Rådets förordning (EG) nr 1/2005

av den 22 december 2004

om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande [1],

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [2],

efter att ha hört Regionkommittén, och

av följande skäl:

(1) Enligt protokollet om djurskydd och djurens välfärd som fogas till fördraget skall gemenskapen och medlemsstaterna fullt ut ta hänsyn till djurens välfärd vid utformning och genomförande av politiken i fråga om jordbruk och transport.

(2) Rådet har, i enlighet med rådets direktiv 91/628/EEG av den 19 november 1991 om skydd av djur vid transport [3], antagit regler om djurtransport i syfte att undanröja tekniska hinder för handeln med levande djur och möjliggöra smidigt fungerande marknadsorganisationer, samtidigt som en tillfredsställande skyddsnivå för djuren säkras.

(3) I kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet om de erfarenheter medlemsstaterna gjort efter genomförandet av rådets direktiv 95/29/EG av den 29 juni 1995 om ändring av direktiv 91/628/EEG om skydd av djur vid transport [4], som lades fram i enlighet med direktiv 91/628/EEG, rekommenderades en ändring av gällande gemenskapslagstiftning på detta område.

(4) De flesta medlemsstater har ratificerat Europeiska konventionen om skydd av djur under internationella transporter, och rådet har givit kommissionen mandat att på gemenskapens vägnar förhandla om den ändrade Europeiska konventionen om skydd av djur under internationella transporter.

(5) Långa djurtransporter, även långa transporter av djur som förs till slakt, bör med hänsyn till djurens välbefinnande begränsas i största möjliga utsträckning.

(6) Rådet uppmanade den 19 juni 2001 [5] kommissionen att lägga fram förslag i syfte att se till att den gällande gemenskapslagstiftningen genomförs effektivt och säkerställa en sträng kontroll av dess efterlevnad, förbättra djurskyddet och djurens välbefinnande, förhindra förekomst och spridning av smittsamma djursjukdomar samt införa skärpta krav för att trygga djurens välbefinnande och hälsa under och efter transporten, så att smärta och lidande undviks.

(7) Europaparlamentet uppmanade den 13 november 2001 kommissionen att lägga fram förslag till ändring av nuvarande gemenskapsbestämmelser om transport av djur och i samband med detta i synnerhet att

- samråda med den behöriga vetenskapliga kommittén om transporttiden vid djurtransporter,

- lägga fram förslag till en harmoniserad modell för ett europeiskt intyg för transportörer och om en harmonisering av de färdplaner som krävs för långa transporter,

- säkerställa att personer som hanterar djur under transporter har genomgått en utbildning som är godkänd av behöriga myndigheter, och att

- se till att det vid veterinärkontrollerna vid gemenskapens gränskontrollstationer också noga kontrolleras under vilka förhållanden djuren transporteras.

(8) Vetenskapliga kommittén för djurs hälsa och välbefinnande avgav den 11 mars 2002 ett yttrande om djurs välbefinnande under transport. Gemenskapslagstiftningen bör därför ändras så att nya vetenskapliga rön beaktas samtidigt som nödvändigheten av att denna lagstiftning skall kunna tillämpas inom en snar framtid ges högsta prioritet.

(9) Särskilda bestämmelser för fjäderfä, katter och hundar kommer att anges i aktuella förslag när respektive yttranden från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) föreligger.

(10) Mot bakgrund av erfarenheterna av direktiv 91/628/EEG när det gäller harmonisering av gemenskapslagstiftning om djurtransport och de svårigheter som har uppstått på grund av skillnaderna i införlivandet av det direktivet på nationell nivå, är det lämpligare att fastställa gemenskapsregler på detta område i en förordning. I avvaktan på detaljerade bestämmelser för vissa arter med särskilda behov som utgör en mycket begränsad del av gemenskapens djur är det lämpligt att ge medlemsstaterna möjlighet att fastställa eller behålla särskilda nationella tilläggsbestämmelser för transport av sådana djurarter.

(11) För att säkerställa en enhetlig och effektiv tillämpning av denna förordning i hela gemenskapen mot bakgrund av dess grundläggande princip enligt vilken djuren inte får transporteras på ett sådant sätt att de riskerar att skadas eller orsakas onödigt lidande, är det lämpligt att fastställa detaljerade bestämmelser som tar upp de särskilda behov som uppkommer i samband med olika transportformer. Sådana detaljerade bestämmelser bör tolkas och tillämpas i enlighet med ovannämnda princip och de bör uppdateras vid lämplig tidpunkt så snart som de – särskilt med beaktande av nya vetenskapliga utlåtanden – visar sig inte längre säkerställa överensstämmelse med ovan nämnda princip när det gäller vissa djurarter eller vissa transportformer.

(12) Transport i kommersiellt syfte begränsar sig inte till transporter som innebär ett omedelbart utbyte av pengar, varor eller tjänster. Transport i kommersiellt syfte inbegriper bl.a. transporter som leder till eller syftar till direkt eller indirekt vinst.

(13) Urlastning och därpå följande omlastning av djuren kan även utgöra en källa till stress för dem, och kontakter vid kontrollstationer (tidigare kallade mellanstationer) kan under vissa förhållanden leda till att infektionssjukdomar sprids. Det är därför lämpligt att föreskriva särskilda åtgärder för att skydda djurens hälsa och välbefinnande när de vilar vid kontrollstationer. Följaktligen är det nödvändigt att ändra bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 1255/97 av den 25 juni 1997 om gemenskapskriterier för mellanstationer och om ändring av färdplanen i bilagan till direktiv 91/628/EEG [6].

(14) Otillfredsställande förhållanden avseende djurens välbefinnande beror ofta på bristande kunskaper. Det bör därför ställas krav på att alla personer som hanterar djur under transport skall ha genomgått en utbildning och denna utbildning, bör bara ges av organisationer som är godkända av behöriga myndigheter.

(15) Villkoren för djurens välbefinnande under transport är i första hand beroende av transportörernas agerande. Transportörerna kan bedriva sin verksamhet fritt i olika medlemsstater och det kan därför vara svårt för behöriga myndigheter att utföra sina kontroller. Transportörerna bör därför i högre grad kunna ställas till svars och öppenheten bör vara större i fråga om deras ställning och verksamhet. I synnerhet bör de kunna visa att de har tillstånd, att de systematiskt rapporterar eventuella problem och att de noggrant journalför sina åtgärder samt resultaten av dessa.

(16) Det är inte bara transportörerna som är involverade i arbetet med djurtransporter, utan även andra kategorier av aktörer som uppfödare, handlare, uppsamlingscentraler och slakterier. Vissa skyldigheter beträffande djurens välbefinnande bör därför utvidgas till att gälla alla involverade aktörer.

(17) Uppsamlingscentraler spelar en väsentlig roll vid transport av vissa djurarter. Det är därför viktigt att se till att anställda vid och besökare till dessa centraler känner till och följer gemenskapslagstiftningen om skydd av djur under transport.

(18) Långa transporter torde ha större negativ inverkan på djurens välbefinnande än korta transporter. Det bör därför finnas särskilda förfaranden som gör att reglerna efterlevs i högre grad, bl.a. genom bättre möjligheter att spåra sådana transporter.

(19) I rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter [7] fastställs längsta tillåtna körtider och kortast tillåtna viloperioder för förare. Befordran av djur bör regleras på ett liknande sätt. I rådets förordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter [8] fastställs att färdskrivare skall installeras och användas för att sörja för en effektiv kontroll av att den sociala lagstiftningen om vägtransporter efterlevs. Det är nödvändigt att registrerade uppgifter skickas vidare och kontrolleras så att reglerna om längsta tillåtna transporttid enligt djurskyddslagstiftningen verkställs.

(20) Bristande informationsutbyte mellan behöriga myndigheter leder till att gemenskapslagstiftningen om skydd av djur under transport inte tillämpas på ett tillfredsställande sätt. Man bör därför införa flexibla förfaranden för att förbättra samarbetet mellan behöriga myndigheter i de olika medlemsstaterna.

(21) Registrerade hästdjur, enligt definitionen i artikel 2 c i direktiv 90/426/EEG [9], transporteras ofta i icke-kommersiella syften och sådana transporter måste genomföras i enlighet med de övergripande målen för denna förordning. Med hänsyn till dessa transporters art tycks det vara lämpligt att avvika från vissa bestämmelser när registrerade hästdjur transporteras för tävlingar, kapplöpningar, kulturella evenemang eller avel. Det är dock inte lämpligt att tillämpa en sådan avvikelse för hästdjur avsedda att föras till slakt antingen direkt eller efter transitering via en marknad eller ett uppsamlingsställe för slaktdjur, vilka i enlighet med artikel 2 d och artikel 8.1 andra strecksatsen i direktiv 90/426/EEG skall betraktas som "hästdjur för slakt".

