MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN - En aktiv konkurrenspolitik för ett konkurrenskraftigt Europa

1. Inledning

En konkurrenskraftig och öppen inre marknad är den bästa garantin för att de europeiska företagen skall kunna öka sin effektivitet och innovationspotential. En stark konkurrens är en central drivkraft för konkurrenskraft och ekonomisk tillväxt.

Konkurrenspolitiken är en av många av gemenskapens politikområden som påverkar Europas ekonomiska resultat. Den är ett centralt inslag i en sammanhängande och integrerad politik för att främja den europeiska industrins konkurrenskraft och för att uppnå målen i Lissabonstrategin. Den nya konkurrenslagstiftning som träder i kraft samma dag som tio nya medlemsstater ansluter sig till EU, dvs. den 1 maj 2004, stärker grunden för en aktiv konkurrenspolitik.

Detta är ett lämpligt tillfälle för kommissionen att redogöra för hur den avser driva den nya aktiva konkurrenspolitiken framåt. Samtidigt är detta meddelande ett svar till rådet, som i sina slutsatser av den 11 mars 2004 uppmanade kommissionen att rapportera om den nya politiken.

EU:s stats- och regeringschefer satte med rätta frågan om ökad konkurrenskraft genom bättre fungerande marknader samt innovation och FoU högt på dagordningen vid Europeiska rådets vårmöte den 26 mars 2004, i en önskan att blåsa nytt liv i Lissabonstrategin.

En aktiv konkurrenspolitik karaktäriseras av

- en förbättrad konkurrenslagstiftning som skapar förutsättningar för blomstrande affärsverksamhet, bred kunskapsspridning, bättre villkor för konsumenterna och effektiv ekonomisk omstrukturering på hela den inre marknaden, och

- en rättstillämpning som aktivt avlägsnar inträdeshinder och andra hinder för en effektiv konkurrens som vållar den allvarligaste skadan för konkurrensen på den inre marknaden och äventyrar de europeiska företagens konkurrenskraft.

Konkurrenspolitiken kompletterar och förstärker annan gemenskapspolitik som bidrar till Lissabonstrategin [1]. I detta sammanhang hänvisas särskilt till kommissionens meddelande om industripolitiken i ett utvidgat Europa [2] som antogs samma dag som detta meddelande.

[1] Viktiga frågor som rör EU:s konkurrenskraft - på väg mot en integrerad strategi, Meddelande från kommissionen, KOM(2003) 704 slutlig.

[2] KOM (2004)XXX slutlig.

2. konkurrenspolitiken bidrar till konkurrenskraft och ekonomisk tillväxt

EU:s system för ekonomisk styrning och EG-fördraget bygger på "principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens". År 2000 undertecknade medlemsstaterna i Lissabon ett program för ekonomisk reform som är avsett att göra EU till "världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi" före 2010.

En stark konkurrens som uppmuntras och skyddas av EU:s konkurrenspolitik anses på goda grunder vara avgörande för att Europeiska rådets och Lissabonstrategins mål om konkurrenskraft skall kunna uppnås.

2.1. Konkurrens driver på produktivitetstillväxt och ger konkreta fördelar

Konkurrenskraft är ett mått på en ekonomis förmåga att framställa värdefulla varor och tjänster produktivt i en värld som blir alltmer globaliserad, för att höja levnadsstandarden och säkra en hög sysselsättning. En kraftfull konkurrens i en miljö som ger stöd åt näringslivet är en central drivkraft för produktivitetstillväxt och konkurrenskraft. Konkurrens är dock inte ett mål i sig. Den är en vital marknadsprocess som belönar företag som erbjuder lägre priser, bättre kvalitet, nya produkter och större valmöjligheter.

Även om staten och den offentliga sektorn har en avgörande och legitim roll att spela på många områden av den ekonomiska verksamheten, säkerställer konkurrensutsatta marknader att det önskade urvalet och de önskade kvantiteterna av varor och tjänster som på bästa möjliga sätt svarar mot konsumenternas behov produceras till lägsta möjliga kostnader för samhället. Ett system med väl fungerande marknader - i alla marknadsled - är en effektiv mekanism för att uppnå en effektiv resursfördelning. Den avreglerade telekomsektorn inom EU illustrerar fördelarna med en fungerande konkurrens [3]. Även i andra sektorer, t.ex. energi-, transport- och postsektorerna, har kommissionens politik varit att aktivt öppna marknaderna för mer konkurrens. Vidare har den horisontella utvärderingen av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse [4] visat att ett försiktigt öppnande av dessa marknader för konkurrens, med respekt för de skyldigheter att tillhandahålla tjänster av allmänt intresse som de ansvariga myndigheterna själva har definierat, har gett betydliga ekonomiska fördelar för användarna.

[3] Kostnaderna för samtal inom Europa och långdistanssamtal har sjunkit dramatiskt och tjänsteutbudet har ökat väsentligt sedan avregleringen. Samtidigt har omstruktureringen av sektorn lett till nya jobbmöjligheter och ökad sysselsättning. Avregleringen i denna sektor har också skapat en konkurrensfördel för de europeiska tillverkarna av telekomutrustning som har haft framgång i den globala konkurrensen.

[4] Kommissionens arbetsdokument SEK(2002) 1420.

Konkurrens sätter också en press på företag att innovera och omorganisera sin affärsverksamhet för att kontinuerligt förbättra sin kostnadsstruktur och uppnå produktivitetsvinster. Med tiden leder konkurrensen till att förbättrade produkter och processer introduceras, att ineffektiva företag gallras ut och att produktiva resurser omfördelas från företag som är konkursmässiga eller på tillbakagång till nya aktörer på marknaden eller effektivare konkurrenter. Under förutsättning att en sådan fortlöpande anpassningsprocess kompletteras med lämpliga mekanismer för att främja arbetstagarnas och företagens anpassningsförmåga, är detta till gagn för välståndet på lång sikt.

Forskning och innovation är nödvändiga förutsättningar för produktivitetstillväxt. Jämfört med sina största handelspartner ligger Europa efter när det gäller innovationsresultat och forskning och utveckling (FoU). En bristande konkurrens bromsar innovation och kan hindra forskningsarbete. Dominerande företag kan vara mindre benägna att satsa på nya produkter och tjänster som bara förskjuter vinsterna från deras befintliga produkter. Företag på en konkurrensutsatt marknad strävar däremot hela tiden efter att innovera för att utmana befintliga företag på marknader med stora vinster och för att bättre möta nya marknadsbehov. Nya konkurrenter hotar också de tillfälliga monopolvinsterna från innovation och ökar incitamenten för de företag som redan finns på marknaden att korta sina innovationscykler. En konkurrensutsatt miljö säkerställer att det finns mer än en potentiell innovatör i "jakten" efter att producera en bättre produkt eller finna en bättre produktionsprocess [5].

