Överklagande ingett den 20 september 2024 av UJ, UL, UN, UP, US, UT, UU, UV av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 10 juli 2024 i mål T-120/23, UJ m.fl. mot kommissionen

(Mål C-623/24 P)

(C/2025/244)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: UJ, UL, UN, UP, US, UT, UU, UV (ombud: M. Velardo, avvocata)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, UM, UO, UQ, UR, UW

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som tribunalen meddelade den 10 juli 2024 i mål T-120/23, UJ m.fl. mot kommissionen

—	bifalla talan i första och andra instans,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i första och andra instans.

Grunder och huvudargument

Klagandena åberopar två grunder till stöd för sitt överklagande.

Som första grund gör klagandena gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte slå fast att principen om likabehandling av sökande till ett uttagningsprov hade åsidosatts.

Tribunalen ansåg felaktigt att upprepningen av proven efter sökandenas eget skön och oberoende av om det konstaterade tekniska problemet verkligen förelåg inte utgjorde ett åsidosättande av ovannämnda princip och att upprepningen av de skriftliga proven, vid olika tidpunkter och endast för vissa sökande, inte påverkade de objektiva villkoren för bedömningen av sökandena.

Tribunalen fann i huvudsak att sökande som gjort samma skriftliga prov en, två eller till och med tre gånger kunde behandlas på samma sätt, oberoende av varje kontroll av de tekniska svårigheter de ställts inför under det första provet.

Med hänsyn till att de åtgärder som uttagningskommittén vidtog, vilka tribunalen ansåg vara lagenliga, hade en betydande inverkan på proven, som kunde undvikits, har även proportionalitetsprincipen åsidosatts.

Genom den andra grunden gör klagandena gällande att tribunalen har gjort sig skyldig till ytterligare felaktig rättstillämpning vid tillämpningen av regeln om överensstämmelse mellan klagomålet och ansökan.

Tribunalen prövade inte klagandenas invändning om åsidosättande av meddelandet om uttagningsprov. De ansåg att en bokstavstolkning av meddelandet om uttagningsprov, som även garanter sökandenas berättigade förväntningar, inte gjorde det möjligt att bedöma förmågan att leda ett arbetslag även för dem som deltog i lönegrad AD7. I den klara ordalydelsen i meddelandet om uttagningsprov förbehölls nämligen bedömningen av denna särskilda förmåga i förhållande till sökande i lönegrad AD9, till skillnad från ledarskapsförmåga, som skulle bedömas hos samtliga sökande.

Tribunalen ansåg att denna invändning inte kunde tas upp till sakprövning, eftersom den inte uttryckligen hade åberopats i klagomålet, trots att institutionen under alla omständigheter inte hade besvarat klagomålet inom den lagstadgade fristen.

Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse att principen om överensstämmelse mellan klagomålet och talan är lika strikt tillämplig även om klagandenas anmärkningar inte har prövats i rätt tid under det administrativa förfarandet.

Även om klagomålet, såsom tribunalen har påpekat, måste vara fullständigt för att fylla sin grundläggande funktion, nämligen att möjliggöra en uppgörelse i godo för att minska tvisterna vid domstolen, förefaller det inte rimligt att tillämpa samma princip, även när detta försök till förlikning inte har ägt rum på grund av institutionens passivitet. Att bortse från åtskillnaden mellan de båda fallen innebär ett åsidosättande av artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, vilket berövar klagandena rätten till domstolsprövning.

För det andra har klagandena påpekat att tribunalenens resonemang strider mot rättspraxis i domen i målet Mandt, i vilken det har gjorts åtskillnad mellan fel som rör den materiella och den formella lagenligheten, genom att anse att principen har iakttagits i den mån klaganden i sitt klagomål har åberopat fel som kan tillskrivas såväl den ena som den andra kategorin. I det aktuella fallet gjordes nämligen i klagomålet gällande att de omtvistade rättsakterna var behäftade med fel i båda kategorierna.

Tribunalen skulle dessutom i själva verket skapa samma samband mellan det administrativa förfarandet och domstolsförfarandet som föreskrivs i rättegångsreglerna, enligt vilka ius novum är förbjudet, mellan talan i första instans och överklagande. Detta innebär ett åsidosättande av rätten till tillgång till domstolsprövning.

Den felaktiga rättstillämpning som tribunalen har gjort sig skyldig till är än mer uppenbar mot bakgrund av de rättegångsregler som gäller sedan den 1 september 2024, i vilka det endast föreskrivs begränsningar av prövningen av överklaganden om det har gjorts en bedömning av målet av ett organ som är likställt med domstolen och som, även om det består av lekmän, ändå har en oberoende ställning i förhållande till det organ som har antagit den omtvistade rättsakten. Detta kan inte anses gälla tillsättningsmyndigheten, eftersom den är en del av den struktur som har antagit den angripna rättsakten.

Tribunalens tolkning är således felaktig i rättsligt hänseende, eftersom den leder till att personalmål behandlas på ett orättvist sätt som försämrar tillgången till domstolsprövning.

För fullständighetens skull – och trots att tribunalen inte prövade dem, eftersom den endast prövade frågan om huruvida talan kunde tas upp till sakprövning – har klagandena även fokuserat på huruvida bestämmelserna om tolkning av meddelanden om uttagningsprov har åsidosatts i sak. De har i detta avseende påpekat att tribunalen förväxlade bedömningskriterierna för de olika kategorierna (AD7 och AD9), i strid med kraven i meddelandet om uttagningsprov, där det tydligt angavs att förmågan att leda ett arbetslag endast skulle bedömas för sökande som konkurrerade i lönegrad AD9, medan ledarskapet skulle bedömas för samtliga sökande, oavsett om de var i lönegrad AD7 eller AD9.

Tribunalen gjorde sig således skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen av bestämmelserna om meddelanden om uttagningsprov, vilka kräver att ordalydelsen i meddelandet strikt iakttas, även i syfte att skydda sökandenas berättigade förväntningar.