(22) Otillfredsställande uppföljning av överträdelser av djurskyddslagstiftningen uppmuntrar till bristande efterlevnad av denna lagstiftning, vilket i sin tur snedvrider konkurrensen. Enhetliga förfaranden bör därför fastställas för hela gemenskapen så att kontrollerna skärps och påföljder i ökad utsträckning utdöms för överträdelser av djurskyddslagstiftningen. Medlemsstaterna bör införa bestämmelser om påföljder för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och se till att de tillämpas. Påföljderna måste vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(23) Ett avsevärt antal djur transporteras mycket långa sträckor från och inom gemenskapen med fartyg för djurtransport, och sådana sjötransporter kan kontrolleras vid avsändningsorten. Särskilda åtgärder och normer bör därför fastställas för detta transportsätt.

(24) För att gemenskapslagstiftningen skall vara konsekvent bör rådets direktiv 64/432/EEG av den 26 juni 1964 om djurhälsoproblem som påverkar handeln med nötkreatur och svin inom gemenskapen [10] ändras så att det anpassas till denna förordning i fråga om godkännandet av uppsamlingscentraler och de krav som ställs på transportörer.

(25) Även rådets direktiv 93/119/EG av den 22 december 1993 om skydd av djur vid tidpunkten för slakt eller avlivning [11] bör ändras så att det anpassas till denna förordning i fråga om användningen av elektriska pådrivare.

(26) I rådets direktiv 89/608/EEG av den 21 november 1989 om ömsesidig hjälp mellan medlemsstaternas myndigheter och samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av lagstiftningen om veterinära frågor och avelsfrågor [12] fastställs regler och informationsförfaranden som bör gälla för djurens välbefinnande under transport, så att det säkerställs att denna förordning efterlevs.

(27) I kommissionens beslut 98/139/EG [13] fastställs vissa regler angående kontroller på plats inom veterinärområdet som utförs av kommissionens experter i medlemsstaterna, och dessa regler torde vara relevanta för att säkerställa att denna förordning efterlevs på ett enhetligt sätt.

(28) I denna förordning fastställs bestämmelser för ventilationen i vägfordon för långa djurtransporter. Rådets förordning (EG) nr 411/98 av den 16 februari 1998 om tilläggsnormer avseende skydd av djur vilka skall tillämpas på vägfordon som används när befordran tar längre tid än åtta timmar [14] bör därför upphävas.

(29) Rådet bör genom ett enkelt förfarande kunna uppdatera vissa viktiga tekniska aspekter av denna förordning, särskilt på grundval av en bedömning av dess inverkan på transporter av levande djur inom en utvidgad gemenskap och fastställa specifikationerna för det navigeringssystem som skall användas för alla vägtransportmedel, mot bakgrund av den framtida tekniska utvecklingen på området, exempelvis förverkligandet av Galileosystemet.

(30) Det är lämpligt att medge en möjlighet att införa undantag när det gäller vissa regioner som är belägna långt från det europeiska fastlandet, särskilt de yttersta randområden som avses i artikel 299 i fördraget.

(31) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter [15].

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

RÄCKVIDD, DEFINITIONER OCH ALLMÄNNA VILLKOR FÖR TRANSPORT AV DJUR

Artikel 1

Räckvidd

1. Denna förordning skall tillämpas på transport av levande ryggradsdjur inom gemenskapen, inklusive de särskilda kontroller som behöriga tjänstemän skall genomföra av sändningar som ankommer till eller lämnar gemenskapens tullområde.

2. Endast artiklarna 3 och 27 skall tillämpas på

a) transporter av djur som utförs av uppfödare med användning av jordbruksfordon eller egna transportmedel i sådana fall där de geografiska förhållandena kräver en transport för årstidsbetingad transhumance för vissa typer av djur,

b) transporter av egna djur som uppfödarna utför med egna transportmedel på avstånd understigande 50 km från deras anläggning.

3. Denna förordning hindrar inte medlemsstaterna från att vidta strängare nationella åtgärder som syftar till att förbättra djurens välbefinnande under transporter som endast äger rum på deras territorium eller under sjötransporter från deras territorium.

4. Denna förordning skall inte påverka tillämpningen av för gemenskapen gällande veterinärlagstiftning.

5. Denna förordning skall inte tillämpas på djurtransporter som inte har samband med en ekonomisk verksamhet och inte heller på djurtransporter som på veterinärs inrådan företas direkt till eller från veterinärmottagning eller klinik.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) djur: levande ryggradsdjur.

b) uppsamlingscentral: platser som anläggningar, uppsamlingsställen och marknader, där tama hästdjur och tamdjur av nötkreatur, får, getter eller svin från olika anläggningar grupperas för att utgöra sändningar.

c) skötare: person som direkt ansvarar för djurens välbefinnande och som ledsagar djuren under befordran.

d) gränskontrollstation: varje kontrollstation som utformats och godkänts i enlighet med artikel 6 i direktiv 91/496/EEG [16] för utförande av veterinärkontroller på djur som anländer från tredjeländer till gemenskapens gräns.

e) gemenskapens veterinärlagstiftning: den lagstiftning som förtecknas i kapitel I i bilaga A till direktiv 90/425/EEG [17] och alla därav följande tillämpningsföreskrifter.

f) behörig myndighet: den centrala myndighet i en medlemsstat som är behörig att utföra kontroller av djurens välbefinnande eller en myndighet till vilken den har delegerat denna behörighet.

g) behållare: bur, box, låda eller annan styv konstruktion som används för transport av djur, men som inte är ett transportmedel.

h) kontrollstationer: kontrollstationer i den mening som avses i förordning (EG) nr 1255/97.

i) utförselställe: gränskontrollstation eller varje annan plats som en medlemsstat har anvisat och där djur lämnar gemenskapens tullområde.

j) befordran: hela transporten från avsändningsorten till bestämmelseorten, inklusive eventuell urlastning, förvaring och ilastning vid mellanstationer under befordran.

k) djurhållare: fysisk eller juridisk person, med undantag för en transportör, som antingen permanent eller tillfälligt är ansvarig för eller hanterar djur.

l) fartyg för djurtransport: fartyg, med undantag för rorofartyg och fartyg som transporterar djur i flyttbara behållare, som används eller är avsett att användas för transport av tama hästdjur och tamdjur av nötkreatur, får, getter eller svin.

m) lång transport: befordran som överskrider åtta timmar räknat från den tidpunkt då det första djuret i sändningen flyttas.

n) transportmedel: vägfordon, järnvägsfordon, fartyg och flygplan som används för djurtransport.

o) navigeringssystem: satellitbaserade infrastrukturer som erbjuder tjänster för globala, kontinuerliga, noggranna och garanterade tids- och positionsbestämningar eller varje slags teknik som tillhandahåller tjänster som anses likvärdiga för de syften som avses i denna förordning.

p) officiell veterinär: den veterinär som utses av den behöriga myndigheten i medlemsstaten.

q) organisatör:

i) transportör som har lagt ut en del av befordran på underentreprenad till minst en annan transportör, eller

ii) fysisk eller juridisk person som har ingått avtal om en befordran med mer än en transportör, eller

iii) person som har undertecknat avsnitt 1 i färdjournalen enligt bilaga II.

r) avsändningsort: plats där djuret först lastas i ett transportmedel, förutsatt att djuret före avsändningen har förvarats på denna plats under minst 48 timmar.

Dock får uppsamlingscentraler som godkänts enligt gemenskapens veterinärlagstiftning betraktas som avsändningsorter om

i) transportsträckan mellan den första ilastningsplatsen och uppsamlingscentralen är kortare än 100 km, eller om

ii) djuren före avsändningen från uppsamlingscentralen under minst sex timmar har förvarats med strö i tillräcklig mängd och vattnats, om möjligt utan att vara bundna.

s) bestämmelseort: plats där ett djur lastas ur ett transportmedel och

i) förvaras under minst 48 timmar före tidpunkten för avsändning, eller

ii) slaktas.

t) plats för vila eller omlastning: varje plats där man gör uppehåll under befordran och som inte utgör bestämmelseort, inklusive plats där djuren har bytt transportmedel med eller utan urlastning.

u) registrerade hästdjur: registrerade hästdjur i den mening som avses i direktiv 90/426/EEG [18].

v) rorofartyg: sjögående fartyg som är utrustat med anordningar som gör det möjligt för väg- eller järnvägsfordon att rulla på och av fartyget.

w) transport: förflyttning av djur som genomförs med hjälp av ett eller flera transportmedel och därmed sammanhängande förfaranden, inklusive ilastning, urlastning, omlastning och vila, fram till det att urlastningen av djuren är avslutad på bestämmelseorten.

x) transportör: varje fysisk eller juridisk person som transporterar djur för sin egen eller annans räkning.

y) icke hanterade hästdjur: hästdjur som inte kan bindas eller ledas i grimma utan att detta leder till oro, smärta eller lidande som kan undvikas.

z) fordon: självgående eller bogserat transportmedel på hjul.