[5] Systemet med immateriella rättigheter säkerställer en stark konkurrens inom innovation genom att ge framgångsrika innovatörer tillfällig marknadsmakt över sina innovationer. När det tillfälliga skyddet upphör kommer en intensiv konkurrens att säkerställa att konkurrenterna snabbt anpassar sig till innovationerna. Konkurrensen uppmuntrar också en effektiv spridning av lyckade innovationer.

I många sektorer av EU:s ekonomi har konkurrens positiva verkningar som kan öka effektiviteten för en hel bransch och även för närliggande branscher och stödbranscher i den omkringliggande regionen. En grupp av konkurrerande lokala rivaler tenderar att lägga grunden för en bas av lokala varuleverantörer och leverantörer av specialiserade stödtjänster.

Fördelarna med konkurrens visar faran i argument om att det skapas "nationella mästare". Det är inte något fel med att företag växer sig så starka att de kan konkurrera globalt. Det måste dock ske i en konkurrensutsatt miljö och i full överensstämmelse med konkurrensreglerna. Konkurrens på hemmamarknaden ökar ett företags möjligheter att konkurrera utomlands.

RUTA 1. Sambandet mellan konkurrens och produktivitet [6]

[6] Dessa slutsatser bygger på ett stort antal studier över kopplingen mellan konkurrens och produktivitet. För en uttömmande förteckning över dessa studier, se GD Konkurrens hemsida på adressen http://europa.eu.int/comm/competition/ proactive_competition_policy.

Empiriska rapporter om effekterna av olika typer av konkurrensfrämjande politik (t.ex. lagstiftningsreformer i olika sektorer, ökad öppenhet för global konkurrens eller införande av konkurrens i tjänstesektorer) pekar på att konkurrens leder till produktivitetsvinster, ökad välfärd för konsumenter och långsiktig ekonomiskt tillväxt.

Vilka omständigheter som ligger till grund för sambandet mellan konkurrens och effektiv produktion framgår av en jämförelse av de ekonomiska resultaten i länder med effektiva konkurrensbaserade marknadssystem och i länder med begränsade konkurrensbaserade system. Det finns t.ex. en positiv anknytning mellan mått på konkurrensintensitet inom en ekonomi och den ekonomiska utvecklingen. Man har dessutom funnit att konkurrens på marknaden ökar tillväxttakten för produktiviteten betydligt. Det finns också omfattande belägg för att en stark inhemsk konkurrens leder till större framgång på internationella marknader.

Jämförande fallstudier inom enskilda branscher i USA, Japan och Europa visar också att konkurrens ökar produktiviteten (särskilt global konkurrens med producenter som använder sig av bästa metoder). Företag med större marknadsmakt tenderar att vara mindre produktiva relativt sett och en större ökning av koncentrationen på en marknad åtföljs i allmänhet av minskad effektivitet och produktion.

Idén om att marknadskoncentration och minskad konkurrens bidrar till innovation får inte fullt stöd i de empiriska slutsatserna. Det finns uppgifter som talar för att sannolikheten för innovation är större bland företag i konkurrensutsatta branscher. Färre konkurrenter och större genomsnittliga vinster har också ett samband med lägre produktivitetstillväxt.

Konkurrensbegränsande lagstiftning på en produktmarknad har negativa verkningar för produktiviteten. Empiriska studier bekräftar att avreglering inom en bransch och handelsliberalisering har positiva effekter för produktiviteten på företagsnivå. På samhällsekonomisk nivå visar resultaten konsekvent på en negativ korrelation mellan graden av reglering av verksamheten på marknaden och den ekonomiska tillväxten. Det är också troligt att fördelarna av en konkurrensfrämjande regleringsreform är större än de statiska vinster som kan observeras på kort sikt, eftersom företagen kommer att fortsätta att innovera på sätt som de inte hade haft möjlighet till vid en sträng reglering. I vissa studier har man gjort simuleringar för att bedöma hur reglering påverkar tillväxten. De flesta av dessa simuleringar visar att en avreglering av produktmarknader leder till betydande och positiva effekter på bruttonationalproduktens (BNP) storlek och tillväxttakt.

2.2. En sund konkurrenspolitik stödjer konkurrenskraften

Konkurrenspolitiken främjar och skyddar konkurrensen. Genom att garantera att företag på EU:s inre marknad konkurrerar på egna meriter bidrar konkurrenspolitiken till att skapa lika konkurrensvillkor och uppmuntrar därmed också nya aktörer att gå in på marknaderna.

I den rapport till Europeiska rådets vårmöte som lades fram nyligen [7], där kommissionen kritiserade medlemsstaterna för bristen på framsteg när det gäller att uppnå målen i Lissabonstrategin, anges den låga produktivitetstillväxten vara huvudorsaken till den svaga ekonomiska utvecklingen i Europa. Den svaga produktivitetstillväxten i EU med 15 medlemsstater (särskilt jämfört med resultaten i USA) har väsentligt bromsat högre tillväxttakter. Det har visserligen gjorts viktiga framsteg i fråga om marknadsintegration sedan den inre marknaden skapades, men många ekonomiska sektorer i Europa är fortfarande fragmenterade och karakteriseras av svag konkurrens och ständigt höga priser, till skada för både industrin och konsumenterna.

[7] Rapport från kommissionen till europeiska rådets vårmöte: Genomförelse (sic) av Lissabonstrategin - reformer for det utvidgade EU, KOM(2004) 29 slutlig/2 (finns på http://europa.eu.int/comm/lisbon_strategy/ pdf/COM2004_029_sv.pdf ).

En effektiv konkurrens mellan företag på den utvidgade inre marknaden är en primär faktor bakom ökad innovation och produktivitetstillväxt och måste ses som ett centralt inslag i en lyckad strategi för att bygga upp ett konkurrenskraftigt Europa och blåsa nytt liv i Lissabonstrategin.

Målet för en aktiv konkurrenspolitik är att stödja konkurrensprocessen på den inre marknaden och att uppmuntra företag att agera konkurrensmässigt och effektivitetsfrämjande. Detta innebär att man identifierar sektorer där utvecklingen hålls tillbaka på grund av bristande konkurrens och som därför inte presterar effektiva resultat. De konkurrenspolitiska instrumenten förbjuder, straffar och avskräcker från konkurrensbegränsande beteenden som marknadsdelningskarteller och bidrar till att få bort hinder för konkurrensen. Vidare är det så att även om konkurrensreglerna inte ifrågasätter blotta förekomsten av monopol (naturliga eller ej), så förbjuder de missbruk av en dominerande ställning eller monopolställning eller skapande av en sådan ställning genom en fusion. De garanterar också att statliga åtgärder, t.ex. statligt stöd, inte snedvrider eller på annat sätt hindrar konkurrensen.

