24.5.2017

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 137/1

---

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2017/852

av den 17 maj 2017

om kvicksilver och om upphävande av förordning (EG) nr 1102/2008

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Kvicksilver är ett mycket giftigt ämne och utgör ett globalt och omfattande hot mot människors hälsa, inklusive i form av metylkvicksilver i fisk och skaldjur, ekosystem samt i vilda djur och växter. Kvicksilverföroreningarna är gränsöverskridande, mellan 40 % och 80 % av den totala depositionen av kvicksilver i unionen har sitt ursprung utanför unionen. Därför krävs åtgärder på lokal, regional, nationell och internationell nivå.

(2)

De flesta kvicksilverutsläpp och tillhörande exponeringsrisker härrör från antropogen verksamhet, bland annat primär kvicksilverbrytning och bearbetning, användning av kvicksilver i produkter och industriprocesser, icke-industriell och småskalig utvinning och bearbetning av guld samt kolförbränning och hantering av kvicksilveravfall.

(3)

I det sjunde miljöhandlingsprogrammet, som antogs genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU (3), fastställs det långsiktiga målet om en giftfri miljö, och för detta ändamål föreskrivs att åtgärder krävs för att till 2020 säkerställa en minimering av betydande negativa effekter av kemikalier på människors hälsa och miljön.

(4)

Kommissionens meddelande av den 28 januari 2005 till rådet och Europaparlamentet med titeln Gemenskapens kvicksilverstrategi, som sågs över den 7 december 2010 (nedan kallad strategin), syftar till att minimera och, när så är möjligt, slutligen helt undanröja de globala antropogena kvicksilverutsläppen till luft, vatten och mark.

(5)

Betydande framsteg har gjorts i unionen under de senaste tio åren när det gäller hanteringen av kvicksilver efter antagandet av strategin och av ett antal olika åtgärder avseende utsläpp och användning av kvicksilver, tillgång och efterfrågan på kvicksilver samt hantering av överskott och lager av kvicksilver.

(6)	I strategin rekommenderas att förhandlingar om och ingående av ett internationellt rättsligt bindande instrument om kvicksilver bör vara en prioritering, eftersom enbart unionsåtgärder inte kan garantera ett effektivt skydd för unionens befolkning mot kvicksilvrets negativa hälsoeffekter.

(7)

Unionen och 26 medlemsstater har undertecknat 2013 års Minamatakonvention om kvicksilver (nedan kallad konventionen). De två medlemsstater som inte har undertecknat konventionen, Estland och Portugal, har uttryckt sitt åtagande att ratificera den. Unionen och samtliga medlemsstater har därför åtagit sig att ingå, införliva och genomföra konventionen.

(8)	Ett snabbt godkännande av konventionen av unionen och medlemsstaternas ratificering av den kommer att uppmuntra viktiga globala användare och utsläppare av kvicksilver, som har undertecknat konventionen, att ratificera och genomföra den.

(9)	Denna förordning bör komplettera unionens regelverk och innehålla de bestämmelser som krävs för att säkerställa att unionens regelverk fullständigt överensstämmer med konventionen, så att unionen och dess medlemsstater kan godkänna respektive ratificera och genomföra konventionen.

(10)	Ytterligare åtgärder från unionens sida som går utöver kraven i konventionen skulle, likt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1102/2008 (4), bana väg för kvicksilverfria produkter och processer.

(11)	I enlighet med artikel 193 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) hindrar denna förordning inte någon medlemsstat från att behålla eller införa strängare skyddsåtgärder, förutsatt att dessa åtgärder är förenliga med fördragen och har anmälts till kommissionen.

(12)

Det exportförbud för kvicksilver som fastställs i förordning (EG) nr 1102/2008 bör kompletteras med restriktioner för import av kvicksilver beroende på kvicksilvrets källa, avsedda användning och ursprungsort. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 (5) bör fortsätta att vara tillämplig på import av kvicksilveravfall, särskilt vad gäller de behöriga myndigheternas befogenheter enligt den förordningen.

(13)	Bestämmelserna i denna förordning om import av kvicksilver och av kvicksilverblandningar syftar till att säkerställa att unionen och medlemsstaterna uppfyller konventionens krav i fråga om handel med kvicksilver.

(14)	Export, import och tillverkning av en rad produkter med kvicksilver tillsatt står för en stor del av användningen av kvicksilver och kvicksilverföreningar inom unionen och globalt, och bör förbjudas.

(15)	Denna förordning bör tillämpas utan att det påverkar de bestämmelser i unionens regelverk som fastställer strängare krav för produkter med kvicksilver tillsatt, inbegripet avseende högsta kvicksilverinnehåll.

(16)	Användningen av kvicksilver och kvicksilverföreningar i tillverkningsprocesser bör fasas ut, och i detta syfte bör incitament ges för forskning om ämnen som alternativ till kvicksilver med egenskaper som är ofarliga eller i vart fall mindre farliga för miljön och för människors hälsa.

(17)

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (6) är tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av de fem fenylkvicksilverföreningar som avses användas, särskilt som katalysatorer, för produktion av polyuretan förbjuden från och med den 10 oktober 2017. Användning av andra katalysatorer som innehåller kvicksilver i produktion av polyuretan bör också vara förbjuden från och med den 1 januari 2018.

(18)

Produktion av alkoholat som inbegriper användning av kvicksilver som en elektrod bör fasas ut och sådana tillverkningsprocesser bör ersättas med gångbara kvicksilverfria tillverkningsprocesser så snart som möjligt. I avsaknad av relevanta tillgängliga kvicksilverfria tillverkningsprocesser bör villkor fastställas för produktion av natrium- eller kaliummetylat eller -etylat som inbegriper användning av kvicksilver. Det bör vidtas åtgärder för att minska användningen av kvicksilver för att fasa ut dess användning i sådan produktion så snabbt som möjligt och under alla omständigheter före den 1 januari 2028.