Artikel 3

Allmänna villkor för transport av djur

Ingen person får transportera eller låta transportera djur på ett sådant sätt att de riskerar att skadas eller orsakas onödigt lidande.

Dessutom skall följande villkor vara uppfyllda:

a) Alla nödvändiga åtgärder skall ha vidtagits på förhand för att transporttiden skall begränsas till ett minimum och djurens behov skall vara tillfredsställda under befordran.

b) Djuren skall vara i skick för planerad befordran.

c) Transportmedlen skall vara utformade och konstruerade samt underhållas och handhas på ett sådant sätt att skador och lidande förhindras och djurens säkerhet tryggas.

d) Anordningar för i- och urlastning skall vara utformade och konstruerade samt underhållas och drivas på ett sådant sätt att skador och lidande förhindras och djurens säkerhet tryggas.

e) Personer som hanterar djuren skall vara utbildade eller ha vederbörlig kompetens för sin uppgift och utföra sitt arbete utan att använda våld eller andra metoder som i onödan kan skrämma djuren eller tillfoga djuren skada eller lidande.

f) Transporten till bestämmelseorten skall genomföras utan dröjsmål och förutsättningarna för djurens välbefinnande skall kontrolleras regelbundet och upprätthållas på lämpligt sätt.

g) Djuren skall förfoga över tillräcklig golvyta och ståhöjd i förhållande till sin storlek och den planerade befordran.

h) Djuren skall få vatten, foder och vila med lämpliga intervall och i en mängd och av en kvalitet som skall vara anpassad till djurart och storlek.

KAPITEL II

ORGANISATÖRER, TRANSPORTÖRER, DJURHÅLLARE OCH UPPSAMLINGSCENTRALER

Artikel 4

Transporthandlingar

1. En person får transportera djur endast om det i transportmedlet medförs handlingar där följande uppgifter anges:

a) Ursprung och ägare

b) Avsändningsort

c) Datum och tid för avsändning

d) Avsedd bestämmelseort

e) Förväntad transporttid

2. Transportören skall på begäran ställa handlingarna enligt punkt 1 till de behöriga myndigheternas förfogande.

Artikel 5

Krav på planering av djurtransporten

1. En person får endast ingå avtal om djurtransport eller lägga ut djurtransport på underentreprenad med transportörer som har tillstånd enligt artikel 10.1 eller artikel 11.1.

2. Transportörer skall utse en fysisk person att ansvara för transporten och skall se till att uppgifter om planering, genomförande och slutförande av den del av befordran som de kontrollerar alltid finns att tillgå.

3. Organisatörer skall vid varje befordran se till

a) att djurens välbefinnande inte äventyras på grund av bristande samordning av de olika delarna av befordran och att hänsyn tas till väderförhållanden, och

b) att en fysisk person är ansvarig för att uppgifter om planering, genomförande och slutförande av befordran alltid kan ställas till den behöriga myndighetens förfogande.

4. Vid långa transporter mellan medlemsstaterna eller med tredjeland av tama hästdjur, med undantag av registrerade hästdjur, och tamdjur av nötkreatur, får, getter och svin skall transportörer och organisatörer följa bestämmelserna om färdjournal enligt bilaga II.

Artikel 6

Transportörer

1. En person får agera som transportör endast om vederbörande har ett tillstånd som utfärdats av en behörig myndighet enligt artikel 10.1 eller, i fråga om långa transporter, artikel 11.1. En kopia av detta tillstånd skall tillhandahållas den behöriga myndigheten underdjurtransporten.

2. Transportörer skall till den behöriga myndigheten anmäla eventuella förändringar i förhållande till informationen och handlingarna enligt artikel 10.1 eller, i fråga om långa transporter, artikel 11.1 senast 15 arbetsdagar räknat från den dag då förändringarna inträffade.

3. Transportörer skall transportera djur i enlighet med de tekniska föreskrifter som anges i bilaga I.

4. Transportörer skall anförtro djurhanteringen till personal som har fått utbildning om tillämpliga bestämmelser enligt bilagorna I och II.

5. Vägfordon för transport av tama hästdjur eller tamdjur av nötkreatur, får, getter, svin eller fjäderfä får endast framföras av personer som innehar ett kompetensbevis enligt artikel 17.2 och endast personer som innehar detta bevis får fungera som skötare. Detta kompetensbevis skall föreläggas den behöriga myndigheten i samband med djurtransporten.

6. Transportörer skall se till att en skötare följer med varje sändning av djur utom i de fall

a) djuren transporteras i behållare som är säkrade, adekvat ventilerade och vid behov försedda med foder och vatten, i behållare som inte kan vältas, i tillräcklig mängd för en befordran som varar dubbla den förväntade transporttiden,

b) föraren utför skötarens åligganden.

7. Punkterna 1, 2, 4 och 5 gäller inte för personer som transporterar djur över ett avstånd på högst 65 kilometer räknat från avsändningsorten till bestämmelseorten.

8. Transportörer skall i samband med djurtransporten tillhandahålla den behöriga myndigheten det intyg om godkännande som avses i artikel 18.2 eller artikel 19.2.

9. Transportörer som utför långa transporter på väg av tama hästdjur, med undantag av registrerade hästdjur, och av tamdjur av nötkreatur, får, getter eller svin skall använda sig av ett sådant navigeringssystem som avses i punkt 4.2 i kapitel VI i bilaga I från och med den 1 januari 2007 för vägfordon som är i bruk för första gången och från och med den 1 januari 2009 för alla vägtransportmedel. De skall bevara journalerna över de uppgifter som erhållits genom detta navigeringssystem under minst tre år och skall på begäran ställa dem till den behöriga myndighetens förfogande, särskilt när sådana kontroller som avses i artikel 15.4 görs. Genomförandeåtgärder som avser denna punkt får fastställas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 31.2.

Artikel 7

Förhandsinspektion och godkännande av transportmedel

1. En person får utföra långa djurtransporter på väg endast om transportmedlet har inspekterats och godkänts enligt artikel 18.1.

2. En person får transportera tama hästdjur och tamdjur av nötkreatur, får, getter eller svin till sjöss mer än tio sjömil med fartyg för djurtransport som avgår från en gemenskapshamn endast om fartyget har inspekterats och godkänts enligt artikel 19.1.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall gälla för behållare som används för långa transporter på väg och/eller till sjöss av tama hästdjur eller tamdjur av nötkreatur, får, getter eller svin.

Artikel 8

Djurhållare

1. Djurhållare på avsändningsorten, omlastningsplatsen eller bestämmelseorten skall se till att de tekniska föreskrifter som anges i kapitel I och III avsnitt 1 i bilaga I uppfylls i fråga om de djur som transporteras.

2. Djurhållarna skall kontrollera alla djur som anländer till en omlastningsplats eller en bestämmelseort och fastställa om djuren är eller har varit föremål för lång transport mellan medlemsstaterna och med tredjeland. Vid långa transporter av tama hästdjur, med undantag av registrerade hästdjur, och tamdjur av nötkreatur, får, getter och svin skall djurhållare följa bestämmelserna om färdjournal enligt bilaga II.

Artikel 9

Uppsamlingscentraler

1. Den som svarar för driften av en uppsamlingscentral skall se till att djuren behandlas i enlighet med de tekniska föreskrifter som anges i kapitel I och III avsnitt 1 i bilaga I.

