13.4.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 105/54

(1)

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (3) skall medlemsstaterna skydda fysiska personers fri- och rättigheter i samband med behandling av personuppgifter, särskilt deras rätt till privatliv, för att garantera det fria flödet av personuppgifter inom gemenskapen.

(2)

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (4) översattes de principer som fastställts i direktiv 95/46/EG till specifika regler för elektronisk kommunikation.

(3)

I artiklarna 5, 6 och 9 i direktiv 2002/58/EG fastställs de bestämmelser som gäller för den behandling som nät- och tjänsteleverantörer gör av trafik- och lokaliseringsuppgifter som genereras vid användning av elektroniska kommunikationstjänster. Sådana uppgifter måste raderas eller göras anonyma när de inte längre behövs för överföring, med undantag av uppgifter som behövs för fakturering eller betalning av samtrafikuppgifter. Förutsatt att medgivande ges kan vissa uppgifter också behandlas för marknadsföring eller för att tillhandahålla mervärdestjänster.

(4)

I artikel 15.1 i direktiv 2002/58/EG fastställs de villkor på vilka medlemsstaterna får begränsa omfattningen av de rättigheter och skyldigheter som anges i artiklarna 5 och 6 samt artikel 8.1, 8.2, 8.3 och 8.4 och artikel 9 i det direktivet. Varje sådan begränsning måste anses vara nödvändig, lämplig och proportionell i ett demokratiskt samhälle för den allmänna ordningens skull, dvs. för att skydda nationell säkerhet (dvs. statens säkerhet), försvaret och allmän säkerhet eller för att förebygga, utreda, avslöja och åtala brott eller för obehörig användning av ett elektroniskt kommunikationssystem.

(5)

Flera medlemsstater har antagit lagstiftning om leverantörers skyldighet att lagra trafikuppgifter för att kunna förebygga, utreda, avslöja och åtala brott. Dessa nationella bestämmelser är i stor utsträckning olika.

(6)

Skillnader i rättsliga och tekniska bestämmelser i medlemsstaterna avseende lagring av trafikuppgifter i syfte att förebygga, utreda, avslöja och åtala brott utgör hinder för den inre marknaden för elektronisk kommunikation, eftersom tjänsteleverantörer ställs inför olika krav avseende typen av trafik- och lokaliseringsuppgifter som skall lagras liksom villkoren för lagring och lagringstiderna.

(7)

I slutsatserna från rådet (rättsliga och inrikes frågor) av den 19 december 2002 understryks det att eftersom omfattningen av elektronisk kommunikation ökat avsevärt är uppgifter om användningen av sådan kommunikation särskilt viktiga och därför ett värdefullt verktyg när det gäller att förebygga, utreda, avslöja och åtala brott, särskilt organiserad brottslighet.

(8)

I Europeiska rådets uttalande om kampen mot terrorism av den 25 mars 2004 ges rådet i uppdrag att undersöka åtgärder om fastställande av regler för lagring av trafikuppgifter från kommunikation hos tjänsteoperatörer.

(9)

Enligt artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna har alla personer rätt till skydd för sitt privatliv och sin korrespondens. En offentlig myndighets inblandning i utövandet av denna rättighet får bara ske i enlighet med vad som är stadgat i lag och om det är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle, bland annat med hänsyn till landets nationella säkerhet eller den allmänna säkerheten, för att förebygga oordning eller brott eller för att skydda andra personers fri- och rättigheter. Eftersom lagring av uppgifter har visat sig vara ett så nödvändigt och effektivt redskap för de brottsbekämpande myndigheternas utredningar i många medlemsstater och framför allt i allvarliga fall som organiserad brottslighet och terrorism är det därför nödvändigt att se till att brottsbekämpande myndigheter får tillgång till lagrade uppgifter under en viss tid i enlighet med de villkor som föreskrivs i detta direktiv. Antagandet av ett instrument om lagring av uppgifter i enlighet med kraven i artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är därför en nödvändig åtgärd.

(10)

Den 13 juli 2005 upprepade rådet i sitt uttalande om fördömande av bombattentaten i London behovet av att så snart som möjligt anta gemensamma åtgärder om lagring av telekommunikationsuppgifter.

(11)

Med tanke på hur viktiga trafik- och lokaliseringsuppgifter är för att kunna utreda, avslöja och åtala brott, något som framkommit både genom forskning och genom medlemsstaternas praktiska erfarenheter, är det viktigt att på europeisk nivå säkerställa att uppgifter som vid tillhandahållande av kommunikationstjänster genereras eller behandlas av leverantörer av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller av allmänna kommunikationsnät lagras under en viss tid i enlighet med de villkor som föreskrivs i detta direktiv.