(19)

Tillverkning och utsläppande på marknaden av nya produkter med kvicksilver tillsatt och användning av nya tillverkningsprocesser som inbegriper användning av kvicksilver eller kvicksilverföreningar skulle öka användningen av kvicksilver och kvicksilverföreningar samt kvicksilverutsläppen inom unionen. Sådan ny verksamhet bör därför förbjudas, såvida inte en bedömning visar att den nya produkten med kvicksilver tillsatt eller den nya tillverkningsprocessen skulle innebära betydande miljö- eller hälsofördelar och inte skulle utgöra någon betydande risk för vare sig miljön eller människors hälsa, och att det inte finns några tekniskt genomförbara kvicksilverfria alternativ tillgängliga som ger motsvarande fördelar.

(20)

Användningen av kvicksilver och kvicksilverföreningar inom icke-industriell och småskalig utvinning och bearbetning av guld står för en betydande del av användningen och utsläppen av kvicksilver globalt, med negativa effekter både för lokalsamhällen och på global nivå. Sådan användning av kvicksilver och kvicksilverföreningar bör därför förbjudas enligt denna förordning och regleras på internationell nivå. Utan att det påverkar förbudet mot sådan användning och utöver medlemsstaternas genomförande av effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner vid överträdelser av denna förordning, är det även lämpligt att sörja för att det finns en nationell handlingsplan i händelse av fler än isolerade fall av bristande efterlevnad för att hantera problemet med icke-industriell och småskalig utvinning och bearbetning av guld där kvicksilveramalgamering används för att utvinna guld ur malm.

(21)

Användning av kvicksilver i tandamalgam är det främsta användningsområdet för kvicksilver i unionen, och det utgör en betydande källa till förorening. Användningen av tandamalgam bör därför fasas ut i enlighet med konventionen och nationella handlingsplaner som baseras i synnerhet på de åtgärder som förtecknas i del II i bilaga A till konventionen. Kommissionen bör bedöma och rapportera om möjligheten att fasa ut användningen av tandamalgam på längre sikt, helst till 2030, med beaktande av de nationella handlingsplaner som krävs enligt denna förordning, samtidigt som medlemsstaternas behörighet att organisera och ge hälso- och sjukvård respekteras fullt ut. Dessutom bör särskilda förebyggande hälsoskyddsåtgärder vidtas för sårbara befolkningsgrupper, såsom barn och gravida eller ammande kvinnor.

(22)

Endast användning av tandamalgam i fördoserad inkapslad form bör vara tillåten, och användning av amalgamavskiljare i tandvårdsinrättningar där tandamalgam används eller där fyllningar av tandamalgam eller tänder som innehåller sådana fyllningar avlägsnas bör göras obligatorisk för att skydda tandläkare och patienter från kvicksilverexponering, och för att säkerställa att det avfall som uppstår samlas in och bortskaffas i enlighet med hållbar avfallshantering och att det under inga omständigheter släpps ut i miljön. I detta avseende bör tandläkares användning av kvicksilver i bulk förbjudas. Amalgamkapslar som beskrivs i de europeiska standarderna EN ISO 13897:2004 och EN ISO 24234:2015 anses vara lämpliga att användas av tandläkare. Vidare bör en minimiavskiljningseffektivitet för amalgamavskiljare införas. Efterlevnaden avseende amalgamavskiljare bör grundas på relevanta standarder, t.ex. den europeiska standarden EN ISO 11143:2008. Med tanke på storleken på de ekonomiska aktörer inom tandvårdssektorn som berörs av införandet av dessa krav bör tillräcklig tid ges för anpassning till de nya kraven.

(23)

Utbildning av tandläkarstuderande och tandläkare i användning av kvicksilverfria alternativ, särskilt för sårbara befolkningsgrupper grupper såsom barn och gravida eller ammande kvinnor, samt bedrivande av forskning och innovation i fråga om munhälsa, för att förbättra kunskaperna om befintliga material och tekniker för lagning av tänderna och för att utveckla nya material, kan bidra till att minska användningen av kvicksilver.

(24)

I slutet av 2017 kommer mer än 6 000 ton flytande kvicksilveravfall att genereras i unionen, huvudsakligen till följd av den obligatoriska avvecklingen av kvicksilverceller inom klor-alkaliindustrin i enlighet med kommissionens genomförandebeslut 2013/732/EU (7). Med tanke på den begränsade kapacitet som finns tillgänglig för omvandling av flytande kvicksilveravfall, bör tillfällig lagring av flytande kvicksilveravfall fortfarande vara tillåten enligt denna förordning, under en tidsperiod som är tillräckligt lång för att säkerställa att allt sådant avfall som produceras omvandlas och, i tillämpliga fall, solidifieras. Sådan lagring bör ske i enlighet med de krav som fastställts i rådets direktiv 1999/31/EG (8).

(25)

Eftersom kvicksilver i flytande form är ett mycket farligt ämne, bör slutlagring av kvicksilveravfall utan förbehandling förbjudas på grund av de risker som ett sådant bortskaffande innebär. Kvicksilveravfallet bör därför genomgå en lämplig omvandling, och i tillämpliga fall, solidifiering före slutlagringen. I detta syfte och för att minska de risker som sammanhänger härmed bör medlemsstaterna beakta de tekniska riktlinjerna för kvicksilver i Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall.