Huvudmålet för antitrustreglerna är att se till att företagen konkurrerar i stället för att samverka i hemlighet. Karteller och andra liknande begränsande avtal snedvrider resursfördelningen och uppmuntrar till ineffektivitet. Antitrustreglerna hindrar också dominerande företag från att missbruka sin ställning genom att använda sig av konkurrensbegränsande affärsmetoder (t.ex. att utestänga konkurrenter). Samtidigt behöver dessa regler beakta att det finns en skillnad mellan avtal och förfaranden som är helt och hållet konkurrensbegränsande och avtal och förfaranden vars konkurrensbegränsande effekter uppvägs av konkurrensfrämjande sådana.

Koncentrationer kan ge den nybildade enheten möjlighet att utöva marknadsinflytande eller skada konkurrensen mer allmänt. De kan dock även göra företagen effektivare, stärka deras konkurrenskraft och leda till kostnadsbesparingar som överförs på konsumenterna. Koncentrationskontrollen fokuserar därför på det lilla antalet koncentrationer som hindrar bibehållandet av en effektiv konkurrens och den säkerställer att korrigerande åtgärder vidtas när det behövs för att skydda konkurrensen.

Statligt stöd kan utgöra allvarliga hinder för konkurrensen. Om statligt stöd används för att rädda konkursmässiga företag kan det allvarligt störa konkurrensen och hindra att det skapas lika konkurrensvillkor på den inre marknaden. Det finns omfattande belägg för att medlemsstaterna ofta ger stöd åt branscher på ett ineffektivt sätt och inte i tillräcklig utsträckning tar itu med marknadsmisslyckanden på områden som FoU, utbildning, innovation och riskkapital. En effektiv kontroll av statligt stöd, där man använder sunda ekonomiska kriterier, säkerställer att stödåtgärder inte snedvrider konkurrensen på den inre marknaden. Samtidigt medger reglerna en stor flexibilitet för stödåtgärder som syftar till att råda bot på verkliga marknadsmisslyckanden.

Konkurrenspolitiken bidrar vidare till att öppna monopolsektorer för konkurrens (t.ex. telekom-, energi- och transportsektorerna), vilket leder till bättre villkor för konsumenterna och ökade investeringar och ökad innovation. Den uppmuntrar medlemsstaterna att sänka inträdeshindren i alla reglerade sektorer och ger konsumenterna större inflytande, utan att de förlorar fördelarna med att ha tillgång till tjänster av allmänt intresse. Konkurrenspolitiken bör dock även ta itu med frågan om lagstadgat skydd, t.ex. auktorisering inom fria yrken, som försvagar arbetet med att öka konkurrensen.

Konkurrenspolitiken - som genomförs genom antitrustreglerna, koncentrationskontrollen, kontrollen av statligt stöd och avregleringsåtgärder - kanske inte alltid har en direkt effekt på konkurrenskraften. Det beror på företagens egen förmåga att konkurrera. En aktivare tillämpning av EU:s konkurrenspolitik, med större tonvikt på den ekonomiska analysen av marknadsstrukturer och -beteenden, kommer dock att bidra till ökad produktivitet och ekonomisk tillväxt och i slutändan höja levnadsstandarden för medborgarna i den utvidgade Europeiska unionen. Det kommer i sin tur att bidra till att uppnå målen i Lissabonstrategin i praktiken.

3. Lagstiftning som främjar konkurrenskraft och ekonomisk tillväxt

3.1. Tre gemensamma teman i reformen

Instrumenten för EU:s konkurrenspolitik har setts över - en process som fortfarande pågår för reglerna om statligt stöd - och ändrats för att bättre uppnå fördragets mål och målen i Lissabonstrategin. Tre gemensamma teman kännetecknar den nya lagstiftning som träder i kraft den 1 maj 2004:

- Företagens konkurrensstrategier bör i största möjliga utsträckning regleras av en enhetlig lagstiftning i hela EU.

- Konkurrensreglerna och tillämpningen av dem i enskilda ärenden kommer i högre grad att bygga på en bedömning av ekonomiska effekter.

- Förfarandena för tillämpning av konkurrensreglerna kommer att bli öppnare, rationaliseras och förenklas utan att bli mindre effektiva.

Fördelarna med att införa en enhetlig ramlagstiftning för konkurrensstrategier på den inre marknaden är att man därigenom skapar lika konkurrensvillkor för företagen samtidigt som det blir lättare att ingå samarbetsavtal och tekniklicensavtal och att genomföra koncentrationer.

Ett annat gemensamt tema i den nya konkurrenslagstiftningen är att det läggs större tonvikt på den ekonomiska analysen. Konkurrenspolitiken håller på att anpassas till såväl lärdomarna från modern ekonomisk vetenskap som en marknadsdynamik som är under ständig utveckling och den industriella utvecklingen i Europa. Ekonomisk analys är av central betydelse, eftersom konkurrenspolitiken påverkar grundläggande ekonomiska beslut om investeringar, konsolidering, prissättning och därmed de ekonomiska resultaten. Konkurrenspolitiken flyttar fokus till de ekonomiska effekterna av företagens agerande eller av statliga åtgärder. Den bidrar mer generellt till att identifiera under vilka omständigheter faktorer som stora vinster och marknadsandelar är uttryck för marknadsmakt [8].

[8] Som ett exempel kan nämnas att man med ekonomiska verktyg bättre kan avgöra huruvida vissa förfaranden, t.ex. kopplingsförbehåll (en strategi där försäljningen av en produkt är villkorad av inköp av en annan produkt), rabatter eller områdesbegränsningar skadar konsumenterna eller leder till större effektivitet.

Det tredje gemensamma temat för den nya lagstiftningen är förbättrade förfaranden för tillämpning av reglerna, samtidigt som man lättar den administrativa bördan för företagen, särskilt små och medelstora företag. På antitrustområdet tar detta sig uttryck i att systemet med godkännande (dvs. konkurrensbegränsande avtal måste anmälas för att få ett administrativt godkännande) har avskaffats och ett europeiskt konkurrensnätverk (ECN) har upprättats. Inom nätverket är kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna ansvariga för att uppnå en effektiv arbetsfördelning. Detta säkrar att ett konkurrensärende handläggs av den myndighet som är bäst lämpad för det. När det gäller koncentrationskontroll innebär nätverket att det blir lättare att till och från kommissionen hänskjuta anmälningar om koncentrationer och det leder till ett mer flexibelt kontrollförfarande. På området för statligt stöd kommer reformen att leda till förenklade och snabbare anmälningsförfaranden.

