RÅDETS DIREKTIV 96/49/EG av den 23 juli 1996 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på järnväg

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 75 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

i enlighet med det i artikel 189c i fördraget angivna förfarandet (3), och

med beaktande av följande:

1. Omfattningen av transporter av farligt gods på järnväg har under senare år ökat kraftigt och därmed har olycksrisken ökat. Åtgärder bör följaktligen vidtas för att denna typ av transporter skall kunna utföras under sådana betingelser som ger största möjliga säkerhet.

2. Alla medlemsstater är fördragsslutande parter i Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF), som i sitt bihang B fastställer enhetliga regler för avtalet om internationell järnvägsbefordran av gods (CIM), vars bilaga I utgör reglementet om internationell järnvägsbefordran av farligt gods (RID). Fördragets geografiska tillämpningsområde sträcker sig utanför gemenskapen.

3. Det fördraget omfattar inte nationell transport av farligt gods på järnväg. Följaktligen är det viktigt att säkerställa en enhetlig tillämpning av harmoniserade säkerhetsbestämmelser i hela gemenskapen. Det lämpligaste sättet att nå detta mål är att anpassa medlemsstaternas lagstiftningar till RID.

4. Med iakttagande av subsidiaritetsprincipen bör denna tillnärmning av lagstiftningarna ske för att kunna säkerställa en hög säkerhetsnivå hos nationella och internationella transporter, för att garantera att snedvridna konkurrensförhållanden undanröjs och för att underlätta den fria rörligheten för varor och tjänster i hela gemenskapen, samt för att säkerställa enhetlighet med annan gemenskapslagstiftning.

5. Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte gemenskapen och dess medlemsstaters åtagande att i framtiden i englighet med de mål som anges i kapitel 19 i Agenda 21 från UNCED-konferensen i Rio de Janeiro i juni 1992 harmonisera systemen för klassificering av farliga ämnen.

6. Det finns ännu inte någon särskild gemenskapslagstiftning som reglerar de säkerhetsmässiga förhållandena för transport av biologiska agens och genetiskt modifierade mikroorganismer, som omfattas av rådets direktiv 90/219/EEG (4), 90/220/EEG (5) och 90/679/EEG (6).

7. Bestämmelserna i detta direktiv är tillämpliga utan att de påverkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser om arbetstagarnas säkerhet och miljöskydd.

8. Medlemsstaterna måste på sina territorier kunna tillämpa särskilda regler för rörligheten avseende transport av farligt gods på järnväg.

9. Medlemsstaterna bör vad gäller nationella transporter av farligt gods på järnväg behålla rätten att provisoriskt tillämpa regler som överensstämmer med Förenta nationernas multimodala rekommendationer för transport av farligt gods i den utsträckning som RID ännu inte har harmoniserats med dessa regler, vilka bör underlätta intermodal transport av farligt gods.

10. Varje medlemsstat bör, enbart av andra skäl än säkerhetsmässiga, behålla rätten att reglera och förbjuda nationell transport av visst farligt gods på järnväg.

11. Hänsyn bör tas till de strängare säkerhetsåtgärder som tillämpas i tunneln under Engelska kanalen på grund av dennas särskilda egenskaper, framför allt dess sträckning och längd, och medlemsstaterna bör ges möjlighet att införa samma slags åtgärder när liknande situationer uppstår. Vissa medlemsstater bör kunna tillämpa strängare regler för gods som skall transporteras på grund av temperaturen i godsets omgivning.

12. För att kunna beakta vikten av nödvändiga investeringar på detta område bör en övergångsperiod fastställas, så att medlemsstaterna tillfälligt kan upprätthålla vissa särskilda nationella bestämmelser om konstruktions- eller användningskrav för tankar, behållare, förpackningar, eller nödåtgärdskod.

13. Utnyttjandet av den nya tekniska och industriella utvecklingen får inte hämmas och bestämmelser om tillfälliga undantag bör därför införas.

14. RID-bestämmelserna tillåter bestämmelser om avvikelser härifrån och det stora antalet avtal som har ingåtts bilateralt mellan medlemsstaterna hindrar det fria tillhandahållandet av tjänster för transport av farligt gods. Införandet av de nödvändiga bestämmelserna i bilagan till detta direktiv bör göra det möjligt att undvika sådana avvikelser. Det är viktigt att medlemsstaterna under en övergångsperiod kan fortsätta att tillämpa befintliga avtal mellan sig.

15. Järnvägstransporter av farligt gods till eller från tredje land är tillåtna i den mån som de utförs i enlighet med RID-bestämmelserna. Vad gäller transporter från eller till republikerna i det forna Sovjetunionen, som inte är fördragsslutande parter i COTIF, bör medlemsstaterna emellertid införa lämpliga bestämmelser om dessa transporter för att säkerställa att säkerhetsnivån motsvarar den som fastlagts i RID.

16. Detta direktiv bör snabbt kunna anpassas till den tekniska utvecklingen, särskilt genom antagande av de nya bestämmelser om vilka beslut fattas inom ramen för RID. En kommitté bör därför upprättas och ett förfarande införas som innebär ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen inom denna kommitté.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I Tillämpningsområde

Artikel 1

1. Detta direktiv skall tillämpas på transport av farligt gods med järnväg inom eller mellan medlemsstaterna. Medlemsstaterna får dock från tillämpningsområdet undanta transport av farligt gods som genomförs med hjälp av transportmedel som tillhör de väpnade styrkorna eller för vilka dessa är ansvariga.

2. Bestämmelserna i detta direktiv skall inte påverka medlemsstaternas rätt att, med iakttagande av gemenskapsrätten, ställa särskilda säkerhetskrav för nationell eller internationell transport av farligt gods på järnväg, i den mån bilagan till det här direktivet inte täcker detta område, särskilt såvitt avser

- tågtrafik,

- utanordning av godsvagnar i tåg i nationell trafik,

- driftsbestämmelser i samband med transportrelaterade operationer som till exempel rangering och parkering,

- personalutbildning och administration av information beträffande farligt gods som transporteras,

- särskilda regler för transport av farligt gods med passagerartåg.

Artikel 2

I detta direktiv avses med

- RID: reglementet om internationell järnvägsbefordran av farligt gods, som finns i bilaga I till bihang B till Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF), inklusive ändringar,

- CIM: de enhetliga rättsreglerna för avtal om internationell järnvägsbefordran av gods, som finns i bihang B till Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF), med ändringar,

- farligt gods: de ämnen och föremål som inte får transporteras på järnväg eller som endast får transporteras på särskilda villkor i enlighet med bilagan till detta direktiv,

- transport: sådan järnvägstransport av farligt gods som helt eller delvis utförs inom en medlemsstats territorium, inbegripet såväl lastning och lossning av gods som omlastning till eller från ett annat transportslag samt stopp, som är nödvändiga på grund av betingelserna för transporten, och som omfattas av bilagan till detta direktiv, utan att det påverkar medlemsstaternas bestämmelser om ansvar som är en följd av sådana operationer. Transporter som endast sker inom ett företags område skall inte omfattas av denna definition.

Artikel 3

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 6, får farligt gods som är förbjudet att transportera enligt bestämmelserna i bilagan inte transporteras på järnväg.

2. Om inte annat föreskrivs i detta direktiv, och utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna om järnvägsföretagens tillträde till marknaden eller bestämmelser som på ett allmänt sätt är tillämpliga på transport av gods på järnväg, är transport på järnväg av annat farligt gods tillåtet, om den är förenlig med bestämmelserna i bilagan.

KAPITEL II Avvikelser, begränsningar och undantag

Artikel 4

I fråga om nationella transporter på järnväg, kan en medlemsstat upprätthålla de bestämmelser i sin nationella lagstiftning om transport av farligt gods på järnväg som är förenliga med Förenta nationernas rekommendationer om transport av farligt gods, tills bilagan till detta direktiv har revideras så att den överensstämmer med dessa rekommendationer. I detta fall skall den berörda medlemsstaten underrätta kommissionen om detta.

Artikel 5

1. Utan att det påverkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser, skall medlemsstaterna endast av andra skäl än transportsäkerhetsmässiga, som har samband med den nationella säkerheten eller skyddet av miljön, behålla rätten att reglera eller förbjuda transport av visst farligt gods inom sitt territorium.

2. a) Beträffande transport genom tunneln under Engelska kanalen kan Frankrike och Förenade kungariket införa strängare bestämmelser än de som anges i bilagan. Kommissionen skall få meddelande om dessa bestämmelser och meddela de övriga medlemsstaterna om detta.

b) Om en medlemsstat bedömer att dessa strängare bestämmelser bör tillämpas på transport inom dess territorium genom tunnlar med liknande egenskaper som de som avses i punkt 1, skall den underrätta kommissionen om detta. Denna skall i enlighet med förfarandet i artikel 9 besluta om den ifrågavarande tunneln har liknande egenskaper. De bestämmelser som en medlemsstat antar skall meddelas kommissionen, som skall underrätta de övriga medlemsstaterna om detta.

c) De medlemsstater vilkas omgivningstemperatur regelbundet är lägre än -20° C får, tills bestämmelser om lämpliga referenstemperaturer för vissa bestämda klimatzoner införs i bilagan, införa strängare bestämmelser med avseende på ett materials möjlighet att fungera vid vissa temperaturer för användning vid nationell transport av farligt gods.

3. Om en medlemsstat till följd av en olyckshändelse eller en incident finner att säkerhetsbestämmelserna kan förbättras så att de risker som är förbundna med transporten minskas och att åtgärder måste vidtas omedelbart, skall den på planeringsstadiet underrätta kommissionen om de åtgärder den avser att vidta. Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 9 besluta huruvida ett genomförande av dessa åtgärder kan tillåtas och bestämma hur länge de skall tillämpas.

4. Medlemsstaterna kan upprätthålla de nationella bestämmelser som den 31 december 1996 gäller för transport och förpackning av ämnen som innehåller dioxiner eller furaner.

Artikel 6

1. I de fall där transporten innefattar ett sjö- eller luftavsnitt får medlemsstaterna tillåta järnvägstransport på sina territorier av farligt gods som är klassificerat, förpackat och märkt i överensstämmelse med internationella krav för sjö- eller lufttransport.

Om det ingår ett sjöavsnitt i en nationell eller internationell transport, får medlemsstaterna för att ta hänsyn till internationella regler om sjötransport, däribland internationella regler om färjetransport, tillämpa bestämmelser som kompletterar bestämmelserna i bilagan.

2. Bestämmelserna i bilagan om användning av transportdokument och om vilka språk som skall användas vid märkningen eller i transportdokumenten skall inte gälla för transport som är begränsad till en enda medlemsstats territorium. Medlemsstaterna får tillåta att andra dokument och språk än de som anges i bilagan används för transporter som är begränsade till deras eget territorium.

3. En medlemsstat får på sitt territorium tillåta användning av järnvägsvagnar som är tillverkade före den 1 januari 1997 och som inte är i enlighet med detta direktiv men vilkas konstruktion följer de bestämmelser i den nationella lagstiftningen som är i kraft den 31 december 1996, under förutsättning att dessa vagnar uppfyller säkerhetskraven.

4. En medlemsstat får upprätthålla de nationella bestämmelser om tillverkning, användning och transportvillkor för nya tankar och nya behållare som motsvarar klass 2 i bilagan, som är i kraft den 31 december 1996 och som avviker från bestämmelserna i bilagan tills hänvisningar till normer för konstruktion och användning av sådana tankar och behållare införs i bilagan med samma bindande verkan som de bestämmelser den innehåller, dock längst till och med den 31 december 1998. Behållare och tankar som tillverkats före den 1 januari 1999 och som uppfyller säkerhetskraven, får även i fortsättningen användas på de ursprungliga villkoren.

5. En medlemsstat får upprätthålla andra nationella bestämmelser än de som finns i bilagan i fråga om referenstemperaturen vid transport inom sitt territorium av flytande gaser eller av blandningar av flytande gaser, tills bestämmelser om lämpliga referenstemperatur för bestämda klimatzoner har införlivats med europeiska standarder och hänvisning till dessa standarder har gjorts i bilagan.

6. Varje medlemsstat får vid transport inom sitt territorium tillåta användning av förpackningar som är tillverkade före den 1 januari 1997 men som inte är godkända i överensstämmelse med RID, förutsatt att förpackningen är märkt med tillverkningsdagen, kan klara de relevanta provningarna i enlighet med kraven i de nationella bestämmelser som gäller den 31 december 1996, och uppfyller säkerhetskraven (vilket i förekommande fall innebär provningar och kontroller), enligt följande ordning: stora metallbehållare för bulkvaror samt metallfat med en kapacitet på mer än 50 liter får användas under en tidsperiod på högst 15 år från och med tillverkningsdagen. Andra metallförpackningar och alla plastförpackningar får användas under en tidsperiod på högst fem år från och med tillverkningsdagen, dock inte efter den 31 december 1998.

7. En medlemsstat får till och med den 31 december 1998 tillåta transport på sitt territorium av visst farligt gods som förpackats före den 1 januari 1997, förutsatt att godset är klassificerat, förpackat och märkt i enlighet med kraven i de nationella bestämmelser som gällde före den 1 januari 1997.

8. Varje medlemsstat får för nationella transporter på järnväg inom sitt territorium upprätthålla de bestämmelser i sin lagstiftning som gäller den 31 december 1996 för märkning med en nödåtgärdskod i ställe för det faronummer som anges i bilagan.

9. Varje medlemsstat får efter samråd med kommissionen upprätthålla mindre stränga bestämmelser än de i bilagan för transport på järnväg på sitt territorium av små mängder av visst farligt gods, med undantag för ämnen som har en hög eller mellanhög grad av radioaktivitet.

10. En medlemsstat får på sitt territorium tillåta enstaka transporter av farligt gods eller transporter som är förbjudna enligt bestämmelserna i bilagan eller som utförs på andra villkor än de som anges i bilagan.

11. Med iakttagande av gemenskapslagstiftningen påverkar detta direktiv inte medlemsstaternas rätt att, efter samråd med kommissionen och på vederbörligen angivna sträckor inom sina territorier tillåta regelbundna transporter av farligt gods, som utgör en del av en angiven industriell process som antingen kan vara förbjuden enligt bestämmelserna i bilagan eller utföras på andra villkor än de som anges i bilagan, när dessa operationer är av lokal karaktär och är underkastade sträng kontroll på klart angivna villkor.

12. Medlemsstaterna får medge tillfälliga undantag från bilagan för att på sina territorier utföra de provningar som är nödvändiga för ändringar av dessa bestämmelser för att anpassa dem till den tekniska och industriella utvecklingen, förutsatt att säkerheten inte åsidosätts. Kommissionen skall underrättas om detta och skall i sin tur underrätta de andra medlemsstaterna.

Tillfälliga undantag som medlemsstaternas behöriga myndigheter kommer överens om på grundval av bilagan, skall ges formen av ett multilateralt avtal som den myndighet som tar initiativ till avtalet föreslår samtliga medlemsstaters behöriga myndigheter att ingå. Kommissionen skall underrättas om detta.

De undantag som avses i första och andra styckena skall medges utan diskriminering på grund av avsändarens, operatörens eller mottagarens nationalitet eller etableringsort. De skall gälla under en tid av högst fem år och kan inte förlängas.

13. En medlemsstat får längst till och med den 31 december 1998 tillämpa avtal som har ingåtts med andra medlemsstater utan diskriminering på grund av avsändarens, operatörens eller mottagarens nationalitet eller etableringsort. Alla framtida undantag skall vara i överensstämmelse med punkt 12.

14. Med iakttagande av gemenskapslagstiftningen skall detta direktiv inte påverka medlemsstaternas rätt att efter samråd med kommissionen tillåta transporter av farligt gods under mindre stränga villkor än de som anges i bilagan när det gäller lokala transporter på korta sträckor och som är begränsade till hamnområden, flygplatser eller industriområden.

Artikel 7

1. Med förbehåll för nationella bestämmelser eller gemenskapsbestämmelser om tillträde till marknaden, kan järnvägstransport av farligt gods mellan gemenskapens territorium och tredje länders territorium tillåtas i den utsträckning som transporten sker i enlighet med RID bestämmelserna.

2. Det här direktivet påverkar inte medlemsstaternas rätt att på sina territorier och efter underrättelse till kommissionen införa bestämmelser om transport på järnväg av farligt gods, som sker från eller till republiker i det forna Sovjetunionen som inte är fördragsslutande parter till COTIF. Dessa bestämmelser gäller bara transport på järnväg av farligt gods (som kolli, bulklast eller i tankar) med järnvägsvagner som godkänts av en stat som inte är fördragsslutande part i COTIF. Genom lämpliga åtgärder och förpliktelser skall de berörda medlemsstaterna säkerställa att säkerhetsnivån motsvarar den som föreskrivs i RID-bestämmelserna. För vissa medlemsstater gäller bestämmelserna i detta stycke endast cisternvagnar.

KAPITEL III Slutbestämmelser

Artikel 8

De ändringar som är nödvändiga för att anpassa bilagan till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen på de områden som omfattas av detta direktiv och som syftar till att anpassa dem till de nya RID-bestämmelserna skall antas enligt det förfarande som anges i artikel 9.

Artikel 9

1. Kommissionen skall biträdas av kommittén för transport av farligt gods, som inrättas genom artikel 9 i direktiv 94/55/EG (7), nedan kallad kommittén, som består av företrädare för medlemsstaterna och har en företrädare för kommissionen som ordförande.

2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Yttrandet skall avges med den majoritet som enligt artikel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen. Vid röstning i kommittén skall de röster som avges av medlemsstaterna vägas enligt samma artikel. Ordföranden får inte rösta.

3. a) Kommissionen skall anta de föreslagna åtgärderna när dessa är förenliga med kommitténs yttrande.

b) Om de föreslagna åtgärderna inte är förenliga med kommitténs yttrande eller om inget yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.

Om rådet inte har fattat något beslut inom tre månader från det att förslaget mottagits, skall kommissionen själv besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas.

Artikel 10

1. Medlemsstaterna skall före den 1 januari 1997 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser, skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 11

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 12

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 23 juli 1996.

På rådets vägnar

I. YATES

Ordförande

(1) EGT nr C 389, 31.12.1994, s. 15, och ändrad ståndpunkt överlämnad den 3 oktober 1995 (ännu inte offentliggjord i EGT).

(2) EGT nr C 236, 11.9.1995, s. 36.

(3) Europaparlamentets yttrande av den 13 juli 1995 (EGT nr C 249, 25.9.1995, s. 138), rådets gemensamma ståndpunkt av den 8 december 1995 (EGT nr C 356, 30.12.1995, s. 34) och Europaparlamentets beslut av den 16 april 1996 (EGT nr C 141, 13.5.1996, s. 51).

(4) EGT nr L 117, 8.5.1990, s. 1. Direktivet ändrat genom kommissionens direktiv 94/51/EG (EGT nr L 297, 18.11.1994, s. 29).

(5) EGT nr L 117, 8.5.1990, s. 15. Direktivet ändrat genom kommissionens direktiv 94/15/EG (EGT nr L 103, 22.4.1994, s. 20).

(6) EGT nr L 374, 31.12.1990, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 95/30/EG (EGT nr L 155, 6.7.1995, s. 41).

(7) EGT nr L 319, 12.12.1994, s. 7.

Bilagorna A och B till rådets direktiv 96/49(1) enligt meddelande i kommissionens direktiv 2001/6/EG(2) om anpassning för tredje gången till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 96/49/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på järnväg(3)

Del 1

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

KAPITEL 1.1

Giltighetsområde och tillämplighet

1.1.1 Struktur

Bilagan till detta direktiv består av sju delar, med varje del indelad i kapitel och varje kapitel i avsnitt och delavsnitt (se innehållsförteckningen).

Inom varje del ingår numret på delen i kapitel-, avsnitts- och delavsnittsnumreringen, exempelvis är avsnitt 1 i kapitel 2 inom del 4 numrerat "4.2.1".

1.1.2 Giltighetsområde

För tillämpning av artikel 3 i detta direktiv preciseras följande i bilagan:

(a) Sådant farligt gods, som är uteslutet från transport,

(b) Sådant farligt gods, som är tillåtet för transport, och de bestämmelser (inklusive undantag) som gäller för sådant gods, särskilt med avseende på

- klassificering av godset, tillsammans med klassificeringskriterier och tillämpliga provningsmetoder,

- användning av förpackningar (inklusive samemballering),

- användning av tankar (inklusive deras fyllning),

- rutiner vid avsändning (inklusive godsmärkning, etikettering och märkning på förpackningar och transportmedel, samt handlingar och erforderliga uppgifter och noteringar),

- bestämmelser för tillverkning, provning och godkännande av förpackningar och tankar,

- användning av transportmedel (inklusive lastning, samlastning och lossning).

1.1.3 Undantag

1.1.3.1 Undantag som har samband med hur transporten genomförs

Bestämmelserna i detta direktiv gäller inte för:

(a) transport av farligt gods som privatpersoner utför, om detta gods är förpackat för detaljhandelsförsäljning och är avsett för personligt bruk eller hushållsbruk eller för sport och fritid,

(b) transport av maskiner eller utrustning som ej upptas i detta direktiv och som i sin konstruktion eller komponentsammansättning innehåller farligt gods,

(c) transport som genomförs av företag i samband med deras huvudverksamhet, såsom leveranser till byggnadsplatser för byggnader eller anläggningar eller i samband med mätningar, reparationer eller underhållsarbete, i mängder som inte överstiger 450 liter per förpackning och inte heller överstiger de nedan angivna högsta tillåtna totalmängderna:

>Plats för tabell>

I ovanstående tabell betyder "högsta tillåtna totalmängd per vagn":

- för föremål, bruttovikten i kg (för föremål i klass 1, nettovikten av explosivämnet i kg),

- för fasta ämnen, kondenserade gaser, kylda kondenserade gaser och under tryck lösta gaser, nettovikten i kg,

- för vätskor och komprimerade gaser, nominell volym hos kärlet (se definition i 1.2.1) i liter.

När farligt gods, som tillhör skilda transportkategorier enligt tabellen, transporteras i samma vagn, får summan av följande inte överstiga 1000:

- mängden ämnen och föremål i transportkategori 1, multiplicerad med 50,

- mängden av i fotnoten a) till tabellen upptagna ämnen och föremål i transportkategori 1, multiplicerad med 20,

- mängden ämnen och föremål i transportkategori 2, multiplicerad med 3,

- mängden ämnen och föremål i transportkategori 3.

Vad gäller dessa bestämmelser innefattas inte sådant farligt gods som är undantaget enligt 1.1.3.2-1.1.3.5.

Transporter som genomförs av sådana företag för deras interna eller externa distribution faller dock inte under denna undantagsregel,

(d) transporter som genomförs av räddningstjänst eller under dennas övervakning,

(e) nödfallstransporter för att rädda människoliv eller till skydd för miljön, förutsatt att alla åtgärder vidtas för ett fullständigt säkert genomförande av dessa transporter.

ANM

För radioaktiva ämnen se 2.2.7.1.2.

1.1.3.2 Undantag i samband med transport av gaser

Bestämmelserna i detta direktiv gäller inte för transport av:

(a) gaser i behållare i transportmedel, som är till för dessas framdrivning eller drift av särskild utrustning (t.ex. kylanläggning),

(b) gaser i bränslebehållare i transporterade fordon. Avstängningskranen mellan bränslebehållaren och motorn skall vara stängd och den elektriska kontakten bruten,

(c) gaser i grupperna A och O enligt 2.2.2.1, när gasens tryck i kärlet eller tanken uppgår till högst 200 kPa (2 bar) vid 15 °C, och gasen förblir fullständigt gasformig under transporten. Det innefattar alla slag av kärl eller tankar, t ex även maskin- och apparatdelar,

(d) gaser i utrustningsdetaljer för fordonets drift (t ex brandsläckare eller gasfyllda fordonsdäck, även som reservdelar och som transporterad last),

(e) gaser i särskilda anordningar i vagnar, som är nödvändiga för drift av sådana särskilda anordningar under transporten (kylapparater, fiskbehållare, uppvärmningsapparater m fl) samt reservkärl i sådana anordningar och tömda, ej rengjorda utbyteskärl, som transporteras i samma vagn,

(f) tömda, ej rengjorda stationära tryckbehållare, som transporteras under förutsättning att de är lufttätt förslutna,

(g) gaser som finns i livsmedel eller drycker.

1.1.3.3 Undantag i samband med transport av flytande bränsle

Bestämmelserna i detta direktiv gäller inte för transport av bränsle som finns i bränslebehållaren i transportmedel, och som är till för dessas framdrivning eller drift av särskild utrustning (t.ex. kylanläggning). Avstängningskranen mellan motor och bränsletank hos motorcyklar och cyklar med hjälpmotor skall vara stängd vid transporten, om tanken innehåller bränsle. Dessutom skall sådana motorcyklar och cyklar med hjälpmotor lastas upprätt och säkras mot vältning.

1.1.3.4 Undantag i samband med särbestämmelser eller med farligt gods som förpackats i begränsad mängd

1.1.3.4.1 Transport av visst farligt gods undantas genom vissa särbestämmelser i kapitel 3.3 helt eller delvis från bestämmelserna i detta direktiv. Detta undantag gäller om särbestämmelsen är upptagen i tabellposten för det farligt godset ifråga i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 6.

1.1.3.4.2 Visst farligt gods som är förpackat i begränsad mängd kan undantas under förutsättning att bestämmelserna i kapitel 3.4 är uppfyllda.

ANM

För radioaktiva ämnen se 2.2.7.1.2.

1.1.3.5 Undantag i samband med tömda, ej rengjorda förpackningar

Tömda, ej rengjorda förpackningar, inklusive IBC-behållare och storförpackningar, som innehållit ämnen i klasserna 2, 3, 4.1, 5.1, 6.1, 8 och 9 omfattas inte av bestämmelserna i detta direktiv om ändamålsenliga åtgärder vidtagits för att eliminera eventuella faror. Farorna anses eliminerade när åtgärder vidtagits för att undanröja farorna hos klasserna 1 till och med 9.

1.1.4 Andra bestämmelsers tillämplighet

1.1.4.1 Allmänt

1.1.4.1.1 Införsel av farligt gods till en medlemsstats territorium kan lyda under bestämmelser eller förbud som utfärdats av andra skäl än de som avser säkerhet under transport. Sådana bestämmelser eller förbud skall kungöras på motsvarande sätt.

1.1.4.2 Transport i en transportkedja som innefattar sjö- eller flygtransport

Kollin, containrar, UN-tankar och tankcontainrar samt vagnar, som innehåller en vagnslast kollin med ett och samma godsslag, vilka inte fullständigt uppfyller bestämmelserna för förpackning, samemballering, märkning och etikettering av kollin eller placering av storetiketter och orangefärgad märkning enligt detta direktiv, men dock uppfyller bestämmelserna i IMDG-koden eller ICAO:s tekniska anvisningar, får om transportkedjan innefattar sjö- eller flygtransport transporteras på följande villkor:

(a) kollin skall om deras märkning och etikettering inte motsvarar detta direktiv förses med märkning och etikettering enligt bestämmelserna i IMDG-koden eller ICAO:s tekniska anvisningar,

(b) för samemballering i ett kolli gäller bestämmelserna i IMDG-koden eller ICAO:s tekniska anvisningar,

(c) vid transport i en transportkedja som innefattar sjötransport skall containrar, UN-tankar och tankcontainrar samt vagnar som innehåller en vagnslast kollin med ett och samma godsslag vara märkta och försedda med storetiketter enligt kapitel 5.3 i IMDG-koden, såvida de inte är försedda med orangefärgad märkning och storetiketter enligt kapitel 5.3 i denna bilaga. För tömda, ej rengjorda UN-tankar och tankcontainrar gäller detta också för efterföljande transport till en rengöringsstation.

Detta undantag gäller inte för gods som enligt klass 1 till och med 8 i detta direktiv klassats som farligt, men som enligt bestämmelserna i IMDG-koden och ICAO:s tekniska anvisningar inte räknas som farligt gods.

ANM

För uppgifter i fraktsedeln, se 5.4.1.1.7, och för stuvningsintyg, se 5.4.2.

1.1.4.3 Användning av UN-tankar godkända för sjötransport

UN-tankar som inte uppfyller bestämmelserna i 6.7 eller 6.8, men som tillverkats och godkänts före 1 januari 2003 enligt bestämmelserna (inklusive övergångsbestämmelserna) i IMDG-koden (amdt 29-98) får användas till och med 31 december 2009, under förutsättning att de uppfyller tillämpliga kontrollbestämmelser i IMDG-koden (amdt 29-98) och att de i kapitel 3.2, kolumn 12 och 13, i IMDG-koden (amdt 30-00) angivna instruktionerna är fullständigt uppfyllda. Efter 31 december 2009 får de fortsätta att användas om de uppfyller tillämpliga kontrollbestämmelser i IMDG-koden, dock under förutsättning att instruktionerna i kapitel 3.2, kolumn 10 och 11, och kapitel 4.2 i denna bilaga är uppfyllda.

ANM

För uppgifter i fraktsedeln, se 5.4.1.1.8.

1.1.4.4 Kombitrafik

Farligt gods får även transporteras i kombitrafik under följande villkor:

Vägfordon som överlämnas till transport i kombitrafik samt deras innehåll skall uppfylla bestämmelserna i direktiv 94/55/EG, ändrat genom direktiv 2001/7/EG(4).

Icke tillåtna är emellertid följande:

- explosivämnen i samhanteringsgrupp A (UN 0074, 0113, 0114, 0129, 0130, 0135, 0224 och 0473),

- självreaktiva ämnen i klass 4.1 som fordrar temperaturkontroll (UN 3231-3240),

- organiska peroxider i klass 5.2 som fordrar temperaturkontroll (UN 3111-3120),

- svaveltrioxid med en renhetsgrad av minst 99,95 % och som transporteras utan inhibitorer i tank (UN 1829).

ANM

För användning av storetiketter för de i kombitrafik använda järnvägsvagnarna, se 5.3.1.3. För uppgifter i fraktsedeln och för skriftliga instruktioner enligt 5.4.3 i bilaga A till direktiv 94/55/EG, se 5.4.1.1.9.

1.1.4.5 Transport som inte sker på järnväg

1.1.4.5.1 Om vagnen, som används för en transport som omfattas av bestämmelserna i detta direktiv, tillryggalägger en del av transportsträckan på annat sätt än på järnväg, skall för denna del av transportsträckan endast de nationella eller internationella bestämmelser tillämpas, som i förekommande fall gäller för transport av farligt gods med det transportslag som vagnen transporteras med.

1.1.4.5.2 Berörda medlemsstater får avtala om att tillämpa bestämmelserna i detta direktiv, i förekommande fall kompletterade med tilläggsbestämmelser, för en delsträcka där vagnen transporteras på annat sätt än på järnväg, i den mån sådana avtal mellan medlemsstater inte kommer i konflikt med reglerna i de internationella överenskommelserna för transport av farligt gods med det transportslag med vilket vagnen transporteras på delsträckan i fråga.

KAPITEL 1.2

Definitioner och måttenheter

1.2.1 Definitioner

ANM

1. I detta avsnitt har alla allmänna och särskilda definitioner införts.

2. De begrepp som förekommer i definitionerna i detta avsnitt, och som är föremål för en motsvarande definition, är angivna med kursiv text.

I detta direktiv avses med

A

ADR: Europeisk överenskommelse för internationell transport av farligt gods på väg, jämte de säravtal, som undertecknats av alla stater som berörs av transporten.

Aerosol: Se aerosolbehållare

Aerosolbehållare: Ej påfyllningsbart kärl av metall, glas eller plast, som innehåller en gas eller gasblandning under tryck, med eller utan en vätska, ett pastaformigt eller ett pulverformigt ämne, och är utrustat med en utsläppsventil, som möjliggör trycktömning av innehållet i form av en suspension av fasta eller flytande partiklar i en gas, i form av skum, pasta eller pulver eller i flytande eller gasformigt tillstånd.

Användare av tankcontainer, UN-tank eller cisternvagn: Företag i vars namn tankcontainern, UN-tanken eller cisternvagnen satts in eller i övrigt godkänts för trafik.

Avsändare: Med avsändare avses den som enligt 3 a § lagen (1982:821) om transport av farligt gods är att anse som avsändare för transporten i fråga.

Avmonterbar tank: Tank, anpassad till vagnens utrustning, och som kan tas av endast genom att lossa fästanordningarna.

B

Batterivagn: En vagn som består av element, vilka är förbundna med ett samlingsrör och är varaktigt fastsatta på vagnen. Som element i en batterivagn räknas gasflaskor, storflaskor, tryckfat, och gasflaskpaket, liksom tankar för gaser i klass 2 med en volym över 450 liter.

Behållare (för klass 1): Som inner- eller mellanförpackning använda lådor, flaskor, burkar, fat, kannor eller hylsor samt deras förslutningsanordningar av alla slag.

Behållarskal (för alla slags IBC-behållare utom för integrerade IBC-behållare): Den egentliga behållaren, inklusive öppningar och deras förslutningar, men utan driftutrustning.

Behörig myndighet: Myndighet eller annat organ som förordnas som sådan i varje stat i varje enskilt fall enligt landets lagstiftning.

Benämning, teknisk/biologisk: En benämning som är bruklig i handböcker, i regelbundet utgivna publikationer och i vetenskaplig och teknisk text. Varumärken får inte användas för detta ändamål.

Brandfarlig beståndsdel (aerosolbehållare och engångsbehållare, med gas): En gas som är antändbar vid normalt tryck i luft, eller ämnen och beredningar i vätskeform, som har en flampunkt av högst 100 °C.

Bricka (klass 1): En skiva av metall, plast, papp eller annat ändamålsenligt material, som sätts in i inner-, mellan-, eller ytterförpackningar och därigenom möjliggör en kompakt stuvning i dessa förpackningar. Ytan av brickan får utformas så att förpackningar eller föremål som sätts i hålls säkert på plats och kan separeras från varandra.

Bärgningsförpackning: Specialförpackning, som uppfyller tillämpliga bestämmelser i 6.1 och i vilken skadade, defekta eller otäta kollin med farligt gods eller sådant farligt gods som spritts eller läckt ut kan placeras för transport till återvinning eller kvittblivning.

C

Cisternvagn: Vagn för transport av vätskor, gasformiga, pulverformiga eller granulerade ämnen, som består av en konstruktion med en eller flera tankar och deras utrustning och underrede, vilket är försett med sina egna utrustningsdetaljer (hjulställ, fjädring, drag- och stötanordning, broms och skyltar).

ANM

Som cisternvagn räknas också vagn med avmonterbar tank.

Container: En transportutrustning (ramkonstruktion eller liknande utrustning),

- som är varaktigt utförd och därigenom tillräckligt hållbar för att kunna användas upprepade gånger,

- som är särskilt byggd för att underlätta transport av gods med ett eller flera transportslag utan omlastning av innehållet,

- som är försedd med anordningar, vilka underlättar säkring och hantering, särskilt vid överflyttning från ett transportmedel till ett annat,

- som är konstruerad så att fyllning och tömning underlättas

(se även storcontainer och småcontainer).

En växelcontainer är en container, som enligt EN 283 (utgåva 1991) uppvisar följande kännetecken:

- den är i fråga om mekanisk hållfasthet konstruerad uteslutande för transport med vagn eller fordon i land- eller färjetrafik, den är inte staplingsbar

- den kan ställas av fordonet med fordonets egna utrustning på stödben och åter lyftas på.

ANM

Begreppet container innefattar varken vanliga förpackningar, IBC-behållare, tankcontainrar eller vagnar.

Container, sluten: En fullständigt sluten container med styvt tak, styva sidoväggar, styva gavelsidor och golv. Begreppet omfattar containrar med öppningsbart tak, såvida taket är stängt under transporten.

Container, täckt: En öppen container, som är försedd med en presenning som skydd för lasten.

Container, öppen: En container med öppet tak eller ett containerflak.

CSC: Internationell konvention om säkra containrar (Genève, 1972) i aktuell gällande utgåva, utgiven av den internationella sjöfartsorganisationen (IMO) i London.

D

Dammtät förpackning: Förpackning som är ogenomsläpplig mot torrt innehåll, inklusive finpulvriserade fasta ämnen som uppstått under transporten.

Driftutrustning:

(a) Hos en tank: fyllnings- och tömningsanordningar, luftningsanordningar, säkerhets-, uppvärmnings- och värmeskyddsanordningar samt mätinstrument,

ANM

Beträffande UN-tankar, se 6.7.

(b) hos element i en batterivagn eller MEG-container: fyllnings- och tömningsanordningar inklusive samlingsrörssystem, säkerhetsanordningar samt mätinstrument,

(c) hos IBC-behållare: fyllnings- och tömningsanordningar och eventuella tryckutjämnings- eller luftningsanordningar, säkerhets-, uppvärmnings- och värmeskyddsanordningar samt mätinstrument.

Dunk: Förpackning av metall eller plast med fyrkantigt eller flersidigt tvärsnitt med en eller flera öppningar.

E

Engångsbehållare, med gas: Ej påfyllningsbart kärl, som innehåller en gas eller gasblandning under tryck. Det kan vara utrustat med eller utan utloppsventil.

Extra ytteremballage ("Overpack")En omslutning som används av en enskild avsändare för att innehålla ett eller flera kollin och för att bilda en enhet som är lättare att hantera och stuva under transport. Exempel på extra ytteremballage är:

(a) en lastplatta, exempelvis en pall, på vilken flera kollin ställs eller staplas och säkras med tejp, bandning, krymp- eller sträckfilm eller på andra ändamålsenliga sätt, eller

(b) en yttre skyddsförpackning, exempelvis en låda eller korg.

F

Farlig reaktion:

(a) förbränning och/eller avsevärd värmeutveckling,

(b) utveckling av brandfarliga, kvävningsframkallande, oxiderande och/eller giftiga gaser,

(c) uppkomst av frätande ämnen,

(d) uppkomst av instabila ämnen,

(e) farlig tryckstegring (endast för tankar).

Farligt gods: Ämnen och föremål vars transport enligt detta direktiv är antingen förbjuden eller tillåten endast under vissa villkor.

Fast tank: En tank med volym över 1000 liter, som är varaktigt fäst på en vagn (som därigenom blir en cisternvagn) eller utgör en beståndsdel i en sådan vagns underrede.

Fast ämne:

- Ett ämne med smältpunkt eller smältstart över 20 °C vid ett tryck av 101,3 kPa eller

- ett ämne som enligt provningsmetoden ASTM D 4359-90 inte är flytande eller som enligt kriterierna i den i 2.3.4 beskrivna provningsmetoden (penetrometermetoden) för bestämning av viskositet är tjockflytande.

Fat: Cylindrisk förpackning av metall, papp, plast, plywood eller annat ändamålsenligt ämne med plana eller välvda gavlar. Inom detta begrepp faller även förpackningar av annan form, t.ex. runda förpackningar med kägelformad hals eller spannformade förpackningar. Utanför detta begrepp faller trätunnor och dunkar.

Flampunkt: Den lägsta temperaturen hos en vätska, vid vilken dess ångor bildar en antändbar blandning med luft.

Flexibel IBC-behållare: En IBC-behållare som består av ett behållarskal, försett med ändamålsenlig driftutrustning och hanteringsanordningar, som är bildat av folie, väv eller annat flexibelt material eller av kombinationer av material av detta slag och om så krävs med invändig beläggning eller beklädnad.

FN:s modellregelverk: Modellregelverk, som finns i bihang till elfte reviderade utgåvan av FN-rekommendationerna för transport av farligt gods, utgiven av Förenta Nationerna (ST/SG/AC.10/1/Rev.11).

Fyllare: Företag som fyller farligt gods i en tank (cisternvagn, vagn med avmonterbar tank, UN-tank eller tankcontainer), i en batterivagn eller MEG-container, eller i en vagn, storcontainer eller småcontainer för transport i bulk.

Fyllningstryck: Det högsta tryck, som faktiskt utvecklas vid tryckfyllning av tank (se även kalkyltryck, tömningstryck, högsta arbetstryck och provtryck).

Företag: Fysisk person, juridisk person med eller utan förvärvssyfte, förening eller sammanslutning av personer utan juridisk status med eller utan förvärvssyfte samt offentlig inrättning, oavsett om denna förfogar över egen juridisk status eller är beroende av en myndighet med juridisk status.

Förpackare: Företag som fyller farligt gods i förpackningar, inklusive storförpackningar och IBC-behållare, och i förekommande fall förbereder kollin för transport.

Förpackning:: Kärl och alla andra beståndsdelar och material, som behövs för att kärlet skall fylla sin behållarfunktion (se även ytterförpackning, bärgningsförpackning, tunnplåtsförpackning, IBC-behållare, storförpackning, innerförpackning, integrerad förpackning (plast), integrerad förpackning (glas, porslin, stengods), rekonditionerad förpackning, dammtät förpackning, mellanförpackning, renoverad förpackning, återanvänd förpackning och sammansatt förpackning).

ANM

För radioaktiva ämnen, se 2.2.7.2.

Förpackningsgrupp: En grupp i vilken vissa ämnen för förpackningsändamål inplaceras på grund av sin farlighetsgrad under transporten. Förpackningsgrupperna har följande betydelse, som beskrivs närmare i del 2:

förpackningsgrupp I: mycket farliga ämnen,

förpackningsgrupp II: farliga ämnen,

förpackningsgrupp III: mindre farliga ämnen.

ANM

Vissa föremål som innehåller farliga ämnen är också inplacerade i en förpackningsgrupp.

Förslutning: En anordning som tjänar till att försluta öppningen i ett kärl.

G

Gas: Ämne som

(a) har ett ångtryck över 300 kPa (3 bar) vid 50 °C, eller

(b) är fullständigt gasformigt vid 20 °C och normalt atmosfärstryck på 101,3 kPa.

Gasflaska: Gaskärl med volym upp till 150 liter.

Gasflaskpaket: Enhet av fast sammanbundna gasflaskor, som är förbundna med varandra med ett samlingsrör.

Gaskärl: Ett samlingsbegrepp för kärl för gaser i klass 2, omfattande gasflaskor, storflaskor, tryckfat, kryokärl och gasflaskpaket.

H

Hanteringsanordning (för flexibla IBC-behållare): Lyftband, sling, öglor eller ramar, vilka är fästa på behållarskalet av IBC-behållaren eller utgör en del av detta.

Högsta arbetstryck (övertryck): Det största av de tre följande värdena:

(a) det högsta effektiva tryck, som är tillåtet i tanken under fyllning (högsta tillåtna fyllningstryck),

(b) det högsta effektiva tryck, som är tillåtet i tanken under tömning (högsta tillåtna tömningstryck),

(c) av innehållet (inklusive eventuellt förekommande andra gaser) framkallat effektivt övertryck i tanken vid högsta drifttemperatur.

Om inget annat föreskrivs i 4.3 så får värdet på detta arbetstryck (övertryck) inte vara mindre än ångtrycket (absoluttryck) av innehållet vid 50 °C.

Vid tankar med säkerhetsventiler (med eller utan sprängbleck) är högsta arbetstryck dock lika med det föreskrivna öppningstrycket hos dessa säkerhetsventiler (se även kalkyltryck, tömningstryck, fyllningstryck och provtryck).

ANM

För UN-tankar, se 6.7.

Högsta nettovikt: Högsta nettovikten av innehållet i en enskild förpackning eller högsta summan av vikterna hos innerförpackningarna och deras innehåll, uttryckt i kg.

Högsta tillåtna bruttovikt

(a) (För alla slag av IBC-behållare utom flexibla): vikten hos behållarskalet, dess driftutrustning, dess strukturdelar och dess för transporten högsta tillåtna last,

(b) (för tankar): summan av tankens taravikt och den för transporten högsta tillåtna lasten.

ANM

För UN-tankar, se 6.7

Högsta tillåtna last (för flexibla IBC-behållare): Högsta nettovikten, för vilken en IBC-behållare är konstruerad och godkänd för transport.

Högsta volym: Den högsta invändiga volymen hos kärl eller förpackningar, inklusive storförpackningar och IBC-behållare, uttryckt i m3 eller liter.

I

IBC-behållare (Intermediate Bulk Container): Styv eller flexibel transporterbar förpackning, som inte är upptagen i kapitel 6.1 och:

(a) har en volym av

(i) högst 3,0 m3 (3000 liter) för fasta ämnen och vätskor i förpackningsgrupp II och III,

(ii) högst 1,5 m3 för fasta ämnen i förpackningsgrupp I, om dessa är förpackade i flexibla IBC-behållare, IBC-behållare av plast, integrerade IBC-behållare, eller IBC-behållare av papp eller trä,

(iii) högst 3,0 m3 för fasta ämnen i förpackningsgrupp I, om dessa är förpackade i IBC-behållare av metall,

(iv) högst 3,0 m3 för radioaktiva ämnen i klass 7,

(b) är konstruerad för mekanisk hantering,

(c) kan klara påkänningarna vid hantering och transport, vilket skall verifieras genom de i kapitel 6.5 angivna provningarna

(Se även flexibla IBC-behållare, IBC-behållare av trä, IBC-behållare av papp, integrerade IBC-behållare med innerbehållare av plast, IBC-behållare av metall och IBC-behållare av styv plast).

ANM

1 Tankcontainrar, som uppfyller bestämmelserna i 6.7 eller 6.8, räknas inte som IBC-behållare.

2 IBC-behållare, som uppfyller bestämmelserna i 6.5, räknas inte som container i detta direktivs mening.

IBC-behållare av metall: En IBC-behållare, som består av ett behållarskal av metall samt ändamålsenlig driftutrustning och strukturdelar.

IBC-behållare av papp: En IBC-behållare, som består av ett behållarskal av papp med eller utan åtskilda övre och nedre gavlar, i förekommande fall med innerbeklädnad (men inga innerförpackningar), samt ändamålsenlig driftutrustning och strukturdelar.

IBC-behållare av trä: En IBC-behållare av trä består av ett styvt eller hopfällbart behållarskal av trä med innerbeklädnad (men inga innerförpackningar) samt ändamålsenlig driftutrustning och strukturdelar.

ICAO:s tekniska instruktioner: Tekniska instruktioner för säker transport av farligt gods med flyg, komplettering till bihang 18 till Chicagoöverenskommelsen för internationell luftfart (Chicago, 1944), utgiven av internationella organisationen för civil luftfart (ICAO), Montreal.

IMDG-kod (International Maritime Dangerous Goods Code): Internationell kod för transport av farligt gods på fartyg, tillämpningsbestämmelser till kapitel VII del A av den internationella överenskommelsen av 1974 till skydd av människoliv till sjöss (SOLAS-konventionen), utgiven av internationella sjöfartsorganisationen (IMO), London.

Innerbeklädnad: Ett slangformat hölje eller en säck, som sätts in i en förpackning, inklusive storförpackning eller IBC-behållare, men inte utgör en beståndsdel av den. Förslutningsanordningar för dess öppningar ingår.

Innerförpackning: Förpackning, vars transport kräver en ytterförpackning.

Innerkärl: Kärl, som behöver en ytterförpackning för att fylla sin behållarfunktion.

Integrerad förpackning (glas, porslin eller stengods): Av ett innerkärl av glas, porslin eller stengods och en ytterförpackning (av metall, trä, papp, plast, skumplast osv) bestående förpackning. När den en gång hopsatts, så bildar den en odelbar enhet, vilken som sådan fylls, lagras, transporteras och töms.

ANM

Innerdelen av en integrerad förpackning betecknas normalt som innerkärl. Så är t.ex. innerdelen av en 6HA1 - integrerad förpackning (plast) ett sådant innerkärl, då den normalt inte är avsedd för att ha en behållarfunktion utan sin ytterförpackning, således är den ingen innerförpackning.

Integrerad förpackning (plast): Av ett plastinnerkärl och en ytterförpackning (av metall, papp, plywood, osv) bestående förpackning. När den en gång hopsatts så bildar den en odelbar enhet, vilken som sådan fylls, lagras, transporteras och töms.

ANM

Se Anm till "integrerad förpackning: (glas, porslin eller stengods)".

Integrerad IBC-behållare med innerbehållare av plast: En IBC-behållare som består av en ram i form av ett styvt yttre hölje runt en plastinnerbehållare med driftutrustning eller andra strukturdelar. Den är konstruerad så att innerbehållaren och det yttre höljet efter sammansättning bildar en odelbar enhet, vilken som sådan fylls, lagras, transporteras eller töms.

J

Järnvägsinfrastruktur: Järnvägar och fasta anläggningar, som är nödvändiga för trafik med järnvägsfordon och för trafiksäkerheten.

K

Kalkyltryck: Fiktivt tryck, vilket allt efter farlighetsgraden hos det transporterade ämnet kan avvika mer eller mindre kraftigt uppåt från arbetstrycket, dock skall det vara minst lika högt som provtrycket. Dess enda syfte är bestämning av väggtjockleken i tankskalet, varvid utvändiga och invändiga förstärkningsanordningar lämnas utan avseende (se också tömningstryck, fyllningstryck, högsta arbetstryck och provtryck).

ANM

För UN-tankar, se 6.7.

Kolli: Den transportfärdiga slutprodukten av förpackningsprocessen, som består av förpackningen, storförpackningen eller IBC-behållaren och dess innehåll. Begreppet omfattar gaskärl enligt definition i detta avsnitt samt föremål, som pga sin storlek, vikt eller utformning får transporteras oförpackade eller i vaggor, korgar eller hanteringsanordningar. Begreppet gäller varken gods, som transporteras i bulk, eller ämnen, som transporteras i tank.

ANM

För radioaktiva ämnen, se 2.2.7.2.

Kombitrafik: Transport av vägfordon på järnvägsvagnar.

Komplett last: Last som kommer från en avsändare för vilken användningen av en storcontainer är exklusivt reserverad, och där all lastning och lossning sker enligt avsändarens eller mottagarens instruktioner.

ANM

Motsvarande begrepp finns även för klass 7 (se 2.2.7.2).

Konstruktionsstål: Stål med en minimibrottgräns mellan 360 N/mm2 och 440 N/mm2.

ANM

För UN-tankar, se 6.7.

Korg: Ytterförpackning som uppvisar en genombruten yta..

Kryokärl: Värmeisolerat gaskärl för kylda kondenserade gaser med en volym av högst 1000 liter.

Kvalitetssystem: Ett systematiskt tillsyns- och kontrollprogram, som tillämpas av en organisation eller organ, med målsättningen att de i detta direktiv föreskrivna säkerhetsbestämmelserna uppfylls i praktiken.

Kärl: Produktinneslutning som kan fyllas med och innehålla ämnen eller föremål, inklusive alla slags förslutningsanordningar. Tankskal omfattas inte av denna definition.

ANM

Kärl för gaser i klass 2 betecknas gaskärl och omfattar gasflaskor, storflaskor, tryckfat, kryokärl och gasflaskpaket.

L

Lastare: Företag som lastar farligt gods i en vagn eller en storcontainer.

Lufttätt försluten tank: En tank räknas som lufttätt försluten, om den har tätt förslutna öppningar och inga säkerhetsventiler, sprängbleck eller liknande säkerhetsanordningar. En tank med säkerhetsventiler, hos vilken mellan säkerhetsventilen och tankens inre ett sprängbleck är fastsatt, räknas som lufttätt försluten. Vakuumventiler utan mellanliggande sprängbleck för att undvika ett otillåtet invändigt undertryck i tanken godkänns emellertid, såvida tanken enligt särbestämmelserna i 4.3 inte behöver vara lufttätt försluten under transporten.

Låda: Fyrkantig eller flersidig förpackning med hela väggar av metall, trä, plywood, träfibermaterial, papp, plast eller annat ändamålsenligt material. Såvida inte förpackningens integritet äventyras under transporten, så får små öppningar tas upp för att underlätta hantering eller öppnande eller för att uppfylla klassificeringskriterier.

M

MEG-container: En transportutrustning som består av element, som är förbundna med varandra med ett samlingsrör och som är monterade i en containerram. Som element räknas gasflaskor, storflaskor, tryckfat och gasflaskpaket samt tankar för gaser i klass 2 med volym över 450 liter.

Mellanförpackning: Förpackning som befinner sig mellan innerförpackningar eller föremål och en ytterförpackning.

Mottagare: Mottagaren enligt transportavtalet. Betecknar mottagaren enligt de för transportavtalet gällande bestämmelserna en tredje part, så räknas denna som mottagaren i detta direktivs mening. Sker transporten utan transportavtal så är mottagaren det företag, som övertar det farliga godset vid ankomsten.

N

N.O.S. (Not Otherwise Specified): En samlingsbeteckning, till vilka sådana ämnen, blandningar, lösningar eller föremål kan ordnas, som

(a) inte är uppräknade med namn i kapitel 3.2, tabell A och

(b) har kemiska, fysikaliska och/eller andra farliga egenskaper, som motsvarar den klass, den klassificeringskod, den förpackningsgrupp och den benämning som N.O.S.-beteckningen har.

Nominell volym hos kärlet: Den nominella volymen i liter av det farliga ämne som kärlet innehåller. För gasflaskor för komprimerade gaser skall nominell volym motsvara gasflaskans vattenvolym.

P

Plastväv (för flexibla IBC-behållare): material av dragna band eller enkeltrådar av lämplig plast.

Provtryck: högsta effektiva tryck, som uppstår i tanken under tryckprovning (se även kalkyltryck, fyllningstryck, tömningstryck och högsta arbetstryck).

ANM

För UN-tankar, se 6.7.

R

Referensstål: Stål med minsta brottgräns lika med 370 N/mm2 och garanterad minsta brottförlängning lika med 27 %.

Rekonditionerad förpackning: förpackning, särskilt

(a) metallfat

(i) som rengjorts så att konstruktionsmaterialen återfått sitt ursprungliga utseende, varvid alla rester av det tidigare innehållet liksom invändig och utvändig korrosion samt utvändiga beläggningar och etikettering avlägsnats,

(ii) som återförts till sin ursprungliga form och sin ursprungliga profil, varvid falsarna (om sådana finns) riktats och tätats och alla packningar, som inte är integrerade delar av förpackningen, bytts ut, och

(iii) som undersökts efter rengöring men före ommålning, varvid förpackningar skall avvisas, som har synliga små hål, en väsentlig nedsättning av hållfastheten, utmattning av metall, skadade gängor eller förslutningar eller andra betydande brister.

(b) fat eller dunkar av plast

(i) som rengjorts så att konstruktionsmaterialen återfått sitt ursprungliga utseende, varvid alla rester av det tidigare innehållet liksom invändig och utvändig korrosion samt utvändiga beläggningar och etikettering avlägsnats,

(ii) vars packningar, som inte är integrerade delar av förpackningen, bytts ut, och

(iii) som efter rengöring undersökts, varvid förpackningar skall avvisas, som har synliga skador, såsom sprickor, veck eller brottställen, skadade gängor eller förslutningar eller andra betydande brister.

Renoverad förpackning: förpackning, särskilt

(a) metallfat:

(i) som tillkommit genom framställning av en FN-förpackningstyp som uppfyller bestämmelserna i 6.1, utgående från en typ som inte motsvarat dessa bestämmelser,

(ii) som tillkommit genom omvandling av en FN-förpackningstyp, som uppfyller bestämmelserna i 6.1, till en annan som uppfyller samma bestämmelser eller

(iii) hos vilket fast inbyggda konstruktionskomponenter bytts ut.

(b) fat av plast

(i) som tillkommit genom omvandling av en FN-förpackningstyp till en annan (t.ex. 1H1 till 1H2) eller

(ii) hos vilket fast inbyggda konstruktionskomponenter bytts ut.

Renoverade fat omfattas av samma bestämmelser i 6.1, som gäller för nya fat av samma typ.

Restprodukter (avfall): Ämnen, lösningar, blandningar eller föremål, för vilka ingen omedelbar användning avses, men som transporteras till upparbetning, deponi eller avlägsnande genom förbränning eller andra kvittblivningssätt.

S

SADT (self-accelerating decomposition temperature): Den lägsta temperatur vid vilken ett ämne i transportfärdig förpackning kan sönderfalla under självacceleration. Bestämmelserna för bestämning av SADT och effekterna vid uppvärmning under inneslutning finns i testhandboken, del II.

Samlingsbenämning: En definierad grupp av ämnen eller föremål (se 2.1.1.2 B, C och D).

Sammansatt förpackning: för transporten sammansatt förpackning, som består av en eller flera innerförpackningar, som enligt 4.1.3.1 skall sättas i en ytterförpackning.

ANM

Innerdelen av den sammansatta förpackningen betecknas alltid som innerförpackning, inte som innerkärl. En glasflaska är ett.ex.empel på en sådan innerförpackning.

Skyddad IBC-behållare (för IBC-behållare av metall): En IBC-behållare, som är försedd med extra skydd mot stötar. Detta skydd kan t.ex. bestå av en flerskikts- (sandwich-) eller dubbelväggskonstruktion eller av en ram med galler av metall.

Småcontainer: En container med en volym av minst 1,0 m3 och högst 3,0 m3.

ANM

För radioaktiva ämnen, se 2.2.7.2.

Spole (klass 1): En anordning av plast, trä, papp, metall eller annat ändamålsenligt material, som består av en spindel och i förekommande fall av sidoväggar vid vardera änden av spindeln. Ämnen och föremål skall kunna upplindas på spolen och i förekommande fall säkras av sidoväggarna.

Storcontainer:

- En container med volym över 3,0 m3,

- i CSC:s mening en container med en av de fyra nedre ytterhörnen begränsad basyta

(a) på minst 14 m2 (150 kvadratfot) eller

(b) på minst 7 m2 (75 kvadratfot), när den är utrustad med övre hörnbeslag.

ANM

För radioaktiva ämnen, se 2.2.7.2.

Storflaska: Sömlöst gaskärl med volym från 150 liter upp till 5000 liter.

Storförpackning: En av en ytterförpackning bestående förpackning som innehåller föremål eller innerförpackningar,

(a) är konstruerad för mekanisk hantering och

(b) har en nettovikt över 400 kg eller en volym över 450 liter, men en högsta volym av 3,0 m3.

Strukturdelar:

(a) Hos tanken på en cisternvagn: på ut- eller insidan av tankskalet fästa förstyvningselement och detaljer för infästning eller skydd,

(b) hos tanken på en tankcontainer: på ut- eller insidan av tankskalet fästa förstyvningselement och detaljer för infästning, skydd eller stabilisering,

ANM

För UN-tankar, se 6.7.

(c) hos element i en batterivagn eller MEG-container: på ut- eller insidan av tankskalet eller kärlet fästa förstyvningselement och detaljer för infästning, skydd eller stabilisering,

(d) hos IBC-behållare (utom flexibla IBC-behållare): förstärknings-, fäst-, hanterings-, skydds-, eller stabiliseringsdetaljer på behållarskalet (jämte pallsockeln för integrerade IBC-behållare med innerbehållare av plast).

Styv IBC-behållare av plast: En IBC-behållare, som består av ett behållarskal av styv plast och kan förses med ram och ändamålsenlig driftutrustning.

Styv innerbehållare (för integrerade IBC-behållare): Behållare som bibehåller sin vanliga form i tomt tillstånd, utan att förslutningarna är på sin plats och utan stöd av det yttre höljet. Innerbehållare som inte är styva räknas som flexibla.

Säck: Flexibel förpackning av papp, plastfolie, vävt textilmaterial eller annat ändamålsenligt material.

Säkerhetsventil: En självstängande fjäderbelastad anordning avsedd att skydda tanken mot ett otillåtet invändigt övertryck.

Säkerställande av att bestämmelserna iakttas (radioaktiva ämnen): Ett systematiskt program av åtgärder som tillämpas av behörig myndighet med målet att säkerställa att detta direktiv tillämpas i praktiken.

Sändning: Ett enskilt kolli eller flera kollin eller en last med farligt gods, som en avsändare överlämnar till transport.

T

Tank: Ett tankskal med driftutrustning och strukturdelar.

ANM

För UN-tankar, se 6.7.4.1

Tankcontainer: En transportutrustning, som motsvarar definitionen för container, och som består av ett tankskal och utrustningsdetaljer, inklusive anordningar som medger omlastning av tankcontainern utan väsentlig förändring av jämviktsläget, och som används för transport av vätskor, gasformiga, pulverformiga eller granulerade ämnen och har en volym över 0,45 m3 (450 liter).

ANM

IBC-behållare som uppfyller bestämmelserna i 6.5 räknas inte som tankcontainrar.

Tankskal: Tankmantel och tankgavlar, vilka innesluter ämnet (inklusive öppningar och deras lock).

ANM

1 Kärl omfattas inte av denna definition.

2 För UN-tankar se kapitel 6.7.

Testhandboken: Tredje omarbetade utgåvan av FN-rekommendationerna för transport av farligt gods, handbok för provning och kriterier, utgiven av Förenta nationerna (ST/SG/AC.10/11/Rev. 3).

Transport: Förflyttning av farligt gods, inklusive därav betingade uppehåll och av trafiken betingad lagring av det farliga godset i vagnar, tankar och containrar före, under och efter förflyttningen.

Denna definition innefattar också mellanlagring av farligt gods för att byta transportsätt eller transportmedel (omlastning). Detta under förutsättning att transporthandlingar kan uppvisas på begäran, i vilka avsändnings- och mottagningsort framgår, samt att kollin och tankar inte öppnas under den temporära mellanlagringen - utom vid kontroll av behörig myndighet.

ANM

För radioaktiva ämnen, se 2.2.7.2.

Transport i bulk: Transport av oförpackade fasta ämnen eller föremål i vagn eller container. Begreppet avser varken gods som transporteras som kollin eller ämnen som transporteras i tank.

Transportör: Företag som genomför transport, med eller utan transportavtal.

Tryckfat: Svetsat gaskärl med en volym över 150 liter till och med 1000 liter (t ex cylindriskt kärl med rullskenor, kärl på medar eller i ram).

Trätunna: Förpackning av naturträ med runt tvärsnitt och välvda väggar, och som består av stäver och gavlar och är försedd med tunnband.

Tunnplåtsförpackning: Förpackning med runt, elliptiskt, fyrkantigt eller flersidigt tvärsnitt (även koniskt) samt förpackning med kägelformad hals eller spannformad förpackning av metall med en väggtjocklek under 0,5 mm (t ex vitplåt), med plana eller välvda gavlar, med en eller flera öppningar, som inte faller under definitionen för fat eller dunk.

Tvångsmanövrerad luftningsventil: Ventil på tankar med bottentömning, som är förbunden med bottenventilen och öppnas under drift endast för luftning av tanken vid lastning och lossning.

Täckt vagn: Vagn med fasta eller rörliga väggar och tak.

Täthetsprovning: Provning för att bestämma täthet hos en tank, förpackning eller IBC-behållare samt tillbehör och förslutningsanordningar.

ANM

För UN-tankar, se 6.7.

Tömningstryck: Det högsta tryck, som utvecklas vid trycktömning av en tank (se även kalkyltryck, fyllningstryck, högsta arbetstryck och provtryck).

U

UN-nummer: Fyrställigt tal som utgör ett nummer för att karakterisera ämnen eller föremål enligt FN:s modellregelverk.

UN-tank: En multimodal tank med en volym över 450 liter, som motsvarar definitionen i 6.7 eller IMDG-koden och är angiven i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 10 med en UN-tankinstruktion (T-kod).

V

Vagn med övertäckning: Öppen vagn, som är försedd med övertäckning som skydd för lasten.

Vagn: Ett järnvägsfordon utan egen drivning, som rullar på egna hjul på järnvägsskenor och är avsett för transport av gods.

Vagnslast: Exklusiv användning av en vagn, oavsett om vagnens lastutrymme är fullständigt eller bara delvis utnyttjat.

ANM

Motsvarande begrepp för klass 7 är "exklusiv användning" (se 2.2.7.2).

Vakuumventil: En självstängande fjäderbelastad anordning avsedd att skydda tanken mot ett otillåtet invändigt undertryck.

Vikt av ett kolli: Bruttovikten av kollit, om inget annat föreskrivs.

Vätska: Ett ämne som vid 50 °C har ett ångtryck av högst 300 kPa (3 bar) och vid 20 °C och ett tryck av 101,3 kPa inte är fullständigt gasformigt och som

Vätska: Ett ämne som vid 50 °C har ett ångtryck av högst 300 kPa (3 bar) och vid 20 °C och ett tryck av 101,3 kPa inte är fullständigt gasformigt och som

- vid ett tryck av 101,3 kPa har en smältpunkt eller smältstart vid högst 20 °C eller

- enligt provningsmetoden ASTM D 4359-90 är flytande eller

- enligt kriterierna i den i 2.3.4 beskrivna provningsmetoden (penetrometermetoden) för bestämning av viskositet inte är tjockflytande.

ANM

I tankbestämmelsernas mening räknas som transport i vätskeform:

- transport av vätskor enligt ovanstående definition eller

- transport av fasta ämnen, som avlämnas till transport i smält tillstånd.

Växeltank: En tank monterad på ett växelflak och räknas som tankcontainer.

Y

Ytterförpackning: Yttre skyddet i en integrerad eller sammansatt förpackning, inklusive de ämnen med absorberande egenskaper, stoppning och alla andra beståndsdelar som behövs för att innesluta och skydda innerkärl eller innerförpackningar.

Å

Återanvänd förpackning: En förpackning som efter undersökning befunnits fri från sådana brister som inverkar på dess förmåga att klara funktionsprovningen. Denna definition omfattar särskilt sådana förpackningar, som återfylls med likadant eller liknande kompatibelt gods och transporteras inom distributionsnät, som står under tillsyn av produktens avsändare.

Återvinningsplast: Material, som återvunnits från begagnade industriförpackningar, rengjorts och förberetts för bearbetning till nya förpackningar.

Ö

Öppen vagn: Vagn med eller utan gavel- och sidoväggar, vars lastytor är öppna.