(26)

För att säkerställa ett korrekt genomförande av denna förordnings bestämmelser om avfall, bör åtgärder vidtas för att säkerställa ett ändamålsenligt system för spårbarhet längs hela kedjan för hantering av kvicksilveravfall, varigenom producenter av kvicksilveravfall och aktörer som driver anläggningar för avfallshantering som lagrar och behandlar sådant avfall är skyldiga att upprätta ett informationsregister, som en del av det register som krävs enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (9).

(27)

Enligt konventionen är parterna skyldiga att sträva efter att utveckla lämpliga strategier för att identifiera och bedöma områden som förorenats med kvicksilver eller kvicksilverföreningar. Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU (10) är aktörer som driver industrianläggningar skyldiga att ta itu med markföroreningar. Dessutom ålägger Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (11) medlemsstaterna att ta itu med markföroreningar som har negativa konsekvenser för en vattenförekomsts status. Därför bör ett informationsutbyte mellan kommissionen och medlemsstaterna ske så att de kan dela med sig av erfarenheter från de initiativ och åtgärder som vidtagits på nationell nivå.

(28)	För att avspegla den aktuella vetenskapliga förståelsen av de risker som metylkvicksilver medför, bör kommissionen vid genomförandet av översynen av denna förordning utvärdera de aktuella hälsobaserade intagen, och fastställa nya hälsoriktmärken avseende kvicksilver.

(29)

I syfte att anpassa unionens lagstiftning till beslut som fattats av konventionens partskonferens och som stöds av unionen genom ett rådsbeslut som antagits i enlighet med artikel 218.9 i EUF-fördraget, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilagorna till denna förordning och med avseende på en förlängning av den tillåtna perioden för tillfällig lagring av kvicksilveravfall. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (12). I synnerhet för att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(30)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, när det gäller att anta formulär för import och export, att fastställa tekniska krav för miljömässigt hållbar mellanlagring av kvicksilver, kvicksilverföreningar och kvicksilverblandningar, att förbjuda eller tillåta nya produkter med kvicksilver tillsatt och nya tillverkningsprocesser som inbegriper användning av kvicksilver eller kvicksilverföreningar samt att närmare ange rapporteringsskyldigheter, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (13).

(31)	Medlemsstaterna bör fastställa regler om sanktioner för överträdelse av denna förordning och säkerställa att de genomförs. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(32)	Med tanke på karaktären på och omfattningen av de ändringar som måste göras av förordning (EG) nr 1102/2008, och för att skapa ökad rättssäkerhet, klarhet, insyn och förenkling av lagstiftningen, bör den förordningen upphävas.

(33)	För att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och de ekonomiska aktörer som berörs av denna förordning ska ha tillräckligt med tid för att anpassa sig till den nya ordning som fastställs genom denna förordning bör den tillämpas från och med den 1 januari 2018.

(34)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön mot antropogena utsläpp av kvicksilver och kvicksilverföreningar, bland annat genom förbud mot export och import av kvicksilver och produkter med kvicksilver tillsatt, begränsningar för användning av kvicksilver i tillverkningsprocesser, produkter, icke-industriell och småskalig utvinning och bearbetning av guld och i tandamalgam samt skyldigheter avseende kvicksilveravfall, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare, på grund av kvicksilverföroreningarnas gränsöverskridande karaktär och arten av de åtgärder som ska vidtas, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och mål

I denna förordning fastställs bestämmelser och villkor för användning och lagring av samt handel med kvicksilver, kvicksilverföreningar och kvicksilverblandningar, och tillverkning och användning av samt handel med produkter med kvicksilver tillsatt, samt för hantering av kvicksilveravfall, i syfte att säkerställa en hög nivå av skydd för människors hälsa och miljön mot antropogena utsläpp av kvicksilver och kvicksilverföreningar.

Medlemsstaterna får när så är lämpligt tillämpa strängare krav än de som fastställs i denna förordning, i enlighet med EUF-fördraget.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.    kvicksilver : metalliskt kvicksilver (Hg, CAS-nummer 7439-97-6).

2.    kvicksilverförening : ämne bestående av kvicksilveratomer och en eller flera atomer av andra grundämnen som kan delas upp i olika beståndsdelar endast genom kemiska reaktioner.

3.    blandning : blandning eller lösning som består av två eller flera ämnen.

4.    produkt med kvicksilver tillsatt : en produkt eller produktkomponent som innehåller kvicksilver och/eller kvicksilverföreningar som tillsatts med avsikt.

5.    kvicksilveravfall : metalliskt kvicksilver som betecknas som avfall i enlighet med artikel 3.1 i direktiv 2008/98/EG.

6.    export : något av följande:

a)	Slutlig eller tillfällig export av kvicksilver, kvicksilverföreningar, kvicksilverblandningar och produkter med kvicksilver tillsatt som uppfyller villkoren i artikel 28.2 i EUF-fördraget.

b)

Återexport av kvicksilver, kvicksilverföreningar, kvicksilverblandningar och produkter med kvicksilver tillsatt som inte uppfyller villkoren i artikel 28.2 i EUF-fördraget och som genomgår ett annat tullförfarande än unionens externa transiteringsförfarande för befordran av varor genom unionens tullområde.

7.    import : fysiskt införande i unionens tullområde av kvicksilver, kvicksilverföreningar, kvicksilverblandningar och produkter med kvicksilver tillsatt som genomgår ett annat tullförfarande än unionens externa transiteringsförfarande för befordran av varor genom unionens tullområde.

8.    bortskaffande : bortskaffande enligt definitionen i artikel 3.19 i direktiv 2008/98/EG.

9.    primär kvicksilverbrytning : gruvbrytning som har till främsta syfte att hitta kvicksilver.

10.    omvandling : kemisk omvandling av kvicksilvrets fysiska tillstånd från flytande form till kvicksilversulfid eller en jämförbar kemisk förening som är lika eller mer stabil och lika eller mindre löslig i vatten och som inte utgör någon större miljö- eller hälsofara än kvicksilversulfid.