En annan faktor som ligger till grund för EU:s nya konkurrensregler är att konsumenternas intressen bättre skall integreras i konkurrensregleringen. För detta ändamål håller kommissionen också på att bygga ut sin dialog med konsumenterna [9].

[9] Som en första åtgärd har kommissionen för att bygga ut dialogen med konsumentorganisationer som spelar en nyckelroll när det gäller att främja konsumenternas intressen på den inre marknaden inrättat befattningen kontaktperson för konsumenter inom GD Konkurrens, i avsikt att förstärka samspelet mellan konkurrens- och konsumentpolitiken.

3.2. Genomförda och pågående reformer

På antitrustområdet har man förutom att införa nya förfaranderegler gjort en översyn av reglerna för distributions- och licensavtal och reglerna för horisontella samarbetsavtal. Processen gick vidare med en översyn av reglerna för koncentrationskontroll, vilket ledde till en omarbetad koncentrationsförordning och en rad riktlinjer och policydokument som förklarar hur koncentrationskontrollen kommer att genomföras i framtiden. Reformen av reglerna för statligt stöd pågår. Syftet är att gradvis omdirigera statsstödspolitiken mot en mer ekonomisk metod för att undanröja verkliga snedvridningar av konkurrensen till följd av statliga ingripanden, samtidigt som medlemsstaterna får större flexibilitet att vidta horisontella åtgärder för att stödja gemenskapsmål.

De nya regler, tillkännagivanden och riktlinjer som ingår i det nya lagstiftningspaketet ger vägledning åt företagen och kommer att uppmuntra dem att anta marknadsstrategier som är förenliga med konkurrensrätten.

Huvudinslagen i reformen av de tre viktigaste instrumenten för konkurrenspolitiken gås igenom i korthet nedan.

3.2.1. Antitrust

De nya regler som träder i kraft den 1 maj 2004 [10] kommer att leda till en ny ekonomisk styrning i EU av antitrustpolitiken. Det införs en enda gemensam ram för bedömningen av konkurrensbegränsande avtal som påverkar företag i de olika länderna i EU [11]. Detta kommer att ge positiva effekter för samarbetsavtal avseende distribution eller tekniklicensiering och andra avtal som ingås på den utvidgade inre marknaden. Enligt de nya reglerna kommer medlemsstaternas konkurrensmyndigheter och domstolar att jämsides med kommissionen kunna tillämpa EU:s antitrustregler i deras helhet. Den nya regleringen är ett bra exempel på hur man kan minska den rättsosäkerhet som olikartade regler innebär för den europeiska industrin genom att ersätta 25 nationella normer med en enda europeisk regel.

[10] Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget, som ersätter förordning nr 17/62 den 1 maj 2004 (EUT L 1, 4.1.2003). mer information om de nya reglerna finns på http://europa.eu.int/comm/competition/ antitrust/legislation/.

[11] Artikel 81 i EG-fördraget.

Den nya procedurförordningen, nr 1/2003, avskaffar också byråkratiska förfaranden och förenklar tillämpningen av rättsreglerna. Till skillnad mot vad som hittills gällt, att företagen måste anmäla sina avtal till kommissionen för att få godkännande, är enligt de nya reglerna alla avtal giltiga som vid en samlad bedömning ger positiva effekter för den inre marknaden. Detta förväntas dels minska kostnaderna för att rätta sig efter konkurrenslagstiftningen, dels minska företagens administrativa börda.

De nya reglerna banar också väg för en mer decentraliserad tillämpning av EG:s konkurrensregler vid medlemsstaternas konkurrensmyndigheter och domstolar. Kommissionen och medlemsstaterna har vidare inrättat ett europeiskt konkurrensnätverk (ECN) för att förbättra samarbetet och säkerställa en enhetlig tillämpning av EG:s konkurrensregler. Alla medlemmar i ECN kommer att informera varandra om sina formella konkurrensförfaranden och rådfråga kommissionen i fråga om beslut som de planerar att fatta. ECN kommer också att fungera som ett forum för informationsutbyte och samarbete mellan myndigheterna. Det är i detta sammanhang viktigt att medlemmarna i ECN har tillräckliga resurser och kapacitet att delta effektivt i det nära samarbetet inom nätverket.

De nya reglerna kommer också att underlätta en direkt tillämpning av EG:s konkurrensregler vid nationella domstolar på talan av konsumenter och företag som har lidit skada till följd av konkurrensbegränsande förfaranden. Såväl företag som slutkonsumenter bör uppmuntras att göra sina rättigheter gällande inför nationella domstolar, eftersom det kan bidra till en intensivare konkurrens på den inre marknaden. För att göra tillämpningen av reglerna mer enhetlig över gränserna, innehåller de nya reglerna också ett system för samarbete mellan nationella domstolar och de offentliga myndigheter som tillämpar konkurrensreglerna. Till exempel kan nationella domstolar begära in ett yttrande från kommissionen i frågor som rör EU:s konkurrensrätt eller be om specifika faktauppgifter. Kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna kan också på eget initiativ lämna synpunkter till nationella domstolar.

Slutligen har ett antal materiella regler som styr företagens agerande setts över för att göras mer ekonomibaserade. I detta sammanhang har begreppen "trygg hamn" och "särskilt allvarliga begränsningar" utvecklats. Denna process inleddes 1999 med antagandet av en gruppundantagsförordning och riktlinjer för distributionsavtal. Dessa följdes 2000 av en gruppundantagsförordning och riktlinjer för horisontella samarbetsavtal.

Företag med liten marknadsstyrka, vilket särskilt gäller det stora flertalet små och medelstora företag, kan agera inom "trygga hamnar" som främst definieras på grundval av marknadsandelar. I den mån företagen inte överskrider tröskelvärdena för marknadsandelar behöver de inte bekymra sig om huruvida deras avtal är förenliga med EU:s konkurrenslagstiftning [12]. Samtidigt är klart definierade "särskilt allvarliga begränsningar" som har negativa effekter på marknaden normalt förbjudna. De viktigaste exemplen på horisontella begränsningar som inte har några ekonomiska fördelar är avtal mellan konkurrenter som har till syfte att fastställa priser, begränsa produktion eller dela upp marknader eller kundunderlag [13].

