—

Ordning III för ZFM utgör en ordning avseende befintligt stöd (och inte nytt stöd), som kommissionen har godkänt i sina beslut från år 2007 och 2013. Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den ansåg att kommissionen inte var skyldig att hänföra Ordning III för ZFM till det förfarande för granskning av befintligt stöd som avses i artikel 108.1 FEUF och artiklarna 21–23 i förordning (EU) 2015/1589.

—

Kravet på att vinsterna ska härröra från faktisk verksamhet som fysiskt bedrivits på Madeira ska inte tolkas så, att det endast är extrakostnader för företag som är registrerade i ZFM vilka har samband med områdets egenskap av yttre randområde, att skattelättnaderna endast kan tillämpas på dessa företags vinster från sådan verksamhet som är direkt förenad med sådana extrakostnader och att skattelättnaderna inte gäller för verksamhet som bedrivits utanför Madeira av i ZFM godkända företag med internationell verksamhet.

—

Tribunalen har felaktigt underlåtit att förklara hur de internationella rättsliga krav som uppställts på skatteområdet av OECD (och av EU själv) är förenliga med den tolkning som gjorts av begreppet ”faktisk verksamhet som fysiskt bedrivs i regionen” med avseende på reglerna om statligt stöd.

—

Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte beakta domstolens praxis beträffande begreppet ”platsen för de huvudsakliga intressena” för ett företag i samband med tolkningen av begreppet ”faktisk verksamhet som fysiskt bedrivs i regionen”. Tribunalen har gjort en felaktig tolkning av unionsbestämmelserna, vilken är oförenlig med de grundläggande principerna i EU-rätten, i synnerhet etableringsfriheten och den fria rörligheten för personer, tjänster och kapital, enligt artikel 45 och följande artiklar FEUF, och av kommissionens beslutspraxis beträffande statligt stöd till de yttre randområdena.

—

Tribunalen ansåg felaktigt att kommissionen inte hade ålagt de portugisiska myndigheterna att använda sig av heltidsekvivalentmetoden och årsarbetsenhetsmetoden. Det angripna beslutet och det preliminära beslutet att inleda förfarandet går stick i stäv med denna tolkning.

—

Vid prövningen av kravet på att Ordning III för ZFM skapar eller bevarar arbetstillfällen i det angripna beslutet har det skett en felaktig rättstillämpning vid användningen av metoderna för fastställande av arbetstillfällen som heltidsekvivalenter och som årsarbetsenheter, eftersom det arbetstillfällebegrepp som är tillämpligt på ordningen för ZFM är det begrepp som följer av nationell arbetsrättslagstiftning.

—

Den överklagade domen innehåller en felaktig rättstillämpning genom att det däri anses att kommissionen endast påstod att de nationella myndigheterna inte hade antagit en metod som gjorde det möjligt att kontrollera att det skapats verkliga och varaktiga arbetstillfällen hos de företag som omfattades av Ordning III, eftersom kommissionen endast drog en slutsats avseende ett påstått åsidosättande av kravet på skapande/bevarande av arbetstillfällen genom den okritiska tillämpningen av begreppen heltidsekvivalenter och årsarbetsenheter.

—

Tribunalen har tillämpat en omvänd bevisbörda, eftersom det ålåg kommissionen att styrka att de portugisiska myndigheterna inte var i stånd att kontrollera att de deklarerade arbetstillfällena var verkliga och varaktiga. Det ålåg kommissionen att ange vilka i ZFM godkända företag som erhållit stöd som använts på ett sätt som utgör missbruk.

—

Den överklagade domen innebär ett åsidosättande av Republiken Portugals rätt till försvar samt av allmänna principer i unionsrätten såsom principen om rättssäkerhet, principen om skydd för berättigade förväntningar och principen om god förvaltning.