11.    utsläppande på marknaden : leverans eller tillhandahållande till tredje part, mot betalning eller kostnadsfritt. Import ska betraktas som utsläppande på marknaden.

KAPITEL II

RESTRIKTIONER FÖR TILLVERKNING AV OCH HANDEL MED KVICKSILVER, KVICKSILVERFÖRENINGAR, KVICKSILVERBLANDNINGAR OCH PRODUKTER MED KVICKSILVER TILLSATT

Artikel 3

Exportrestriktioner

1.   Export av kvicksilver ska vara förbjuden.

2.   Export av de kvicksilverföreningar samt av de kvicksilverblandningar som förtecknas i bilaga I ska vara förbjuden från och med de datum som anges där.

3.   Genom undantag från punkt 2 ska export av de kvicksilverföreningar som förtecknas i bilaga I vara tillåten för laboratorieforskning eller laboratorieanalys.

4.   Export, i syfte att återvinna kvicksilver, av kvicksilverföreningar och av kvicksilverblandningar som inte omfattas av det förbud som anges i punkt 2 ska vara förbjuden.

Artikel 4

Importrestriktioner

1.   Import av kvicksilver och import av de kvicksilverblandningar som förtecknas i bilaga I, inbegripet kvicksilveravfall från någon av de stora källor som avses i artikel 11 a-d, för andra syften än bortskaffande som avfall ska vara förbjuden. Sådan import för bortskaffande som avfall ska vara tillåten endast om exportlandet inte har tillgång till befintlig kapacitet för omvandling inom sitt eget territorium.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 11 och genom undantag från första stycket i denna punkt ska import av kvicksilver och import av de kvicksilverblandningar som förtecknas i bilaga I för användning som är tillåten i en medlemsstat vara tillåten om den importerande medlemsstaten har lämnat sitt skriftliga samtycke till sådan import under någon av följande omständigheter:

a)	Exportlandet är part i konventionen, och det kvicksilver som exporteras härrör inte från primär kvicksilverbrytning, som är förbjuden enligt artikel 3.3 och 3.4 i konventionen, eller

b)	exportlandet är inte part i konventionen, men har kunnat styrka att kvicksilvret inte härrör från primär kvicksilverbrytning.

Utan att det påverkar tillämpningen av nationella åtgärder som antagits i enlighet med EUF-fördraget ska en användning som är tillåten enligt unionslagstiftningen betraktas som en användning som är tillåten i en medlemsstat vid tillämpningen av denna punkt.

2.   Import av kvicksilverblandningar som inte omfattas av punkt 1 och av kvicksilverföreningar för återvinning av kvicksilvret ska vara förbjuden.

3.   Import av kvicksilver för användning i icke-industriell och småskalig utvinning och bearbetning av guld ska vara förbjuden.

4.   I fall där import av kvicksilveravfall är tillåten i enlighet med denna artikel ska förordning (EG) nr 1013/2006 fortsätta att vara tillämplig utöver kraven i den här förordningen.

Artikel 5

Export, import och tillverkning av produkter med kvicksilver tillsatt

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av striktare krav i annan tillämplig unionslagstiftning ska export, import och tillverkning i unionen av produkter med kvicksilver tillsatt som anges i bilaga II vara förbjuden från och med de datum som anges där.

2.   Förbudet i punkt 1 ska inte tillämpas på följande produkter med kvicksilver tillsatt:

a)	Produkter av väsentlig betydelse för civilskydd och militära ändamål.

b)	Produkter som är avsedda för forskning, kalibrering av instrument eller användning som referensstandard.

Artikel 6

Formulär för import och export

Kommissionen ska, genom genomförandeakter, anta beslut i syfte att närmare ange formulär som ska användas vid genomförandet av artiklarna 3 och 4. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 22.2.

KAPITEL III

RESTRIKTIONER FÖR ANVÄNDNING OCH LAGRING AV KVICKSILVER, KVICKSILVERFÖRENINGAR OCH KVICKSILVERBLANDNINGAR

Artikel 7

Industriell verksamhet

1.   Användning av kvicksilver och kvicksilverföreningar i de tillverkningsprocesser som anges i del I i bilaga III ska vara förbjuden från och med de datum som fastställs där.

2.   Användning av kvicksilver och kvicksilverföreningar i de tillverkningsprocesser som anges i del II i bilaga III ska bara vara tillåten i enlighet med de villkor som anges där.

3.   Mellanlagring av kvicksilver och av de kvicksilverföreningar och kvicksilverblandningar som förtecknas i bilaga I till denna förordning ska ske på ett miljömässigt hållbart sätt, i enlighet med de gränsvärden och krav som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU (14) och direktiv 2010/75/EU.

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av det krav som anges i första stycket i denna punkt, får kommissionen anta genomförandeakter för att fastställa tekniska krav för miljömässigt hållbar mellanlagring av kvicksilver, kvicksilverföreningar och kvicksilverblandningar i linje med beslut som antagits av konventionens partskonferens i enlighet med artiklarna 10.3 och 27 i konventionen, under förutsättning att unionen har stött beslutet i fråga genom ett rådsbeslut som antagits i enlighet med artikel 218.9 i EUF-fördraget. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 22.2 i denna förordning.

Artikel 8

Nya produkter med kvicksilver tillsatt och nya tillverkningsprocesser

1.   Ekonomiska aktörer får inte tillverka eller släppa ut på marknaden produkter med kvicksilver tillsatt som inte tillverkades före den 1 januari 2018 (nedan kallade nya produkter med kvicksilver tillsatt) såvida de inte tillåts göra det genom ett beslut som antagits i enlighet med punkt 6 i denna artikel eller tillåts göra det enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU (15).