1.2.2 Måttenheter

1.2.2.1

>Plats för tabell>

1.2.2.2 Om inte annat uttryckligen anges avser tecknet "%" följande i detta direktiv:

(a) i fråga om blandningar av fasta ämnen eller vätskor, liksom lösningar eller fasta ämnen som fuktats med vätska: viktandelen i procent, beräknad på blandningens, lösningens eller det fuktade fasta ämnets totala vikt,

(b) i fråga om blandningar av komprimerade gaser: då fyllning sker under tryck, den i procent angivna volymandelen, beräknad på gasblandningens totala volym. Då fyllning sker efter vikt, den i procent angivna viktandelen, beräknad på gasblandningens totala vikt,

(c) i fråga om blandningar av kondenserade gaser eller gaser lösta under tryck anges viktandelen i procent, beräknad på blandningens totala vikt.

1.2.2.3 Alla tryck som avser kärl (t.ex. provtryck, invändigt tryck, säkerhetsventilers öppningstryck) anges alltid som övertryck (tryck överstigande lufttrycket). Ämnens ångtryck anges däremot alltid som absoluttryck.

1.2.2.4 Anges i detta direktiv en viss fyllningsgrad för kärl eller tankar så avser denna en temperatur hos ämnet på 15 °C, om ingen annan temperatur nämns.

KAPITEL 1.3

Utbildning av personer som är delaktiga vid transport av farligt gods

1.3.1 Tillämpningsområde

De personer som är sysselsatta hos delaktiga enligt 1.4, och vars arbetsområde omfattar transport av farligt gods, skall få utbildning i de krav som transport av farligt gods ställer på deras arbets- och ansvarsområde.

ANM

För utbildning av säkerhetsrådgivare, se 1.8.3.

1.3.2 Utbildningens uppläggning

Allt efter ansvar och uppgifter hos vederbörande skall utbildningen genomföras på följande sätt:

1.3.2.1 Allmän utbildning

Personalen skall vara förtrogen med de allmänna villkoren i bestämmelserna för transport av farligt gods.

1.3.2.2 Funktionsspecifik utbildning

Personalen skall få detaljerad utbildning om de bestämmelser som reglerar transport av farligt gods, motsvarande deras uppgifter och ansvar.

I de fall när transporten av farligt gods omfattar flera transportslag skall personalen utbildas om de bestämmelser som gäller för andra transportslag.

1.3.2.3 Säkerhetsutbildning

I motsvarighet till de möjliga riskerna för skador till följd av tillbud vid transport av farligt gods och dess lastning och lossning skall personalen få utbildning om de risker och faror som farligt gods kan medföra.

Utbildningens mål skall vara att ge personalen kännedom om säker hantering och nödåtgärder.

1.3.2.4 Utbildning om klass 7

För klass 7 skall personal få lämplig utbildning om strålningsfaran och de försiktighetsåtgärder som skall vidtas, för att säkerställa att.ex.poneringen begränsas för den och för andra personer som kan vara berörda genom sin verksamhet.

1.3.3 Dokumentation

En detaljerad beskrivning av all genomförd utbildning skall arkiveras såväl av arbetsgivaren som av arbetstagaren och genomgås då en ny anställning börjar. För att ta hänsyn till ändrade bestämmelser skall utbildningen regelbundet kompletteras med uppdateringskurser.

De opleiding moet periodiek worden aangevuld met bijscholingscursussen om rekening te houden met wijzigingen in de regelgeving.

KAPITEL 1.4

Säkerhetsåligganden hos delaktiga

1.4.1 Säkerhetsåtgärder

1.4.1.1 De som är delaktiga i transport av farligt gods skall vidta nödvändiga åtgärder, allt efter arten och omfattningen av de faror som kan förutses, för att förhindra skador och för att begränsa en eventuell skada så långt möjligt. De skall under alla omständigheter uppfylla de bestämmelser i detta direktiv som gäller för dem.

1.4.1.2 Delaktiga skall i händelse av en möjlig förestående fara för den allmänna säkerheten utan dröjsmål meddela räddnings- och säkerhetsorgan och förse dem med den information som behövs för insatsen.

1.4.1.3 Detta direktiv får närmare föreskriva vissa åligganden för delaktiga.

Under förutsättning att de i 1.4.2 och 1.4.3 beskrivna åliggandena uppfylls får en medlemsstat i sin nationella lagstiftning överföra en utsedd delaktigs åligganden till en eller flera andra delaktiga, om den bedömer att detta inte medför någon minskning av säkerhetsnivån.

Bestämmelserna i 1.2.1, 1.4.2 och 1.4.3 om definition av delaktiga och deras åligganden berör inte bestämmelserna i landets lagstiftning beträffande rättsliga påföljder (straffbarhet, häktning osv) som kommer av att den aktuelle delaktige är t.ex. juridisk person, fysisk person, för egen räkning verksam person, arbetsgivare eller person med anställningsförhållande.

1.4.2 Huvuddelaktigas åligganden

1.4.2.1 Avsändare

1.4.2.1.1 Avsändaren av farligt gods har skyldighet att överlämna en sändning till transport som uppfyller bestämmelserna i detta direktiv. Inom ramen för 1.4.1 skall han särskilt:

(a) försäkra sig om att det farliga godset är klassificerat enligt detta direktiv och tillåtet för transport,

(b) överlämna till transportören erforderliga uppgifter och information och eventuellt erforderliga fraktsedlar och följesedlar (tillstånd, godkännanden, upplysningar, intyg osv) med hänsyn tagen särskilt till bestämmelserna i 5.4 och tabellerna i del 3,

(c) använda endast förpackningar, storförpackningar, IBC-behållare och tankar (cisternvagnar, batterivagnar, vagnar med avmonterbar tank, tankcontainrar eller MEG-containrar), vilka är godkända och lämpliga för transport av farligt gods samt försedda med den märkning som föreskrivs i detta direktiv,

(d) uppfylla bestämmelser om distributionssätt och inskränkningar i behandlingen,

(e) se till att även tömda, ej rengjorda och ej avgasade tankar (cisternvagnar, batterivagnar, vagnar med avmonterbar tank, tankcontainrar eller MEG-containrar) eller tömda, ej rengjorda vagnar, storcontainrar och småcontainrar för transport i bulk är korrekt märkta och etiketterade, och att tömda, ej rengjorda tankar är lika väl förslutna och täta som i fyllt tillstånd.

1.4.2.1.2 Tar avsändaren tjänster från andra delaktiga (förpackare, lastare, fyllare osv) i anspråk, skall han vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att sändningen uppfyller bestämmelserna i detta direktiv. Han kan dock i fall som anges i 1.4.2.1.1 (a), (b), (c) och (e) förlita sig på de upplysningar och uppgifter som ställts till hans förfogande av andra delaktiga.

1.4.2.1.3 Om avsändaren handlar på tredje parts uppdrag så skall denne skriftligen informera avsändaren om det farliga godset och ställa de uppgifter och handlingar till förfogande som avsändaren behöver för att fullgöra sina åtaganden.

1.4.2.2 Transportör

1.4.2.2.1 Inom ramen för 1.4.1 skall transportören som vid avsändningsstället övertar det farliga godset genom representativa stickprov särskilt:

a) kontrollera om det farliga gods som skall transporteras är tillåtet för transport enligt detta direktiv,

b) försäkra sig om att föreskrivna underlag bifogats transportdokumentet och skickas vidare,

c) genom en visuell kontroll försäkra sig om att vagnar och last inte uppvisar några synliga brister, otätheter eller sprickor, att inga utrustningsdetaljer fattas osv,

d) försäkra sig om att datum för nästa kontroll av cisternvagnar, batterivagnar, vagnar med avmonterbar tank, UN-tankar, tankcontainrar eller MEG-containrar inte har överskridits,

e) kontrollera att vagnarna inte är överlastade,

f) försäkra sig om att för vagnarna föreskrivna etiketter och märkningar är påsatta.

Detta skall genomföras på grundval av transportdokument och följesedlar genom visuell kontroll av vagnen eller containern och i förekommande fall lasten.

Bestämmelserna i detta stycke räknas som uppfyllda vid tillämpning av UIC normblad 471-3, punkt 5.

1.4.2.2.2 Transportören kan dock i fall som anges i 1.4.2.2.1 (a), (b), (e) och (f) förlita sig på de upplysningar och uppgifter som ställts till hans förfogande av andra delaktiga.

1.4.2.2.3 Om transportören enligt 1.4.2.2.1 konstaterar en överträdelse av bestämmelserna i detta direktiv så får han inte transportera sändningen innan bestämmelserna uppfyllts.

1.4.2.2.4 Om under transporten en överträdelse konstateras, som kan inverka på transportsäkerheten så skall sändningen stoppas så fort som möjligt, med hänsyn tagen till trafiksäkerhetskrav, säker uppställning av sändningen och allmänhetens säkerhet.

Transporten får fortsätta först när bestämmelserna är uppfyllda. Myndighet som är behörig för resterande del av transporten kan ge tillstånd för fortsatt transport.

Kan bestämmelserna inte uppfyllas och om inget tillstånd ges för resterande del av transporten, skall behörig myndighet tillhandahålla nödvändig administrativ assistans åt transportören. Detta gäller också om transportören meddelar myndigheten att de farliga egenskaperna hos för transport överlämnat gods inte påpekats för honom, och att han på grundval av särskilt för transportavtalet gällande rätt önskar lossa, destruera eller oskadliggöra godset.

1.4.2.3 Mottagare

1.4.2.3.1 Mottagaren är ålagd att inte utan tvingande skäl fördröja mottagandet av godset och att efter lossningen kontrollera om de bestämmelser i detta direktiv som berör honom är uppfyllda.

Inom ramen för 1.4.1 skall han särskilt:

a) i enligt detta direktiv angivna fall företa föreskriven rengöring och sanering av vagnar och containrar,

b) tillse att ingen orangefärgad skyltning eller etikettering längre är synlig på fullständigt tömda och rengjorda, avgasade och sanerade vagnar och containrar.

En vagn eller container får inte återsändas eller återanvändas förrän ovan angivna bestämmelser är beaktade.

1.4.2.3.2 Tar mottagaren tjänster från andra delaktiga (lossnings- och rengöringspersonal, saneringsplats osv) i anspråk, skall han vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att sändningen uppfyller bestämmelserna i 1.4.2.3.1.

1.4.3 Andra delaktigas åligganden

Nedan anges exempel på andra delaktiga och deras åligganden. De andra delaktigas åligganden framgår av 1.4.1 ovan, såvida de vet eller borde veta att de utövar sina uppgifter inom ramen för en transport som omfattas av detta direktiv.

1.4.3.1 Lastare

1.4.3.1.1 Inom ramen för 1.4.1 har lastaren särskilt följande åligganden. Lastaren:

(a) får bara överlämna farligt gods till transportören om det enligt detta direktiv är tillåtet för transport,

(b) skall vid överlämnande av förpackat farligt gods eller ej rengjorda tömda förpackningar för transport kontrollera om förpackningen är skadad. Han får till transport överlämna ett kolli, vars förpackning är skadad, och i synnerhet otät så att farligt gods kommer ut eller kan komma ut, först när bristerna har eliminerats, detsamma gäller för tömda, ej rengjorda förpackningar,

(c) skall vid lastning av farligt gods i vagnar eller storcontainrar iaktta bestämmelserna för lastning och hantering,

(d) skall om han överlämnar farligt gods till transportören för direkt transport iaktta bestämmelserna om storetiketter och orangefärgad skyltning för vagnar och storcontainrar,

(e) skall vid lastning av kollin beakta samlastningsförbud, även med avseende på farligt gods som redan finns i vagnen eller containern, samt bestämmelser för separering av livsmedel, andra konsumtionsvaror och djurfoder.

1.4.3.1.2 Lastaren kan dock i fall som anges i 1.4.3.1.1 (a), (d) och (e) förlita sig på de upplysningar och uppgifter som ställts till hans förfogande av andra delaktiga.

1.4.3.2 Förpackare

Inom ramen för 1.4.1 skall förpackaren särskilt iaktta:

(a) förpackningsbestämmelserna och bestämmelserna om samemballering, samt

(b) om han förbereder kollin för transport: bestämmelserna om märkning och etikettering av kollin.

1.4.3.3 Fyllare

Inom ramen för 1.4.1 har fyllaren särskilt följande åligganden. Fyllaren

(a) skall inför fyllning av tank förvissa sig om att tankar och deras utrustningsdetaljer är i tekniskt felfritt skick,

(b) skall förvissa sig om att för cisternvagnar, batterivagnar, vagnar med avmonterbar tank, UN-tankar, tankcontainrar och MEG-containrar datum för nästa kontroll inte har överskridits,

(c) får endast fylla tankar med för tanken ifråga tillåtet farligt gods,

(d) skall vid fyllning av tank iaktta bestämmelser avseende farligt gods i omedelbart angränsande tankfack,

(e) skall vid fyllning av tank hålla högsta tillåtna fyllnadsgrad eller högsta tillåtna fyllningsförhållande för godset,

(f) skall efter fyllning av tank kontrollera förslutningsanordningarnas täthet,

(g) skall se till att det inte sitter farliga rester av fyllnadsgodset utanpå de fyllda tankarna,

(h) skall när han förbereder farligt gods för transport tillse att föreskriven orangefärgad skyltning och storetiketter eller etiketter placerats enligt bestämmelserna på tankar, vagnar, storcontainrar och småcontainrar,

(i) skall före och efter fyllning av kondenserad gas i cisternvagnar iaktta de särskilda kontrollbestämmelser som gäller i detta fall.

1.4.3.4 Användare av tankcontainer eller UN-tank

Inom ramen för 1.4.1 skall användare av tankcontainer eller UN-tank särskilt tillse att

(a) bestämmelserna om konstruktion, utrustning, kontroll och märkning beaktas,

(b) underhåll av tankskal och deras tillbehör genomförs på ett sätt som säkerställer att tankcontainern eller UN-tanken under normala driftpåkänningar uppfyller bestämmelserna i detta direktiv fram till nästa kontrolltillfälle,

(c) en revisionskontroll genomförs närhelst säkerheten hos tankskalet eller dess tillbehör kan påverkas genom reparation, ombyggnad eller olycka.

1.4.3.5 Användare av cisternvagn

Inom ramen för 1.4.1 skall användare av cisternvagn särskilt tillse att

(a) bestämmelserna om konstruktion, utrustning, kontroll och märkning beaktas,

(b) underhåll av tankar och deras utrustning genomförs på ett sätt som säkerställer att cisternvagnen under normala driftpåkänningar uppfyller bestämmelserna i detta direktiv fram till nästa kontrolltillfälle,

(c) en extraordinär kontroll genomförs, närhelst säkerheten hos tankskalet eller dess utrustning kan påverkas genom reparation, ombyggnad eller olycka.

KAPITEL 1.5

Avvikelser

1.5.1 Temporära avvikelser

1.5.1.1 För att anpassa bestämmelserna i detta direktiv till den tekniska och industriella utvecklingen får medlemsstaternas behöriga myndigheter sinsemellan direkt komma överens om att tillåta vissa transporter på deras territorier under temporär avvikelse från bestämmelserna i detta direktiv, såvida säkerheten inte äventyras därigenom. Sådana avvikelser skall av den myndighet som tar initiativet till den temporära avvikelsen meddelas kommissionen.

ANM

Särskild överenskommelse enligt 1.7.4 räknas inte som temporär avvikelse i detta avsnitts mening.

1.5.1.2 Giltighetstiden för en temporär avvikelse får vara högst fem år från det datum den träder i kraft. Den temporära avvikelsen upphör automatiskt att gälla från det datum då motsvarande ändring av detta direktiv träder i kraft.

1.5.1.3 Transporter enligt temporära avvikelser är transporter i detta direktivs mening.

1.5.2 Militära sändningar

För militära sändningar, dvs sändningar med ämnen eller föremål i klass 1 som tillhör militären eller för vilka den är ansvarig gäller andra bestämmelser (se 5.2.1.5, 5.2.2.1.8, 5.3.1.1.2 och 5.4.1.2.1 (f) samt 7.2.4, särbestämmelse W2).

KAPITEL 1.6

Övergångsbestämmelser

1.6.1 Allmänt

1.6.1.1 Ämnen och föremål enligt detta direktiv får transporteras till och med den 31 december 2002 enligt de fram till den 30 juni 2001 för dem gällande bestämmelserna i detta direktiv

ANM

1. För uppgifter i fraktsedeln, se 5.4.1.1.12.

2. För transport av ämnen i klass 7 gäller avvikande övergångsbestämmelser (se 1.6.6.4).

1.6.1.2 Etiketter, som fram till och med den 31 december 1998 motsvarade de dittills föreskrivna förlagorna, får förbrukas.

1.6.1.3 Ämnen och föremål i klass 1, som tillhör en medlemsstats militära styrkor och förpackats före den 1 januari 1990 i överensstämmelse med de då gällande bestämmelserna i RID(5), får transporteras efter den 31 december 1989, såvida förpackningarna är oskadade och det anges i fraktsedeln att det rör sig om militärt gods, som förpackats före den 1 januari 1990. Övriga bestämmelser som gäller för denna klass från och med den 1 januari 1990 skall uppfyllas.

1.6.1.4 Ämnen och föremål i klass 1, som förpackats mellan den 1 januari 1990 och 31 december 1996 i överensstämmelse med de under denna tid gällande bestämmelserna i RID(6), får transporteras efter den 31 december 1996, såvida förpackningarna är oskadade och det anges i fraktsedeln att det rör sig om gods i klass 1, som förpackats mellan den 1 januari 1990 och den 31 december 1996.

1.6.1.5 IBC-behållare som konstruerats enligt de fram till den 1 januari 1999 gällande bestämmelserna i marginalnummer 405 (5) och 555 (3) men inte uppfyller de från 1 januari 1999 gällande bestämmelserna i dessa marginalnummer får användas även i fortsättningen.

1.6.2 Kärl för gaser

1.6.2.1 Kärl som tillverkats före 1 januari 1997 och inte motsvarar de från 1 januari 1997 gällande bestämmelserna i RID, men för vilka transport var tillåten enligt till och med 31 december 1996 gällande bestämmelser i RID, får fortsatt användas efter detta datum, såvida de uppfyller de bestämmelser för återkommande kontroll som återfinns i förpackningsinstruktionerna P200 och P203.

1.6.2.2 Gasflaskor enligt definition i 1.2.1, som före den 1 januari 1997 genomgått en första eller återkommande kontroll, får transporteras i tömt, ej rengjort tillstånd utan etikett fram till tidpunkten för nästa fyllning eller nästa återkommande kontroll.

1.6.3 Cisternvagnar och batterivagnar

1.6.3.1 Cisternvagnar, som tillverkats innan de från den 1 oktober 1978 gällande bestämmelserna trätt i kraft får fortsatt användas, förutsatt att tankarnas utrustning uppfyller bestämmelserna i 6.8. Tankskalets godstjocklek, med undantag av tankskal för transport av kyld kondenserad gas i klass 2, skall för konstruktionsstål motsvara ett kalkyltryck av minst 0,4 MPa (4 bar) och för aluminium och aluminiumlegeringar minst 0,2 MPa (2 bar).

1.6.3.2 Återkommande kontroll av cisternvagnar, som fortsatt används med stöd av övergångsbestämmelserna, skall utföras i enlighet med bestämmelserna i 6.8.2.4 och 6.8.3.4 och motsvarande särskilda bestämmelser för de olika klasserna. Såvida inte tidigare bestämmelser föreskrivit högre provtryck, är ett provtryck av 0,2 MPa (2 bar) tillräckligt för tankar av aluminium och aluminiumlegeringar.

1.6.3.3 Cisternvagnar som uppfyller övergångsbestämmelserna i 1.6.3.1 och 1.6.3.2 får användas till och med den 30 september 1998 för transport av farligt gods som de är godkända för. Denna övergångsperiod gäller varken cisternvagnar för ämnen i klass 2 eller cisternvagnar som beträffande godstjocklek och utrustning uppfyller bestämmelserna i 6.8.

1.6.3.4 Cisternvagnar, som tillverkats före den 1 januari 1988 enligt de till och med 31 december 1987 gällande bestämmelserna men inte uppfyller de från 1 januari 1988 gällande bestämmelserna får användas även i fortsättningen. Detta gäller också cisternvagnar, som inte är märkta med den från och med 1 januari 1988 föreskrivna uppgiften om tankmaterial enligt bihang XI, 1.6.1.

1.6.3.5 Cisternvagnar som tillverkats före den 1 januari 1993 enligt de till och med 31 december 1992 gällande bestämmelserna men inte uppfyller de från 1 januari 1993 gällande bestämmelserna får användas även i fortsättningen.

1.6.3.6 Cisternvagnar som tillverkats före den 1 januari 1995 enligt de till och med 31 december 1994 gällande bestämmelserna men inte uppfyller de från 1 januari 1995 gällande bestämmelserna får användas även i fortsättningen.

1.6.3.7 Cisternvagnar för transport av brandfarliga vätskor med flampunkt över 55 °C till och med 61 °C och som tillverkats före den 1 januari 1997 enligt de till och med 31 december 1996 gällande bestämmelserna i bihang XI, 1.2.7, 1.3.8 och 3.3.3, men inte uppfyller de från 1 januari 1997 gällande bestämmelserna i dessa stycken, får användas även i fortsättningen.

1.6.3.8 Före den 1 januari 1997 tillverkade cisternvagnar, batterivagnar och vagnar med avmonterbar tank för ämnen i klass 2 får vara märkta enligt de till och med den 31 december 1996 gällande bestämmelserna fram till nästa återkommande kontroll.

1.6.3.9 Cisternvagnar för transport av ämnen med följande UN-nummer:

1092, 1098, 1106, 1135, 1143, 1181, 1182, 1198,1199, 1228, 1238, 1239, 1251, 1289, 1297, 1545, 1569, 1591, 1593, 1595, 1601, 1602, 1603, 1604, 1605, 1647, 1669, 1693, 1695, 1701, 1702, 1710, 1730, 1731, 1737, 1738, 1742, 1743, 1750, 1751, 1752, 1754, 1758, 1792, 1796, 1808, 1809, 1810, 1817, 1818, 1826, 1827, 1828, 1834, 1836, 1837, 1838, 1846, 1886, 1887, 1888, 1889, 1891, 1897, 1916, 1986, 1988, 1992, 2016, 2017, 2022, 2023, 2051, 2076, 2248, 2258, 2260, 2264, 2267, 2276, 2285, 2295, 2310, 2321, 2322, 2337, 2357, 2361, 2407, 2438, 2443, 2444, 2477, 2478, 2482, 2484, 2485, 2487, 2488, 2504, 2515, 2516, 2518, 2521, 2526, 2529, 2530, 2558, 2589, 2604, 2606, 2610, 2611, 2619, 2644, 2646, 2653, 2664, 2667, 2684, 2685, 2686, 2688, 2692, 2729, 2733, 2734, 2745, 2746, 2748, 2810, 2811, 2831, 2841, 2872, 2879, 2924, 2927, 2928, 2929, 3023, 3071, 3080, 3142, 3143, 3145, 3246, 3248, 3265, 3277 och 3279,

som tillverkats före den 1 januari 1995 enligt de till och med 31 december 1994 gällande bestämmelserna men inte uppfyller de från 1 januari 1995 gällande bestämmelserna får användas fram till och med den 31 december 2002.

1.6.3.10 Före den 1 januari 1995 tillverkade cisternvagnar, avsedda för transport av ämnen med UNnummer3256, som emellertid inte uppfyller de från 1 januari 1995 gällande bestämmelserna får användas fram till och med den 31 december 2004.

1.6.3.11 Cisternvagnar som tillverkats före den 1 januari 1997 enligt de till och med 31 december 1996 gällande bestämmelserna men inte uppfyller de från 1 januari 1997 gällande bestämmelserna i bihang XI, 3.3.3 och 3.3.4, får användas även i fortsättningen.

1.6.3.12 Cisternvagnar för transport av 2401 piperidin och som tillverkats före den 1 januari 1999 enligt de till och med 31 december 1998 gällande bestämmelserna i bihang XI, 3.2.3, men inte uppfyller de från 1 januari 1999 gällande bestämmelserna, får användas fram till och med den 31 december 2009.

1.6.3.13 Före den 1 januari 1997 tillverkade cisternvagnar, avsedda för transport av ämnen med UN nummer3257, som emellertid inte uppfyller de från 1 januari 1997 gällande bestämmelserna får användas fram till och med den 31 december 2006.

1.6.3.14 Cisternvagnar som tillverkats före den 1 januari 1999 enligt de till och med 31 december 1998 gällande bestämmelserna i bihang XI, 5.3.6.3, men inte uppfyller de från 1 januari 1997 gällande bestämmelserna i bihang XI, 5.3.6.3 får användas även i fortsättningen.

1.6.3.15 Cisternvagnar för transport av ämnen med följande UN-nummer:

1092, 1098, 1135, 1143, 1182, 1199, 1238, 1251, 1605, 1647, 1695, 1809, 2295, 2337, 2407, 2438, 2477, 2487, 2488, 2558, 2606, 2644, 2646, 2686, 3023, 3289 och 3290,

som tillverkats före den 1 januari 1997 enligt de till och med 31 december 1998 gällande bestämmelserna men inte uppfyller de från 1 januari 1997 gällande bestämmelserna får användas fram till och med den 31 december 2004.

1.6.3.16 (Tills vidare blank)

1.6.3.17 Cisternvagnar som inte uppfyller de från 1 juli 2000 gällande bestämmelserna i bihang XI, 1.2.8.5, sista meningen, får användas fram till nästa återkommande kontroll, dock längst till och med den 30 juni 2004.

1.6.3.18 Cisternvagnar och batterivagnar som tillverkats före den 1 juli 2001 enligt de till och med 30 juni 2001 gällande bestämmelserna, men inte uppfyller de från 1 juli 2001 gällande bestämmelserna, får användas även i fortsättningen.

Tillordning till tankkoder i typgodkännanden och motsvarande märkning skall vara genomförd före den 1 juli 2009.

1.6.4 Tankcontainrar och MEG-containrar

1.6.4.1 Tankcontainrar som tillverkats före den 1 januari 1988 enligt de till och med 31 december 1987 gällande bestämmelserna men inte uppfyller de från 1 januari 1988 gällande bestämmelserna får användas även i fortsättningen.

1.6.4.2 Tankcontainrar som tillverkats före den 1 januari 1993 enligt de till och med 31 december 1992 gällande bestämmelserna men inte uppfyller de från 1 januari 1993 gällande bestämmelserna får användas även i fortsättningen.

1.6.4.3 Tankcontainrar som tillverkats före den 1 januari 1995 enligt de till och med 31 december 1994 gällande bestämmelserna men inte uppfyller de från 1 januari 1995 gällande bestämmelserna får användas även i fortsättningen.

1.6.4.4 Tankcontainrar för transport av brandfarliga vätskor med flampunkt över 55 °C till och med 61 °C och som tillverkats före den 1 januari 1997 enligt de till och med 31 december 1996 gällande bestämmelserna i bihang X, 1.2.7, 1.3.8 och 3.3.3, men inte uppfyller de från 1 januari 1997 gällande bestämmelserna i dessa stycken, får användas även i fortsättningen.

1.6.4.5 Före den 1 januari 1997 tillverkade tankcontainrar för ämnen i klass 2 får vara märkta enligt de till och med den 31 december 1996 gällande bestämmelserna fram till nästa återkommande kontroll.

1.6.4.6 Före den 1 januari 1995 tillverkade tankcontainrar, avsedda för transport av ämnen med UNnummer 3256, som emellertid inte uppfyller de från 1 januari 1995 gällande bestämmelserna får användas fram till och med den 31 december 2002.

1.6.4.7 Tankcontainrar som tillverkats före den 1 januari 1997 enligt de till och med 31 december 1996 gällande bestämmelserna men inte uppfyller de från 1 januari 1997 gällande bestämmelserna i bihang X, 3.3.3 och 3.3.4 får användas även i fortsättningen.

1.6.4.8 Tankcontainrar som tillverkats före den 1 januari 1999 enligt de till och med 31 december 1998 gällande bestämmelserna i bihang X, 5.3.6.3, men inte uppfyller de från 1 januari 1997 gällande bestämmelserna i bihang X, 5.3.6.3 får användas även i fortsättningen.

1.6.4.9 Tankcontainrar för transport av 2401 piperidin och som tillverkats före den 1 januari 1999 enligt de till och med 31 december 1998 gällande bestämmelserna i bihang X, 3.2.3, men inte uppfyller de från 1 januari 1999 gällande bestämmelserna, får användas fram till och med den 31 december 2003.

1.6.4.10 Före den 1 januari 1997 tillverkade tankcontainrar, avsedda för transport av ämnen med UNnummer3257, som emellertid inte uppfyller de från 1 januari 1997 gällande bestämmelserna får användas fram till och med den 31 december 2004.

1.6.4.11 Tankcontainrar för transport av ämnen med följande UN-nummer:

1092, 1098, 1135, 1143, 1182, 1199, 1238, 1251, 1605, 1647, 1695, 1809, 2295, 2337, 2407, 2438, 2477, 2487, 2488, 2558, 2606, 2644, 2646, 2686, 3023, 3289 och 3290,

som tillverkats före den 1 januari 1997 enligt de till och med 31 december 1996 gällande bestämmelserna men inte uppfyller de från 1 januari 1997 gällande bestämmelserna får användas fram till och med den 31 december 2001.

1.6.4.12 Tankcontainrar och MEG-containrar som tillverkats före den 1 juli 2001 enligt de till och med 30 juni 2001 gällande bestämmelserna, men inte uppfyller de från 1 juli 2001 gällande bestämmelserna, får användas även i fortsättningen.

Tillordning till tankkoder i typgodkännanden och motsvarande märkning skall vara genomförd före den 1 juli 2006.

1.6.5 (Tills vidare blank)

1.6.6 Klasse 7

1.6.6.1 Kollin för vilka inget typgodkännande av behörig myndighet krävts enligt utgåvorna 1985 och 1985 (1990 års version) av IAEA Safety Series No. 6

Undantagna kollin, industrikollin typ IP-1, IP-2 och IP-3 samt kollin av typ A, för vilka konstruktionsgodkännande av behörig myndighet tidigare inte krävdes, och som uppfyller bestämmelserna i utgåvorna 1985 och 1985 (1990 års version) av IAEA Regulations for the Safe Transport of Radioactive Material (IAEA Safety Series No. 6), får fortfarande användas, under förutsättning att 1.7.3 om kvalitetssäkringsprogram och 2.2.7.7 om gränsvärden för aktivitet och materialbegränsningar uppfylls.

Förpackningar, förändrade efter den 31 december 2003 av andra skäl än förbättrad säkerhet eller tillverkade efter den 31 december 2003, skall uppfylla bestämmelserna i detta direktiv. Kollin som längst till och med 31 december 2003 iordningsställts för transport enligt bestämmelserna i utgåva 1985 eller 1985 (1990 års version) av IAEA Safety Series No. 6 får fortsätta transporten även i fortsättningen. Kollin som förbereds efter detta datum skall uppfylla bestämmelserna i detta direktiv.

1.6.6.2 Kollin som godkänts enligt bestämmelserna i utgåva 1973, 1973 (i ändrad version), 1985 och 1985 (1990 års version) av IAEA Safety Series No. 6

1.6.6.2.1 Förpackningar som tillverkats enligt en kolliprototyp, vilken godkänts av behörig myndighet enligt bestämmelserna i utgåva 1973 eller 1973 (i ändrad version) av IAEA Safety Series No. 6, får under förutsättning att kollikonstruktion erhåller multilateralt godkännande samt att tillämpliga delar av 1.7.3 om kvalitessäkringsprogram och 2.2.7.7 om gränsvärden för aktivitet och materialbegränsningar uppfylls, även användas fortsättningsvis. Ny tillverkning av sådana förpackningar är inte tillåten. Ändringar av kollikonstruktion eller slag eller mängd av det godkända radioaktiva innehållet, vilka enligt behörig myndighets avgörande kan påverka säkerheten väsentligt, skall uppfylla bestämmelserna i detta direktiv. Varje förpackning skall ges ett serienummer enligt bestämmelserna i 5.2.1.7.5, vilket skall sättas på dess utsida.

1.6.6.2.2 Förpackningar som tillverkats enligt en kollikonstruktion, vilken godkänts av behörig myndighet enligt bestämmelserna i utgåva 1985 eller 1985 (1990 års version) av IAEA Safety Series No. 6, får under förutsättning att 1.7.3 om kvalitessäkringsprogram och 2.2.7.7 om gränsvärden för aktivitet och materialbegränsningar uppfylls användas fram till och med 31 december 2003. Efter detta datum kan vidare användning medges under förutsättning att kollikonstruktion även erhåller multilateralt godkännande. Ändringar av kollikonstruktion eller slag eller mängd av det godkända radioaktiva innehållet, vilka enligt behörig myndighets avgörande kan påverka säkerheten väsentligt, skall uppfylla bestämmelserna i detta direktiv. Förpackningar, för vilka tillverkningen påbörjas efter den 31 december 2006 skall uppfylla bestämmelserna i detta direktiv.

1.6.6.3 Radioaktiva ämnen av speciell beskaffenhet, godkända enligt utgåva 1973, 1973 (i ändrad version), 1985 eller 1985 (1990 års version) av IAEA Safety Series No. 6.

Radioaktiva ämnen av speciell beskaffenhet som tillverkats enligt en konstruktion, vilken fått unilateralt godkännande av behörig myndighet enligt utgåva 1973 eller 1973 (i ändrad version), 1985 eller1985 (1990 års version) av IAEA Safety Series No. 6, får användas även fortsättningsvis, under förutsättning att det enligt 1.7.3 föreskrivna kvalitessäkringsprogrammet uppfylls. Alla radioaktiva ämnen av speciell beskaffenhet, som tillverkas efter den 31 december 2003 skall uppfylla bestämmelserna i detta direktiv.

1.6.6.4 Allmänna övergångsbestämmelser för transport av ämnen i klass 7

För transport av ämnen i klass 7 är övergångsbestämmelserna i 1.6.1.1 endast tillämpliga till och med den 31 december 2001. Undantag från detta är dock tillämpningen av bestämmelserna i 1.4 och 1.8, för vilka övergångsbestämmelserna förblir tillämpliga till och med den 31 december 2002.

KAPITEL 1.7

Allmänna bestämmelser för klass 7

1.7.1 Allmänt

1.7.1.1 Detta direktiv fastställer en säkerhetsstandard, som möjliggör tillräcklig kontroll av strålning, kriticitet och termisk fara för personer, egendom och miljö, i den mån dessa har samband med transport av radioaktiva ämnen. Detta direktiv baseras på IAEA Regulations for the Safe Transport of Radioactive Material (ST-1), IAEA, Wien (1996). Rådgivande text till ST-1 finns i "Advisory Material for the IAEA Regulations for the Safe Transport of Radioactive Material", (utgåva 1996), Safety Standard Series No. ST-2, IAEA Wien (kommer att publiceras).

1.7.1.2 Syftet för detta direktiv är att skydda personer, egendom och miljö mot påverkan av strålning vid transport av radioaktiva ämnen. Detta skydd uppnås genom krav på:

(a) inneslutning av det radioaktiva innehållet,

(b) kontroll av yttre strålningsnivåer,

(c) förhindrande av kriticitet,

(d) att motverka skador orsakade av värme.

Dessa krav uppnås för det första genom tillämpning av en stegvis ansats för att begränsa innehållet i kollin och vagnar och för att ställa upp standarder, som tillämpas för aktuella kollitkonstruktioner beroende på faran med det radioaktiva innehållet. För det andra uppnås de genom uppställande av krav på konstruktion och användning av kollin och på underhåll av förpackningar, inklusive hänsyn till slag av radioaktivt innehåll. Slutligen uppnås de genom att kräva administrativ kontroll vilket, i tillämpliga fall, inkluderar godkännande av behörig myndighet.

1.7.1.3 Detta direktiv gäller för transport av radioaktiva ämnen på järnväg, inklusive sådan transport som är förknippad med användningen av radioaktiva ämnen. Villkor för transport innefattar alla aktiviteter och åtgärder som har samband med förflyttning av radioaktiva ämnen och omfattas av densamma. Det innefattar såväl konstruktion, tillverkning, underhåll och reparation av förpackningar som förberedelse, avsändning, lastning, transport med transportbetingat mellanuppehåll, lossning och ankomst till den slutliga bestämmelseorten av last med radioaktiva ämnen och kollin. För funktionskriterierna i detta direktiv tillämpas en stegvis ansats, karakteriserad av tre nivåer:

(a) rutinmässiga transportförhållanden (fria från tillbud),

(b) normala transportförhållanden (smärre tillbud),

(c) olycksrelaterade transportförhållanden.

1.7.2 Strålskyddsprogram

1.7.2.1 Transport av radioaktiva ämnen skall omfattas av ett systematiskt upplagt strålskyddsprogram med målet att säkerhetsställa ett tillräckligt beaktande av strålskyddsåtgärder.

1.7.2.2 Slag och omfattning av åtgärder som inkluderas i strålskyddsprogrammet skallbero av storleken hos och sannolikheten för strålningsexponering. Programmet skall innefatta bestämmelserna i 1.7.2.3 och 1.7.2.4, 7.5.11 särbestämmelse CW 33 (1.1) och (1.4) samt tillämpliga nödåtgärder. Dokumentation av strålskyddsprogrammet skall på anmodan stå till respektive behörig myndighets förfogande för granskning.

1.7.2.3 Skydd och säkerhet skall optimeras så att storleken av individdoser, antalet.ex.ponerade personer samt sannolikheten för påverkande exponering hålls så låg som rimligtvis går att uppnå, varvid ekonomiska och sociala faktorer skall beaktas. Persondoser skall ligga under tillämpliga dosgränsvärden. En strukturerad och systematisk metodik skall väljas, varvid hänsyn skall tas till samspelet mellan transporten och andra verksamheter skall ingå.

1.7.2.4 För yrkesmässig exponering som härrör från transportverksamheter, där det uppskattas att den effektiva dosen

(a) med största sannolikhet inte överstiger 1 mSv per år, behövs varken särskilda arbetsrutiner, detaljerad dosövervakning, dosbedömningsprogram eller individuell registrering,

(b) sannolikt ligger mellan 1 och 6 mSv per år, skall ett dosbedömningsprogram genomföras genom dosövervakning av arbetsplatsen eller individuell dosövervakning,

(c) sannolikt kan överstiga 6 mSv per år, skall en individuell dosövervakning genomföras.

Om en individuell dosövervakning eller dosövervakning av arbetsplatsen genomförs så skall tilllämplig registrering ske.

1.7.3 Kvalitetssäkring

Kvalitetssäkringsprogram, som baseras på internationella, nationella eller andra standarder som är godtagbara av behörig myndighet, skall fastställas och implementeras för konstruktion, tillverkning, provning, dokumentation, användning, underhåll och inspektion av radioaktiva ämnen av speciell beskaffenhet, radioaktiva ämnen med liten spridbarhet och kollin samt för alla rutiner för transport och mellanlagring för att säkerställa efterlevnad av tillämpliga bestämmelser i detta direktiv. Intyg att konstruktionsunderlaget är fullständigt uppfyllt skall ställas till behörig myndighets förfogande. Tillverkaren, avsändaren eller användaren skall vara beredd att bereda behörig myndighet möjlighet för inspektion till förfogande under tillverkning och användning och att visa för alla berörda behöriga myndigheter att

(a) tillverkningsmetoder och använda material överensstämmer med den godkända specifikationen av konstruktionen och

(b) alla förpackningar regelbundet kontrolleras och där så behövs repareras och hålls i gott skick, så att de även efter upprepad användning fortsatt uppfyller alla tillämpliga bestämmelser och specifikationer,

Där godkännande från behörig myndighet krävs skall beakta och vara betingat av tillräckligheten hos ett sådant kvalitetssäkringsprogram.

1.7.4 Särskild överenskommelse

1.7.4.1 Med särskild överenskommelse avses de åtgärder som godkänts av behörig myndighet och enligt vilka sådana sändningar får transporteras, som inte uppfyller alla gällande föreskrifter för radioaktiva ämnen i detta direktiv.

ANM

Särskild överenskommelse räknas inte som temporär avvikelse enligt 1.5.1.

1.7.4.2 Sändningar, för vilka överensstämmelse med någon bestämmelse för klass 7 inte är praktiskt möjlig, får endast transporteras enligt särskild överenskommelse. Förutsatt att behörig myndighet är övertygad om att överensstämmelse med bestämmelserna för klass 7 inte är praktiskt möjlig, och att erforderlig av detta direktiv fastlagd säkerhetsstandard har verifierats på alternativa sätt, så kan behörig myndighet medge transport enligt särskild överenskommelse för en enskild sändning eller för en planerad serie av flera sändningar. Den totalt uppnådda säkerhetsnivån vid transport skall vara minst likvärdig med den som erhålls vid uppfyllande av alla tillämpliga bestämmelser. För internationella sändningar av detta slag krävs multilateralt godkännande.

1.7.5 Radioaktiva ämnen med andra farliga egenskaper

Vid dokumentation, förpackning, etikettering, märkning, märkning med storetiketter, stuvning, lastseparering och transport skall utöver de radioaktivita och klyvbara egenskaperna hänsyn tas till andra farliga egenskaper hos kollits innehåll, såsom explosivitet, brandfarlighet, benägenhet till självantändning, kemisk giftighet och frätverkan, så att alla tillämpliga bestämmelser i detta direktiv uppfylls.

KAPITEL 1.8

Åtgärder för kontroll och annat stöd för att uppfylla säkerhetsbestämmelserna

1.8.1 Myndighets kontroll av farligt gods

1.8.1.1 Medlemsstaternas behöriga myndigheter får på sitt territorium när som helst kontrollera på ort och ställe om bestämmelserna för transport av farligt gods har iakttagits.

Dessa kontroller skall dock genomföras utan fara för personer, egendom och miljö och utan påtaglig störning av järnvägstrafiken.

1.8.1.2 De som är delaktiga vid transport av farligt gods (kapitel 1.4) skall inom ramen för sina aktuella åligganden direkt ge behörig myndighet, och dem denna utser, de upplysningar som krävs för att genomföra kontroll.

1.8.1.3 Behörig myndighet får också för kontrolländamål företa besiktning i verksamheten hos företag som är delaktiga (kapitel 1.4) vid transport av farligt gods, gå igenom underlag och för provning ta ut prov av det farliga godset eller förpackningarna, i den mån detta inte utgör någon säkerhetsrisk. Delaktiga vid transport av farligt gods (kapitel 1.4) skall hålla vagnar, vagnsdetaljer samt utrustnings och tillbehör tillgängliga för kontrolländamål så långt detta är möjligt och rimligt. Behörig myndighet får, såvida det bedöms nödvändigt, utse en person i företaget som medföljer den behöriga myndighetens representant.

1.8.1.4 Konstaterar behörig myndighet att bestämmelserna i detta direktiv inte uppfylls, så får den förbjuda sändningen eller avbryta transporten, till dess att de konstaterade bristerna eliminerats, eller vidta andra lämpliga åtgärder. Stoppet kan ske på ort och ställe eller på en av myndigheten av säkerhetsskäl vald annan plats. Sådana åtgärder får inte otillbörligt störa järnvägstrafiken.

1.8.2 Myndighetssamråd

1.8.2.1 Medlemsstaterna skall assistera varandra vid genomförandet av detta direktiv.

1.8.2.2 Om det på en medlemsstats territorium uppstår en säkerhetsrisk, genom svåra eller upprepade regelöverträdelser av ett företag med säte på en annan medlemsstats territorium, så skall dessa överträdelser anmälas till den behöriga myndigheten i den medlemsstat, på vars territorium företaget har sitt säte. Behörig myndighet i den medlemsstat på vars territorium svåra eller upprepade regelöverträdelser har konstaterats får anhålla hos behörig myndighet i den medlemsstat på vars territorium företaget har sitt säte om att gentemot den eller de felande ta till lämpliga åtgärder. Överförande av personanknutna uppgifter är endast tillåtet i den mån detta är nödvändigt för att beivra svåra eller upprepade överträdelser.

1.8.2.3 Den myndighet som fått sådan anhållan meddelar behörig myndighet i den medlemsstat, på vars territorium överträdelserna konstaterats, vilka åtgärder som i förekommande fall vidtagits gentemot företaget.

1.8.3 Säkerhetsrådgivare

1.8.3.1 Alla företag, vars verksamhet omfattar transport av farligt gods på järnväg eller med sådan transport sammanhängande lastning, lossning, fyllning eller förpackning skall utse en eller flera säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods, vars uppgift består i att hjälpa till att förebygga de risker för personer, egendom och miljö som uppkommer genom sådan verksamhet.

1.8.3.2 Medlemsstaterna får bestämma att dessa bestämmelser inte gäller företag,

(a) vars verksamhet omfattar transport av farligt gods med transportmedel som tillhör militären eller lyder under militärens ansvar, eller

(b) vars verksamhet omfattar begränsade mängder per vagn, vilka ligger under de i 1.1.3.1, 2.2.7.1.2 och kapitel 3.3 och 3.4 angivna gränsvärdena, eller

(c) vars huvud- eller biverksamhet inte består av transport av farligt gods eller med sådan transport sammanhängande lastning eller lossning, men som tillfälligtvis utför inrikes transport av farligt gods eller därmed sammanhängande lastning eller lossning med endast mycket liten fara eller miljörisk.

1.8.3.3 Säkerhetsrådgivare har väsentligen uppgiften under företagsledarens ansvar, att inom ramen för företagets verksamhet söka efter metoder och sätt och vidta åtgärder, som underlättar genomförandet av denna verksamhet under uppfyllande av gällande bestämmelser och under optimala säkerhetsförhållanden.

Säkerhetsrådgivarens uppgifter i samband med företagets verksamhet omfattar i synnerhet:

- tillsyn av att bestämmelserna för transport av farligt gods iakttas,

- rådgivning till företaget vid aktiviteter i samband med transport av farligt gods,

- upprättande av årsrapport till företagsledningen eller i förekommande fall till en lokal myndighet om företagets verksamhet med avseende på transport av farligt gods. Rapporterna skall arkiveras i fem år och på anmodan uppvisas för nationell myndighet.

Därutöver omfattar säkerhetsrådgivarens uppgifter särskilt kontroll av nedanstående rutiner och metoder, med avseende på ifrågavarande verksamhet:

- metoder med vilka iakttagande av bestämmelserna för identifiering av transporterat farligt gods säkerställs,

- rutiner i företaget för att ta hänsyn till särskilda krav med avseende på transporterat farligt gods vid anskaffning av transportmedel,

- metoder för kontroll av den materiel som används för transport av farligt gods eller för lastning och lossning,

- tillräcklig utbildning av berörda arbetstagare i företaget och noteringar om sådan utbildning i personalakten,

- genomförande av lämpliga omedelbara åtgärder vid eventuella olyckor eller tillbud, som skulle kunna riskera säkerheten under transport av farligt gods eller under lastning eller lossning,

- genomförande av undersökningar och om så krävs upprättande av rapporter om olyckor, tillbud eller svåra regelöverträdelser, som konstateras under transport av farligt gods eller under lastning eller lossning,

- införande av lämpliga åtgärder för att förhindra förnyat uppträdande av olycksfall, tillbud eller svåra överträdelser,

- hänsyn till lagar och förordningar och särskilda krav för transport av farligt gods vid urval och användning av underleverantörer eller annan tredje part,

- kontroll av huruvida den personal, som anförtros transport av farligt gods eller lastning eller lossning, förfogar över utförliga arbetsbeskrivningar och instruktioner,

- införande av åtgärder för att upplysa om farorna vid transport av farligt gods eller vid lastning eller lossning av farligt gods,

- införande av åtgärder för att kontrollera existensen av handlingar och säkerhetsutrustning som skall medföras i transportmedlet, samt hur föreskriftsenliga sådana handlingar och utrustning är,

- införande av metoder för att kontrollera att bestämmelserna för lastning och lossning iakttas.

1.8.3.4 Säkerhetsrådgivarens funktion kan upprätthållas av företagsledaren, av en person med andra uppgifter i företaget eller av en person som inte tillhör företaget, i den mån vederbörande har faktisk möjlighet att uppfylla säkerhetsrådgivarens uppgifter.

1.8.3.5 Varje berört företag skall på anmodan meddela namnet på sin säkerhetsrådgivare till behörig myndighet eller motsvarande av medlemsstaten utsett organ.

1.8.3.6 Säkerhetsrådgivare skall ansvara för att efter ett olycksfall, som sker under en av det aktuella företaget genomförd transport eller under en av företaget utförd lastning eller lossning, varvid personer, egendom eller miljön kommit till skada, efter inhämtande av alla relevanta uppgifter att en olycksrapport upprättas till företagsledningen eller i förekommande fall till lokal myndighet. Denna olycksfallsrapport ersätter inte företagsledningens rapporter, som skall upprättas enligt andra internationella eller inrikes förordningar.

1.8.3.7 Säkerhetsrådgivare skall inneha ett för transport på järnväg giltigt utbildningsintyg. Detta utfärdas av behörig myndighet eller av medlemsstaten för ändamålet utsett organ.

1.8.3.8 För att erhålla intyget skall den sökande få utbildning, som bestyrks genom avläggande av examination, godkänd av behörig myndighet i medlemsstaten.

1.8.3.9 Genom utbildningen skall sökanden i första hand erhålla tillräcklig kännedom om riskerna med transport av farligt gods, lagar, förordningar och bestämmelser samt tillräcklig kännedom om de i 1.8.3.3 beskrivna uppgifterna.

1.8.3.10 Examinationen genomförs av behörig myndighet eller ett av denna utsett examinationsorgan.

Utnämning av examinationsorgan sker i skriftlig form. Detta tillstånd kan vara tidsbegränsat och gälla på grundval av följande kriterier:

- examinationsorganets kompetens,

- specifikation av de av examinationsorganet föreslagna examinationsmetoderna,

- åtgärder för att säkerställa examinationens objektivitet,

- examinationsorganets oberoende gentemot alla fysiska eller juridiska personer som anlitar säkerhetsrådgivare.

1.8.3.11 Syftet med examinationen är att konstatera om kandidaten förfogar över erforderlig kunskapsnivå för att uppfylla en säkerhetsrådgivares uppgifter enligt 1.8.3.3 och därigenom erhålla det i 1.8.3.7 beskrivna utbildningsbeviset. Examinationen skall omfatta minst följande sakområden:

(a) kännedom om olyckskonsekvenser i samband med transport av farligt gods och kännedom av de viktigaste olycksorsakerna,

(b) bestämmelser i nationell lagstiftning samt i internationella överenskommelser som i synnerhet berör följande områden:

- klassificering av farligt gods (metoder för klassificering av lösningar och blandningar, struktur hos ämnesförteckningen, klasser av farligt gods och klassificeringskriterierna, egenskaper hos transporterade farliga ämnen och föremål, fysikaliska och kemiska samt toxikologiska egenskaper),

- allmänna bestämmelser för förpackningar, tankar och tankcontainrar (slag, kodning, märkning, konstruktion, första och återkommande kontroll),

- märkning, etikettering, placering av storetiketter och märkning med orangefärgad skyltning (märkning och etikettering av kollin samt applicering och avlägsnande av storetiketter och orangefärgad skyltning),

- obligatoriska uppgifter i fraktsedeln,

- distributionssätt och avsändningsbegränsningar (vagnslast, sluten last, transport i bulk, transport i IBC-behållare, transport i containrar, transport i fasta eller avmonterbara tankar),

- transport av passagerare,

- samlastningsförbud och försiktighetsåtgärder vid samlastning,

- separation av gods,

- begränsning av transporterad mängd och undantagna mängder,

- hantering och säkring av last (lastning och lossning - fyllnadsgrad, stuvning och separation),

- rengöring respektive avgasning före lastning och efter lossning

- utbildning av trafikpersonal respektive besättning,

- handlingar som skall medföras (fraktsedel, kopia av eventuellt undantag eller avvikelse, övriga handlingar),

- utsläpp av miljöskadliga ämnen vid drift eller olycksfall,

- bestämmelser för transportutrustning.

1.8.3.12 Examinationen består av ett skriftligt prov som kan kompletteras med ett muntligt prov.

Det skriftliga provet består av två delar:

(a) Kandidaten skall erhålla ett frågeformulär. Det skall bestå av minst 20 öppna frågor vilka omfattar åtminstone de ämnesområden som framgår av 1.8.3.11 nämnda sakområdena. Flervalsfrågor är dock också möjliga. I detta fall motsvarar två flervalsfrågor en öppen fråga. Inom dessa områden skall följande ägnas särskild uppmärksamhet:

- allmänna förebyggande- och säkerhetsåtgärder,

- klassificering av farligt gods,

- allmänna bestämmelser för förpackningar, tankar, tankcontainrar, cisternvagnar osv,

- märkning och etiketter,

- uppgifter i fraktsedeln,

- hantering och säkring av lasten,

- handlingar och fraktsedlar som skall medföras,

- bestämmelser för transportutrustning.

- Varje kandidat skall bearbeta en fallstudie över en av de i 1.8.3.3 beskrivna uppgifterna för säkerhetsrådgivare, varvid han skall visa att han har förmåga att utföra en säkerhetsrådgivares uppgifter.

(b) Medlemsstaterna kan avgöra att kandidater som skall arbeta för företag, som har specialiserat sig på transport av vissa slags farligt gods, endast.ex.amineras på de områden som berör deras verksamhet. Vid dessa godsslag handlar det om gods i

1.8.3.13 De lidstaten kunnen bepalen, dat de kandidaten, die voor ondernemingen willen werken, waarvan de bedrijvigheid uitsluitend betrekking heeft op specifieke soorten gevaarlijke goederen, alleen worden geëxamineerd over met die bedrijvigheid samenhangende onderwerpen. Bij deze soorten van goederen betreft het goederen van

- klass 1

- klass 2

- klass 7

- klass 3, 4.1, 4.2, 4.3, 5.1, 5.2, 6.1, 6.2, 8 och 9

- UN 1202, 1203 och 1223

I utbildningsbeviset enligt 1.8.3.7 skall tydligt anges att det är giltigt endast för de i detta stycke nämnda slagen av farligt gods, för vilka säkerhetsrådgivaren har examinerats under de i 1.8.3.12 angivna betingelserna.

1.8.3.14 Behörig myndighet eller examinationsorgan skall allt eftersom sammanställa en katalog med frågor, som har ställts i examinationen.

1.8.3.15 Utbildningsintyget enligt 1.8.3.7 skall utfärdas i enlighet med förlagan i 1.8.3.18 och accepteras av alla medlemsstater.

1.8.3.16 Intyget har en giltighet på fem år. Dess giltighetsperiod förlängs automatiskt fem år åt gången, om innehavaren av intyget under det sista året före utgångsdatum har deltagit i kompletterande utbildning eller genomgått ett prov som godkänts av behörig myndighet.

1.8.3.17 Bestämmelserna i 1.8.3.1 - 1.8.3.16 räknas som uppfyllda, när motsvarande villkor iakttas i direktivet 96/35/EG av den 3 juni 1996 om utnämning av och kompetens hos säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods på väg, järnväg eller inre vattenvägar(7) samt direktivet 2000/18/EG av den 17 april 2000 om minimikrav vid examinering av säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods på väg, järnväg eller inre vattenvägar(8)

1.8.3.18 Utbildningsintyg för säkerhetsrådgivare

>PIC FILE= "L_2004121SV.003401.TIF">

1.8.4 (Reserverat)

1.8.5 Rapportering av incidenter med farligt gods

1.8.5.1 Om det vid transport av farligt gods på en medlemsstats område inträffar en svår olycka eller tillbud, så åligger det transportören och i förekommande fall de som svarar för järnvägsinfrastrukturen att framlägga en rapport för behörig myndighet i medlemsstaten i fråga.

1.8.5.2 (Reserverat)

KAPITEL 1.9

Transportrestriktioner genom behörig myndighet

1.9.1 Medlemsstaternas behöriga myndigheter kan förbjuda eller sätta särskilda villkor för transport av visst farligt gods med särskilda lokala risker. Behörig myndighet skall såvitt möjligt ange ersättningssträckor att använda i stället för de sträckor som spärrats av eller ställts under särskilda villkor.

1.9.2 Medlemsstaterna fastställer i förekommande fall enhetliga villkor för de i 1.9.1 nämnda åtgärderna och för dem som avser meddelande till staterna, till transportörerna och till dem som svarar för järnvägsinfrastrukturen.

Del 2

KLASSIFICERING

KAPITEL 2.1

Allmänna bestämmelser

2.1.1 Inledning

2.1.1.1 I detta direktiv förekommer följande klasser av farligt gods

Klass 1 Explosiva ämnen och föremål

Klass 2 Gaser

Klass 3 Brandfarliga vätskor

Klass 4.1 Brandfarliga fasta ämnen, självreaktiva ämnen och fasta okänsliggjorda explosivämnen

Klass 4.2 Självantändande ämnen

Klass 4.3 Ämnen som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten

Klass 5.1 Oxiderande ämnen

Klass 5.2 Organiska peroxider

Klass 6.1 Giftiga ämnen

Klass 6.2 Smittförande ämnen

Klass 7 Radioaktiva ämnen

Klass 8 Frätande ämnen

Klass 9 Övriga farliga ämnen och föremål

2.1.1.2 Varje benämning i de olika klasserna har tilldelats ett UN-nr. Följande slags benämningar används:

A. Individuella benämningar för väldefinierade ämnen eller föremål, inklusive benämningar för ämnen som täcker flera isomerer, t ex:

UN 1090 ACETON

UN 1104 AMYLACETAT

UN 1194 ETYLNITRIT, LÖSNING

B. Gruppbenämningar för en väldefinierad grupp av ämnen eller föremål, som inte är N.O.S.-benämningar, till exempel:

UN 1133 LIM

UN 1266 PARFYMPRODUKTER

UN 2757 KARBAMATPESTICID, FAST, GIFTIG

UN 3101 ORGANISK PEROXID TYP B, FLYTANDE

C. Specifika N.O.S.-benämningar som omfattar en grupp ämnen eller föremål av en viss kemisk eller teknisk beskaffenhet, vilka inte är benämnda på annat sätt, till exempel:

UN 1477 NITRATER, OORGANISKA, N.O.S.

UN 1987 ALKOHOLER, BRANDFARLIGA, N.O.S.

D. Allmänna N.O.S.-benämningar som omfattar en grupp ämnen eller föremål som har en eller flera farliga egenskaper och inte är benämnda på annat sätt, till exempel:

UN 1325 BRANDFARLIGT FAST ÄMNE, ORGANISKT, N.O.S.

UN 1993 BRANDFARLIG VÄTSKA, N.O.S.

Benämningarna definierade under B, C och D beskrivs som samlingsbenämningar.

2.1.1.3 För förpackningsändamål kan vissa ämnen eller föremål tilldelas förpackningsgrupper i enlighet med sin farlighetsgrad. Förpackningsgrupperna har följande innebörd:

- Förpackningsgrupp I Mycket farliga ämnen

- Förpackningsgrupp II Farliga ämnen

- Förpackningsgrupp III Mindre farliga ämnen

2.1.2 Grundprinciper för klassificering

2.1.2.1 Farligt gods, som omfattas av rubriken till en klass, definieras efter sina egenskaper enligt 2.2.x.1 i motsvarande klass. Tilldelning av farligt gods till en klass och en förpackningsgrupp sker enligt de i samma delavsnitt 2.2.x.1 angivna kriterierna. Tillordning av en eller flera sekunfaror till ett farligt ämne eller föremål sker enligt kriterierna för den klass eller de klasser som motsvarar riskerna i fråga, så som anges i 2.2.x.1.

2.1.2.2 Alla benämningar på farligt gods förtecknas i kapitel 3.2, tabell A i UN-nrordning. Tabellen innehåller betydelsefull information om godset, såsom benämning, klass, förpackningsgrupp(er), etiketter, förpacknings- och transportbestämmelser.

ANM.

En alfabetisk förteckning över benämningarna finns i tabell B kapitel 3.2.

2.1.2.3 Farligt gods som förtecknas eller definieras i 2.2 x. 2 i respektive klass är inte tillåtet för transport.

2.1.2.4 Gods som inte är namngivet, t.ex. gods som inte förtecknas med egen benämning i kapitel 3.2, tabell A och inte förtecknas eller definieras i något av de ovannämnda delavsnitten 2.2 x.2 skall tillordnas tillämplig klass enligt förfarandet i 2.1.3. Dessutom skall eventuell sekunfara och eventuell förpackningsgrupp bestämmas. När väl klassen, den eventuella sekunfaran och eventuella förpackningsgruppen har klarlagts så skall tillämpligt UN-nr bestämmas. I beslutsträden i 2.2 x.3 (förteckning över samlingsbenämningar) i slutet på varje klass är aktuella parametrar för att välja tillämplig samlingsbenämning (UN-nr) angivna. I samtliga fall skall den mest specifika samlingsbenämningen som täcker egenskaperna hos ämnen eller föremålet väljas enligt den rangordning som anges i 2.1.1.2 med bokstäverna B, C och D. Endast om ämnet eller föremålet inte kan tillordnas en benämning av typ B eller C enligt 2.1.1.2, får det klassificeras under en benämning av typ D.

2.1.2.5 Baserat på provningsmetoderna i kapitel 2.3 och kriterierna angivna i 2.2 x.1 i de klasser, sådana är fastställda, kan man finna att ett i kapitel 3.2, tabell A, namngivet ämne, lösning eller blandning i en viss klass inte uppfyller kriterierna för den klassen. I så fall tillhör ämnet, lösningen eller blandningen inte klassen i fråga.

2.1.2.6 För klassificeringen räknas ämnen med en smältpunkt eller begynnelsesmältpunkt vid högst 20 °C och ett tryck av 101,3 kPa som vätskor. Ett visköst ämne, för vilket en specifik smältpunkt inte kan bestämmas, skall genomgå provningsmetoden ASTM D 4359-90 eller provningen för att bestämma viskositet (penetrometertestet) enligt 2.3.4.

2.1.3 Klassificering av ämnen som inte är namngivna, inklusive lösningar och blandningar (såsom beredningar och restprodukter)

2.1.3.1 Ämnen, inklusive lösningar och blandningar, som inte är namngivna skall klassificeras enligt sin farlighetsgrad enligt kriterierna i 2.2 x.1 i de olika klasserna. De faror ett ämne innebär skall bestämmas utgående från dess fysikaliska, kemiska och fysiologiska egenskaper. Sådana egenskaper skall också beaktas, när praktisk erfarenhet medför en striktare klassificering.

2.1.3.2 Ett ämne som inte är namngivet i kapitel 3.2, tabell A, och som innebär en enda fara, skall klassificeras i tillämplig klass under en samlingsbenämning angiven i 2.2.x.3 i den klassen.

2.1.3.3 En lösning eller blandning som innehåller endast ett farligt ämne som är namngivet i kapitel 3.2, tabell A, och ett eller flera ämnen som inte är farligt gods, skall klassificeras som det namngivna farliga ämnet, såvida inte:

(a) lösningen eller blandningen förtecknas särskilt i kapitel 3.2, tabell A, eller

(b) det är uppenbart genom uppgifterna vid benämningen av det farliga ämnet att den gäller endast för det rena eller det tekniskt rena ämnet, eller

(c) lösningens eller blandningens klass, fysikaliska tillstånd eller förpackningsgrupp skiljer sig från motsvarande hos det farliga ämnet.

I sådana fall som anges under (b) och (c) ovan skall lösningar eller blandningar klassificeras som ämnen som inte namnges i relevant klass under en samlingsbenämning som anges i 2.2.x.3 i den klass som tar hänsyn till de eventuella sekunfarorna representerade av lösningen eller blandningen, såvida inte lösningen eller blandningen inte uppfyller kriterierna i någon klass då de inte är ämnen tillhörande detta direktiv.

2.1.3.4 Lösningar och blandningar, som innehåller ett av följande namngivna ämnen, skall alltid klassificeras under samma benämning som ämnet de innehåller, förutsatt att lösningarna eller blandningarna inte har de riskegenskaper som anges i 2.1.3.5:

- klass 3

UN 1921 PROPYLENIMIN, STABILISERAD,

UN 2481 ETYLISOCYANAT,

UN 3064 NITROGLYCERIN, LÖSNING I ALKOHOL, med mer än 1 % men högst 5 % nitroglycerin

- klass 6.1

UN 1051 CYANVÄTE, STABILISERAT, med högst 3 % vatten,

UN 1185 ETYLENIMIN, STABILISERAD,

UN 1259 NICKELKARBONYL,

UN 1613 CYANVÄTE, I VATTENLÖSNING (cyanvätesyra) med högst 20 % cyanväte,

UN 1614 CYANVÄTE, STABILISERAT, med högst 3 % vatten och absorberat i poröst inert material,

UN 1994 JÄRNPENTAKARBONYL,

UN 2480 METYLISOCYANAT,

UN 3294 CYANVÄTE, LÖSNING I ALKOHOL med högst 45 % cyanväte

- klass 8

UN 1052 FLUORVÄTE, VATTENFRITT,

UN 1744 BROM eller UN 1744 BROM, LÖSNING,

UN 1790 FLUORVÄTESYRA med över 85 % fluorväte,

UN 2576 FOSFOROXIBROMID, SMÄLT

- klass 9

UN 2315 POLYKLORERADE BIFENYLER,

UN 3151 POLYHALOGENERADE BIFENYLER, FLYTANDE eller UN 3151

UN 3151 POLYHALOGENERADE TERFENYLER, FLYTANDE,

UN 3152 POLYHALOGENERADE BIFENYLER, FASTA eller UN 3152

UN 3152 POLYHALOGENERADE TERFENYLER, FASTA.

såvida de inte innehåller ett av de ovan förtecknade ämnena i klass 3, 6.1 eller 8, i vilket fall de skall klassificeras under ämnet i fråga.