[12] Se till exempel kommissionens förordning (EG) nr 2658/2000 av den 29 november 2000 om tillämpning av artikel 81.3 i fördraget på grupper av specialiseringsavtal, EGT L 304, 5.12.2000, s. 3 (http://europa.eu.int/comm/competition/ antitrust/legislation)

[13] Se punkt 25 i riktlinjerna för tillämpningen av artikel 81 i EG-fördraget på horisontella samarbetsavtal, EGT C 3, 6.1.2001, s. 2, http://europa.eu.int/comm/competition/ antitrust/legislation

RUTA 2. Nytt angreppssätt för tekniköverföringsavtal [14]

[14] http://europa.eu.int/comm/competition/ antitrust/legislation/entente3_en.html

technology.

Tekniköverföringsavtal och licensiering av ny teknik säkerställer att framgångsrika innovationer sprids i ekonomin och ökar produktiviteten och tillväxten. Den nya gruppundantagsförordningen för avtal om tekniköverföring gäller licensiering av patent, know-how och upphovsrätt. I linje med kommissionens allmänna konkurrenspolitik fokuserar den nya förordningen på de begränsningar som allvarligast skadar konkurrensen och ger samtidigt en större förutsebarhet när det gäller neutrala eller konkurrensfrämjande avtal. Denna metod har gett kommissionen möjlighet att för det första föreskriva en tydlig och kort "svart lista" över särskilt allvarliga begränsningar som normalt är förbjudna. Denna är snävare än den svarta listan i den föregående förordningen. Den skiljer också tydligt mellan licensavtal som ingås mellan konkurrenter, vilka medför en större risk för snedvridningar av konkurrensen, och avtal mellan icke-konkurrenter, som medför mindre risker för sådana negativa effekter. Kommissionen har därmed kunnat föra en politik där den behandlar ett antal vanligt förekommande begränsningar mildare. Det gäller till exempel begränsningar som avser produktion, kundunderlag och användningsområde. Å andra sidan ger förordningen en "trygg hamn" under vissa tröskelvärden för marknadsandelar. Även här skiljer man mellan licensavtal som ingås mellan konkurrenter, där tröskelvärdena är lägre, och sådana som ingås mellan icke-konkurrenter, där högre tröskelvärden gäller. För avtal som inte faller inom den trygga hamnen finns det riktlinjer som förklarar hur konkurrensreglerna kommer att tillämpas i enskilda ärenden. De bygger främst på ekonomiska överväganden.

Dessa förändringar innebär att den nya förordningen möjliggör en bred spridning av innovationer och ger företagen större handlingsutrymme och designfrihet.

3.2.2. Koncentrationskontroll

EU:s regler för koncentrationskontroll har sedan de antogs 1989 underlättat omstruktureringen av den europeiska industrin. Systemet för koncentrationskontroll anses generellt vara mycket effektivt och rationellt och det stöder och underlättar omstruktureringen av den europeiska industrin. Koncentrationer ingår i en industriell omstrukturering och är nödvändiga för att möta de utmaningar som uppstår när ekonomin blir alltmer globaliserad.

Syftet med reglerna för koncentrationskontroll är inte att stå i vägen för nödvändiga och effektivitetsfrämjande omstruktureringar utan att se till att koncentrationer som skulle skada konkurrensen stoppas eller ändras. Tillämpningen hittills av reglerna för koncentrationskontroll har visat att reglerna inte har hindrat tillräckligt stora europeiska företag från att konkurrera på världsmarknaden. Sedan 1990 har endast en mycket liten procentandel av koncentrationerna stoppats, bara 18 av mer än 2 400 anmälda koncentrationer. I 171 ärenden har korrigerande åtgärder avhjälpt konkurrensproblemen, vilket inneburit att koncentrationen kunnat genomföras.

Den omarbetade koncentrationsförordning som träder i kraft den 1 maj 2004 kommer att bevara de bevisade fördelarna med principen om prövning vid en enda europeisk instans av fusioner och företagsförvärv som har gemenskapsdimension, dvs. överskrider vissa tröskelvärden för omsättning på världs- och gemenskapsnivå.

Tillsammans med åtföljande tillämpningsförordning, tillkännagivanden och riktlinjer [15], innehåller den nya förordningen en rad materiella och formella förbättringar. En av de viktigaste förbättringarna rör det så kallade substanstest som används vid bedömningen av anmälningar. Den nya förordningen innehåller nu ett klart och otvetydigt effektbaserat konkurrenstest som ökar kommissionens möjligheter att ingripa mot det lilla antal koncentrationer som hindrar konkurrensen. Alla märkbara hinder mot en effektiv konkurrens som det är sannolikt att en koncentration ger upphov till kommer alltså att beaktas i konkurrensbedömningen. På så sätt kan man effektivt ta itu med olika situationer, alltifrån en enkel dominans till oligopoleffekter (samordnade eller inte), som kan skada konkurrensen på en marknad.

[15] Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EG:s koncentrationsförordning). Mer information om de nya reglerna finns på http://europa.eu.int/comm/competition/ mergers/legislation/regulation/.

Det nya testet kommer att tillämpas på grundval av en omfattande analys av koncentrationers påverkan på konkurrensen som bygger på sunda ekonomiska överväganden. Kommissionen har för detta ändamål utfärdat riktlinjer för bedömningen av horisontella koncentrationer [16]. Riktlinjerna klargör hur substanstestet skall tolkas och tillämpas praktiskt vid koncentrationer mellan konkurrenter och ger därmed förutsebarhet för samgående företag. Som en del av konkurrensbedömningen kan kommissionen nu beakta eventuella effektivitetsvinster som uppstår till följd av en planerad koncentration (se ruta 3).

[16] Riktlinjer för bedömning av horisontella koncentrationer enligt rådets förordning om kontroll av företagskoncentrationer, EGT C 31, 5.2.2004, s. 5 (http://europa.eu.int/eur-lex/pri/en/oj/ dat/2004/c_031/c_03120040205en00050018.pdf.).

RUTA 3. Effektivitetsvinster i koncentrationskontrollen

När kommissionen nyligen såg över koncentrationsförordningen kom den fram till att det fanns tungt vägande skäl att mera uttryckligen beakta effektivitetsvinster vid koncentrationskontrollen. Genom koncentrationer kan företag omorganisera sin verksamhet eller samla kompletterande kapacitet på ett sätt som ger dem möjlighet att konkurrera hårdare och därmed motverka de negativa effekterna på konkurrensen, särskilt den eventuella skada för konsumenterna som en koncentration annars kan orsaka.