Första stycket ska inte tillämpas på

a)	utrustning som är nödvändig för skyddet av medlemsstaternas väsentliga säkerhetsintressen, inklusive vapen, ammunition och krigsmateriel avsedda för specifikt militära ändamål,

b)	utrustning avsedd att sändas ut i rymden,

c)	tekniska förbättringar eller ny utformning av produkter med kvicksilver tillsatt som tillverkades före den 1 januari 2018, förutsatt att sådana förbättringar eller sådan ny utformning leder till att mindre kvicksilver används i dessa produkter.

2.   Ekonomiska aktörer får inte använda tillverkningsprocesser som inbegriper användning av kvicksilver eller kvicksilverföreningar som inte var processer som användes före den 1 januari 2018 (nedan kallade nya tillverkningsprocesser), såvida de inte tillåts göra det genom ett beslut som antagits i enlighet med punkt 6.

Första stycket i den här punkten ska inte tillämpas på processer där andra produkter med kvicksilver tillsatt än de som omfattas av det förbud som anges i punkt 1 tillverkas eller används.

3.   Om en ekonomisk aktör avser att ansöka om ett beslut i enlighet med punkt 6 för att tillverka eller släppa ut en ny produkt med kvicksilver tillsatt på marknaden, eller att använda en ny tillverkningsprocess som skulle innebära betydande miljö- eller hälsofördelar och inte utgöra någon betydande risk för vare sig miljön eller människors hälsa och där det inte finns några tekniskt genomförbara kvicksilverfria alternativ tillgängliga som ger motsvarande fördelar, ska den ekonomiska aktören anmäla detta till de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten. Denna anmälan ska innehålla följande uppgifter:

a)	En teknisk beskrivning av produkten eller processen i fråga.

b)	En bedömning av miljö- och hälsofördelarna och miljö- och hälsoriskerna.

c)	Bevis för att det inte finns några tekniskt genomförbara kvicksilverfria alternativ tillgängliga som ger betydande miljö- eller hälsofördelar.

d)	En detaljerad redogörelse för hur processen ska tillämpas eller hur produkten ska tillverkas, användas, och bortskaffas som avfall efter användning, i syfte att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön.

4.   Den berörda medlemsstaten ska till kommissionen översända den anmälan som mottagits från den ekonomiska aktören om den utifrån sin egen bedömning av de uppgifter som finns däri anser att de kriterier som avses i punkt 6 första stycket är uppfyllda.

Den berörda medlemsstaten ska underrätta kommissionen om fall där den anser att de kriterier som avses i punkt 6 första stycket inte var uppfyllda.

5.   När medlemsstaten översänder en anmälan i enlighet med första stycket i punkt 4 i den här artikeln, ska kommissionen omedelbart göra anmälan tillgänglig för den kommitté som avses i artikel 22.1.

6.   Kommissionen ska granska den mottagna anmälan och bedöma huruvida det har påvisats att den nya produkten med kvicksilver tillsatt respektive den nya tillverkningsprocessen skulle innebära betydande miljö- eller hälsofördelar, och inte skulle utgöra någon betydande risk vare sig för miljön eller för människors hälsa och att det inte finns några tekniskt genomförbara kvicksilverfria alternativ tillgängliga som ger motsvarande fördelar.

Kommissionen ska underrätta medlemsstaterna om resultatet av bedömningen.

Kommissionen ska, genom genomförandeakter, anta beslut för att ange om den nya produkten med kvicksilver tillsatt respektive den nya tillverkningsprocessen är tillåten. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 22.2.

7.   Senast den 30 juni 2018 ska kommissionen på internet offentliggöra en förteckning över tillverkningsprocesser som inbegriper användning av kvicksilver eller kvicksilverföreningar som var processer som användes före den 1 januari 2018 och produkter med kvicksilver tillsatt som tillverkades före den 1 januari 2018 samt de saluföringsbegränsningar som är tillämpliga.

Artikel 9

Icke-industriell och småskalig utvinning och bearbetning av guld

1.   Icke-industriell och småskalig utvinning och bearbetning av guld där kvicksilveramalgamering används för att utvinna guld ur malm ska vara förbjuden.

2.   Utan att det påverkar punkt 1 i den här artikeln och artikel 16, i fall där det finns bevis för att det förekommer fler än isolerade fall av bristande efterlevnad av det förbud som anges i punkt 1 i den här artikeln, ska den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten utarbeta och genomföra en nationell handlingsplan i enlighet med bilaga IV.

Artikel 10

Tandamalgam

1.   Från och med den 1 januari 2019 får tandamalgam endast användas i fördoserad, inkapslad form. Tandläkares användning av kvicksilver i bulk ska vara förbjuden.

2.   Från och med den 1 juli 2018 får tandamalgam inte användas vid tandvårdsbehandlingar av mjölktänder, barn under 15 år och gravida eller ammande kvinnor, såvida inte tandläkaren bedömer att det är absolut nödvändigt på grund av patientens särskilda medicinska behov.

3.   Senast den 1 juli 2019 ska medlemsstaterna upprätta en nationell handlingsplan med de åtgärder som de avser att genomföra för att fasa ut användningen av tandamalgam.

Medlemsstaterna ska på internet offentliggöra sina nationella handlingsplaner och översända dem till kommissionen inom en månad efter det att de antagits.

4.   Från och med den 1 januari 2019 ska aktörer som driver tandvårdsinrättningar där tandamalgam används eller fyllningar av tandamalgam eller tänder som innehåller sådana fyllningar avlägsnas säkerställa att deras inrättningar är utrustade med amalgamavskiljare för att hålla kvar och samla upp amalgampartiklar, inklusive de partiklar som förekommer i spillvattnet.

