1)

Omfattas nationell lagstiftning enligt vilken en nationell domstol får fatta beslut om förverkande av vinning av brott i ett separat förfarande rörande egendom som erhållits på ett olagligt sätt, vilket avskiljs från det straffrättsliga huvudförfarandet innan det slås fast att brott föreligger och innan en person har fällts till ansvar för brottet, där det även föreskrivs att förverkande ska ske på grundval av bevisning som härrör från det straffrättsliga förfarandet, av tillämpningsområdet för direktiv 2014/42 (1), särskilt artikel 4, och för rambeslut 2005/212 (2), särskilt artikel 2?

2)

Om den första frågan ska besvaras jakande: Ska begreppet ”beslut om förverkande”, i den mening som avses i direktiv 2014/42, särskilt artikel 8.6 andra meningen i direktivet, anses omfatta inte bara domstolsavgöranden i vilka det fastställs att egendomen har erhållits på ett olagligt sätt och det förordnas om förverkande av denna egendom, utan även domstolsavgöranden genom vilka förfarandet avseende egendom som erhållits på ett olagligt sätt avslutas?

3)

Om den andra frågan ska besvaras nekande: Är lagstiftning enligt vilken personer med anknytning till egendomen saknar rätt att överklaga beslut om förverkande förenlig med artikel 47 i stadgan och artikel 8.6 andra meningen i direktiv 2014/42?

4)

Ska principen om unionsrättens företräde tolkas så, att den utgör hinder för att en medlemsstats författningsdomstol, när den prövar en talan om grundlagsstridighet avseende nationell lagstiftning som förklarats vara oförenlig med unionsrätten, fastställer att rättssäkerhetsprincipen är tillämplig och att rättsverkningarna av denna lagstiftning tillfälligt bibehålls fram till den tidpunkt som fastställs i denna domstols avgörande såsom tidpunkt då den omtvistade bestämmelsen upphör att ha rättsverkningar?