2. Den som svarar för driften av en uppsamlingscentral och är godkänd enligt gemenskapens veterinärlagstiftning skall dessutom

a) anförtro hanteringen av djur endast till personal som har fullföljt en utbildning om tillämpliga tekniska föreskrifter enligt bilaga I,

b) regelbundet informera personer som får tillträde till uppsamlingscentralen om deras uppgifter och skyldigheter enligt denna förordning och om påföljderna vid eventuella överträdelser,

c) se till att personer som får tillträde till uppsamlingscentralen har permanent tillgång till uppgifter om till vilken behörig myndighet eventuella överträdelser av bestämmelserna i denna förordning skall anmälas,

d) om bestämmelserna i denna förordning inte efterlevs av en person som befinner sig på uppsamlingscentralen, och utan att det påverkar tillämpningen av eventuella åtgärder som vidtas av den behöriga myndigheten, vidta nödvändiga åtgärder för att avhjälpa de överträdelser som konstateras och förebygga att detta inträffar igen,

e) fastställa, kontrollera och verkställa den arbetsordning som krävs för att säkerställa efterlevnaden av leden a–d.

KAPITEL III

BEHÖRIGA MYNDIGHETERS UPPGIFTER OCH SKYLDIGHETER

Artikel 10

Krav för tillstånd för transportörer

1. Tillstånd för transportörer skall meddelas av den behöriga myndigheten under förutsättning att

a) sökandena är etablerade eller, i fråga om sökande som är etablerade i ett tredjeland, är företrädda i den medlemsstat där de ansöker om tillstånd,

b) sökandena har visat att de i tillräcklig utsträckning förfogar över lämplig personal, utrustning och driftsförfaranden för att kunna följa bestämmelserna i denna förordning, inklusive riktlinjer för god praxis, när det är lämpligt,

c) sökandena eller deras företrädare inte har dömts för allvarliga överträdelser av gemenskapslagstiftningen och/eller den nationella lagstiftningen om djurskydd under de tre år som föregår ansökningsdatum. Denna bestämmelse skall inte tillämpas om sökanden för den behöriga myndigheten visar att denne vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att undvika ytterligare överträdelser på sådant sätt att detta kan godkännas av myndigheten.

2. Den behöriga myndigheten skall utfärda tillstånd enligt punkt 1 i enlighet med modellen i kapitel I i bilaga III. Tillstånden skall ha en giltighetstid på högst fem år räknat från den dag då tillståndet utfärdades och skall inte vara giltiga för långa transporter.

Artikel 11

Krav för tillstånd för transportörer som utför långa transporter

1. Tillstånd för transportörer som utför långa transporter skall meddelas av den behöriga myndigheten efter ansökan, förutsatt att

a) sökandena uppfyller villkoren i artikel 10.1, och att

b) sökandena har lämnat in följande handlingar:

i) Giltiga kompetensbevis för förare och skötare enligt artikel 17.2 för samtliga förare och skötare som kommer att tjänstgöra vid långa transporter.

ii) Giltiga intyg om godkännande enligt artikel 18.2 för alla vägtransportmedel som kommer att användas för långa transporter.

iii) Uppgifter om de förfaranden som gör att transportörerna kan spåra och registrera förflyttningar som utförs med vägfordon under deras ansvar och upprätthålla ständig kontakt med förarna under långa transporter.

iv) Beredskapsplaner för nödsituationer.

2. För tillämpningen av punkt 1 b iii skall transportörer vid långa transporter av tama hästdjur, med undantag av registrerade hästdjur, och tamdjur av nötkreatur, får, getter och svin visa att de använder det navigeringssystem som avses i artikel 6.9

a) för fordon som är i bruk för första gången, från och med den 1 januari 2007,

b) för alla vägtransportmedel, från och med den 1 januari 2009.

3. Den behöriga myndigheten skall utfärda tillstånden i enlighet med modellen i kapitel II i bilaga III. Tillstånden skall ha en giltighetstid på högst fem år räknat från den dag då tillståndet utfärdades och skall vara giltiga för all sorts befordran, inbegripet långa transporter.

Artikel 12

Begränsningar vad gäller ansökningar om tillstånd

Transportören får endast ansöka om tillstånd enligt artikel 10 eller artikel 11 hos en enda behörig myndighet och i en enda medlemsstat.

Artikel 13

Den behöriga myndighetens utfärdande av tillstånd

1. Den behöriga myndigheten får begränsa tillämpningsområdet för ett tillstånd enligt artikel 10.1 eller, i fråga om långa transporter, artikel 11.1 enligt kriterier som kan kontrolleras under transporten.

2. Den behöriga myndigheten skall vid utfärdandet förse varje tillstånd enligt artikel 10.1 eller, i fråga om långa transporter, artikel 11.1 med ett för medlemsstaten unikt nummer. Tillståndet skall avfattas på den utfärdande medlemsstatens officiella språk samt engelska när transportören sannolikt kommer att vara verksam i en annan medlemsstat.

3. Den behöriga myndigheten skall registrera tillstånd enligt artikel 10.1 eller artikel 11.1 på ett sådant sätt att den behöriga myndigheten snabbt kan identifiera transportörer, i synnerhet vid eventuella överträdelser av bestämmelserna i denna förordning.

4. Den behöriga myndigheten skall registrera tillstånd som utfärdats enligt artikel 11.1 i en elektronisk databas. Transportörens namn och tillståndsnummer skall under den period som tillståndet är giltigt hållas tillgängliga för allmänheten. Med förbehåll för gemenskapsbestämmelser och/eller nationella bestämmelser om integritetsskydd skall medlemsstaterna göra andra uppgifter som rör transportörers tillstånd tillgängliga för allmänheten. I databasen skall det även registreras beslut som anmälts enligt artikel 26.4 c och artikel 26.6.

Artikel 14

Kontroller och andra åtgärder avseende färdjournalen som den behöriga myndigheten skall utföra före långa transporter

1. Före långa transporter mellan medlemsstaterna och med tredjeland av tama hästdjur och tamdjur av nötkreatur, får, getter och svin skall den behöriga myndigheten på avsändningsorten

a) på lämpligt sätt kontrollera att

i) transportörer som är uppförda i färdjournalen har relevant giltigt tillstånd för transportörer, giltigt intyg om godkännande för transportmedel för långa transporter och giltiga behörighetstillstånd för förare och skötare,

ii) den färdjournal som organisatören har lämnat är realistisk och visar att bestämmelserna i denna förordning efterlevs,

b) om resultaten av kontrollerna enligt led a inte är tillfredsställande, ålägga organisatören att ändra planerna för den långa transporten så att den överensstämmer med bestämmelserna i denna förordning,

c) om resultaten av kontrollerna enligt led a är tillfredsställande skall den behöriga myndigheten påföra färdjournalen en stämpel,

d) via det system för informationsutbyte som anges i artikel 20 i direktiv 90/425/EEG så snart som möjligt till den behöriga myndigheten på bestämmelseorten, utförselstället eller kontrollstationen översända de i färdjournalen angivna uppgifterna om de långa transporter som avses.

2. Genom undantag från punkt 1 c skall stämpling av färdjournalen inte krävas för transporter där det system som anges i artikel 6.9 används.

Artikel 15

Kontroller som den behöriga myndigheten skall genomföra när som helst under en lång transport

1. Den behöriga myndigheten skall när som helst under den långa transporten stickprovsvis eller målinriktat på lämpligt sätt kontrollera att angivna transporttider är realistiska och att transporten överensstämmer med bestämmelserna i denna förordning och särskilt att transporttider och viloperioder har överensstämt med de begränsningar som anges i kapitel V i bilaga I.

2. När det gäller långa transporter mellan medlemsstater eller mellan medlemsstater och tredjeländer skall kontrollerna på avsändningsorten av huruvida djuren är i skick att transporteras, enligt kapitel I i bilaga I, utövas före lastningen som ett led i kontrollerna avseende djurens hälsa enligt relevant veterinärlagstiftning i gemenskapen, inom de frister som fastställs i sådan lagstiftning.

3. Om bestämmelseorten är ett slakteri får kontrollerna enligt punkt 1 utövas som ett led i besiktningen avseende djurskydd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel [19].

4. De registreringar av vägtransportmedlens förflyttningar som erhålls från navigeringssystem får när så är lämpligt användas för att genomföra dessa kontroller.

Artikel 16

Den behöriga myndighetens personalutbildning och utrustning

Den behöriga myndigheten skall se till att dess personal har sådan utbildning och utrustning att den kan kontrollera uppgifter som registrerats av

- färdskrivare vid vägtransporter enligt föreskrifter i förordning (EEG) nr 3821/85,

- navigeringssystemet.

Artikel 17

Utbildning och kompetensbevis

1. Transportörers och uppsamlingscentralers personal skall få sådan utbildning som avses i artikel 6.4 och artikel 9.2 a.