Sådana aktörer ska säkerställa att

a)	amalgamavskiljare som tagits i bruk efter den 1 januari 2018 tillhandahåller en avskiljningsgrad som uppgår till minst 95 % av amalgampartiklarna,

b)	alla amalgamavskiljare som är i bruk från och med den 1 januari 2021 tillhandahåller den avskiljningsgrad som anges i led a.

Amalgamavskiljare ska underhållas i enlighet med tillverkarens anvisningar för att säkerställa högsta möjliga avskiljningsgrad.

5.   Kapslar och amalgamavskiljare som uppfyller harmoniserade europeiska standarder, eller andra nationella eller internationella standarder som tillhandahåller en likvärdig kvalitetsnivå och avskiljningsgrad, ska antas uppfylla de krav som anges i punkterna 1 och 4.

6.   Tandläkare ska säkerställa att deras amalgamavfall, inbegripet rester, partiklar och fyllningar av amalgam samt tänder, eller delar av dem, som är förorenade med tandamalgam, hanteras och samlas in av en godkänd anläggning eller ett godkänt företag för avfallshantering.

Tandläkare får under inga omständigheter – vare sig direkt eller indirekt – släppa ut sådant amalgamavfall i miljön.

KAPITEL IV

BORTSKAFFANDE AV AVFALL OCH KVICKSILVERAVFALL

Artikel 11

Avfall

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 2.5 i denna förordning ska kvicksilver och kvicksilverföreningar, i ren form eller i blandningar, från någon av följande stora källor betraktas som avfall i den mening som avses i direktiv 2008/98/EG och bortskaffas utan fara för människors hälsa och utan att skada miljön i enlighet med det direktivet:

a)	Kloralkaliindustrin.

b)	Rening av naturgas.

c)	Brytning och smältning av andra metaller än järn.

d)	Utvinning från cinnober i unionen.

Sådant bortskaffande får inte leda till någon form av regenerering av kvicksilvret.

Artikel 12

Rapportering om stora källor

1.   Ekonomiska aktörer som är verksamma inom de industrisektorer som avses i artikel 11 a, b och c ska, senast den 31 maj varje år, till de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna överlämna följande:

a)	Uppgifter om den totala mängd kvicksilveravfall som lagras i var och en av deras anläggningar.

b)

Uppgifter om den totala mängd kvicksilveravfall som skickats till enskilda anläggningar som utför den tillfälliga lagringen, omvandlingen och, i tillämpliga fall, solidifieringen av kvicksilveravfall, eller slutlagringen av det kvicksilverhaltiga avfall som genomgått omvandling och, i tillämpliga fall, solidifiering.

c)	Plats och kontaktuppgifter för var och en av de anläggningar som avses i led b.

d)	Ett exemplar av intyget från den aktör som driver den anläggning som utför den tillfälliga lagringen av det kvicksilverhaltiga avfallet, i enlighet med artikel 14.1.

e)	Ett exemplar av intyget från den aktör som driver den anläggning som utför omvandlingen och, i tillämpliga fall, solidifieringen av det kvicksilverhaltiga avfallet, i enlighet med artikel 14.2.

f)	Ett exemplar av intyget från den aktör som driver den anläggning som utför slutlagringen av det kvicksilverhaltiga avfall som genomgått omvandling och, i tillämpliga fall, solidifiering, i enlighet med artikel 14.3.

2.   De uppgifter som avses i punkt 1 a och b ska formuleras i enlighet med de koder som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2150/2002 (16).

3.   Den skyldighet som fastställs i punkterna 1 och 2 ska upphöra att gälla för en ekonomisk aktör som driver kloralkalianläggningar ett år efter den dag då alla kvicksilverceller som drivs av den ekonomiska aktören har avvecklats i enlighet med genomförandebeslut 2013/732/EU och allt kvicksilver har överförts till anläggningar för avfallshantering.

Artikel 13

Lagring av kvicksilveravfall

1.   Genom undantag från artikel 5.3 a i direktiv 1999/31/EG får kvicksilveravfall lagras tillfälligt i flytande form förutsatt att de särskilda krav för tillfällig lagring av kvicksilveravfall som fastställs i bilagorna I, II och III till det direktivet är uppfyllda och att sådan lagring sker i anläggningar ovan jord som är avsedda och utrustade för tillfällig lagring av kvicksilveravfall.

Undantaget i första stycket ska upphöra att gälla den 1 januari 2023.

2.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21 för att ändra denna förordning genom att förlänga den tillåtna period för tillfällig lagring av kvicksilveravfall som avses i punkt 1 i den här artikeln med upp till tre år.

3.   Innan det bortskaffas slutligt ska kvicksilveravfall genomgå omvandling och, när det är avsett att bortskaffas i anläggningar ovan jord, omvandling och solidifiering.

Kvicksilveravfall som har genomgått omvandling och, i tillämpliga fall, solidifiering, får endast bortskaffas slutligt i följande anläggningar för slutlagring som har tillstånd för bortskaffande av farligt avfall:

a)	saltgruvor som anpassats för slutlagring av kvicksilveravfall som har genomgått omvandling, eller djupa urbergsformationer som ger en säkerhet och inneslutning på minst samma nivå som sådana saltgruvor, eller

b)	anläggningar ovan jord som är avsedda och utrustade för slutlagring av kvicksilveravfall som genomgått omvandling och solidifiering och som ger en säkerhet och inneslutning på minst samma nivå som de anläggningar som avses i led a.