2.1.3.5 Ämnen som inte är namngivna i kapitel 3.2, tabell A, men har mer än en farlig egenskap, samt lösningar och blandningar som innehåller flera farliga ämnen skall klassificeras under en samlingsbenämning (se 2.1.2.4) och en till de farliga egenskaperna svarande förpackningsgrupp i tillämplig klass. Sådan klassificering efter farliga egenskaper skall utföras på följande sätt:

2.1.3.5.1 De fysikaliska, kemiska och fysiologiska egenskaperna bestäms genom mätning eller beräkning, och ämnet, blandningen eller lösningen klassificeras enligt kriterierna i 2.2.x.1 för de olika klasserna.

2.1.3.5.2 Om denna bestämning inte är möjlig utan oskäliga kostnader eller arbete (som för vissa restprodukter), skall lösningen eller blandningen tillordnas den klass till vilken den beståndsdel hör som medför den dominanta faran.

2.1.3.5.3 Faller de farliga egenskaperna hos ett ämne, lösning eller blandning inom mer än en av nedanstående klasser eller ämnesgrupper, skall ämnet, lösningen eller blandningen tillordnas den klass eller ämnesgrupp som motsvarar den dominanta faran, i enlighet med följande rangordning:

(a) ämnen i klass 7 (med undantag av radioaktiva ämnen i undantagna kollin, hos vilka de andra farliga egenskaperna överväger),

(b) ämnen i klass 1,

(c) ämnen i klass 2,

(d) flytande okänsliggjorda explosivämnen i klass 3,

(e) självreaktiva ämnen och fasta okänsliggjorda explosivämnen i klass 4.1,

(f) pyrofora ämnen i klass 4.2,

(g) ämnen i klass 5.2,

(h) ämnen i klass 6.1 eller klass 3, som mot bakgrund av deras giftighet vid inandning skall inplaceras i förpackningsgrupp I. (Ämnen, som uppfyller klassificeringskriterierna för klass 8, och vars giftighet vid inandning av damm och dimma (LC50) motsvarar förpackningsgrupp I, men vars giftighet vid förtäring eller hudkontakt endast motsvarar förpackningsgrupp III eller lägre, skall tillordnas klass 8.)

(i) smittförande ämnen i klass 6.2

2.1.3.5.4 Om ämnets farliga egenskaper omfattas av mer än en klass eller ämnesgrupp, som inte är medtagen i 2.1.3.5.3, skall ämnet klassificeras enligt samma metod, men tillämplig klass skall väljas enligt tabellen för dominant fara i 2.1.3.9.

2.1.3.6 Den mest passande samlingsbenämningen (se 2.1.2.4) skall alltid användas, dvs en allmän N.O.S.-benämning får endast användas om en gruppbenämning eller specifik N.O.S.- benämning inte går att använda.

2.1.3.7 Lösningar och blandningar av oxiderande ämnen eller ämnen som är oxiderande som sekunfara kan ha explosiva egenskaper. I så fall är de inte tillåtna för transport såvida de inte uppfyller bestämmelserna för klass 1.

2.1.3.8 Som vattenförorenande ämnen i detta direktivs mening räknas ämnen, lösningar och blandningar (t ex preparat, beredningar och restprodukter) som inte kan tillordnas klass 1-8 eller klass 9, så när som på UN 3077 eller 3082, men kan tillordnas UN 3077 eller 3082 i klass 9 utgående från provningsmetoderna och kriterierna i 2.3.5. Lösningar och blandningar (t ex preparat, beredningar och restprodukter) för vilka inga uppgifter för klassificering enligt klassificeringskriterierna är tillgängliga räknas som förorenande för vattenmiljön om LC50-värdet (se definition i 2.3.4.7), framtaget enligt följande formel:

>PIC FILE= "L_2004121SV.003901.TIF">

är högst lika med

(a) 1 mg/l, eller

(b) 10 mg/l om föroreningen inte är biologiskt nedbrytbar eller, om den är biologiskt nedbrytbar, den har värdet log Pow >= 3,0.

(se även 2.3.5.6).

2.1.3.9 Tabell över dominant fara

>Plats för tabell>

sol = fasta ämnen och blandningar

liq = flytande ämnen, blandningar och lösningar

dermal = giftigt vid absorption genom huden

oral = giftigt vid förtäring

inhal = giftigt vid inandning

ANM.

1 Exempel på användning av tabellen

Klassificering av ett enskilt ämne

Beskrivning av ämnet som skall klassificeras:

En inte namngiven amin, som motsvarar både kriterierna för klass 3, förpackningsgrupp II, och kriterierna för klass 8, förpackningsgrupp I.

Tillvägagångssätt:

Skärningspunkten mellan rad 3 II och kolumn 8 I ger 8 I.

Denna amin skall således tillordnas klass 8, under

UN 2734 AMINER, FLYTANDE, FRÄTANDE, BRANDFARLIGA N.O.S. eller2734 POLYAMINER, FLYTANDE, FRÄTANDE, BRANDFARLIGA N.O.S., förpackningsgrupp I.

Klassificering av en blandning

Beskrivning av blandningen som skall klassificeras:

En blandning som består av en brandfarlig vätska i klass 3, förpackningsgrupp III, ett giftigt ämne i klass 6.1, förpackningsgrupp II, och en frätande vätska i klass 8, förpackningsgrupp I.

Tillvägagångssätt:

Skärningspunkten mellan rad 3 III och kolumn 6.1 II ger 6.1 II.

Skärningspunkten mellan rad 6.1 II och kolumn 8 I LIQ ger 8 I.

Denna blandning skall således tillordnas klass 8, närmare bestämt under

UN 2922 FRÄTANDE VÄTSKA, GIFTIG N.O.S., förpackningsgrupp I.

2 Exempel på inplacering av blandningar och lösningar i en klass och förpackningsgrupp:

En lösning av fenol i klass 6.1, förpackningsgrupp II, i bensen i klass 3, förpackningsgrupp II, skall tillordnas klass 3, förpackningsgrupp II. Med ledning av fenols giftighet inplaceras lösningen i klass 3, förpackningsgrupp II, under benämningen 1992 BRANDFARLIG VÄTSKA, GIFTIG, N.O.S.

En fast blandning av natriumarsenat i klass 6.1, förpackningsgrupp II, och natriumhydroxid i klass 8, förpackningsgrupp II, skall tillordnas klass 6.1, förpackningsgrupp II, under benämningen 3290 GIFTIGT OORGANISKT FAST ÄMNE, FRÄTANDE, N.O.S.

En lösning av naftalin, rå eller raffinerat, i klass 4.1, förpackningsgrupp III, i bensin i klass 3, förpackningsgrupp II, skall tillordnas klass 3, förpackningsgrupp II, under benämningen 3295 KOLVÄTEN FLYTANDE, N.O.S.

En blandning av kolväten, klass 3, förpackningsgrupp III, och polyklorerade bifenyler (PCB), klass 9, förpackningsgrupp II, skall tillordnas klass 9, förpackningsgrupp II, under benämningen 2315 POLYKLORERADE BIFENYLER (PCB).

En blandning av propylenimin i klass 3 och polyklorerade bifenyler (PCB) i klass 9, förpackningsgrupp II, skall tillordnas klass 3 under benämningen 1921 PROPYLENIMIN, STABILISERAD.

2.1.4 Klassificering av prover

2.1.4.1 Om klassen för ett ämne är osäker och ämnet transporteras för ytterligare provning, skall klassificering göras till en preliminär klass, officiell transportbenämning och UN-nr baserat på avsändarens kännedom om ämnet, närmare bestämt med tillämpning av

(a) klassificeringskriterierna i kapitel 2.2 och

(b) bestämmelserna i detta kapitel.

Den mest stränga förpackningsgruppen för den valda officiella transportbenämningen skall väljas.

Vid tillämpning av denna bestämmelse skall den officiella transportbenämningen kompletteras med uttrycket "prov" (t ex "BRANDFARLIG VÄTSKA, N.O.S., prov"). I de fall då det finns en officiell transportbenämning (t ex "UN 3167 GASPROV, EJ UNDER TRYCK, BRANDFARLIG, N.O.S.") för ett prov av ett ämne, som man antar motsvarar bestämda klassificeringskriterier, skall den officiella transportbenämningen användas. Om en N.O.S.-benämning används för transport av ett prov, behöver inte den officiella transportbenämningen kompletteras med den tekniska benämningen, som det föreskrivs i kapitel 3.3, särbestämmelse 274.

2.1.4.2 Ämnesprover skall transporteras i överensstämmelse med de tillämpliga bestämmelserna för den preliminärt tillordnade officiella transportenbenämningen, förutsatt att

(a) ämnet inte utgör ett ämne, som enligt 2.2.x.3 i kapitel 2.2 eller kapitel 3.2 är förbjudet för transport,

(b) ämnet inte utgör ett ämne, som uppfyller kriterierna för klass 1, och inte heller ett smittförande eller radioaktivt ämne,

(c) ämnet uppfyller bestämmelserna i 2.2.41.1.15 respektive 2.2.52.1.9 om det rör sig om ett självreaktivt ämne respektive en organisk peroxid,

(d) provet transporteras i en sammansatt förpackning med en nettovikt på högst 2,5 kg per kolli,

(e) provet inte samemballeras med annat gods i ett kolli.

KAPITEL 2.2

Särskilda bestämmelser för de enskilda klasserna

2.2.1 Klass 1 Explosiva ämnen och föremål

2.2.1.1 Kriterier

2.2.1.1.1 Klass 1 omfattar:

(a) Explosiva ämnen: Fasta eller flytande ämnen (eller blandningar av ämnen) som genom kemisk reaktion kan alstra gaser med sådan temperatur, sådant tryck och sådan hastighet att de kan skada omgivningen.

Pyrotekniska satser: Ämnen eller blandningar av ämnen avsedda att framkalla en verkan genom värme, ljus, ljud, gas, dimma eller rök eller en kombination av dessa som resultat av icke-detonativa självunderhållande exoterma kemiska reaktioner.

ANM.

1 Ämnen som inte själva är explosiva men som kan bilda en explosiv blandning av gas, ånga eller damm är inte ämnen i klass 1.

2 Undantagna från klass 1 är vatten- eller alkoholfuktade explosivämnen, halten vatten respektive alkohol överstiger angivna gränsvärden, samt explosivämnen med mjukgörare - dessa explosivämnen tillordnas klass 3 eller 4.1 - samt explosivämnen som på grund av sin dominanta farliga egenskap tillordnas klass 5.2.

(b) Explosiva föremål: Föremål som innehåller ett eller flera explosivämnen eller pyrotekniska satser.

ANM.

Föremål som innehåller explosivämnen eller pyrotekniska satser i så liten mängd eller av sådant slag, att en oavsiktlig antändning eller initiering av dem under transport inte skulle ge upphov till någon verkan utanför föremålet genom splitter, brand, dimma, rök, värme eller högt ljud, omfattas inte av bestämmelserna för klass 1.

(c) Ämnen och föremål, som inte nämns under (a) eller (b) ovan men som tillverkas i avsikt att framkalla en praktisk verkan genom explosion eller en pyroteknisk effekt.

2.2.1.1.2 Ämnen eller föremål som har eller som misstänks ha explosiva egenskaper skall undersökas för klassificering till klass 1 enligt de provningar, metoder och kriterier som anges i del I av testhandboken.

Ett ämne eller föremål som tillhör klass 1 får tillåtas för transport endast om det har tillordnats en officiell transportbenämning eller N.O.S.-benämning enligt kapitel 3.2, tabell A, samt uppfyller kriterierna i testhandboken.

2.2.1.1.3 Ämnen och föremål i klass 1 skall vara tillordnade ett UN-nr och en officiell transportbenämning eller N.O.S.-benämning, som finns angiven i kapitel 3.2, tabell A. Tolkningen av benämningen på ämnen och föremål i kapitel 3.2, tabell A, skall grundas på ordlistan i 2.2.1.1.7.

Prov av nya eller existerande explosiva ämnen eller föremål, med undantag av initialsprängämnen, som transporteras för bland annat provning, klassificering, forskning och utveckling, kvalitetskontroll eller som kommersiella prov, får ges benämningen "UN 0190 PROV, EXPLOSIVA".

Tillordning av ämnen och föremål, som inte är namngivna i kapitel 3.2, tabell A, till en N.O.S.-benämning eller benämningen "UN 0190 PROV, EXPLOSIVA", samt tillordning av vissa ämnen, för vilka transporten är avhängig av ett särskilt tillstånd från behörig myndighet enligt särbestämmelserna i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 6, skall utföras av behörig myndighet i ursprungslandet. Denna behöriga myndighet skall även skriftligen godkänna transportvillkoren för sådana ämnen och föremål. Om ursprungslandet inte är anslutet till COTIF-fördraget, skall klassificeringen och villkoren för transporten godkännas av behörig myndighet i den första COTIF-medlemsstat som berörs av sändningen.

2.2.1.1.4 Ämnen och föremål i klass 1 skall tillordnas en riskgrupp enligt 2.2.1.1.5 och en samhanteringsgrupp enligt 2.2.1.1.6. Riskgruppen skall bestämmas på grundval av resultaten av de provningar som beskrivs i 2.3.1 med tillämpning av beskrivningarna i 2.2.1.1.5. Samhanteringsgruppen skall bestämmas enligt beskrivning i 2.2.1.1.6. Numret på riskgruppen jämte den bokstav som anger samhanteringsgruppen bildar klassificeringskoden.

2.2.1.1.5 Beskrivning av riskgrupper

>Plats för tabell>

ANM.

Faran med föremål i riskgrupp 1.6 är begränsad till explosion av enstaka föremål.

2.2.1.1.6 Definition av samhanteringsgrupper för ämnen och föremål:

>Plats för tabell>

ANM.

1 Ett ämne eller föremål i en specificerad förpackning, får tillordnas endast en samhanteringsgrupp. Eftersom kriteriet för samhanteringsgrupp S är empiriskt, är inplacering i denna grupp obligatoriskt kopplad till provning för tillordning av en klassificeringskod.

2 Föremål i samhanteringsgrupp D eller E får monteras eller samemballeras med egna tändsystem, förutsatt att dessa har åtminstone två av varandra oberoende säkringsanordningar för att förhindra en explosion i händelse av en oavsiktlig reaktion. Sådana kollin skall tillordnas samhanteringsgrupp D eller E.

3 Föremål i samhanteringsgrupp D eller E får samemballeras med egna tändsystem, vilka inte har två av varandra oberoende säkringar (dvs tändsystem i samhanteringsgrupp B), förutsatt att de uppfyller bestämmelsen för samemballering MP 21 i 4.1.10. Sådana kollin skall tillordnas samhanteringsgrupp D eller E.

4 Föremål får monteras eller samemballeras med egna tändsystem, förutsatt att dessa inte kan bringas till funktion under normala transportförhållanden.

5 Föremål i samhanteringsgrupperna C, D och E får samemballeras. Sådana kollin skall tillordnas samhanteringsgrupp E.

2.2.1.1.7 Ordlista på benämningar

ANM.

1. Beskrivningarna i denna ordlista är inte avsedda att ersätta provningsförfarandena, inte heller att bestämma faroklassificeringen av ett ämne eller föremål i klass 1. Inplaceringen i rätt riskgrupp och ett beslut om inplacering i samhanteringsgrupp S skall baseras på provning av produkten i enlighet med testhandboken, del I eller ske i analogi med liknande produkter som har provats och inplacerats enligt metodiken i testhandboken.

2 Efter den officiella transportbenämningen skall aktuellt UN-nr (kapitel 3.2, tabell A, kolumn 2) anges. Beträffande klassificeringskod, se 2.2.1.1.4.

ANORDNINGAR, VATTENAKTIVERBARA, med central-, separerings- eller drivladdning, 0248, 0249

Föremål vars funktion beror på en fysikalisk-kemisk reaktion hos deras innehåll med vatten.

ANSKJUTNINGSAMMUNITION, 0363

Ammunition som innehåller pyrotekniska satser och används för utprovning av funktion och styrka hos ny ammunition, nya vapendelar eller vapensystem.

ANTÄNDMEDEL, 0316, 0317, 0368

Föremål som innehåller komponenter med tändmedel och är avsedda att åstadkomma en deflagration i ammunition. De innehåller mekaniskt, elektriskt, kemiskt eller hydrostatiskt aktiverbara anordningar för att starta deflagrationen. De innehåller vanligtvis säkringsanordningar.

ANTÄNDNINGSRÖR, 0103

Föremål som består av ett metallrör med en kärna av deflagrerande explosivämne.

ANTÄNDNINGSTRÅD, 0066

Föremål som består antingen av textilgarn, överdraget med svartkrut eller annan pyroteknisk blandning och omslutet av ett flexibelt skyddshölje, eller av en kärna av svartkrut omgiven av ett flexibelt textilskikt. Det brinner i sin längdriktning med öppen låga och används för att överföra tändning från en anordning till en laddning eller tändanordning.

BERGSPRÄCKNINGSANORDNINGAR, EXPLOSIVA, utan sprängkapsel, för oljeborrhål, 0099

Föremål som består av en hylsa med innehållande sprängämne utan tändanordning. De används för att spräcka berg runt ett borrschakt för att underlätta oljeflödet ur berget.

BLANDSPRÄNGÄMNE TYP A, 0081

Ämnen som består av flytande organiska nitrater, såsom nitroglycerin, eller en blandning av sådana ämnen med ett eller flera av följande ämnen: nitrocellulosa, ammoniumnitrat eller andra oorganiska nitrater, aromatiska nitroföreningar eller brännbara material, såsom trämjöl eller aluminiumpulver. De kan dessutom innehålla inerta ämnen såsom kiselgur eller mindre tillsatser såsom färgpigment och stabilisatorer. Sådana sprängämnen har pulverformig, gelatinartad eller elastisk konsistens. Benämningen omfattar även dynamit, spränggelatin och gelatinerad dynamit.

BLANDSPRÄNGÄMNE TYP B, 0082, 0331

Ämnen som består av

(a) en blandning av ammoniumnitrat eller andra oorganiska nitrater med explosivämnen, såsom trinitrotoluen (TNT), med eller utan andra ämnen som trämjöl och aluminiumpulver, eller

(b) en blandning av ammoniumnitrat eller andra oorganiska nitrater med andra brännbara ämnen som inte är explosiva.

I båda fallen får de innehålla inerta komponenter såsom kiselgur och tillsatser såsom färgpigment och stabilisatorer. Sådana explosivämnen får inte innehålla nitroglycerin, liknande flytande organiska nitrater eller klorater.

BLANDSPRÄNGÄMNE TYP C, 0083

Ämnen som består av en blandning av antingen kalium- eller natriumklorat eller kalium-, natrium- eller ammoniumperklorat med organiska nitroföreningar eller brännbara ämnen, såsom trämjöl, aluminiumpulver eller kolväten. De kan dessutom innehålla inerta ämnen, såsom kiselgur, och tillsatser, såsom färgpigment och stabilisatorer. Sådana explosivämnen får inte innehålla nitroglycerin eller liknande flytande organiska nitrater.

BLANDSPRÄNGÄMNE TYP D, 0084

Ämnen som består av en blandning av nitrerade organiska föreningar och brännbara ämnen såsom kolväten och aluminiumpulver. De kan innehålla inerta ämnen såsom kiselgur och tillsatser såsom färgpigment och stabilisatorer. Sådana explosivämnen får inte innehålla nitroglycerin, liknande flytande organiska nitrater, klorater eller ammoniumnitrat. Benämningen innefattar generellt plastiska sprängämnen.

BLANDSPRÄNGÄMNE TYP E, 0241, 0332

Ämnen som innehåller vatten som huvudbeståndsdel och hög halt av ammoniumnitrat eller andra oxidationsmedel, som är helt eller delvis lösta. De övriga komponenterna kan vara nitroföreningar, såsom trinitrotoluen, kolväten eller aluminiumpulver. De kan innehålla inerta ämnen såsom kiselgur och tillsatser såsom färgpigment och stabilisatorer. Benämningen innefattar emulsionssprängämnen, slurrysprängämnen och vattengelsprängämnen.

BLIXTLJUSPATRONER, 0049, 0050

Föremål som består av hylsa, tändelement och blixtljussats, allt samlat i en enhet och klart för användning.

BLIXTLJUSPULVER, 0094, 0305

Pyroteknisk sats som vid antändning avger ett intensivt ljus.

BLOSS, YTTÄCKANDE, 0092, 0418, 0419

Föremål som innehåller pyrotekniska satser och är utformade för att användas på marken för belysning, identifiering, signalering eller varning.

BOMBER, med sprängladdning, 0034, 0035

Föremål med explosivämne som fälls från flygplan, utan tändmedel eller med tändmedel, som innehåller minst två effektiva säkringsanordningar.

BOMBER, med sprängladdning, 0033, 0291

Föremål med explosivämne som fälls från flygplan, med tändmedel, som har färre än två effektiva säkringsanordningar.

BOMBER, INNEHÅLLANDE BRANDFARLIG VÄTSKA, med sprängladdning, 0399, 0400

Föremål som fälls från flygplan och består av en behållare med brandfarlig vätska och en sprängladdning.

BRANDAMMUNITION, med eller utan centralladdning, separeringsladdning eller drivladdning, 0009, 0010, 0300

Ammunition som innehåller en brandsats. Utom när satsen i sig själv är ett explosivämne, innehåller den även en eller flera av följande komponenter: drivladdning med tändhatt och tändladdning, tändrör med centralladdning eller separeringsladdning.

BRANDAMMUNITION, vätska eller gel, med centralladdning, separeringsladdning eller drivladdning, 0247

Ammunition som innehåller flytande eller gelformigt brandämne. Utom när brandämnet i sig självt är ett explosivämne, innehåller den även en eller flera av följande komponenter: drivladdning med tändhatt och tändladdning, tändrör med centralladdning eller separeringsladdning.

BRANDAMMUNITION, MED VIT FOSFOR, med centralladdning, separeringsladdning eller drivladdning, 0243, 0244

Ammunition som innehåller vit fosfor som brandämne. Den innehåller även en eller flera av följande komponenter: drivladdning med tändhatt och tändladdning, tändrör med centralladdning eller separeringsladdning.

CENTRALLADDNINGAR, 0043

Föremål som består av en liten explosivämnesladdning för att öppna projektiler eller annan ammunition för att sprida ut innehållet.

DETONERANDE STUBIN, flexibel, 0065, 0289

Föremål som består av en kärna av detonerande explosivämne i en omslutning av textiltråd med eller utan överdrag av plast. Överdraget behövs inte om omslutningen är dammtät.

DETONERANDE STUBIN, rörstubin, 0102, 0290

Föremål som består av en kärna av detonerande explosivämne i ett rör av mjuk metall med eller utan skyddsskikt.

DETONERANDE STUBIN MED SVAG VERKAN, rörstubin, 0104

Föremål som består av en kärna av sprängämne i ett rör av mjuk metall med eller utan skyddsskikt. Mängden explosivämne är så liten att endast svag verkan märks utanför stubinen.

DRIVLADDNINGAR FÖR ARTILLERIPJÄSER, 0242, 0279, 0414

Drivladdningar i alla former för separat laddning av ammunition för artilleripjäser.

DRIVLADDNINGAR, 0271, 0272, 0415, 0491

Föremål som består av en drivladdning i godtycklig form med eller utan hölje. De är avsedda som beståndsdelar i raketmotorer eller för att reducera luftmotståndets inverkan hos projektiler.

DRIVLADDNINGSHYLSOR, BRÄNNBARA, TOMMA, UTAN TÄNDHATT, 0446, 0447

Föremål som består av en patronhylsa, tillverkad delvis eller helt av nitrocellulosa.

DRIVMEDEL, FAST, 0498, 0499, 0501

Ämnen som består av fast deflagrerande explosivämne och används för framdrivning.

DRIVMEDEL, FLYTANDE, 0495, 0497

Ämnen som består av flytande deflagrerande explosivämne och används för framdrivning.

EXPLOSIVA NITAR, 0174

Föremål som består av små laddningar av explosivämne inuti en metallnit.

EXPLOSIVÄMNEN, MYCKET OKÄNSLIGA, (ÄMNEN EVI), N.O.S., 0482

Ämnen med fara för massexplosion, men som är så okänsliga att vid normala transportförhållanden sannolikheten är mycket låg för antändning eller övergång från brand till detonation, och som har klarat provserie 5.

EXPLOSIVÄMNE, PROV, utom initialsprängämnen, 0190

Nya eller existerande explosiva ämnen eller föremål som ännu inte har tillordnats en benämning i kapitel 3.2, tabell A, och som transporteras enligt instruktioner från behörig myndighet, vanligtvis i små mängder, bl a i provnings-, klassificerings-, forsknings- och utvecklingssyfte, för kvalitetskontroll eller som kommersiella prov.

ANM.

Explosiva ämnen eller föremål som redan tillordnats en annan benämning i kapitel 3.2, tabell A, omfattas inte av denna definition.

FOTOBOMBER, 0038

Föremål med explosivämne, som fälls från flygplan för att avge ett kortvarigt intensivt ljus för fotografering. De innehåller en laddning av sprängämne utan eget tändsystem eller med tändsystem som har minst två effektiva säkringsanordningar.

FOTOBOMBER, 0037

Föremål med explosivämne, som fälls från flygplan för att avge ett kortvarigt intensivt ljus för fotografering. De innehåller en laddning av detonerande explosivämne med eget tändsystem, som har färre än två effektiva säkringsanordningar.

FOTOBOMBER, 0039, 0299

Föremål med explosivämne, som fälls från flygplan för att avge ett kortvarigt intensivt ljus för fotografering. De innehåller blixtljuspulver.

FYRVERKARSTUBIN, EJ DETONERANDE, 0101

Föremål som består av bomullsgarn impregnerat med fint svartkrut. De brinner med synlig låga och används för antändning av fyrverkeri m m. De kan vara inneslutna i en pappershylsa i syfte att ge en ögonblicklig eller stubintrådsliknande effekt.

FYRVERKERI, 0333, 0334, 0335, 0336, 0337

Pyrotekniska föremål avsedda för nöjesändamål.

FÖREMÅL, EXPLOSIVA, EXTREMT OKÄNSLIGA (FÖREMÅL EEI), 0486

Föremål som innehåller endast ytterst okänsliga detonerande ämnen (EIDS), sannolikheten för oavsiktlig antändning eller överföring vid normala transportförhållanden är försumbar, och som har klarat provserie 7.

FÖREMÅL, PYROFORA, 0380

Föremål som innehåller ett pyrofort ämne (som har förmåga att självantända vid kontakt med luft) och ett explosivämne eller explosiv komponent. Föremål som innehåller vit fosfor omfattas inte av denna definition.

FÖREMÅL, PYROTEKNISKA, för tekniska ändamål, 0428, 0429, 0430, 0431, 0432

Föremål som innehåller pyrotekniska satser och används för tekniska ändamål såsom värmealstring, gasgenerering, sceneffekter m m.

ANM.

Följande föremål omfattas inte av denna benämning utan anges separat i ordlistan: all slags ammunition, EXPLOSIVA UTLÖSNINGSANORDNINGAR, FYRVERKERI, KNALLSIGNALER FÖR JÄRNVÄG, YTTÄCKANDE BLOSS, LUFTBLOSS, SIGNALPATRONER, EXPLOSIVA LINAVSKÄRARE, SIGNALBLOSS HAND, RÖKSIGNALER, NÖDSIGNALER för fartyg, EXPLOSIVA NITAR.

FÖRSTÄRKNINGSLADDNINGAR, med sprängkapsel, 0225, 0268

Föremål som består av sprängämne med eget tändsystem. De används för att öka sprängkapslars eller detonerande stubins initieringsförmåga.

FÖRSTÄRKNINGSLADDNINGAR, UTAN SPRÄNGKAPSEL, 0042, 0283

Föremål som består av sprängämne utan eget tändsystem. De används för att öka sprängkapslars eller detonerande stubins initieringsförmåga.

FÖRSTÖRELSELADDNINGAR, 0048

Föremål som innehåller en laddning av sprängämne i en hylsa av papp, plast, metall eller annat material. Föremålen saknar eget tändsystem eller har tändsystem med minst två effektiva säkringsanordningar.

ANM.

Följande föremål omfattas inte av denna definition utan upptas separat i ordlistan: BOMBER, PROJEKTILER, MINOR m m.

GASGENERATORER FÖR KROCKKUDDAR, pyrotekniska, eller KROCKKUDDEmoduler, pyrotekniska eller bältessträckare, pyrotekniska, 0503

Föremål som innehåller pyrotekniska satser och används i krockkuddar eller säkerhetsbälten för personskydd i fordon.

GRANATER, hand- eller gevärs-, med sprängladdning, 0284, 0285

Föremål vilka är avsedda att kastas för hand eller avfyras med gevär. De saknar eget tändsystem eller har tändsystem med minst två effektiva säkringsanordningar.

GRANATER, hand- eller gevärs-, med sprängladdning, 0292, 0293

Föremål vilka är avsedda att kastas för hand eller avfyras med gevär. De innehåller eget tändsystem med färre än två effektiva säkringsanordningar.

HEXOLIT (HEXOTOL), torr eller fuktad med mindre än 15 viktsprocent vatten, 0118

Ämne som består av en fullständig blandning av cyklotrimetylentrinitramin (RDX) och trinitrotoluen (TNT). Benämningen innefattar även "Composition B".

HEXOTONAL, 0393

Ämne som består av en fullständig blandning av cyklotrimetylentrinitramin (RDX), trinitrotoluen (TNT) och aluminium.

KNALLADDNINGAR, 0374, 0375

Föremål som består av en laddning av sprängämne utan eget tändsystem eller med eget tändsystem som har åtminstone två verksamma säkringar. De fälls överbord från fartyg och exploderar antingen då de uppnår ett förutbestämt djup eller då de når havsbottnen.

KNALLADDNINGAR, EXPLOSIVA, 0204, 0296

Föremål som består av en laddning av sprängämne med eget tändsystem med färre än två verksamma säkringar. De fälls överbord från fartyg och exploderar antingen då de uppnår ett förutbestämt djup eller då de når havsbottnen.

KNALLSIGNALER FÖR JÄRNVÄG, 0192, 0193, 0492, 0493

Föremål som innehåller en pyroteknisk sats, vilket exploderar med en ljudlig knall då föremålet krossas. De är avsedda att placeras på järnvägsspår.

KOMPONENTER, TÄNDKEDJA, N.O.S., 0382, 0383, 0384, 0461

Föremål med explosivämne, avsett att överföra detonation eller deflagration inom en tändkedja.

KRUT, RÖKSVAGT, 0160, 0161

Ämnen som är baserade på nitrocellulosa och används som drivladdningskrut. Begreppet omfattar drivämnen såsom singelbaskrut (nitrocellulosa (NC)), dubbelbaskrut (som NC med nitroglycerin (NG)) och trippelbaskrut (som NC/NG/nitroguanidin).

ANM.

Gjutna eller pressade laddningar eller karduser av röksvagt krut är upptagna under benämningen DRIVLADDNINGAR FÖR ARTILLERIPJÄSER eller DRIVLADDNINGAR.

KRUTMASSA (KRUTPASTA), FUKTAD, med minst 17 viktsprocent alkohol, 0433,

KRUTMASSA (KRUTPASTA), FUKTAD, med minst 25 viktsprocent vatten, 0159

Ämne som består av nitrocellulosa impregnerad med högst 60 viktsprocent nitroglycerin, andra flytande organiska nitrater eller blandningar av dessa.

LADDNINGAR FÖR SPRÄNGFOGNING, KOMMERSIELLA, utan sprängkapsel, 0442, 0443, 0444, 0445

Föremål som består av en laddning av detonerande explosivämne utan tändmedel och används för sprängfogning, sprängplätering, sprängformning eller andra metallurgiska processer.

LINAVSKÄRARE, EXPLOSIVA, 0070

Föremål som består av en knivliknande anordning som pressas mot ett städ genom en liten laddning av deflagrerande explosivämne.

LINKASTARRAKETER, 0238, 0240, 0453

Föremål med raketmotor som är utformade för att dra ut en lina.

LUFTBLOSS, 0093, 0403, 0404, 0420, 0421

Föremål som innehåller pyrotekniska satser och är konstruerade att fällas från flygplan för belysning, identifiering, signalering eller varning.

LYSAMMUNITION, med eller utan centralladdning, separeringsladdning eller drivladdning, 0171, 0254, 0297

Ammunition som är konstruerade att avge en intensiv ljuskälla för att lysa upp ett område. Benämningen omfattar lysgranater, -patroner och -projektiler samt lys- och målidentifikationsbomber.

ANM.

Följande föremål omfattas inte av denna definition, utan anges separat i ordlistan: YTTÄCKANDE BLOSS och LUFTBLOSS, SIGNALPATRONER, SIGNALBLOSS HAND, NÖDSIGNALER för fartyg.

MINOR, med sprängladdning, 0137, 0138

Föremål som normalt består av behållare av metall eller sammansatta material vilka innehåller sprängämne, utan eget tändsystem eller med tändsystem som innehåller minst två effektiva säkringsanordningar. De är avsedda att utlösas då fartyg, fordon eller personer passerar. Benämningen omfattar även s k "Bangalore torpedos" (typ av röjningstorped).

MINOR, med sprängladdning, 0136, 0294

Föremål som normalt består av behållare av metall eller sammansatta material vilka innehåller sprängämne, med eget tändsystem som har färre än två effektiva säkringsanordningar. De är avsedda att utlösas då fartyg, fordon eller personer passerar. Benämningen omfattar även s k "Bangalore torpedos" (typ av röjningstorped).

NÖDSIGNALER för fartyg, 0194, 0195

Föremål som innehåller pyrotekniska satser konstrueradeatt avge signaler i form av en knall, lågor eller rök eller någon kombination av dessa.

OKTOLIT (OKTOL), torr eller fuktad med mindre än 15 viktsprocent vatten, 0266

Ämne som består av en fullständig blandning av cyklotetrametylentetranitramin (HMX) och trinitrotoluen (TNT).

OKTONAL, 0496

Ämne som består av en fullständig blandning av cyklotetrametylentetranitramin (HMX), trinitrotoluen (TNT) och aluminium.

PATRONER FÖR OLJEBORRHÅL, 0277, 0278

Föremål som består av en tunnväggig hylsa av papp, metall eller annat material och som bara innehåller en drivladdning vilken är avsedd att skjuta ut härdade projektiler för att perforera rörväggarna i oljeborrhål.

ANM.

RSV-LADDNINGAR omfattas inte av denna definition utan anges separat i ordlistan.

PATRONER FÖR VAPEN, med sprängladdning, 0005, 0007, 0348

Ammunition som består av en projektil med sprängladdning och en drivladdning med eller utan tändare, med tändsystem som har färre än två effektiva säkringsanordningar, samt av en drivladdning med eller utan tändare. Benämningen omfattar även sammansatt ammunition, delvis sammansatt ammunition och separat laddad ammunition då komponenterna är samförpackade.

PATRONER FÖR VAPEN, fullprojektil, 0012, 0328, 0339, 0417

Ammunition som består av en projektil utan sprängladdning och en drivladdning med eller utan tändhatt. Föremålen får innehålla spårljus under förutsättning att huvudfaran härrör från drivladdningen.

PATRONER FÖR VAPEN, LÖS AMMUNITION, 0014, 0326, 0327, 0338, 0413

Ammunition som består av en sluten patronhylsa med central- eller kanttändning och en laddning av röksvagt krut eller svartkrut utan projektil. De avger en kraftig knall och används för övningsändamål och salutering, som drivladdningar, till startpistoler m m. Benämningen omfattar även lös ammunition.

PATRONER FÖR HANDELDVAPEN, LÖS AMMUNITION, 0014, 0327, 0338

Ammunition som består av en sluten patronhylsa med central- eller kanttändning och en laddning av röksvagt krut eller svartkrut, utan projektiler. Patronerna är avsedda att avfyras från vapen med kaliber högst 19,1 mm. De avger en kraftig knall och används för övningsändamål och salutering, som drivladdning, till startpistoler m m.

PATRONER FÖR HANDELDVAPEN, 0012, 0339, 0417

Ammunition som består av en patronhylsa med central- eller kanttändning och innehåller både drivladdning och projektil. Den är konstruerad att användas till vapen med en kaliber av högst 19,1 mm. Hagelpatroner av alla kalibrar omfattas av denna benämning..

ANM.

Denna benämning omfattar inte PATRONER, HANDELDVAPEN, LÖS AMMUNITION, vilka anges separat, inte heller patroner för militära handeldvapen som är upptagna under PATRONER FÖR VAPEN, FULLPROJEKTIL.

PATRONER MED DRIVSPEGEL, 0275, 0276, 0323, 0381

Föremål konstruerade att utföra mekaniska rörelser. De består av en hylsa med en laddning av deflagrerande explosivämne och eget tändsystem. Deflagrationsgaserna åstadkommer uppblåsning, orsakar linjär eller roterande rörelse, påverkar funktionen hos membran, ventiler eller brytare eller skjuter ut fästelement eller släckmedel.

PATRONHYLSOR, TOMMA, MED TÄNDHATT, 0055, 0379

Föremål som består av en patronhylsa av metall, plast eller annat icke brännbart material i vilket tändhatten är den enda explosiva komponenten.

PENTYTOL, torr eller fuktad med mindre än 15 viktsprocent vatten, 0151

Ämne som består av en fullständig blandning av pentaerytritoltetranitrat (PETN) och trinitrotoluen (TNT).

PERFORERINGSANORDNINGAR, MED RSV-LADDNING, utan eget tändsystem för oljeborrhål, utan sprängkapsel, 0124, 0494

Föremål som består av stålrör eller metallband i vilka införts laddningar med riktad sprängverkan utan tändsystem, förbundna med varandra med detonerande stubin.

PROJEKTILER, barlastade, med spårljus, 0345, 0424, 0425

Föremål såsom granater eller kulor som skjuts från kanon eller annan artilleripjäs, gevär eller annat handeldvapen.

PROJEKTILER, med centralladdning eller separeringsladdning, 0346, 0347

Föremål såsom granater eller kulor som skjuts från kanon eller annan artilleripjäs. De saknar eget tändsystem eller har tändsystem med minst två effektiva säkringsanordningar. De används för spridning av färg för markering eller andra inerta ämnen.

PROJEKTILER, med centralladdning eller separeringsladdning, 0426, 0427

Föremål såsom granater eller kulor som skjuts från kanon eller annan artilleripjäs. De innehåller eget tändsystem med färre än två effektiva säkringsanordningar. De används för spridning av färg för markering eller andra inerta ämnen.

PROJEKTILER, med centralladdning eller separeringsladdning, 0434, 0435

Föremål såsom granater eller kulor som skjuts från kanon eller annan artilleripjäs, gevär eller annat handeldvapen. De används för spridning av färg för markering eller andra inerta ämnen.

PROJEKTILER, med sprängladdning, 0168, 0169, 0344

Föremål såsom granater eller kulor som skjuts från kanon eller annan artilleripjäs. De saknar eget tändsystem eller har tändsystem med minst två effektiva säkringsanordningar.

PROJEKTILER, med sprängladdning, 0167, 0324

Föremål såsom granater eller kulor som skjuts från kanon eller annan artilleripjäs. De innehåller eget tändsystem med färre än två effektiva säkringsanordningar.

RAKETER, med inertstridsdel, 0183, 0502

Föremål som består av en raketmotor och en overksam stridsdel. Benämningen omfattar även robotar.

RAKETER, med separeringsladdning, 0436, 0437, 0438

Föremål som består av en raketmotor och en laddning som stöter ut nyttolasten från rakethuvudet. Benämningen omfattar även robotar.

RAKETER, med sprängladdning, 0181, 0182

Föremål som består av en raketmotor och en stridsdel utan eget tändsystem eller med tändsystem som innehåller minst två effektiva säkringsanordningar. Benämningen omfattar även robotar.

RAKETER, med sprängladdning, 0180, 0295

Föremål som består av en raketmotor och en stridsdel med eget tändsystem med färre än två effektiva säkringsanordningar. Benämningen omfattar även robotar.

RAKETMOTORER, 0186, 0280, 0281

Föremål som består av en drivladdning, vanligtvis ett fast drivmedel, i en cylinder med ett eller flera munstycken (dysor). De är avsedda att driva en raket eller robot.

RAKETMOTORER MED HYPERGOLA VÄTSKOR, med eller utan separeringsladdning, 0250, 0322

Föremål som består av en cylinder med ett eller flera munstycken (dysor) och innehåller hypergoliskt drivmedel. De är avsedda att driva en raket eller robot.

RSV-LADDNINGAR, FLEXIBLA, LINJÄRA, 0237, 0288

Föremål som består av en V-formad kärna av sprängämne, överdragen med en flexibel mantel.

RSV-LADDNINGAR, utan sprängkapsel, 0059, 0439, 0440, 0441

Föremål som består av en hylsa med en laddning av sprängämne med en hålighet som är infodrad med ett styvt material och utan tändsystem. De är avsedda att framkalla en kraftig riktad sprängverkan.

RÖKAMMUNITION, med eller utan centralladdning, separeringsladdning eller drivladdning, 0015, 0016, 0303

Ammunition som innehåller rökalstrande ämnen såsom klorsulfonsyrablandning, titantetraklorid eller en rökalstrande pyroteknisk sats baserad på hexakloretan eller röd fosfor. Utom när rökämnet i sig självt är ett explosivämne, innehåller ammunitionen även en eller flera av följande komponenter: drivladdning med tändhatt och tändladdning, tändrör med centralladdning eller separeringsladdning. Benämningen omfattar rökgranater.

ANM.

RÖKSIGNALER ingår inte i denna definition utan anges separat i ordlistan.

RÖKAMMUNITION, VIT FOSFOR, med centralladdning, separeringsladdning eller drivladdning, 0245, 0246

Ammunition som innehåller vit fosfor som rökalstrande ämne. Den innehåller även en eller flera av följande komponenter: drivladdning med tändhatt och tändladdning, tändrör med centralladdning eller separeringsladdning. Benämningen omfattar rökgranater.

RÖKSIGNALER, 0196, 0197, 0313, 0487

Föremål som innehåller pyrotekniska satser och som alstrar rök. De kan även innehålla anordningar som avger ljudsignaler.

SIGNALBLOSS, HAND, 0191, 0373

Bärbara föremål som innehåller pyrotekniska satser och avger synliga signaler eller varningar. Denna benämning omfattar också små yttäckande bloss, såsom räddningsfacklor för bilar, järnvägsbloss och små fartygsnödfacklor.

SIGNALPATRONER, 0054, 0312, 0405

Föremål avsedda att avge färgade bloss eller andra signaler och avfyras från signalpistoler m m.

SJUNKBOMBER, 0056

Föremål som består av ett fat eller projektil med en laddning av detonerande explosivämne, utan eget tändsystem eller med tändsystem som innehåller minst två effektiva säkringsanordningar. De är avsedda att detonera under vatten.

SPRÄNGKAPSLAR, ELEKTRISKA, 0030, 0255, 0456

Föremål särskilt avsedda för initiering av civila sprängämnen. Sprängkapslarna kan vara med eller utan fördröjningselement. Elektriska sprängkapslar utlöses med elektrisk ström.

SPRÄNGKAPSLAR FÖR AMMUNITION, 0073, 0364, 0365, 0366

Föremål som består av små metall- eller plaströr och innehåller explosivämnen såsom blyazid, pentyl eller kombinationer av explosivämnen. De är avsedda för att utlösa tändkedjor.

SPRÄNGKAPSLAR, ICKE-ELEKTRISKA, 0029, 0267, 0455

Föremål särskilt utformade för initiering av blandprängämnen. Sprängkapslarna kan vara med eller utan fördröjningselement. Icke-elektriska sprängkapslar aktiveras av stötvågsledare, blixtrör, krutstubin, andra antändningsmedel eller flexibel detonerande stubin. Benämningen omfattar också kontaktstycken utan detonerande stubin.

SPRÄNGKAPSLAR, ICKE-ELEKTRISKA, APTERADE, 0360, 0361, 0500

Icke-elektriska sprängkapslar som består av krutstubin, stötvågsledare, blixtrör eller detonerande stubin och aktiveras av dessa. De kan vara sprängkapslar med eller utan fördröjningselement. Benämningen innefattar även kontaktstycken med detonerande stubin.

SPRÄNGLADDNINGAR, PLASTBUNDNA, 0457, 0458, 0459, 0460

Föremål som består av en plastbunden laddning av detonerande explosivämne, tillverkade i speciell form utan hölje, och som saknar eget tändsystem. De är avsedda som komponenter till ammunition, såsom stridsdelar.

SPÅRLJUS FÖR AMMUNITION, 0212, 0306

Förseglade föremål som innehåller pyrotekniska satser och syftar till att göra projektilbanor synliga.

STRIDSDELAR, RAKET, med centralladdning eller separeringsladdning, 0370

Föremål som består av en inert nyttolast och en liten laddning av detonerande eller deflagrerande explosivämne utan eget tändsystem eller med tändsystem som har minst två effektiva säkringsanordningar. De är avsedda att anslutas till en raket för att sprida inert material. Benämningen omfattar även stridsdelar för robot.

STRIDSDELAR, RAKET, med centralladdning eller separeringsladdning, 0371

Föremål som består av en inert nyttolast och en liten laddning av detonerande eller deflagrerande explosivämne med eget tändsystem som har färre än två effektiva säkringsanordningar. De är avsedda att anslutas till en raket för att sprida inert material. Benämningen omfattar även stridsdelar för robot.

STRIDSDELAR, RAKET, med sprängladdning, 0286, 0287

Föremål som består av detonerande explosivämnen utan eget tändsystem eller med tändsystem som har minst två effektiva säkringsanordningar. De är avsedda att anslutas till en raket. Benämningen omfattar även stridsdelar för robot.

STRIDSDELAR, RAKET, med sprängladdning, 0369

Föremål som består av detonerande explosivämnen med eget tändsystem som har färre än två effektiva säkringsanordningar. De är avsedda att anslutas till en raket. Benämningen omfattar även stridsdelar för robot.

STRIDSDELAR, TORPED, med sprängladdning, 0221

Föremål som består av detonerande explosivämnen utan eget tändsystem eller med tändsystem som har minst två effektiva säkringsanordningar. De är avsedda att anslutas till en torped.

STUBINTÄNDARE, 0131

Föremål med varierande utformning som aktiveras genom friktion, slag eller elektricitet och som används för tändning av säkerhetsstubin.

SVARTKRUT, (VAPENKRUT) som korn eller pulver, 0027

Ämne som består av en fullständig blandning av träkol eller annat kol och antingen kaliumnitrat eller natriumnitrat med eller utan svavel.

SVARTKRUT, PRESSAT eller som TABLETTER, 0028

Ämne som består av format svartkrut.

SÄKERHETSSTUBIN, normalbrinnande, 0105

Föremål som består av en kärna av fint granulerat svartkrut, omsluten av flexibel textilväv med ett eller flera yttre skyddsöverdrag. Vid tändning brinner den med en förutbestämd hastighet utan någon yttre explosiv verkan.

TORPEDER, med sprängladdning, 0451

Föremål som består av ett icke explosivt drivsystem, som driver torpeden genom vattnet, och en stridsdel utan eget tändsystem eller med tändsystem som innehåller minst två effektiva säkringsanordningar.

TORPEDER, med sprängladdning, 0329

Föremål som består av ett explosivt drivsystem, som driver torpeden genom vattnet, och en stridsdel utan eget tändsystem eller med tändsystem som innehåller minst två effektiva säkringsanordningar.

TORPEDER, med sprängladdning, 0330

Föremål som består av ett explosivt eller icke explosivt drivsystem, som driver torpeden genom vattnet, en stridsdel och tändsystem som har färre än två effektiva säkringsanordningar.

TRITONAL, 0390

Ämne som består av trinitrotoluen (TNT) blandat med aluminium.

TÅRGASAMMUNITION, med centralladdning, separeringsladdning eller drivladdning, 0018, 0019, 0301

Ammunition som innehåller tårgasalstrande ämne. Den innehåller även en eller flera av följande komponenter: pyroteknisk sats, drivladdning med tändhatt och tändladdning, tändrör med centralladdning eller separeringsladdning.

TÄNDHATTAR, 0044, 0377, 0378

Föremål som består av metall- eller plastkapslar vilka innehåller en liten mängd av en tändämnesblandning som lätt antänds genom slag. De används som tändmedel i handeldvapenpatroner och som slagtändare för drivladdningar.

TÄNDPATRONER, 0319, 0320, 0376

Föremål som består av en tändsats och en hjälpladdning av deflagrerande explosivämne, såsom svartkrut, för antändning av drivladdningar i drivladdningshylsor för kanoner m m.

TÄNDRÖR, 0106, 0107, 0257, 0367

Föremål som innehåller explosiva komponenter och är avsedda att åstadkomma en detonation i ammunition. De innehåller mekaniskt, elektriskt, kemiskt eller hydrostatiskt aktiverbara anordningar för att starta detonationen. De innehåller vanligtvis säkringsanordningar.

TÄNDRÖR, MED SÄKRINGAR, 0408, 0409, 0410

Föremål som innehåller explosiva komponenter och är avsedda att åstadkomma en detonation i ammunition. De innehåller mekaniskt, elektriskt, kemiskt eller hydrostatiskt aktiverbara anordningar för att starta detonationen. Tändröret skall innehålla minst två effektiva säkringsanordningar.

UTLÖSNINGSANORDNINGAR, EXPLOSIVA, 0173

Föremål som består av en liten laddning av explosivämne med eget tändsystem och säkringssprint eller säkringsögla. Det används för att snabbt utlösa anordningar genom att åtskilja eller avlägsna säkringssprinten eller säkringsöglan.

VÄTSKERAKETER, med sprängladdning, 0397, 0398

Föremål som består av en med flytande bränsle fylld cylinder med ett eller flera munstycken (dysor) samt en stridsdel. Benämningen omfattar även robotar.

VÄTSKERAKETMOTORER, 0395, 0396

Föremål som består av flytande bränsle i en cylinder försedd med ett eller flera munstycken (dysor). De är avsedda att driva en raket eller robot.

VÄTSKETORPEDER, med eller utan sprängladdning, 0449

Föremål som består av antingen ett flytande explosivt drivsystem, som driver torpeden genom vattnet, med eller utan stridsdel, eller av ett flytande, icke explosivt drivsystem, som förflyttar torpeden genom vattnet, med stridsdel.

VÄTSKETORPEDER, med fullprojektil, 0450

Föremål som består av ett flytande explosivt drivsystem, som driver torpeden genom vattnet, och med en blind (overksam) stridsdel.

ÖVERFÖRINGSLADDNINGAR, 0060

Föremål som består av en liten demonterbar laddning, och som placeras i utrymmet mellan tändröret och huvudsprängladdningen i projektiler.

ÖVERFÖRINGSTÄNDARE, 0121, 0314, 0315, 0325, 0454

Föremål som innehåller ett eller flera explosivämnen med syftet att åstadkomma en deflagration i en tändkedja. Föremålen utlöses kemiskt, elektriskt eller mekaniskt.

ANM.

Följande föremål omfattas inte av denna definition utan anges separat i denna ordlista: ANTÄNDNINGSTRÅD, ANTÄNDNINGSRÖR, FYRVERKARSTUBIN, ANTÄNDMEDEL, STUBINTÄNDARE, TÄNDHATTAR OCH TÄNDPATRONER.

ÖVNINGSAMMUNITION, 0362, 0488

Ammunition utan huvudsprängladdning (verkansdel) men med centralladdning eller separeringsladdning. Vanligtvis ingår även tändrör och drivladdning.

ANM.

ÖVNINGSGRANATER ingår inte i denna definition utan anges separat i ordlistan.

ÖVNINGSGRANATER, hand eller gevär, 0110, 0372, 0318, 0452

Föremål utan huvudsprängladdning, vilka är avsedda att kastas för hand eller avfyras med gevär. De innehåller en tändanordning och får innehålla en markeringsladdning.

2.2.1.2 Ämnen och föremål som inte får transporteras

2.2.1.2.1 Explosivämnen som enligt kriterierna i testhandboken, del I, uppvisar en otillåtet hög känslighet eller hos vilka en spontan reaktion kan uppstå, och explosiva ämnen och föremål, som inte kan tillordnas någon i kapitel 3.2 tabell A angiven benämning eller N.O.S.-benämning, får inte transporteras.

2.2.1.2.2 Ämnen i samhanteringsgrupp A (1.1 A, UN 0074, 0113, 0114, 0129, 0130, 0135, 0224 och 0473) får inte transporteras på järnväg.

Föremål i samhanteringsgrupp K (1.2 K, UN 0020 och 1.3 K, UN 0021) får inte transporteras.

2.2.1.3 Förteckning över samlingsbenämningar

>Plats för tabell>

2.2.2 Klass 2 Gaser

2.2.2.1 Kriterier

2.2.2.1.1 Klass 2 omfattar rena gaser, gasblandningar och blandningar av en eller flera gaser med ett eller flera andra ämnen samt föremål innehållande sådana ämnen.

Gaser är ämnen som:

(a) vid 50 °C har ett ångtryck över 300 kPa (3 bar), eller

(b) är fullständigt gasformiga vid 20 °C och normaltrycket 101,3 kPa (1,013 bar).

ANM.

1 1052 FLUORVÄTE är dock ett ämne i klass 8.

2 En ren gas får innehålla andra beståndsdelar, som härrör från produktionsprocessen eller har tillsatts för att upprätthålla produktens stabilitet, förutsatt att halten av dessa beståndsdelar inte ändrar gasens klassificering eller transportbestämmelser, exempelvis fyllnadsgrad, fyllningstryck eller provtryck.

3 N.O.S.-benämningarna i 2.2.2.3 kan innefatta både rena gaser och blandningar.

2.2.2.1.2 Ämnen och föremål i klass 2 indelas enligt följande:

1. Komprimerade gaser: gaser med en kritisk temperatur under 20 °C.

2. Kondenserade gaser: gaser med en kritisk temperatur på 20 °C eller högre.

3. Kylda kondenserade gaser: gaser som under transport är delvis flytande på grund av sin låga temperatur.

4. Onder druk opgeloste gassen: gassen die tijdens het vervoer in een oplosmiddel zijn opgelost.

5. Aerosolbehållare och engångsbehållare med gas.

6. Andra föremål innehållande gas under tryck.

7. Icke trycksatta gaser som omfattas av särskilda bestämmelser (gasprover).

2.2.2.1.3 Ämnen och föremål i klass 2 tillordnas en av nedanstående grupper, motsvarande deras farliga egenskaper:

>Plats för tabell>

Om gaser och gasblandningar enligt dessa kriterier har farliga egenskaper som kan tillordnas mer än en grupp, har de grupper som betecknas med bokstaven T högre prioritet än övriga grupper. Grupper betecknade med bokstaven F kommer före grupper betecknade med A eller O.

ANM.

1 I FN:s modellregelverk, IMDG-koden och ICAO:s tekniska instruktioner inplaceras gaserna efter sin huvudsakliga farlighet i en av följande tre delklasser.

Delklass 2.1: brandfarliga gaser (vilket motsvarar grupper betecknade med bokstaven F).

Delklass 2.2: icke brandfarliga, icke giftiga gaser (vilket motsvarar grupper betecknade med bokstaven A eller O)

Delklass 2.3: giftiga gaser (vilket motsvarar grupper betecknade med bokstaven T, dvs T, TF, TC, TO, TFC och TOC)

2 Aerosolbehållare och engångsbehållare med gas, skall, beroende på den fara innehållet utgör, tillordnas grupperna A till TOC. Innehållet räknas som brandfarligt om det innehåller över 45 viktsprocent eller över 250 g brandfarliga beståndsdelar. Brandfarliga beståndsdelar är gaser, vilka är brandfarliga i luft vid normalt tryck, eller ämnen eller beredningar i flytande form med en flampunkt på högst 100 °C.

3 Frätande gaser räknas som giftiga och inplaceras för i grupp TC, TFC eller TOC.

4 Blandningar med mer än 21 volymsprocent syre skall inplaceras som oxiderande.

2.2.2.1.4 Om en blandning tillhörande klass 2, som är namngiven i kapitel 3.2, tabell A, motsvarar andra kriterier än dem som anges i 2.2.2.1.2 och 2.2.2.1.5, så skall blandningen inplaceras enligt kriterierna och tillordnas en lämplig N.O.S.-benämning.

2.2.2.1.5 Ämnen och föremål i klass 2 som inte är namngivna i kapitel 3.2, tabell A, skall enligt 2.2.2.1.2 och 2.2.2.1.3 tillordnas en i 2.2.2.3 angiven samlingsbenämning. Följande kriterier gäller:

Kvävningsframkallande gaser

Gaser som inte är oxiderande, brandfarliga eller giftiga och som normalt späder ut eller tränger undan syre i atmosfären.

Brandfarliga gaser

Gaser som vid 20 °C och normaltrycket 101,3 kPa:

(a) är antändbara i en blandning med luft vid en koncentration av högst 13 volymsprocent, eller

(b) har ett brännbarhetsområde i luft om minst 12 procentenheter oberoende av den nedre explosionsgränsen.

Brandfarligheten skall bestämmas genom provning eller beräkning enligt av ISO antagna metoder (se ISO 10156:1996).

Om tillgängliga data är otillräckliga för att dessa metoder skall kunna tillämpas, får provning utföras enligt jämförbara metoder, godkända av behörig myndighet i ursprungslandet.

Om ursprungslandet inte är medlemsstat i COTIF-fördraget skall metoderna godkännas av behörig myndighet i den första medlemsstat i COTIF som berörs av försändelsen.

Oxiderande gaser

Gaser, som i allmänhet genom att avge syre, i högre grad än luft kan förorsaka eller bidra till förbränning av andra ämnen. Den oxiderande förmågan skall bestämmas genom provning eller beräkning enligt metoder antagna av ISO (se ISO 10156:1996).

Giftiga gaser

ANM.

Gaser som helt eller delvis uppfyller kriterierna för giftighet på grund av sina frätande egenskaper skall klassificeras som giftiga. Se även kriterierna under rubriken "Frätande gaser" för uppgift om en eventuell frätverkan som sekunfara.

Gaser som:

(a) är kända för att vara så giftiga eller frätande för människan att de utgör en hälsofara, eller

(b) förmodas vara giftiga eller frätande för människan, eftersom de har ett LC50-värde för akut giftighet på högst 5000 ml/m3 (ppm) vid provning enligt 2.2.61.1.

För klassificering av gasblandningar (inklusive ångor av ämnen i andra klasser) kan följande formel användas:

>PIC FILE= "L_2004121SV.006101.TIF">

där

fi= molbråket för beståndsdelen "i" i blandningen.

Ti= toxicitetsindex för beståndsdelen "i" i blandningen. Ti motsvarar LC50-värdet enligt ISO 10298:1995. Om inget LC50-värde är upptaget i ISO 10298:1995, skall ett i vetenskaplig litteratur tillgängligt LC50-värde användas. Om LC50-värdet inte är känt, fastställs toxicitetsindex med hjälp av det lägsta LC50-värdet för ämnen med liknande fysiologiska och kemiska effekter eller genom provning, om det är det enda möjliga sättet.

Frätande gaser

Gaser eller gasblandningar som helt uppfyller kriterierna för giftighet på grund av sina frätande egenskaper skall klassificeras som giftiga med frätverkan som sekundärfara.

En gasblandning som anses som giftig på grund av kombinationen av frätande och giftiga egenskaper har frätverkan som sekundärfara då blandningen erfarenhetsmässigt är känd för att skada hud, ögon och slemhinnor eller då LC50-värdet för blandningens frätande beståndsdelar är högst 5000 ml/m3 (ppm), när LC50 beräknas enligt formeln:

>PIC FILE= "L_2004121SV.006102.TIF">

där

fci= molbråket för den frätande beståndsdelen "i" i blandningen

Tci= giftindex för den frätande beståndsdelen "i" i blandningen. Tci motsvarar LC50-värdet enligt ISO 10298:1995. Om det inte föreligger något LC50-värde i ISO 10298:1995, skall ett i vetenskaplig litteratur tillgängligt LC50-värde användas. Om LC50-värdet inte är känt, fastställs toxicitetsindex med hjälp av det lägsta LC50-värdet för ämnen med liknande fysiologiska och kemiska effekter eller genom provning, om det är det enda möjliga sättet.

2.2.2.2 Gaser ej tillåtna för transport

2.2.2.2.1 Kemiskt instabila gaser i klass 2 får transporteras endast om nödvändiga åtgärder har vidtagits för att förhindra att de sönderfaller eller polymeriserar på ett sätt som medför fara under transport. Därför skall även särskilt kontrolleras att kärl och tankar inte innehåller ämnen som befrämjar sådana reaktioner.

2.2.2.2.2 Följande ämnen och blandningar är ej tillåtna för transport:

- UN 2186 KLORVÄTE, KYLT, FLYTANDE,

- UN 2421 DIKVÄVETRIOXID,

- UN 2455 METYLNITRIT,

- kylda kondenserade gaser, som inte kan tillordnas klassificeringskod 3A, 3O eller 3F,

- under tryck lösta gaser, som inte kan tillordnas UN 1001, 2073 eller 3318.

2.2.2.3 Förteckning över samlingsbenämningar

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

2.2.3 Klass 3 Brandfarliga vätskor

2.2.3.1 Kriterier

2.2.3.1.1 Klass 3 omfattar ämnen, samt föremål innehållande ämnen i denna klass, vilka

- är vätskor i enlighet med (a) i definitionen av "vätska" i 1.2.1,

- har ett ångtryck på högst 300 kPa (3 bar) vid 50 °C och inte är fullständigt gasformiga vid 20 °C och normaltrycket 101,3 kPa,

- har en flampunkt på högst 61 °C (för motsvarande provning se 2.3.3.1).

Klass 3 omfattar även vätskor och fasta ämnen i smält tillstånd med flampunkt över 61 °C och som transporteras eller överlämnas för transport medan de är upphettade till en temperatur som är lika med eller högre än deras flampunkt. Dessa ämnen tillordnas UN 3256.

Klass 3 omfattar även flytande okänsliggjorda explosivämnen. Flytande okänsliggjorda explosivämnen är explosivämnen, som är lösta eller suspenderade i vatten eller andra vätskor för att bilda en homogen, flytande blandning i syfte att undertrycka deras explosiva egenskaper. I kapitel 3.2, tabell A, motsvarar de benämningarna i UN 1204, 2059, 3064, 3343 och 3357.

ANM.

1 Icke giftiga och icke frätande ämnen med flampunkt över 35 °C, som under de i testhandboken, del III, avsnitt 32.5.2 angivna provningsvillkoren inte underhåller självständig förbränning är inte ämnen i klass 3. Överlämnas de däremot för transport och transporteras, medan de är upphettade till en temperatur lika med eller högre än deras flampunkt, tillhör de klass 3. Brandfarliga vätskor, vilka på grund av andra farliga egenskaper antingen anges i eller skall tillordnas andra klasser tillhör inte klass 3.

2 Med avsteg från 2.2.3.1.1 räknas dieselolja, gasolja eller eldningsolja (lätt) med flampunkt över 61 °C upp till högst 100 °C som ämne i klass 3, UN 1202.

3 Vätskor som vid inandning är mycket giftiga, med flampunkt under 23 °C, och giftiga ämnen med flampunkt vid 23 °C eller däröver tillhör klass 6.1 (se 2.2.61.1).

4 Vätskor och beredningar som används som pesticider, och som är mycket giftiga, giftiga eller mindre giftiga och har flampunkt 23 °C eller däröver, tillhör klass 6.1 (se 2.2.61.1).

5 Frätande vätskor med flampunkt 23 °C eller däröver, tillhör klass 8 (se 2.2.8.1).

6 2734 AMINER, FLYTANDE, FRÄTANDE, BRANDFARLIGA, N.O.S., eller 2734 POLYAMINER, FLYTANDE, FRÄTANDE, BRANDFARLIGA, N.O.S., samt 2920 FRÄTANDE VÄTSKA, BRANDFARLIG, N.O.S., tillhör klass 8 (se 2.2.8.1).

7 Farmaceutiska produkter färdiga för användning, t ex kosmetika och mediciner, tillverkade för personlig konsumtion och förpackade i handels- eller hushållsförpackningar, omfattas inte av bestämmelserna i detta direktiv.

2.2.3.1.2 Ämnen och föremål i klass 3 indelas enligt följande:

>Plats för tabell>

2.2.3.1.3 ämnen och föremål tillordnade klass 3, är angivna i kapitel 3.2, tabell A. Ämnen som inte är namngivna i kapitel 3.2, tabell A skall tillordnas motsvarande benämning i 2.2.3.3 och inplaceras i motsvarande förpackningsgrupp enligt bestämmelserna i detta avsnitt. Brandfarliga vätskor skall, beroende på deras farlighetsgrad, som de representerar vid transport, inplaceras i en av följande förpackningsgrupper:

förpackningsgrupp I: mycket farliga ämnen: brandfarliga vätskor med en kokpunkt eller sjudningsbörjan vid högst 35 °C och brandfarliga vätskor med flampunkt under 23 °C, som antingen är mycket giftiga enligt kriterierna i 2.2.61.1 eller starkt frätande enligt kriterierna i 2.2.8.1,

förpackningsgrupp II: farliga ämnen: brandfarliga vätskor med flampunkt under 23 °C, som inte omfattas av förpackningsgrupp I, med undantag av ämnen enligt 2.2.3.1.4,

förpackningsgrupp III: mindre farliga ämnen: brandfarliga vätskor med flampunkt från 23 °C till och med 61 °C, samt ämnen enligt 2.2.3.1.4.

2.2.3.1.4 Flytande eller viskösa blandningar och beredningar, inklusive sådana som innehåller högst 20 % nitrocellulosa med en kvävehalt på högst 12,6 % (torrvikt) får inplaceras i förpackningsgrupp III endast om de uppfyller följande krav:

(a) höjden av lösningsmedlets avskilda skikt skall uppgå till mindre än 3 % av provets totala höjd vid provningen av lösningsmedlets separeringsförmåga (se testhandboken, del III, avsnitt 32.5.1), och

(b) viskositeten(9) och flampunkten skall överensstämma med följande tabell:

>Plats för tabell>

ANM.