(12)

Artikel 15.1 i direktiv 2002/58/EG fortsätter att gälla för sådana uppgifter, inklusive uppgifter relaterade till misslyckade uppringningsförsök, för vilka det inte finns särskilda krav på lagring enligt det här direktivet och som därför faller utanför dess tillämpningsområde, samt för lagring i andra, däribland rättsliga, syften än de som omfattas av det här direktivet.

(13)

Detta direktiv avser endast uppgifter som genereras eller behandlas som en konsekvens av en kommunikation eller en kommunikationstjänst och avser inte uppgifter som utgör innehållet i den information som förmedlas vid kommunikationen. Lagring bör ske på ett sådant sätt att man undviker att uppgifter lagras mer än en gång. Uppgifter som genererats eller behandlats i samband med tillhandahållande av de aktuella kommunikationstjänsterna avser uppgifter som är tillgängliga. När det särskilt gäller lagring av uppgifter i samband med Internetbaserad e-post och Internettelefoni får tillämpningsområdet begränsas till leverantörernas eller nätverksleverantörernas egna tjänster.

(14)

Den teknik som används för elektronisk kommunikation utvecklas snabbt, och de behöriga myndigheternas legitima krav kan därför komma att ändras. För att få råd och uppmuntra utbyte av erfarenheter om bästa metoder i dessa frågor avser kommissionen att inrätta en grupp bestående av medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter, sammanslutningar inom den elektroniska kommunikationsindustrin, företrädare för Europaparlamentet samt dataskyddsmyndigheter, däribland Europeiska datatillsynsmannen.

(15)

Direktiv 95/46/EG och direktiv 2002/58/EG är fullt tillämpliga på uppgifter som lagras i enlighet med detta direktiv. I artikel 30.1 c i direktiv 95/46/EG föreskrivs att arbetsgruppen för skydd av enskilda med avseende på behandlingen av personuppgifter, vilken inrättats genom artikel 29 i det direktivet, skall konsulteras.

(16)

De skyldigheter som i enlighet med artikel 6 i direktiv 95/46/EG åligger tjänsteleverantörerna när det gäller åtgärder för att garantera uppgifternas kvalitet och de skyldigheter i enlighet med artiklarna 16 och 17 i det direktivet som åligger dem när det gäller åtgärder för att garantera sekretess och säkerhet vid behandlingen av uppgifter är fullt tillämpbara för uppgifter som lagras i enlighet med detta direktiv.

(17)

Det är nödvändigt att medlemsstaterna antar lagstiftande åtgärder som säkerställer att uppgifter som lagras i enlighet med detta direktiv bara är tillgängliga för behöriga nationella myndigheter i enlighet med nationell lagstiftning, samtidigt som berörda personers grundläggande rättigheter respekteras fullt ut.

(18)

Medlemsstaterna är, i detta sammanhang, skyldiga att enligt artikel 24 i direktiv 95/46/EG fastställa sanktioner för överträdelse av de bestämmelser som antagits i enlighet med det direktivet. I artikel 15.2 i direktiv 2002/58/EG ställs samma krav när det gäller de nationella bestämmelser som antagits i enlighet med direktiv 2002/58/EG. Enligt rådets rambeslut 2005/222/RIF av den 24 februari 2005 om angrepp mot informationssystem (5) skall uppsåtligt olagligt intrång i informationssystem, inklusive de uppgifter som lagras däri, straffbeläggas.

(19)

Den rätt till ersättning som i enlighet med artikel 23 i direktiv 95/46/EG tillkommer varje person som lidit skada till följd av otillåten behandling eller någon annan handling som är oförenlig med de nationella bestämmelser som antagits till följd av det direktivet gäller också enligt det här direktivet vid otillåten behandling av personuppgifter.

(20)

Europarådets konvention om IT-brottslighet från 2001 och Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter från 1981 omfattar också uppgifter som lagras i enlighet med detta direktiv.

(21)

Eftersom målen med detta direktiv, nämligen att harmonisera leverantörernas skyldighet att lagra vissa uppgifter och säkerställa att de är tillgängliga för utredning, avslöjande och åtal av allvarliga brott såsom de definieras av varje medlemsstat i den nationella lagstiftningen inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför på grund av detta direktivs omfattning och verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, får gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(22)

Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter. Detta direktiv tillsammans med direktiv 2002/58/EG syftar särskilt att säkerställa full respekt för medborgarnas grundläggande rättigheter med avseende på privatlivet och kommunikationer samt skyddet av deras personuppgifter (artiklarna 7 och 8 i stadgan).

