruppsinriktade opinionsundersökningar.

Mekanismer för fortlöpande uppföljning och utvärdering har inrättats i alla medlemsstater som slutit avtal. De grundar sig på att en uppföljningsenhet upprättas, på framtagande av månatliga rapporter och på att utvärderingar utförs på plats.

Inom ramen för partnerskapet med det civila samhället är varje bidrag föremål för en rapport från bidragsmottagaren om ekonomin och verksamheten, som därefter utvärderas.

administrativA UTGIFTER

Konsekvenser för antalet tjänster

Ingen nettoeffekt på fördelningen av resurser.

Total budgetkonsekvens av ytterligare personal

Inget ytterligare behov.

Ökning av andra administrativa utgifter till följd av åtgärden

Inget ytterligare behov.