RÅDETS DIREKTIV av den 26 maj 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om manometrar för bestämning av lufttrycket i fordonsdäck (86/217/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3), och

med beaktande av följande:

Konstruktion och kontroll av manometrar för bestämning av lufttryck i fordonsdäck är i flera medlemsstater underkastade tvingande bestämmelser som skiljer sig mellan medlemsstaterna och därmed utgör handelshinder för sådana manometrar. Dessa bestämmelser måste därför närmas till varandra.

Rådets direktiv 71/316/EEG av den 26 juli 1971 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om gemensamma föreskrifter för både mätdon och metrologiska kontrollmetoder(4), ändrat genom direktiv 83/575/EEG(5), har fastställt förfaranden för EEG-typgodkännande och första EEG-verifikation. Enligt det direktivet är det nödvändigt att fastställa de tekniska krav i fråga om konstruktion och funktion som manometrar för bestämning av lufttryck i fordonsdäck skall uppfylla för att fritt få importeras, marknadsföras och användas, sedan de genomgått de undersökningar som krävs och märkts på föreskrivet sätt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Detta direktiv gäller manometrar för mätning av lufttryck i fordonsdäck enligt definitionen i bilagans punkt 1.

Artikel 2

I bilagan beskrivs den utrustning för luftpåfyllning i däck som får förses med EEG-märkning. Sådan utrustning skall vara föremål för EEG-typgodkännande och första EEG-verifikation enligt villkor i bilagan.

Artikel 3

Ingen medlemsstat får begränsa, vägra eller förbjuda att någon utrustning för luftpåfyllning av däck släpps ut på marknaden eller tas i drift, under hänvisning till dess metrologiska egenskaper, om den försetts med märkning för EEG-typgodkännande och första EEG-verifikation.

Artikel 4

Medlemsstaterna skall inom 18 månader efter dagen för anmälan av detta direktiv(6) sätta i kraft de lagar och andra författningar som krävs för att följa det.

Artikel 5

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 26 maj 1986.

På rådets vägnar

G. BRAKS

Ordförande

(1) EGT nr C 356, 31.12.1980, s. 17.

(2) EGT nr C 287, 9.11.1981, s. 135.

(3) EGT nr C 189, 30.7.1981, s. 10.

(4) EGT nr L 202, 6.9.1971, s. 1.

(5) EGT nr L 332, 28.11.1983, s. 43.

(6) Detta direktiv anmäldes till medlemsstaterna den 30 maj 1986.

BILAGA

1. Räckvidd

I detta direktiv avses med däckmanometrar mätdon som inte försetts med anordning för förinställning och som används i stationära eller mobila anläggningar för luftpåfyllning i fordonsdäck, i vilka ett mekaniskt mätsystem överför elastisk deformation hos en givare till en visningsanordning.

Dessa manometrar visar tryckskillnaden (pe) mellan lufttrycket i däcket och atmosfärstrycket.

De innefattar också alla delar mellan däcket och givaren.

2. Metrologiska krav

2.1 Största tillåtna fel

Största tillåtna fel, positivt eller negativt, ges i tabellen nedan som absoluta värden utgående från det mätta trycket:

>Plats för tabell>

Största tillåtna fel får inte överskridas inom temperaturområdet 15 25 °C. Detta temperaturområde benämns nedan "temperaturreferensområde".

2.2 Förändringar som beror på temperaturen

För ändringar i avlästa värden hos manometrar vid temperaturer som ligger utanför referensområdet men mellan -10 °C och +40 °C gäller nedanstående tabell:

>Plats för tabell>

2.3 Hysteresfel

Hysteresfel i manometrar får inte vid någon temperatur inom temperaturreferensområdet överstiga absolutvärdet av det största tillåtna felet. Temperaturen skall hållas konstant under hela provningen.

Vid ett givet tryck får inte det uppmätta värdet vara större vid stigande tryck än vid fallande.

2.4 Visarens återgång till ett förbestämt läge

Vid atmosfärstryck skall manometerns visare stanna mitt för nollstrecket eller mitt för ett förbestämt märke som är klart åtskilt från skalstrecken, inom det största tillåtna felet. En manometer får vara försedd med ett stopp som ligger på ett avstånd som motsvarar minst två gånger värdet på största tillåtna felet under noll eller under det förbestämda märket.

3. Tekniska krav

3.1 Utförande

Manometrar skall vara stabilt och omsorgsfullt konstruerade så att de kan bibehålla sina metrologiska egenskaper.

3.2 Visningsanordning

3.2.1 Visningsanordningar skall vara graderade i bar, med skaldelsvärdet 0,1 bar över hela skalan.

3.2.2 Inom mätområdet skall visningsanordningen göra det möjligt att direkt och korrekt avläsa värdet på det uppmätta trycket. Tjockleken på den del av visaren som täcker skalstrecken får därför inte överstiga skalstreckens tjocklek. Visaren måste kunna täcka ungefär halva längden av de kortaste skalstrecken. Största avståndet mellan visaren och skalstreckens plan får inte vara större än skaldelslängden, och får inte i något fall för visningsanordningar med cirkulär skala överstiga 2 mm eller 0,02 L + 1 mm (där L är avståndet mellan visarens rotationscentrum och visarspetsen).