(23)

Eftersom skyldigheterna för leverantörerna av elektroniska kommunikationstjänster bör vara proportionerliga kräver direktivet att leverantörerna lagrar endast sådana uppgifter som genereras eller behandlas i samband med att de tillhandahåller sina kommunikationstjänster. I de fall sådana uppgifter inte genereras eller behandlas av leverantörerna finns det inte något krav på att de skall lagra dem. Detta direktiv syftar inte till att harmonisera tekniken för lagring av uppgifter, något som är en fråga som måste lösas på nationell nivå.

(24)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (6) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

(25)

Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas befogenhet att anta lagstiftningsåtgärder om rätten till tillgång till och användning av uppgifter för de nationella myndigheter de utsett. Frågor om tillgång till de uppgifter som nationella myndigheter lagrar i enlighet med detta direktiv för de verksamheter som avses i artikel 3.2 första ledet i direktiv 95/46/EG faller utanför tillämpningsområdet för gemenskapens lagstiftning. De kan emellertid omfattas av nationell lagstiftning eller nationella åtgärder i enlighet med avdelning VI i fördraget om Europeiska unionen. Sådana lagar eller åtgärder måste till fullo respektera de grundläggande rättigheter som följer av medlemsstaternas gemensamma författningsmässiga traditioner och som är garanterade i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Enligt den tolkning Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna gjort av artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna måste offentliga myndigheters intrång i rätten till privatliv stå i förhållande till vad som är nödvändigt och proportionerligt och därför tjäna närmare angivna, tydliga och legitima syften samt utövas på ett sätt som är rimligt och relevant och som inte är överdrivet i förhållande till syftet med intrånget.

a)

uppgifter: trafik- och lokaliseringsuppgifter samt de uppgifter som behövs för att identifiera en abonnent eller användare,

b)

användare: en fysisk eller juridisk person eller enhet som använder en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst för privat eller affärsmässigt bruk, utan att nödvändigtvis ha abonnerat på denna tjänst,

c)

telefonitjänst: uppringning (inbegripet rösttelefoni, röstmeddelanden, konferenssamtal och datatelefoni), extratjänster (inbegripet omstyrning och överflyttning av samtal) och meddelandeförmedling och multimedietjänster (inbegripet SMS, EMS och multimedietjänster),

d)

användar-ID: ett unikt ID som tilldelas personer när de abonnerar på eller registrerar sig på en Internetåtkomsttjänst eller en Internetkommunikationstjänst,

e)

lokaliseringsbeteckning (cell-ID): identiteten hos den cell från vilken ett mobiltelefonsamtal påbörjades eller avslutades,

f)

misslyckade uppringningsförsök: en kommunikation då ett telefonsamtal kopplats men inget svar erhållits eller när det skett ett ingrepp av driften i kommunikationsnätet.

a)

Uppgifter som är nödvändiga för att spåra och identifiera en kommunikationskälla:

b)

Uppgifter som är nödvändiga för att identifiera slutmålet för en kommunikation:

c)

Uppgifter som är nödvändiga för att identifiera datum, tidpunkt och varaktighet för en kommunikation:

d)

Uppgifter som är nödvändiga för att identifiera typen av kommunikation.

e)

Uppgifter som är nödvändiga för att identifiera användarnas kommunikationsutrustning, eller den utrustning som de tros ha använt.

f)

Uppgifter som är nödvändiga för att identifiera lokaliseringen av mobil kommunikationsutrustning.

a)

De lagrade uppgifterna skall vara av samma kvalitet och vara föremål för samma säkerhet och skydd som uppgifterna i nätverket.

b)

Uppgifterna skall omfattas av lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att skyddas mot oavsiktlig eller olaglig förstöring, oavsiktlig förlust eller oavsiktlig ändring, eller otillåten eller olaglig lagring av, behandling av, tillgång till eller avslöjande av uppgifterna.

c)

Uppgifterna skall omfattas av lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder, för att säkerställa att tillgång till dem endast ges särskilt bemyndigad personal.

d)

Uppgifterna skall förstöras vid slutet av lagringstiden, utom de uppgifter för vilka tillgång har medgivits och som har bevarats.

—

De fall där information skickats till behöriga myndigheter i enlighet med nationell lagstiftning.

—

Den tid som gått från det datum då uppgifterna lagrades och det datum då den behöriga myndigheten begärde överförande av uppgifterna.

—

De fall där en begäran om uppgifter inte kunde tillgodoses.