Blandningar med över 20 % men högst 55 % nitrocellulosa med en kvävehalt på högst 12,6 % i torrsubstansen är ämnen tillordnade UN 2059.

Blandningar med flampunkt under 23 °C

- med över 55 % nitrocellulosa, oberoende av kvävehalten, eller

- med högst 55 % nitrocellulosa med en kvävehalt över 12,6 % i torrsubstansen

tillhör klass 1 (UN 0340 eller 0342) eller klass 4.1 (UN 2555, 2556 eller 2557).

2.2.3.1.5 Lösningar som är varken giftiga eller frätande samt homogena blandningar med flampunkt 23 °C eller däröver (viskösa ämnen som färger eller lacker, med undantag av ämnen som innehåller mer än 20 % nitrocellulosa), i kärl med volym högst 450 liter, omfattas inte av bestämmelserna i detta direktiv om, vid provning av lösningsmedlets separeringsförmåga (se testhandboken, del III, delavsnitt 32.5.1), höjden av det avskilda skiktet av lösningsmedel är mindre än 3 % av den totala höjden och om ämnena vid 23 °C, i en utloppsbägare enligt ISO 2431:1993 med munstycke med diametern 6 mm har en utloppstid

(a) på minst 60 sekunder, eller

(b) på minst 40 sekunder och innehåller högst 60 % ämnen i klass 3.

2.2.3.1.6 Om ämnen i klass 3 på grund av tillsatser övergår till andra farokategorier än dem, som de i kapitel 3.2, tabell A namngivna ämnena tillhör, skall sådana blandningar eller lösningar tillordnas de benämningar de tillhör på grund av sin faktiska farlighet.

ANM.

Beträffande klassificering av lösningar och blandningar (som beredningar och restprodukter), se även 2.1.3.

2.2.3.1.7 Utgående från kriterierna i 2.3.2 och 2.2.3.1.1 kan också avgöras om en lösning eller en blandning, som är namngiven eller som innehåller ett namngivet ämne, har sådana egenskaper att lösningen eller blandningen inte omfattas av bestämmelserna för denna klass (se även 2.1.3).

2.2.3.2 Ämnen ej tillåtna för transport

2.2.3.2.1 Vätskor i klass 3, som lätt bildar peroxider (såsom eter eller vissa heterocykliska syre-haltiga ämnen) får inte transporteras om peroxidhalten, beräknad som väteperoxid (H2O2), överstiger 0,3 %. Peroxidhalten skall bestämmas enligt bestämmelserna i 2.3.3.2.

2.2.3.2.2 Kemiskt instabila ämnen i klass 3 får transporteras endast om nödvändiga åtgärder vidtagits för att förhindra att de sönderfaller eller polymeriserar på ett sätt som medför fara under transport. Därför skall även särskilt kontrolleras att kärl och tankar inte innehåller ämnen som befrämjar sådana reaktioner.

2.2.3.2.3 Okänsliggjorda explosiva vätskor, som inte är angivna i kapitel 3.2, tabell A, är inte tillåtna för transport som ämnen i klass 3.

2.2.3.3 Förteckning över samlingsbenämningar

>PIC FILE= "L_2004121SV.006801.TIF">

>PIC FILE= "L_2004121SV.006901.TIF">

2.2.41 Klass 4.1 Brandfarliga fasta ämnen, självreaktiva ämnen och okänsliggjorda explosivämnen

2.2.41.1 Kriterier

2.2.41.1.1 Klass 4.1 omfattar brandfarliga ämnen och föremål, okänsliggjorda explosivämnen, vilka är fasta ämnen enligt (a) i definitionen för "fast" i 1.2.1, och självreaktiva fasta och flytande ämnen.

Följande är tillordnade klass 4.1:

- lättantändliga fasta ämnen och föremål (se 2.2.41.1.3-2.2.41.1.8),

- självreaktiva fasta ämnen eller vätskor (se 2.2.41.1.9-2.2.41.1.16),

- fasta okänsliggjorda explosivämnen (se 2.2.41.1.18),

- ämnen relaterade till självreaktiva ämnen (se 2.2.41.1.19).

2.2.41.1.2 Ämnen och föremål av klass 4.1 indelas enligt följande:

>Plats för tabell>

Brandfarliga fasta ämnen

Definitioner och egenskaper

2.2.41.1.3 Brandfarliga fasta ämnen är lättantändliga fasta ämnen och fasta ämnen som kan antändas genom friktion.

Lättantändliga fasta ämnen är pulverformiga, korniga eller pastaartade ämnen, som är farliga om de lätt kan antändas genom en kortvarig kontakt med en tändkälla, t.ex. en brinnande tändsticka, och lågorna snabbt sprider sig. Faran kan då komma inte bara av branden utan också av giftiga förbränningsprodukter. Metallpulver är särskilt farligt på grund av svårigheten att släcka en brand, då normala släckmedel som koldioxid eller vatten kan förvärra faran.

Klassificering

2.2.41.1.4 Ämnen och föremål som är tillordnade klass 4.1 som brandfarliga fasta ämnen är angivna i kapitel 3.2, tabell A. Tillordning av organiska ämnen och föremål, som inte är namngivna i kapitel 3.2, tabell A, till tillämplig benämning i 2.2.41.3 enligt bestämmelserna i kapitel 2.1, kan ske utgående från erfarenhet eller från resultat av provningar enligt testhandboken, del III, avsnitt 33.2.1. Klassificeringen av oorganiska ämnen, som inte är namngivna, skall ske på grundval av resultat av provningar enligt testhandboken, del III, avsnitt 33.2.1, varvid hänsyn skall tas även till erfarenheter om det leder till en striktare klassificering.

2.2.41.1.5 Då ämnen och föremål, som inte är namngivna, tillordnas någon av benämningarna i 2.2.41.3, utgående från resultat av provningar enligt testhandboken, del III, avsnitt 33.2.1, gäller följande kriterier:

(a) Pulverformiga, granulerade eller pastaartade ämnen, utom metallpulver eller pulver av metallegeringar, skall klassificeras som lättantändliga ämnen i klass 4.1 om de lätt kan antändas vid kortvarig kontakt med en tändkälla (t ex en brinnande tändsticka) och lågan sprider sig snabbt, brinntiden är kortare än 45 sekunder längs en mätsträcka av 100 mm, eller brinnhastigheten är högre än 2,2 mm/s.

(b) Metallpulver eller pulver av metallegeringar skall tillordnas klass 4.1 om de kan antändas av en låga och reaktionen sprider sig över hela provet inom högst 10 minuter.

Fasta ämnen som kan antändas genom friktion skall analogt med existerande benämningar (till exempel tändstickor) eller i överensstämmelse med tillämplig särbestämmelse tillordnas klass 4.1.

2.2.41.1.6 Med provningar enligt testhandboken, del III, avsnitt 33.2.1, och kriterierna i 2.2.41.1.4 och 2.2.41.1.5 kan det även konstateras om ett namngivet ämne har sådana egenskaper att det inte omfattas av bestämmelserna för denna klass.

2.2.41.1.7 Om ämnen i klass 4.1 på grund av tillsatser övergår till andra farokategorier än dem de i kapitel 3.2 tabell A namngivna ämnena tillhör, skall sådana blandningar tillordnas de benämningar de tillhör på grund av sin faktiska farlighet.

ANM.

Beträffande klassificering av lösningar och blandningar (som beredningar och restprodukter), se även 2.1.3.

Inplacering i förpackningsgrupper

2.2.41.1.8 Brandfarliga fasta ämnen tillordnade olika benämningar i kapitel 3.2, tabell A, skall utgående från provningarna i testhandboken, del III, avsnitt 33.2.1, inplaceras i förpackningsgrupp II eller III enligt följande kriterier:

(a) Lättantändliga fasta ämnen vilka vid provning har en brinntid kortare än 45 sekunder längs en mätsträcka av 100 mm skall inplaceras i:

(i) förpackningsgrupp II, om lågan passerar det fuktade området,

(ii) förpackningsgrupp III, om det fuktade området stoppar lågan under minst fyra minuter.

(b) Metallpulver eller pulver av metallegeringar skall inplaceras i:

(i) förpackningsgrupp II, om vid provningen reaktionen utbreder sig över provets hela längd inom högst fem minuter,

(ii) förpackningsgrupp III, om vid provningen reaktionen utbreder sig över provets hela längd på längre tid än fem minuter.

För fasta ämnen som kan antändas genom friktion sker inplaceringen i förpackningsgrupp analogt med existerande ämnen eller i överensstämmelse med tillämplig särbestämmelse.

Självreaktiva ämnen

Definitioner

2.2.41.1.9 I detta direktiv är självreaktiva ämnen termiskt instabila ämnen som kan sönderfalla kraftigt exotermt, även utan medverkan av syre. Ämnen betraktas inte som självreaktiva ämnen i klass 4.1, om:

(a) de är explosivämnen enligt kriterierna för klass 1

(b) de är oxiderande ämnen enligt klassificeringsförfarandet för klass 5.1 (se 2.2.51.1),

(c) de är organiska peroxider enligt kriterierna för klass 5.2 (se 2.2.52.1),

(d) deras sönderfallsvärme är lägre än 300 J/g,

(e) deras självaccelererande sönderfallstemperatur (SADT) (se Anm 2 nedan) är över 75 °C för ett kolli om 50 kg,

ANM.

1 Sönderfallsvärmen kan bestämmas genom valfri internationellt erkänd metod, t ex DSC (Differential Scanning Calorimetry) och adiabatisk kalorimetri.

2 Den självaccelererande sönderfallstemperaturen (SADT) är den lägsta temperatur vid vilken ett ämne i transportfärdig förpackning kan sönderfalla exotermt. Nödvändiga bestämmelser för att bestämma SADT ges i testhandboken, del II, kapitel 20 och avsnitt 28.4.

3 Ämnen vilka uppvisar egenskaper för självreaktiva ämnen skall klassificeras som sådana, även om dessa ämnen uppvisar positivt provningsresultat enligt 2.2.42.1.5 för tillordning till klass 4.2.

Egenskaper

2.2.41.1.10 Sönderfall av självreaktiva ämnen kan utlösas av värme, kontakt med katalytiska föroreningar (t ex syror, tungmetallföreningar, baser), friktion eller stöt. Sönderfallshastigheten ökar med temperaturen och varierar för olika ämnen. Sönderfall kan leda till utveckling av giftiga gaser eller ångor, speciellt då ingen antändning sker. För vissa självreaktiva ämnen skall temperaturen kontrolleras. Vissa självreaktiva ämnen kan sönderfalla explosionsartat, framför allt då de är inneslutna. Denna egenskap kan modifieras genom tillsats av spädmedel eller genom användning av lämplig förpackning. Vissa självreaktiva ämnen brinner häftigt. Självreaktiva ämnen är exempelvis vissa föreningar av de typer som nämns nedan:

- alifatiska azoföreningar (-C-N=N-C-)

- organiska azider (-C-N3)

- diazoniumsalter (-CN2+ Z-)

- n-nitrosoföreningar (-N-N=O) och

- aromatiska sulfohydrazider (-SO2-NH-NH2)

Denna uppräkning är inte fullständig. Ämnen med andra reaktiva grupper och vissa blandningar av ämnen kan ha liknande egenskaper.

Klassificering

2.2.41.1.11 Självreaktiva ämnen indelas i sju typer beroende på deras farlighetsgrad. De går från typ A, som inte är tillåten för transport i den förpackning i vilken den är provad, till typ G, som inte omfattas av bestämmelserna för självreaktiva ämnen i klass 4.1. Klassificeringen av självreaktiva ämnen av typ B-F är direkt relaterad till högsta tillåtna mängd i en förpackning. De principer som skall tillämpas vid klassificering, samt tillämpliga klassificeringsmetoder, provningsmetoder och kriterier och en mall för lämplig provningsrapport finns angivna i testhandboken, del II.

2.2.41.1.12 Ämnen som klassificerats och tillordnats en passande samlingsbenämning är angivna i 2.2.41.4 tillsammans med motsvarande UN-nummer och förpackningsmetod.

Samlingsbenämningarna anger:

- typ (B till och med F) av självreaktiva ämnen, se 2.2.41.1.11,

- aggregationstillstånd (flytande/fast),

Klassificering av i 2.2.41.4 angivna självreaktiva ämnen sker utgående från det tekniskt rena ämnet (såvida inte en lägre koncentration än 100 % har särskilt angetts).

2.2.41.1.13 Klassificeringen av självreaktiva ämnen och beredningar av sådana, som inte är angivna i 2.2.41.4, samt deras tillordning till en samlingsbenämning, skall utföras av behörig myndighet i avsändarlandet med en provningsrapport som underlag. Godkännandeintyget skall innehålla klassificering och tillämpliga transportvillkor. Om avsändarlandet inte är medlem av COTIF-fördraget skall behörig myndighet i den första medlemsstat i COTIF som berörs av sändningen godkänna klassificeringen och transportvillkoren.

2.2.41.1.14 Aktiveringsämnen, såsom zinkföreningar, får tillsättas vissa självreaktiva ämnen för att förändra deras reaktivitet. Beroende på typ och koncentration av aktiveringsämnet, kan detta medföra en minskning av den termiska stabiliteten och en förändring av de explosiva egenskaperna. Om någon av dessa egenskaper ändras, skall den nya beredningen bedömas enligt klassificeringsanvisningarna.

2.2.41.1.15 Prover av självreaktiva ämnen och beredningar av sådana, som inte är nämnda i 2.2.41.4, för vilka fullständiga provningsdata inte är tillgängliga och som skall transporteras för vidare provning och utvärdering, skall tillordnas en passande benämning för självreaktiva ämnen av typ C, under följande förutsättning:

- av tillgänglig information framgår att provet inte är farligare än ett självreaktivt ämne av typ B,

- provet är förpackat enligt förpackningsmetod OP2 och dess vikt per vagn uppgår till högst 10 kg.

Prov som fordrar temperaturkontroll får ej transporteras på järnväg.

Åtgärd för att okänsliggöra

2.2.41.1.16 För att åstadkomma en säker transport av självreaktiva ämnen okänsliggörs de ofta med spädmedel. Där en procentsats av ett ämne föreskrivs, avses viktprocent, avrundat till närmaste heltal. Vid användning av spädmedel skall det självreaktiva ämnet genomgå provning med spädmedlet i den koncentration och form som används vid transport. Spädmedel, som möjliggör att självreaktiva ämnen kan koncentreras i farlig utsträckning i händelse av läckage från en förpackning, får inte användas. Spädmedlet skall vara kompatibelt med det självreaktiva ämnet. I detta avseende är fasta eller flytande spädmedel kompatibla, om de inte har någon skadlig inverkan på det självreaktiva ämnets termiska stabilitet och typ av farlighet.

2.2.41.1.17 (Tills vidare blank).

Fasta okänsliggjorda explosivämnen

2.2.41.1.18 Fasta okänsliggjorda explosivämnen är ämnen som fuktats med vatten eller alkohol eller spätts med andra ämnen för att hämma deras explosiva egenskaper. I kapitel 3.2, tabell A, representeras de av benämningarna för UN 1310, 1320, 1321, 1322, 1336, 1337, 1344, 1347, 1348, 1349, 1354, 1356, 1357, 1517, 1571, 2555, 2556, 2557, 2852, 2907, 3317, 3319 och 3344, och, om särbestämmelse 15 i kapitel 3.3 uppfylls, benämningarna för UN 0154, 0155, 0209, 0214, 0215 och 0234, och, om särbestämmelse 18 i kapitel 3.3 uppfylls, benämningen för UN 0220.

Ämnen relaterade till självreaktiva ämnen

2.2.41.1.19 Ämnen som

(a) har blivit tillfälligt inordnade i klass 1 enligt testserie 1 och 2 men undantagna från klass 1 enligt testserie 6,

(b) inte är självreaktiva ämnen i klass 4.1, och

(c) inte är ämnen i klass 5.1 eller 5.2

skall tillordnas klass 4.1. UN 2956, 3241, 3242 och 3251 är sådana benämningar.

2.2.41.2 Ämnen ej tillåtna för transport

2.2.41.2.1 Kemiskt instabila ämnen i klass 4.1 får transporteras endast om nödvändiga åtgärder har vidtagits för att förhindra att de sönderfaller eller polymeriserar på ett sätt som medför fara under transport. Därför skall särskilt kontrolleras att kärl och tankar inte innehåller ämnen som befrämjar sådana reaktioner.

2.2.41.2.2 Brandfarliga fasta ämnen, oxiderande, som är tillordnade UN 3097, får inte transporteras, såvida de inte uppfyller bestämmelserna för klass 1 (se även 2.1.3.7).

2.2.41.2.3 Följande ämnen är inte tillåtna för transport:

- de zelfontledende stoffen van type A [zie Handboek beproevingen en Kriterier, deel II, subsectie 20.4.2 a)];

- självreaktiva ämnen med en självaccelererande sönderfallstemperatur (SADT) <= 55 °C, som därför fordrar temperaturkontroll. Dessa ämnen är dock tillåtna för vägtransport och anges med följande beteckningar i kapitel 3.2, tabell A i ADR:

UN 3231 SJÄLVREAKTIV VÄTSKA TYP B, TEMPERATURKONTROLLERAD,

UN 3232 SJÄLVREAKTIVT FAST ÄMNE TYP B, TEMPERATURKONTROLLERAT,

UN 3233 SJÄLVREAKTIV VÄTSKA TYP C, TEMPERATURKONTROLLERAD,

UN 3234 SJÄLVREAKTIVT FAST ÄMNE TYP C, TEMPERATURKONTROLLERAT,

UN 3235 SJÄLVREAKTIV VÄTSKA TYP D, TEMPERATURKONTROLLERAD,

UN 3236 SJÄLVREAKTIVT FAST ÄMNE TYP D, TEMPERATURKONTROLLERAT,

UN 3237 SJÄLVREAKTIV VÄTSKA TYP E, TEMPERATURKONTROLLERAD,

UN 3238 SJÄLVREAKTIVT FAST ÄMNE TYP E, TEMPERATURKONTROLLERAT,

UN 3239 SJÄLVREAKTIV VÄTSKA TYP F, TEMPERATURKONTROLLERAD,

UN 3240 SJÄLVREAKTIVT FAST ÄMNE TYP F, TEMPERATURKONTROLLERAT,

- fosforsulfider som inte är rena från vit eller gul fosfor,

- andra fasta okänsliggjorda explosivämnen än de som anges i kapitel 3.2, tabell A,

- oorganiska brandfarliga ämnen i smält tillständ, utom UN 2448 SVAVEL, SMÄLT,

- bariumazid med vattenhalt under 50 viktsprocent.

2.2.41.3 Förteckning över samlingsbenämningar

>PIC FILE= "L_2004121SV.007401.TIF">

2.2.41.4 Förteckning över självreaktiva ämnen

ANM.

Beträffande förpackningsmetoder, se förpackningsinstruktion P520 i 4.1.4.1 samt 4.1.7.1.

>Plats för tabell>

2.2.42 Klass 4.2 Självantändande ämnen

2.2.42.1 Kriterier

2.2.42.1.1 Klass 4.2 omfattar:

- pyrofora ämnen, dvs ämnen, inklusive blandningar och lösningar (fasta eller flytande), som även i små mängder antänds inom 5 minuter vid kontakt med luft. Dessa ämnen utgör de lättast självantändande ämnena i klass 4.2,

- självupphettande ämnen och föremål, dvs ämnen och föremål inklusive blandningar och lösningar, som vid kontakt med luft är benägna till temperaturhöjning utan energitillförsel. Dessa ämnen kan fatta eld endast i stora kvantiteter (flera kg) och efter en längre tid (timmar eller dagar).

2.2.42.1.2 Ämnen och föremål i klass 4.2 indelas enligt följande:

>Plats för tabell>

Egenskaper

2.2.42.1.3 Självupphettning av ämnen, vilken leder till självantändning, förorsakas av en reaktion mellan ämnet och luftens syre och genom att den utvecklade värmen inte leds bort tillräckligt snabbt. Självupphettning uppträder när mängden av den utvecklade värmen är större än den bortförda och självantändningstemperaturen uppnås.

Klassificering

2.2.42.1.4 De ämnen och föremål som tillordnats klass 4.2 är angivna i kapitel 3.2, tabell A. Tillordning av ämnen och föremål, som inte är namngivna i kapitel 3.2, tabell A, till tillämpliga specifika N.O.S.-benämningar i 2.2.42.3 enligt bestämmelserna i kapitel 2.1 kan ske utgående från erfarenhet eller resultat av provningar enligt testhandboken, del III, avsnitt 33.3. Tillordning till allmänna N.O.S.-benämningar i klass 4.2 skall ske utgående från resultat av provningar enligt testhandboken, del III, avsnitt 33.3, varvid hänsyn skall tas även till erfarenheter om det leder till en striktare klassificering.

2.2.42.1.5 Då ämnen och föremål, som inte är namngivna, tillordnas någon av benämningarna i 2.2.42.3, utgående från resultat av provningar enligt testhandboken, del III, avsnitt 33.3, gäller följande kriterier:

(a) Självantändande (pyrofora) fasta ämnen skall tillordnas klass 4.2 när antändning sker vid fall från 1 m höjd eller inom 5 minuter därefter,

(b) självantändande (pyrofora) vätskor skall tillordnas klass 4.2 när:

(i) de antänds inom 5 minuter, uthällda på ett inert underlag, eller

(ii) i händelse av negativt resultat enligt (i), om de efter uthällning på ett torrt räfflat filterpapper (Whatman nr 3) antänder detta eller åstadkommer förkolning inom 5 minuter,

(c) ämnen, hos vilka det i ett kubiskt prov med 10 cm sida vid en provningstemperatur av 140 °C inom 24 timmar sker en självantändning eller temperaturhöjning till över 200 °C, skall tillordnas klass 4.2. Kriteriet baseras på självantändningstemperaturen hos träkol som är 50 °C för ett kubiskt prov på 27 m3. Ämnen som för en volym av 27 m3 har en självantändningstemperatur över 50 °C, skall inte omfattas av klass 4.2.

ANM.

1 Ämnen som transporteras i förpackningar med volym högst 3 m3 omfattas inte av klass 4.2, förutsatt att det vid provning vid 120 °C av ett kubiskt prov med 10 cm sida inte sker någon självantändning eller temperaturhöjning till över 180 °C på 24 timmar.

2 Ämnen som transporteras i förpackningar med volym högst 450 liter omfattas inte av klass 4.2, förutsatt att det vid provning vid 100 °C av ett kubiskt prov med 10 cm sida inte sker någon självantändning eller temperaturhöjning till över 160 °C på 24 timmar.

2.2.42.1.6 Om ämnen i klass 4.2 på grund av tillsatser övergår till andra farokategorier än dem, som de i kapitel 3.2 tabell A namngivna ämnena tillhör, skall sådana blandningar tillordnas de benämningar de tillhör på grund av sin faktiska farlighet.

ANM.

Beträffande klassificering av lösningar och blandningar (som beredningar och restprodukter), se även 2.1.3.

2.2.42.1.7 Med provningar enligt testhandboken, del III, avsnitt 33.3, och kriterierna i 2.2.42.1.5 kan det även konstateras om ett namngivet ämne har sådana egenskaper att det inte omfattas av bestämmelserna för denna klass.

Inplacering i förpackningsgrupper

2.2.42.1.8 Ämnen och föremål tillordnade olika benämningar i kapitel 3.2, tabell A, skall utgående från provningarna i testhandboken, del III, avsnitt 33.3, inplaceras i förpackningsgrupp I, II eller III enligt följande kriterier:

(a) Självantändande (pyrofora) ämnen skall inplaceras i förpackningsgrupp I.

(b) Självupphettande ämnen och föremål, hos vilka det i ett kubiskt prov med 2,5 cm sida vid en provningstemperatur av 140 °C inom 24 timmar sker en självantändning eller temperaturhöjning till över 200 °C, skall inplaceras i förpackningsgrupp II.

Ämnen med självantändningstemperatur över 50 °C för en volym av 450 liter skall inte inplaceras i förpackningsgrupp II.

(c) Måttligt självupphettande ämnen, hos vilka det i ett kubiskt prov med 2,5 cm sida inte inträffar det som beskrivs under (b) ovan under de betingelser som anges där, men där det i ett kubiskt prov med 10 cm sida vid en provningstemperatur av 140 °C inom 24 timmar sker en självantändning eller temperaturhöjning till över 200 °C, skall inplaceras i förpackningsgrupp III.

2.2.42.2 Ämnen ej tillåtna för transport

Följande ämnen är ej tillåtna för transport:

- UN 3255 tert-BUTYLHYPOKLORIT

- självupphettande oxiderande ämnen, som tillordnas UN 3127, såvida de inte uppfyller bestämmelserna för klass 1 (se även 2.1.3.7).

2.2.42.3 Förteckning över samlingsbenämningar

>PIC FILE= "L_2004121SV.007901.TIF">

>PIC FILE= "L_2004121SV.008001.TIF">

2.2.43 Klass 4.3 Ämnen som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten

2.2.43.1 Kriterier

2.2.43.1.1 Klass 4.3 omfattar ämnen som vid reaktion med vatten utvecklar brandfarliga gaser vilka kan bilda explosiva blandningar med luft, samt föremål som innehåller sådana ämnen.

2.2.43.1.2 Ämnen och föremål av klass 4.3 indelas enligt följande:

>Plats för tabell>

Egenskaper

2.2.43.1.3 Vissa ämnen utvecklar i kontakt med vatten brandfarliga gaser, som kan bilda explosiva blandningar med luft. Sådana blandningar antänds lätt av alla vanliga tändkällor, till exempel öppen eld, gnistor från verktyg eller oskyddade glödlampor. De tryckvågor och lågor som då uppstår kan utsätta människor och miljö för fara. Provningsmetoden som refereras till i 2.2.43.1.4 tillämpas för att konstatera om ett ämnes reaktion med vatten leder till utveckling av en riskabel mängd av eventuellt brandfarliga gaser. Denna provningsmetod får inte tillämpas för pyrofora ämnen.

Klassificering

2.2.43.1.4 De ämnen och föremål som tillordnats klass 4.3 är angivna i kapitel 3.2 tabell A. Tillordning av ämnen och föremål, som inte är namngivna i kapitel 3.2, tabell A, till tillämpliga benämningar i 2.2.43.3 enligt bestämmelserna i kapitel 2.1 sker utgående från resultat av provningar enligt testhandboken, del III, avsnitt 33.4, varvid hänsyn skall tas även till erfarenheter om det leder till en striktare klassificering.

2.2.43.1.5 Då ämnen och föremål, som inte är namngivna, tillordnas någon av benämningarna i 2.2.43.3, utgående från resultat av provningar enligt testhandboken, del III, avsnitt 33.4, gäller följande kriterier:

Ett ämne skall tillordnas klass 4.3, om

(a) den utvecklade gasen självantänder under någon fas av provningen, eller

(b) mängden utvecklad brandfarlig gas per timme överstiger 1 liter per kg av ämnet.

2.2.43.1.6 Om ämnen i klass 4.3 på grund av tillsatser övergår till andra farokategorier än dem, som de i kapitel 3.2 tabell A namngivna ämnena tillhör, skall sådana blandningar tillordnas de benämningar de tillhör på grund av sin faktiska farlighet.

ANM.

Beträffande klassificering av lösningar och blandningar (som beredningar och restprodukter), se även 2.1.3.

2.2.43.1.7 Med provningar enligt testhandboken, del III, avsnitt 33.4, och kriterierna i 2.2.43.1.5 kan det även konstateras om ett namngivet ämne har sådana egenskaper att det inte omfattas av bestämmelserna för denna klass.

Inplacering i förpackningsgrupper

2.2.43.1.8 Ämnen och föremål tillordnade olika benämningar i kapitel 3.2, tabell A, skall utgående från provningarna i testhandboken, del III, avsnitt 33.4, inplaceras i förpackningsgrupp I, II eller III enligt följande kriterier:

(a) i förpackningsgrupp I inplaceras alla ämnen som vid rumstemperatur reagerar häftigt med vatten, varvid den utvecklade gasen i regel kan självantända, eller som vid rumstemperatur reagerar lätt med vatten, varvid mängden utvecklad brandfarlig gas är minst 10 liter per kg ämne per minut,

(b) i förpackningsgrupp II inplaceras alla ämnen som vid rumstemperatur reagerar lätt med vatten, varvid maximala mängden utvecklad brandfarlig gas är minst 20 liter per kg ämne per timme, och som inte uppfyller inplaceringskriterierna för förpackningsgrupp I,

(c) i förpackningsgrupp III inplaceras alla ämnen som vid rumstemperatur reagerar långsamt med vatten, varvid maximala mängden utvecklad brandfarlig gas är minst 1 liter per kg ämne per timme, och som inte uppfyller inplaceringskriterierna för förpackningsgrupp I eller II.

2.2.43.2 Ämnen ej tillåtna för transport

Vattenreaktiva brandfarliga fasta ämnen, tillordnade UN 3132,vattenreaktiva oxiderande ämnen, tillordnade UN 3133 och vattenreaktiva självupphettande fasta ämnen, tillordnade UN 3135, är inte tillåtna för transport, såvida de inte uppfyller bestämmelserna för klass 1 (se även 2.1.3.7).

2.2.43.3 Förteckning över samlingsbenämningar

>PIC FILE= "L_2004121SV.008201.TIF">

2.2.51 Klass 5.1 Oxiderande ämnen

2.2.51.1 Kriterier

2.2.51.1.1 Klass 5.1 omfattar ämnen, som inte nödvändigtvis är brännbara men som vid avgivande av syre kan orsaka brand eller underhålla brand hos andra ämnen, samt föremål som innehåller sådana ämnen.

2.2.51.1.2 Ämnen i klass 5.1 och föremål som innehåller sådana ämnen indelas enligt följande:

>Plats för tabell>

2.2.51.1.3 De ämnen och föremål som tillordnats klass 5.1 är angivna i kapitel 3.2 tabell A. Tillordning av ämnen och föremål, som inte är namngivna i kapitel 3.2, tabell A, till tillämpliga benämningar i 2.2.51.3 enligt bestämmelserna i kapitel 2.1 kan ske utgående från resultat av provningar, metoder och kriterier i 2.2.51.1.6-2.2.51.1.9 och testhandboken, del III, avsnitt 34.4. Om provningsresultaten skiljer sig från känd erfarenhet, skall bedömning grundad på sådan erfarenhet ha företräde framför provningsresultaten.

2.2.51.1.4 Om ämnen i klass 5.1 på grund av tillsatser övergår till andra farokategorier än dem, som de i kapitel 3.2 tabell A namngivna ämnena tillhör, skall sådana blandningar tillordnas de benämningar de tillhör på grund av sin faktiska farlighet.

ANM.

Beträffande klassificering av lösningar och blandningar (som beredningar och restprodukter), se även 2.1.3.

2.2.51.1.5 Med provningar enligt testhandboken, del III, avsnitt 34.4, och kriterierna i 2.2.51.1.6-2.2.51.1.9 kan det även konstateras om ett namngivet ämne har sådana egenskaper att det inte omfattas av bestämmelserna för denna klass.

Oxiderande fasta ämnen

Klassificering

2.2.51.1.6 Då oxiderande fasta ämnen, som inte är namngivna, tillordnas någon av benämningarna i 2.2.51.3, utgående från resultat av provningar enligt testhandboken, del III, avsnitt 34.4.1, gäller följande kriterier:

Ett fast ämne skall tillordnas klass 5.1, när det i en blandning med cellulosa i viktsförhållandet 4:1 eller 1:1 antänds eller brinner eller uppvisar en lika lång eller kortare genomsnittlig brinntid som en blandning av kaliumbromat och cellulosa med viktsförhållandet 3:7.

Inplacering i förpackningsgrupper

2.2.51.1.7 Oxiderande fasta ämnen tillordnade olika benämningar i kapitel 3.2 tabell A, skall utgående från provningarna i testhandboken, del III, delavsnitt 34.4.1, inplaceras i förpackningsgrupp I, II eller III enligt följande kriterier:

(a) förpackningsgrupp I: ämnen som i en blandning med cellulosa i viktsförhållandet 4:1 eller 1:1 uppvisar en kortare genomsnittlig brinntid än den genomsnittliga brinntiden hos en blandning av kaliumbromat och cellulosa med viktsförhållandet 3:2,

(b) förpackningsgrupp II: ämnen som i en blandning med cellulosa i viktsförhållandet 4:1 eller 1:1 uppvisar en lika lång eller kortare genomsnittlig brinntid än den genomsnittliga brinntiden hos en blandning av kaliumbromat och cellulosa med viktsförhållandet 2:3 och inte uppfyller kriterierna för förpackningsgrupp I,

(c) förpackningsgrupp III: ämnen som i en blandning med cellulosa i viktsförhållandet 4:1 eller 1:1 uppvisar en lika lång eller kortare genomsnittlig brinntid än den genomsnittliga brinntiden hos en blandning av kaliumbromat och cellulosa med viktsförhållandet 3:7 och inte uppfyller kriterierna för förpackningsgrupp I och II.

Oxiderande vätskor

Klassificering

2.2.51.1.8 Då oxiderande fasta ämnen, som inte är namngivna, tillordnas någon av benämningarna i 2.2.51.3, utgående från resultat av provningar enligt testhandboken, del III, avsnitt 34.4.2, gäller följande kriterier:

- En vätska skall tillordnas klass 5.1, när den i en blandning med cellulosa i viktsförhållandet 1:1 uppvisar ett tryck av minst 2070 kPa och en kortare eller lika lång tryckstegringstid som en blandning av 65-procentig salpetersyra i vattenlösning och cellulosa med viktsförhållandet 1:1.

Inplacering i förpackningsgrupper

2.2.51.1.9 Oxiderande vätskor tillordnade olika benämningar i kapitel 3.2 tabell A, skall utgående från provningarna i testhandboken, del III, delavsnitt 34.4.2, inplaceras i förpackningsgrupp I, II eller III enligt följande kriterier:

(a) förpackningsgrupp I: ämnen som i en blandning med cellulosa i viktsförhållandet 1:1 självantänder eller uppvisar en kortare genomsnittlig tryckstegringstid än en blandning av 50-procentig perklorsyra och cellulosa med viktsförhållandet 1:1,

(b) förpackningsgrupp II: ämnen som i en blandning med cellulosa i viktsförhållandet 1:1 uppvisar en lika lång eller kortare genomsnittlig tryckstegringstid än en blandning av natriumklorat i 40-procentig vattenlösning och cellulosa med viktsförhållandet 1:1 och inte uppfyller kriterierna för förpackningsgrupp I,

(c) förpackningsgrupp III: ämnen som i en blandning med cellulosa i viktsförhållandet 1:1 uppvisar en lika lång eller kortare genomsnittlig tryckstegringstid än en blandning av 65-procentig salpetersyra i vattenlösning och cellulosa med viktsförhållandet 1:1 och inte uppfyller kriterierna för förpackningsgrupp I och II.

2.2.51.2 Ämnen ej tillåtna för transport

2.2.51.2.1 Kemiskt instabila ämnen i klass 5.1 får transporteras endast om nödvändiga åtgärder har vidtagits för att förhindra att de sönderfaller eller polymeriserar på ett sätt som medför fara under transport. Därför skall även särskilt kontrolleras att kärl och tankar inte innehåller ämnen som befrämjar sådana reaktioner.

2.2.51.2.2 Följande ämnen och blandningar är inte tillåtna för transport:

- oxiderande fasta ämnen, självupphettande, som tillordnas UN 3100, oxiderande fasta ämnen, vattenreaktiva, som tillordnas UN 3121 samt oxiderande fasta ämnen, brandfarliga, som tillordnas UN 3137, såvida de inte uppfyller bestämmelserna för klass 1 (se även 2.1.3.7),

- ej stabiliserad väteperoxid eller ej stabiliserade vattenlösningar av väteperoxid med mer än 60 % väteperoxid,

- tetranitrometan som innehåller brännbara föroreningar,

- lösningar av perklorsyra med över 72 viktsprocent syra eller blandningar av perklorsyra med annan vätska än vatten,

- lösning av klorsyra med över 10 % klorsyra eller blandningar av klorsyra med annan vätska än vatten,

- andra halogenerade fluorföreningar än UN 1745 BROMPENTAFLUORID, 1746 BROMTRIFLUORID och 2495 JODPENTAFLUORID i klass 5.1 eller UN 1749 KLORTRIFLUORID och 2548 KLORPENTAFLUORID i klass 2,

- ammoniumklorat och dess vattenlösningar samt blandningar av ett klorat med ett ammoniumsalt,

- ammoniumklorit och dess vattenlösningar samt blandningar av en klorit med ett ammoniumsalt,

- hypokloritblandningar med ett ammoniumsalt,

- ammoniumbromat och dess vattenlösningar samt blandningar av ett bromat med ett ammoniumsalt,

- ammoniumpermanganat och dess vattenlösningar samt blandningar av ett permanganat med ett ammoniumsalt,

- ammoniumnitrat med mer än 0,2 % brännbara ämnen (inklusive alla organiska ämnen som kolekvivalent), utom när det utgör beståndsdel i ett ämne eller föremål i klass 1,

- gödselmedel med halter av ammoniumnitrat eller brännbara ämnen som överstiger de under AMMONIUMNITRATHALTIGA GÖDSELMEDEL, UN 2067 till och med 2070, angivna värdena, utom under villkoren för klass 1. Vid bestämning av ammoniumnitrathalten skall den mängd nitratjoner för vilken det finns en ekvivalent mängd ammoniumjoner i blandningen, räknas som ammoniumnitrat.

- ammoniumnitrathaltiga gödselmedel, som tillordnats samlingsbenämningen UN 2072 AMMONIUMNITRATHALTIGA GÖDSELMEDEL, N.O.S.,

- ammoniumnitrit och dess vattenlösningar samt blandningar av en oorganisk nitrit med ett ammoniumsalt,

- blandningar av kaliumnitrat eller natriumnitrit med ett ammoniumsalt.

2.2.51.3 Förteckning över samlingsbenämningar

>PIC FILE= "L_2004121SV.008501.TIF">

2.2.52 Klass 5.2 Organiska peroxider

2.2.52.1 Kriterier

2.2.52.1.1 Klass 5.2 omfattar organiska peroxider och beredningar med organiska peroxider.

2.2.52.1.2 Ämnen i klass 5.2 indelas enligt följande:

- P1 Organiska peroxider, fordrar ej temperaturkontroll

- P2 Organiska peroxider, fordrar temperaturkontroll (inte tillåtna för transport på järnväg)

Definition

2.2.52.1.3 Organiska peroxider är organiska ämnen som innehåller den tvåvärda -O-O-strukturen och som kan anses som derivat av väteperoxid, där den ena eller båda väteatomerna har ersatts av organiska radikaler.

Egenskaper

2.2.52.1.4 Organiska peroxider kan sönderfalla exotermt vid normal eller förhöjd temperatur. Sönderfallet kan utlösas av värme, kontakt med föroreningar (t ex syror, tungmetallföreningar, aminer), friktion eller stöt. Sönderfallshastigheten ökar med temperaturen och är beroende av den organiska peroxidens sammansättning. Vid sönderfallet kan hälsofarliga eller brandfarliga gaser eller ångor utvecklas. Vissa organiska peroxider kan sönderfalla explosionsartat, särskilt om de är inneslutna. Denna egenskap kan modifieras genom tillsats av spädmedel eller genom användning av lämpliga förpackningar. Många organiska peroxider brinner häftigt. Det skall undvikas att organiska peroxider kommer i kontakt med ögonen. Redan efter mycket kortvarig kontakt orsakar vissa organiska peroxider allvarliga skador på hornhinna och hud.

ANM.

Provningsmetoder för att avgöra brandfarlighet hos organiska peroxider finns i testhandboken, Del III, avsnitt 32.4. Eftersom organiska peroxider kan reagera häftigt när de upphettas rekommenderas att vid bestämning av deras flampunkt använda små provmängder enligt beskrivning i ISO 3679:1983.

Klassificering

2.2.52.1.5 Alla organiska peroxider skall betraktas som tillhörande klass 5.2, såvida inte beredningen med den organiska peroxiden

(a) innehåller högst 1,0 % aktivt syre vid högst 1,0 % väteperoxidhalt,

(b) innehåller högst 0,5 % aktivt syre vid en väteperoxidhalt över 1,0 %, dock högst 7,0 %.

ANM.

Halten aktivt syre (%) i en organisk peroxidberedning ges av formeln

>PIC FILE= "L_2004121SV.008601.TIF">

där:

ni= antal peroxigrupper per molekyl av organisk peroxid "i",

ci= koncentration (viktsprocent) av organisk peroxid "i",

mi= molekylvikt av organisk peroxid "i".

2.2.52.1.6 Organiska peroxider indelas i sju typer beroende på deras farlighetsgrad. De går från typ A, som inte är tillåten för transport i den förpackning i vilken den är provad, till typ G, som inte omfattas av bestämmelserna i klass 5.2. Klassificeringen av typ B till F är direkt relaterad till högsta tillåtna mängd i en förpackning. Principerna för klassificering av ämnen som inte är nämnda i 2.2.52.4, finns angivna i testhandboken, del II.

2.2.52.1.7 Organiska peroxider och beredningar av organiska peroxider som klassificerats och tillordnats en passande gruppbenämning är angivna i 2.2.52.4 tillsammans med motsvarande UN-nummer och förpackningsmetod.

Gruppbenämningarna anger:

- typ (B till och med F) av organisk peroxid, se 2.2.52.1.6,

- aggregationstillstånd (flytande/fast).

Blandningar av dessa beredningar får likställas med den typ av organisk peroxid som den farligaste komponenten motsvarar och transporteras enligt de villkor som gäller för denna typ. Om emellertid två stabila beståndsdelar kan bilda en termiskt mindre stabil blandning, skall den självaccelererande sönderfallstemperaturen (SADT)(10) fastställas.

2.2.52.1.8 Klassificering av organiska peroxider och beredningar eller blandningar av organiska peroxider, som inte är angivna i 2.2.52.4, samt deras tillordning till en samlingsbenämning, skall utföras av behörig myndighet i avsändarlandet. Godkännandeintyget skall innehålla klassificering och tillämpliga transportvillkor. Om avsändarlandet inte är medlem av COTIF-fördraget skall behörig myndighet i den första medlemsstat i COTIF som berörs av sändningen godkänna klassificeringen och transportvillkoren.

2.2.52.1.9 Prover av organiska peroxider eller beredningar av sådana, som inte är nämnda i 2.2.52.4, för vilka fullständiga provningsdata inte är tillgängliga och som skall transporteras för vidare provning och utvärdering, skall tillordnas en passande benämning för organiska peroxider av typ C, under följande förutsättning:

- av tillgänglig information framgår att provet inte är farligare än en organisk peroxid typ B,

- provet är förpackat enligt förpackningsmetod OP2 och dess vikt per vagn uppgår till högst 10 kg.

Prov som fordrar temperaturkontroll får ej transporteras på järnväg.

Åtgärd för att okänsliggöra organiska peroxider

2.2.52.1.10 För att åstadkomma en säker transport av organiska peroxider, okänsliggörs de ofta med organiska vätskor eller fasta ämnen, oorganiska fasta ämnen eller vatten. Där en procentsats av ett ämne föreskrivs, avses viktprocent, avrundat till närmaste heltal. I princip skall den organiska peroxiden okänsliggöras så att den inte koncentreras i farlig utsträckning om spill skulle uppstå.

2.2.52.1.11 Om inget annat föreskrivs för någon enskild organisk peroxidberedning, skall följande definitioner gälla för spädmedel som används för att okänsliggöra:

- spädmedel typ A är organiska vätskor med kokpunkt lägst 150 °C, som är kompatibla med den organiska peroxiden. Spädmedel typ A får användas för att okänsliggöra alla organiska peroxider;

- spädmedel typ B är organiska vätskor med kokpunkt under 150 °C, dock lägst 60 °C, och flampunkt lägst 5 °C, som är kompatibla med den organiska peroxiden.

Spädmedel typ B får användas för flegmatisering av organiska peroxider förutsatt att vätskans kokpunkt är minst 60 °C högre än den självaccelererande sönderfallstemperaturen (SADT) i ett kolli på 50 kg.

2.2.52.1.12 Andra spädmedel än typ A eller B får tillsättas till i 2.2.52.4 angivna organiska peroxidberedningar, förutsatt att de är kompatibla med dessa. Ersättning helt eller delvis av spädmedel av typ A eller typ B med annat spädmedel med annorlunda egenskaper kräver dock ny utvärdering av beredningen enligt det normala klassificeringsförfarandet för klass 5.2.

2.2.52.1.13 Vatten får bara tillsättas för att okänsliggöra sådana organiska peroxider, vilka i 2.2.52.4 eller i tillstånd från behörig myndighet enligt 2.2.52.1.8 betecknas"med vatten" eller som "stabil dispersion i vatten". Prover och beredningar av organiska peroxider som inte är angivna i 2.2.52.4 får likaså okänsliggöras med vatten förutsatt att villkoren i 2.2.52.1.9 är uppfyllda.

2.2.52.1.14 Organiska och oorganiska fasta ämnen får användas för att okänsliggöra organiska peroxider förutsatt att de är kompatibla med dessa. Vätskor och fasta ämnen räknas som kompatibla om de inte menligt påverkar vare sig termisk stabilitet eller farlighetstyp hos den organiska peroxidberedningen.

2.2.52.1.15 - 2.2.52.1.18 (Tills vidare blank).

2.2.52.2 Ämnen ej tillåtna för transport

Följande organiska peroxider är ej tillåtna för transport enligt villkoren för klass 5.2:

- organiska peroxider typ A (se testhandboken, del II, stycke 20.4.3 (a)),

- följande organiska peroxider som fordrar temperaturkontroll får ej transporteras på järnväg:

- organiska peroxider typ B och C med en självaccelererande sönderfallstemperatur (SADT) på högst 50 °C:

UN 3111 ORGANISK PEROXID TYP B, VÄTSKA, TEMPERATURKONTROLLERAD,

UN 3112 ORGANISK PEROXID TYP B, FAST, TEMPERATURKONTROLLERAD,

UN 3113 ORGANISK PEROXID TYP C, VÄTSKA, TEMPERATURKONTROLLERAD,

UN 3114 ORGANISK PEROXID TYP C, FAST, TEMPERATURKONTROLLERAD,

- organiska peroxider av typ D, som vid uppvärmning under inneslutning visar häftig eller måttlig reaktion, med SADT högst 50 °C, eller som vid uppvärmning under inneslutning visar svag eller ingen reaktion, med SADT högst 45 °C:

UN 3115 ORGANISK PEROXID TYP D, VÄTSKA, TEMPERATURKONTROLLERAD,

UN 3116 ORGANISK PEROXID TYP D, FAST, TEMPERATURKONTROLLERAD,

- organiska peroxider av typ E och F med SADT högst 45 °C:

UN 3117 ORGANISK PEROXID TYP E, VÄTSKA, TEMPERATURKONTROLLERAD,

UN 3118 ORGANISK PEROXID TYP E, FAST, TEMPERATURKONTROLLERAD,

UN 3119 ORGANISK PEROXID TYP F, VÄTSKA, TEMPERATURKONTROLLERAD,

UN 3120 ORGANISK PEROXID TYP F, FAST, TEMPERATURKONTROLLERAD.

2.2.52.3 Förteckning över samlingsbenämningar

>PIC FILE= "L_2004121SV.008801.TIF">

2.2.52.4 Förteckning över klassificerade organiska peroxider

ANM.

I kolumnen "förpackningsmetod" i nedanstående tabell gäller:

(a) Bokstäverna OP som följs av en siffra hänför sig till förpackningsmetoden (se 4.1.4.1, förpackningsinstruktion P520 och 4.1.7.1).

(b) Bokstaven N visar att transport i IBCer är tillåten (se 4.1.4.2, förpackningsinstruktion IBC 520 och 4.1.7.2).

(c) Bokstaven M visar att transport i tank är tillåten (se 4.2.1.13 och 4.2.4.2, UN-tankinstruktion T 23; 4.3.2 och 4.3.4.1.3 (e), tankkod L4BN för vätskor och S4AN för fasta ämnen).

>Plats för tabell>

ANM.

(se sista kolumnen i tabell 2.2.52.4):

2.2.61 Klass 6.1 Giftiga ämnen

2.2.61.1 Kriterier

2.2.61.1.1 Klass 6.1 omfattar ämnen för vilka det av erfarenhet är känt eller efter djurförsök kan befaras att de vid påverkan vid ett enstaka tillfälle eller under kort tid av relativt små mängder, genom inandning, hudabsorption eller förtäring, kan vara hälsoskadliga eller leda till döden hos människor.

2.2.61.1.2 Ämnen i klass 6.1 indelas enligt följande:

>Plats för tabell>

Definitioner

2.2.61.1.3 För detta direktiv gäller:

LD50-värde för akut giftighet vid förtäring är den mängd av ett ämne som administrerat till unga, vuxna albinoråttor, hanar och honor, med största sannolikhet inom 14 dagar dödar hälften av råttorna i gruppen. Antalet djur som omfattas av försöket skall vara tillräckligt stort för att resultatet skall bli statistiskt signifikant och motsvara god farmakologisk sed. Resultatet anges i mg per kg kroppsvikt.

LD50-värde för akut giftighet vid hudabsorption är den mängd av ett ämne som vid kontinuerlig kontakt under 24 h på bar hud hos albinokaniner med största sannolikhet dödar hälften av djuren i gruppen inom 14 dagar. Antalet djur som omfattas av försöket skall vara tillräckligt stort för att resultatet skall bli statistiskt signifikant och motsvara god farmakologisk sed. Resultatet anges i mg per kg kroppsvikt.

LD50-värde för akut giftighet vid inandning är den koncentration av ånga, dimma eller damm som när den kontinuerligt andas in under 1 h av en grupp unga, vuxna albinoråttor, hanar och honor, med största sannolikhet dödar hälften av djuren i gruppen inom 14 dagar. Ett fast ämne skall provas om det finns risk för att minst 10 % av den totala vikten är damm i inandningsbar form, t ex när partiklarnas aerodynamiska diameter är högst 10 μm. Ett flytande ämne skall genomgå provning, om det finns risk för att det kan uppstå dimma från en läckande transportbehållare. I ett för provning förberett prov skall över 90 viktsprocent av både fasta och flytande ämnen vara partiklar som kan andas in, så som beskrivs ovan. Resultatet anges i mg per liter luft för damm och dimma och i ml per m3 luft (ppm) för ånga.

Klassificering och inplacering i förpackningsgrupper

2.2.61.1.4 Ämnen i klass 6.1 skall efter sin farlighetsgrad vid transport inplaceras i någon av följande förpackningsgrupper:

Förpackningsgrupp I: mycket giftiga ämnen

Förpackningsgrupp II: giftiga ämnen

Förpackningsgrupp III: mindre giftiga ämnen

2.2.61.1.5 Ämnen, lösningar, blandningar och föremål som tillhör klass 6.1 är angivna i kapitel 3.2, tabell A. Tillordning av ämnen, lösningar och blandningar, som inte är namngivna i kapitel 3.2, tabell A, med tillämplig benämning i 2.2.61.3 och förpackningsgrupp enligt bestämmelserna i kapitel 2.1 skall ske enligt kriterierna i 2.2.61.1.6 - 2.2.61.1.11.

2.2.61.1.6 Vid bedömningen av giftighetsgraden skall erfarenhet av förgiftningsfall hos människor ligga till grund. Vidare skall hänsyn tas till särskilda egenskaper hos ämnet i fråga, såsom flytande tillstånd, hög flyktighet, stor sannolikhet för sorption genom huden och särskilda biologiska verkningar.

2.2.61.1.7 Föreligger inte erfarenheter från människor skall giftighetsgraden fastställas genom utvärdering av djurförsök enligt följande tabell:

>Plats för tabell>

2.2.61.1.7.1 När ett ämne har olika grader av giftighet vid två eller flera tillförselsätt skall klassificeringen grundas på den högsta giftighetsgraden.

2.2.61.1.7.2 Ämnen, som uppfyller kriterierna för klass 8 och uppvisar en giftighet vid inandning av damm eller dimma (LC50) som motsvarar förpackningsgrupp I, får bara tillordnas klass 6.1 om giftigheten vid förtäring eller hudabsorption motsvarar åtminstone förpackningsgrupp I eller II. I annat fall skall ämnet om så krävs tillordnas klass 8 (se fotnot 10) till 2.2.8.1.4).

2.2.61.1.7.3 Kriterierna för ett ämnes giftighet vid inandning av dimma eller damm är baserade på LC50-värden vid en exponering under 1 h. När sådana värden finns tillgängliga skall de användas. Om emellertid endast LC50-värden för exponering 4 h finns tillgängliga kan dessa värden multipliceras med fyra och resultatet användas i stället för ovanstående kriterium, dvs LC50 (4 h) × 4 anses likvärdigt med LC50 (1 h).

Giftighet vid inandning av ångor

2.2.61.1.8 Vätskor som avger giftiga ångor skall tillordnas följande grupper där "V" är den mättade ångans koncentration uttryckt i ml/m3 luft (flyktighet) vid 20 °C och standardatmosfärstryck:

>Plats för tabell>

Dessa kriterier är baserade på LC50-värden vid exponering 1 h, och sådana värden skall användas, där de finns tillgängliga.

Om emellertid endast LC50-värden för exponering 4 h finns tillgängliga kan dessa värden multipliceras med två och resultatet användas i stället för ovanstående kriterium, dvs LC50 (4 h) × 2 anses likvärdigt med LC50 (1 h).

Gränslinjer för förpackningsgrupper - giftighet vid inandning av ångor

>PIC FILE= "L_2004121SV.010301.TIF">

I denna figur presenteras kriterierna i grafisk form för att underlätta klassificeringen. På grund av den begränsade noggrannheten vid användning av grafisk framställning skall emellertid ämnen som hamnar på eller nära en skiljelinje kontrolleras med hjälp av de siffermässiga kriterierna.

Blandningar av vätskor

2.2.61.1.9 Blandningar av vätskor som är giftiga vid inandning skall inplaceras i förpackningsgrupper med beaktande av nedanstående uppgifter:

2.2.61.1.9.1 Om LC50-värdet är känt för varje giftigt ämne som ingår i blandningen, kan förpackningsgruppen bestämmas enligt följande:

(a) Beräkning av LC50 för blandningen:

>PIC FILE= "L_2004121SV.010401.TIF">

där:

fi= mmolbråket för beståndsdelen "i" i blandningen,

LC50i= medelvärdet av dödlig koncentration för ingående beståndsdel "i", i ml/m3.

(b) Beräkning av flyktighet för varje beståndsdel i blandningen:

>PIC FILE= "L_2004121SV.010402.TIF">

där:

Pi= partialtrycket för beståndsdelen "i" i kPa vid 20 °C och standardatmosfärtryck.

(c) Beräkning av förhållandet mellan flyktighet och LC50-värdet:

>PIC FILE= "L_2004121SV.010403.TIF">

(d) De beräknade värdena på LC50 (för blandningen) och R används sedan för att bestämma vilken förpackningsgrupp blandningen hör till:

förpackningsgrupp I: R >= 10 och LC50 (blandning) <= 1000 ml/m3,

förpackningsgrupp II: R >= 1 och LC50 (blandning) <= 3000 ml/m3, om blandningen inte uppfyller kriterierna för förpackningsgrupp I,

förpackningsgrupp III: R >= 1/5 och LC50 (blandning) <= 5000 ml/m3, om blandningen inte uppfyller kriterierna för förpackningsgrupp I eller II.

2.2.61.1.9.2 Saknas uppgift om LC50-värde för de giftiga beståndsdelarna kan blandningen inplaceras i en förpackningsgrupp med nedan beskrivna förenklade provning av tröskeltoxicitet som grund. I så fallet skall den strängaste förpackningsgruppen bestämmas och användas vid transport av blandningen.

2.2.61.1.9.3 En blandning inplaceras i förpackningsgrupp I endast om den uppfyller följande båda kriterier:

(a) Ett prov av vätskeblandningen sprayas och späds ut med luft för att erhålla en testatmosfär av 1000 ml/m3 vätskespray i luft. Tio albinoråttor (fem hanar och fem honor) exponeras för denna testatmosfär under 1 timme och observeras därefter under 14 dagar. Om fem eller fler av försöksdjuren dör under observationsperioden på 14 dagar skall blandningen antas ha ett LC50-värde på 1000 ml/m3 eller mindre.

(b) Ett prov av ångan i jämvikt med vätskeblandningen späds ut med nio volymsdelar luft för att erhålla en testatmosfär. Tio albinoråttor (fem hanar och fem honor) exponeras för denna testatmosfär under 1 timme och observeras därefter under 14 dagar. Om fem eller fler av försöksdjuren dör under observationsperioden på 14 dagar skall blandningen antas ha en flyktighet som är lika med eller större än 10 gånger blandningens LC50-värde.

2.2.61.1.9.4 En blandning inplaceras i förpackningsgrupp II endast om den uppfyller följande båda kriterier men inte kriterierna för förpackningsgrupp I:

(a) Ett prov av vätskeblandningen sprayas och spädas ut med luft för att erhålla en testatmosfär av 3000 ml/m3 vätskespray i luft. Tio albinoråttor (fem hanar och fem honor) exponeras för denna testatmosfär under 1 timme och observeras därefter under 14 dagar. Om fem eller fler av försöksdjuren dör under observationsperioden på 14 dagar skall blandningen antas ha ett LC50-värde på 3000 ml/m3 eller mindre.

(b) Ett prov av ångan i jämvikt med vätskeblandningen används för att bilda en testatmosfär. Tio albinoråttor (fem hanar och fem honor) exponeras för denna testatmosfär under 1 timme och observeras därefter under 14 dagar. Om fem eller fler av försöksdjuren dör under observationsperioden på 14 dagar skall blandningen antas ha en flyktighet som är lika med eller större än blandningens LC50-värde.

2.2.61.1.9.5 En blandning inplaceras i förpackningsgrupp III endast om den uppfyller följande två kriterier men inte kriterierna för förpackningsgrupp I eller II:

(a) Ett prov av vätskeblandningen sprayas och späds ut med luft för att erhålla en testatmosfär av 5000 ml/m3 vätskespray i luft. Tio albinoråttor (fem hanar och fem honor) exponeras för denna testatmosfär under 1 timme och observeras därefter under 14 dagar. Om fem eller fler av försöksdjuren dör under observationsperioden på 14 dagar skall blandningen antas ha ett LC50-värde på 5000 ml/m3 eller mindre.

(b) Ångkoncentrationen (flyktigheten) för vätskeblandningen mäts. Är den lika med eller större än 1000 ml/m3 skall blandningen antas ha en flyktighet som är lika med eller större än 1/5 av blandningens LC50-värde.

Beräkningsmetoder för blandningars giftighet vid förtäring och hudabsorption

2.2.61.1.10 För klassificering av blandningar i klass 6.1 och bestämning av korrekt förpackningsgrupp i enlighet med kriterierna för giftighet vid förtäring och hudabsorption (se 2.2.61.1.3) måste blandningens akuta LD50-värde beräknas.

2.2.61.1.10.1 När en blandning innehåller endast ett aktivt ämne vars LD50-värde är känt, kan om tillförlitliga uppgifter om akut giftighet vid förtäring och hudabsorption saknas, blandningens LD50-värden för förtäring och hudabsorption bestämmas enligt följande:

>PIC FILE= "L_2004121SV.010501.TIF">

2.2.61.1.10.2 Om en blandning innehåller mer än en aktiv komponent kan blandningens LD50-värde för förtäring och hudabsorption bestämmas på tre sätt. Den rekommenderade metoden är att ta fram tillförlitliga värden för akut giftighet vid förtäring och hudabsorption för den aktuella blandningen som skall transporteras. Om tillförlitliga, noggranna värden inte är tillgängliga, får en av följande metoder användas:

(a) klassificering av beredningen efter den farligaste beståndsdelen i blandningen under antagandet att komponenten har samma koncentration som den totala koncentrationen av alla aktiva beståndsdelar,

(b) tillämpning av formeln:

>PIC FILE= "L_2004121SV.010502.TIF">

där:

C= koncentrationen i procent av beståndsdel A, B,.........Z i blandningen

T= LD50-värdet vid förtäring av beståndsdel A, B,.........Z

TM= blandningens LD50-värde vid förtäring.

ANM.

Formeln kan även användas för giftighet vid hudabsorption, under förutsättning att information finns tillgänglig och är av samma slag för alla ingående beståndsdelar. Användning av denna formel tar inte hänsyn till eventuella potentierings- eller skyddseffekter.

Klassificering av pesticider (bekämpningsmedel)

2.2.61.1.11 Alla aktiva pesticidbeståndsdelar och beredningar av dessa, för vilka LC50- eller LD50-värdena är kända och som har klassificerats i klass 6.1, skall inplaceras i enlighet med kriterierna i 2.2.61.1.6 - 2.2.61.1.9 i motsvarande förpackningsgrupp. Ämnen och beredningar som uppvisar sekundärfaror skall klassificeras enligt tabellen för dominant fara i 2.1.3.9 med inplacering i motsvarande förpackningsgrupp.

2.2.61.1.11.1 Om LD50-värdet för en pesticidberedning avseende förtäring eller hudabsorption inte är känt, men LD50-värdena för de aktiva ämnena är kända, så kan LD50-värdet för beredningen tas fram genom tillämpning av metoderna i 2.2.61.1.10.

ANM.

LD50-värden för giftigheten hos ett visst antal vanliga pesticider kan erhållas från senaste utgåvan av dokumentet "The WHO Recommended Classification of Pesticides by Hazard and Guidelines to Classification", som kan beställas från Världshälsoorganisationen (WHO), International Programme on Chemical Safety, CH-1211 Genève 27. Även om detta dokument kan användas som uppgiftskälla för LD50-värden för pesticider, får dock klassifikationssystemet som anges där inte användas för klassificering för transport av pesticider eller bestämning av förpackningsgrupp, som skall ske enligt bestämmelserna i detta direktiv.

2.2.61.1.11.2 Den officiella transportbenämningen för en pesticid skall väljas med den aktiva beståndsdelen, pesticidens aggregationstillstånd och alla eventuellt förekommande sekundärfaror som grund (se 3.1.2).

2.2.61.1.12 Om ämnen i klass 6.1 på grund av tillsatser övergår till andra farlighetskategorier än dem, som de i kapitel 3.2 tabell A namngivna ämnena tillhör, skall sådana blandningar tillordnas de benämningar de tillhör på grund av sin faktiska farlighet.

ANM.

För klassificering av lösningar och blandningar (som beredningar och restprodukter), se även 2.1.3.

2.2.61.1.13 Utgående från kriterierna i 2.2.61.1.4 - 2.2.61.1.10 kan också avgöras om en lösning eller en blandning, som är namngiven eller innehåller ett namngivet ämne, har sådana egenskaper att lösningen eller blandningen inte omfattas av bestämmelserna för denna klass.

2.2.61.1.14 Ämnen, lösningar och blandningar - med undantag av ämnen och beredningar vilka används som pesticider - som inte motsvarar kriterierna i direktiv 67/548/EEG(11)eller 88/379/EEG(12) i gällande version och därför inte klassificeras som mycket giftiga, giftiga eller hälsoskadliga enligt dessa direktiv i gällande version, kan anses vara ämnen som inte omfattas av klass 6.1.

2.2.61.2 Ämnen ej tillåtna för transport

2.2.61.2.1 Kemiskt instabila ämnen i klass 6.1 får transporteras endast om nödvändiga åtgärder har vidtagits för att förhindra att de sönderfaller eller polymeriserar på ett sätt som medför fara under transport. Därför skall även särskilt kontrolleras att kärl och tankar inte innehåller ämnen som befrämjar sådana reaktioner.

2.2.61.2.2 Följande ämnen och blandningar är inte tillåtna för transport:

- cyanväte, vattenfritt, och cyanvätelösningar (blåsyrelösningar), som inte uppfyller villkoren för UN 1051, 1613, 1614 och 3294,

- andra metallkarbonyler än UN 1259 NICKELTETRAKARBONYL och UN 1994 JÄRNPENTAKARBONYL med flampunkt under 23 °C,

- 2,3,7,8-TETRAKLORDIBENSO-1,4-DIOXIN (TCDD) i koncentrationer som räknas som mycket giftiga enligt kriterierna i 2.2.61.1.7,

- UN 2249 DIKLORDIMETYLETER, SYMMETRISK,

- beredningar av fosfider utan tillsatser för fördröjd utveckling av giftiga brandfarliga gaser,

Följande ämnen får inte transporteras på järnväg:

- bariumazid, torr eller med mindre än 50 % vatten eller alkohol,

- UN 0135 KVICKSILVERFULMINATER

2.2.61.3 Förteckning över samlingsbenämningar

>PIC FILE= "L_2004121SV.010701.TIF">

>PIC FILE= "L_2004121SV.010801.TIF">

>PIC FILE= "L_2004121SV.010901.TIF">

2.2.62 Klass 6.2 Smittförande ämnen

2.2.62.1 Kriterier

2.2.62.1.1 Klass 6.2 omfattar smittförande ämnen. Smittförande ämnen är ämnen som är kända för att eller kan förmodas innehålla patogener. Patogener är mikroorganismer (inklusive bakterier, virus, rickettsier, parasiter och svampar) eller genetiskt modifierade mikroorganismer (hybrider eller mutanter), som är kända för att eller kan förmodas förorsaka infektionssjukdomar hos djur eller människor.

I detta avseende räknas virus, mikroorganismer samt föremål, som är förorenade med virus eller mikroorganismer, som ämnen i denna klass.

ANM.

1 Ovan nämnda ämnen omfattas dock inte av bestämmelserna i denna klass, om det är osannolikt att de framkallar sjukdom hos människor eller djur.

2 Smittförande ämnen omfattas av bestämmelserna i denna klass endast om de kan överföra sjukdom till människor och djur som utsätts för dessa ämnen.