Aktörer som driver anläggningar för slutlagring ska säkerställa att kvicksilveravfall som har genomgått omvandling och, i tillämpliga fall, solidifiering lagras separat från annat avfall och i bortskaffandepartier i en lagringskammare som förseglats. Dessa aktörer ska vidare säkerställa att de krav som anges i direktiv 1999/31/EG, inbegripet de särskilda krav beträffande tillfällig lagring av kvicksilveravfall som anges i avsnitt 8 tredje och femte strecksatserna i bilaga I och i II till det direktivet är uppfyllda med avseende på anläggningarna för slutlagring.

Artikel 14

Spårbarhet

1.   Aktörer som driver anläggningar som utför tillfällig lagring av kvicksilveravfall ska upprätta ett register som innehåller följande uppgifter:

a)	För varje mottagen leverans av kvicksilveravfall: i) avfallets mängd och ursprung, ii) namn och kontaktuppgifter för leverantören av och ägaren till det avfallet.

b)

För varje last av kvicksilveravfall som lämnar anläggningen: i) avfallets mängd och kvicksilverinnehåll, ii) avfallets destination samt hur det är avsett att bortskaffas, iii) en kopia av det i punkt 2 avsedda intyget från den aktör som driver den anläggning som utför omvandlingen och, i tillämpliga fall, solidifieringen av det avfallet, iv) en kopia av det i punkt 3 avsedda intyget från den aktör som driver den anläggning som utför slutlagringen av det kvicksilverhaltiga avfall som genomgått omvandling och, i tillämpliga fall, solidifiering.

c)	Mängden kvicksilveravfall som lagras i anläggningen i slutet av varje månad.

Aktörer som driver anläggningar som utför tillfällig lagring av kvicksilveravfall ska, så snart som det kvicksilverhaltiga avfallet tas ut ur den tillfälliga lagringen, utfärda ett intyg som bekräftar att det kvicksilverhaltiga avfallet har skickats till en anläggning som tillämpar bortskaffandemetoder som omfattas av denna artikel.

När ett sådant intyg som avses i andra stycket i denna punkt har utfärdats, ska en kopia av detta utan dröjsmål översändas till de berörda ekonomiska aktörer som avses i artikel 12.

2.   Aktörer som driver anläggningar som utför omvandling och, i tillämpliga fall, solidifiering av kvicksilveravfall ska upprätta ett register som innehåller följande uppgifter:

a)	För varje mottagen leverans av kvicksilveravfall: i) avfallets mängd och ursprung, ii) namn och kontaktuppgifter för leverantören av och ägaren till det avfallet.

b)

För varje last av kvicksilveravfall som genomgått omvandling och, i tillämpliga fall, solidifiering och som lämnar anläggningen: i) avfallets mängd och kvicksilverinnehåll, ii) avfallets destination och hur det är avsett att bortskaffas, iii) en kopia av det i punkt 3 avsedda intyget från den aktör som driver den anläggning som utför slutlagringen av det avfallet.

c)	Mängden kvicksilveravfall som lagras i anläggningen i slutet av varje månad.

Aktörer som driver anläggningar som utför omvandling och, i tillämpliga fall, solidifiering av kvicksilveravfall ska, så snart som omvandlingen och, i tillämpliga fall, solidifieringen av hela lasten har slutförts, utfärda ett intyg som bekräftar att hela lasten av kvicksilveravfall har omvandlats och, i tillämpliga fall, solidifierats.

När ett sådant intyg som avses i andra stycket i denna punkt har utfärdats, ska en kopia av detta utan dröjsmål översändas till de aktörer som driver de anläggningar som avses i punkt 1 i denna artikel och till de berörda ekonomiska aktörer som avses i artikel 12.

3.   Aktörer som driver anläggningar för slutlagring av kvicksilveravfall som genomgått omvandling och, i tillämpliga fall, solidifiering ska, så snart bortskaffandet av hela lasten har slutförts, utfärda ett intyg som bekräftar att hela leveransen av kvicksilveravfall som genomgått omvandling och, i tillämpliga fall, solidifiering har placerats i slutlagring i enlighet med direktiv 1999/31/EG, med angivande av platsen för lagring.

När ett sådant intyg som avses i första stycket i denna punkt har utfärdats, ska en kopia av detta utan dröjsmål översändas till de aktörer som driver de anläggningar som avses i punkterna 1 och 2 i denna artikel och till de berörda ekonomiska aktörer som avses i artikel 12.

4.   Senast den 31 januari varje år ska de aktörer som driver de anläggningar som avses i punkterna 1 och 2 översända registret för föregående kalenderår till den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten. De behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna ska årligen överlämna varje översänt register till kommissionen.

Artikel 15

Förorenade områden

1.   Kommissionen ska organisera ett informationsutbyte med medlemsstaterna om de åtgärder som vidtagits på nationell nivå för att identifiera och bedöma områden som förorenats med kvicksilver och kvicksilverföreningar samt för att ta itu med de betydande risker som sådan förorening kan utgöra för människors hälsa och miljön.

2.   Senast den 1 januari 2021 ska kommissionen på internet offentliggöra den information som samlats in i enlighet med punkt 1, inbegripet en förteckning över områden som är förorenade med kvicksilver eller kvicksilverföreningar.

KAPITEL V

SANKTIONER, BEHÖRIGA MYNDIGHETER OCH RAPPORTERING

Artikel 16

Sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de genomförs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska senast de respektive dagar då de relevanta bestämmelserna i denna förordning börjar tillämpas, anmäla bestämmelserna och åtgärderna till kommissionen, och utan dröjsmål anmäla eventuella senare ändringar som berör dessa.

Artikel 17

Behöriga myndigheter

Medlemsstaterna ska utse de behöriga myndigheter som ansvarar för att fullgöra skyldigheterna enligt denna förordning.