I kommissionens nya riktlinjer för bedömningen av horisontella koncentrationer anges därför att kommissionen har för avsikt att noggrant beakta alla välgrundade påståenden om effektivitetsvinster i den övergripande bedömningen av en koncentration, och att den med hänsyn till de effektivitetsvinster en koncentration leder till kan besluta att en koncentration inte påtagligt hämmar en effektiv konkurrens.

I riktlinjerna anges att olika typer av effektivitetsvinster kan beaktas. Det gäller särskilt kostnadsbesparingar inom produktion och distribution, men även effektivitetsvinster inom FoU och innovation som kan leda till nya produkter till nytta för konsumenterna.

I riktlinjerna redogörs för en modernare, ekonomibaserad metod för att bedöma effektivitetsvinster. Den ger kommissionen bättre möjligheter att skilja mellan koncentrationer som skadar konkurrensen och sådana som ökar konkurrensen.

Vad gäller förbättringarna av förfarandet behålls i förordningen systemet med kontroll vid en enda instans och de fasta tidsfristerna för kommissionens bedömning av koncentrationer. Jämfört med andra system för koncentrationskontroll är dessa fasta tidsfrister mycket uppskattade av det europeiska näringslivet. För att ytterligare minska den administrativa bördan för företagen innehåller den nya koncentrationsförordningen ett antal förbättringar av förfarandena som gynnar företagen.

Förenklingen av systemet för hänskjutande av koncentrationer syftar till att säkerställa att koncentrationsärenden normalt handläggs av den konkurrensmyndighet som är bäst lämpad för det, samtidigt som man minimerar det antal ärenden som kräver godkännande från flera olika myndigheter. De nya reglerna innehåller särskilt en möjlighet för de samgående företagen att begära hänskjutande till eller från kommissionen innan de gör en formell anmälan.

Reglerna för koncentrationskontroll har faktiskt hjälpt företagen i EU att anpassa sig till utmaningarna på den inre marknaden och på världsmarknaden. Utvidgningen och den fortsatta utvecklingen av den inre marknaden kommer att göra de europeiska produktmarknaderna ännu mera enhetliga och mindre fragmenterade och hjälpa de europeiska företagen att bli konkurrenskraftigare. Koncentrationsreglerna kan också underlätta konsolidering och gränsöverskridande koncentrationer i sektorer där det fortfarande finns nationella barriärer.

3.2.3. Statligt stöd - pågående reformer

Syftet med reformerna på statligt stöd-området är att omdirigera politiken mot en mer ekonomisk metod för att få bort skadligt statligt stöd, samtidigt som medlemsstaterna skall få större flexibilitet att vidta horisontella åtgärder för att bidra till att uppnå Lissabonmålen. Till skillnad mot antitrust- och koncentrationsområdena, kommer förändringarna på området för statligt stöd inte att genomföras som ett enda reforminstrument, utan stegvis med början i slutet av 2006 innan de nya strukturfondsförordningarna träder i kraft. Resultaten kommer dock att bli lika stora.

Fortlöpande reform av de befintliga reglerna för statligt stöd [17]

[17] För information om tidigare reformer på området för statligt stöd, se de resultattavlor för statligt stöd som kommer ut två gånger om året (http://europa.eu.int/comm/competition/ state_aid/scoreboard/). I uppdateringen våren 2004, som snart offentliggörs, redogörs för stödnivåerna under 2002.

Under 2005-2006 blir det dags att se över ett stort antal gällande regler för statligt stöd, bland annat alla gruppundantagsförordningarna, riktlinjerna för regionalstöd, rambestämmelserna för forskning och utveckling samt riktlinjerna för riskkapital. Riktlinjerna för miljöstöd löper ut vid utgången av 2007. Dessutom kommer en ny programperiod för gemenskapens strukturfonder att inledas 2007. Dessa omständigheter ger ett unikt tillfälle att göra en omfattande översyn av reglerna för horisontellt statligt stöd för att beakta de horisontella målen (särskilt målen i Lissabonstrategin) och den nya sammanhållningspolitik som anges i de kommande strukturfondsförordningarna och att konsolidera och om möjligt förenkla reglerna [18].

[18] En särskild aspekt av den framtida ordningen berör vissa befintliga sysselsättnings- och utbildningsåtgärder som primärt finansieras av arbetsmarknadens parter själva genom kollektivavtal som ålägger en avgift för alla företag i en viss sektor. Kommissionen kommer att följa den framtida utvecklingen av rättspraxis på detta område mycket noggrant.

Ett avgörande inslag i reformen av reglerna för statligt stöd är att omdefiniera regionalstödspolitiken i ett utvidgat EU och att sammanjämka målet om att genomgående minska stödvolymerna med gemenskapsmålet om ekonomisk och social sammanhållning. Reformen har hämtat inspiration från Europeiska rådets möten i Lissabon och Stockholm, där kommissionen uppmanades att tydligt prioritera de minst utvecklade regionerna i överensstämmelse med regionalstödets exceptionella karaktär och att fullt ut beakta slutsatserna från den tredje rapporten om sammanhållningspolitiken. Den ekonomiska princip som ligger bakom reformen är att det bästa sättet att ta itu med regionala skillnader och öka den regionala tillväxten är att skapa incitament för ekonomiska aktörer genom att främja större produktivitet och konkurrenskraft snarare än att ge stöd åt ineffektiva företag eller skapa allvarliga snedvridningar på den inre marknaden. De nya riktlinjerna bör ge uttryck för denna princip och kommer, tillsammans med de reviderade horisontella reglerna, att ge större möjligheter till flexibilitet, så att alla medlemsstater kan rätta till sina interna skillnader och kommissionen kan koncentrera sig på de stödåtgärder som snedvrider konkurrensen mest.

Många av de övriga riktlinjerna innehåller också regionala inslag, t.ex. att högre stödsatser medges om stödet beviljas företag i områden som är berättigade till regionalstöd. Det gäller särskilt gruppundantagen för stöd till små och medelstora företag, sysselsättning och utbildning. För att säkerställa enhetlighet kommer dessa förordningar att ses över parallellt med reglerna för regionalstöd. Som en del av översynen avser kommissionen att förenkla alla befintliga gruppundantagsförordningar genom att konsolidera dem till en enda förordning, som kommer att inbegripa ett nytt undantag för vissa typer av regionalstöd.