3.2.3 Skaldelen skall vara densamma över hela skalan. Skaldelslängden skall vara minst 1,25 mm. Den skall vara praktiskt taget konstant eller endast uppvisa obetydlig variation. Skaldelslängden får variera om skillnaden mellan två godtyckliga skaldelslängder i följd inte överstiger 20 % av värdet på det största värdet och om skillnaden mellan det största och det minsta värdet på skaldelslängden inte överstiger 50 % av det största värdet.

Vart femte skalstreck skall särskiljas från de andra genom att vara längre; vart femte eller tionde skalstreck skall vara besiffrat. Skalstreckens tjocklek skall vara praktiskt taget konstant och högst av skaldelslängden.

4. Inskrifter och märkning

4.1 Inskrifter

4.1.1 Obligatoriska inskrifter

Manometrar skall vara försedda med följande inskrifter:

a) På visarskivan:

- beteckningen på den mätta storheten, pe,

- beteckningen på den använda måttenheten, bar,

- vid behov en symbol som visar manometerns arbetsläge.

b) På visarskivan, på märkskylten eller på själva manometern:

- tillverkarens identifieringsuppgifter,

- manometerns identifieringsuppgifter,

- EEG-typgodkännandemärket.

Dessa inskrifter skall vara direkt synliga, lätta att läsa och beständiga under normala användningsförhållanden. De får inte störa avläsningen av manometern.

4.1.2 Ej obligatoriska inskrifter

Manometrar får också förses med andra inskrifter som godtagits av behörigt nationellt organ, förutsatt att de inte stör avläsningen av manometern.

4.2 Märkning för verifikation och försegling

Lämplig plats för anbringande av märkning för första EEG-verifikation skall finnas.

Manometern måste kunna förseglas på sådant sätt att det blir omöjligt att ändra dess egenskaper.

5. EEG-typgodkännande

EEG-typgodkännande av manometrar skall ske enligt föreskrifterna i direktiv 71/316/EEG.

Minst två manometrar skall överlämnas för undersökning i samband med ansökan om typgodkännande. Det behöriga nationella organet får infordra ytterligare manometrar för provning, beroende på hur provningarna utfaller.

5.1 Verifikation av överensstämmelse med tekniska och metrologiska krav

Manometrar som överlämnats för EEG-typgodkännande skall genomgå en undersökning för att säkerställa att de uppfyller de tekniska kraven enligt avsnitten 2, 3 och 4.

Nedanstående provningar skall ingå i undersökningen. De skall genomföras med hjälp av referensmanometrar, vilkas fel inte får överstiga ¼ av största tillåtna fel för de manometrar som provas.

5.1.1 Bestämning av manometerns felvisning

Avläsningar av manometern kontrolleras vid minst fem punkter (varav en punkt skall ligga nära den övre och en nära den undre gränsen för skalområdet), jämnt fördelade över skalan.

5.1.2 Bestämning av hysteresfel

Denna provning skall endast utföras på manometrar som i normala fall används för att mäta fallande tryck.

Provningen utförs genom att minst fem avläsningar görs av manometern (varav en avläsning skall göras nära den övre och en nära den undre gränsen för skalområdet), jämnt fördelade över skalan, när trycket är stigande och när det är fallande.

Vid mätning av fallande tryck skall avläsningarna göras sedan manometern hållits i 20 minuter under ett tryck som motsvarar mätområdets övre gräns.

5.1.3 Undersökning av manometrarnas stabilitetsegenskaper

Provningen utförs genom att manometrar utsätts för

a) ett tryck som ligger 25 % högre än mätområdets övre gräns, under en tid av 15 minuter,

b) 1 000 pulser, som åstadkommes genom att trycket ändras från 0 till 90 95 % av mätområdets övre gräns,

c) 10 000 tryckcykler, där trycket ändras långsamt från ungefär 20 % till ungefär 75 % av mätområdets övre gräns, med en frekvens som inte överstiger 60 cykler i minuten,

d) en omgivningstemperatur på -20 °C under sex timmar, och +50 °C under sex timmar.

När provningarna a, b och c genomförts och manometern varit obelastad under en timma, skall den uppfylla kraven enligt punkterna 2.1, 2.3 och 2.4.

När temperaturprovningen enligt d genomförts skall manometern lämnas obelastad vid en temperatur inom referensområdet under sex timmar. Därefter skall manometern uppfylla kraven enligt punkterna 2.1, 2.3 och 2.4.

5.1.4 Variationer som beror på temperaturen

Provningen innebär att skillnaden bestäms, för ett givet tryck, mellan de avlästa värdena vid -10 °C och +40 °C och det avlästa värdet vid en temperatur inom referensområdet.

6. Första EEG-verifikation

Första EEG-verifikation av manometrar skall genomföras enligt direktiv 71/316/EEG.

6.1 Undersökning av överensstämmelse

Denna undersökning innebär att manometerns överensstämmelse med den godkända typen kontrolleras.

6.2 Verifikationsprovningar

Dessa provningar genomförs med hjälp av referensmanometrar, vilkas fel inte får överstiga ≈ av största tillåtna fel för de manometrar som överlämnats för verifikation.

6.2.1 Bestämning av fel

Avläsningarna på manometern kontrolleras vid minst tre punkter jämnt fördelade över mätområdet.

6.2.2 Bestämning av hysteresfel

Hysteresfel behöver bara kontrolleras för manometrar som kan mäta stigande och fallande tryck enligt punkt 2.3.

Provningen i fråga tillgår så, att avläsningar görs av manometern vid minst tre punkter, jämnt fördelade inom mätområdet, för stigande och för fallande tryck. Provningen skall genomföras under normala användningsbetingelser.