3 Genetiskt modifierade mikroorganismer och organismer, biologiska produkter, diagnostiska prover och infekterade levande djur skall tillordnas denna klass om de uppfyller villkoren för den.

4 Toxiner från växter, djur eller bakterier som inte innehåller smittförande ämnen eller organismer eller inte ingår i sådana, är ämnen i klass 6.1, UN 3172.

2.2.62.1.2 Klass 6.2 indelas enligt följande:

>Plats för tabell>

Definitioner och klassificering

2.2.62.1.3 Smittförande ämnen skall tillordnas klass 6.2 och UN 2814 respektive 2900, utgående från deras inplacering i en av tre skyddsklasser, vilka baseras på de av Världshälsoorganisationen (WHO) utvecklade och i "Laboratory Biosafety Manual, Second Edition (1993)" publicerade kriterierna. En skyddsklass karakteriseras av organismens patogenitet, slaget av överföring och hur lätt den sker, risknivån för en individ och för allmänheten samt möjligheten att bota sjukdomar genom tillgång på kända och verksamma förebyggande medel och behandlingar.

Kriterierna för varje skyddsklass beroende på risknivån är följande:

(a) Skyddsklass 4: patogen som normalt orsakar svår sjukdom hos människor eller djur och lätt kan överföras från en individ till en annan, direkt eller indirekt, och mot vilken det vanligtvis inte finns effektiva förebyggande åtgärder eller behandling (dvs stor individuell fara och stor fara för allmänheten).

(b) Skyddsklass 3: patogen som normalt orsakar svår sjukdom hos människor eller djur men vanligtvis inte överförs från en infekterad individ till en annan, och mot vilken det finns effektiva förebyggande åtgärder eller behandling (dvs stor individuell fara och liten fara för allmänheten).

(c) Skyddsklass 2: patogen som kan orsaka sjukdom hos människor eller djur, men som sannolikt inte utgör någon allvarlig fara. Vid exponering kan den orsaka en allvarlig infektion, mot vilken det dock finns effektiva förebyggande åtgärder eller behandling och smittrisken är begränsad (dvs måttlig individuell fara och liten risk för allmänheten).

ANM.

Skyddsklass 1 omfattar mikroorganismer där det är liten sannolikhet att de orsakar sjukdom hos människor eller djur (dvs ingen eller mycket liten individuell fara och ingen eller mycket liten fara för allmänheten). Ämnen som innehåller endast sådana mikroorganismer räknas inte som smittförande ämnen enligt dessa bestämmelser.

2.2.62.1.4 Smittförande ämnen som endast är farliga för djur (grupp I2 i 2.2.62.1.2) och tillordnade farlighetsgrupp 2 skall inplaceras i förpackningsgrupp II.

2.2.62.1.5 Biologiska produkter är produkter från levande organismer, som är tillverkade och distribuerade i överensstämmelse med bestämmelser från nationella myndigheter, vilka kan utge särskilda licensbestämmelser, och som används för förebyggande, behandling eller diagnos av sjukdomar hos människor och djur eller i utvecklings-, provnings- eller forskningssyfte. De inkluderar, men är inte begränsade till, halvfabrikat eller färdiga produkter såsom vacciner och diagnostiska produkter.

I detta direktiv indelas biologiska produkter i följande grupper:

(a) produkter som innehåller mikroorganismer i skyddsklass 1, produkter som innehåller patogener under sådana förhållanden att deras förmåga att sprida smitta är mycket låg eller saknas och produkter som inte är kända för att innehålla patogener. Ämnen i denna grupp räknas inte som smittförande ämnen i detta direktiv,

(b) produkter, som tillverkats och förpackats i enlighet med bestämmelser från nationella hälsoskyddsmyndigheter och transporteras för slutlig förpackning eller distribution, och som är avsedda för behandling genom medicinskt utbildad personal eller privatpersoner. Ämnen i denna grupp omfattas inte av bestämmelserna för klass 6.2.

(c) sådana produkter som man vet eller kan förmoda innehåller patogener i skyddsklass 2, 3 eller 4 och inte uppfyller kriterierna i (b) ovan. Ämnen i denna grupp skall tillordnas klass 6.2 UN 2814 respektive 2900.

ANM.

Några officiellt godkända biologiska produkter kan utgöra en biologisk fara bara i vissa delar av världen. I sådant fall kan behöriga myndigheter föreskriva att dessa biologiska produkter skall uppfylla bestämmelserna för smittförande ämnen eller vidta andra inskränkningar.

2.2.62.1.6 Diagnostiska prover från människor eller djur är bland annat exkret, sekret, blod och blodbeståndsdelar, vävnad och vävnadsvätska, som transporteras för diagnostik- eller forskningsändamål. Levande infekterade djur omfattas inte.

I ADR indelas diagnostiska prover i följande grupper:

(a) sådana prover där det är känt eller kan förmodas att de innehåller patogener i skyddsklasserna 2, 3 eller 4, och sådana som med en relativt låg sannolikhet innehåller patogener i skyddsklass 4. Dessa ämnen skall tillordnas klass 6.2, UN 2814 respektive 2900. Prover som transporteras för första eller verifierande provning av närvaron av patogener hör till denna grupp,

(b) sådana prover som med en relativt låg sannolikhet innehåller patogener i skyddsklass 2 eller 3. Dessa ämnen skall tillordnas klass 6.2, UN 2814 respektive 2900; se även 2.2.62.1.8. Prover som transporteras för initial diagnos, utom om det gäller närvaro av patogener, eller för rutinmässig kontrollprovning hör till denna grupp,

(c) sådana prover där det är känt att de inte innehåller patogener. Dessa ämnen räknas inte som ämnen i klass 6.2.

2.2.62.1.7 Genetiskt modifierade mikroorganismer och organismer(13) är mikroorganismer och organismer i vilka det genetiska materialet har avsiktligt ändrats med tekniska metoder på ett sätt som inte förekommer naturligt.

I detta direktiv indelas genetiskt modifierade mikroorganismer och organismer i följande grupper:

(a) genetiskt modifierade mikroorganismer, som motsvarar definitionen av smittförande ämne i 2.2.62.1.1, skall tillordnas klass 6.2, UN 2814 respektive 2900,

(b) genetiskt modifierade mikroorganismer som är kända för att eller kan förmodas vara farliga för människor, djur eller miljön skall transporteras enligt villkor angivna av behörig myndighet i ursprungslandet,

(c) djur som innehåller eller är kontaminerade med genetiskt modifierade mikroorganismer och organismer som motsvarar definitionen av smittförande ämne skall transporteras enligt villkor angivna av behörig myndighet i ursprungslandet,

(d) genetiskt modifierade mikroorganismer, som inte motsvarar definitionen av smittförande ämne, men som har förmåga att förändra djur, växter eller mikrobiologiska ämnen på ett sätt som normalt inte är resultat av naturlig fortplantning, skall, utom när det medges villkorslös användning av regeringarna i ursprungslandet, transitländerna och mottagarlandet, tillordnas klass 9, UN 3245.

ANM.

Genetiskt modifierade mikroorganismer som är smittförande ämnen enligt denna klass får inte tillordnas UN 3291.

2.2.62.1.8 Diagnostiska prover enligt 2.2.62.1.6 (b) behöver inte uppfylla bestämmelserna för smittförande ämnen när följande villkor är uppfyllda:

(a) - primärkärlen innehåller högst 100 ml,

- ytterförpackningen innehåller högst 500 ml,

- primärkärlen är täta och

- förpackningen omfattar

(i) ett inneremballage bestående av:

- vattentäta kärl som primärkärl,

- en vattentät sekundärförpackning,

- absorptionsmedel i tillräcklig mängd för att absorbera hela innehållet, placerat mellan primärkärl och sekundärförpackning. Om flera kärl är som primärkärl placerade i en sekundärförpackning, skall de vara inslagna ett och ett, så att ömsesidig kontakt omöjliggörs,

(ii) en i förhållande till volym, vikt och användningsområde tillräckligt hållfast ytterförpackning, vars yttermått skall uppgå till minst 100 mm,

eller

(b) förpackningarna motsvarar EN 829:1996.

2.2.62.1.9 Med avfall avses produkter som kommer från medicinsk behandling av djur eller människor eller från biologisk forskning, och i vilka det är relativt låg sannolikhet att det finns smittförande ämnen. De skall tillordnas UN 3291. Avfall som innehåller smittförande ämnen vilka kan specificeras skall tillordnas UN 2814 respektive 2900 efter sin farlighetsgrad (se 2.2.62.1.3). Sanerat avfall som har innehållit smittförande ämnen räknas som icke farliga, såvida inte kriterier för andra klasser uppfylls.

2.2.62.1.10 SMITTFÖRANDE AVFALL i UN 3291 inplaceras i förpackningsgrupp II.

2.2.62.1.11 För transport av ämnen i denna klass kan det vara nödvändigt att hålla en bestämd temperatur.

2.2.62.2 Ämnen ej tillåtna för transport

Levande ryggradsdjur eller ryggradslösa djur får inte användas som bärare av smittförande ämnen, såvida dessa inte kan transporteras på annat sätt. Sådana djur skall förpackas, etiketteras, märkas och transporteras i enlighet med tillämpliga bestämmelser för djurtransport(14).

2.2.62.3 Förteckning över samlingsbenämningar

>PIC FILE= "L_2004121SV.011201.TIF">

2.2.7 Klass 7 Radioaktiva ämnen

2.2.7.1 Definition av klass 7

2.2.7.1.1 Radioaktiva ämnen: Ämnen som innehåller radionuklider där både aktivitetskoncentrationen och totalaktiviteten per sändning överstiger de i 2.2.7.7.2.1 - 2.2.7.7.2.6 angivna värdena.

2.2.7.1.2 Följande radioaktiva ämnen omfattas inte av klass 7 i detta direktiv:

(a) radioaktiva ämnen, som är en integrerad beståndsdel av transportmedlet,

(b) radioaktiva ämnen som transporteras inom anläggningar där lämpliga säkerhetsbestämmelser är i kraft och där transporten inte sker på allmän väg eller järnväg,

(c) radioaktiva ämnen, som implanterats eller inkorporerats i personer eller levande djur för diagnostiska eller terapeutiska ändamål,

(d) radioaktiva ämnen i konsumentartiklar, som har fått föreskriftsenligt godkännande och saluförs till slutlig användare,

(e) i naturen förekommande ämnen och malm, som innehåller naturligt förekommande radionuklider, där bearbetning för användning av dessa radionuklider inte avses ske, och under förutsättning att aktivitetskoncentrationen av dessa ämnen inte överstiger tio gånger de i 2.2.7.7.2 angivna värdena.

2.2.7.2 Definitioner

A1 och A2

A1 Det i tabell 2.2.7.7.2.1 förtecknade eller det enligt 2.2.7.7.2 härledda aktivitetsvärdet för radioaktiva ämnen av speciell beskaffenhet, som används för bestämning av gränsvärden för aktivitet för bestämmelserna i detta direktiv.

A2 Det i tabell 2.2.7.7.2.1 förtecknade eller det enligt 2.2.7.7.2 härledda aktivitetsvärdet för radioaktiva ämnen, förutom radioaktiva ämnen av speciell beskaffenhet, som används för bestämning av gränsvärden för aktivitet för bestämmelserna i detta direktiv.

Specifik aktivitet hos en radionuklid: Aktiviteten per viktenhet av radionukliden. Den specifika aktiviteten hos ett ämne: Är aktiviteten per mass- eller volymsenhet av ämnet, i vilket radionukliden är väsentligen likformigt fördelad.

Godkännande

Multilateralt godkännade: Ett godkännande, som utfärdas av berörd behörig myndighet både i ursprungslandet för konstruktionen eller transporten och i varje land, genom eller till vilket sändningen ifråga skall transporteras.

Unilateralt godkännande: Ett godkännande av en konstruktion, som behöver utfärdas endast av behörig myndighet i ursprungslandet för konstruktion. Är ursprungslandet inte fördragspart till ADR så kräver godkännandet bekräftelse av behörig myndighet i det första ADR-land som berörs av sändningen (se 6.4.22.6).

Kolli för transport av radioaktiva ämnen: Förpackningen med sitt radioaktiva innehåll, så som det överlämnas för transport. Av detta direktiv upptagna typer av kollin, som omfattas av gränsvärdena för aktivitet och materialinskränkningarna i 2.2.7.7 och uppfyller tillämpliga bestämmelser är:

(a) industrikolli typ 1 (typ IP-1),

(b) industrikolli typ 2 (typ IP-2),

(c) industrikolli typ 2 (typ IP-2),

(d) industrikolli typ 3 (typ IP-3),

(e) kolli av typ A,

(f) kolli av typ B(U),

(g) kolli av typ B(M),

(h) kolli av typ C.

Kollin som innehåller klyvbara ämnen eller uranhexafluorid omfattas av ytterligare bestämmelser (se 2.2.7.7.1.7 och 2.2.7.7.1.8).

ANM.

Beträffande kollin för annat farligt gods, se definition i 1.2.1.

Kontamination

Kontamination: Närvaron av ett radioaktivt ämne på en yta i mängder över 0,4 Bq/cm2 för beta- och gammastrålare och alfastrålare med låg radiotoxicitet eller 0,04 Bq/cm2 för alla andra alfastrålare.

Löst vidhäftande kontamination: Kontamination som kan lösgöras från ytan under rutinmässiga transportförhållanden.

Fast vidhäftande kontamination: All annan kontamination än löst vidhäftande kontamination.

Radioaktivt innehåll: Det radioaktiva ämnet tillsammans med varje kontaminerat eller aktiverat fast ämne, vätska och gas inuti förpackningen.

Förpackning för transport av radioaktiva ämnen: Sammansättningen av alla komponenter som är nödvändiga för fullständig omslutning av det radioaktiva innehållet. Till denna kan i synnerhet höra en eller flera behållare, absorberande material, distansstycken, strålskärmar, anordningar för fyllning, tömning, ventilering eller tryckavlastning, anordningar för kylning, dämpning av mekaniska stötar, hantering, fastsättning och värmeskydd och i kollit inbyggd driftutrustning. Förpackningen kan vara en låda, ett fat eller liknande behållare och kan även vara en container, tank eller IBC-behållare.

ANM.

Beträffande förpackningar för annat farligt gods, se definition i 1.2.1.

Inneslutningssystem: Den av konstruktören fastställda sammansättningen av förpackningskomponenter, som är avsedda att förhindra att radioaktiva ämnen kommer ut under transporten.

Alfastrålare med låg radiotoxicitet: Naturligt uran; utarmat uran; naturligt torium; uran-235 eller uran-238; torium-232; torium-228 och torium-230 när dessa förekommer i malm eller i fysikaliska eller kemiska koncentrat; eller alfastrålare med en halveringstid under tio dagar.

Storcontainer: En container, som inte är en småcontainer enligt definitionen i detta avsnitt.

Transport: Den konkreta förflyttningen av en sändning från ursprungsorten till bestämmelseorten.

Kriticitetssäkerhetsindex (CSI, Critically Safety Index) som är tillordnat ett kolli, ett extra ytteremballage eller en container innehållande klyvbara ämnen är ett tal, som används för att kontrollera ansamlingen av kollin, extra ytteremballage eller containrar innehållande klyvbara ämnen.

Transportindex (TI), som är tillordnat ett kolli, ett extra ytteremballage eller en container eller oförpackat LSA-I eller SCO-I: Ett tal, som används för att kontrollera strålningsexponeringen.

Strålningsnivå: Dos per tidsenhet angiven i millisievert per timme.

Ämnen med låg specifik aktivitet (LSA, Low Specific Activity), se 2.2.7.3.

Klyvbara ämnen: Uran-233, uran-235, plutonium-239, plutonium-241 eller någon kombination av dessa radionuklider. Denna definition omfattar inte:

(i) obestrålat naturligt eller obestrålat utarmat uran och

(j) naturligt uran eller utarmat uran som bara bestrålats i termiska reaktorer.

Radioaktivt ämne med liten spridbarhet: Antingen ett fast radioaktivt ämne eller ett fast radioaktivt ämne i en försluten kapsel, som har begränsad spridbarhet och inte är i pulverform.

ANM.

Radioaktiva ämnen, med liten spridbarhet, får transporteras med flyg i kollin av typ B(U) eller typ B(M) i mängder som är tillåtna i godkännandecertifikatet för kollikonstruktionen. Denna definition upptas här, då sådana kollin med radioaktiva ämnen med liten spridbarhet också får transporteras på järnväg.

Radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet, se 2.2.7.4.1.

Konstruktion: En beskrivning av ett radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet, ett radioaktivt ämne med liten spridbarhet, ett kolli eller en förpackning som för det fullt identifierbart. Till beskrivningen kan höra specifikationer, konstruktionsritningar, dokumentation som visar överensstämmelse med bestämmelserna och annan relevant dokumentation.

Småcontainer: En container, som antingen har yttermått mindre än 1,5 m eller en invändig volym av högst 3 m3.

Högsta normala arbetstryck: Det högsta trycket över lufttrycket vid genomsnittlig havsnivå, som skulle utvecklas i inneslutningssystemet under ett år under de temperatur- och solinstrålningsbetingelser som motsvarar omgivningsförhållanden under transport, utan ventilation, yttre kylning med hjälpsystem eller operativa åtgärder.

Ytkontaminerat föremål (SCO, Surface Contaminated Object) se 2.2.7.5.

Begränsande system: Den av konstruktören fastställda och av behörig myndighet godkända sammansättningen av klyvbara ämnen och förpackningskomponenter, som är avsedd att upprätthålla kriticitetssäkerheten.

Obestrålat torium: Torium som innehåller högst 10-7 g uran-233 per gram torium-232.

Obestrålat uran: Uran som innehåller högst 2 × 103 Bq plutonium per gram uran-235, högst 9 × 106 Bq klyvningsprodukter per gram uran-235 och högst 5 × 10-3 Bq uran-236 per gram uran-235.

Uran - naturligt, utarmat, anrikat

Naturligt uran: Kemiskt separerat uran med i naturen förekommande sammansättningen av uranisotoper (ca 99,28 viktsprocent uran-238 och 0,72 viktsprocent uran-235).

Anrikat uran: Uran med en viktandel uran-235 över 0,72 %. I samtliga fall förekommer en mycket liten viktandel uran-234.

Komplett last: Ett fordon eller storcontainer som används uteslutande av en enda användare, varvid samtliga lastnings- och lossningsprocedurer före, under och efter transporten utförs enligt avsändarens eller mottagarens anvisningar.

2.2.7.3 Ämnen med låg specifik aktivitet (LSA)(15), bestämning av grupper

2.2.7.3.1 Ett ämne med låg specifik aktivitet (LSA) är ett radioaktivt ämne med begränsad specifik egenaktivitet eller ett radioaktivt ämne för vilket gränsvärdena hos den uppskattade genomsnittliga specifika aktiviteten gäller. Yttre skärmningsmaterial som omger LSA-materialet skall inte medräknas vid bestämning av den uppskattade genomsnittliga specifika aktiviteten.

2.2.7.3.2 LSA-material indelas i tre grupper:

(a) LSA-I

(i) uran- och toriummalm och koncentrat av sådana malmer samt andra malmer, som innehåller i naturen förekommande radionuklider och är avsedda att bearbetas för användning av dessa radionuklider,

(ii) fast obestrålat naturligt eller utarmat uran eller naturligt torium eller fasta eller flytande föreningar eller blandningar av dessa,

(iii) radioaktiva ämnen för vilka A2-värdet är obegränsat, förutom klyvbara ämnen i mängder som enligt 6.4.11.2 inte är undantagna, eller

(iv) andra radioaktiva ämnen i vilka aktiviteten är likformigt fördelad och den beräknade genomsnittliga specifika aktiviteten inte överstiger 30 gånger värdet av den i 2.2.7.7.2.1 - 2.2.7.7.2.6 angivna aktivitetskoncentrationen, förutom klyvbara ämnen i mängder som enligt 6.4.11.2 inte är undantagna.

(b) LSA-II

(i) vatten med en tritiumkoncentration av upp till 0,8 TBq/l, eller

(ii) andra ämnen i vilka aktiviteten är likformigt fördelad och den beräknade genomsnittliga specifika aktiviteten inte överstiger 10-4 A2/g för fasta ämnen och gaser och 10-5 A2/g för vätskor.

(c) LSA-III

Fasta ämnen (t ex solidifierade restprodukter, aktiverade ämnen), med undantag av ämnen i pulverform, hos vilka

(i) de radioaktiva ämnena är likformigt fördelade i ett fast föremål eller en samling av fasta föremål eller väsentligen likformigt fördelade i ett fast kompakt bindemedel (som betong, bitumen, keramik etc.),

(ii) de radioaktiva ämnen är relativt olösliga eller innehållna i en relativt olöslig grundmassa, så att även om förpackningen skadas så överstiger inte förlusten av radioaktiva ämnen per kolli, som erhålls genom urlakning vid nedsänkning i vatten i sju dagar, 0,1A2, och

(iii) den beräknade genomsnittliga specifika aktiviteten hos det fasta ämnet utan hänsyn till skärmningsmaterialet inte överstiger 2 × 10-3 A2/g.

2.2.7.3.3 Ett LSA-III är ett fast ämne som skall ha sådana egenskaper att aktiviteten i vattnet förblir begränsad till 0,1 A2 när totalinnehållet i ett kolli utsätts för den i 2.2.7.3.4 föreskrivna provningen.

2.2.7.3.4 LSA-III skall provas enligt följande:

Ett fast materialprov, som representerar det totala innehållet i kollit, skall nedsänkas i vatten under sju dagar vid rumstemperatur. Den vattenvolym som används för provningen skall vara tillräckligt stor, så att vid sjudagarsperiodens slut den fria volymen av det ej absorberade och obundna vattnet fortfarande uppgår till minst 10 % av volymen hos den fasta provobjektet. Vattnet skall inledningsvis ha ett pH-värde på 6-8 och en högsta ledningsförmåga av 1 mS/m vid 20 °C. Efter den sju dagar långa nedsänkningen av provet skall totala aktiviteten hos den fria vattenvolymen mätas.

2.2.7.3.5 Verifiering av att de i 2.2.7.3.4 krävda funktionskriterierna är uppfyllda skall överensstämma med 6.4.12.1 och 6.4.12.2.

2.2.7.4 Bestämmelser för radioaktiva ämnen av speciell beskaffenhet

2.2.7.4.1 Radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet är antingen:

(a) ett icke spridbart, fast radioaktivt ämne, eller

(b) en försluten kapsel som innehåller radioaktiva ämnen, och som skall vara tillverkad så att den bara kan öppnas genom att kapseln förstörs.

Ett radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet skall ha åtminstone en dimension på minst 5 mm.

2.2.7.4.2 Ett radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet skall vara beskaffat eller konstruerat så att det när det genomgått provningar enligt 2.2.7.4.4 - 2.2.7.4.8 uppfyller följande bestämmelser:

(a) det får vid de tillämpliga stötkänslighets-, slag- och böjprovningen enligt 2.2.7.4.5 (a), (b), (c) och 2.2.7.4.6 (a) varken brytas eller splittras,

(b) det får under den tillämpliga upphettningsprovningen enligt 2.2.7.4.5 (d) eller 2.2.7.4.6 (b) varken smälta eller spridas,

(c) aktiviteten i vatten får efter urlakningsprovning enligt 2.2.7.4.7 och 2.2.7.4.8 inte överstiga 2 kBq, alternativt får för förslutna källor läckagehastigheten vid den volumetriska täthetsprovningsmetoden enligt ISO 9978: 1992, "Radiation Protection - Sealed Radioactive Sources - Leakage Test Methods", inte överstiga det tillämpliga och av behörig myndighet accepterade gränsvärdet.

2.2.7.4.3 Verifiering av att de i 2.2.7.4.2 krävda funktionskriterierna är uppfyllda skall överensstämma med 6.4.12.1 och 6.4.12.2.

2.2.7.4.4 Provobjekt som utgör eller simulerar radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet skall genomgå stötkänslighetsprovning, slagprovning, böjprovning och upphettningsprovning enligt 2.2.7.4.5 eller den alternativa provningen enligt 2.2.7.4.6. För varje provningsmoment får ett nytt provobjekt användas. I anslutning till varje provningsmoment skall provobjektet genomgå en urlakningsprovning eller en volumetrisk täthetsprovning enligt en metod, som är minst lika känslig som de metoder som beskrivs i 2.2.7.4.7 för icke spridbara, fasta ämnen eller i 2.2.7.4.8 för inkapslade ämnen.

2.2.7.4.5 Tillämpliga provningsmetoder är:

(a) Stötkänslighetsprovning: provobjektet skall falla från 9 m höjd på ett anslagsfundament. Anslagsfundamentet skall vara utformat enligt 6.4.14.

(b) Slagprovning: provobjektet läggs på en blyplatta, som ligger på ett glatt fast underlag. Det ges ett slag med den plana änden av en stålstång, så att verkan motsvarar fritt fall av 1,4 kg från 1 m höjd. Nedre ändan av stången skall ha en diameter på 25 mm och kanterna avrundas till en radie på (3,0 ± 0,3) mm. Blyet med en Vickershårdhet på 3,5-4,5 och en tjocklek på högst 25 mm skall täcka en större yta än provobjektet. För varje provning skall en ny blyplatta användas. Stången skall träffa provobjektet så att största möjliga skada inträffar.

(c) Böjprovning: provningen gäller bara för långa, tunna strålkällor med en minsta längd av 10 cm och ett förhållande mellan längd och minsta bredd på minst 10. Provobjektet spänns in styvt och vågrätt, så att hälften av dess längd är utanför inspänningen. Provobjektet skall riktas så att det får största möjliga skada, när dess fria ände får ett slag med den plana sidan av en stålstång. Stången skall träffa provobjektet så att verkan av slaget motsvarar fritt fall av 1,4 kg från 1 m höjd. Nedre ändan av stången skall ha en diameter på 25 mm och kanterna avrundas till en radie på (3,0 ± 0,3) mm.

(d) Upphettningsprovning: provobjektet skall upphettas i luft till 800 °C och hållas vid denna temperatur i 10 min, varefter det får svalna.

2.2.7.4.6 Provobjekt som utgör eller simulerar radioaktiva ämnen inneslutna i en tät kapsel får undantas från:

(a) de i 2.2.7.4.5 (a) och 2.2.7.4.5 (b) föreskrivna provningarna, såvida massan av det radioaktiva ämnet av speciell beskaffenhet är under 200 g och provobjekten genomgår alternativ stötkänslighetsprovning (impact test) för klass 4 enligt ISO 2919:1980 "Sealed Radioactive Sources - Classification", och

(b) den i 2.2.7.4.5 (d) föreskrivna provningen, om provobjekten genomgår alternativ upphettningsprovning (temperature test) för klass 6 enligt ISO 2919:1980 "Sealed Radioactive Sources - Classification".

2.2.7.4.7 För provobjekt, som utgör eller simulerar icke spridbara, fasta ämnen skall följande urlakningsprovning genomföras:

(a) Provobjektet skall under 7 dagar nedsänkas i vatten vid rumstemperatur. Den vattenvolym som används för provningen skall vara tillräckligt stor, så att vid sjudagarsperiodens slut den fria volymen av det ej absorberade och obundna vattnet fortfarande uppgår till minst 10 % av volymen hos den fasta provobjektet. Vattnet skall inledningsvis ha ett pH-värde på 6-8 och en högsta ledningsförmåga av 1 mS/m vid 20 °C.

(b) Vattnet med provobjektet skall sedan värmas till en temperatur på (50 ± 5)°C och hållas 4 timmar vid den temperaturen.

(c) Därefter skall vattnets aktivitet bestämmas.

(d) Sedan skall provobjektet lagras minst 7 dagar i stillastående luft vid minst 30 °C och relativ fuktighet minst 90 %.

(e) Provobjektet nedsänkes sedan i vatten med samma beskaffenhet som i (a). Vattnet med provobjektet värms till (50 ± 5)°C och hålls 4 timmar vid den temperaturen.

(f) Därefter skall vattnets aktivitet bestämmas.

2.2.7.4.8 För provobjekt, som representerar eller simulerar radioaktiva ämnen i en sluten kapsel skall antingen urlakningsprovning eller volumetrisk täthetsprovning genomföras enligt följande:

(a) Urlakningsprovningen består av följande steg:

(i) Provobjektet skall nedsänkas i vatten vid rumstemperatur. Vattnet skall inledningsvis ha ett pH-värde på 6-8 och en högsta ledningsförmåga på 1 mS/m vid 20 °C.

(ii) Vattnet med provobjektet värms till en temperatur på (50 ± 5)°C och hålls 4 timmar vid den temperaturen.

(iii) Därefter skall vattnets aktivitet bestämmas.

(iv) Sedan skall provobjektet lagras minst 7 dagar i stillastående luft vid minst 30 °C och relativ fuktighet minst 90 %.

(v) Momenten enligt (i), (ii) och (iii) upprepas.

(b) Den alternativa volumetriska täthetsprovningen skall omfatta något av de i ISO 9978:1992 "Radiation Protection - Sealed Radioactive Sources - Leakage Test Methods" beskrivna provningarna, som är acceptabel för behörig myndighet.

2.2.7.5 Ytkontaminerat föremål (SCO), bestämning av grupper

Ytkontaminerat föremål (SCO) är ett fast föremål, som inte är radioaktivt i sig självt, men på vars yta radioaktiva ämnen förekommer. SCO indelas i två grupper:

(a) SCO-I: Ett fast föremål, på vilket

(i) den löst vidhäftande kontaminationen på den åtkomliga ytan, som medelvärde över 300 cm2 (eller på totala ytan om den är mindre än 300 cm2) inte överstiger 4 Bq/cm2 för beta- och gammastrålare och alfastrålare med låg radiotoxicitet eller 0,4 Bq/cm2 för alla andra alfastrålare, och

(ii) de niet-afwrijfbare besmetting op het bereikbare oppervlak, gemiddeld over 300 cm2 (of over het totale oppervlak indien kleiner dan 300 cm2), voor beta- of gammastralers, en alfastralers van geringe toxiciteit, niet över 4 × 104 Bq/cm2, of voor alle andere alfastralers niet över 4 × 103 Bq/cm2is; en

(iii) summan av löst vidhäftande och fast vidhäftande kontamination på den icke åtkomliga ytan, som medelvärde över 300 cm2 (eller på totala ytan om den är mindre än 300 cm2) inte överstiger 4 × 104 Bq/cm2 för beta- och gammastrålare och alfastrålare med låg radiotoxicitet eller 4 × 103 Bq/cm2 för alla andra alfastrålare.

(b) SCO-II: Ett fast föremål på vars yta antingen den fast vidhäftande eller den löst vidhäftande kontaminationen överstiger de tillämpliga gränsvärdena för SCO-I i (a) ovan och på vilket

(i) den löst vidhäftande kontaminationen på den åtkomliga ytan, som medelvärde över 300 cm2 (eller på totala ytan om den är mindre än 300 cm2) inte överstiger 400 Bq/cm2 för beta- och gammastrålare och alfastrålare med låg radiotoxicitet eller 40 Bq/cm2 för alla andra alfastrålare, och

(ii) de niet-afwrijfbare besmetting op het bereikbare oppervlak, gemiddeld over 300 cm2 (of over het totale oppervlak indien kleiner dan 300 cm2), voor beta- of gammastralers, en alfastralers van geringe toxiciteit, niet över 8 × 105 Bq/cm2, of voor alle andere alfastralers niet över 8 × 104 Bq/cm2is; en

(iii) summan av löst vidhäftande och fast vidhäftande kontamination på den icke åtkomliga ytan, som medelvärde över 300 cm2 (eller på totala ytan om den är mindre än 300 cm2) inte överstiger 8 × 105 Bq/cm2 för beta- och gammastrålare och alfastrålare med låg radiotoxicitet eller 8 × 104 Bq/cm2 för alla andra alfastrålare.

2.2.7.6 Bestämning av transportindex (TI) och kriticitetssäkerhetsindex (CSI)

2.2.7.6.1 Bestämning av transportindex (TI)

2.2.7.6.1.1 Transportindex (TI) för ett kolli, ett extra ytteremballage eller en container, för oförpackat LSA-I eller för oförpackat SCO-I skall bestämmas enligt följande:

(a) Bestäm högsta strålningsnivån i millisievert per timme (mSv/h) på ett avstånd av 1 m från den utvändiga ytan på kollit, det extra ytteremballaget, containern, eller från oförpackat LSA-I eller oförpackat SCO-I. Det erhållna värdet multipliceras med 100 och resultatet utgör transportindex. För uran- och toriummalmer och koncentrat av dessa får följande värden antas som den högsta strålningsnivån i varje punkt på avståndet 1 m från den utvändiga ytan:

0,4 mSv/h för malmer och fysikaliska koncentrat av uran eller torium,

0,3 mSv/h för kemiska toriumkoncentrat,

0,02 mSv/h för kemiska urankoncentrat utom uranhexafluorid.

(b) För tankar, containrar, och för oförpackat LSA-I och oförpackat SCO-I skall det enligt (a) erhållna värdet multipliceras med tillämplig faktor ur nedanstående tabell 2.2.7.6.1.1.

(c) De enligt (a) och (b) bestämda värdena skall avrundas uppåt till en decimal (t ex så att 1,13 blir 1,2) med undantaget att ett värde på 0,05 eller mindre får sättas lika med noll.

Tabell 2.2.7.6.1.1

Multiplikationsfaktorer för laster med stor yta

>Plats för tabell>

2.2.7.6.1.2 Transportindex för varje extra ytteremballage, container eller fordon skall bestämmas antingen som av summan av transportindexen för alla medförda kollin eller genom direkt mätning av strålningsnivån, med undantag av icke styva extra ytteremballage, för vilka transportindex endast skall bestämmas som summan av transportindexen för alla kollin.

2.2.7.6.2 Bestämning av kriticitetssäkerhetsindex (CSI)

2.2.7.6.2.1 Kriticitetssäkerhetsindex (CSI) för kollin med klyvbara ämnen skall bestämmas genom division av talet 50 med det minsta av de båda värdena för N som härleds enligt 6.4.11.11 och 6.4.11.12 (dvs CSI = 50/N). Värdet på kriticitetssäkerhetsindex kan vara noll, förutsatt att ett obegränsat antal kollin är underkritiska (dvs N är i båda fallen i praktiken oändlig).

2.2.7.6.2.2 Kriticitetssäkerhetsindex (CSI) för varje sändning skall bestämmas som summan av CSI för alla i sändningen ingående kollin

2.2.7.7 Aktivitetsgränsvärden och materialinskränkningar

2.2.7.7.1 Innehållsbegränsningar för kollin

2.2.7.7.1.1 Allmänt

Mängden radioaktiva ämnen i ett kolli får inte överstiga de nedan angivna gränsvärdena.

2.2.7.7.1.2 Undantagna kollin

2.2.7.7.1.2.1 För radioaktiva ämnen, förutom föremål tillverkade av naturligt uran, utarmat uran eller naturligt torium, får ett undantaget kolli inte innehålla aktiviteter, som är större än följande:

(a) för radioaktiva ämnen, som är inneslutna i ett instrument eller ett annat föremål eller utgör en komponent därav, som t.ex. en klocka eller en elektronikapparat, de i tabell 2.2.7.7.1.2.1 kolumn 2 och 3 angivna gränsvärdena för varje enskilt föremål och för varje kolli, och

(b) för radioaktiva ämnen, som inte är inneslutna eller inte utgör en komponent i ett instrument eller ett annat föremål, de i tabell 2.2.7.7.1.2.1 kolumn 4 angivna kolligränsvärdena.

Tabell 2.2.7.7.1.2.1

Gränsvärden för aktivitet för undantagna kollin

>Plats för tabell>

2.2.7.7.1.2.2 För föremål tillverkade av naturligt uran, utarmat uran eller naturligt torium får ett undantaget kolli innehålla valfri mängd av dessa ämnen, förutsatt att den utvändiga ytan av uranet eller toriumet omges av ett inaktivt hölje av metall eller annat motståndskraftigt material.

2.2.7.7.1.3 Industrikollin

Det radioaktiva innehållet i ett enstaka kolli med LSA-material eller i ett enstaka kolli med SCO skall begränsas så att strålningsnivån som anges i 4.1.9.2.1 inte överskrids. Dessutom skall aktiviteten i ett enstaka kolli begränsas så att de i 7.5.11, särbestämmelse CV33 (2), angivna gränsvärdena för aktivitet hos en vagn inte överskrids.

2.2.7.7.1.4 Kolli av typ A

2.2.7.7.1.4.1 Kollin av typ A får innehålla högst följande aktivitet:

(a) radioaktiva ämnen av speciell beskaffenhet - A1 eller

(b) alla andra radioaktiva ämnen - A2.

2.2.7.7.1.4.2 För blandningar av radionuklider, vars identiteter och aktiviteter är kända skall följande villkor tillämpas för det radioaktiva innehållet i ett kolli av typ A:

>PIC FILE= "L_2004121SV.012001.TIF">

där:

B(i) är aktiviteten hos radionuklid "i" som radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet och A1(i) är A1-värdet för radionuklid "i", och

C (j) är aktiviteten hos radionuklid "j" som inte är radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet och A2(j) är A2-värdet för radionuklid "j".

2.2.7.7.1.5 Kollin av typ B(U) och typ B(M)

2.2.7.7.1.5.1 Kolli av typ B(U) och typ B(M) får i enlighet med sina godkännandecertifikat inte innehålla:

(a) aktiviteter större än vad som godkänts för kollikonsruktionen,

(b) andra radionuklider än de som godkänts för kollikonstruktionen, eller

(c) innehåll som till form, fysikaliskt eller kemiskt tillstånd avviker från vad som godkänts för kollikonstruktionen.

2.2.7.7.1.6 Kollin av typ C

ANM.

Kollin av typ C, som innehåller radioaktiva ämnen i mängder som överstiger antingen 3000 A1 eller 100000 A2, alltefter vilket av de båda värdena för radioaktiva ämnen av speciell beskaffenhet som är lägst, eller överstiger 3000 A2 för alla andra radioaktiva ämnen, får transporteras med flyg. Även om kollin av typ C inte har föreskrivits för järnvägstransport av radioaktiva ämnen i sådana mängder (kollin av typ B(U) eller typ B(M) räcker), redovisas följande bestämmelser eftersom sådana kollin får transporteras även på järnväg.

Kollin av typ C får i enlighet med sina godkännandecertifikat inte innehålla:

(a) aktiviteter större än vad som godkänts för kollikonstruktionen,

(b) andra radionuklider än de som godkänts för kollikonstruktionen, eller

(c) innehåll som till form, fysikaliskt eller kemiskt tillstånd avviker från vad som godkänts för kollikonstruktionen.

2.2.7.7.1.7 Kollin som innehåller klyvbara ämnen

Kollin, som innehåller klyvbara ämnen får, där det är tillämpligt, i enlighet med sina godkännandecertifikat inte innehålla:

(a) en massa av klyvbara ämnen som avviker från den som godkänts för kollikonstruktionen

(b) radionuklider eller klyvbara ämnen som avviker från dem som godkänts för kollikonstruktionen

(c) innehåll som till form, fysikaliskt eller kemiskt tillstånd eller placering i utrymmet avviker från vad som godkänts för kollikonstruktionen.

2.2.7.7.1.8 Kollin som innehåller uranhexafluorid

Vikten av uranhexafluorid i ett kolli får inte överstiga ett värde, som skulle leda till ett tomrum mindre än 5 % vid den högsta temperatur hos kollit som är angiven för systemen i de anläggningar i vilka kollit skall användas. Uranhexafluoriden skall vara i fast form, och kollits inre tryck skall då det överlämnas för transport ligga under normalt atmosfärstryck.

2.2.7.7.2 Aktivitetsnivåer

2.2.7.7.2.1 Följande grundläggande värden för enskilda radionuklider finns upptagna i tabell 2.2.7.7.2.1:

(a) A1 och A2 i TBq,

(b) aktivitetskoncentration för undantagna ämnen i Bq/g och

(c) gränsvärden för aktivitet för undantagna sändningar i Bq.

Tabell 2.2.7.7.2.1

>Plats för tabell>

2.2.7.7.2.2 För enskilda radionuklider, som inte är förtecknade i tabell 2.2.7.7.2.1, skall bestämning av de i 2.2.7.7.2.1 nämnda grundläggande radionuklidvärdena kräva behörig myndighets godkännande eller, för internationell transport, multilateralt godkännande. Om den kemiska formen på varje radionuklid är känd, är det tillåtet att använda A2-värdet för den löslighetsklass som rekommenderas av International Commission on Radiological Protection, såvida hänsyn tas till kemisk form både under normala och olycksrelaterade transportförhållanden. Alternativt får radionuklidvärdena i tabell 2.2.7.7.2.2 användas utan godkännande av behörig myndighet.

Tabell 2.2.7.7.2.2

Grundläggande radionuklidvärden för obekanta radionuklider eller blandningar

>Plats för tabell>

2.2.7.7.2.3 Vid beräkning av A1 och A2 för en radionuklid som inte återfinns i tabell 2.2.7.7.2.1 skall en radioaktiv sönderfallskedja, i vilken radionukliderna finns i sina naturligt förekommande proportioner och ingen dotternuklid har en halveringstid som antingen är längre än 10 dygn eller längre än ursprungsnukliden, anses som en enda radionuklid. Den aktivitet som skall beaktas och det A1- eller A2-värde som skall användas är värdena för kedjans ursprungsnuklid. För radioaktiva sönderfallskedjor i vilka någon dotternuklid har en halveringstid antingen längre än 10 dygn eller längre än halveringstiden för ursprungsnukliden, skall ursprungsnukliden tillsammans med sådana dotternuklider betraktas som en blandning av olika radionuklider.

2.2.7.7.2.4 För blandningar av radionuklider kan de i 2.2.7.7.2.1 nämnda grundläggande radionuklidvärdena bestämmas som följer:

>PIC FILE= "L_2004121SV.013601.TIF">

där:

f(i) är andelen aktivitet eller aktivitetskoncentration av radionuklid "i" i blandningen,

X(i) är A1- eller A2-värdet, aktivitetskoncentrationen för undantaget ämne eller gränsvärdet för aktivitet för en undantagen sändning för motsvarande radionuklid "i", vilket som är tillämpligt och

Xm är för blandningar det härledda A1- eller A2-värdet, aktivitetskoncentrationen för undantaget ämne eller gränsvärdet för aktivitet för en undantagen sändning.

2.2.7.7.2.5 När identiteten hos varje radionuklid är känd men de individuella aktiviteterna för några radionuklider inte är kända, får radionukliderna sammanställas i grupper och det lägsta tillämpliga A1- eller A2-värdet i respektive grupp användas vid tillämpning av formlerna i 2.2.7.7.2.4 och 2.2.7.7.1.4.2. Utgångspunkt för gruppindelningen kan vara den totala alfaaktiviteten och den totala beta/gammaaktiviteten om dessa är kända, varvid de lägsta radionuklidvärdena för alfastrålare respektive beta-/gammastrålare skall användas.

2.2.7.7.2.6 För enstaka radionuklider eller radionuklidblandningar, för vilka inga relevanta data föreligger, skall värdena från tabell 2.2.7.7.2.2 användas.

2.2.7.8 Gränsvärden för transportindex (TI), kriticitetssäkerhetsindex (CSI) och strålningsnivåer för kollin och extra ytteremballage

2.2.7.8.1 Utom för sändningar som komplett last får transportindex för varje enskilt kolli eller extra ytteremballage inte överstiga 10 och kriticitetssäkerhetsindex för varje enskilt kolli eller extra ytteremballage inte överstiga 50.

2.2.7.8.2 Utom för kollin och extra ytteremballage transporterade som komplett last enligt 7.5.11, särbestämmelse CV33 (3.5) (a), får den högsta strålningsnivån inte i någon punkt på ytan av ett kolli eller ett extra ytteremballage överstiga 2 mSv/h.

2.2.7.8.3 Den högsta strålningsnivån får inte i någon punkt på ytan av ett kolli, transporterat som komplett last, överstiga 10 mSv/h.

2.2.7.8.4 Kollin och extra ytteremballage skall inplaceras i någon av kategorierna I-VIT, II-GUL eller III-GUL i överensstämmelse med de villkor som anges i tabell 2.2.7.8.4 och med följande bestämmelser:

(a) Vid bestämning av tillämplig kategori för ett kolli eller ett extra ytteremballage skall hänsyn tas till såväl transportindex som strålningsnivå på ytan. Då transportindex överensstämmer med villkoren för en kategori, medan strålningsnivån på ytan överensstämmer med en annan kategori, skall kollit eller det extra ytteremballaget inplaceras i den högre kategorin. För detta ändamål skall kategori I-VIT betraktas som den lägsta kategorin.

(b) Transportindex skall bestämmas enligt den metod som anges i 2.2.7.6.1.1 och 2.2.7.6.1.2.

(c) Om strålningsnivån på ytan är högre än 2 mSv/h, skall kollit eller det extra ytteremballaget transporteras som komplett last och enligt tillämpliga bestämmelser i 7.5.11, särbestämmelse CW 33 (3.5) (a).

(d) Ett kolli som transporteras enligt särskild överenskommelse skall inplaceras i kategori III-GUL.

(e) Ett extra ytteremballage som innehåller kollin som transporteras enligt en särskild överenskommelse skall inplaceras i kategori III-GUL

Tabell 2.2.7.8.4

Kategorier för kollin och extra ytteremballage

>Plats för tabell>

2.2.7.9 Bestämmelser och kontrollåtgärder för transport av undantagna kollin

2.2.7.9.1 Undantagna kollin, som kan innehålla radioaktiva ämnen i begränsad mängd, instrument, föremål enligt 2.2.7.7.1.2 och tömda förpackningar enligt 2.2.7.9.6, får transporteras under följande villkor:

(a) tillämpliga bestämmelser enligt 2.2.7.9.2, 3.3.1 (särbestämmelse 172 eller 290) 4.1.9.1.2, 5.2.1.2, 5.2.1.7.1, 5.2.1.7.2, 5.2.1.7.3, 5.4.1.2.5.1 (a), 7.5.11 särbestämmelse CV33 (5.2) och om tillämpligt 2.2.7.9.3 - 2.2.7.9.6,

(b) de i 6.4.4 angivna bestämmelserna för undantagna kollin,

(c) om det undantagna kollit innehåller klyvbara ämnen skall ett av de i 6.4.11.2 angivna undantagskriterierna för klyvbara ämnen vara tillämpligt och bestämmelsen i 6.4.7.2 uppfylld,

2.2.7.9.2 Strålningsnivån får inte i någon punkt på ytan av ett undantaget kolli överstiga 5 μSv/h.

2.2.7.9.3 Radioaktiva ämnen som är inneslutna i ett instrument eller ett annat föremål eller utgör en komponent därav, och vars aktivitet inte överstiger de gränsvärden för instrument, föremål och kollin som anges i tabell 2.2.7.7.1.2.1 kolumn 2 respektive 3, får transporteras som ett undantaget kolli under följande förutsättningar:

(a) strålningsnivån på 10 cm avstånd från varje punkt på ytan av varje oförpackat instrument eller föremål inte överstiger 0,1 mSv/h, och

(b) varje instrument eller föremål (förutom radioluminiscenta klockor och apparater) är försett med märkningen "RADIOAKTIV"

(c) de aktiva ämnena är fullständigt inneslutna av icke-aktiva beståndsdelar (en anordning vars enda funktion består i att innehålla radioaktiva ämnen räknas inte som instrument eller föremål).

2.2.7.9.4 Radioaktiva ämnen i andra former än dem som beskrivs i 2.2.7.9.3, med aktivitet som inte överstiger gränsvärdena i tabell 2.2.7.7.1.2.1, kolumn 4, får transporteras i ett undantaget kolli förutsatt att:

(a) kollit håller innehållet inneslutet under rutinmässiga transportförhållanden, och

(b) kollit är märkt " RADIOAKTIV" på en invändig yta, så att en tydlig varning för närvaron av radioaktiva ämnen syns när kollit öppnas.

2.2.7.9.5 Ett tillverkat föremål, i vilket obestrålat naturligt uran, obestrålat utarmat uran eller obestrålat naturligt torium är de enda radioaktiva ämnena, får transporteras som undantaget kolli, förutsatt att den utvändiga ytan av uranet eller toriumet omges av ett inaktivt hölje av metall eller annat motståndskraftigt material.

2.2.7.9.6 En tömd förpackning som förut innehållit radioaktiva ämnen får transporteras som undantaget kolli, förutsatt att:

(a) förpackningen är i gott skick och säkert försluten,

(b) den utvändiga ytan av uran eller torium i förpackningskonstruktionen har ett inaktivt överdrag av metall eller annat motståndskraftigt material,

(c) den inre löst vidhäftande kontaminationen inte överstiger 100 gånger det i 4.1.9.1.2 angivna värdena och

(d) de etiketter som i förekommande fall satts på förpackningen i överensstämmelse med 5.2.2.1.11.1 inte längre är synliga.

2.2.7.9.7 Följande bestämmelser gäller inte för undantagna kollin och kontrollåtgärderna för transport av undantagna kollin:

2.2.7.4.1, 2.2.7.4.2, 4.1.9.1.3, 4.1.9.1.4, 5.1.3.2, 5.1.5.1.1, 5.1.5.1.2, 5.2.2.1.11.1, 5.4.1.2.5.1 med undantag av (a), 5.4.1.2.5.2, 5.4.1.3, 6.4.6.1, 7.5.11 särbestämmelse CV33 med undantag av (5.2).

2.2.7.10 (Tills vidare blank).

2.2.8 Klass 8 Frätande ämnen

2.2.8.1 Kriterier

2.2.8.1.1 Klass 8 omfattar ämnen samt föremål med ämnen i denna klass, som genom kemisk inverkan angriper epitelvävnad i hud och slemhinnor som de kommer i kontakt med, eller som vid läckage kan skada eller förstöra annat gods eller transportmedel och kan framkalla annan fara. Definitionen av denna klass omfattar också ämnen som först vid kontakt med vatten bildar frätande vätskor eller med naturlig luftfuktighet utvecklar frätande ångor eller dimma.

2.2.8.1.2 Ämnen och föremål i klass 8 indelas enligt följande:

>Plats för tabell>

Klassificering och inplacering i förpackningsgrupper

2.2.8.1.3 Ämnen i klass 8 skall efter sin farlighetsgrad vid transport inplaceras i någon av följande förpackningsgrupper:

Förpackningsgrupp I: starkt frätande ämnen

Förpackningsgrupp II: frätande ämnen

Förpackningsgrupp III: svagt frätande ämnen

2.2.8.1.4 Ämnen och föremål tillordnade klass 8 är angivna i kapitel 3.2, tabell A. Inplacering i förpackningsgrupperna I, II eller III har genomförts på erfarenhetsunderlag, med hänsyn tagen till ytterligare faktorer, såsom fara vid inandning(16) och reaktionsförmåga med vatten (inklusive uppkomst av farliga sönderfallsprodukter).

2.2.8.1.5 Tillordning av ämnen, inklusive blandningar, som inte är namngivna i kapitel 3.2, tabell A, till tillämplig benämning i 2.2.8.3 och tillämplig förpackningsgrupp enligt kriterierna i (a)-(c) kan ske utgående från längden av den kontakttid, som behövs för att åstadkomma fullständig vävnadsdöd av human hud.

För ämnen, som antas inte framkalla fullständig vävnadsdöd av human hud, skall hänsyn ändå tas till deras korrosionsverkan på vissa metallytor. Vid inplacering i förpackningsgrupper skall hänsyn tas till erfarenheter från oavsiktlig faroexponering av människor. Saknas sådana erfarenheter, skall inplaceringen ske med provningsresultat enligt OECD:s riktlinje 404(17) som underlag.

(a) I förpackningsgrupp I inplaceras ämnen, som efter en exponeringstid av upp till 3 minuter förorsakar fullständig vävnadsdöd under en observationsperiod på 60 minuter efter exponeringstillfället.

(b) I förpackningsgrupp II inplaceras ämnen, som efter en exponeringstid av mellan 3 minuter och 60 minuter förorsakar fullständig vävnadsdöd under en observationsperiod på 14 dagar efter exponeringstillfället.

(c) I förpackningsgrupp III inplaceras ämnen:

- som efter en exponeringstid av mellan 60 minuter och 4 timmar förorsakar fullständig vävnadsdöd under en observationsperiod på 14 dagar,

- som antas inte förorsaka fullständig vävnadsdöd, men vars korrosionshastighet på stål- eller aluminiumytor överstiger 6,25 mm per år vid en provningstemperatur på 55 °C.

För provningen skall för stål användas typ P235 (ISO 9328 (II):1991) eller liknande typ, och för aluminium de obelagda typerna 7075-T6 eller AZ5GU-T6. En godtagbar provningsmetod finns beskriven i ASTM G31-72 (reviderad 1990).

2.2.8.1.6 Om ämnen i klass 8 på grund av tillsatser övergår till andra farlighetskategorier än dem, som de i kapitel 3.2, tabell A namngivna ämnena tillhör, skall sådana blandningar eller lösningar tillordnas de benämningar de tillhör på grund av sin faktiska farlighet.

ANM.

För klassificering av lösningar och blandningar (som beredningar och restprodukter), se även 2.1.3.

2.2.8.1.7 Utgående från kriterierna i 2.2.8.1.5 kan också avgöras om en lösning eller en blandning, som är namngiven eller innehåller ett namngivet ämne, har sådana egenskaper att lösningen eller blandningen inte omfattas av bestämmelserna för denna klass.

2.2.8.1.8 Ämnen, lösningar eller blandningar som:

- inte motsvarar kriterierna i direktiven 67/548/EEG(18) eller 88/379/EEG(19) i gällande version och därför inte klassificeras som frätande enligt dessa direktiv i gällande version, och

- inte verkar frätande på stål eller aluminium,

kan anses vara ämnen som inte omfattas av klass 8.

ANM.

Följande ämnen, som är angivna i FN:s modellregelverk, omfattas inte av bestämmelserna i detta direktiv: UN 1910 KALCIUMOXID, och UN 2812 NATRIUMALUMINAT.

2.2.8.2 Ämnen ej tillåtna för transport

2.2.8.2.1 Kemiskt instabila ämnen i klass 8 får transporteras endast om nödvändiga åtgärder vidtagits för att förhindra att de sönderfaller eller polymeriserar på ett sätt som medför fara under transport. Därför skall även särskilt kontrolleras att kärl och tankar inte innehåller ämnen som befrämjar sådana reaktioner.

2.2.8.2.2 Följande ämnen är inte tillåtna för transport:

- UN 1798 BLANDNINGAR AV SALPETERSYRA OCH SALTSYRA,

- kemiskt instabila blandningar av avfallssvavelsyra,

- kemiskt instabila blandningar av nitrersyra eller ej denitrerade avfallsblandsyror,

- perklorsyra, vattenlösning med mer än 72 viktsprocent ren syra eller blandningar av perklorsyra med andra vätskor än vatten.

Följande ämne får inte transporteras på järnväg

- svaveltrioxid, minst 99,95 % ren, ej stabiliserad (utan inhibitor).

2.2.8.3 Förteckning över samlingsbenämningar

>PIC FILE= "L_2004121SV.014101.TIF">

>PIC FILE= "L_2004121SV.014201.TIF">

2.2.9 Klass 9 Övriga farliga ämnen och föremål

2.2.9.1 Kriterier

2.2.9.1.1 Omfattar ämnen och föremål som utgör en fara under transport, vilken inte omfattas av definitionen för andra klasser.

2.2.9.1.2 Ämnen och föremål i klass 9 indelas enligt följande:

>Plats för tabell>

Definitioner och klassificering

2.2.9.1.3 Ämnen och föremål tillordnade klass 9 är angivna i kapitel 3.2 tabell A. Tillordning av ämnen, inklusive blandningar, som inte är namngivna i kapitel 3.2 tabell A, till tillämplig benämning i denna tabell eller 2.2.9.3 sker i överensstämmelse med 2.2.9.1.4 - 2.2.9.1.14.

Ämnen som kan vara hälsofarliga vid inandning som fint damm

2.2.9.1.4 Ämnen som kan vara hälsofarliga vid inandning som fint damm omfattar asbest och asbesthaltiga blandningar.

Ämnen och utrustning, som i händelse av brand kan bilda dioxiner

2.2.9.1.5 Ämnen och utrustning, som i händelse av brand kan bilda dioxiner omfattar polyklorerade bifenyler (PCB) och terfenyler (PCT), och polyhalogenerade bifenyler och terfenyler samt blandningar som innehåller dessa ämnen, och utrustning såsom transformatorer, kondensatorer och annan utrustning, som innehåller sådana ämnen eller blandningar.

ANM.

Blandningar som innehåller högst 50 mg/kg PCB eller PCT, omfattas inte av bestämmelserna i ADR.

Ämnen som avger brandfarliga ångor

2.2.9.1.6 Ämnen som avger brandfarliga ångor omfattar polymerer, som innehåller brandfarliga vätskor med flampunkt upp till 55 °C.

Litiumbatterier

2.2.9.1.7 Litiumceller och -batterier får tillordnas klass 9, om de motsvarar kraven i kapitel 3.3, särbestämmelse 230. De omfattas inte av bestämmelserna i detta direktiv, om de uppfyller kraven i kapitel 3.3, särbestämmelse 188. De skall klassificeras enligt metoderna i avsnitt 38.3 i testhandboken.

Livräddningsutrustning

2.2.9.1.8 Livräddningsutrustning omfattar livräddningsutrustning och motorfordonskomponenter, som motsvarar definitionerna i kapitel 3.3, särbestämmelse 235 eller 296.

Miljöfarliga ämnen

2.2.9.1.9 Miljöfarliga ämnen omfattar flytande eller fasta vattenförorenande ämnen samt lösningar och blandningar med sådana ämnen (som preparat, beredningar och restprodukter), vilka inte kunnat tillordnas andra klasser eller någon annan i kapitel 3.2, tabell A angiven benämning i klass 9. De omfattar även genetiskt modifierade mikroorganismer och organismer.

Vattenförorenande ämnen

2.2.9.1.10 Tillordning av ett ämne som vattenförorenande ämne till UN 3082 MILJÖFARLIG VÄTSKA, N.O.S. och UN 3077 MILJÖFARLIGT FAST ÄMNE, N.O.S. sker enligt 2.3.5. Ämnen, som för närvarande tillordnats UN 3077 och 3082 som miljöfarliga, är angivna i 2.2.9.4.

Genetiskt modifierade mikroorganismer eller organismer

2.2.9.1.11 Genetiskt modifierade mikroorganismer är mikroorganismer i vilka det genetiska materialet avsiktligt har förändrats genom tekniska metoder eller på annat sätt som inte förekommer i naturen. Genetiskt modifierade mikroorganismer i klass 9 är sådana som inte är farliga för människor och djur, men som kan förändra djur, växter, mikrobiologiska ämnen och ekosystem på ett sätt som inte förekommer i naturen.

ANM.

1 Genetiskt modifierade mikroorganismer som är smittförande är ämnen i klass 6.2, UN 2814 och 2900.

2 Genetiskt modifierade mikroorganismer, för vilka tillstånd för utsläpp i miljön har utfärdats(20), omfattas inte av bestämmelserna i denna klass.

3 Levande ryggradsdjur eller ryggradslösa djur får inte användas som bärare av genetiskt modifierade mikroorganismer i klass 9, med undantag av om dessa inte kan transporteras på annat sätt.

2.2.9.1.12 Genetiskt modifierade organismer, som är kända eller misstänkta för att vara miljöfarliga skall transporteras enligt de villkor som fastställts av behörig myndighet i ursprungslandet.

Upphettade ämnen

2.2.9.1.13 Upphettade ämnen omfattar ämnen som transporteras eller lämnas till transport i flytande tillstånd vid eller över 100 °C, dock under deras flampunkt, om de har en sådan. De omfattar även fasta ämnen som transporteras eller lämnas till transport vid eller över 240 °C

ANM.

Upphettade ämnen får tillordnas klass 9 endast när de inte motsvarar kriterierna för någon annan klass.

Övriga ämnen som utgör en fara under transport men inte omfattas av definitionen för någon annan klass

2.2.9.1.14 De nedan nämnda olika ämnena, som inte omfattas av definitionen för någon annan klass, är tillordnade klass 9:

- fast ammoniakförening med flampunkt under 61 °C

- mindre farlig ditionit

- mycket lättflyktig vätska

- ämne, som avger skadliga ångor

- ämnen som innehåller allergener

- reagenssatser och första förbandssatser

ANM.

Följande ämnen och föremål, som är angivna i FN:s modellregelverk, omfattas inte av bestämmelserna i detta direktiv: UN 1845 koldioxid, fast (torris), UN 2071 ammoniumnitrathaltiga gödselmedel, UN 2216 fiskmjöl (fiskavfall), stabiliserat, UN 2807 magnetiserade ämnen, UN 3166 förbränningsmotorer, även inbyggda i utrustning eller fordon, UN 3171 batteridrivet fordon eller 3171 batteridriven utrustning (våta batterier) UN 3334 vätska som omfattas av luftfartsbestämmelser, n.o.s., UN 3335 fast ämne som omfattas av luftfartsbestämmelser, n.o.s.

Inplacering i förpackningsgrupper

2.2.9.1.15 Efter sin farlighetsgrad skall i kapitel 3.2 tabell A förtecknade ämnen och föremål i klass 9 inplaceras i en av följande förpackningsgrupper:

Förpackningsgrupp II: farliga ämnen,

Förpackningsgrupp III: mindre farliga ämnen.

2.2.9.2 Ämnen och föremål ej tillåtna för transport

Följande ämnen och föremål är ej tillåtna för transport:

- litiumbatterier, som inte uppfyller villkoren i kapitel 3.3, särbestämmelse 188, 230, 287 eller 636,

- tömda, ej rengjorda uppsamlingsbehållare för utrustning såsom transformatorer, kondensatorer och hydraulisk utrustning, vilka innehåller ämnen i UN 2315, 3151 eller 3152.

2.2.9.3 Förteckning över benämningar

>PIC FILE= "L_2004121SV.014501.TIF">

2.2.9.4 Ämnen klassificerade som miljöfarliga, vilka omfattas varken av en annan klass eller under benämningar i klass 9, med undantag av benämningarna för UN 3077 och 3082

>Plats för tabell>

KAPITEL 2.3

Provningsmetoder

2.3.0 Allmänt

Såvida inget annat föreskrivs i kapitel 2.2 eller i detta kapitel, motsvarar de provningsmetoder som används för klassificering av farligt gods dem som beskrivs i testhandboken.

2.3.1 Utsvettningsprovning för sprängämnen av typ A

2.3.1.1 UN 0081 blandsprängämne, typ A, som innehåller mer än 40 % flytande salpetersyraester, skall förutom den i testhandboken nämnda provningen även genomgå följande utsvettningsprovning.

2.3.1.2 Apparaturen (fig 1-3) som krävs för utsvettningsprovning av sprängämnen består av en ihålig bronscylinder. Cylindern som i ena änden är tillsluten med en platta av samma metall har en innerdiameter på 15,7 mm och ett djup av 40 mm. Den har 20 hål med vardera 0,5 mm diameter (fyra rader om fem hål) runt manteln. En på en längd av 48 mm cylindriskt utformad bronskolv, vars totala längd är 52 mm, kan glida in i den vertikalt ställda cylindern. Kolven vars diameter är 15,6 mm, belastas med en vikt på 2220 g så att ett tryck av 120 kPa (1,2 bar) verkar på cylinderns bottenyta.

2.3.1.3 En liten sträng av 5 till 8 g av sprängämnet, 30 mm lång och 15 mm i diameter, viras in i mycket fin gasväv och placeras i cylindern. Kolven med belastning placeras sedan på den så att sprängämnet utsätts för ett tryck av 120 kPa (1,2 bar).

Tiden som förflyter tills små oljedroppar (nitroglycerin) kan iakttas i mynningen på cylinderhålen noteras.

2.3.1.4 Sprängämnet anses uppfylla kraven om de första oljedropparna visar sig först efter mer än fem minuter när provningen utförts vid temperaturen 15-25 °C.

Utsvettningsprovning av sprängämnen

Fig. 1 Klockformig belastningstyngd, vikt 2220 g, upphängningsbar på bronskolven

>PIC FILE= "L_2004121SV.014701.TIF">

Fig. 2 Ihålig bronscylinder, tillsluten i ena änden, horisontal- och vertikalprojektion

>PIC FILE= "L_2004121SV.014702.TIF">

Fig. 3 Cylindrisk bronskolv

Mått i mm

(1) Fyra rader med fem hål med diameter 0,5 mm

(2) Koppar

(3) Blyplatta med centrerad kon på undersidan

(4) Fyra öppningar, ca. 46 × 56 mm, likformigt fördelade runt omkretsen

>PIC FILE= "L_2004121SV.014703.TIF">

2.3.2 Provning för blandningar av nitrerad cellulosa i klass 4.1

2.3.2.1 Nitrocellulosa får efter upphettning till 132 °C under en halvtimme inte utveckla synliga gulbruna nitrösa gaser. Antändningstemperaturen skall ligga över 180 °C. Se 2.3.2.3 - 2.3.2.8, 2.3.2.9 (a) och 2.3.2.10.

2.3.2.2 3 g plasticerad nitrocellulosa får efter upphettning till 132 °C under en timme inte utveckla synliga gulbruna nitrösa gaser. Antändningstemperaturen skall ligga över 170 °C. Se 2.3.2.3 - 2.3.2.8, 2.3.2.9 (b) och 2.3.2.10.

2.3.2.3 Nedan angivna provningsmetoder skall användas när meningsskiljaktigheter uppstår om huruvida ämnet får transporteras på järnväg.

2.3.2.4 Om andra metoder väljs för kontroll av beständighetsförhållanden, så som anges ovan i detta avsnitt, skall de leda till samma bedömning som de nedan angivna metoderna.