Forskning, utveckling och innovation

Vid Europeiska rådets vårmöte [19] betonades att konkurrenskraft, innovation och främjande av entreprenörskapskultur är förutsättningar för tillväxt. Europeiska rådet uttryckte oro över den relativt låga nivån på investeringarna i FoU inom den europeiska privata sektorn och betonade vikten av att öka investeringarna i FoU i hela unionen. Kommissionen är medveten om att det kan finnas marknadsmisslyckanden på detta område som hämmar privata investeringar i FoU och innovation, vilket leder till en nedgång i produktivitet och konkurrenskraft. Kommissionen har inlett en undersökning för att förbereda översynen av riktlinjerna för stöd till forskning och utveckling. Undersökningen fokuserar på det statliga stödets roll som instrument för att uppnå Barcelonamålet om att lägga 3 % av EU:s bruttonationalprodukt på FoU-utgifter. Den kommer mer specifikt att inrikta sig på frågan om vilka verksamhetstyper som skall betraktas som stödberättigade och vilka stödnivåer som är lämpliga.

[19] Ordförandeskapets slutsatser, Europeiska rådet i Bryssel den 25-26 mars 2004.

Meddelandet om statligt stöd och riskkapital kommer också att förnyas under 2005. Meddelandet har visat sig vara användbart för medlemsstaterna när de vill göra kapitaltillskott i små och medelstora företag i partnerskap med privata investerare [20]. Syftet med reglerna är att säkerställa att stödet till innovation är inriktat på verkliga marknadsmisslyckanden och kan administreras flexibelt, särskilt när det gäller innovativa små och medelstora företag. Översynen kommer bland annat att beakta önskningar om större flexibilitet vid beviljandet av denna typ av finansiering. Man måste hitta en balans mellan å ena sidan målet om att fokusera på det ursprungliga marknadsmisslyckandet med att ge relativt små kapitalbelopp till små och medelstora företag i tidigt skede eller när företagen håller på att etableras och till små och medelstora företag som potentiella innovatörer och å andra sidan risken för att större flexibilitet kan leda till ett ökat fokus på stora kapitalbelopp i senare skeden, där det finns mer privat kapital tillgängligt utan statligt ingripande.

[20] Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om genomförandet av handlingsplanen för riskkapital (KOM (2003) 654, 4.11.2003).

I ett meddelande som förväntas komma 2005 kommer det att identifieras vilka marknadsmisslyckanden som påverkar innovation och de gällande rambestämmelserna och reglerna för statligt stöd kommer att anpassas så att de omfattar dessa fullt ut, om så inte redan har skett. Detta kommer särskilt gälla stöd till små och medelstora företags investeringar i innovativa projekt, rekrytering av kvalificerad personal och mellanhänder som tillhandahåller innovationstjänster, till exempel företagskuvöser, teknologicentra, företagsänglar, vetenskapsparker, innovationsrådgivare, mäklare av immateriella rättigheter samt rådgivare och tekniköverföringsenheter.

Före utgången av 2004 kommer kommissionen också att utarbeta ett vademecum eller en "användarvägledning". Detta dokument kommer att ge vägledning om åtgärder till stöd för innovation som kan vidtas enligt de gällande förordningarna och riktlinjerna på statligt stöd-området. Dokumentet kommer att bygga på viktiga beslut och förklara hur kommissionen behandlar stödåtgärder till innovationsrelaterad verksamhet och stöd som ges genom företag som agerar som mellanhänder.

Vad gäller förfarandena i kontrollen av statligt stöd, kommer den administrativa bördan att minska. En ny tillämpningsförordning kommer att antas, vilket kommer att leda till generellt förenklade och snabbare förfaranden för att bevilja godkännande. Dessutom håller kommissionen på att stegvis undanta alltmer stöd från skyldigheten till förhandsanmälan, t.ex. stöd till små och medelstora företag, utbildning och sysselsättning, och den håller på att utveckla förenklade förfaranden för stöd som enligt erfarenhet inte har några betydande effekter på konkurrensen. I slutet av 2003 antog kommissionen en gruppundantagsförordning som undantar FoU-stöd till små och medelstora företag från kravet på förhandsanmälan.

3.3. Konkurrenspolitikens internationella aspekter

De reformerade reglerna på antitrust- och koncentrationsområdet hjälper också de europeiska företagen att hålla sig framme på världsmarknaden, där det finns allt större krav på gemensamma normer för tillämpningen av konkurrensreglerna. Tack vare ett omfattande internationellt samarbete inom konkurrenspolitiken, som främst drivits på av kommissionen, blir standarderna alltmer enhetliga mellan kontinenterna.

Samarbetet har blomstrat, särskilt det bilaterala samarbetet mellan EU och dess viktigaste handelspartner, där kommissionen och dess motsvarighet i USA, Japan och Kanada har samarbetat både i policyfrågor och enskilda utredningar. Genom att utveckla gemensamma normer för det globala sammanhanget har kommissionen och andra konkurrensmyndigheter runtom i världen gjort betydande framsteg inom det internationella konkurrensnätverket [21]. Kommissionen har också varit en av de främsta förespråkarna för förhandlingar inom Världshandelsorganisationen (WTO) om ett ramavtal om konkurrens.

[21] För mer information, se http:// www.internationalcompetitionnetwork.org.

4. tillämpningspraxis som stödjer en effektiv konkurrens

Det reformerade regelverket tar sig uttryck i en mer aktiv tillämpning av konkurrenslagstiftningen, som ger kommissionen möjlighet att inrikta sina utredningar på sektorer där det bara finns några få aktörer och det därmed återkommande uppstår kartellbildningar och missbruk av marknadsstyrka. På området för statligt stöd kommer kommissionen att fokusera på stöd som vållar den största skadan för konkurrenter eller allvarligt hindrar och fördröjer nödvändig industriell omstrukturering. Detta arbete kommer att kräva ingående analyser av de faktiska och rättsliga konkurrenshindren som vållar den allvarligaste skadan för konsumenter och för konkurrensen på den inre marknaden och äventyrar de europeiska företagens konkurrenskraft.

4.1. Målinriktad tillämpning - att upptäcka konkurrensproblem

En aktiv tillämpningspolicy kommer att bygga på en ekonomisk analys av marknadsstrukturer och marknadsbeteenden. Denna analys kommer att bidra till att fastställa prioriteringar för tillämpningen av konkurrensreglerna mot bakgrund av konkurrensproblemens art och allvar och i vilken utsträckning en sektor eller industri ligger efter när det gäller uppnådda resultat. Detta innebär att tyngdpunkten läggs vid utredningar med stor genomslagskraft, medan ingripanden i ärenden som har mycket begränsade effekter på den inre marknaden eller konsumenterna kommer att ges lägre prioritet.