2. Det kompetensbevis för förare och skötare på vägfordon för transport av tama hästdjur eller tamdjur av nötkreatur, får, getter, svin eller fjäderfä som avses i artikel 6.5 skall meddelas i enlighet med bilaga IV. Kompetensbeviset skall avfattas på den utfärdande medlemsstatens officiella språk samt engelska när transportören sannolikt kommer att vara verksam i en annan medlemsstat. Kompetensbeviset skall utfärdas av den behöriga myndighet eller det behöriga organ som medlemsstaten har utsett för detta ändamål och i enlighet med modellen i kapitel III i bilaga III. Giltigheten för nämnda kompetensbevis får begränsas till att endast omfatta en viss djurart eller grupp av djurarter.

Artikel 18

Intyg om godkännande av vägtransportmedel

1. Den behöriga myndighet eller det behöriga organ som medlemsstaten har utsett skall efter ansökan ställa ut ett intyg om godkännande för vägtransportmedel som används för långa transporter, förutsatt att detta transportmedel

a) inte redan är föremål för en ansökan som lämnats in till eller inte redan har godkänts av en annan behörig myndighet i samma eller i en annan medlemsstat,

b) har inspekterats av den behöriga myndigheten eller det organ som medlemsstaten har utsett och befunnits uppfylla de krav enligt kapitlen II och VI i bilaga I som gäller för utformning, konstruktion och underhåll av vägtransportmedel som används för långa transporter.

2. Den behöriga myndighet eller det behöriga organ som medlemsstaten har utsett, skall utfärda intyget i enlighet med modellen i kapitel IV i bilaga III och förse varje intyg med ett för medlemsstaten unikt nummer. Intyget skall avfattas på den utfärdande medlemsstatens officiella språk och engelska. Intygens giltighetstid skall vara högst fem år räknat från den dag då de utfärdades och de skall upphöra att gälla så snart som transportmedlet ändras eller byggs om på ett sätt som påverkar djurens välbefinnande.

3. Den behöriga myndigheten skall registrera intygen om godkännande av vägtransportmedel för långa transporter i en elektronisk databas på ett sådant sätt att den behöriga myndigheten i samtliga medlemsstater snabbt kan identifiera dessa intyg, i synnerhet vid eventuella överträdelser av bestämmelserna i denna förordning.

4. Medlemsstaterna får bevilja undantag från bestämmelserna i denna artikel och från bestämmelserna i kapitel V punkt 1.4 led b och kapitel VI i bilaga I för vägtransportmedel när det gäller befordran till den slutliga bestämmelseorten som inte överstiger 12 timmar.

Artikel 19

Intyg om godkännande av fartyg för djurtransport

1. Den behöriga myndighet eller det behöriga organ som medlemsstaten har utsett skall efter ansökan ställa ut ett intyg om godkännande för ett fartyg för djurtransport, förutsatt att detta fartyg

a) är i drift från den medlemsstat där ansökan görs,

b) inte redan är föremål för en ansökan som lämnats in till eller inte redan har godkänts av en annan behörig myndighet i samma eller i en annan medlemsstat,

c) har inspekterats av den behöriga myndigheten eller det organ som medlemsstaten har utsett och befunnits uppfylla kraven i kapitel IV avsnitt 1 i bilaga I med avseende på konstruktion och utrustning för fartyg för djurtransport.

2. Den behöriga myndighet eller det behöriga organ som medlemsstaten har utsett, skall vid utfärdandet förse varje intyg med ett för medlemsstaten unikt nummer. Intyget skall avfattas på åtminstone ett av den utfärdande medlemsstatens officiella språk och engelska. Intygens giltighetstid skall vara högst fem år räknat från den dag då de utfärdades och de skall upphöra att gälla så snart som transportmedlet ändras eller byggs om på ett sätt som påverkar djurens välbefinnande.

3. Den behöriga myndigheten skall registrera godkända fartyg för djurtransport på ett sådant sätt att de snabbt kan identifieras, i synnerhet vid eventuella överträdelser av bestämmelserna i denna förordning.

4. Den behöriga myndigheten skall registrera intyg om godkännande av fartyg för djurtransport i en elektronisk databas på ett sådant sätt att intygen snabbt kan identifieras, i synnerhet vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning.

Artikel 20

Inspektion av fartyg för djurtransport vid i- och urlastning

1. Den behöriga myndigheten skall inspektera fartyg för djurtransport innan djur lastas i för att i synnerhet kontrollera att

a) fartyget för djurtransport är byggt och utrustat för det antal djur och den djurart som skall transporteras,

b) lastutrymmen där djuren skall förvaras är i gott skick,

c) den utrustning som avses i kapitel IV i bilaga I fungerar väl.

2. Den behöriga myndigheten skall före och under i- och urlastning av fartyg för djurtransport företa nedanstående inspektioner för att försäkra sig om att

a) djuren är i skick för vidare befordran,

b) i- och urlastning utförs i enlighet med bestämmelserna i kapitel III i bilaga I,

c) arrangemangen för utfodring och vattning står i överensstämmelse med kapitel IV avsnitt 2 i bilaga I.

Artikel 21

Kontroller vid utförselställen och gränskontrollstationer

1. Utan att det påverkar de kontroller som föreskrivs i artikel 2 i förordning (EG) nr 639/2003 när djur befinner sig på utförselställen eller gränskontrollstationer, skall officiella veterinärer i medlemsstaterna i fråga kontrollera att djuren transporteras i enlighet med bestämmelserna i denna förordning och i synnerhet

a) att transportörerna har lämnat in en kopia av ett giltigt tillstånd enligt artikel 10.1 eller, i fråga om långa transporter, artikel 11.1,

b) att förarna av vägfordon som transporterar tama hästdjur, tamdjur av nötkreatur, får, getter, svin eller fjäderfä, samt skötare av dessa, har förelagt ett giltigt kompetensbevis enligt artikel 17.2,

c) att djuren är i skick för vidare befordran,

d) att det transportmedel som skall användas för djurens vidare befordran uppfyller kraven i kapitel II och i tillämpliga fall kapitel VI i bilaga I,

e) att transportörerna vid export har visat att befordran från avsändningsorten fram till första urlastning i det slutliga bestämmelselandet överensstämmer med reglerna enligt alla internationella avtal som förtecknas i bilaga V och som gäller i berörda tredjeländer,

f) om tama hästdjur och tamdjur av nötkreatur, får, getter och svin har transporterats eller skall transporteras med långa transporter.

2. Vid långa transporter av tama hästdjur och tamdjur av nötkreatur, får, getter och svin skall de officiella veterinärerna vid utförselställen och gränskontrollstationer utföra och journalföra de kontroller som anges i avsnitt 3, Bestämmelseort, i färdjournalen i bilaga II. Den behöriga myndigheten skall bevara uppgifterna om dessa kontroller och kontrollerna enligt punkt 1 under minst tre år räknat från den dag då kontrollerna utfördes samt en kopia av motsvarande diagramblad eller utskrift enligt bilaga I eller bilaga I B till förordning (EEG) nr 3821/85 om fordonet omfattas av den förordningen.

3. Om den behöriga myndigheten anser att djuren inte är i skick att fullfölja transporten skall dessa lastas ur, vattnas, utfodras och få vila.

Artikel 22

Dröjsmål under transport

1. Den behöriga myndigheten skall vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra eller minimera dröjsmål under transporten eller djurs lidande vid oförutsedda omständigheter som förhindrar tillämpningen av denna förordning. Den behöriga myndigheten skall se till att särskilda åtgärder vidtas vid omlastningsplatser, utförselställen och gränskontrollstationer så att djurtransporter behandlas med prioritet.

2. Sändningar av djur får inte fördröjas såvida detta inte är absolut nödvändigt för djurens välbefinnande eller med hänsyn till den allmänna säkerheten. Ingen opåkallad fördröjning får ske mellan fullbordad lastning och avresa. Om en sändning av djur har fördröjts i mer än två timmar, skall den behöriga myndigheten se till att lämpliga åtgärder vidtas så att djuren får skötsel och vid behov utfodras, vattnas, lastas ur och förvaras.

KAPITEL IV

GENOMFÖRANDE OCH INFORMATIONSUTBYTE

Artikel 23

Nödåtgärder vid transportörens bristande efterlevnad av bestämmelserna i denna förordning

1. Om en behörig myndighet konstaterar att en bestämmelse i denna förordning inte efterlevs eller inte har efterlevts, skall den vidta, eller kräva att den person som ansvarar för djuren vidtar, alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa djurskyddet.

Sådana åtgärder får inte ge upphov till onödigt eller ytterligare lidande för djuren och skall stå i proportion till de risker som föreligger. Den behöriga myndigheten skall på vederbörligt sätt söka ersättning för de kostnader som uppkommer genom åtgärderna.

2. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet får dessa åtgärder omfatta

a) att förare eller skötare byts ut,

b) att transportmedlet repareras provisoriskt för att undvika varje risk för omedelbar skada på djuren,

c) att sändningen eller en del av sändningen flyttas över till ett annat transportmedel,

d) att djuren sänds tillbaka till sin avsändningsort närmaste vägen eller att medge en fortsatt transport av djuren till deras bestämmelseort närmaste vägen enligt det alternativ som är till djurens bästa när det gäller deras välbefinnande,

e) att djuren lastas ur och hålls i lämplig förvaring och ges adekvat skötsel tills problemet är löst.

Om det inte finns någon möjlighet att garantera djurens välbefinnande skall de dödas eller avlivas på ett humant sätt.

3. Om åtgärder skall vidtas på grund av bristande efterlevnad av bestämmelserna i denna förordning enligt punkt 1 och djuren måste transporteras i strid med vissa av bestämmelserna i denna förordning, skall den behöriga myndigheten utfärda ett tillstånd för transporten av dessa djur. De berörda djuren skall vara identifierade i tillståndet och där skall även anges på vilka villkor djuren får transporteras fram till dess att bestämmelserna i denna förordning efterlevs fullt ut. Detta tillstånd skall medfölja djuren.

4. Den behöriga myndigheten skall omedelbart se till att nödvändiga åtgärder vidtas om den person som ansvarar för djuren inte kan kontaktas eller inte följer myndighetens instruktioner.

5. Beslut som fattas av den behöriga myndigheten och grunderna för dessa beslut skall så snart som möjligt delges transportören eller dennes ombud samt den behöriga myndighet som meddelade tillståndet enligt artikel 10.1 eller artikel 11.1. De behöriga myndigheterna skall vid behov bistå transportören för att underlätta genomförandet av de nödåtgärder som krävs.

Artikel 24

Ömsesidigt bistånd och informationsutbyte

1. De regler och informationsförfaranden som anges i rådets direktiv 89/608/EEG [20] skall tillämpas för de syften som avses i denna förordning.

2. Varje medlemsstat skall inom tre månader från denna förordnings ikraftträdande till kommissionen översända uppgifter om samt eventuell e-postadress till en kontaktpunkt för de syften som avses med denna förordning, samt alla ändringar av sådana uppgifter. Kommissionen skall vidarebefordra uppgifterna om kontaktpunkten till övriga medlemsstater inom ramen för Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

Artikel 25

Påföljder

Medlemsstaterna skall fastställa regler om påföljder som skall tillämpas vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning, och skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs. De föreskrivna påföljderna skall vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna skall senast den 5 juli 2006 till kommissionen anmäla dessa bestämmelser samt tillämpningsföreskrifterna för artikel 26, och skall utan dröjsmål underrätta kommissionen om alla eventuella senare ändringar av dessa bestämmelser.

Artikel 26

Överträdelser och anmälan av överträdelser

1. Vid eventuella överträdelser av denna förordning skall den behöriga myndigheten vidta de särskilda åtgärder som avses i punkterna 2–7.

2. Om en behörig myndighet konstaterar att en transportör inte har iakttagit bestämmelserna i denna förordning eller att ett transportmedel inte uppfyller kraven enligt dessa bestämmelser, skall myndigheten utan dröjsmål anmäla detta till den behöriga myndighet som meddelade transportören tillståndet eller ställde ut intyget om godkännande av transportmedlet och, om föraren inte har iakttagit bestämmelserna i denna förordning, till den som utfärdat förarens kompetensbevis. Denna anmälan skall omfatta alla relevanta uppgifter och handlingar.

3. Om en behörig myndighet på en bestämmelseort konstaterar att befordran skett i strid med denna förordning, skall denna myndighet utan dröjsmål anmäla detta till den behöriga myndigheten på avsändningsorten. Denna anmälan skall omfatta alla relevanta uppgifter och handlingar.

4. Om en behörig myndighet konstaterar att en transportör inte har iakttagit bestämmelserna i denna förordning eller att ett transportmedel inte uppfyller kraven i densamma eller om en behörig myndighet får en anmälan enligt punkterna 2 eller 3 skall den om så är lämpligt

a) ålägga den berörda transportören att åtgärda de överträdelser som konstaterats och att vidta åtgärder för att förhindra att dessa inträffar igen,

b) låta den berörda transportören undergå ytterligare kontroller, och särskilt kräva närvaro av en veterinär vid lastning av djuren,

c) tillfälligt eller slutgiltigt återkalla transportörens tillstånd eller intyget om godkännande av transportmedlet ifråga.

5. Om en förare eller skötare som innehar ett kompetensbevis enligt artikel 17.2 gör sig skyldig till en överträdelse av bestämmelserna i denna förordning, får den behöriga myndigheten tillfälligt eller slutgiltigt återkalla detta kompetensbevis, i synnerhet om överträdelsen visar att föraren eller skötaren inte har tillräckliga kunskaper och information för att kunna transportera djur i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.

6. Vid upprepade eller allvarliga överträdelser av bestämmelserna i denna förordning får en medlemsstat tillfälligt förbjuda att djur transporteras på medlemsstatens territorium av denna transportör eller med detta transportmedel, även om en annan medlemsstat har meddelat transportören tillstånd eller godkänt transportmedlet, förutsatt att alla möjligheter inom ramen för det ömsesidiga bistånd och informationsutbyte som avses i artikel 24 är uttömda.

7. Medlemsstaterna skall se till att alla kontaktpunkter enligt artikel 24.2 utan dröjsmål underrättas om alla beslut som fattas enligt punkt 4 c eller punkterna 5 eller 6 i den här artikeln.

Artikel 27

Behöriga myndigheters inspektioner och årliga rapporter

1. Den behöriga myndigheten skall genom icke-diskriminerande inspektioner av djur, transportmedel och följedokument kontrollera att kraven i denna förordning är uppfyllda. Dessa inspektioner skall utföras på ett adekvat antal av de djur som transporteras årligen inom den enskilda medlemsstaten och de kan genomföras samtidigt med kontroller som utförs för andra ändamål. Antalet inspektioner skall ökas om det konstateras att bestämmelserna i denna förordning inte efterlevs. Ovannämnda antal djur och inspektioner skall fastställas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 31.2.

2. Medlemsstaterna skall senast den 30 juni varje år lägga fram en rapport för kommissionen om de inspektioner enligt punkt 1 som utförts året dessförinnan. Rapporten skall även innehålla en analys av allvarliga brister som konstaterats och en åtgärdsplan för att avhjälpa dessa brister.

Artikel 28

Kontroller på plats

Kommissionens veterinärmedicinska experter kan, om det behövs för att denna förordning skall tillämpas enhetligt, i samverkan med den berörda medlemsstatens myndigheter företa kontroller på plats i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 45 i Europarlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 [21].

Artikel 29

Riktlinjer för god praxis

Medlemsstaterna skall främja utarbetandet av riktlinjer för god praxis där det även skall ingå riktlinjer för efterlevnaden av bestämmelserna i denna förordning, i synnerhet artikel 10.1. Dessa riktlinjer skall utarbetas på nationell nivå, mellan flera medlemsstater eller på gemenskapsnivå. Spridningen och användningen av såväl nationella riktlinjer som gemenskapsriktlinjer skall uppmuntras.

KAPITEL V

GENOMFÖRANDEBEFOGENHETER OCH KOMMITTÉFÖRFARANDE

Artikel 30

Ändring av bilagor och tillämpningsföreskrifter

1. Bilagorna till förordningen skall ändras av rådet genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen, särskilt i syfte att anpassa dem till vetenskapliga och tekniska framsteg, utom när det gäller kapitel IV och punkt 3.1 i kapitel VI i bilaga I, avsnitten 1–5 i bilaga II samt bilagorna III, IV, V och VI, vilka som får ändras i enlighet med förfarandet i artikel 31.2.

2. Eventuella tillämpningsföreskrifter för denna förordning får fastställas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 31.2.

3. Intyg eller andra handlingar som föreskrivs i gemenskapens veterinärlagstiftning för levande djur får kompletteras i enlighet med det förfarande som avses i artikel 31.2 för att ta hänsyn till kraven i denna förordning.

4. Skyldigheten att inneha ett kompetensbevis enligt artikel 6.5 får, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 31.2, utvidgas till att även gälla förare som transporterar andra tamdjur eller skötare av dessa.