2.3.2.5 Vid den nedan beskrivna värmebeständighetsprovningen får temperaturen i det värmeskåp där provet befinner sig under provningen inte avvika mer än 2 °C från den föreskrivna temperaturen. Provningstiden för en 30 eller 60 minuters provning skall hållas med en avvikelse på högst 2 minuter. Värmeskåpet skall vara sådant att provningstemperaturen uppnås senast 5 minuter efter att provet satts in.

2.3.2.6 Före provning enligt 2.3.2.9 och 2.3.2.10 skall proverna torkas under minst 15 timmar vid rumstemperatur i en vakuumexsickator beskickad med smält och granulerad kalciumklorid. Provet skall bredas ut i ett tunt skikt, varvid prov, som varken är pulverformiga eller trådiga, skall antingen brytas, rivas eller skäras i små bitar. Trycket i exsickatorn skall hållas under 6,5 kPa (0,065 bar).

2.3.2.7 Före torkning som sker enligt villkoren i 2.3.2.6 skall ämnen enligt 2.3.2.2 förtorkas i ett väl ventilerat torkskåp, inställt på en temperatur av 70 °C, till dess att viktförlusten under 15 minuter understiger 0,3 % av ursprungsvikten.

2.3.2.8 Lågnitrerad nitrocellulosa enligt 2.3.2.1 skall först förtorkas enligt villkoren i 2.3.2.7, varefter torkningen avslutas genom förvaring minst 15 timmar i en med koncentrerad svavelsyra beskickad exsickator.

2.3.2.9 Provning av kemisk värmebeständighet

(a) Provning av ämne som anges i 2.3.2.1

(i) I vart och ett av två provrör med följande dimensioner:

längd 350 mm

invändig diameter 16 mm

godstjocklek 1,5 mm

placeras 1 g av ämnet torkat över kalciumklorid (om det är nödvändigt för torkningen finfördelas ämnet i bitar om högst 0,05 g). Båda provrören täcks med täta men löst sittande lock och placeras i ett torkskåp, så att minst fyra femtedelar av rörens längd är synliga, och utsätts för en konstant temperatur av 132 °C under 30 minuter. Därvid iakttas om nitrösa gaser i form av gulbruna ångor, klart synliga mot en vit bakgrund, utvecklas under denna tid.

(ii) Ämnet räknas som beständigt om sådana ångor inte uppträder.

(b) Provning av plasticerad nitrocellulosa (se 2.3.2.2)

(i) 3 g plasticerad nitrocellulosa fylls i likadana provrör som i (a), och dessa placeras sedan i ett värmeskåp med en konstant temperatur av 132 °C.

(ii) Provrören med plasticerad nitrocellulosa förvaras i värmeskåp under en timme. Under den tiden får inte några gulbruna nitrösa gaser bli synliga. Iakttagelse och utvärdering sker som i (a) ovan.

2.3.2.10 Antändningstemperatur (se 2.3.2.1 och 2.3.2.2)

(a) Antändningstemperaturen bestäms genom upphettning av 0,2 g ämne inneslutet i ett provrör av glas, som nedsänks i Woods metallbad. Provröret placeras i badet då detta har uppnått 100 °C. Badets temperatur ökas sedan med 5 °C per minut.

(b) Provröret skall ha följande dimensioner:

längd 125 mm

invändig diameter 15 mm

godstjocklek 0,5 mm

och skall nedsänkas till ett djup av 20 mm.

(c) Provningen upprepas tre gånger och varje gång noteras den temperatur vid vilken ämnet antänds samt om förbränningen sker långsamt eller snabbt och om deflagration eller detonation sker.

(d) Den lägsta temperatur som konstateras vid de tre provningarna utgör antändningstemperaturen.

2.3.3 Provning av brandfarliga vätskor i klass 3, 6.1 och 8

2.3.3.1 Provning för att bestämma flampunkt

2.3.3.1.1 Flampunkten bestäms med någon av följande apparater:

(a) Abel,

(b) Abel-Pensky

(c) Tag

(d) Pensky-Martens

(e) apparatur enligt ISO 3679:1983 eller ISO 3680:1983.

2.3.3.1.2 För att bestämma flampunkten för färg, lim och liknande trögflytande produkter innehållande lösningsmedel får endast apparater och provningsmetoder användas, som är lämpliga för flampunktsbestämning hos trögflytande vätskor och motsvarar följande standarder:

(a) internationell standard ISO 3679:1983,

(b) internationell standard ISO 3680:1983,

(c) internationell standard ISO 1523:1983,

(d) tysk standard DIN 53213:1978, del 1.

2.3.3.1.3 Provningsförfarandet skall motsvara antingen en jämviktsmetod eller en ojämviktsmetod.

2.3.3.1.4 Vid provningsförfarande enligt en jämviktsmetod, se

(a) internationell standard ISO 1516:1981,

(b) internationell standard ISO 3680:1983,

(c) internationell standard ISO 1523:1983,

(d) internationell standard ISO 3679:1983.

2.3.3.1.5 Vid provningsförfarande enligt en ojämviktsmetod:

(a) För Abel-apparatur, se

(i) brittisk standard BS 2000 del 170:1995,

(ii) fransk standard NF MO7-011:1988,

(iii) fransk standard NF T66-009:1969.

(b) För Abel-Pensky-apparatur, se

(i) tysk standard DIN 51755, del 1:1974 (för temperaturer från 5 °C till 65 °C),

(ii) tysk standard DIN 51755, del 2:1978 (för temperaturer under 5 °C),

(iii) fransk standard NF MO7-036:1984.

(c) För Tag-apparatur, se amerikansk standard

ASTM D56:1993

(d) För Pensky-Martens-apparatur, se

(i) internationell standard ISO 2719:1988,

(ii) europeisk standard EN 22719:1994, i tillämplig nationell version (t ex BS 2000, del 404/EN 22719),

(iii) amerikansk standard ASTM D 93:1994,

(iv) Institute of Petroleum standard, IP 34:1988.

2.3.3.1.6 De i 2.3.3.1.4 och 2.3.3.1.5 angivna provningsmetoderna får användas endast för de flampunktsintervall som anges i respektive metod. Risken för kemisk reaktion mellan ämnet och provhållaren skall tas i beaktande vid val av metod. Apparaturen skall, såvida säkerheten är tillgodosedd, placeras på en dragfri plats. Av säkerhetsskäl får bara sådana metoder, där endast små provmängder om ca 2 ml används, tillämpas för organiska peroxider och självreaktiva ämnen (även kända som energetiska ämnen), eller för giftiga ämnen.

2.3.3.1.7 När flampunkten bestäms genom en ojämviktsmetod enligt 2.3.3.1.5 till 23 °C ± 2 °C eller 61 °C ± 2 °C, skall detta resultat verifieras för respektive temperaturområde med en jämviktsmetod enligt 2.3.3.1.4.

2.3.3.1.8 Om oenighet råder om klassificeringen av en brandfarlig vätska, gäller det nummer till vilket avsändaren föreslagit tillordning, under förutsättning att en kontroll av vätskans flampunkt ger ett värde som inte avviker mer än 2 °C från de i 2.2.3.1 angivna gränsvärdena (23 °C respektive 61 °C). Om avvikelsen är mer än 2 °C, skall ännu en kontroll ske och då gäller det lägsta av de därvid erhållna värdena.

2.3.3.2 Provning för bestämning av peroxidhalt

En kvantitet p (ca 5 g uppvägt på 0,01 g när) av den vätska som skall kontrolleras hälls i en Erlenmeyerkolv, 20 cm3 ättiksyreanhydrid och omkring 1 g pulvriserad fast kaliumjodid tillsätts och omrörning sker. Efter tio minuter värms vätskan till omkring 60 °C under tre minuter, den får sedan svalna under fem minuter och 25 cm3 vatten tillsätts. Efter en halvtimme titreras den frigjorda joden med en 0,1 N lösning av natriumtiosulfat utan att någon indikator tillsätts. Fullständig avfärgning visar att reaktionen är avslutad. Om n utgör antalet cm3 erforderlig tiosulfatlösning, erhålls den procentuella peroxidhalten i provet (beräknad som H2O2) genom formeln 17n/100p.

>PIC FILE= "L_2004121SV.015001.TIF">

2.3.4 Metod för bestämning av viskositet

För att bestämma viskositeten hos flytande, trögflytande eller pastaartade ämnen och blandningar skall följande metod användas:

2.3.4.1 Provningsutrustning

Penetrometer enligt ISO 2137:1985, med en styrtapp på 47,5 g ± 0,05 g, siktskiva av duralumin med koniska hål och en vikt på 102,5 g ± 0,05 g (se figur 4), penetrometerkärl med en invändig diameter på 72 mm - 80 mm för upptagning av provet.

2.3.4.2 Provningsmetod

Provet skall hällas i penetrometerkärlet minst 30 minuter före mätningen. Kärlet försluts tätt och lagras i vila fram till mätningen. Provet upphettas i det tätt förslutna penetrationskärlet till 35 °C ± 0,5 °C och placeras på penetrometerbordet direkt före mätningen (högst 2 min). Siktskivans spets S sätts nu mot vätskeytan och penetrationsdjupet mäts som funktion av tiden.

2.3.4.3 Utvärdering av provningsresultatet

Ett ämne är pastaartat om, sedan spetsen S satts mot provets yta, den på mätutrustningen avlästa penetrationen

(a) efter en belastningstid på 5 s± 0,1 s, är mindre än 15,0 mm ± 0,3 mm, eller

(b) efter en belastningstid på 5 s ± 0,1 s är större än 15,0 mm ± 0,3 mm men tillkommande penetration efter ytterligare 55 s ± 0,5 s är mindre än 5,0 mm ± 0,5 mm.

ANM

Hos prov med flytgräns är det ofta omöjligt att få en plan yta i penetrometerkärlet och därmed erhålla tydliga begynnelsevillkor för mätningen vid ansättning av siktskivans spets S. För somliga prov kan dessutom siktskivans rörelse orsaka en elastisk deformation av ytan, vilket felaktigt visar en större penetration under de första sekunderna. I dessa fall kan utvärdering enligt 2.3.4.2 vara ändamålsenlig.

Figur 4 Penetrometer

>PIC FILE= "L_2004121SV.015101.TIF">

2.3.5 Provning för bestämning av miljötoxicitet, persistens och bioackumulation av ämnen i vatten för tillordning till klass 9

ANM.

Använda provningsmetoder skall motsvara dem som antagits av organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och Europakommissionen. I de fall andra metoder används, skall dessa vara internationellt erkända, likvärdiga med metoderna enligt OECD och Europakommissionen samt refererade till i provningsrapporterna.

2.3.5.1 Akut giftighet för fisk

Syftet med denna provning är att bestämma den koncentration som dödar 50 % av försöksdjuren. Detta är det så kallade LC50-värdet, vilket anger den koncentration av ett ämne i vatten vilken medför död hos 50 % av en population fiskar under en obruten försöksperiod på minst 96 timmar. Lämpliga fiskarter är sebrafisk (Brachydanio rerio), amerikansk elritsa (Pimephales promelas) och regnbåge (Oncorhynchus mykiss).

Fisken exponeras för provämnet som tillsätts i vatten i varierande koncentration (plus en kontrollfyllning). Observationer skall noteras minst var 24:e timme. Vid slutet av perioden på 96 timmar och om möjligt vid varje observation skall den koncentration som dödar 50 % av fiskarna beräknas. Dessutom skall den koncentration som inte ger någon effekt (no observed effect concentration, NOEC) efter 96 timmar också bestämmas.

2.3.5.2 Akut giftighet för dafnior

Syftet med denna provning är att bestämma den effektiva koncentrationen av ett ämne i vatten, som medför att 50 % av dafniorna förlorar simförmågan (EC50). Lämpliga försöksdjur är Daphnia magna och Daphnia pulex. Dafniorna skall under 48 timmar exponeras för provämnet som tillsätts i vatten i varierande koncentration. Den koncentration som inte ger någon effekt (no observed effect concentration, NOEC) efter 48 timmar skall också bestämmas.

2.3.5.3 Tillväxthämning hos alger

Syftet med denna provning är att bestämma ett ämnes effekt på tillväxten hos alger under standardbetingelser. Under 72 timmar skall förändringen i biomassa och tillväxthastighet hos alger jämföras med den förändring som har skett vid i övrigt samma förhållanden, men utan påverkan av det kemiska ämne som provas. Resultaten uttrycks som den effektiva koncentration som reducerar tillväxthastigheten hos alger med 50 %, IC50r, respektive produktionen av biomassa, IC50b.

2.3.5.4 Provning avseende lätt biologisk nedbrytbarhet

Syftet med denna provning är att bestämma graden av biologisk nedbrytbarhet hos ett ämne vid aeroba standardbetingelser. Provämnet tillsätts i låg koncentration till en näringslösning som innehåller aeroba bakterier. Nedbrytningen observeras under 28 dagar genom bestämning av den parameter som specificeras i den använda provningsmetoden. Flera likvärdiga provningsmetoder finns tillgängliga. Parametrarna omfattar minskning av mängden löst organiskt kol (DOC-reduktion), produktion av koldioxid (CO2-bildning) samt syreförbrukning (O2-förbrukning). Ett ämne anses vara lätt biologiskt nedbrytbart om följande kriterier är uppfyllda inom 28 dagar, och värdena skall i så fall ha uppnåtts inom 10 dagar, räknat från den dag då nedbrytningen för första gången legat över 10 %.

DOC-reduktion: 70 %

CO2-bildning: 60 % av den teoretiska CO2-produktionen

O2-förbrukning: 60 % av det teoretiska O2-behovet

Provningen får fortsätta längre än 28 dagar om ovanstående kriterier inte är uppfyllda, men resultatet representerar då provämnets potentiella biologiska nedbrytbarhet. För klassificeringsändamål krävs normalt resultatet för "lätt" nedbrytbarhet. Om endast uppgifter om COD och BOD5 finns tillgängliga, anses ett ämne vara lätt biologiskt nedbrytbart om:

>PIC FILE= "L_2004121SV.015301.TIF">

BOD (biokemisk syreförbrukning, biochemical oxygen demand), definieras som mängden löst syre som krävs för en biokemisk oxidation av en viss volym lösning av ett ämne vid föreskrivna förhållanden. Resultatet uttrycks i gram BOD per gram provämne. Normal provningstid är fem dagar(BOD5) vid tillämpning av ett provningsförfarande enligt nationell standard.

COD (kemisk syreförbrukning, chemical oxygen demand), är ett mått på ett ämnes oxiderande förmåga, uttryckt som den ekvivalenta mängd syre av ett oxidationsmedel ett ämne förbrukar under bestämda laboratorieförhållanden. Resultatet uttrycks i gram COD per gram ämne. Provningsförfarande enligt nationell standard får användas.

2.3.5.5 Provning av bioackumulationspotential

2.3.5.5.1 Syftet med denna provning är att bestämma ett ämnes benägenhet för bioackumulation, antingen genom förhållandet mellan ämnets koncentration (c) i ett lösningsmedel och dess koncentration i vatten vid jämvikt, eller genom biokoncentrationsfaktorn (BCF).

2.3.5.5.2 Förhållandet vid jämvikt mellan ett ämnes koncentration (c) i ett lösningsmedel och dess koncentration i vatten uttrycks normalt som tiologaritm (log10). Blandbarheten av lösningsmedlet och vatten skall vara obetydlig och det provade ämnet får inte joniseras i vatten. Det normalt använda lösningsmedlet är n-oktanol.

För blandningen n-oktanol och vatten blir:

>PIC FILE= "L_2004121SV.015302.TIF">

där Pow är Nernsts fördelningskoefficient, som erhålls som förhållandet mellan koncentrationen av provämnet i oktanol (c0) och koncentrationen av provämnet i vatten (cw).

2.3.5.5.3 Biokoncentrationsfaktorn (BCF) definieras som förhållandet vid stabilt tillstånd mellan koncentrationen av provämne i fisk (cf) och koncentrationen av provämne i vatten (cw):

>PIC FILE= "L_2004121SV.015303.TIF">

Provningsprincipen är att exponera fisk för en lösning eller dispersion med känd koncentration av ett provämne i vatten. Beroende på den provningsmetod, som väljs på grund av provämnets egenskaper, kan kontinuerligt flöde, statiskt eller semistatiskt förfarande användas. Fisken exponeras för provämnet under en given tidsperiod, åtföljd av en period utan fortsatt exponering. Under den andra perioden skall ökningshastigheten för provämnet i vattnet mätas (dvs utsöndringshastigheten eller reningshastigheten).

(De olika provningsmetoderna och beräkningsmetoden för biokoncentrationsfaktorn (BCF) finns beskrivna i detalj i OECD:s riktlinjer för provning av kemikalier "OECD Guidelines for Testing of Chemicals, methods 305A to 305E", av 12 maj 1981.)

2.3.5.5.4 Ett ämne kan ha log Pow > 3 och BCF < 100. Detta indikerar liten eller ingen potentiell bioackumulationsförmåga. Vid tveksamma fall har värdet på BCF företräde framför värdet på log Pow, så som visas i flödesschemat i 2.3.5.7.

2.3.5.6 Kriterier

Ett ämne kan anses som vattenförorenande om det uppfyller ett av följande kriterier:

Av nedan angivna värden

LC50 (96 h) för fisk,

EC50 (48 h) för dafnior,

IC50 (72 h) för alger, är det minsta värdet

- högst 1 mg/liter,

- större än 1 mg/liter men högst 10 mg/liter, och ämnet är inte lätt biologiskt nedbrytbart,

- större än 1 mg/liter men högst 10 mg/liter, och log Pow är minst 3,0 (om inte experimentellt bestämt BCF-värde är högst 100).

2.3.5.7 Flödesdiagram

>PIC FILE= "L_2004121SV.015401.TIF">

Del 3

FÖRTECKNING ÖVER FARLIGT GODS, SÄRBESTÄMMELSER OCH UNDANTAG FÖR FARLIGT GODS FÖRPACKAT I BEGRÄNSADE MÄNGDER

KAPITEL 3.1

Allmänt

3.1.1 Inledning

Utöver de bestämmelser som är angivna eller hänvisade till i tabellerna i denna del skall de allmänna bestämmelserna i varje del, kapitel och avsnitt beaktas. Dessa allmänna bestämmelser är inte angivna i tabellerna. Om en allmän bestämmelse står i motsatsförhållande till en särbestämmelse så har särbestämmelsen företräde.

3.1.2 Officiell transportbenämning

3.1.2.1 Den officiella transportbenämningen är den del av benämningen som på bästa sätt beskriver godset i kapitel 3.2, tabell A och visas med versaler (med tillägg av siffror, grekiska bokstäver, och bokstäverna "sec-", "tert-", "m-", "n-", "o-" och "p-", som utgör en del av benämningen). Efter den officiella transportbenämningen kan en alternativ officiell transportbenämning anges inom parentes, t ex ETANOL (ETYLALKOHOL). Delar av en benämning, som anges med små bokstäver, betraktas inte som beståndsdel i den officiella transportbenämningen.

3.1.2.2 Om bindeorden "och" eller "eller" anges med små bokstäver eller delar av benämningen är skilda åt med komman, behöver inte nödvändigtvis den fullständiga benämningen anges i fraktsedeln eller i märkningen av kollit. Detta är särskilt fallet när flera olika benämningar uppträder under ett och samma UN-nummer. Följande exempel åskådliggör valet av officiell transportbenämning i sådana fall:

(a) UN 1057 TÄNDARE eller REFILLER TILL TÄNDARE

den officiella transportbenämningen är den av nedanstående benämningar som är lämpligast:

- TÄNDARE

- REFILLER TILL TÄNDARE

(b) UN 3207 METALLORGANISK FÖRENING eller METALLORGANISK FÖRENING, LÖSNING eller METALLORGANISK FÖRENING, DISPERSION, VATTENREAKTIV, BRANDFARLIG, N.O.S.

Som officiell transportbenämning väljes den av nedanstående benämningar som är lämpligast:

- METALLORGANISK FÖRENING, VATTENREAKTIV, BRANDFARLIG, N.O.S.

- METALLORGANISK FÖRENING, LÖSNING, VATTENREAKTIV, BRANDFARLIG, N.O.S.

- METALLORGANISK FÖRENING, DISPERSION, VATTENREAKTIV, BRANDFARLIG, N.O.S.

Var och en av dessa benämningar skall kompletteras med den tekniska benämningen (se 3.1.2.6.1).

3.1.2.3 Den officiella transportbenämningen får användas i singular eller plural. Om denna benämning innehåller begrepp för närmare precisering, är dessutom ordningen av dessa begrepp i fraktsedeln eller i märkningen av kollina valfri. T ex får istället för "DIMETYLAMIN, VATTENLÖSNING" alternativt anges "VATTENLÖSNING AV DIMETYLAMIN". För gods i klass 1 får handelsnamn eller militära benämningar användas, vilka innehåller den officiella transportbenämningen kompletterad med beskrivande text.

Handels- of militaire benamingen voor goederen van klasse 1, die de juiste vervoersnaam, aangevuld met extra beschrijvende tekst bevatten, mogen worden gebruikt.

3.1.2.4 Om ett namngivet ämne antingen kan vara ett flytande eller ett fast ämne, på grund av olika aggregationstillstånd hos dess olika isomerer, skall den officiella transportbenämningen kompletteras med "FLYTANDE" respektive "FAST", såvida inte detta redan förekommer med versaler i den i kapitel 3.2, tabell A angivna benämningen (t ex DINITROTOLUENER, FLYTANDE; DINITROTOLUENER, FAST).

3.1.2.5 Om ett ämne, som enligt definitionen i 1.2.1 är ett fast ämne, överlämnas för transport i smält tillstånd, skall den officiella transportbenämningen kompletteras med "SMÄLT", såvida inte detta redan förekommer med versaler i den i kapitel 3.2 tabell A angivna benämningen (t ex ALKYLFENOL, FAST; N.O.S., SMÄLT).

3.1.2.6 Gruppbenämningar eller N.O.S.-benämningar ("not otherwise specified")

3.1.2.6.1 Om en N.O.S.- eller gruppbenämning används för transporten, skall den officiella transportbenämningen kompletteras med godsets tekniska benämning vid dokumentation och märkning av kollina, såvida ingen nationell lag eller internationell överenskommelse förbjuder exakt beskrivning av ämnen som är reglerade. de berörda N.O.S.- och gruppbenämningarna som anses kräva denna tilläggsinformation har tilldelats särbestämmelse 274 i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 6.

3.1.2.6.1.1 Den tekniska benämningen (se definition i 1.2.1) skall anges inom parentes direkt efter den officiella transportbenämningen. Handelsnamn får inte användas för detta ändamål. För pesticider får endast allmänt brukliga ISO-benämningar, andra benämningar enligt "The WHO Recommended Classification of Pesticides by Hazard and Guidelines to Classification" eller benämningar på aktiv substans användas.

3.1.2.6.1.2 Om blandningar av farligt gods beskrivs med en av de N.O.S.- eller gruppbenämningar, till vilka särbestämmelse 274 är tillordnad i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 6, behöver inte fler än de två beståndsdelar anges, vilka är avgörande för blandningens farlighet, utom för ämnen som är reglerade och där en exakt beskrivning är förbjuden i nationell lag eller internationella överenskommelser. Om kollit som innehåller en blandning är försett med etikett för sekundärfara, skall en av de båda inom parentes angivna tekniska benämningarna vara namnet på den beståndsdel, som kräver användning av etiketten för sekundärfara.

ANM

Se 5.4.1.2.2.

3.1.2.6.1.3 Hur den officiella transportbenämningen för en N.O.S.-benämning kompletteras med den tekniska benämningen:

UN 2003 METALLALKYL, VATTENREAKTIV, N.O.S. (trimetylgallium)

UN 2902 PESTICID, FLYTANDE, GIFTIG, N.O.S. (drazoxolon).

3.1.2.7 Blandningar och lösningar som innehåller ett farligt ämne

Om, enligt klassificeringsbestämmelserna i 2.1.3.3, blandningar och lösningar skall anses som det uttryckligen nämnda ämnet, skall "LÖSNING" respektive "BLANDNING" komplettera den officiella transportbenämningen, t ex "ACETON, LÖSNING". Därutöver får även lösningens eller blandningens koncentration anges, t.ex. "ACETON, LÖSNING, 75 %".

KAPITEL 3.2

Förteckning över farligt gods

3.2.1 Förklaringar till tabell A: Förteckning över farligt gods i UN-nummerordning

Varje rad i tabell A i detta kapitel behandlar i regel det eller de ämnen eller föremål, som omfattas av ett visst UN-nummer. Om ämnen eller föremål, som hör till ett och samma UN-nummer, har olika kemiska eller fysikaliska egenskaper eller transportbestämmelser, kan emellertid flera på varandra följande rader användas för dessa UN-nummer.

Varje kolumn i tabell A ägnas åt ett bestämt tema, som anges i nedanstående förklarande anmärkningar. Skärningspunkten mellan kolumner och rader innehåller information om det i kolumnen ifråga behandlade tema för det eller de ämnen eller föremål som hör till motsvarande rad:

- de fyra första cellerna identifierar till raden hörande ämnen eller föremål (särbestämmelserna i kolumn 6 kan ange ytterligare information med avseende på detta),

- de följande cellerna anger tillämpliga särbestämmelser, antingen som fullständig informationen eller i kodform. Koderna hänvisar till detaljerad information, som finns i den del eller det kapitel, avsnitt eller delavsnitt, som anges i nedanstående förklarande anmärkningar. En tom cell betyder antingen att inga särskilda bestämmelser finns och endast de allmänna bestämmelserna är tillämpliga, eller att en i de förklarande anmärkningarna angiven transportinskränkning gäller.

Till de tillämpliga allmänna bestämmelserna hänvisas inte i motsvarande celler. Nedanstående förklarande anmärkningar anger för varje kolumn den del eller det kapitel, avsnitt eller delavsnitt där de återfinns.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

KAPITEL 3.3

Särbestämmelser för vissa ämnen eller föremål

3.3.1 Om det i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 6, anges att en särbestämmelse gäller för ett ämne eller föremål, så beskrivs respektive särbestämmelses innebörd och krav nedan.

>Plats för tabell>

KAPITEL 3.4

Undantag för farligt gods förpackat i begränsade mängder

3.4.1 Förpackningar som används enligt 3.4.3 - 3.4.6 nedan, behöver endast motsvara de allmänna bestämmelserna i 4.1.1.1, 4.1.1.2 och 4.1.1.4 - 4.1.1.8.

3.4.2 När koden LQ0 är angiven för ett visst ämne eller föremål i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 7, är detta ämne eller föremål inte undantaget från någon av de tillämpliga bestämmelserna i detta direktiv, då det är förpackat i begränsad mängd, såvida inget annat anges.

3.4.3 När en av koderna LQ1 eller LQ2 är angiven för ett visst ämne eller föremål i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 7, och såvida inget annat föreskrivs i detta kapitel, gäller inte bestämmelserna i övriga kapitel i detta direktiv för transport av detta ämne eller föremål, förutsatt att:

(a) bestämmelserna i 3.4.5 (a)-(c) beaktas. I dessa bestämmelser räknas föremål som innerförpackningar,

(b) innerförpackningarna uppfyller bestämmelserna i 6.2.1.2, om koden LQ 1 är angiven, och bestämmelserna i 6.2.1.2, 6.2.4.1 och 6.2.4.2, om koden LQ 2 är angiven.

3.4.4 När en av koderna LQ3, LQ20, LQ21 eller LQ29 är angiven för ett visst ämne i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 7, och såvida inget annat föreskrivs i detta kapitel, gäller inte bestämmelserna i övriga kapitel i detta direktiv för transport av detta ämne, förutsatt att:

(a) ämnet transporteras i sammansatta förpackningar, varvid följande ytterförpackningar är tillåtna:

- fat av stål eller aluminium med avtagbar topp,

- dunkar av stål eller aluminium med avtagbar topp,

- fat av plywood eller papp,

- fat eller dunkar av plast med avtagbar topp,

- lådor av trä, plywood, träfibermaterial, papp, plast, stål eller aluminium,

(b) högsta tillåtna mängd per innerförpackning och per kolli, som är angiven för aktuell kod i kolumn 2 och 3 i tabellen i 3.4.6, inte överskrids,

(c) varje kolli är tydligt och varaktigt märkt:

(i) med UN-nummer för innehållet enligt kapitel 3.2, tabell A, kolumn 1, föregånget av bokstäverna "UN",

(ii) då flera typer av innehåll med olika UN-nummer finns i ett och samma kolli:

- UN-nummer för samtliga typer av innehåll, föregångna av bokstäverna "UN", eller

- med bokstäverna "LQ"(21).

Märkningen skall inramas av en linje, som bildar en kvadrat, ställd på ett hörn, med en sidlängd av minst 100 mm. Om kollits storlek kräver det, får märkningen ha mindre dimensioner, så länge den förblir tydligt synlig.

3.4.5 När en av koderna LQ4 - LQ19 och LQ22 - LQ28 är angiven för ett visst ämne i kapiel 3.2, tabell A, kolumn 7, och såvida inget annat föreskrivs i detta kapitel, gäller inte bestämmelserna i övriga kapitel i detta direktiv för transport av detta ämne, förutsatt att:

(a) ämnet transporteras:

- i sammansatta förpackningar enligt bestämmelserna i 3.4.4 (a) eller

- i innerförpackningar av metall eller plast, som inte är bräckliga eller lätt kan punkteras, och som är placerade på brickor med sträck- eller krympfilm,

(b) den i tabellen i 3.4.6 för aktuell kod angivna högsta tillåtna mängden per innerförpackning och per kolli (för sammansatta förpackningar i kolumn 2 och 3, för brickor med sträck- eller krympfilm i kolumn 4 och 5) inte överskrids,

(c) varje kolli är tydligt och varaktigt märkt med de i 3.4.4 (c) angivna uppgifterna.

3.4.6 Tabell

>Plats för tabell>

Del 4

ANVÄNDNING AV FÖRPACKNINGAR, IBC-BEHÅLLARE, STORFÖRPACKNINGAR, UN-TANKAR, METALLTANKAR OCH TANKCONTAINRAR AV FIBERARMERAD PLAST

KAPITEL 4.1

Användning av förpackningar, inklusive IBC-behållare och storförpackningar

Inledande anmärkningar

ANM. 1 Förpackningsgrupper

Farliga ämnen av alla klasser, utom ämnen i klass 1, 2, 5.2, 6.2 och 7 samt självreaktiva ämnen i klass 4.1, har för förpackningsändamål inplacerats i en eller flera av tre förpackningsgrupper, motsvarande deras farlighetsgrad:

Förpackningsgrupp I Mycket farliga ämnen,

Förpackningsgrupp II Farliga ämnen,

Förpackningsgrupp III Mindre farliga ämnen.

Den eller de förpackningsgrupper som tillordnats ett ämne finns angivna i kapitel 3.2, tabell A.

ANM. 2 Explosiva ämnen och föremål, självreaktiva ämnen och organiska peroxider

Såvida inget annat föreskrivs i detta direktiv skall förpackningar, inklusive IBC-behållare och storförpackningar, som används för gods i klass 1, självreaktiva ämnen i klass 4.1 eller organiska peroxider i klass 5.2, uppfylla bestämmelserna för förpackningar för farliga ämnen (förpackningsgrupp II).

4.1.1 Allmänna bestämmelser för förpackning av farligt gods, med undantag av klass 2, 6.2 och 7, i förpackningar, inklusive IBC-behållare och storförpackningar

ANM.

Vissa av dessa allmänna bestämmelser kan gälla även vid förpackning av gods i klass 2, 6.2 och 7. Se 4.1.6 (klass 2), 4.1.8 (klass 6.2) och 4.1.9 (klass 7) samt tillämpliga förpackningsinstruktioner i 4.1.4.

4.1.1.1 Farligt gods skall förpackas i förpackningar, inklusive IBC-behållare och storförpackningar, av god kvalitet. De skall vara tillräckligt hållfasta så att de motstår de stötar och belastningar som kan uppträda under normala transportförhållanden, inklusive omlastning mellan transportenheter och/eller lagerlokaler samt förflyttning från pall eller extra ytteremballage för efterföljande manuell eller mekanisk hantering. Förpackningar, inklusive IBC-behållare och storförpackningar, skall vara tillverkade och förslutna så att transportfärdiga kollin inte läcker vid normala transportförhållanden, särskilt inte på grund av vibrationer, temperaturväxlingar eller ändringar i fuktighet eller tryck (t ex framkallade av höjdskillnader). Under transporten får inga farliga rester häfta vid utsidan av förpackningar, IBC-behållare och storförpackningar. Dessa bestämmelser gäller i förekommande fall både nya, återanvända, rekonditionerade och renoverade förpackningar, nya och återanvända IBC-behållare samt storförpackningar.

4.1.1.2 De delar av en förpackning, inklusive IBC-behållare och storförpackningar, som har direkt kontakt med farligt gods:

(a) får inte angripas eller påtagligt försvagas av det farliga godset, och

(b) får inte ge upphov till någon farlig effekt, t ex katalysera en reaktion eller reagera med det farliga godset.

De skall om så behövs ha lämplig innerbeklädnad eller invändig behandling.

4.1.1.3 Om inget annat föreskrivs i detta direktiv skall alla förpackningar, inklusive IBC-behållare och storförpackningar, men med undantag av innerförpackningar, motsvara en typ som med godkänt resultat provats enligt bestämmelserna i 6.1.5, 6.5.4 respektive 6.6.5. Förpackningar, som inte behöver genomgå provning, är angivna i 6.1.1.3.

4.1.1.4 När förpackningar, inklusive IBC-behållare och storförpackningar, fylls med vätskor, skall ett ofyllt utrymme lämnas för att säkerställa att vätskans utvidgning, på grund av temperaturer som kan uppträda under transport, inte framkallar vare sig läckage av vätska eller bestående deformation av förpackningen. Om inga särskilda bestämmelser finns, får inte förpackningar vara fullständigt fyllda med vätska vid en temperatur av 55 °C. I en IBC-behållare skall dock finnas tillräckligt ofyllt utrymme för att säkerställa att högst 98 % av dess vattenvolym är fylld vid en medeltemperatur av 50 °C. Om inget annat anges för klassen skall fyllnadsgraden vid en fyllningstemperatur av 15 °C uppgå till högst:

antingen

(a)

>Plats för tabell>

eller

(b) Fyllnadsgrad

>PIC FILE= "L_2004121SV.053601.TIF">

av förpackningens rymd.

I denna formel avser α medelkoefficienten för vätskans volymsutvidgning mellan 15 °C och 50 °C, dvs för en största temperaturstegring av 35 °C.

α beräknas enligt formeln:

>PIC FILE= "L_2004121SV.053602.TIF">

där: d15 och d50 är vätskans relativa densitet(22) vid 15 °C respektive 50 °C och tF är vätskans medeltemperatur vid fyllningstillfället.

4.1.1.5 Innerförpackningar skall förpackas i en ytterförpackning så att de under normala transportförhållanden inte kan gå sönder eller punkteras, eller innehållet läcka ut i ytterförpackningen. Bräckliga innerförpackningar eller sådana som lätt kan punkteras, såsom kärl av glas, porslin eller stengods, vissa plastmaterial m m, skall bäddas in i ytterförpackningen med lämpliga stötdämpande material. Läcker innehållet ut får inte de skyddande egenskaperna hos det stötdämpande materialet eller ytterförpackningen försämras nämnvärt.

4.1.1.6 Farligt gods får inte förpackas tillsammans med vare sig annat farligt gods eller annat gods i samma ytterförpackning eller storförpackning, om de kan reagera farligt med varandra (se definition av "farlig reaktion" i 1.2.1).

ANM.

Angående särskilda bestämmelser för samemballering se 4.1.10.

4.1.1.7 Förslutningar till förpackningar innehållande fuktade eller utspädda ämnen skall vara sådana att halten vätska (vatten, lösningsmedel eller medel för att okänsliggöra) inte sjunker under de föreskrivna gränsvärdena under transport.

4.1.1.7.1 Om två eller flera förslutningssystem är placerade i serie i en IBC-behållare skall systemet närmast det transporterade ämnet förslutas först.

4.1.1.8 Vätskor får bara fyllas i sådana innerförpackningar, som har tillräcklig hållfasthet mot det invändiga tryck som kan uppstå under normala transportförhållanden. Om gas avges från innehållet i en förpackning (genom temperaturstegring eller av andra orsaker) och det därigenom kan uppstå ett övertryck, får förpackningen förses med en avluftningsanordning, under förutsättning att den avgivna gasen inte orsakar fara exempelvis på grund av sin giftighet, brandfarlighet eller utsläppta kvantitet. En avluftningsanordning skall finnas när det kan bildas ett farligt övertryck på grund av ämnenas normala sönderfall. Avluftningsanordningen skall vara utformad så att den med förpackningen i det läge den avses ha under transporten och under normala transportförhållanden hindrar, att innehållet läcker ut eller att främmande ämnen tränger in.

4.1.1.9 Nya, renoverade eller återanvända förpackningar, inklusive IBC-behållare och storförpackningar, eller rekonditionerade förpackningar och reparerade IBC-behållare skall kunna klara de i 6.1.5, 6.5.4 respektive 6.6.5 föreskrivna provningarna. Innan den fylls och lämnas till transport skall varje förpackning, inklusive IBC-behållare och storförpackningar, granskas för att konstatera att den är fri från korrosion, förorening eller annan skada, och varje IBC-behållare kontrolleras med avseende på avsedd funktion hos driftutrustningen. En förpackning, som visar tecken på nedsatt hållfasthet i jämförelse med den godkända typen, får inte längre användas, eller skall rekonditioneras så att den kan klara typprovningarna. En IBC-behållare som visar tecken på nedsatt hållfasthet i jämförelse med den godkända typen får inte längre användas, eller skall repareras så att den kan klara typprovningarna.

4.1.1.10 Vätskor får bara fyllas i förpackningar, inklusive IBC-behållare, som har tillräcklig hållfasthet mot det invändiga tryck som kan uppstå under normala transportförhållanden. Förpackningar och IBC-behållare, på vilka provtrycket vid vätsketryckprovningen enligt 6.1.3.1 (d) respektive 6.5.2.2.1 är angivet i märkningen, får fyllas endast med en vätska vars ångtryck:

(a) är sådant att det totala övertrycket i förpackningen eller IBC-behållaren (dvs ämnets ångtryck plus partialtrycket av luft eller andra inerta gaser, minus 100 kPa) vid 55 °C, uppmätt på basis av en högsta fyllnadsgrad enligt 4.1.1.4 och en fyllningstemperatur av 15 °C, inte överstiger 2/3 av det i märkningen angivna provtrycket,

(b) vid 50 °C är mindre än 4/7 av summan av det i märkningen angivna provtrycket och 100 kPa, eller

(c) vid 55 °C är mindre än 2/3 av summan av det i märkningen angivna provtrycket och 100 kPa.

IBC-behållare av metall som är avsedda för transport av vätskor får inte användas för transport av vätskor med ett ångtryck över 110 kPa (1,1 bar) vid 50 °C eller 130 kPa (1,3 bar) vid 55 °C.

Exempel på provtryck, som skall anges på förpackningar, inklusive IBC-behållare, och som har beräknats enligt 4.1.1.10 (c):

>Plats för tabell>

ANM. 1

För rena vätskor kan ångtrycket vid 55 °C (Vp55) ofta erhållas ur tabeller, som publicerats i vetenskaplig litteratur.

ANM. 2

De i tabellen angivna minimiprovtrycken avser endast tillämpning av uppgifterna i 4.1.1.10 (c), vilket innebär att det angivna provtrycket skall vara högre än 1,5 gånger ångtrycket vid 55 °C minus 100 kPa. Om t ex provtrycket för n-dekan bestäms enligt 6.1.5.5.4 (a) kan minimiprovtrycket bli lägre.

ANM. 3

För dietyleter uppgår det enligt 6.1.5.5.5 föreskrivna minimiprovtrycket till 250 kPa.

4.1.1.11 Tömda förpackningar, inklusive tömda IBC-behållare och tömda storförpackningar, som har innehållit farligt gods, omfattas av samma bestämmelser som fyllda förpackningar, såvida inte åtgärder vidtagits för att eliminera alla faror.

4.1.1.12 Alla förpackningar, inklusive IBC-behållare, som skall användas för vätskor skall med godkänt resultat genomgå lämplig täthetsprovning och vara i stånd att uppfylla de angivna provningskraven för de olika IBC-behållarslagen enligt 6.1.5.4.3 eller 6.5.4.7:

(a) före första användning för transport,

(b) efter renovering eller rekonditionering av förpackningar före återanvändning för transport,

(c) efter renovering av IBC-behållare före återanvändning för transport.

Provningen krävs inte för:

- innerförpackningar till sammansatta förpackningar eller storförpackningar,

- innerkärl till integrerade förpackningar (glas, porslin eller stengods), som är märkta med symbolen "RID/ADR" enligt 6.1.3.1 (a) (ii),

- förpackningar av tunnplåt, som är märkta med symbolen "RID/ADR" enligt 6.1.3.1 (a) (ii).

4.1.1.13 Förpackningar, inklusive IBC-behållare, för fasta ämnen, som kan bli flytande vid de temperaturer som troligen uppträder under transporten, skall kvarhålla ett sådant ämne även i flytande tillstånd.

4.1.1.14 Förpackningar, inklusive IBC-behållare, för pulverformiga eller granulerade ämnen skall vara dammtäta eller försedda med en innersäck.

4.1.1.15 Om inget annat fastställts av behörig myndighet, uppgår den tillåtna användningstiden för fat och dunkar av plast, IBC-behållare av styv plast och integrerade IBC-behållare med innerbehållare av plast för transport av farligt gods till fem år, räknat från tillverkningsdatum, utom då en kortare användningstid föreskrivs på grund av det transporterade ämnets egenskaper.

4.1.1.16 Förpackningar som är märkta enligt 6.1.3, men är typgodkända i en stat som inte är medlemsstat, får också användas för transport enligt detta direktiv.

4.1.1.17 Användning av bärgningsförpackningar

4.1.1.17.1 Skadade, defekta eller läckande kollin med farligt gods eller farligt gods som har spillts eller läckt ut får transporteras i bärgningsförpackningar enligt 6.1.5.1.11. Användning av en förpackning med större dimensioner av lämpligt slag och enligt en lämplig hållfasthetsnorm är härvid inte utesluten, under förutsättning att bestämmelserna i 4.1.1.17.2 är uppfyllda.

4.1.1.17.2 Lämpliga åtgärder skall vidtas för att förhindra alltför stora rörelser av de skadade eller läckande kollina inuti bärgningsförpackningen. Om bärgningsförpackningen innehåller vätskor skall en tillräcklig mängd inert absorberande material tillsättas för att eliminera förekomsten av utläckt vätska.

4.1.2 Allmänna tilläggsbestämmelser för användning av IBC-behållare

4.1.2.1 Om IBC-behållare används för transport av vätskor med flampunkt högst 61 °C (sluten degel) eller pulver som är benäget att orsaka dammexplosion, skall åtgärder vidtas för att förhindra farlig elektrostatisk uppladdning.

4.1.2.2 Bestämmelserna för återkommande provning och kontroll av IBC-behållare framgår av kapitel 6.5. En IBC-behållare får efter utgångsdatum för återkommande provning enligt 6.5.4.14.3 eller för den återkommande kontrollen enligt 6.5.1.6.4 inte fyllas eller överlämnas för transport. Dock får en IBC-behållare, som fyllts före utgångsdatum för den senaste återkommande provningen eller kontrollen, transporteras inom en tidsperiod av högst tre månader efter utgångsdatum för den senaste återkommande provningen eller kontrollen. Dessutom får en IBC-behållare transporteras efter utgångsdatum för den senaste återkommande provningen eller kontrollen:

(a) efter tömning men före rengöring, i syfte att genomföra nästa föreskrivna provning eller kontroll före återfyllning, och

(b) om inget annat fastställts av behörig myndighet, under en tidsperiod av högst sex månader efter utgångsdatum för den senaste återkommande provningen eller kontrollen, för att möjliggöra återsändning av farligt gods eller restprodukter för korrekt bortskaffande eller återvinning.

ANM.

Beträffande uppgifter i fraktsedeln, se 5.4.1.1.11.

4.1.2.3 IBC-behållare 31HZ2 skall vara fyllda till minst 80 % av det yttre höljets volym och får bara transporteras i täckta vagnar eller containrar.

4.1.3 Allmänna bestämmelser för förpackningsinstruktioner

4.1.3.1 De förpackningsinstruktioner som gäller för farligt gods i klasserna 1 till och med 9 är angivna i 4.1.4. De indelas i tre delavsnitt efter de förpackningsslag för vilka de gäller:

Delavsnitt 4.1.4.1 för förpackningar utom IBC-behållare och storförpackningar: dessa förpackningsinstruktioner är betecknade med en alfanumerisk kod som börjar med bokstaven "P", eller med bokstaven "R" om det handlar om en förpackning som är specifik för detta direktiv och direktiv 94/55/EG.

Delavsnitt 4.1.4.2 för IBC-behållare: dessa förpackningsinstruktioner är betecknade med en alfanumerisk kod som börjar med bokstäverna "IBC",

Delavsnitt 4.1.4.3 för storförpackningar: dessa förpackningsinstruktioner är betecknade med en alfanumerisk kod som börjar med bokstäverna "LP".

I allmänhet fastställs i förpackningsinstruktionerna att de allmänna bestämmelserna i 4.1.1, 4.1.2 respektive 4.1.3 skall tillämpas. Förpackningsinstruktionerna kan i förekommande fall också kräva överensstämmelse med de särskilda bestämmelserna i 4.1.5, 4.1.6, 4.1.7, 4.1.8 eller 4.1.9. I förpackningsinstruktionerna för vissa ämnen eller föremål kan även särbestämmelser för förpackningen vara angivna. Dessa betecknas likaså med en alfanumerisk kod som börjar med en av följande bokstäver:

"PP" för förpackningar utom IBC-behållare och storförpackningar, eller "RR" om det handlar om särbestämmelser som är specifika för detta direktiv och direktiv 94/55/EG.

"B" för IBC-behållare och

"L" för storförpackningar.

Om inget annat föreskrivits skall varje förpackning uppfylla tillämpliga bestämmelser i del 6. I allmänhet anger förpackningsinstruktionerna inget om kompatibilitet, varför användaren inte får välja ut någon förpackning utan att kontrollera om ämnet är kompatibelt med det valda förpackningsmaterialet (t ex är glaskärl olämpliga för de flesta fluorider). Om kärl av glas tillåts i förpackningsinstruktionerna är förpackningar av porslin-, ler- och stengods också tillåtna.

4.1.3.2 Kapitel 3.2, tabell A, kolumn 8 innehåller för varje föremål eller ämne de förpackningsinstruktioner som skall tillämpas. Kolumn 9a innehåller de för enskilda ämnen eller föremål tillämpliga särbestämmelserna för förpackningen, och kolumn 9b innehåller särbestämmelser för samemballering (se 4.1.10).

4.1.3.3 I varje förpackningsinstruktion finns, där så är tillämpligt, tillåtna enkelförpackningar och sammansatta förpackningar angivna. För sammansatta förpackningar anges tillåtna ytterförpackningar, innerförpackningar och om tillämpligt högsta tillåtna mängd för varje inner- eller ytterförpackning. Högsta nettovikt och högsta volym definieras i 1.2.1.

4.1.3.4 Följande förpackningar får inte användas, om de ämnen som skall transporteras kan bli flytande under transporten:

Förpackningar:

Fat: 1D och 1G

Lådor: 4A, 4B, 4C1, 4C2, 4D, 4F, 4G, 4H1 och 4H2

Säckar: 5L1, 5L2, 5L3, 5H1, 5H2, 5H3, 5H4, 5M1 och 5M2

Integrerade förpackningar: 6HC, 6HD1, 6HD2, 6HG1, 6HG2, 6PC, 6PD1, 6PD2, 6PG1, 6PG2 och 6PH1

IBC-behållare:

För ämnen i förpackningsgrupp I: Alla slag av IBC-behållare

För ämnen i förpackningsgrupp II och III:

IBC-behållare av trä: 11C, 11D och 11F

IBC-behållare av papp: 11G

Flexibla IBC-behållare: 13H1, 13H2, 13H3, 13H4, 13H5, 13L1, 13L2, 13L3, 13L4, 13M1 och 13M2

Integrerade IBC-behållare: 11HZ2, 21HZ2 och 31HZ2

I detta avseende räknas ämnen och blandningar av ämnen, som har en smältpunkt på högst 45 °C, som fasta ämnen, vilka kan bli flytande under transporten.

4.1.3.5 Om förpackningsinstruktionerna i detta kapitel tillåter användning av ett särskilt slag av ytterförpackning för en sammansatt förpackning (t ex 4G), får förpackningar med samma förpackningskod, kompletterad med bokstäverna "V", "U" eller "W" enligt bestämmelserna i del 6 (t ex 4GV, 4GU eller 4GW), också användas, om de uppfyller samma villkor och inskränkningar som är tillämpliga för användning av detta slag av ytterförpackning enligt gällande förpackningsinstruktioner. Exempelvis får en sammansatt förpackning, märkt med förpackningskoden "4GV", användas i stället för en sammansatt förpackning märkt med "4G" om bestämmelserna i gällande förpackningsinstruktion med avseende på slag av innerförpackningar och mängdbegränsningar iakttas.

4.1.3.6 Gaskärl (inklusive gasflaskor), godkända av behörig myndighet, är tillåtna för transport av alla flytande och fasta ämnen som omfattas av förpackningsinstruktion P001 eller P002, såvida inget annat anges i förpackningsinstruktionen eller i någon särbestämmelse för förpackningen i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 9a. Gasflaskornas volym får inte överstiga 450 liter och gaskärlens volym får inte överstiga 1000 liter.

4.1.3.7 Förpackningar eller IBC-behållare, som inte är uttryckligen tillåtna genom tillämplig förpackningsinstruktion, får inte användas för transport av ett ämne eller föremål, såvida inte en temporär avvikelse från dessa bestämmelser enligt 1.5.1 har överenskommits mellan medlemsstater.

4.1.4 Förteckning över förpackningsinstruktioner

ANM.

Även om samma numrering som i IMDG-koden och i FN:s modellregelverk används i förpackningsinstruktionerna kan vissa avvikelser förekomma.

4.1.4.1 Instruktioner för användning av förpackningar (utom IBC-behållare och storförpackningar)

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

4.1.4.2 Instruktioner för användning av IBC-behållare

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

4.1.4.3 Instruktioner för användning av storförpackningar

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

4.1.4.4 Särskilda bestämmelser för användning av tryckkärl för ämnen som inte hör till klass 2

Om gasflaskor eller andra gaskärl används som förpackning för ämnen, som omfattas av förpackningsinstruktionerna P400, P401, P402 eller P601, så skall de vara tillverkade, kontrollerade, fyllda och märkta enligt motsvarande, för varje UN-nummer i nedanstående tabell angivna bestämmelser (PR1 - PR6).

Tabell

Förteckning över särskilda bestämmelser (PR) för användning av gasflaskor och andra gaskärl

>Plats för tabell>

4.1.5 Särskilda förpackningsbestämmelser för gods i klass 1

4.1.5.1 De allmänna bestämmelserna i 4.1.1 skall vara uppfyllda.

4.1.5.2 Alla förpackningar för klass 1 skall vara konstruerade och utförda så att:

(a) de explosiva ämnena och föremålen innehållande explosivämne skyddas, läckage av dem förhindras och ingen ökad risk för oönskad antändning uppstår under normala transportförhållanden, inklusive förutsägbara ändringar i temperatur, fuktighet eller tryck,

(b) det kompletta kollit kan hanteras säkert under normala transportförhållanden,

(c) kollina klarar belastning genom stapling, som kan förutses under normala transportförhållanden, utan att farorna som följer med explosiva ämnena och föremålen innehållande explosivämne ökar, förpackningarnas förmåga att innehålla gods inte påverkas eller kollina deformeras så att deras hållfasthet minskar eller att det leder till instabilitet i staplar med sådana kollin.

4.1.5.3 Alla explosiva ämnen och föremål innehållande explosivämne skall klassificeras i transportfärdigt tillstånd enligt de i 2.2.1 beskrivna metoderna.

4.1.5.4 Gods i klass 1 skall förpackas i överensstämmelse med motsvarande förpackningsinstruktion som anges i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 8 och är beskriven i 4.1.4.

4.1.5.5 Förpackningar, inklusive IBC-behållare och storförpackningar, skall uppfylla bestämmelserna i kapitel 6.1, 6.5 respektive 6.6 och provningsbestämmelserna i 6.1.5, 6.5.4 respektive 6.6.5 för förpackningsgrupp II, under beaktande av 4.1.1.13 och 6.1.2.4 samt 6.5.1.4.4. Andra förpackningar än förpackningar av metall får användas, om de uppfyller provningskriterierna för förpackningsgrupp I. För att förhindra alltför stor inneslutningseffekt får förpackningar av metall, vilka uppfyller provningskriterierna för förpackningsgrupp I, inte användas.

4.1.5.6 Förslutningsanordning till förpackningar för flytande explosivämnen skall ge dubbelt skydd mot läckage.

4.1.5.7 Förslutningsanordning till fat av metall skall ha lämplig packning. Om förslutningsanordningen har gängor skall inträngning av explosivämnen i gängorna förhindras.

4.1.5.8 Vattenlösliga explosiva ämnen skall förpackas i vattenbeständiga förpackningar. Förpackningar till fuktade eller okänsliggjorda ämnen ska vara förslutna så att koncentrationsförändringar under transport förhindras.

4.1.5.9 (Tills vidare blank.)

4.1.5.10 Spik, häftklammer och annan förslutningsanordning av metall utan skyddsöverdrag får inte tränga genom ytterförpackningen, såvida inte de explosiva varorna skyddas effektivt av innerförpackningen mot kontakt med metallen.

4.1.5.11 Innerförpackningar, distansmaterial och stötdämpande material liksom placeringen av explosiva ämnen eller föremål innehållande explosivämne i kollin skall utföras så att de explosiva ämnena och föremålen inte kan spridas i ytterförpackningen under normala transportförhållanden. Metalldelar på föremål med explosivämne får inte komma i kontakt med metallförpackningarna. Föremål innehållande explosivämnen, som inte är inneslutna i ett yttre omslag, skall separeras från varandra för att förhindra friktion och stötar. Stötdämpande material, brickor, skiljeväggar i ytter- eller innerförpackningen, formpressade detaljer eller behållare får användas för detta ändamål.

4.1.5.12 Förpackningar ska vara tillverkade av material som är kompatibla med de explosiva ämnen eller föremål som finns i kollit och ogenomsläppliga gentemot dem, på ett sådant sätt att varken växelverkan mellan de explosiva ämnena eller föremålen innehållande explosivämne och materialen i förpackningen eller läckage ur förpackningen orsakar att de explosiva ämnena eller föremålen innehållande explosivämne inverkar på transportsäkerheten eller att riskgrupp eller samhanteringsgrupp förändras.

4.1.5.13 Inträngning av explosivämnen i mellanrummen i fogarna på falsade förpackningar av metall skall förhindras.

4.1.5.14 För plastförpackningar får det inte finnas risk för uppkomst eller ansamling av sådana mängder statisk elektricitet, att en urladdning kan förorsaka initiering, antändning eller funktion av de förpackade explosiva ämnena eller föremålen innehållande explosivämne.

4.1.5.15 Stora och robusta föremål innehållande explosivämne, som normalt är avsedda för militär användning och utan eget tändsystem eller vars tändsystem har minst två effektiva säkringsanordningar får transporteras oförpackade. Om dessa föremål innehåller drivladdningar eller är självdrivna skall deras tändsystem skyddas mot störningar som kan uppträda under normala transportförhållanden. Är resultat vid provning av ett oförpackat föremål enligt provserie 4 i testhandboken negativt, kan föremålet transporteras oförpackade. Sådana oförpackade föremål får fästas på vaggor eller placeras i en korg eller annan lämplig hanterings-, lagrings- eller utskjutningsanordning, så att de inte kan lossna under normala transportförhållanden.

Då sådana stora föremål innehållande explosivämne inom ramen för kontroll av deras funktionssäkerhet och lämplighet genomgått provningsmetoder, som uppfyller kraven i detta direktiv, och föremålen klarat dessa provningar, kan behörig myndighet godkänna att sådana föremål transporteras enligt detta direktiv.

4.1.5.16 Explosiva ämnen får inte förpackas i inner- eller ytterförpackningar, där skillnader i inre eller yttre tryck, beroende på termiska eller andra effekter, skulle kunna få till följd en explosion eller att förpackningen bryts sönder.

4.1.5.17 Om lösa explosivämnen eller explosivämnen i ett föremål som saknar eller endast delvis är försett med hölje kan komma i kontakt med insidan av metallförpackningar (1A2, 1B2, 4A, 4B och behållare av metall), skall metallförpackningen förses med innerbeklädnad eller invändig beläggning (se 4.1.1.2)

4.1.5.18 Förpackningsinstruktion P101 får användas för alla explosiva ämnen eller föremål, innehållande explosivämne, såvida förpackningen är godkänd av behörig myndighet, oberoende av om förpackningen motsvarar den i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 8 tillordnade förpackningsinstruktionen eller inte.

4.1.6 Särskilda förpackningsbestämmelser för gods i klass 2

4.1.6.1 Gaskärlen och deras förslutningar skall för att innehålla gas eller gasblandning väljas ut enligt bestämmelserna i 6.2.1.2 "material i gaskärl" och bestämmelserna för tillämpliga förpackningsinstruktioner i 4.1.4.

4.1.6.2 Byte av användning av återfyllningsbara gaskärl skall innefatta tömnings-, rengörings- och avgasningsåtgärder i den utsträckning som är nödvändig för säker drift (se även förteckning över standarder i slutet av detta avsnitt).

ANM. 1

Återfyllningsbara gaskärl för transport av gaser i klass 2 skall genomgå återkommande kontroll med de intervall som framgår av gällande förpackningsinstruktion (P200 eller P203) och bestämmelserna i 6.2.1.6 "återkommande kontroll".

ANM. 2

Transportfärdiga gaskärl skall märkas och etiketteras enligt de i kapitel 5.2 angivna bestämmelserna.

4.1.6.3 Gaskärlen, med undantag av öppna kryokärl, skall tillsammans med sina förslutningar uppfylla de i kapitel 6.2 angivna bestämmelserna för konstruktion, tillverkning och kontroll.

Om ytterförpackningar är föreskrivna, skall gaskärlen förpackas säkert och stadigt i dem. Om inget annat föreskrivs i de enskilda förpackningsinstruktionerna, får gaskärlen placeras ett och ett eller flera samtidigt i ytterförpackningarna.

4.1.6.4 Ventilerna skall skyddas effektivt mot skador som kan förorsaka läckage av gas ur gaskärlet vid fall eller under transport och stapling. Denna bestämmelse räknas som uppfylld, om ett eller flera av följande villkor är uppfyllda (se även förteckning över standarder i slutet av detta avsnitt):

(a) ventilerna är placerade inuti gaskärlets hals och skyddade av en påskruvad plugg,

(b) ventilerna är skyddade med skyddskåpor. Skyddskåporna skall vara försedda med avluftningshål med tillräckligt tvärsnitt, så att gaserna kan försvinna om förslutningsventilerna blir otäta,

(c) ventilerna är skyddade av en krage eller andra skyddsåtgärder,

(d) ventilerna är konstruerade och tillverkade så att de visats inte bli otäta ens efter skada,

(e) ventilerna skall befinna sig innanför en skyddsram,

(f) gaskärlen transporteras i skyddslådor eller skyddsramar.

4.1.6.5 Ventilöppningar i gaskärl för pyrofora eller mycket giftiga gaser (gaser med ett LC50-värde under 200 ppm) skall vara försedda med gastäta proppar eller blindmuttrar, vilka skall vara tillverkade av material som inte angrips av innehållet.

4.1.6.6 Gaskärlen får även efter det att det fastställda intervallet löpt ut transporteras för att föras till kontroll.

4.1.6.7 Följande villkor i de allmänna förpackningsbestämmelserna räknas som uppfyllda vid tillämpning av nedanstående respektive standarder:

>Plats för tabell>

4.1.7 Särskilda förpackningsbestämmelser för organiska peroxider i klass 5.2 och självreaktiva ämnen i klass 4.1

4.1.7.1 Användning av förpackningar

4.1.7.1.1. Förpackningar för organiska peroxider och självreaktiva ämnen skall uppfylla bestämmelserna i kapitel 6.1 eller 6.6 för förpackningsgrupp II. För att förhindra alltför stor inneslutningseffekt får förpackningar av metall, vilka uppfyller provningskriterierna för förpackningsgrupp I, inte användas.

4.1.7.1.2. Förpackningsmetoderna för organiska peroxider och självreaktiva ämnen är angivna i förpackningsinstruktion P520 och betecknas OP1 till OP8. De för varje förpackningsmetod angivna mängderna representerar de högsta tillåtna mängderna per kolli.

4.1.7.1.3. För alla redan klassificerade organiska peroxider och självreaktiva ämnen är tillämpliga förpackningsmetoder förtecknade i tabellerna i 2.2.41.4 och 2.2.52.4.

4.1.7.1.4. För nya organiska peroxider, nya självreaktiva ämnen eller nya beredningar av redan klassificerade organiska peroxider eller av redan klassificerade självreaktiva ämnen skall lämplig förpackningsmetod bestämmas enligt följande:

a) ORGANISK PEROXID TYP B eller SJÄLVREAKTIVT ÄMNE TYP B:

Förpackningsmetod OP5 skall tillämpas om den organiska peroxiden (eller det självreaktiva ämnet) uppfyller kriterierna i testhandboken stycke 20.4.3 (b) (resp 20.4.2 (b)) i en godkänd förpackning enligt förpackningsmetoden i fråga. Kan den organiska peroxiden (eller det självreaktiva ämnet) bara uppfylla dessa kriterier i en mindre förpackning än den som tillåts i förpackningsmetod OP5 (dvs i en av de i OP1-OP4 förtecknade förpackningarna) skall motsvarande förpackningsmetod med det lägre OP-numret tillämpas.

b) ORGANISK PEROXID TYP C eller SJÄLVREAKTIVT ÄMNE TYP C:

Förpackningsmetod OP6 skall tillämpas om den organiska peroxiden (eller det självreaktiva ämnet) uppfyller kriterierna i testhandboken stycke 20.4.3 (c) (resp 20.4.2 (c)) i en godkänd förpackning enligt förpackningsmetoden i fråga. Kan den organiska peroxiden (eller det självreaktiva ämnet) bara uppfylla dessa kriterier i en mindre förpackning än den som tillåts i förpackningsmetod OP6 skall motsvarande förpackningsmetod med det lägre OP-numret tillämpas.

c) ORGANISK PEROXID TYP D eller SJÄLVREAKTIVT ÄMNE TYP D:

För denna typ av organisk peroxid eller självreaktivt ämne skall förpackningsmetod OP7 tillämpas.

d) ORGANISK PEROXID TYP E eller SJÄLVREAKTIVT ÄMNE TYP E:

För denna typ av organisk peroxid eller självreaktivt ämne skall förpackningsmetod OP8 tillämpas.

e) ORGANISK PEROXID TYP F eller SJÄLVREAKTIVT ÄMNE TYP F:

För denna typ av organisk peroxid eller självreaktivt ämne skall förpackningsmetod OP8 tillämpas.

4.1.7.2 Användning av IBC-behållare

4.1.7.2.1 Alla redan klassificerade organiska peroxider, som är angivna i 2.2.52.4 och har bokstaven "N" i kolumnen för förpackningsmetod i tabellen, får transporteras i IBC-behållare enligt förpackningsinstruktion IBC 520.

4.1.7.2.2 Andra organiska peroxider och självreaktiva ämnen av typ F får transporteras i IBC-behållare under villkor fastställda av behörig myndighet i ursprungslandet, om den behöriga myndigheten på grundval av provningar verifierar att en sådan transport kan genomföras på ett säkert sätt. Provningarna skall visa följande:

(a) bekräftelse av att den organiska peroxiden (eller det självreaktiva ämnet) motsvarar principerna för klassificering i testhandboken stycke 20.4.3 (f) (respektive 20.4.2 (f)), med alternativet box F i figur 20.1 (b) i handboken,

(b) bekräftelse av kompatibiliteten med alla material som normalt kan komma i kontakt med ämnet under transporten,

(c) (Tills vidare blank.)

(d) om så krävs, dimensionering av tryckavlastningsanordningar och avlastningsanordningar för nödläge, och

(e) fastställande av eventuellt erforderliga särbestämmelser, som är nödvändiga för säker transport av ämnet.

Är ursprungslandet inte medlemsstat, så skall dessa villkor godkännas av behörig myndighet i den första medlemsstat som berörs av transporten.

4.1.8 Särskilda förpackningsbestämmelser för smittförande ämnen (klass 6.2)

4.1.8.1. Avsändaren av smittförande ämnen skall säkerställa, att kollina är förberedda så att de når sin bestämmelseort i gott skick och inte utgör någon fara för personer eller djur under transporten.

4.1.8.2. Definitionerna i 1.2.1 och de allmänna bestämmelserna i 4.1.1.1 - 4.1.1.14, med undantag av 4.1.1.3 och 4.1.1.9 - 4.1.1.12 gäller för kollin med smittförande ämnen.

4.1.8.3. En detaljerad innehållsförteckning skall finnas mellan sekundärförpackningen och ytterförpackningen.

4.1.8.4. Innan en tömd förpackning skickas tillbaka till avsändaren eller skickas till en annan mottagare skall den noggrant desinficeras eller steriliseras. Etiketter och märkningar som visar att förpackningen har innehållet smittförande ämnen skall tas bort eller göras oläslig.

