Förstainstansrättens beslut (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) av den 2 april 1998. - Arbeitsgemeinschaft Deutscher Luftfahrt-Unternehmen och Hapag Lloyd Fluggesellschaft mbH mot Europeiska kommissionen. - Statligt stöd - Kommissionens beslut att en nationell stödåtgärd inte är förenlig med den gemensamma marknaden - Interimistiska åtgärder - Beslut att interimistiskt tillåta stödet - Skyndsamhet - Intresseavvägning. - Mål T-86/96 R.
Rättsfallssamling 1998 s. II-00641
1 Interimistiskt förfarande - Interimistiska åtgärder - Villkor för bifall - Krav på skyndsamhet - Allvarlig och irreparabel skada - Beaktande av att den omtvistade rättsakten är uppenbart rättsstridig - Anförda anmärkningar som inte utesluter att rättsakten i sak överensstämmer med gällande bestämmelser - Omfattas inte
(EG-fördraget, artikel 186; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 104.2)
2 Interimistiskt förfarande - Interimistiska åtgärder - Villkor för bifall - Allvarlig och irreparabel skada - Bevisbörda
(EG-fördraget, artikel 186)
3 Interimistiskt förfarande - Interimistiska åtgärder - Begäran som syftar till att kommissionen skall åläggas att interimistiskt tillåta ett statligt stöd - Ogillas
(EG-fördraget, artiklarna 92, 93 och 186)
4 Kravet på skyndsamhet avseende en begäran om interimistiska åtgärder skall bedömas med beaktande av om det är nödvändigt att fatta ett interimistiskt beslut för att undvika att den som ansöker om den interimistiska åtgärden åsamkas allvarlig och irreparabel skada. Rätten kan i ett förfarande om interimistiska åtgärder inte anpassa de villkor som hör samman med detta kriterium med motiveringen att det är uppenbart att det omtvistade beslutet är rättsstridigt, när det rör sig om ett kommissionsbeslut där ett statligt stöd förklaras vara icke förenligt med den gemensamma marknaden och alla de invändningar som framförts i begäran om interimistiska åtgärder till stöd för att talan framstår som faktiskt och rättsligt befogad (fumus boni juris) i målet rörande huvudsaken är baserade på "felaktigheter i motiveringen". Sådana felaktigheter medför inte att det kan uteslutas att det omtvistade beslutet kan anses riktigt i sak med hänsyn till artikel 92 i fördraget.
5 Det ankommer på den part som begär en interimistisk åtgärd att bevisa att den inte kan avvakta utgången av talan i huvudsaken utan att lida allvarlig och irreparabel skada.
I det avseendet krävs att hotet om sådan skada påverkar denna parts egna intressen eller, vad gäller en sammanslutning av företag, åtminstone intressen som den skall företräda.
För att kunna bedöma om den skada som den part som begär den interimistiska åtgärden befarar är av allvarlig och irreparabel natur, måste den domare som skall besluta om interimistiska åtgärder ha tillgång till konkreta uppgifter som gör det möjligt att bedöma de exakta konsekvenser som sannolikt skulle uppstå om de begärda åtgärderna inte beviljas.
6 Inom ramen för det system för kontroll av statligt stöd som föreskrivs i artiklarna 92 och 93 säkerställs detta skydd för konkurrensen genom artikel 93.3 sista meningen, som hindrar utbetalning av stöd innan kommissionen har kunnat försäkra sig om att det är förenligt med den gemensamma marknaden. Denna granskning förutsätter att kommissionen förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, och förstainstansrätten kan följaktligen i det avseendet inte träda i kommissionens ställe. Av detta följer att när kommissionen vid denna skönsmässiga bedömning anser att ett stöd är oförenligt med den gemensamma marknaden är det, i avsaknad av omständigheter som på ett tillräckligt sätt visar att det föreligger ett hot om allvarlig och irreparabel skada, således uteslutet att rätten i ett förfarande om interimistiska åtgärder kan åsidosätta det skydd för konkurrensen som inrättats genom artiklarna 92 och 93 i fördraget genom att ålägga kommissionen att interimistiskt tillåta stödet.