5. I samband med marknadsstödjande undantagsåtgärder som vidtas på grund av restriktioner för förflyttningar som hänger samman med veterinära åtgärder för att bekämpa en sjukdom får kommissionen medge undantag från punkt 2 e i kapitel I i bilaga I. Den kommitté som avses i artikel 31 skall underrättas om alla sådana beslut.

6. Undantag från de krav som gäller för långa transporter får fastställas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 31.2, för att ta hänsyn till att vissa regioner är belägna långt från det europeiska fastlandet.

7. Genom undantag från denna förordning får medlemsstaterna fortsätta att tillämpa de nuvarande nationella bestämmelserna om transport av djur i sina yttersta randområden, om djuren har sitt ursprung där eller anländer dit. De skall informera kommissionen om detta.

8. I avvaktan på att detaljerade bestämmelser antas för djurarter som inte särskilt omnämns i bilagorna, får medlemsstaterna fastställa eller behålla nationella tilläggsregler som skall tillämpas på transport av dessa djurarter.

Artikel 31

Kommittéförfarande

1. Kommissionen skall biträdas av Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 [22].

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 32

Rapport

Inom fyra år från det datum som anges i artikel 37 andra stycket skall kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om konsekvenserna av denna förordning på djurskyddet under transport och på handelsflödena av levande djur inom den utvidgade gemenskapen. I rapporten skall särskilt beaktas vetenskapliga bevis om djurs behov från djurskyddssynpunkt, rapporten om genomförandet av navigeringssystemet enligt punkt 4.3 i kapitel VI i bilaga I, samt de socioekonomiska konsekvenserna av den här förordningen, inbegripet regionala aspekter. Rapporten kan vid behov åtföljas av lämpliga lagförslag som rör långa transporter, särskilt avseende transporttider, viloperioder och utrymme.

KAPITEL VI

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 33

Upphävande

Direktiv 91/628/EEG och förordning (EG) nr 411/98 skall upphöra att gälla från och med den 5 januari 2007. Hänvisningar till det upphävda direktivet och den upphävda förordningen skall anses som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel 34

Ändringar av direktiv 64/432/EEG

Direktiv 64/432/EEG ändras härmed på följande sätt:

1. Artikel 11 skall ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 skall följande led införas:

"ee) följa de bestämmelser i direktiv 98/58/EG och förordning (EG) nr 1/2005 [23] som är tillämpliga på uppsamlingscentraler,"

b) Punkt 4 skall ersättas med följande:

"4. Den behöriga myndigheten kan tillfälligt eller permanent återkalla godkännandet om bestämmelserna i denna artikel, andra tillämpliga bestämmelser i detta direktiv eller i förordning (EG) nr 1/2005 eller annan av gemenskapens veterinärlagstiftning som förtecknas i kapitel I i bilaga A till direktiv 90/425/EEG [24] inte följs. Godkännandet kan återfås när den behöriga myndigheten har förvissat sig om att uppsamlingscentralen helt och hållet är i överensstämmelse med alla tillämpliga bestämmelser som avses i denna punkt."

2. Artikel 12 skall ersättas med följande:

"Artikel 12

1. Medlemsstaterna skall se till att transportörerna uppfyller följande tilläggsvillkor:

a) För djurtransport skall de använda transportmedel som

i) är utformade så att spillning, strö eller foder inte kan falla eller rinna ut ur fordonet, och

ii) omedelbart efter varje transport av djur eller av sådana produkter som kan påverka djurhälsan, och vid behov före varje ny lastning av djur, rengörs och desinfekteras med desinfektionsmedel som är officiellt godkända av den behöriga myndigheten.

b) De skall antingen

i) ha lämpliga, av den behöriga myndigheten godkända, faciliteter för rengöring och desinfektion, även lagringsutrymmen för strö och gödsel, eller

ii) förete handlingar som visar att detta arbete utförs av sådan tredje part som godkänts av den behöriga myndigheten.

2. Transportören skall, för varje fordon som används för djurtransport, se till att det förs ett register med åtminstone följande uppgifter, som skall bevaras i åtminstone tre år:

a) Ort, datum och tid för lastningen samt namn eller firma och adress för den anläggning eller den uppsamlingscentral där djuren lastas.

b) Ort, datum och tid för leverans samt mottagarens eller mottagarnas namn eller firma och adress.

c) De transporterade djurens art och antal.

d) Datum och plats för desinfektionen.

e) Uppgifter om åtföljande handlingar, inklusive numret.

f) Förväntad transporttid för varje befordran.

3. Transportören skall se till att sändningen eller djuren inte vid något tillfälle, från det att de lämnar anläggningen eller den ursprungliga uppsamlingscentralen till ankomsten till bestämmelseorten, kommer i kontakt med djur med sämre hälsostatus.

4. Medlemsstaterna skall förvissa sig om att transportören följer bestämmelserna i denna artikel om de erforderliga handlingar som skall åtfölja djuren.

5. Denna artikel gäller inte för personer som transporterar djur över ett avstånd på högst 65 kilometer räknat från avsändningsorten till bestämmelseorten.

6. Vid överträdelser av bestämmelserna i denna artikel skall bestämmelserna om överträdelser och anmälan av överträdelser i artikel 26 i förordning (EG) nr 1/2005 också tillämpas när det gäller djurhälsa."

Artikel 35

Ändring av direktiv 93/119/EG

I bilaga A till direktiv 93/119/EG skall punkt 3 i del II ersättas med följande:

"3. Djur skall förflyttas med varsamhet. Drivgångarna skall konstrueras så att risken minimeras för att djuren skadas, och vara inrättade så att deras flockinstinkt utnyttjas. Instrument som är avsedda att styra djuren får endast användas i det syftet och endast under korta perioder. Användning av instrument som ger elektriska stötar skall undvikas i möjligaste mån. Under alla omständigheter får sådana instrument endast användas i fråga om fullvuxna nötkreatur och svin som vägrar att förflytta sig och endast när de har utrymme att förflytta sig framåt. Stötarna får inte vara mer än en sekund, de skall komma med tillräckligt långa mellanrum, och får endast ges på bakpartiets muskler. Stötarna får inte upprepas om djuret inte reagerar på dem."

Artikel 36

Ändringar av förordning (EG) nr 1255/97

Förordning (EG) nr 1255/97 ändras på följande sätt:

1. Ordet "mellanstationer" skall överallt i förordningen ersättas med ordet "kontrollstationer".

2. I artikel 1 skall punkt 1 ersättas med följande:

"1. Kontrollstationer är platser där djuren vilar under minst 12 timmar i enlighet med punkt 1.5 eller punkt 1.7 b i kapitel V i bilaga I till förordning (EG) nr 1/2005 [25]."

3. Artikel 3 skall ersättas med följande:

"Artikel 3

1. Den behöriga myndigheten skall godkänna och utfärda ett godkännandenummer till varje kontrollstation. Detta godkännande får begränsas till en eller flera särskilda arter eller till vissa kategorier av djur och viss hälsostatus. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna förteckningen över godkända kontrollstationer samt eventuella uppdateringar.

Medlemsstaterna skall också meddela kommissionen de detaljerade arrangemangen för tillämpning av bestämmelserna i artikel 4.2, särskilt perioden för användning som kontrollstationer och de godkända lokalernas dubbla funktion.

2. Kontrollstationerna skall förtecknas av kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 31.2 i förordning (EG) nr 1/2005 på förslag av den berörda medlemsstatens behöriga myndighet.

3. Medlemsstaterna får föreslå att en kontrollstation förs in på förteckningen först när den behöriga myndigheten har kontrollerat att den uppfyller relevanta krav och har godkänt den. För att ett sådant godkännande skall kunna ske skall den behöriga myndigheten så som den definieras i artikel 2.6 i direktiv 90/425/EEG se till att kontrollstationerna uppfyller kraven i bilaga I till denna förordning; dessutom skall sådana kontrollstationer

a) vara belägna i ett område där det inte enligt relevant gemenskapslagstiftning råder förbud eller restriktioner;

b) stå under kontroll av en officiell veterinär som bl.a. skall se till att bestämmelserna i denna förordning följs;

c) i sin verksamhet följa tillämpliga gemenskapsbestämmelser om djurhälsa, förflyttning av djur och skydd av djur vid tidpunkten för slakt.

d) underkastas regelbunden inspektion minst två gånger om året, för att kontrollera att kraven för godkännande fortfarande uppfylls.