4.1.9 Särskilda förpackningsbestämmelser för klass 7

4.1.9.1 Allmänt

4.1.9.1.1 Radioaktiva ämnen, förpackningar och kollin skall uppfylla bestämmelserna i kapitel 6.4. Mängden av radioaktiva ämnen i ett kolli får inte överstiga de i 2.2.7.7.1 angivna begränsningarna.

4.1.9.1.2 Löst vidhäftande kontamination på utsidan av ett kolli skall vara så låg som det är praktiskt möjligt och får under rutinmässiga transportförhållanden inte överstiga följande gränsvärden:

a) 4 Bq/cm2 för beta- och gammastrålare samt för alfastrålare med låg radiotoxicitet,

b) 0,4 Bq/cm2 för alla andra alfastrålare.

Dessa gränsvärden är tillämpbara, som medelvärde över varje area av 300 cm2 av varje del av ytan.

4.1.9.1.3 Ett kolli får inte innehålla några andra föremål än sådana föremål och dokument, som är nödvändiga för användningen av det radioaktiva ämnet,. Denna bestämmelse utesluter inte transport av radioaktiva ämnen med låg specifik aktivitet och ytkontaminerade föremål tillsammans med andra föremål. Transport av sådana föremål och dokument i ett kolli eller transport av radioaktiva ämnen med låg specifik aktivitet eller ytkontaminerade föremål tillsammans med annat gods är tillåten, under förutsättning att ingen växelverkan mellan dem och förpackningen eller dennas radioaktiva innehåll äger rum, vilken skulle kunna reducera kollits säkerhet.

4.1.9.1.4 Såvida inget annat föreskrivs i 7.5.11, särbestämmelse CW 33, får nivån från löst vidhäftande kontamination på utsidan och insidan av extra ytteremballage, containrar, tankar eller IBC-behållare inte överstiga de i 4.1.9.1.2 angivna gränsvärdena.

4.1.9.1.5 Radioaktiva ämnen med sekundärfara skall transporteras i förpackningar, IBC-behållare eller tankar, som fullständigt uppfyller bestämmelserna i tillämpligt kapitel i del 6 samt de för denna sekundärfara tillämpliga bestämmelserna i kapitel 4.1 eller, 4.2.

4.1.9.2 Bestämmelser och kontrollåtgärder för transport av radioaktiva ämnen med låg specifik aktivitet (LSA-material) och ytkontaminerade föremål (SCO)

4.1.9.2.1 Mängden av LSA-material eller SCO i ett enstaka industrikolli typ 1 (typ IP-1), industrikolli typ 2 (typ IP-2), industrikolli typ 3 (typ IP-3), eller föremål eller samling av föremål, vilket som är tillämpligt, av föremål skall begränsas så att den externa strålningsnivån på ett avstånd av 3 m från det oskärmade materialet, föremålet eller samlingen av föremål inte överstiger 10 mSv/h.

4.1.9.2.2 LSA-material och SCO, som utgör eller innehåller klyvbara ämnen skall uppfylla tillämpliga bestämmelser i 6.4.11.1 och i 7.5.11, särbestämmelse CW 33 stycke (4.1) och (4.2).

4.1.9.2.3 LSA-material och SCO i grupperna LSA-I och SCO-I får transporteras oförpackade under följande villkor:

a) alla oförpackade ämnen, utom malm som uteslutande innehåller naturligt förekommande radionuklider, skall transporteras så att under rutinmässiga transportförhållanden inget av innehållet frigörs från vagnen och ingen strålskärmning går förlorad,

b) varje vagn skall gå som komplett last, såvida det inte transporterar endast SCO-I, på vilka kontaminationen på åtkomliga och icke åtkomliga ytor inte överstiger 10 gånger det tillämpliga värdet angivet i 2.2.7.2, och

c) om det kan antas för SCO-I att det finns löst vidhäftande kontamination på de icke åtkomliga ytor överstigande de i 2.2.7.5 (a) (i) fastställda värdena, så skall åtgärder vidtas som säkerställer att radioaktiva ämnen inte kan frigöras i vagnarna.

4.1.9.2.4 LSA-material och SCO skall om inget annat föreskrivs i 4.1.9.2.3 förpackas enligt de i nedanstående tabell fastställda kollityperna.

Bestämmelser för typ av industrikollin, innehållandeLSA-material och SCO

>Plats för tabell>

4.1.10 Särskilda bestämmelser för samemballering

4.1.10.1 Om samemballering är tillåten enligt bestämmelserna i detta avsnitt, får farligt gods samemballeras med annat farligt gods eller annat gods i sammansatta förpackningar enligt 6.1.4.21, förutsatt att de inte reagerar på ett farligt sätt med varandra och att övriga tillämpliga bestämmelser i detta avsnitt är uppfyllda.

ANM. 1

Se även 4.1.1.5 och 4.1.1.6.

ANM. 2

För ämnen i klass 7 se 4.1.9.

4.1.10.2 Med undantag av kollin, som endast innehåller gods i klass 1 eller ämnen i klass 7, får ett kolli som innehåller blandat samemballerat gods, vid användning av lådor av trä eller papp som ytterförpackning väga högst 100 kg.

4.1.10.3 Såvida tillämplig särbestämmelse i 4.1.10.4 inte föreskriver annat, får farligt gods i samma klass och samma klassificeringskod samemballeras.

4.1.10.4 Följande särbestämmelser, om de är angivna för en benämning i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 9b, skall tillämpas för samemballering av gods, som tillordnats denna benämning, med annat gods i ett kolli:

>Plats för tabell>

>PIC FILE= "L_2004121SV.062001.TIF">

KAPITEL 4.2

Användning av UN-tankar

ANM:

Beträffande cisternvagnar, avmonterbara tankar, tankcontainrar och växeltankar med tankskal av metall samt batterivagnar och MEG-containrar, se kapitel 4.3; beträffande tankcontainrar av fiberarmerad plast, se kapitel 4.4.

4.2.1 Allmänna bestämmelser för användning av UN-tankar för transport av ämnen i klasserna 3 till och med 9

4.2.1.1 Detta avsnitt anger allmänna bestämmelser att tillämpas på användning av UN-tankar för transport av ämnen i klass 3, 4.1, 4.2, 4.3, 5.1, 5.2, 6.1, 6.2, 7, 8 och 9. Utöver dessa allmänna bestämmelser skall UN-tankar uppfylla kraven för konstruktion, tillverkning, kontroll och provning som beskrivs i 6.7.2. Ämnen skall transporteras i UN-tankar som överensstämmer med tillämplig instruktion (T1 till och med T23), angiven i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 10, och beskriven i 4.2.4.2.6 och särbestämmelser för UN-tankar för varje ämne i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 11 och beskrivna i 4.2.4.3.

4.2.1.2 Under transport skall UN-tankar vara tillräckligt skyddade mot skador på tankskalet och driftutrustningen av stötar i sidled och längsled samt vältning. Om tanken med sin driftutrustning är byggd för att motstå stötar och vältning, behöver den inte skyddas på detta sätt. Exempel på sådant skydd ges i 6.7.2.17.5.

4.2.1.3 Vissa ämnen är kemiskt instabila. De får transporteras endast om nödvändiga åtgärder har vidtagits för att förhindra att de sönderfaller, omvandlas eller polymeriserar på ett sätt som medför fara under transport. Därför skall även särskilt kontrolleras att tankskalen inte innehåller ämnen som kan befrämja sådana reaktioner.

4.2.1.4 Temperaturen på den utvändiga ytan av tankskalet, med undantag av öppningar och förslutningar, eller av värmeisoleringen får inte överstiga 70 °C under transport. När farligt gods transporteras vid förhöjd temperatur i antingen flytande eller fast tillstånd skall tanken vara värmeisolerad för att uppfylla detta villkor.

4.2.1.5 Tömda, ejrengjorda och ej gasfria UN-tankar skall uppfylla samma krav som UN-tankar fyllda med det ursprungliga ämnet.

4.2.1.6 Ämnen får inte transporteras i samma eller angränsande tankfack om de kan reagera farligt med varandra (se definition av "farlig reaktion" i 1.2.1).

4.2.1.7 Typgodkännandecertifikatet, provningsrapporten och intyget som visar resultaten av första kontroll för varje UN-tank utfärdat av behörig myndighet eller av denna utsett organ skall förvaras av myndigheten eller organet samt av ägaren. Ägare skall kunna uppvisa dessa handlingar på begäran av behörig myndighet.

4.2.1.8 Såvida inte benämningen på de ämnen som transporteras finns på metallskylten enligt 6.7.2.20.2 skall en kopia av intyget som beskrivs i 6.7.2.18.1 finnas tillgängligt på begäran av behörig myndighet eller av denna utsett organ och omedelbart kunna uppvisas av avsändare, mottagare eller representant, efter vad som är lämpligt.

4.2.1.9 Fyllnadsgrad

4.2.1.9.1 Innan fyllning skall fyllaren tillse att lämplig UN-tank används och att UN-tanken inte är lastad med ämnen som i kontakt med tankmaterial, packningar, utrustning och skyddsbeklädnad kan reagera på ett farligt sätt med dessa och bilda farliga produkter eller avsevärt försvaga materialet. Avsändaren kan behöva konsultera tillverkaren av ämnet i samråd med behörig myndighet för vägledning om ämnets kompatibilitet med materialen i UN-tanken.

4.2.1.9.1.1 UN-tankar får inte fyllas över vad som föreskrivs i 4.2.1.9.2 - 4.2.1.9.6. Tillämpligheten av 4.2.1.9.2, 4.2.1.9.3 eller 4.2.1.9.5.1 på enskilda ämnen anges i tillämpliga UN-tankinstruktioner eller särbestämmelser för UN-tankar i 4.2.4.2.6 eller 4.2.4.3 och kapitel 3.2, tabell A, kolumn 11.

4.2.1.9.2 Högsta fyllnadsgrad (i %) för allmän användning bestäms av formeln:

>Hänvisning till >

4.2.1.9.3 Högsta fyllnadsgrad (i %) för vätskor i klass 6.1 och klass 8 i förpackningsgrupp I och II och vätskor med ett absolut ångtryck över 175 kPa (1,75 bar) vid 65 °C bestäms av formeln:

>Hänvisning till >

4.2.1.9.4 I dessa formler anger α (alfa) medelkoefficienten för vätskans volymsutvidgning mellan medeltemperaturen hos vätskan vid fyllning (tF) och högsta medelbulktemperatur under transporten (tR) (båda i °C). För vätskor som transporteras under omgivningsbetingelser skall α beräknas enligt formeln

>Hänvisning till >

där: d15 och d50 är vätskans densitet vid 15 °C respektive 50 °C.

4.2.1.9.4.1 Högsta medelbulktemperatur (tR) skall väljas till 50 °C, dock får för transport under tempererade eller extrema klimatförhållanden behörig myndighet medge en lägre eller kräva en högre temperatur, efter vad som är påkallat.

4.2.1.9.5 Kraven i 4.2.1.9.2 - 4.2.1.9.4.1 gäller inte UN-tankar som innehåller ämnen vilka hålls vid en temperatur över 50 °C under transporten (t ex med hjälp av en uppvärmningsanordning). För UN-tankar utrustade med en uppvärmningsanordning, skall en temperaturreglering användas för att säkerställa att högsta fyllnadsgrad blir högst 95 % under hela transporten.

4.2.1.9.5.1 Högsta fyllnadsgrad (i %) för vätskor som transporteras under förhöjd temperatur bestäms av formeln:

>Hänvisning till >

Där: dF och dR är vätskans densitet vid medeltemperaturen hos vätskan vid fyllning respektive högsta medelbulktemperatur under transporten.

4.2.1.9.6 UN-tankar får inte överlämnas för transport:

(a) med en fyllnadsgrad, för vätskor med viskositet under 2680 mm2/s vid 20 °C eller vid ämnets maximitemperatur under transport för uppvärmda ämnen, på över 20 % och under 80 % såvida inte tankarna är indelade med skiljeväggar eller skvalpskott i utrymmen på högst 7500 liters volym,

(b) med rester av tidigare transporterat gods, häftande vid utsidan av tanken eller driftutrustningen,

(c) om de läcker eller är skadade i sådan utsträckning att funktionen hos UN-tanken eller dess lyft- eller säkringsanordningar kan påverkas, och

(d) om inte driftutrustningen har kontrollerats och konstaterats fungera väl.

4.2.1.9.7 Gaffeltunnlar hos UN-tankar skall blockeras när tanken fyllts. Denna bestämmelse gäller inte UN-tankar som enligt 6.7.3.13.4 inte behöver vara försedda med möjlighet att blockera gaffeltunnlarna.

4.2.1.10 Tilläggsbestämmelser för transport av ämnen i klass 3 i UN-tankar

4.2.1.10.1 Alla UN-tankar avsedda för transport av brandfarliga vätskor skall vara förslutna och utrustade med tryckavlastningsanordningar enligt 6.7.2.8 - 6.7.2.15.

4.2.1.10.1.1 För UN-tankar avsedda endast för användning på land, får öppna ventilationssystem användas om detta är tillåtet enligt kapitel 4.3.

4.2.1.11 Tilläggsbestämmelser för transport av ämnen i klass 4.1 (utom självreaktiva ämnen), 4.2 eller 4.3 i UN-tankar

(Tills vidare blank.)

ANM.

För självreaktiva ämnen i klass 4.1, se 4.2.1.13.1.

4.2.1.12 Tilläggsbestämmelser för transport av ämnen i klass 5.1 i UN-tankar

(Tills vidare blank.)

4.2.1.13 Tilläggsbestämmelser för transport av ämnen i klass 5.2 och självreaktiva ämnen i klass 4.1 i UN-tankar

4.2.1.13.1 Varje ämne skall ha provats och en rapport ha överlämnats till behörig myndighet i ursprungslandet för godkännande. Anmälan om detta skall skickas till behörig myndighet i mottagarlandet. Anmälan skall innehålla relevant transportinformation och rapporten med provningsresultat. Provningarna som genomförs skall innefatta följande obligatoriska moment:

(a) att visa kompatibiliteten hos alla material som normalt är i kontakt med ämnet under transport,

(b) att ta fram underlag för konstruktion av tryckavlastningsanordningar och avlastningsanordningar för nödläge, med hänsyn till UN-tankens konstruktionsegenskaper.

Varje tilläggskrav som krävs för säker transport av ämnet skall beskrivas tydligt i rapporten.

4.2.1.13.2 Följande krav gäller UN-tankar avsedda för transport av organiska peroxider, typ F, eller självreaktiva ämnen, typ F, med en självaccelererande sönderfallstemperatur (SADT) av 55 °C eller däröver. I händelse av motstridighet skall dessa krav ha företräde gentemot dem som anges i 6.7.2. Nödlägen som skall beaktas är självaccelererande sönderfall av ämnet och brandomvälvning så som beskrivs se 4.2.1.13.8.

4.2.1.13.3 Ytterligare krav för transport av organiska peroxider eller självreaktiva ämnen med SADT under 55 °C i UN-tankar skall anges av behörig myndighet i ursprungslandet. Anmälan om detta skall skickas till behörig myndighet i mottagarlandet.

4.2.1.13.4 UN-tanken skall konstrueras för ett provtryck på minst 0,4 MPa (4 bar).

4.2.1.13.5 UN-tankar skall vara utrustade med temperatursensorer.

4.2.1.13.6 UN-tankar skall vara utrustade med tryckavlastningsanordningar och avlastningsanordningar för nödläge. Vakuumventiler får också användas. Tryckavlastningsanordningar skall träda i funktion vid tryck som bestäms utifrån både ämnets egenskaper och UN-tankens konstruktionsegenskaper. Smältsäkringar är inte tillåtna i tanken.

4.2.1.13.7 Tryckavlastningsanordningar skall bestå av fjäderbelastade ventiler, inställda för att förhindra signifikant tryckökning inuti UN-tanken från sönderfallsprodukter och ångor, som avges vid en temperatur av 50 °C. Kapacitet och öppningstryck hos avlastningsventilerna skall baseras på resultat från provningarna som anges i 4.2.1.13.1. Öppningstrycket får emellertid aldrig sättas så att vätska kan komma ut genom ventilerna om tanken välter.

4.2.1.13.8 Avlastningsanordningar för nödläge får vara av fjäderbelastad typ eller sprängbleck, eller en kombination av båda, konstruerade för att leda bort alla sönderfallsprodukter och avgivna ångor under en tid av minst en timmes total brandomvälvning, enligt beräkning med följande formel:

>Hänvisning till >

där:

q= värmeupptagning (W)

A= vätt yta (m2)

F= isoleringsfaktor

F= 1 för oisolerade tankar, eller

>Hänvisning till >

där

K= värmeledningsförmågan hos isolerskiktet (W [cong ] m-1 [cong ] K-1)

L= isolerskiktets tjocklek (m)

U= K/L = värmegenomgångstal hos isoleringen (W [cong ] m-2 [cong ] K-1)

T= temperaturen hos ämnet vid avlastningsbetingelserna (K)

Öppningstrycket hos avlastningsanordningen för nödläge skall vara högre än det som anges i 4.2.1.13.7 och baserat på resultat av provningarna som beskrivs i 4.2.1.13.1. Avlastningsanordningarna för nödläge skall dimensioneras så att maximitrycket i tanken aldrig överstiger dennas provtryck.

ANM.

Ett exempel på en metod för att bestämma storleken på avlastningsanordningen för nödläge ges i bihang 5 i testhandboken.

4.2.1.13.9 För isolerade UN-tankar skall kapacitet och inställning av avlastningsanordning för nödläge bestämmas under antagande av förlust av isolering från 1 % av ytans area.

4.2.1.13.10 Vakuumventiler och fjäderbelastade ventiler skall vara försedda med flamskydd. Vederbörlig uppmärksamhet skall ägnas åt minskningen i avlastningskapacitet orsakad av flamskyddet.

4.2.1.13.11 Driftutrustning såsom ventiler och utvändig rördragning skall ordnas så att inget av ämnet finns i dem efter fyllning av UN-tanken.

4.2.1.13.12 UN-tankar kan vara antingen isolerade eller skyddade av en solskärm. Om ämnets SADT i tanken är 55 °C eller lägre, eller UN-tanken är byggd av aluminium, skall UN-tanken vara fullständigt isolerad. Den utvändiga ytan skall vara vitmålad eller utförd i ljus metall.

4.2.1.13.13 Fyllnadsgraden får inte överstiga 90 % vid 15 °C.

4.2.1.13.14 Märkningen som föreskrivs i 6.7.2.20.2 skall inkludera UN-nummer och teknisk benämning med godkänd koncentration av aktuellt ämne.

4.2.1.13.15 Organiska peroxider och självreaktiva ämnen särskilt förtecknade i UN-tankinstruktion T23 i 4.2.4.2.6 får transporteras i UN-tankar.

4.2.1.14 Tilläggsbestämmelser för transport av ämnen i klass 6.1 i UN-tankar

(Tills vidare blank.)

4.2.1.15 Tilläggsbestämmelser för transport av ämnen i klass 7 i UN-tankar

4.2.1.15.1 UN-tankar som används för transport av radioaktivt material får inte användas för transport av annat gods.

4.2.1.15.2 Fyllnadsgraden för UN-tankar får inte överstiga 90 % eller alternativt ett annat värde, vilket fastställts av behörig myndighet.

4.2.1.16 Tilläggsbestämmelser för transport av ämnen i klass 8 i UN-tankar

4.2.1.16.1 Tryckavlastningsanordningar för UN-tankar som används för transport av ämnen i klass 8 skall kontrolleras med högst ett års intervall.

4.2.1.17 Tilläggsbestämmelser för transport av ämnen i klass 9 i UN-tankar

(Tills vidare blank.)

4.2.2 Allmänna bestämmelser för användning av UN-tankar för transport av ej kylda kondenserade gaser

4.2.2.1 Detta avsnitt anger allmänna bestämmelser för användning av UN-tankar för transport av ej kylda kondenserade gaser.

4.2.2.2 UN-tankar skall uppfylla bestämmelserna för konstruktion, tillverkning, kontroll och provning som beskrivs i 6.7.3. Ej kylda kondenserade gaser skall transporteras i UN-tankar som överensstämmer med instruktion T50, enligt beskrivning i 4.2.4.2.6, och med särbestämmelser för UN-tankar för vissa ej kylda kondenserade gaser i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 11, enligt beskrivning i 4.2.4.3.

4.2.2.3 Under transport skall UN-tankar vara tillräckligt skyddade mot skador på tankskalet och driftutrustningen av stötar i sidled och längsled och vältning. Om tanken med sin driftutrustning är byggd för att motstå stötar samt vältning, behöver den inte skyddas på detta sätt. Exempel på sådant skydd ges i 6.7.3.13.5.

4.2.2.4 Vissa ämnen är kemiskt instabila. De får transporteras endast om nödvändiga åtgärder har vidtagits för att förhindra att de sönderfaller, omvandlas eller polymeriserar på ett sätt som medför fara under transport. Därför skall även särskilt kontrolleras att tankskalen inte innehåller ämnen som kan befrämja sådana reaktioner.

4.2.2.5 Såvida inte benämningen på de gaser som transporteras finns på metallskylten enligt 6.7.3.16.2 skall en kopia av intyget som beskrivs i 6.7.3.14.1 finnas tillgängligt på begäran av behörig myndighet och omedelbart kunna uppvisas av avsändare, mottagare eller representant, efter vad som är lämpligt.

4.2.2.6 Tömda, ej rengjorda och ej gasfria UN-tankar skall uppfylla samma krav som UN-tankar fyllda med den ursprungliga ej kylda kondenserade gasen.

4.2.2.7 Fyllning

4.2.2.7.1 Innan fyllning skall fyllaren tillse att UN-tanken är godkänd för den ej kylda kondenserade gasen som skall transporteras, och att UN-tanken inte är lastad med ej kylda kondenserade gaser, som i kontakt med material i tankskalet, packningar, driftutrustning och eventuell skyddsinklädnad kan reagera på ett farligt sätt med dessa och bilda farliga produkter eller avsevärt försvaga materialet. Under fyllning skall temperaturen hos den ej kylda kondenserade gasen ligga inom beräkningstemperaturområdets gränser.

4.2.2.7.2 Högsta fyllningsförhållande av ej kyld kondenserad gas (kg/l tankvolym) får inte överstiga densiteten hos den ej kylda kondenserade gasen vid 50 °C, multiplicerad med 0,95. Dessutom får tanken inte vara stumfylld med vätska vid 60 °C.

4.2.2.7.3 UN-tankar får inte fyllas över sin högsta tillåtna bruttovikt och specificerad högsta tillåtna lastvikt för varje gas som skall transporteras.

4.2.2.8 UN-tankar får inte överlämnas för transport:

(a) med en fyllnadsgrad som kan medföra en oacceptabel hydraulisk kraft, beroende på skvalp inuti UN-tanken,

(b) om de är otäta,

(c) om de är skadade i sådan utsträckning att funktionen hos UN-tanken eller dess lyft- eller säkringsanordningar kan påverkas, och

(d) om inte driftutrustningen har kontrollerats och konstaterats fungera väl.

4.2.2.9 Gaffeltunnlar hos UN-tankar skall blockeras när tanken fyllts. Denna bestämmelse gäller inte UN-tankar som enligt 6.7.4.12.4 inte behöver vara försedda med möjlighet att blockera gaffeltunnlarna.

4.2.3 Allmänna bestämmelser för användning av UN-tankar för transport av kylda kondenserade gaser

4.2.3.1 Detta avsnitt anger allmänna bestämmelser för användning av UN-tankar för transport av kylda kondenserade gaser.

4.2.3.2 UN-tankar skall uppfylla bestämmelserna för konstruktion, tillverkning, kontroll och provning som beskrivs i 6.7.4. Kylda kondenserade gaser skall transporteras i UN-tankar som överensstämmer med instruktion T75, enligt beskrivning i 4.2.4.2.6, och med särbestämmelser för UN-tankar angivna för varje ämne i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 11, enligt beskrivning i 4.2.4.3.

4.2.3.3 Under transport skall UN-tankar vara tillräckligt skyddade mot skador på tankskalet och driftutrustningen av stötar i sidled och längsled och vältning. Om tanken med sin driftutrustning är byggd för att motstå stötar och vältning, behöver den inte skyddas på detta sätt. Exempel på sådant skydd ges i 6.7.4.12.5.

4.2.3.4 Såvida inte benämningen på de gaser som transporteras finns på metallskylten enligt 6.7.4.15.2 skall en kopia av intyget som beskrivs i 6.7.4.13.1 finnas tillgängligt på begäran av behörig myndighet och omedelbart kunna uppvisas av avsändare, mottagare eller representant, efter vad som är lämpligt.

4.2.3.5 Tömda, ej rengjorda och ej gasfria UN-tankar skall uppfylla samma krav som UN-tankar fyllda med det ursprungliga ämnet.

4.2.3.6 Fyllning

4.2.3.6.1 Innan fyllning skall fyllaren tillse att UN-tanken är godkänd för den kylda kondenserade gasen som skall transporteras, och att UN-tanken inte är lastad med kylda kondenserade gaser som i kontakt med material i tankskalet, packningar, driftutrustning och eventuell skyddsinklädnad kan reagera på ett farligt sätt med dessa och bilda farliga produkter eller avsevärt försvaga materialet. Under fyllning skall temperaturen hos den kylda kondenserade gasen ligga inom beräkningstemperaturområdets gränser.

4.2.3.6.2 Då initial fyllnadsgrad skall uppskattas skall nödvändig hålltid för den avsedda transporten beaktas, inklusive alla förseningar som kan inträffa. Initial fyllnadsgrad för tanken, med undantag av vad som anges i 4.2.3.6.3 och 4.2.3.6.4, skall vara sådan att om innehållet, helium oräknat, skulle höjas till en temperatur, vid vilken ångtrycket är lika med högsta tillåtna arbetstryck, så får inte volymen som upptas av vätska överstiga 98 %.

4.2.3.6.3 Tankar avsedda för transport av helium får fyllas upp till men inte över inloppet till tryckavlastningsanordningen.

4.2.3.6.4 En högre initial fyllnadsgrad kan tillåtas, förutsatt godkännande av behörig myndighet, om avsedd varaktighet hos transporten är avsevärt kortare än hålltiden.

4.2.3.7 Faktisk hålltid

4.2.3.7.1 Faktisk hålltid skall beräknas för varje transport enligt en metod som godtagits av behörig myndighet, baserat på följande:

(a) referenshålltiden för den kylda kondenserade gas som skall transporteras (se 6.7.4.2.8.1) (angiven på skylten som beskrivs i 6.7.4.15.1),

(b) faktisk fyllnadsdensitet,

(c) faktiskt fyllningstryck,

(d) lägsta inställda tryck på tryckavlastningsanordningarna

4.2.3.7.2 Faktisk hålltid skall märkas antingen på själva UN-tanken eller på en metallskylt som är stadigt fäst på UN-tanken, enligt 6.7.4.15.2.

4.2.3.8 UN-tankar får inte överlämnas för transport:

(a) med en fyllnadsgrad som kan medföra en oacceptabel hydraulisk kraft, beroende på skvalp inuti tanken,

(b) om de är otäta,

(c) om de är skadade i sådan utsträckning att funktionen hos UN-tanken eller dess lyft- eller säkringsanordningar kan påverkas,

(d) om inte driftutrustningen har kontrollerats och konstaterats fungera väl,

(e) om faktisk hålltid för den kylda kondenserade gas som transporteras inte har bestämts i enlighet med 4.2.3.7 och UN-tanken inte är märkt i enlighet med 6.7.4.15.2, och

(f) om transporttiden, inberäknat alla förseningar som kan uppstå, överstiger den faktiska hålltiden.

4.2.3.9 Gaffeltunnlar hos UN-tankar skall blockeras när tanken är fylld. Denna bestämmelse gäller inte UN-tankar som enligt 6.7.4.12.4 inte behöver vara försedda med möjlighet att blockera gaffeltunnlarna.

4.2.4 UN-tankinstruktioner och särskilda bestämmelser för UN-tankar

4.2.4.1 Allmänt

4.2.4.1.1 Detta avsnitt omfattar UN-tankinstruktioner och särbestämmelser för farligt gods som är tillåtet för transport i UN-tankar. Varje UN-tankinstruktion kännetecknas av en alfanumerisk beteckning (t ex T1). Kapitel 3.2, tabell A, kolumn 10 visar vilken UN-tankinstruktion som skall användas för varje ämne som är tillåtet för transport i UN-tank. Om ingen UN-tankinstruktion finns i kolumn 10 för en viss farligt gods-benämning är transport av ämnet i fråga i UN-tank inte tillåten, såvida inte behörig myndighets tillstånd har utfärdats, så som beskrivs i 6.7.1.3. Särbestämmelser för UN-tankar är tillordnade vissa ämnen i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 11. Varje särbestämmelse för UN-tankar kännetecknas av en alfanumerisk beteckning (t ex TP1). En förteckning över särbestämmelser för UN-tankar ges i 4.2.4.3.

4.2.4.2 UN-tankinstruktioner

4.2.4.2.1 UN-tankinstruktioner gäller för farligt gods i klass 2 till och med 9. UN-tankinstruktionerna ger specifik information om bestämmelser för UN-tankar gällande vissa ämnen. Dessa bestämmelser skall uppfyllas utöver de allmänna bestämmelserna i detta kapitel och kapitel 6.7.

4.2.4.2.2 För ämnen i klass 3 till och med 9 anger UN-tankinstruktionerna tillämpligt minsta provtryck, minsta godstjocklek i tankskalet (för referensstål), krav på bottenöppningar och på tryckavlastning. I T23 finns självreaktiva ämnen i klass 4.1 och organiska peroxider i klass 5.2, vilka får transporteras i UN-tank förtecknade

4.2.4.2.3 Ej kylda kondenserade gaser är tillordnade UN-tankinstruktion T50. T50 anger högsta tillåtna arbetstryck, krav på öppningar under vätskenivån, krav på tryckavlastning och krav på högsta fyllnadsgrad för ej kylda kondenserade gaser, som är tillåtna för transport i UN-tankar.

4.2.4.2.4 Kylda kondenserade gaser är tillordnade UN-tankinstruktion T75.

4.2.4.2.5 Bestämning av tillämplig UN-tankinstruktion

Om en viss UN-tankinstruktion är angiven i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 10 för en viss farligt gods-benämning, får även andra UN-tankar användas, som har högre minsta provtryck, större godstjocklek och striktare användning av bottentömning och tryckavlastningsanordningar. Följande riktlinjer avser bestämning av vilka UN-tankar som kan användas för transport av vissa ämnen:

>Plats för tabell>

4.2.4.2.6 UN-tankinstruktioner

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

4.2.4.3 Särbestämmelser för UN-tankar

Särbestämmelser för UN-tankar är tillordnade vissa ämnen för att ange krav som är tillägg till eller ersätter dem som ges i UN-tankinstruktionerna eller bestämmelserna i kapitel 6.7. Särbestämmelser för UN-tankar markeras med koden TP och är tillordnade bestämda ämnen i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 11. Följande är en förteckning över särbestämmelserna för UN-tankar:

>Plats för tabell>

KAPITEL 4.3

Användning av cisternvagnar, avmonterbara tankar, tankcontainrar och växeltankar med tankskal av metall samt batterivagnar och MEG-containrar

ANM.

Beträffande UN-tankar, se kapitel 4.2; beträffande tankcontainrar av fiberarmerad plast, se kapitel 4.4.

4.3.1 Omfattning

4.3.1.1 Bestämmelser som upptar hela sidbredden avser både cisternvagnar, avmonterbara tankar och batterivagnar, samt tankcontainrar, växeltankar och MEG-containrar. Bestämmelser som finns i en av spalterna avser endast:

- cisternvagnar, avmonterbara tankar och batterivagnar (vänstra spalten),

- tankcontainrar, växeltankar och MEG-containrar (högra spalten).

4.3.1.2 Dessa bestämmelser avser

>Plats för tabell>

använda för transport av ämnen i form av gas, vätska, pulver eller granulat.

4.3.1.3 I 4.3.2 anges de bestämmelser som skall tillämpas på cisternvagnar, avmonterbara tankar, tankcontainrar och växeltankar, avsedda för transport av ämnen i alla klasser, och på batterivagnar och MEG-containrar, avsedda för transport av gaser i klass 2. Avsnitt 4.3.3 och 4.3.4 innehåller särbestämmelser som tillägg eller modifiering till bestämmelserna i 4.3.2.

4.3.1.4 För krav beträffande tillverkning, utrustning, typgodkännande, kontroll och märkning, se kapitel 6.8.

4.3.1.5 För övergångsbestämmelser avseende detta kapitel, se

>Plats för tabell>

4.3.2 Bestämmelser för alla klasser

4.3.2.1 Användning

4.3.2.1.1 Ett ämne som omfattas av detta direktiv får transporteras i cisternvagnar, avmonterbara tankar, batterivagnar, tankcontainrar, växeltankar och MEG-containrar endast när en tankkod finns angiven i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 12 enligt 4.3.3.1.1 och 4.3.4.1.1.

4.3.2.1.2 Erforderlig typ av tank, batterivagn och MEG-container anges i kodform i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 12. Identifikationskoderna som finns där utgörs av bokstäver eller siffror i en bestämd ordning. Förklaringar till de fyra delarna i koden ges i 4.3.3.1.1 (då ämnet som skall transporteras tillhör klass 2) och i 4.3.4.1.1 (då ämnet som skall transporteras tillhör klasserna 3 till och med 9)(23)

4.3.2.1.3 Erforderlig typ enligt 4.3.2.1.2 motsvarar de minst strikta konstruktionsbestämmelserna som är acceptabla för det farliga ämnet i fråga, såvida inget annat krävs i detta kapitel eller i kapitel 6.8. Det är möjligt att använda tankar som motsvarar koder, vilka föreskriver högre minsta kalkyltryck eller striktare krav för fyllnings- eller tömningsöppningar eller för säkerhetsventiler/-anordningar (se 4.3.3.1.1 för klass 2 och 4.3.4.1.1 för klasserna 3 till och med 9).

4.3.2.1.4 För vissa ämnen gäller för tankar, batterivagnar och MEG-containrar tilläggsbestämmelser, vilka ingår som särbestämmelser i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 13.

4.3.2.1.5 Tankar, batterivagnar och MEG-containrar får inte lastas med andra farliga ämnen än dem, vars transport de godkänts för enligt 6.8.2.3.1 och som inte tenderar att i kontakt med material i tankskalet, packningar, utrustning och skyddsbeklädnad reagera på ett farligt sätt med dessa (se "farlig reaktion" i 1.2.1), bilda farliga produkter eller avsevärt försvaga dessa material(24).

4.3.2.1.6 Livsmedel får transporteras i tankar som använts för farliga ämnen, endast om erforderliga åtgärder vidtagits för att förhindra hälsorisker.

4.3.2.2 Fyllnadsgrad

4.3.2.2.1 Följande fyllnadsgrad får inte överskridas i tankar avsedda för transport av vätska vid omgivningstemperatur:

(a) för brandfarliga ämnen utan annan risk (t ex giftiga eller frätande) i tankar med luftningsanordning eller med säkerhetsventiler (även när de föregås av sprängbleck):

>Hänvisning till >

(b) för giftiga eller frätande ämnen (antingen de är brandfarliga eller ej) i tankar med luftningsanordning eller med säkerhetsventiler (även när de föregås av sprängbleck):

>Hänvisning till >

(c) för brandfarliga ämnen och för mindre giftiga eller frätande ämnen (antingen de är brandfarliga eller ej) i lufttätt förslutna tankar utan säkerhetsventil:

>Hänvisning till >

(d) för starkt giftiga, giftiga, starkt frätande eller frätande ämnen (antingen de är brandfarliga eller ej) i lufttätt förslutna tankar utan säkerhetsventil:

>Hänvisning till >

4.3.2.2.2 I dessa formler anger α medelkoefficienten för vätskans volymsutvidgning mellan 15 °C och 50 °C, dvs för en högsta temperaturvariation av 35 °C.α beräknas enligt formeln:

>Hänvisning till >

där: d15 och d50 är vätskans densitet vid 15 °C respektive 50 °C och tF vätskans medeltemperatur vid fyllningstillfället.

4.3.2.2.3 Bestämmelserna i 4.3.2.2.1 (a)-(d) ovan är inte tillämpliga på tankar vars innehåll genom en uppvärmningsanordning hålls vid en temperatur över 50 °C under transporten. I detta fall skall fyllnadsgraden vid transportens början vara sådan och temperaturen regleras på så sätt att tanken under hela transporten är fylld till högst 95 % av sin volym och fyllningstemperaturen inte överskrids.

4.3.2.2.4

>Plats för tabell>

4.3.2.3 Användning

4.3.2.3.1 Godstjockleken i tankskalet får under dess användningstid aldrig understiga minimivärdet föreskrivet i

>Plats för tabell>

4.3.2.3.2

>Plats för tabell>

4.3.2.3.3 Under fyllning och tömning av tankar, batterivagnar och MEG-containrar skall lämpliga åtgärder vidtas för att förhindra utsläpp av farliga mängder gas och ånga. Tankar, batterivagnar och MEG-containrar skall vara förslutna så att innehållet inte kan komma ut okontrollerat. Öppningar i tankar med bottentömning skall tillslutas med gängade pluggar, blindflänsar eller andra likvärdiga anordningar. Tätheten hos förslutningarna på tanken, batterivagnen och MEG-containern skall kontrolleras av den som fyller efter att tanken har fyllts. Detta gäller särskilt stigrörets övre förslutning.

4.3.2.3.4 När flera förslutningssystem är installerade i serie, skall det som är närmast det transporterade ämnet stängas först.

4.3.2.3.5 Inga farliga rester av det påfyllda ämnet får häfta vid utsidan av tanken under transport.

4.3.2.3.6 Ämnen som kan reagera farligt med varandra får inte transporteras i angränsande tankfack, såvida inte dessa fack är skilda genom en vägg med tjocklek minst lika med den hos själva tankskalet. De får även transporteras separerade av ett tomt utrymme eller ett tomt fack mellan de lastade facken.

4.3.2.4 Tömda, ejrengjorda tankar, batterivagnar och MEG-containrar

ANM:

För tömda, ejrengjorda tankar, batterivagnar och MEG-containrar kan särbestämmelserna TU1, TU2, TU4, TU16 och TU35 i 4.3.5 vara tillämpliga.

4.3.2.4.1 Inga farliga rester av det påfyllda ämnet får häfta vid utsidan av tanken under transport.

4.3.2.4.2 För att accepteras för transport skall tömda, ejrengjorda tankar, batterivagnar och MEG-containrar vara förslutna på samma sätt och täta i samma utsträckning som om de vore fyllda.

4.3.2.4.3 Om tömda, ejrengjorda tankar, batterivagnar och MEG-containrar inte är förslutna på samma sätt och täta i samma utsträckning som om de vore fyllda, och om bestämmelserna i detta direktiv inte kan uppfyllas, skall de transporteras med vederbörlig hänsyn till tillräcklig säkerhet till närmaste lämpliga plats där rengöring eller reparation kan ske.

Transporten är tillräckligt säker om lämpliga åtgärder har vidtagits för att hålla likvärdig säkerhet jämförbar med bestämmelserna i detta direktiv och för att förhindra okontrollerat utsläpp av farligt gods.

4.3.2.4.4 Tömda, ejrengjorda cisternvagnar, avmonterbara tankar, batterivagnar, tankcontainrar, växeltankar och MEG-containrar får även transporteras för att genomgå kontroll efter att intervallen som anges i 6.8.2.4.2 och 6.8.2.4.3 har gått ut.

4.3.3 Särskilda bestämmelser för klass 2

4.3.3.1 Kodning av tankar och tankhierarki

4.3.3.1.1 Kodning av tankar, batterivagnar och MEG-containrar

De fyra delar av tankkoden, som ges i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 12, har följande betydelse:

>Plats för tabell>

ANM. 1

Särbestämmelse TU17 angiven i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 13 för vissa gaser betyder att gasen endast får transporteras i batterivagnar eller MEG-containrar

ANM. 2

Trycken som anges på själva tanken eller på en panel får inte understiga värdet på "X" eller minsta kalkyltryck.

4.3.3.1.2 Hierarki för tankar

>Plats för tabell>

Siffran representerad av

skall vara minst lika med siffran representerad av *.

ANM.

Denna hierarki tar inte hänsyn till eventuella särbestämmelser (se 4.3.5 och 6.8.4) för enskilda benämningar.

4.3.3.2 Fyllningsvillkor och provtryck

4.3.3.2.1 Provtrycket för tankar avsedda för komprimerade gaser med en kritisk temperatur under - 50 °C skall vara minst en och en halv gånger fyllningstrycket vid 15 °C.

4.3.3.2.2 Provtrycket för tankar avsedda för:

- komprimerade gaser med en kritisk temperatur av - 50 °C eller högre,

- kondenserade gaser med en kritisk temperatur under 70 °C,

- gaser lösta under tryck

skall vara sådant att trycket i tanken, förorsakat av innehållet vid 55 °C för tankar med värmeisolering eller 65 °C för tankar utan värmeisolering, inte överstiger provtrycket då tanken är fylld till sitt maximala fyllningsförhållande (vikt per liter volym).

4.3.3.2.3 Provtrycket för tankar avsedda för transport av kondenserade gaser med en kritisk temperatur av 70 °C eller högre skall:

a) för tankar med värmeisolering motsvara minst vätskans ångtryck vid 60 °C, minskat med 0,1 MPa (1 bar), men minst vara 1 MPa (10 bar),

b) för tankar utan värmeisolering motsvara minst vätskans ångtryck vid 65 °C, minskat med 0,1 MPa (1 bar), men minst vara 1 MPa (10 bar).

Högsta tillåtna fyllningsförhållande beräknas enligt följande:

Högsta tillåtna fyllningsförhållande = 0,95 × vätskans densitet vid 50 °C (kg/l), dessutom får gasfasen ej försvinna under 60 °C.

Om tankens diameter inte överstiger 1,5 m skall värdena på provtryck och högsta tillåtna fyllningsförhållande i förpackningsinstruktion P200 i 4.1.4.1 tillämpas.

4.3.3.2.4 Provtrycket för tankar avsedda för transport av kylda kondenserade gaser skall vara minst 1,3 gånger det högsta tillåtna arbetstryck som anges på tanken, dock minst 300 kPa (3 bar). För tankar med vakuumisolering skall provtrycket vara minst 1,3 gånger det högsta tillåtna arbetstrycket ökat med 100 kPa (1 bar).

4.3.3.2.5 Tabell över gaser och gasblandningar, som får transporteras i cisternvagnar, batterivagnar, avmonterbara tankar, tankcontainrar och MEG-containrar, med angivelse av lägsta provtryck för tankarna och i förekommande fall högsta tillåtna fyllningsförhållande

När det gäller gaser och gasblandningar, som klassificerats som N.O.S., skall värdena för provtryck och högsta tillåtna fyllningsförhållande fastställas av behörig myndighet godkänd sakkunnig.

För tankar med värmeisolering avsedda för komprimerade eller kondenserade gaser med en kritisk temperatur under +70 °C, dock lägst - 50 °C, som genomgått provning vid lägre provtryck än det som anges i tabellen, kan en lägre maximibelastning fastställas av behörig myndighet godkänd sakkunnig, förutsatt att det tryck som gasen i fråga utvecklar i tanken vid 55 °C inte överstiger det provtryck som är angivet på tanken.

>Plats för tabell>

4.3.3.3 Användning

4.3.3.3.1 Om tankar, batterivagnar eller MEG-containrar är godkända för flera olika gaser, skall byte av gas innefatta tömning, rengöring och avgasning i den utsträckning som krävs för säker användning.

4.3.3.3.2 När tankar, batterivagnar eller MEG-containrar överlämnas för transport, skall endast de uppgifter synas, som anges i 6.8.3.5.6, och är tillämpliga på den lastade eller nyss tömda gasen, alla uppgifter om andra gaser skall täckas över (se UIC-blad 573 OR).

4.3.3.3.3 Alla element i batterivagnar eller MEG-containrar skall innehålla en och samma gas.

4.3.3.4

>Plats för tabell>

4.3.3.4.1

>Plats för tabell>

4.3.3.4.2

>Plats för tabell>

4.3.3.4.3

>Plats för tabell>

4.3.4 Särskilda bestämmelser för klass 3 till och med 9

4.3.4.1 Kodning, systematiserad tillordning av tankar och tankhierarki

4.3.4.1.1 Kodning av tankar

De fyra delar av tankkoden som ges i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 12 har följande betydelse:

>Plats för tabell>

4.3.4.1.2 Systematiserad tillordning av tankkoder till ämnesgrupper och tankhierarki

ANM.

Vissa ämnen och ämnesgrupper innefattas inte i den systematiserade tillordningen (se 4.3.4.1.3).

>Plats för tabell>

ANM.

Denna hierarkiska uppställning tar inte hänsyn till eventuella särbestämmelser (se 4.3.5 och 6.8.4) för enskilda benämningar

4.3.4.1.3 Följande ämnen och ämnesgrupper, där ett plustecken (+) finns i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 12, omfattas av särbestämmelser. I det fallet är alternativ användning av tanken för andra ämnen och ämnesgrupper inte tillåten och hierarkin i 4.3.4.1.2 inte tillämplig (se även 6.8.4).

Kraven för dessa tankar ges av följande tankkoder, kompletterade av tillämpliga särbestämmelser angivna i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 12:

(a) klass 4.1:

UN 2448 SVAVEL, SMÄLT: tankkod LGBV,

(b) klass 4.2:

UN 1381 FOSFOR, VIT eller GUL, UNDER VATTEN eller I LÖSNING, och UN 2447 FOSFOR, VIT eller GUL, SMÄLT: tankkod L10DH,

(c) klass 4.3:

UN 1389 ALKALIMETALLAMALGAM, UN 1391 ALKALIMETALLDISPERSION eller UN 1391 DISPERSION AV ALKALISKA JORDARTSMETALLER, UN 1392 AMALGAM AV ALKALISKA JORDARTSMETALLER, UN 1415 LITIUM, UN 1420 KALIUMMETALLEGERINGAR, UN 1421 ALKALIMETALLEGERING, FLYTANDE, N.O.S., UN 1422 KALIUM-NATRIUMLEGERINGAR, UN 1428 NATRIUM, UN 2257 KALIUM: tankkod L10BN,

UN 1407 CESIUM och UN 1423 RUBIDIUM: tankkod L10CH,

(d) klass 5.1:

UN 1873 PERKLORSYRA, med över 50 vikt- % men högst 72 vikt- % syra: tankkod L4DN,

UN 2015 VÄTEPEROXID, VATTENLÖSNING, STABILISERAD, med över 70 % väteperoxid: tankkod L4DV,

UN 2015 VÄTEPEROXID, VATTENLÖSNING, STABILISERAD, med över 60 % men högst 70 % väteperoxid: tankkod L4BV,

UN 2014 VÄTEPEROXID, VATTENLÖSNING, med minst 20 % men högst 60 % väteperoxid, och UN 3149 VÄTEPEROXID OCH PEROXIÄTTIKSYRA I BLANDNING, STABILISERAD: tankkod L4BV,

(e) klass 5.2:

UN 3109 ORGANISK PEROXID TYP F, FLYTANDE: tankkod L4BN,

UN 3110 ORGANISK PEROXID TYP F, FAST: tankkod S4AN,

(f) klass 6.1:

UN 1613 CYANVÄTE, VATTENLÖSNING (CYANVÄTESYRA) och UN 3294 CYANVÄTE, LÖSNING I ALKOHOL: tankkod L15DH,

(g) klass 7:

Alla ämnen: specialtankar.

Minimikrav för vätskor: tankkod L2,65CN, för fasta ämnen tankkod S2,65AN.

Trots de allmänna bestämmelserna i detta stycke får tankar som används för radioaktivt material även användas för transport av annat gods, förutsatt att bestämmelserna i 5.1.3.2 uppfylls,

(h) klass 8:

UN 1052 FLUORVÄTE, VATTENFRITT och UN 1790 FLUORVÄTESYRA, med mer än 85 % fluorväte: tankkod L21DH,

UN 1744 BROM eller UN 1744 BROM, LÖSNING: tankkod L21DH,

UN 1791 HYPOKLORITLÖSNING och UN 1908 KLORITLÖSNING: tankkod L4BV.

4.3.4.2 Allmänna bestämmelser

4.3.4.2.1 Om varma ämnen har lastats får inte temperaturen på ytterytan av tanken eller värmeisoleringen överstiga 70 °C under transport.

4.3.4.2.2

>Plats för tabell>

4.3.4.2.3

>Plats för tabell>

4.3.5 Särbestämmelser

Följande särbestämmelser gäller då de anges vid en benämning i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 13:

>Plats för tabell>

KAPITEL 4.4

Användning av tankcontainrar av fiberarmerad plast

ANM.

Beträffande UN-tankar, se kapitel 4.2; beträffande cisternvagnar, avmonterbara tankar, tankcontainrar och växeltankar med tankskal av metall samt batterivagnar och MEG-containrar, se kapitel 4.3.

4.4.1 Allmänt

Transport av farliga ämnen i tankcontainrar, vars tankskal är tillverkat av fiberarmerad plast, är tillåten endast om följande bestämmelser är uppfyllda:

(a) ämnet är klassificerat i klass 3, 5.1, 6.1, 6.2, 8 eller 9,

(b) ämnets högsta ångtryck (absoluttryck) vid 50 °C överstiger inte 110 kPa (1,1 bar),

(c) transport av ämnet i metalltankar är uttryckligen tillåten enligt 4.3.2.1.1,

(d) kalkyltrycket, som anges för ämnet i fråga i del 2 av tankkoden i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 12, överstiger inte 4 bar (se även 4.3.4.1.1), och

(e) tankcontainern uppfyller de bestämmelser i kapitel 6.9, som är tillämpliga för transport av ämnet.

4.4.2 Drift

4.4.2.1 Bestämmelserna i 4.3.2.1.5 - 4.3.2.2.4, 4.3.2.3.3 - 4.3.2.3.6, 4.3.2.4.1 och 4.3.2.4.2 samt 4.3.4.2 skall tillämpas.

4.4.2.2 Temperaturen hos det transporterade ämnet får vid fyllningstillfället inte överstiga den högsta drifttemperatur som anges på tankskylten, vilken hänvisas till i 6.9.6.

4.4.2.3 Dessutom gäller även särbestämmelserna (TU) i 4.3.5, som finns angivna i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 13, om de är tillämpliga på transport i metalltankar.

Del 5

BESTÄMMELSER FÖR AVSÄNDNING

KAPITEL 5.1

Allmänna bestämmelser

5.1.1 Tillämpningsområde och allmänna bestämmelser

Denna del innehåller bestämmelser för avsändning av farligt gods med avseende på märkning, etikettering och dokumentation samt i förekommande fall tillstånd för avsändande och förhandsmeddelande.

5.1.2 Användning av extra ytteremballage

5.1.2.1 Ett extra ytteremballage skall för varje kolli som det innehåller vara märkt och etiketterat enligt vad som föreskrivs i kapitel 5.2 för kollin, såvida inte märkning och etiketter representiva för det farligt gods i det extra ytteremballaget är synliga. Om en och samma etikett föreskrivs för olika sorters gods behöver den bara sättas fast en gång.

5.1.2.2 Varje kolli med farligt gods som förses med ett extra ytteremballage skall uppfylla alla tillämpliga bestämmelser i detta direktiv. Den avsedda funktionen hos varje förpackning får inte försämras av det extra ytteremballaget.

5.1.2.3 Samlastningsförbud gäller även extra ytteremballage.

5.1.3 Ej rengjorda tömda förpackningar (inklusive IBC-behållare och storförpackningar), tömda cisternvagnar, tömda tankar, tömda vagnar och tömda containrar för transport i bulk

5.1.3.1 Ej rengjorda, tömda förpackningar (inklusive IBC-behållare och storförpackningar), tömda tankar (inklusive cisternvagnar, batterivagnar, avmonterbara tankar, UN-tankar, tankcontainrar och MEG-containrar) samt tömda vagnar och tömda containrar för transport i bulk, som har innehållit farligt gods i de olika klasserna med undantag av klass 7, skall vara försedda med samma märkning och etiketter eller storetiketter som i fyllt tillstånd.

ANM

Beträffande dokumentation, se kapitel 5.4.

5.1.3.2 Tankar och IBC-behållare som använts för transport av radioaktiva ämnen, får inte användas för lagring eller transport av annat gods, såvida de inte dekontaminerats till ett värde under 0,4 Bq/cm2 för beta- och gammastrålare samt för alfastrålare med låg radiotoxicitet, och ett värde under 0,04 Bq/cm2 för alla andra alfastrålare.

5.1.4 Samemballering

Om två eller flera sorters farligt gods förpackas tillsammans i samma ytterförpackning skall kollit vara försett med föreskrivna etiketter och märkning för varje sorts gods. Om en och samma etikett föreskrivs för olika sorters gods, behöver den bara sättas fast en gång.

5.1.5 Allmänna bestämmelser för klass 7

5.1.5.1 Bestämmelser att iaktta före transport

5.1.5.1.1 Bestämmelser som skall uppfyllas före den första transporten av ett kolli

Före den första transporten av ett kolli skall följande bestämmelser uppfyllas:

(a) Om inneslutningssystemets kalkyltryck överstiger 35 kPa, skall kontrolleras att inneslutningssystemet hos varje kolli överensstämmer med de godkända konstruktionskraven beträffande systemets förmåga att bibehålla sin täthet under detta tryck.

(b) För varje kolli av typ B(U), typ B(M) och typ C samt varje kolli som innehåller klyvbart ämne skall kontrolleras att dess strålskärm och inneslutningssystem och, om så krävs, dess värmeledningsförmåga och begränsande system ligger inom de gränser som är tillämpliga eller specificerade för den godkända konstruktionen.

(c) För kollin innehållande klyvbart ämne, där neutronabsorbatorer är uttryckligen medtagna som beståndsdelar i kollit för att uppfylla bestämmelserna i 6.4.11.1, skall kontroll utföras för att konstatera närvaron och fördelningen av dessa neutronabsorbatorer.

5.1.5.1.2 Bestämmelser som skall uppfyllas före varje transport av ett kolli

Före varje transport av ett kolli skall följande bestämmelser uppfyllas:

(a) För varje kolli skall kontrolleras att tillämpliga bestämmelser i detta direktiv följs,

(b) Det skall kontrolleras att lyftdon som inte uppfyller bestämmelserna i 6.4.2.2 har monterats bort enligt 6.4.2.3 eller på annat sätt gjorts obrukbara för att lyfta kollit.

(c) För varje kolli av typ B(U), typ B(M) och typ C samt varje kolli som innehåller klyvbart ämne skall kontrolleras att alla i godkännandecertifikaten angivna bestämmelser är uppfyllda.

(d) Varje kolli av typ B(U), typ B(M) och typ C skall förvaras intill dess jämviktstillstånd har uppnåtts i tillräcklig omfattning för att verifiera överensstämmelse med temperatur- och tryckbestämmelserna, såvida inte undantag från dessa krav har fått unilateralt godkännande.

(e) För varje kolli av typ B(U), typ B(M) och typ C skall kontrolleras genom besiktning eller lämplig provning att alla förslutningar, ventiler eller andra öppningar i inneslutningssystemet, genom vilka det radioaktiva innehållet skulle kunna komma ut, är stängda på ändamålsenligt sätt och i förekommande fall förseglade på det sätt som gjordes för att visa överensstämmelse med bestämmelserna i 6.4.8.7.

(f) För varje radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet skall kontrolleras att alla bestämmelser, som angetts i godkännandecertifikatet för radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet, och tillämpliga bestämmelser i detta direktiv är uppfyllda.

(g) För kollin med klyvbara ämnen skall den i 6.4.11.4 (b) angivna mätningen och de i 6.4.11.7 angivna provningarna för kontroll av förslutningen av varje kolli genomföras i tillämpliga fall.

(h) För alla radioaktiva ämnen med liten spridbarhet skall kontrolleras att alla bestämmelser, som angetts i godkännandecertifikatet, och tillämpliga bestämmelser i detta direktiv är uppfyllda.

5.1.5.2 Godkännande av transport och förhandsmeddelande

5.1.5.2.1 Allmänt

Utöver det i kapitel 6.4 beskrivna godkännandet av kollikonstruktionen krävs under vissa omständigheter även ett multilateralt transportgodkännande (5.1.5.2.2 och 5.1.5.2.3). Under vissa omständigheter krävs också en förhandsmeddelande av transporten till behörig myndighet (5.1.5.2.4).

5.1.5.2.2 Transportgodkännande

Multilateralt godkännande krävs för:

(a) transport av kollin av typ B(M) som inte överensstämmer med bestämmelserna i 6.4.7.5 eller som är konstruerade för tillfällig, kontrollerad avluftning,

(b) transport av kollin av typ B(M) innehållande radioaktiva ämnen vars aktivitet är större än 3000 A1, eller 3000 A2, vilket som är tillämpligt, eller 1000 TBq, varvid det lägsta av dessa värden gäller,

(c) transport av kollin innehållande klyvbara ämnen om summan av kriticitetssäkerhetsindex för kollina överstiger 50.

Behörig myndighet kan genom ett särskilt villkor i kollikonstruktionscertifikatet (se 5.1.5.3.1) medge transport in i eller genom landet i fråga utan transportgodkännande.

5.1.5.2.3 Transportgodkännande enligt särskild överenskommelse

Behörig myndighet kan godkänna åtgärder, enligt vilka en sändning, som inte uppfyller alla tillämpliga bestämmelser i detta direktiv, får transporteras enligt särskild överenskommelse (se 1.7.4).

5.1.5.2.4 Förhandsmeddelande

Förhandsmeddelande till behörig myndighet föreskrivs i följande fall:

(a) Före den första transporten av ett kolli som kräver godkännande av behörig myndighet skall avsändaren kontrollera att kopior av alla tillämpliga certifikat av behöriga myndigheter, som krävs för kollikonstruktionen, tillställs de behöriga myndigheterna i varje land som sändningen kommer att transporteras till eller genom. Avsändaren behöver inte invänta bekräftelse från den behöriga myndigheten, och denna behöver inte heller bekräfta mottagandet av certifikatet.

(b) Vid var och en av följande typer av transporter skall avsändaren förhandsmeddela behöriga myndigheter i varje land som sändningen transporteras i eller genom. Sådan förhandsmeddelande skall vara behörig myndighet tillhanda innan transporten påbörjas, och om möjligt minst sju dagar innan:

(i) kollin av typ C innehållande radioaktiva ämnen vars aktivitet är större än 3000 A1, eller 3000 A2, vilket som är tillämpligt, eller 1000 TBq, varvid det lägsta av dessa värden gäller,

(ii) kollin av typ B(U) innehållande radioaktiva ämnen vars aktivitet är större än 3000 A1, eller 3000 A2, vilket som är tillämpligt, eller 1000 TBq, varvid det lägsta av dessa värden gäller,

(iii) kollin av typ B(M),

(iv) transport under särskild överenskommelse.

(c) Avsändaren behöver inte sända separat förhandsmeddelande om erforderlig information har givits i ansökan om transportgodkännande.

(d) Förhandsmeddelande skall innehålla:

(i) tillräckliga uppgifter för att möjliggöra identifieringen av kollit inklusive alla tillämpliga certifikatnummer och igenkänningsmärken,

(ii) uppgifter om datum för transport, förväntat ankomstdatum och avsedd färdväg,

(iii) namnen på de radioaktiva ämnena eller nukliderna,

(iv) beskrivning av det radioaktiva ämnets fysikaliska och kemiska tillstånd, eller uppgift om att det rör sig om ett radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet eller ett radioaktivt ämne med liten spridbarhet, och

(v) den maximala aktiviteten av det radioaktiva innehållet under transporten uttryckt i becquerel (Bq) med tillämpligt SI-prefix (se 1.2.2.1). För klyvbara ämnen får den totala massan av de klyvbara ämnena i gram (g) eller multiplar av gram anges i stället för aktiviteten.

5.1.5.3 Certifikat utfärdade av behörig myndighet

5.1.5.3.1 Certifikat utfärdade av behörig myndighet krävs för följande:

(a) konstruktion av

(i) radioaktiva ämnen av speciell beskaffenhet,

(ii) radioaktiva ämnen med liten spridbarhet,

(iii) kollin med minst 0,1 kg uranhexafluorid,

(iv) alla kollin med klyvbara ämnen, såvida dessa inte är undantagna enligt 6.4.11.2,

(v) kollin av typ B(U) och typ B(M),

(vi) kollin av typ C,

(b) särskilda överenskommelser,

(c) vissa transporter (se 5.1.5.2.2).

Certifikatet skall styrka att tillämpliga bestämmelser är uppfyllda, och vid konstruktionsgodkännanden skall kollikonstruktionen tilldelas ett igenkänningsmärke.

Kollikonstruktionscertifikatet och godkännandecertifikatet för transport får sammanfattas i ett certifikat.

Certifikat och ansökningar om certifikat skall uppfylla bestämmelserna i 6.4.23.

5.1.5.3.2 Avsändaren skall inneha en kopia av alla erforderliga certifikat och en kopia av instruktionerna för korrekt förslutning av kollit och för andra förberedelser för avsändning, innan transport enligt villkoren i dessa certifikat sker.

5.1.5.3.3 För kollikonstruktioner, för vilka inget certifikat från behörig myndighet krävs, skall avsändaren på begäran ställa dokumentation, som visar kollikonstruktionens överensstämmelse med alla tillämpliga bestämmelser, till förfogande för granskning av behörig myndighet.

5.1.5.4 Sammanfattning av bestämmelserna för godkännande och förhandsmeddelande

ANM 1:

Före den första transporten av ett kolli som kräver konstruktionsgodkännande av behörig myndighet skall avsändaren kontrollera att en kopia av kollikonstruktionscertifikatet har tillställts behöriga myndigheter i alla berörda länder (se 5.1.5.2.4 (a)).

ANM 2:

Förhandsmeddelande krävs, om innehållet är över 3000 A1 respektive 3000 A2 eller 1000 TBq (se 5.1.5.2.4 (b)).

ANM 3:

Multilateralt transportgodkännande krävs, om innehållet är över 3000 A1 respektive 3000 A2 eller 1000 TBq eller om intermittent kontrollerad tryckavlastning tillåts (se 5.1.5.2).

ANM 4:

Se bestämmelser för godkännande och förhandsmeddelande för det kolli som används för transport av ämnet i fråga.

>Plats för tabell>

KAPITEL 5.2

Märkning och etikettering

5.2.1 Märkning av kollin

ANM

Beträffande märkning med avseende på tillverkning, kontroll och godkännande av förpackningar, storförpackningar, gaskärl och IBC-behållare, se del 6.

5.2.1.1 Såvida inget annat föreskrivs i detta direktiv, skall alla kollin förses tydligt och varaktigt med godsets UN-nummer, föregånget av bokstäverna "UN". Vid oförpackade föremål skall märkningen placeras på föremålet eller dess stativ, hanterings- lagrings- eller avskjutningsanordning.

5.2.1.2 All märkning, föreskriven i detta kapitel, skall:

a) vara väl synlig och läsbar,

b) tåla väderpåfrestningar utan att dess funktion påverkas nämnvärt.

5.2.1.3 Bärgningsförpackningar skall förses med tilläggsmärkningen "BÄRGNING".

5.2.1.4 IBC-behållare med volym över 450 liter skall förses med märkning på två motsatta sidor.

5.2.1.5 Tilläggsbestämmelser för gods i klass 1

Kollin med gods i klass 1 skall dessutom vara försedda med den enligt 3.1.2 angivna officiella transportbenämningen. Denna märkning skall vara angiven väl läsbart och outplånligt på ett av avsändarlandets officiella språk och, om det språket inte är franska, tyska, italienska eller engelska, dessutom på franska, tyska, italienska eller engelska, såvida inte internationella tariffer eller avtal mellan järnvägarna föreskriver annat.

Vid militära försändelser enligt 1.5.2 som transporteras som vagnslast får kolli istället för den officiella transportbenämningen vara försedda med behörig militär myndighets föreskrivna beteckningar.

5.2.1.6 Tilläggsbestämmelser för gaser i klass 2

På återfyllningsbara kärl skall anges väl läsbart och varaktigt:

(a) UN-numret och gasens eller gasblandningens officiella transportbenämning enligt 3.1.2,

för gaser som tillordnats en N.O.S.-benämning behöver utöver UN-nummer endast gasens tekniska benämning(25) anges,

för gasblandningar behöver endast de två beståndsdelar anges, vilka är avgörande för farorna,

(b) för komprimerade gaser, som fylls efter vikt, och kondenserade gaser: antingen högsta tillåtna fyllningsvikt och kärlets taravikt inklusive de utrustningsdetaljer, som var monterade vid tidpunkten för fyllningen, eller bruttovikten,

(c) datum (år) för nästa återkommande kontroll.

Dessa uppgifter kan antingen präglas på gaskärlet eller anges på en varaktig skylt eller etikett, som är fäst på gaskärlet, eller genom en vidhäftande och tydligt synlig märkning, t ex genom lackering eller annan likvärdig metod.

ANM

1: Se även 6.2.1.7.1.

ANM

2: För ej återfyllningsbara kärl, se 6.2.1.7.2.

5.2.1.7 Särskilda bestämmelser för märkning av radioaktiva ämnen i klass 7

5.2.1.7.1 Varje kolli skall på förpackningens utsida märkas tydligt och varaktigt med uppgift om avsändarens och/eller mottagarens identitet.

5.2.1.7.2 Varje kolli, utom undantagna kollin, skall på utsidan vara tydligt och varaktigt märkt med UN-nummer, föregånget av bokstäverna "UN", och den officiella transportbenämningen. För undantagna kollin krävs endast uppgift om UN-nummer, föregånget av bokstäverna "UN".

5.2.1.7.3 Varje kolli med bruttovikt över 50 kg skall ha tillåten bruttovikt tydligt och varaktigt märkt på utsidan av förpackningen.