Artikel 18

Rapport

1.   Senast den 1 januari 2020, och därefter med lämpliga mellanrum, ska medlemsstaterna utarbeta, förse kommissionen med och på internet offentliggöra en rapport med följande:

a)	information om genomförandet av denna förordning,

b)	information som krävs för att unionen ska kunna fullgöra sin rapporteringsskyldighet enligt artikel 21 i konventionen,

c)	en sammanfattning av den information som samlats in i enlighet med artikel 12 i denna förordning,

d)

information om kvicksilver som finns inom deras territorier: i) en förteckning över områden där det finns lager med mer än 50 ton kvicksilver som inte är kvicksilveravfall samt mängden kvicksilver på varje plats, ii) en förteckning över områden där mer än 50 ton kvicksilveravfall ackumulerats samt mängden kvicksilveravfall på varje plats och

e)	en förteckning över källor som ger upphov till mer än 10 ton kvicksilver per år, när medlemsstaterna får kännedom om sådana källor.

Medlemsstaterna får besluta att inte offentliggöra någon av den information som avses i första stycket för allmänheten på någon av de grunder som anges i artikel 4.1 och 4.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG (17), med förbehåll för andra stycket i artikel 4.2 i det direktivet.

2.   För den rapportering som avses i punkt 1 ska kommissionen göra ett elektroniskt rapporteringsverktyg tillgängligt för medlemsstaterna.

Kommissionen ska anta genomförandeakter i syfte att upprätta lämpliga frågeformulär för att närmare ange det innehåll, den information och de centrala resultatindikatorer som krävs för att uppfylla kraven i punkt 1 samt formatet på och frekvensen för den rapport som avses i punkt 1. Dessa frågeformulär får inte medföra en dubblering av de rapporteringskrav som gäller för parterna i konventionen. De genomförandeakter som avses i denna punkt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 22.2.

3.   Medlemsstaterna ska utan dröjsmål göra de rapporter som de har lämnat till konventionens sekretariat tillgängliga för kommissionen.

Artikel 19

Översyn

1.   Senast den 30 juni 2020 ska kommissionen meddela Europaparlamentet och rådet resultatet av sin bedömning vad gäller:

a)	unionens behov av att reglera utsläpp av kvicksilver och kvicksilverföreningar från krematorier,

b)	möjligheten att fasa ut användningen av tandamalgam på längre sikt, helst till 2030, med beaktande av de nationella handlingsplaner som avses i artikel 10.3, samtidigt som medlemsstaternas behörighet att organisera och ge hälso- och sjukvård respekteras fullt ut, och

c)	miljöfördelarna med och möjligheten till en ytterligare anpassning av bilaga II till relevant unionslagstiftning som reglerar utsläppande på marknaden av produkter med kvicksilver tillsatt.

2.   Senast den 31 december 2024 ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om genomförandet och översynen av denna förordning, bland annat mot bakgrund av den effektivitetsbedömning som gjorts av konventionens partskonferens och de rapporter som medlemsstaterna tillhandahållit i enlighet med artikel 18 i denna förordning och artikel 21 i konventionen.

3.   Kommissionen ska, vid behov, lägga fram ett lagstiftningsförslag tillsammans med de rapporter som avses i punkterna 1 och 2.

KAPITEL VI

DELEGERADE BEFOGENHETER OCH GENOMFÖRANDEBEFOGENHETER

Artikel 20

Ändring av bilagor

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21 i denna förordning för att ändra dess bilagor I, II, III och IV, i syfte att anpassa dem till beslut som antagits av konventionens partskonferens i enlighet med artikel 27 i konventionen, under förutsättning att unionen har stött beslutet i fråga genom ett rådsbeslut som antagits i enlighet med artikel 218.9 i EUF-fördraget.

Artikel 21

Utövande av delegeringen

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 13.2 och 20 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 13 juni 2017. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 13.2 och 20 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.   En delegerad akt som antas enligt artiklarna 13.2 och 20 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 22

Kommittéförfarande

1.   För antagande av formulär för import och export enligt artikel 6, av tekniska krav för en miljömässigt hållbar mellanlagring av kvicksilver, kvicksilverföreningar eller kvicksilverblandningar enligt artikel 7.3, av ett beslut enligt artikel 8.6, och av frågeformulär enligt artikel 18.2 ska kommissionen biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

KAPITEL VII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 23

Upphävande

Förordning (EG) nr 1102/2008 ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2018.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga V.

Artikel 24

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2018

Bilaga III del I led d ska emellertid tillämpas från och med den 11 december 2017.

---

(1)  EUT C 303, 19.8.2016, s. 122.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 14 mars 2017 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 25 april 2017.

(3)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser (EUT L 354, 28.12.2013, s. 171).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1102/2008 av den 22 oktober 2008 om exportförbud för metalliskt kvicksilver och vissa kvicksilverföreningar och kvicksilverblandningar och säker förvaring av metalliskt kvicksilver (EUT L 304, 14.11.2008, s. 75).

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall (EUT L 190, 12.7.2006, s. 1).

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).

(7)  Kommissionens genomförandebeslut 2013/732/EU av den 9 december 2013 om fastställande av BAT-slutsatser för klor-alkaliproduktion, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU om industriutsläpp (EUT L 332, 11.12.2013, s. 34).

(8)  Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (EGT L 182, 16.7.1999, s. 1).

(9)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).

(10)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17).

(11)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).

(12)  EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(13)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(14)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU av den 4 juli 2012 om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och om ändring och senare upphävande av rådets direktiv 96/82/EG (EUT L 197, 24.7.2012, s. 1).

(15)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU av den 8 juni 2011 om begränsning av användning av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning (EUT L 174, 1.7.2011, s. 88).

(16)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2150/2002 av den 25 november 2002 om avfallsstatistik (EGT L 332, 9.12.2002, s. 1).

(17)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 14.2.2003, s. 26).

---

---

---

---

---

---