4. En medlemsstat måste i allvarliga fall, särskilt om djurens hälsa eller välbefinnande står på spel, förbjuda användningen av en kontrollstation som är belägen på dess territorium. Den skall underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaterna om förbudet och orsakerna till detta. Förbudet mot användning av en kontrollstation kan endast upphävas om kommissionen och de övriga medlemsstaterna har underrättats om orsakerna.

5. Kommissionen får i enlighet med förfarandet i artikel 31.2 i förordning (EG) nr 1/2005 förbjuda användningen av en kontrollstation eller ta bort den från förteckningen om inspektioner på plats som utförs av kommissionens experter enligt artikel 28 i den förordningen visar att relevant gemenskapslagstiftning inte följs."

4. I artikel 4 skall följande punkt läggas till:

"4. Den behöriga myndigheten på avsändningsorten skall använda det system för informationsutbyte som avses i artikel 20 i direktiv 90/425/EEG för att meddela när djur passerar genom kontrollstationerna."

5. Artikel 6 skall ersättas med följande:

"Artikel 6

1. Innan djuren lämnar kontrollstationen skall den officielle veterinären eller en annan veterinär som den behöriga myndigheten har utsett för ändamålet bekräfta i den färdjournal som avses i bilaga II i förordning (EG) nr 1/2005 att djuren är i skick att fortsätta resan. Medlemsstaterna kan föreskriva att utgifter som uppstår genom veterinärkontrollen skall bäras av den berörda verksamhetsutövaren.

2. Reglerna om det informationsutbyte mellan myndigheterna som är nödvändigt för att uppfylla kraven i denna förordning skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 31.2 i förordning (EG) nr 1/2005."

6. Artikel 6a skall ersättas med följande:

"Artikel 6a

Denna förordning skall ändras av rådet, genom beslut med kvalificerad majoritet, på förslag av kommissionen, särskilt i syfte att anpassa den till vetenskapliga och tekniska framsteg, utom när det gäller de ändringar av bilagan som krävs för att anpassa den till djurhälsoläget, vilka får antas i enlighet med förfarandet enligt artikel 31.2 i förordning (EG) nr 1/2005."

7. Artikel 6b första meningen skall ersättas med följande:

"Artikel 6b

Medlemsstaterna skall tillämpa bestämmelserna i artikel 26 i förordning (EG) nr 1/2005 vid sanktioner på grund av eventuella överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs."

8. Bilaga I skall ändras på följande sätt:

a) Rubriken skall ersättas med följande:

"BILAGA

GEMENSKAPSKRITERIER FÖR KONTROLLSTATIONER"

b) Avsnitt A skall ersättas med följande:

"A. BESTÄMMELSER FÖR HÄLSA OCH HYGIEN

1. Varje kontrollstation skall

a) placeras, utformas, byggas och drivas på ett sätt som garanterar tillräcklig biosäkerhet och som förhindrar spridande av allvarliga smittsamma sjukdomar till andra anläggningar och mellan på varandra följande sändningar av djur som passerar genom dessa lokaler.

b) byggas, utrustas och drivas på ett sätt som garanterar att de kan rengöras och desinficeras. En lastbilstvätt skall finnas tillgänglig på plats. Sådana faciliteter måste vara operativa under alla väderförhållanden.

c) rengöras och desinficeras före och efter varje användning, när den officielle veterinären så kräver.

2. Personal och utrustning som kommer i kontakt med de djur som tas emot skall användas enbart för de berörda lokalerna om de inte har rengjorts och desinficerats efter att ha varit i kontakt med djuren eller deras avföring eller urin. I synnerhet skall den person som ansvarar för kontrollstationen tillhandahålla ren utrustning och skyddskläder som är avsedda uteslutande för att användas av alla personer som kommer in på kontrollstationen, och också tillhandahålla lämplig utrustning för rengöring och desinfektion av denna utrustning.

3. Ströet skall avlägsnas när en sändning av djur flyttas från en inhägnad och efter den rengöring och desinfektion som föreskrivs i punkt 1 c ersättas med nytt strö.

4. Strö, avföring och urin från djuren skall inte samlas in från lokalerna om de inte genomgått en lämplig behandling i syfte att undvika spridning av djursjukdomar.

5. Lämpliga sanitära uppehåll mellan två på varandra följande sändningar av djur skall iakttas och vid behov anpassas beroende på om de kommer från en region, ett område eller en zon av liknande typ. Särskilt viktigt är att alla djur avlägsnas från kontrollstationerna under en period på minst 24 timmar efter användning under högst en sexdagarsperiod och sedan rengöring och desinfektion har genomförts och innan det kommer en eventuell ny sändning.

6. Innan djur tas emot skall kontrollstationerna

a) ha påbörjat rengöring och desinfektion inom 24 timmar efter det att alla djur som fanns där tidigare tagits därifrån i enlighet med bestämmelserna i artikel 4.3 i denna förordning;

b) ha varit fria från djur till dess att rengöring och desinfektion fullgjorts till den officiella veterinärens belåtenhet."

c) Avsnitt B punkt 1 skall ersättas med följande:

"1. Förutom de bestämmelser som avses i kapitlen II och III i bilaga I till förordning (EG) nr 1/2005, vilka är tillämpliga på transportmedlen för lastning och lossning av djur, skall varje kontrollstation ha lämplig utrustning och lämpliga utrymmen för lastning och lossning av djuren i och ur transportmedlen. Sådan utrustning och sådana utrymmen skall framför allt ha en halkfri golvbeläggning och om nödvändigt vara utrustade med räcken. Bryggor, ramper och landgångar skall vara utrustade med sidoväggar, staket eller annat skydd som hindrar djuren från att falla av. Lastnings- och lossningsramperna skall ha minsta möjliga lutning. Gångarna skall ha en golvbeläggning som minimerar halkrisken och vara utförda så att risken för skador på djuren minimeras. Det bör särskilt tillses att det inte finns något större tomrum eller trappsteg mellan fordonets golv och rampen eller mellan rampen och golvet i lossningsområdet, vilka tvingar djuren att hoppa eller som kan leda till att djuren halkar eller snubblar."

9. Bilaga II skall utgå.

Artikel 37

Ikraftträdande och tillämpningsdatum

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 5 januari 2007.

Artikel 6.5 skall dock tillämpas från och med den 5 januari 2008.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 december 2004

På rådets vägnar

C. Veerman

Ordförande

--------------------------------------------------

[1] Yttrandet avgivet den 30 mars 2004 (ännu ej offentliggjort i EUT).

[2] EUT C 110, 30.4.2004, s. 135.

[3] EGT L 340, 11.12.1991, s. 17. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 806/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 1).

[4] EGT L 148, 30.6.1995, s. 52.

[5] EGT C 273, 28.9.2001, s. 1.

[6] EGT L 174, 2.7.1997, s. 1. Förordningen senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 1040/2003 (EUT L 151, 19.6.2003, s. 21).

[7] EGT L 370, 31.12.1985, s. 1.

[8] EGT L 370, 31.12.1985, s. 8. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 432/2004 (EUT L 71, 10.3.2004, s. 3).

[9] EGT L 224, 18.8.1990, s. 42. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/68/EG (EUT L 139, 30.4.2004, s. 320).

[10] EGT P 121, 29.7.1964, s. 1977/64. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 21/2004 (EUT L 5, 9.1.2004, s. 8).

[11] EGT L 340, 31.12.1993, s. 21. Direktivet ändrat genom förordning (EG) nr 806/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 1).

[12] EGT L 351, 2.12.1989, s. 34.

[13] EGT L 38, 12.2.1998, s. 10.

[14] EGT L 52, 21.2.1998, s. 8.

[15] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

[16] EGT L 268, 24.9.1991, s. 56. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

[17] EGT L 224, 18.8.1990, s. 29. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/33/EG (EGT L 315, 19.11.2002, s. 14).

[18] EGT L 224, 18.8.1990, s. 42. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/68/EG (EUT L 139, 30.4.2004, s. 320).

[19] EUT L 226, 25.6.2004, s. 83.

[20] EGT L 351, 2.12.1989, s. 34.

[21] EUT L 191, 28.5.2004, s. 1.

[22] EGT L 31, 1.2.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1642/2003 (EUT L 245, 29.9.2003, s. 4).

[23] EUT L 3, 5 januari 2005.

[24] EGT L 224, 18.8.1990, s. 29.

[25] EUT L 3, 5 januari 2005.

--------------------------------------------------

+++++ ANNEX 1 +++++

+++++ ANNEX 2 +++++

+++++ ANNEX 3 +++++

+++++ ANNEX 4 +++++

+++++ ANNEX 5 +++++

+++++ ANNEX 6 +++++