5.2.1.7.4 Varje kolli, som

(a) överensstämmer med konstruktionen för ett industrikolli typ 1, industrikolli typ 2 eller industrikolli typ 3 skall förses med märkningen "TYP IP-1", "TYP IP-2" respektive "TYP IP-3" tydligt och varaktigt på utsidan av förpackningen.

(b) överensstämmer med konstruktionen för ett kolli av typ A skall förses med märkningen "TYP A" tydligt och varaktigt på utsidan av förpackningen.

(c) överensstämmer med konstruktionen för ett industrikolli typ 2 eller industrikolli typ 3 eller ett kolli av typ A skall på utsidan av förpackningen förses tydligt och varaktigt med ursprungslandets godkännandebeteckning för fordon (VRI-kod)(26), och tillverkarens namn eller annan av behörig myndighet fastställd märkning.

5.2.1.7.5 Varje kolli, som överensstämmer med en kollikonstruktion som godkänts av behörig myndighet, skall vara tydligt och varaktigt märkt på utsidan av förpackningen med följande uppgifter:

(a) det av behörig myndighet tilldelade igenkänningsmärket för den kollikonstruktionen,

(b) ett serienummer som medger entydig identifiering av enskilda förpackningar som överensstämmer med kollikonstruktionen,

(c) "TYP B(U)" eller "TYP B(M)" för ett kolli av typ B(U) eller typ B(M),

(d) "TYP C" för ett kolli av typ C.

5.2.1.7.6 Varje kolli som överensstämmer med en kollikonstruktion av typ B(U), typ B(M) eller typ C skall vara märkt på utsidan av den yttersta behållaren som är brand- och vattenbeständig med den nedan avbildade symbolen för joniserande strålning, genom stansning, prägling eller annat sätt som är beständigt mot brand och vatten.

Symbol för joniserande strålning. Proportionerna baseras på en inre cirkel med radien X. X skall vara minst 4 mm.

>PIC FILE= "L_2004121SV.066901.TIF">

5.2.1.7.7 Om LSA-I material eller SCO-I placerats i behållare eller förpackningsmaterial och transporteras som komplett last enligt 4.1.9.2.3 skall utsidan av behållarna eller förpackningsmaterialen förses med texten "RADIOAKTIV LSA-I", respektive "RADIOAKTIV SCO-I".

5.2.2 Etikettering av kollin

ANM

I fråga om etikettering räknas småcontainrar som kollin.

5.2.2.1 Etiketteringsbestämmelser

5.2.2.1.1 Om ett ämne eller föremål anges i kapitel 3.2, tabell A, skall de i kolumn 5 angivna etiketterna sättas fast, såvida inte annat är angivet genom en särbestämmelse i kolumn 6.

5.2.2.1.2 I stället för etiketter får även outplånliga varningsmärken sättas fast, som exakt motsvarar föreskrivna förlagor.

5.2.2.1.3.-5.2.2.1.5 (Tills vidare blanka.)

5.2.2.1.6 Etiketterna skall

(a) placeras på samma sida av kollit, såvida kollits dimensioner medger detta. När det gäller kollin med gods i klass 1 eller 7 skall de placeras i närheten av märkningen med den officiella transportbenämningen,

(b) placeras så på kollit att de inte täcks eller skyms av någon del av förpackningen, någon detalj som är fäst på förpackningen, någon annan etikett eller någon märkning,

(c) placeras intill varandra, om mer än en etikett föreskrivs.

Om ett kollis form är för oregelbunden eller kollit för litet, så att etiketten inte kan sättas fast på ett tillfredsställande vis, får den fästas vid kollit med ett snöre eller på annat lämpligt sätt.

5.2.2.1.7 IBC-behållare med volym över 450 liter skall förses med etiketter på två motstående sidor.

5.2.2.1.8 Särskilda bestämmelser för etikettering av kollin med explosiva ämnen och föremål med explosivämne vid transport som militär sändning

Vid transport av militär sändning enligt 1.5.2 som komplett last eller sluten last behöver kollina inte vara försedda med de i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 5 föreskrivna etiketterna, under förutsättning att i 7.5.2 föreskrivna samlastningsförbud iakttas, utgående från uppgiften i fraktsedeln enligt 5.4.1.2.1 (f).

5.2.2.1.9 Särskilda bestämmelser för etikettering av självreaktiva ämnen och organiska peroxider

(a) Etiketten enligt förlaga nr 4.1 visar också att produkten kan vara brandfarlig, så någon etikett enligt förlaga nr 3 behövs därför inte. För självreaktiva ämnen av typ B skall dessutom en etikett enligt förlaga nr 1 användas, såvida inte behörig myndighet har godkänt att denna etikett kan utelämnas för en viss förpackning, eftersom provningsresultat har visat att det självreaktiva ämnet inte uppvisar något explosivt beteende i en sådan förpackning.

(b) Etiketten enligt förlaga nr 5.2 visar också att produkten kan vara brandfarlig, så någon etikett enligt förlaga nr 3 behövs därför inte. Dessutom skall följande etiketter användas:

(i) för organiska peroxider av typ B en etikett enligt förlaga nr 1, såvida inte behörig myndighet har godkänt att denna etikett kan utelämnas för en viss förpackning, eftersom provningsresultat har visat att den organiska peroxiden inte uppvisar något explosivt beteende i en sådan förpackning,

(ii) en etikett enligt förlaga nr 8, om ämnet motsvarar kriterierna för förpackningsgrupp I eller II i klass 8.

För uttryckligen nämnda självreaktiva ämnen och organiska peroxider är etiketter som skall användas angivna i förteckningen i 2.2.41.4 respektive 2.2.52.4.

5.2.2.1.10 Särskilda bestämmelser för etikettering av kollin med smittförande ämnen

Utöver etikett enligt förlaga nr 6.2 skall kollin med smittförande ämnen vara försedda med alla andra etiketter som krävs på grund av innehållets egenskaper.

5.2.2.1.11 Särskilda bestämmelser för etikettering av radioaktiva ämnen

5.2.2.1.11.1 Frånsett bestämmelserna för storcontainrar och tankar enligt 5.3.1.1.3 skall alla kollin, extra ytteremballage och containrar vara försedda med minst två etiketter enligt förlaga nr 7A, 7B eller 7C alltefter respektive kategori (se 2.2.7.8.4) av kolli, extra ytteremballage eller container. Etiketterna skall fästas på utsidan på två motstående sidor av ett kolli eller på alla fyra sidor av en container. Extra ytteremballage innehållande radioaktiva ämnen skall vara försedda med minst två etiketter på motstående sidor på utsidan av det extra ytteremballaget. Alla kollin, extra ytteremballage och containrar innehållande klyvbara ämnen, utom klyvbara ämnen som enligt bestämmelserna i 6.4.11.2 är undantagna, skall dessutom vara försedda med etiketter enligt förlaga nr 7E, vilka i tillämpliga fall skall placeras direkt bredvid etiketterna för radioaktiva ämnen. Etiketterna får inte skymma den i 5.2.1 angivna märkningen. Etiketter som inte har samband med innehållet skall avlägsnas eller täckas över.

5.2.2.1.11.2 Etiketter enligt förlaga nr 7A, 7B och 7C skall kompletteras med följande information:

(a) Innehåll:

(i) Utom för LSA-I material skall namnet på radionukliderna enligt tabell 2.2.7.7.2.1 anges med där angivna beteckningar. För blandningar av radionuklider skall de mest begränsande nukliderna anges så långt utrymmet på raden tillåter. Gruppbeteckningen för LSA eller SCO skall anges efter namnet på radionukliderna. Beteckningarna "LSA-II", "LSA-III", "SCO-I" och "SCO-II" skall användas för detta ändamål.

(ii) För LSA-I behövs endast beteckningen "LSA-I", namnet på radionukliden behövs inte.

(b) Aktivitet: Den maximala aktiviteten hos det radioaktiva innehållet under transport uttryckt i becquerel (Bq) med tillämpligt SI-prefix (se 1.2.2.1). För klyvbara ämnen får den totala massan uttryckt i enheten gram (g) eller multiplar därav användas i stället för aktivitet.

(c) För extra ytteremballage och containrar skall "innehåll" och "aktivitet" på etiketten motsvara de uppgifter som krävs i (a) och (b), varvid summering skall ske för hela innehållet i det extra ytteremballaget eller containern. Detta gäller inte för etiketter på extra ytteremballage eller containrar innehållande blandad last av kollin med olika radionuklider, här får angivelsen lyda "Se fraktsedel".

(d) Transportindex: se 2.2.7.6.1.1 och 2.2.7.6.1.2 (transportindex behöver inte anges för kategori I-VIT).

5.2.2.1.11.3 Etiketter enligt förlaga nr 7E skall kompletteras med kriticitetssäkerhetsindex (CSI), som det anges i av behörig myndighet utfärdat godkännandecertifikat för särskild överenskommelse eller godkännandecertifikat för kollikonstruktionen.

5.2.2.1.11.4 För extra ytteremballage och containrar skall det på etiketten angivna kriticitetssäkerhetsindex (CSI) ange det i 5.2.2.1.11.3 föreskrivna totalbeloppet för klyvbart innehåll i extra ytteremballageen eller containern.

5.2.2.1.12 Ytterligare etiketter

Med undantag av klass 1 och 7 skall den i 5.2.2.2.2 avbildade etiketten enligt förlaga nr 11 placeras på två motstående sidor av följande kollin:

- kollin med vätskor i kärl, vars förslutningar inte syns utifrån

- kollin med kärl med luftningsanordningar eller kärl med luftningsanordningar utan ytterförpackning och

- kollin med kylda kondenserade gaser.

5.2.2.2 Bestämmelser för etiketter

5.2.2.2.1 Etiketter skall uppfylla nedanstående bestämmelser och med avseende på färg, symboler och allmän utformning motsvara förlagorna i 5.2.2.2.2.

5.2.2.2.1.1 Etiketter, med undantag av etiketten enligt förlaga nr 11, skall ha formen av en kvadrat med minst 100 mm sida, ställd på ett hörn. De skall ha en linje som löper 5 mm innanför ytterkanten och som har samma färg som symbolen på etiketten. Etikett enligt förlaga nr 11 skall ha formen av en rektangel av standardformat A5 (148 mm × 210 mm). Då kollits storlek så kräver får etiketternas mått minskas, förutsatt att de förblir fullt synliga.

5.2.2.2.1.2 Gasflaskor för klass 2 får, om det är nödvändigt på grund av deras form, position och fastsättningssystem för transport, vara försedda med etiketter som motsvarar de som beskrivs i detta avsnitt, men är mindre och motsvarar ISO 7225:1994 "Gas cylinders - precautionary labels", så att de kan placeras på gasflaskans icke-cylindriska del (bröstet).

5.2.2.2.1.3 Etiketter, med undantag av etiketten enligt förlaga nr 11, är indelade i två hälfter. Med undantag av riskgrupperna 1.4, 1.5 och 1.6 är övre hälften reserverad uteslutande för bildsymbolen och nedre hälften för text, klassens nummer och i förekommande fall bokstaven för samhanteringsgruppen.

ANM

För etiketter för klass 1, 2, 3, 5.1, 5.2, 7, 8 och 9 skall klassens nummer finnas i nedersta hörnet. För etiketter för klass 4.1, 4.2 och 4.3 samt klass 6.1 och 6.2 skall bara siffran 4 respektive 6 finnas i nedersta hörnet (se 5.2.2.2.2).

5.2.2.2.1.4 Med undantag av riskgrupperna 1.4, 1.5 och 1.6 anges på etiketter för klass 1 i nedre hälften numret på riskgruppen och ämnets eller föremålets samhanteringsgrupp. På etiketter för riskgrupperna 1.4, 1.5 och 1.6 anges i övre hälften riskgruppens nummer och i nedre hälften bokstaven för samhanteringsgruppen.

5.2.2.2.1.5 På etiketter, utom etiketter för klass 7, får en eventuell text i området under bildsymbolen (utöver klassens nummer) endast omfatta frivilliga uppgifter om farans art och de försiktighetsåtgärder som skall iakttas vid hantering.

5.2.2.2.1.6 Symboler, text och siffror skall vara tydligt läsliga och outplånliga. De skall finnas i svart på alla etiketter utom:

(a) etiketter för klass 8, där eventuell text och klassens nummer skall anges i vitt, och

(b) etiketter med grön, röd eller blå bakgrund, där symboler, text och siffror får anges i vitt.

5.2.2.2.1.7 Etiketter skall kunna tåla väderpåfrestningar utan att dess informationsvärde nämnvärt påverkas.

5.2.2.2.2 Förlagor för etiketter

>PIC FILE= "L_2004121SV.067201.TIF">

>PIC FILE= "L_2004121SV.067301.TIF">

>PIC FILE= "L_2004121SV.067401.TIF">

>PIC FILE= "L_2004121SV.067402.TIF">

>PIC FILE= "L_2004121SV.067403.TIF">

>PIC FILE= "L_2004121SV.067501.TIF">

>PIC FILE= "L_2004121SV.067601.TIF">

>PIC FILE= "L_2004121SV.067602.TIF">

>PIC FILE= "L_2004121SV.067701.TIF">

KAPITEL 5.3

Storetiketter och märkning

ANM

Beträffande storetiketter och märkning på containrar, MEG-containrar, tankcontainrar och UN-tankar för transport i en transportkedja som innefattar en sjöresa, se även 1.1.4.2.

5.3.1 Storetiketter

5.3.1.1 Allmänna bestämmelser

5.3.1.1.1 Enligt vad som krävs i detta avsnitt skall storetiketter fästas på utsidan av storcontainrar, MEG-containrar, tankcontainrar, UN-tankar och vagnar. Storetiketterna skall motsvara dem som föreskrivs i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 5 och i förekommande fall kolumn 6, för det farliga gods som finns i containern, MEG-containern, tankcontainern, UN-tanken eller vagnen och skall överensstämma med specifikationen i 5.3.1.7.

ANM

Beträffande rangeringsetiketter enligt förlaga nr 13 och 15, se emellertid 5.3.4.

5.3.1.1.2 För klass 1 skall samhanteringsgrupper inte anges på storetiketterna om ämnen som tillhör två eller fler samhanteringsgrupper transporteras i vagnen eller storcontainern.

Vagnar eller storcontainrar, i vilka ämnen eller föremål i olika riskgrupper transporteras, skall endast ha storetiketter som överensstämmer med förlagan för den farligaste riskgruppen i följande rangordning:

1.1 (farligast), 1.5, 1.2, 1.3, 1.6, 1.4 (minst farlig).

När ämnen i 1.5D transporteras med ämnen eller föremål i riskgrupp 1.2, skall vagnen eller storcontainern förses med storetiketter för riskgrupp 1.1.

Vagnar och storcontainrar i vilka kollin transporteras som militära försändelser enligt 1.5.2 och som enligt 5.2.2.1.8 inte bär varningsetiketter, skall förses med storetiketter, angivna i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 5, på båda långsidorna på vagnar och på alla fyra sidorna på storcontainrar.

5.3.1.1.3 För klass 7 skall storetiketten för primär fara överensstämma med förlaga nr 7D, som visas i 5.3.1.7.2. Denna storetikett krävs inte för vagnar eller storcontainrar i vilka undantagna kollin transporteras.

Då både etiketter och storetiketter för klass 7 skulle krävas på vagnar, storcontainrar, MEG-containrar, tankcontainrar eller UN-tankar får en förstorad etikett, motsvarande den etikett som krävs, visas i stället för storetikett enligt förlaga nr 7D för att motsvara båda ändamålen.

5.3.1.1.4 Storcontainrar, MEG-containrar, tankcontainrar, UN-tankar eller vagnar med gods i mer än en klass behöver inte bära en storetikett för sekundärfaran, om den fara som representeras av storetiketten i fråga redan anges av en annan storetikett för primär- eller sekundärfaran.

5.3.1.1.5 Storetiketter, som inte har något samband med transporterat farligt gods eller rester därav, skall avlägsnas eller täckas över.

5.3.1.2 Storetiketter för storcontainrar, MEG-containrar, tankcontainrar och UN-tankar

Storetiketterna skall fästas på båda sidor och på varje gavel av storcontainern, MEG-containern, tankcontainern eller UN-tanken.

5.3.1.3 Storetiketter för vagnar på vilka storcontainrar, MEG-containrar, tankcontainrar eller UN-tankar transporteras, och på vagnar som används för kombitrafik

5.3.1.3.1 Om storetiketterna på storcontainrar, MEG-containrar, tankcontainrar eller UN-tankar inte är synliga utanför vagnen skall likadana storetiketter också fästas på vagnens båda långsidor. I övrigt behöver inga storetiketter fästas på vagnen.

5.3.1.3.2 Vagnar som används i kombitrafik skall förses med storetiketter på båda långsidorna.

Vagnar som används i kombitrafik behöver inte förses med storetiketter

(a) vid användning av biltåg (pålastning av lastfordon med eller utan släp och påhängsvagnar med dragfordon på vagnar som är avsedda för detta transportsätt), utom om annat beslut fattats av den järnvägsförvaltning som svarar för en viss förbindelse, och

(b) vid annan transport av tankfordon och andra vägfordon, som transporterar farligt gods i bulk.

5.3.1.4 Storetiketter för vagnar för transport i bulk, cisternvagnar, batterivagnar och vagnar med avmonterbara tankar

Storetiketter skall fästas på båda långsidorna.

5.3.1.5 Storetiketter för vagnar endast för styckegods

Storetiketter skall fästas på båda långsidorna.

5.3.1.6 Storetiketter för tömda cisternvagnar, batterivagnar, MEG-containrar, tankcontainrar och UN-tankar, samt på tömda vagnar och storcontainrar för transport i bulk

Tömda, ej rengjorda, ej avgiftade cisternvagnar, vagnar med avmonterbara tankar, batterivagnar, MEG-containrar, tankcontainrar och UN-tankar, samt tömda, ej rengjorda eller avgiftade vagnar och storcontainrar för transport i bulk skall vara försedda med de storetiketter som krävs för den föregående lasten.

5.3.1.7 Beskrivning av storetiketter

5.3.1.7.1 Med undantag av vad som anges i 5.3.1.7.2 om storetikett för klass 7 skall storetikett:

(a) vara minst 250 mm × 250 mm, med en linje som har samma färg som symbolen och löper 12,5 mm innanför kanten och parallell med denna,

(b) motsvara etiketten för det farliga godset i fråga med avseende på färg och symbol (se 5.2.2.2) och

(c) visa numren (och för gods i klass 1 bokstaven för samhanteringsgrupp), som föreskrivs i 5.2.2.2 för motsvarande etikett för det farliga godset i fråga, med minst 25 mm höga siffror.

Bestämmelserna i 5.2.2.1.2 är också tillämpliga.

5.3.1.7.2 Storetikett för klass 7 skall vara minst 250 mm × 250 mm, med en svart linje 5 mm innanför kanten och parallell med denna och i övrigt enligt figuren nedan (förlaga nr 7D). Siffran "7" skall vara minst 25 mm hög. Bakgrundsfärgen på etikettens övre halva skall vara gul och på nedre halvan vit, medan färgen på strålningssymbolen och skriften skall vara svart. Användning av ordet "RADIOAKTIV" på nedre halvan är valfri för att möjliggöra att denna storetikett i stället används för att visa tillämpligt UN-nummer för sändningen.

>PIC FILE= "L_2004121SV.067901.TIF">

5.3.1.7.3 För tankcontainrar med en volym av högst 3 m3 får storetiketter ersättas med etiketter enligt 5.2.2.2.

5.3.1.7.4 För vagnar får storetiketternas storlek minskas till 150 mm × 150 mm. I detta fall är övriga mått, som angetts för symbol, linjer, siffror och bokstäver, inte heller tillämpliga.

5.3.2 Orangefärgad skyltning

5.3.2.1 Allmänna bestämmelser för orangefärgad skyltning

5.3.2.1.1 Vid transport av farligt gods, som i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 20 har ett farlighetsnummer angivet, skall en rektangulär orangefärgad skyltning enligt 5.3.2.2.1 placeras på vardera långsidan av

- en cisternvagn,

- en batterivagn,

- en vagn med avmonterbara tankar,

- en tankcontainer,

- en MEG-container,

- en UN-tank,

- en vagn för transport i bulk,

- en små- eller storcontainer för transport i bulk.

Denna märkning får även placeras på vardera långsidan av vagnar, som innehåller en komplett last av kollin med ett och samma gods.

5.3.2.1.2 Den orangefärgade skyltningen skall ange farlighetsnummer och UN-nummer enligt 5.3.2.2.2, som anges i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 20 respektive kolumn 1 för det ämne som transporteras.

5.3.2.1.3 Om flera olika ämnen transporteras i åtskilda tankar eller tankfack i en cisternvagn, batterivagn, vagn med avmonterbara tankar, tankcontainer, MEG-container eller UN-tank, skall avsändaren placera den i 5.3.2.1.1 angivna orangefärgade skyltningen med tillhörande nummer på båda sidorna av varje tank eller tankfack, parallellt med vagnens, tankcontainerns eller UN-tankens längdaxel, på ett sådant sätt att de är tydligt synliga.

5.3.2.1.4 Bestämmelserna i 5.3.2.1.1 - 5.3.2.1.3 gäller även för tömda, ej rengjorda, ej avgasadeeller ej avgiftade cisternvagnar, batterivagnar, vagnar med avmonterbara tankar, tankcontainrar, MEG-containrar eller UN-tankar, samt för tömda, ej rengjorda eller ej avgiftade vagnar, storcontainrar och småcontainrar för bulktransport. Om de farliga ämnena lossats och tankarna rengjorts avgasatseller avgiftats får den orangefärgade skyltningen inte längre vara synlig.

5.3.2.2 Beskrivning av den orangefärgade skyltningen

5.3.2.2.1 Den orangefärgade skyltningen skall ha 40 cm bredd, vara minst 30 cm höga och ha en högst 15 mm bred svart ram.

Skyltningen får anbringas genom en skylt, självhäftande folie, målning eller på likvärdigt sätt, förutsatt att materialet är beständigt mot nedbrytning och säkerställer en varaktig märkning.

ANM

Kulören hos den orangefärgade skyltningen skall under normala användningsförhållanden ha kromaticitetskoordinater belägna i den del av kromaticitetsdiagrammet som begränsas genom sammanbindning av punkter med följande koordinater:

>Plats för tabell>

Luminansfaktor hos icke-reflekterande färg: β >= 0,22, hos reflekterande färg β > 0,12.

Referenscentrum E, standardljus C, belysningsgeometri 45°/0°

5.3.2.2.2 Farlighetsnumret och UN-numret består av svarta siffror med 100 mm höjd och 15 mm stapelbredd. Farlighetsnumret skall vara inskrivet på skyltningens övre del och UN-numret på nedre delen. De skall skiljas åt av en 15 mm bred, horisontell, svart mittlinje (se 5.3.2.2.3).

5.3.2.2.3 Exempel på orangefärgad skyltning med farlighetsnummer och UN-nummer

>PIC FILE= "L_2004121SV.068001.TIF">

5.3.2.3 Betydelsen av farlighetsnummer

5.3.2.3.1 Farlighetsnumret för klasserna 2 till och med 9 består av två eller tre siffror.

Siffrorna hänvisar allmänt till följande faror:

>Plats för tabell>

ANM

Risk för spontan häftig reaktion enligt betydelsen av siffran 9 omfattar en från ett ämne utgående möjlig explosionsfara, farlig sönderfalls- eller polymerisationsreaktion med avgivande av avsevärd värme eller utveckling av brandfarliga och/eller giftiga gaser.

En fördubbling av en siffra visar på en förstärkning av motsvarande fara.

När faran hos ett visst ämne kan beskrivas tillräckligt med endast en siffra följs denna av en nolla.

Följande sifferkombinationer har emellertid särskild betydelse: 22, 323, 333, 362, 382, 423, 44, 446, 462, 482, 539, 606, 623, 642, 823, 842, 90 och 99 (se 5.3.2.3.2 nedan).

Om farlighetsnumret föregås av bokstaven "X" innebär detta att ämnet reagerar farligt med vatten. För sådana ämnen får vatten endast användas efter bedömning av sakkunnig.

För ämnen och föremål i klass 1 används klassificeringskoden enligt kapitel 3.2, tabell A, kolumn 3b, som farlighetsnummer. Klassificeringskoden består av

- numret för riskgruppen enligt 2.2.1.1.5 och

- bokstaven för samhanteringsgruppen enligt 2.2.1.1.6.

5.3.2.3.2 De i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 20 uppräknade farlighetsnumren har följande betydelse:

>Plats för tabell>

5.3.3 Märkning för ämnen som transporteras vid förhöjd temperatur

Cisternvagnar, tankcontainrar, UN-tankar, specialvagnar eller specialstorcontainrar eller särskilt utrustade vagnar eller storcontainrar, för vilka en märkning för ämnen som transporteras vid förhöjd temperatur krävs enligt särbestämmelse 580 i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 6, skall på båda långsidorna av vagnar och på alla fyra sidorna av storcontainrar, tankcontainrar och UN-tankar ha ett triangelformat märke med sidan minst 250 mm, som skall visas i rött enligt bilden nedan.

>PIC FILE= "L_2004121SV.068401.TIF">

5.3.4 Rangeringsetikett enligt förlaga nr 13 och 15

5.3.4.1 Allmänna bestämmelser

De allmänna bestämmelserna i 5.3.1.1.1, 5.3.1.1.5, 5.3.1.3, 5.3.1.4 och 5.3.1.6 gäller även för rangeringsetiketter enligt förlaga nr 13 och 15.

I stället för rangeringsetiketter får även outplånlig rangeringsmärkning sättas fast, vilken exakt motsvarar föreskrivna förlagor. Denna märkning behöver endast visa en eller flera röda trianglar med svarta utropstecken (bredd minst 100 mm, höjd minst 70 mm).

5.3.4.2 Specifikation av rangeringsetiketter enligt förlaga nr 13 och 15

Rangeringsetiketter enligt förlaga nr 13 och 15 har formen av en rektangel med minst standardformat A7 (74 mm × 105 mm).

>PIC FILE= "L_2004121SV.068402.TIF">

5.3.5 Orangefärgat band

Cisternvagnar och batterivagnar för kondenserade eller kylda kondenserade gaser skall märkas med en kontinuerlig, cirka 30 cm bred orangefärgat band, som går runt tanken i höjd med tankens centrumlinje.

KAPITEL 5.4

Dokumentation

5.4.0 Vid varje transport av gods reglerad av detta direktiv, skall de i detta kapitel föreskrivna handlingarna medföras, såvida inte undantag anges i 1.1.3.1 - 1.1.3.5.

ANM

Användning av elektronisk databehandling eller elektronisk dataöverföring (EDI) är tillåten till stöd för eller i stället för den skriftliga dokumentationen, såvida de använda metoderna för att registrera och bearbeta elektroniska data uppfyller juridiska krav med avseende på beviskraft och åtminstone motsvarar skriftliga handlingar beträffande åtkomst under transporten.

5.4.1 Fraktsedel för transport av farligt gods och tillhörande information

5.4.1.1 Allmänna uppgifter som skall finnas i fraktsedeln

5.4.1.1.1 Utöver krysset, som skall placeras i därför avsedd ruta, skall fraktsedeln (en eller flera) för varje ämne eller föremål som överlämnas till transport innehålla följande uppgifter:

(a) UN-nummer,

(b) ämnets eller föremålets enligt 3.1.2 bestämda officiella transportbenämning, när så behövs (se 3.1.2.6) kompletterad med teknisk eller kemisk benämning,

(c) klassen, eller för ämnen och föremål i klass 1 riskgruppen, omedelbart följd av bokstav för samhanteringsgrupp,

(d) i förekommande fall förpackningsgruppen, som är tillordnad ämnet eller föremålet,

(e) RID med versaler,

(f)-(j) (tills vidare blanka.),

(k) om märkning är föreskriven enligt 5.3.2.1, farlighetsnumret, vilket skall föregå UN-numret. Farlighetsnumret skall också anges om vagnar med vagnslaster innehållande kollin med endast ett slags gods är försedda med märkning enligt 5.3.2.1.

Platsen och ordningsföljden för de uppgifter som måste återfinnas i fraktsedeln får väljas fritt, (k), (a), (b), (c), (d) och (e) skall dock anges i denna ordningsföljd, t ex "663 1098 ALLYLALKOHOL, 6.1, I, RID".

5.4.1.1.2 De uppgifter som krävs i fraktsedeln skall vara tydligt läsbara.

5.4.1.1.3 Särskilda bestämmelser för restprodukter

Om restprodukter som innehåller farligt gods (utom radioaktivt avfall) transporteras, skall UN-numret och den officiella transportbenämningen föregås av uttrycket "RESTPRODUKT", såvida inte detta uttryck redan är en del av den officiella transportbenämningen, t.ex."RESTPRODUKT, 1230 METANOL 3, II, RID" eller "RESTPRODUKT, 1993 BRANDFARLIG VÄTSKA, N.O.S. (toluen och etanol) 3, II, RID".

5.4.1.1.4 Särskilda bestämmelser för farligt gods förpackat i begränsad mängd

Vid transport av farligt gods som enligt kapitel 3.4 är förpackat i begränsade mängder behövs inga uppgifter i fraktsedeln.

5.4.1.1.5 Särskilda bestämmelser för bärgningsförpackningar

Om farligt gods transporteras i en bärgningsförpackning skall i fraktsedeln anges efter beskrivningen av godset: "BÄRGNINGSFÖRPACKNING".

5.4.1.1.6 Särskilda bestämmelser för tömda, ej rengjorda förpackningar, vagnar, containrar, tankar, batterivagnar och MEG-containrar

För tömda, ej rengjorda förpackningar och behållare skall beteckningen i fraktsedeln lyda: "TÖMD FÖRPACKNING", "TÖMT KÄRL", "TÖMD IBC-BEHÅLLARE", "TÖMD AVMONTERBAR TANK", "TÖMD CISTERNVAGN", "TÖMD BATTERIVAGN", "TÖMD UN-TANK", "TÖMD TANKCONTAINER", "TÖMD MEG-CONTAINER", "TÖMD VAGN", respektive "TÖMD CONTAINER", kompletterat med numret på klassen och bokstäverna "RID", t ex "TÖMD FÖRPACKNING, 3, RID".

För tömda, ej rengjorda gaskärl med en volym över 1000 liter samt för tömda, ej rengjorda cisternvagnar, tömda, ej rengjorda batterivagnar, tömda, ej rengjorda avmonterbara tankar, tömda, ej rengjorda UN-tankar, tömda, ej rengjorda tankcontainrar, tömda, ej rengjorda MEG-containrar, tömda, ej rengjorda vagnar och tömda, ej rengjorda containrar för transport i bulk skall denna beteckning kompletteras med uppgiften "SENASTE LAST" samt med farlighetsnumret, UN-numret och officiell transportbenämning för senaste last, t ex "TÖMD CISTERNVAGN, 2, RID, SENASTE LAST: 268 1017 KLOR".

Om tömda, ej rengjorda cisternvagnar, tömda, ej rengjorda batterivagnar, tömda, ej rengjorda avmonterbara tankar, tömda, ej rengjorda UN-tankar, tömda, ej rengjorda tankcontainrar, tömda, ej rengjorda MEG-containrar, samt tömda, ej rengjorda vagnar och tömda, ej rengjorda containrar förs enligt bestämmelserna i 4.3.2.4.3 eller 7.5.8.1 till närmaste lämpliga plats, där rengöring eller reparation kan utföras, skall följande anges i fraktsedeln:

"TRANSPORT ENLIGT 4.3.2.4.3" eller "TRANSPORT ENLIGT 7.5.8.1".

5.4.1.1.7 Särskilda bestämmelser för transporter i en transportkedja som innefattar en sjö- eller flygtransport

Vid transport enligt 1.1.4.2 skall anges i fraktsedeln:

"TRANSPORT ENLIGT 1.1.4.2".

5.4.1.1.8 Särskilda bestämmelser vid användning av transporttankar (IMO-tankar) som är godkända för sjötransport

Vid transport enligt 1.1.4.3 skall anges i fraktsedeln:

"TRANSPORT ENLIGT 1.1.4.3".

5.4.1.1.9 Särskilda bestämmelser för kombitrafik

Vid transport enligt 1.1.4.4 skall tilläggas i fraktsedeln:

"TRANSPORT ENLIGT 1.1.4.4".

Vid transport av tankar eller farlig transport i bulk, som enligt stycke 5.3.2.1.4 - 5.3.2.1.6 i bilaga A till direktiv 94/55/EG skall vara försedda med skyltar, skall i fraktsedeln före godsbeteckningen dessutom anges farlighetsnumret.

5.4.1.1.10 (Tills vidare blank.)

5.4.1.1.11 Särskilda bestämmelser för transport av IBC-behållare efter utgångsdatum för den senaste återkommande kontrollen

För transport enligt 4.1.2.2 skall följande anges i fraktsedeln:

"TRANSPORT ENLIGT 4.1.2.2".

5.4.1.1.12 Särskilda bestämmelser för transport enligt övergångsbestämmelser

För transport enligt 1.6.1.1 skall följande anges i fraktsedeln:

"TRANSPORT ENLIGT RID GÄLLANDE FÖRE DEN 1 JULI 2001".

5.4.1.2 Tilläggsuppgifter eller särskilda uppgifter som krävs för vissa klasser

5.4.1.2.1 Särskilda bestämmelser för klass 1

(a) I fraktsedeln skall utöver uppgifterna enligt 5.4.1.1.1 anges nettovikten i kg av explosivt innehåll. Vid transport som vagnslast eller förseglad last skall i fraktsedeln anges antalet kollin, vikten i kg hos varje kolli och totala nettovikten av explosivämne i kg.

(b) Vid samemballering av två olika godsslag skall godsbeskrivningen innehålla UN-nummer enligt kapitel 3.2, tabell A, kolumn 1 och benämningen i kolumn 2 med versaler för båda ämnena eller föremålen. Om fler än två olika godsslag finns i samma kolli enligt 4.1.10, särbestämmelse MP1, MP2, MP20 - MP24, skall i godsbeskrivningen anges UN-nummer för alla ämnen och föremål, som finns i kollit, på formen "GODS MED UN-NUMMER ..."

(c) Vid transport av ämnen och föremål, som tillordnats en N.O.S.-benämning eller benämningen "0190 EXPLOSIVÄMNE, PROV", eller förpackats enligt 4.1.4.1, förpackningsinstruktion P101, skall till fraktsedeln bifogas en kopia av behörig myndighets godkännande med tillhörande transportvillkor. Detta skall finnas på ett av avsändarlandets officiella språk samt, om detta språk inte är franska, tyska, italienska eller engelska, dessutom på franska, tyska, italienska eller engelska, såvida inte internationella tariffer eller avtal mellan järnvägarna föreskriver annat.

(d) Om kollin med ämnen och föremål i samhanteringsgrupp B och D enligt bestämmelserna i 7.5.2.2 lastas tillsammans i en vagn, skall intyg om godkännande för skyddscontainer eller skyddsutrymme enligt 7.5.2.2, fotnot a) bifogas fraktsedeln.

(e) När explosiva ämnen eller föremål transporteras i förpackningar som uppfyller förpackningsinstruktion P 101 skall det i fraktsedeln finnas uppgiften: "FÖRPACKNINGEN ÄR GODKÄND AV BEHÖRIG MYNDIGHET I [beteckningen för den stat (nationalitetsbeteckningen för motorfordon i internationell trafik) på vars uppdrag den behöriga myndigheten agerar] (se 4.1.4.1, förpackningsinstruktion P 101)."

(f) Vid militära sändningar enligt 1.5.2, får av behörig militär myndighet föreskrivna beteckningar användas i stället för beteckningar enligt kapitel 3.2 tabell A.

Vid transport av militära sändningar, för vilka avvikande villkor enligt 5.2.1.5, 5.2.2.1.8 och 5.3.1.1.2 samt 7.2.4, särbestämmelse W2, gäller, skall "MILITÄR FÖRSÄNDELSE" anges i fraktsedeln.

ANM

Godsets handelsnamn eller tekniska benämning får anges som tillägg till den officiella transportbenämningen i fraktsedeln.

5.4.1.2.2 Tilläggsbestämmelser för klass 2

(a) Vid transport av blandningar (se 2.2.2.1.1) i cisternvagnar, batterivagnar, vagnar med avmonterbara tankar, UN-tankar, tankcontainrar eller MEG-containrar skall blandningens sammansättning anges i volymsprocent eller viktsprocent. Beståndsdelar som utgör mindre än 1 % behöver inte anges (se även 3.1.2.6.1.2).

(b) Vid transport av gasflaskor, storflaskor, tryckfat, kryokärl och gasflaskpaket under villkoren i 4.1.6.6, skall följande uppgift anges i fraktsedeln: "TRANSPORT ENLIGT 4.1.6.6".

(c) Vid transport i cisternvagn, som lastats utan föregående rengöring, skall som godsvikt i fraktsedeln anges summan av den påfyllda vikten och resten av föregående last. Detta motsvarar totalvikten hos den lastade cisternvagnen minus vagnens egenvikt. Dessutom får en notering "PÅFYLLD VIKT ... KG" göras.

(d) För cisternvagnar och tankcontainrar med kylda kondenserade gaser skall avsändaren införa följande försäkran i fraktsedeln: "BEHÅLLAREN ÄR ISOLERAD SÅ ATT SÄKERHETSVENTILERNA INTE ÖPPNAR FÖRE DEN ..." (datum med vilket transportören förklarat sig införstådd).

5.4.1.2.3 Tilläggsbestämmelser för självreaktiva ämnen i klass 4.1 och organiska peroxider i klass 5.2

5.4.1.2.3.1 (Tills vidare blank.)

5.4.1.2.3.2 För vissa självreaktiva ämnen i klass 4.1 och för vissa organiska peroxider i klass 5.2, där behörig myndighet har tillåtit att för en viss förpackning etiketten enligt förlaga nr 1 kan utelämnas (se 5.2.2.1.9) skall följande anges i fraktsedeln:

"ETIKETT ENLIGT FÖRLAGA NR 1 KRÄVS EJ".

5.4.1.2.3.3 Om självreaktiva ämnen och organiska peroxider transporteras under förhållanden för vilka godkännande krävs (för självreaktiva ämnen se 2.2.41.1.13 och 4.1.7.2.2, för organiska peroxider se 2.2.52.1.8, 4.1.7.2.2 samt särbestämmelse TA2 i 6.8.4) skall en notering enligt följande exempel göras i fraktsedeln:

"TRANSPORT ENLIGT 2.2.52.1.8".

En kopia av behörig myndighets godkännande med tillhörande transportvillkor skall bifogas fraktsedeln.

5.4.1.2.3.4 Om ett prov av ett självreaktivt ämne (se 2.2.41.1.15) eller en organisk peroxid (se 2.2.52.1.9) transporteras, skall en notering enligt följande exempel göras i fraktsedeln:

"TRANSPORT ENLIGT 2.2.52.1.9".

5.4.1.2.3.5 Vid transport av självreaktiva ämnen av typ G (se testhandboken, del II, stycke 20.4.2 (g)) får följande notering göras i fraktsedeln:

"EJ SJÄLVREAKTIVT ÄMNE I KLASS 4.1".

Vid transport av organiska peroxider av typ G (se testhandboken, del II, stycke 20.4.3 (g)) får följande notering göras i fraktsedeln:

"EJ ÄMNE I KLASS 5.2".

5.4.1.2.4 Tilläggsbestämmelser för klass 6.2

(a) Om det smittförande ämnet är genetiskt modifierat skall följande anges i fraktsedeln: "GENETISKT MODIFIERAD MIKROORGANISM".

(b) För diagnostiska prover som överlämnas till transport enligt villkoren i 2.2.62.1.8, skall den officiella transportbenämningen lyda: "DIAGNOSTISKT PROV, INNEHÅLLANDE ..." samt det smittförande ämne som avgör klassificeringen.

5.4.1.2.5 Särskilda bestämmelser för klass 7

5.4.1.2.5.1 Avsändaren skall för varje sändning med radioaktiva ämnen om tillämpligt ange följande uppgifter i angiven ordningsföljd i fraktsedeln:

(a) UN-nummer för ämnet, föregånget av bokstäverna "UN",

(b) den officiella transportbenämningen,

(c) klassens nummer "7",

(d) namnet eller symbolen för varje radionuklid eller, för blandningar av radionuklider, en tillämplig allmän beteckning eller en förteckning över de mest begränsande nukliderna,

(e) en beskrivning av ämnets fysikaliska och kemiska tillstånd eller en uppgift om att det rör sig om ett radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet eller ett radioaktivt ämne med liten spridbarhet. För det kemiska tillståndet är en allmän beskrivning tillräcklig,

(f) maximal aktivitet hos det radioaktiva innehållet under transporten i becquerel (Bq) med tillämpligt SI-prefix (se 1.2.2.1). För klyvbara ämnen får total vikt av klyvbara ämnen i gram (g) eller multiplar därav anges i stället för aktivitet,

(g) kollikategori, dvs I-VIT, II-GUL eller III-GUL,

(h) transportindex (endast för kategorierna II-GUL och III-GUL),

(i) för en sändning med klyvbara ämnen, utom sändningar som enligt 6.4.11.2 är undantagna, kriticitetssäkerhetsindex,

(j) igenkänningsmärket för varje godkännandecertifikat från behörig myndighet (radioaktiva ämnen av speciell beskaffenhet, radioaktiva ämnen med liten spridbarhet, särskild överenskommelse, kollikonstruktion eller transport) såvida tillämpligt på sändningen,

(k) för sändningar med kollin i ett extra ytteremballage eller en container, en detaljerad redovisning av innehållet i varje kolli i det extra ytteremballaget eller containern och i förekommande fall innehållet i varje extra ytteremballage eller varje container i sändningen. Om enskilda kollin skall avlägsnas ur det extra ytteremballaget eller containern vid en mellanliggande lossningsplats, skall tillhörande fraktsedlar vara tillgängliga,

(l) om en sändning transporteras som vagnslast, noteringen "VAGNSLAST",

(m) för LSA-II eller LSA-III material och för SCO-I eller SCO-II, totalaktivitet hos sändningen som multipel av A2-värdet.

5.4.1.2.5.2 Avsändaren skall i fraktsedeln ange åtgärder, som transportören i förekommande fall skall vidta. Dessa uppgifter skall vara skrivna på de språk som transportör och behörig myndighet bedömer som nödvändiga, och innehålla åtminstone följande information:

(a) ytterligare åtgärder vid lastning, stuvning, transport, hantering och lossning av kollit, det extra ytteremballaget eller containern, inklusive särskilda stuvningsbestämmelser för avledning av värme, (se 7.5.11, särbestämmelse CV33 (3.2)) eller uppgift om att sådana åtgärder inte behövs,

(b) inskränkningar med avseende på transportslag eller vagn och erforderliga uppgifter om befordringsväg,

(c) för sändningen tillämpliga nödåtgärder.

5.4.1.2.5.3 Erforderliga certifikat från behörig myndighet behöver inte nödvändigtvis bifogas sändningen. Avsändaren skall hålla dem tillgängliga för transportören före lastning och lossning.

5.4.1.3 (Tills vidare blank.)

5.4.1.4 Utformning och språk som skall användas

5.4.1.4.1 De tariffer som gäller vid avsändningsstationen avgör språket på vilket avsändaren skall ange uppgifterna i fraktsedeln. Saknas en sådan bestämmelse skall uppgifterna ges på ett av avsändarlandets officiella språk, och en översättning till franska eller tyska skall bifogas om uppgifterna inte är angivna på något av de språken.

5.4.1.4.2 För sändningar, som på grund av förbud i 7.5.2 inte får samlastas i en vagn eller container, skall separata fraktsedlar ställas ut.

Utöver fraktsedeln rekommenderas vid transport som omfattar flera transportslag användning av dokument enligt det i 5.4.4 visade exemplet(27).

5.4.1.5 Ej farligt gods

Omfattas gods som är namngivet i kapitel 3.2, tabell A, inte av bestämmelserna i detta direktiv, eftersom de inte räknas som farliga enligt del 2, får avsändaren för detta ändamål exempelvis ange följande i fraktsedeln:

"EJ GODS I KLASS ..."

ANM

Denna bestämmelse kan i synnerhet användas, när avsändaren anser att sändningen på grund av det transporterade godsets kemiska egenskaper (t ex lösningar eller blandningar) eller på grund av att godset i fråga enligt andra bestämmelser räknas som farligt, skulle kunna bli föremål för kontroll under transporten.

5.4.2 Stuvningsintyg för containrar

Om en transport av farligt gods i storcontainer följs av en sjötransport, skall ett stuvningsintyg enligt avsnitt 5.4.2 i IMDG-koden(28)(29) bifogas fraktsedeln.

Uppgifterna i fraktsedeln enligt 5.4.1 och nämnda stuvningsintyg får sammanställas i en och samma handling. I annat fall skall de olika handlingarna häftas samman. Om uppgifterna är sammanställda i en handling är det tillräckligt med en försäkran i fraktsedeln att lastningen av containern har utförts i enlighet med för respektive transportslag tillämpliga bestämmelser, samt uppgift om den person som ansvarar för stuvningsintyget.

ANM

För UN-tankar, tankcontainrar och MEG-containrar behövs inget stuvningsintyg.

5.4.3 (Tills vidare blank.)

5.4.4 Exempel på formulär för multimodal transport av farligt gods

Exempel på ett formulär som får användas för multimodal transport av farligt gods som kombinerad handling för godsdeklaration och stuvningsintyg.

>PIC FILE= "L_2004121SV.069001.TIF">

>PIC FILE= "L_2004121SV.069101.TIF">

KAPITEL 5.5

Särskilda bestämmelser

5.5.1 Särskilda bestämmelser för transport av smittförande ämnen

5.5.1.1 Levande ryggradsdjur eller ryggradslösa djur får inte användas för distribution av ett smittförande ämne, förutom när detta ämne inte kan transporteras på annat sätt. Sådana djur skall förpackas, betecknas, märkas och transporteras enligt tillämpliga regler för djurtransport(30).

5.5.1.2 Att genomföra en transport av smittförande ämnen i riskgrupp 3 och 4 kräver ett nära samarbete mellan avsändare, transportör och mottagare, för att säkerställa säkerhet, ankomst i tid och sändningens godtagna tillstånd. För detta ändamål skall följande åtgärder vidtas:

(a) Förberedande åtgärder att vidta mellan avsändare, transportör och mottagare

Avsändning av smittförande ämnen får ske först när åtgärder vidtagits mellan avsändare, transportör och mottagare eller mottagaren fått bekräftelse från behörig myndighet på den lagliga införseln av ämnena och ingen försening uppträder vid leverans av sändningen till dess bestämmelseort.

(b) Iordningställande av transporthandlingar

För att säkerställa att transporten sker utan hinder är det nödvändigt att förbereda alla transporthandlingar inklusive fraktsedeln (se kapitel 5.4) i noga överensstämmelse med de regler som gäller för mottagande av godset som skall transporteras.

(c) Färdväg

Transporten skall genomföras längs snabbast möjliga färdväg. Om omlastning krävs skall åtgärder vidtas för att säkerställa att ämnena som skall lastas om får särskild och snabb behandling samt står under övervakning.

(d) Förhandsmeddelande av all transportinformation av avsändaren till mottagaren

För att möjliggöra mottagande av sändningen utan dröjsmål skall avsändaren meddela mottagaren i förväg alla nödvändiga detaljer om transporten, såsom transportmedel, tågnummer, nummer på fraktsedeln samt datum och klockslag för den avsedda ankomsten till bestämmelseorten. För denna anmälan skall snabbaste kommunikationsmedel användas.

5.5.1.3 Döda djur där det är känt eller misstänks att de innehåller något smittförande ämne skall förpackas, märkas, etiketteras och transporteras enligt de bestämmelser(31) som specificeras av behörig myndighet i ursprungslandet(32).

5.5.2 Särskilda bestämmelser för vagnar eller containrar som är behandlade med gas

5.5.2.1 I fraktsedlar som tillhör gasbehandlade vagnar eller containrar skall datum för gasbehandlingen samt typ och mängd av de använda gasbehandlingsmedlen anges. Därutöver skall instruktioner för borttagning av rester av gasbehandlingsmedlet inklusive uppgifter om den (i förekommande fall) använda gasbehandlingsutrustningen ha framtagits.

Dessa uppgifter skall anges på ett av ursprungs-/avsändarlandets officiella språk och, om det språket inte är franska, tyska, italienska eller engelska, dessutom på franska, tyska, italienska eller engelska, såvida inte internationella tariffer eller avtal mellan järnvägarna föreskriver annat.

5.5.2.2 På alla vagnar eller containrar som är behandlade med gas skall placeras på ett för personer, som söker komma in i vagnen eller containern, väl synligt ställe ett varningsmärke enligt nedanstående figur.

Uppgifterna på varningsmärket skall ges på ett språk som avsändaren finner lämpligt.

>PIC FILE= "L_2004121SV.069301.TIF">

Del 6

BESTÄMMELSER FÖR TILLVERKNING OCH PROVNING AV FÖRPACKNINGAR, IBC-BEHÅLLARE, STORFÖRPACKNINGAR OCH TANKAR

KAPITEL 6.1

Bestämmelser för tillverkning och provning av förpackningar

6.1.1 Allmänt

6.1.1.1 Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte:

(a) kollin med radioaktiva ämnen i klass 7, om inget annat föreskrivits (se 4.1.9),

(b) kollin med smittförande ämnen i klass 6.2, om inget annat föreskrivits (se kapitel 6.3 Anm och 4.1.4.1 förpackningsinstruktion P621),

(c) gaskärl med gaser i klass 2,

(d) kollin vars nettovikt är över 400 kg,

(e) förpackningar, som har en volym över 450 liter.

6.1.1.2 Bestämmelserna i 6.1.4 är baserade på förpackningar som för närvarande är i bruk. För att ta hänsyn till vetenskaplig och teknisk utveckling får förpackningar vars specifikationer avviker från dem i 6.1.4 användas, under förutsättning att de är likvärdiga, godkända av behörig myndighet och klarar de i 6.1.1.3 och 6.1.5 beskrivna provningarna. Andra provningar än de som beskrivs i detta kapitel är tillåtna, under förutsättning att de är lika effektiva och godkända av behörig myndighet.

6.1.1.3 Varje förpackning avsedd att innehålla vätskor skall klara en ändamålsenlig täthetsprovning och vara i stånd att motsvara den tillämpliga provningsnivån angiven i 6.1.5.4.3:

(a) innan den används för transport för första gången,

(b) innan den åter används för transport efter renovering eller rekonditionering.

Vid denna provning behöver förpackningarna inte vara utrustade med sina egna förslutningar.

Innerförpackningen i en integrerad förpackning får provas utan sin ytterförpackning under förutsättning att provningsresultaten inte påverkas.

Denna provning krävs inte för:

- innerförpackningar i sammansatta förpackningar,

- innerkärl i integrerade förpackningar (glas, porslin eller stengods) som enligt 6.1.3.1 (a) (ii) är märkta med symbolen "RID/ADR",

- förpackningar av tunnplåt som enligt 6.1.3.1 (a) (ii) är märkta med symbolen "RID/ADR".

6.1.1.4 Förpackningarna skall vara tillverkade och provade enligt ett kvalitetssystem, som av behörig myndighet bedöms vara tillfredsställande, för att säkerställa att varje tillverkad förpackning uppfyller bestämmelserna i detta kapitel.

6.1.2 Kod för att beteckna förpackningstyp

6.1.2.1 Koden består av:

(a) en siffra som anger förpackningsslaget, t ex fat eller dunk, följd av

(b) en eller flera versaler som anger material, t ex stål eller trä, i förekommande fall följda av

(c) en siffra som anger förpackningskategorin inom förpackningsslaget i fråga.

6.1.2.2 För integrerade förpackningar skall i kodens andra position två versaler i följd användas. Den första anger innerkärlets material och den andra ytterförpackningens material.

6.1.2.3 För sammansatta förpackningar och förpackningar för smittförande ämnen, märkta enligt 6.3.1.1, skall endast koden för ytterförpackningen användas.

6.1.2.4 Bokstäverna "T", "V" eller "W" får följa efter förpackningskoden. Bokstaven "T" betecknar en bärgningsförpackning enligt 6.1.5.1.11. Bokstaven "V" betecknar en specialförpackning enligt 6.1.5.1.7. Bokstaven "W" visar att förpackningen, trots att den är av det slag som koden anger, är tillverkad enligt en specifikation som avviker från den som ges i 6.1.4 men anses likvärdig i enlighet med bestämmelserna i 6.1.1.2.

6.1.2.5 Följande siffror skall användas för förpackningsslagen:

1 Fat

2 Trätunna

3 Dunk

4 Låda

5 Säck

6 Integrerad förpackning

7 (reserverad)

0 Förpackning av tunnplåt

6.1.2.6 Följande versala bokstäver skall användas för att ange typ av material:

A Stål (alla typer och ytbehandlingar)

B Aluminium

C Trä

D Plywood

F Träfibermaterial

G Papp

H Plastmaterial

L Textilväv

M Papper, flerskikts

N Metall (annan än stål eller aluminium)

P Glas, porslin eller stengods

6.1.2.7 Följande tabell visar vilka koder som skall användas för att beteckna förpackningstypen, beroende på förpackningsslag, material som används vid tillverkningen samt förpackningskategori. Den ger också hänvisning till de delavsnitt där respektive bestämmelser finns att läsa:

>Plats för tabell>

6.1.3 Märkning

ANM.

1 Märkningen på förpackningen anger att denna överensstämmer med en provad och godkänd förpackningstyp och uppfyller de bestämmelser i detta kapitel, som avser tillverkningen men inte användningen av förpackningen. Således behöver inte märkningen nödvändigtvis betyda att förpackningen får användas för vilket ämne som helst. Förpackningsslaget (t ex fat av stål), högsta tillåtna volym eller vikt liksom eventuella särskilda bestämmelser finns angivna för varje ämne i kapitel 3.2, tabell A.

ANM.

2 Märkningen är avsedd att vara till hjälp för tillverkare av förpackningar, rekonditionerare, förpackningsanvändare, transportörer och myndigheter. Vid användning av en ny förpackning är originalmärkningen ett sätt för tillverkaren att identifiera förpackningstypen och visa på vilka provningsbestämmelser den uppfyller.

ANM.

3 Märkningen ger inte alltid fullständiga detaljer, exempelvis om provningsnivån, varför det kan bli nödvändigt att ta hänsyn till denna synpunkt genom referens till provningsintyg, provningsrapport eller till en förteckning över provade och godkända förpackningar. T ex får en förpackning, som är märkt med X eller Y användas för ämnen, till vilka en förpackningsgrupp med en lägre farlighetsgrad associerats, och vars högsta tillåtna relativa densitet(33), angiven i provningsbestämmelserna i 6.1.5, bestämts med hänsyn till respektive faktor 1,5 eller 2,25. Således kan förpackningar för förpackningsgrupp I, provade för produkter med en relativ densitet av 1,2 användas som förpackning i förpackningsgrupp II för produkter med en relativ densitet av 1,8 eller som förpackning i förpackningsgrupp III för produkter med relativ densitet av 2,7 förutsatt att alla funktionskriterier fortfarande uppfylls med produkter med den högre relativa densiteten.

6.1.3.1 Varje förpackning, som är avsedd för användning enligt detta direktiv, skall vara försedd med en varaktig och läsbar märkning, placerad så, och med sådan storlek i förhållande till förpackningen, att den är väl synlig. På kollin med en bruttovikt över 30 kg skall märkningen, eller en dubblett av denna, finnas på ovansidan eller någon av förpackningens sidor. Bokstäver, siffror och symboler skall vara minst 12 mm höga, med undantag för förpackningar med en kapacitet av högst 30 liter eller 30 kg, där de skall vara minst 6 mm höga, och för förpackningar med en kapacitet av högst 5 liter eller 5 kg, där de skall vara av passande storlek.

Märkningen skall bestå av:

(a) (i) FN:s förpackningssymbol

>PIC FILE= "L_2004121SV.069801.TIF">

Denna får endast användas för att visa att förpackningen uppfyller tillämpliga bestämmelser i detta kapitel. För förpackningar av metall, på vilka märkningen sker genom prägling, får i stället för symbolen bokstäverna "UN" användas. Eller

(ii) symbolen "RID/ADR" för förpackningar godkända för både väg- och järnvägstransport.

(b) för integrerade förpackningar (glas, porslin eller stengods) och förpackningar av tunnplåt som överensstämmer med förenklade villkor (se 6.1.1.3, 6.1.5.3.1 (e), 6.1.5.3.4 (c), 6.1.5.4, 6.1.5.5.1 och 6.1.5.6),

(c) koden som betecknar förpackningsslaget enligt 6.1.2, en tvådelad kod:

(i) en bokstav som anger den eller de förpackningsgrupper för vilka förpackningstypen provats och godkänts

X för förpackningsgrupp I, II och III

Y för förpackningsgrupp II och III

Z för endast förpackningsgrupp III

(ii) för förpackningar utan innerförpackningar avsedda för vätskor, uppgift om den relativa densiteten (avrundad till en decimal) för vilken förpackningstypen har provats, angivelsen kan dock utelämnas om relativa densiteten är högst 1,2. På förpackningar avsedda för fasta ämnen eller för innerförpackningar, uppgift om högsta bruttovikt i kg,

på förpackningar av tunnplåt, vilka enligt 6.1.3.1 (a) (ii) är märkta med symbolen "RID/ADR", avsedda att innehålla ämnen vars viskositet vid 23 °C är över 200 mm2/s, uppgift om högsta bruttovikt i kg,

(d) antingen en bokstav "S" när förpackningen är avsedd för fasta ämnen eller för innerförpackningar, eller uppgift om provtrycket i kPa, avrundat neråt till närmaste tiotal kPa, när förpackningen (med undantag av sammansatta förpackningar) är avsedd för vätskor och med godkänt resultat har genomgått en vätsketryckprovning,

bokstaven "S" för förpackningar av tunnplåt, vilka enligt 6.1.3.1 (a) (ii) är märkta med symbolen "RID/ADR", avsedda för vätskor vars viskositet vid 23 °C är över 200 mm2/s.

ANM.

Bestämmelserna i (d) gäller inte för förpackningar avsedda för transport av ämnen som är tillordnade UN 2814 eller UN 2900 i klass 6.2.

(e) de två sista siffrorna i tillverkningsåret. Förpackningar av typ 1H och 3H skall dessutom märkas med uppgift om tillverkningsmånad. Denna del av märkningen kan även sättas på ett annat ställe än övriga uppgifter. Ett lämpligt sätt är följande:

>PIC FILE= "L_2004121SV.069802.TIF">

(f) beteckningen för den stat där märkningstillståndet utfärdats, angiven med nationalitetsbeteckningen för motorfordon i internationell trafik(34),

(g) namn på tillverkaren eller annan av behörig myndighet fastställd märkning för att identifiera förpackningen.

6.1.3.2 Alla återanvändbara förpackningar som kan genomgå en rekonditioneringsprocess, vilken skulle kunna utplåna märkningen, skall märkas permanent med uppgifter enligt delavsnitten 6.1.3.1 (a)-(e) ovan. En märkning anses permanent om den klarar en rekonditioneringsprocess (t ex fastsatt genom prägling). Denna permanenta märkning får användas på förpackningar i stället för den i 6.1.3.1 beskrivna varaktiga märkningen, med undantag av metallfat med en volym över 100 liter.

6.1.3.2.1 Förutom den i 6.1.3.1 beskrivna varaktiga märkningen skall nya metallfat med en volym över 100 liter vara försedda med den i 6.1.3.1 (a)-(e) angivna märkningen på bottengaveln, tillsammans med uppgift om nominell godstjocklek åtminstone i manteln (i mm, ± 0,1 mm), i permanent form (t ex genom prägling). Om den nominella godstjockleken är mindre i någon av gavlarna än i manteln, skall respektive nominella godstjocklek i övre gavel, mantel och bottengavel anges permanent (t ex genom prägling) på bottengaveln, t ex "1,0-1,2-1,0" eller "0,9-1,0-1,0". Nominell godstjocklek hos metallen skall bestämmas enligt respektive ISO-standard, t ex ISO 3574:1999 för stål. Den i 6.1.3.1 (f) och (g) angivna märkningen får inte sättas fast permanent, såvida inte annat anges i 6.1.3.2.3.

6.1.3.2.2 På renoverade metallfat behöver den föreskrivna märkningen inte nödvändigtvis vara permanent, om varken ändring av förpackningstypen eller utbyte eller borttagning av fasta konstruktionsdetaljer genomförts. Andra renoverade metallfat skall vara försedda med märkning enligt 6.1.3.1 (a) - (e) i permanent form (t ex genom prägling) på övre gaveln eller på manteln.

6.1.3.2.3 Metallfat gjorda av material (exempelvis rostfritt stål) som är konstruerade för flergångsbruk får vara försedda med märkning enligt 6.1.3.1 (f) och (g) i permanent form (t ex genom prägling).

6.1.3.2.4 Märkningen enligt 6.1.3.1 gäller endast för en förpackningstyp eller en typserie. Olika slags ytbehandlingar innefattas i samma förpackningstyp.

Vid en "typserie" rör det sig om förpackningar av samma konstruktion, godstjocklek, material och tvärsnitt, som avviker från den godkända förpackningstypen endast genom en lägre höjd.

Kärlens förslutningar skall motsvara dem som anges i provningsrapporten.

6.1.3.3 Märkningen skall sättas fast i den ordning som följer av styckena i 6.1.3.1 (se 6.1.3.7 för exempel). Eventuella ytterligare av behörig myndighet fastställda märkningar får inte äventyra korrekt identifiering av i 6.1.3.1 föreskrivna delar av märkningen.

6.1.3.4 Efter rekonditionering av förpackningar skall den som utfört rekonditioneringen sätta fast följande varaktiga märkning, i den ordning som anges nedan:

(h) beteckningen för den stat i vilken rekonditioneringen utförts, angiven med nationalitetsbeteckningen för motorfordon i internationell trafik(35);

(i) namn eller fastställd symbol för den som utfört rekonditioneringen,

(j) rekonditioneringsåret, bokstaven "R" och, på de förpackningar som med godkänt resultat genomgått täthetsprovning enligt 6.1.1.3, dessutom bokstaven "L".

6.1.3.5 Om den enligt 6.1.3.1 (a)-(d) föreskrivna märkningen inte syns efter rekonditioneringen, vare sig på övre gaveln eller manteln hos metallfat, skall den som utfört rekonditioneringen sätta fast denna på ett varaktigt sätt, följt av den enligt 6.1.3.4 (h), (i) och (j) föreskrivna märkningen. Denna märkning får inte ange högre prestanda än vad den ursprungliga förpackningstypen blivit provad och märkt för.

6.1.3.6 Förpackningar tillverkade av återvunnen plast enligt definition i 1.2.1 skall märkas med "REC". Denna märkning skall placeras intill den i 6.1.3.1 föreskrivna märkningen.

6.1.3.7 Exempel på märkning av nya förpackningar:

>Plats för tabell>

6.1.3.8 Exempel på märkning av rekonditionerade förpackningar

>Plats för tabell>

6.1.3.9 Exempel på märkning av bärgningsförpackningar:

>Plats för tabell>

ANM.

Den märkning som i 6.1.3.7, 6.1.3.8 och 6.1.3.9 visas som exempel får sättas på en eller flera rader, förutsatt att den korrekta ordningsföljden respekteras.

6.1.3.10 Verifiering

Genom att sätta fast märkning enligt 6.1.3.1 bekräftas att serietillverkade förpackningar motsvarar den godkända förpackningstypen och att de villkor som anges i godkännandet har uppfyllts.

6.1.4 Bestämmelser för förpackningar

6.1.4.1 Fat av stål

1A1 med fast topp

1A2 med avtagbar topp

6.1.4.1.1 Mantel och gavlar skall vara tillverkade av ändamålsenlig stålplåt och ha tillräcklig tjocklek för fatets volym och avsedda användningsområde.

6.1.4.1.2 Mantelfogar i fat avsedda att innehålla mer än 40 liter vätska skall vara svetsade. Mantelfogar i fat avsedda att innehålla fasta ämnen eller högst 40 liter vätska skall vara maskinellt falsade eller svetsade.

6.1.4.1.3 Förbanden mellan gavlarna och manteln skall vara maskinellt falsade eller svetsade. Separata förstärkningsband får användas.

6.1.4.1.4 Manteln hos fat med volym över 60 liter skall som regel vara försedd med minst två expanderade eller påpressade rullband. Om påpressade rullband används, skall de omsluta manteln tätt och vara fästa så att de inte kan flytta sig. Rullband får inte fästas med punktsvetsning.

6.1.4.1.5 Diametern hos öppningar för fyllning, tömning och ventilation i manteln eller gavlarna på fat med fast topp (1A1) får inte vara större än 7 cm. Fat med större öppningar räknas som fat med avtagbar topp (1A2). Förslutningar till mantel- eller gavelöppningar i fat skall vara utformade och fästa så att de förblir säkert tillslutna och täta under normala transportförhållanden. Flänsar får fästas genom maskinell falsning eller svetsning. Förslutningarna skall vara försedda med packningar eller andra tätningselement, såvida de inte i sig själva är täta.

6.1.4.1.6 Förslutningsanordningar på fat med avtagbar topp (1A2) skall vara utformade och fästa så att de förblir säkert tillslutna och faten täta under normala transportförhållanden. Avtagbara gavlar skall vara försedda med packningar eller andra tätningselement.

6.1.4.1.7 Om de material som används till mantel, gavlar, förslutningar och utrustningsdetaljer inte är tåliga mot det ämne som skall transporteras, skall insidan förses med ändamålsenlig skyddsbeklädnad eller ytbehandling. Sådan beklädnad eller ytbehandling skall ha kvar sina skyddande egenskaper under normala transportförhållanden.

6.1.4.1.8 Fatens maximala volym: 450 liter.

6.1.4.1.9 Maximal nettovikt: 400 kg.

6.1.4.2 Fat av aluminium

1B1 med fast to