Överklagande ingett den 14 augusti 2024 av Republiken Polen av den dom som tribunalen (andra avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 29 maj 2024 i de förenade målen T-200/22 och T-314/22, Republiken Polen mot kommissionen

(Mål C-554/24 P)

(C/2024/6081)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Klagande: Republiken Polen (ombud: B. Majczyna)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	i sin helhet upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 29 maj 2024, Polen mot kommissionen (T-200/22 och T-314/22, EU:T:2024:329),

—

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut i skrivelserna av den 7 februari 2022, den 8 februari 2022, den 16 mars 2022, den 31 mars 2022 och den 16 maj 2022 om avräkning av belopp som ska betalas enligt det dagliga vitet som ålagts genom beslut av domstolens vice ordförande av den 20 september 2021, Tjeckien mot Polen (C-121/21 R, EU:C:2021:752), för perioden 20 september 2021 till 3 februari 2022,

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.

Grunder och huvudargument

Polen har anfört följande grunder mot den överklagade domen:

Åsidosättande av artikel 279 FEUF. Tribunalen gjorde en felaktig tolkning av denna bestämmelse, eftersom den fann att det faktum att målet rörande huvudsaken avskrevs från vidare handläggning inte innebar att medlemsstatens skyldighet att betala det dagliga vite som den ålagts i det interimistiska förfarandet upphörde.

Genom denna grund har Polen särskilt gjort gällande att tribunalen åsidosatte artikel 279 FEUF enligt följande.

Tribunalen gjorde en felaktig tolkning av principen om det interimistiska förfarandets provisoriska och accessoriska karaktär i förhållande till målet rörande huvudsaken, vilket innebar att principen om unionsrättens effektivitet gavs företräde framför principen om skydd för den partens intressen som ansökt om interimistiska åtgärder.

b)	Tribunalen tolkade de interimistiska åtgärderna felaktigt, vilket medför att rätten till egendom inte kan återställas för en part i målet efter det att målet rörande huvudsaken har avslutats.

c)	Tribunalen gav de interimistiska åtgärderna sanktionskaraktär i form av en skyldighet att betala ett dagligt vite, trots att artikel 279 FEUF inte innehåller någon grund för att vidta åtgärder med sanktionskaraktär.

Tribunalen grundade sig felaktigt på slutsatserna i domstolens vice ordförandes beslut av den 19 maj 2022, Republiken Tjeckien mot Polen (C-121/21 R), vilka ledde tribunalen till slutsatsen att Polens skyldighet att betala det förfallna beloppet som vite inte upphörde i och med att målet rörande huvudsaken avskrevs.

2.	Åsidosättande av artikel 36 i domstolens stadga, enligt vilken en dom ska vara motiverad.

Polen gör i denna grund gällande att tribunalen åsidosatte sin motiveringsskyldighet genom att inte på ett korrekt sätt förklara på vilka grunder den underkände Polens argument avseende de nationella rättsordningarna, enligt vilka det följer att de säkerhetsåtgärder som vidtagits i avvaktan på ett slutligt avgörande inte längre har någon retroaktiv verkan så snart målet rörande huvudsaken har förlorat sitt syfte.