Utredningar och studier av branscher samt marknadsundersökningar kommer att användas alltmer för att bedöma utvecklingen i centrala industrisektorer och för att upptäcka konkurrenshinder. Särskilda verktyg håller på att tas fram för att man skall kunna uppnå en effektiv prioritering av utredningarna. Självklara kriterier för att bedöma en viss marknad är koncentrationsnivån och tecken på samverkan, men det finns en rad andra indikatorer som också ger värdefull information om i vilken utsträckning en viss marknad presterar resultat och ger kunderna fördelar. Det kan t.ex. vara fråga om pristrender som saknar koppling till kostnads- eller efterfrågefaktorer, oregelbundna prisskillnader, bristande innovation eller få marknadsinträden, att kunderna byter leverantörer i liten utsträckning och tendenserna när det gäller kapacitetsutveckling.

Nya marknadsinträden är ett viktigt inslag i konkurrensutvecklingen. Stora inträdeshinder kan vara ett tecken på ett konkurrensproblem på en viss marknad. Marknadsundersökningar och utredningar av branscher är särskilt användbart för att upptäcka inträdeshinder. Europeiska konkurrensnätverket kommer också att spela en viktig roll i det hänseendet. Kommissionen avser att bedriva ett nära samarbete med medlemsstaternas konkurrensmyndigheter för att upptäcka bransch- eller marknadsspecifika problem och ta itu med dem på ett aktivt sätt.

Den nya förordningen ger kommissionen möjlighet att göra en generell utredning av en bransch och offentliggöra en rapport med slutsatser och rekommendationer för vilka åtgärder ECN kan vidta. På grundval av sådana rekommendationer kan sedan de olika instrumenten inom konkurrenspolitiken användas för att lösa de problem som upptäckts, antingen på ett integrerat sätt eller genom att man använder det instrument som är bäst lämpat för det aktuella problemet.

Kommissionen har dessutom för avsikt att inleda gemensamma initiativ om konkurrens och avreglering i sektorer där marknadsanalyserna visar att rättsregler eller praxis skapar hinder för nya marknadsinträden. I detta sammanhang är en integrerad användning av olika instrument det bästa sättet att ta itu med beteenden som avskräcker nya aktörer från att gå in på marknaden, t.ex. avskärmning som har att göra med klausuler om ensamrätt och uppdelning av marknaden. Man kommer vidare att vara särskilt vaksam på koncentrationer som leder till att marknader avskärmas och statligt stöd som används för att avskräcka från eller hindra inträde.

Kampen mot karteller

Karteller vållar direkt och allvarlig skada för konsumenterna och för företag som köper de varor som omfattas av kartellen för att använda dem i sin egen produktion, vilket försämrar deras konkurrenskraft [22]. Kampen mot karteller har omedelbara och positiva effekter - prissänkningar och en större konkurrens i termer av ökad kvalitet och ett större produkt- och tjänsteutbud. Kommissionen kommer även i fortsättningen att prioritera arbetet med att upptäcka och utreda karteller. Resultatet av arbetet under senare år har varit betydande. Ett stort antal globala priskarteller har upptäckts och rekordböter har ålagts. Den höga nivån på böterna visar att kommissionen är fast besluten att slå till mot karteller. Med den nya lagstiftningen kommer kommissionen kunna intensifiera detta arbete.

[22] Karteller uppskattas vålla skada för många miljarder euro varje år. Den genomsnittliga vinsten av att fastställa priser är 10 % av försäljningspriset, men siffrorna kan variera betydligt från fall till fall. En nyligen utförd studie från OECD visar att prispåslagen till följd av karteller kan vara mycket stora, 50 % eller mer (källa: OECD (2002).

Kampen mot karteller kan bara ge resultat om företagen avskräcks från att ägna sig åt sådan verksamhet. Trovärdiga avskräckande åtgärder bygger på tre grundstenar: förmånlig behandling av företag som samarbetar, oanmälda inspektioner på plats och beslut om stränga böter.

EU:s program för förmånlig behandling vid samarbete [23] är ett centralt inslag när det gäller att upplösa karteller, eftersom det skapar incitament att avsluta och avslöja sådant hemligt och olagligt beteende. Programmet kommer därför att behållas och om möjligt finslipas i framtiden så att det blir ännu effektivare.

[23] Information om programmet och vägledning om hur man kan ansöka om förmånlig behandling finns på http://europa.eu.int/comm/competition/ antitrust/leniency

Kommissionen strävar efter att bibehålla och ytterligare förstärka den kartellbekämpning som har utvecklats under senare år.

Avreglerade sektorer

På liknande sätt kommer tillämpningen av konkurrensreglerna inom de avreglerade tjänstesektorerna att förstärkas ytterligare. Det gäller till exempel post-, energi-, telekom- och transportsektorn.

När lagregler om att avskaffa rättsliga monopol väl trätt i kraft finns det andra, främst faktiska, hinder som man behöver ta itu med. Konkurrensreglerna bidrar till detta arbete genom att avlägsna hinder mot en effektiv avreglering. Själva avregleringsprocessen behöver dessutom övervakas noga så att inte de före detta monopolföretagen ställer upp nya hinder eller inför strategier för att skydda sig själva från den framväxande konkurrensen. Det är också viktigt att man säkerställer att de inte kan missbruka sin ställning eller korssubventionera mellan verksamheter på de nyöppnade marknaderna med hjälp av statligt stöd som de får för att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Att säkerställa att det finns förutsättningar för konkurrens på marknaden och en effektiv tillgång till marknaderna kommer att vara särskilt viktigt inom energisektorn. Det kommer att öka priskonkurrensen, skapa större incitament för nya typer av energitjänster och säkerställa att konsumenterna kan dra nytta av avregleringen.

För att kunna tillämpa reglerna på ett aktivt sätt krävs en integrerad metod där man använder sig av de instrument inom konkurrenspolitiken som är bäst lämpade för att skapa en optimal konkurrensmiljö på en nyligen avreglerad marknad. Beroende på vilken typ av konkurrensproblem det är fråga om kan kommissionen använda sig av antitrustreglerna, koncentrationsreglerna eller reglerna för statligt stöd.

Med stöd av de nya reglerna på antitrustområdet kommer kommissionen att kunna arbeta i närmare samarbete med de nationella konkurrensmyndigheterna. Den kommer också att arbeta tillsammans med de nationella tillsynsmyndigheterna för olika sektorer, vilka spelar en viktig roll när det gäller att genomföra avregleringen i praktiken. I detta sammanhang kommer utvidgningen att vara en särskild utmaning, och kommissionen avser att hålla nära kontakter med de nationella konkurrens- och tillsynsmyndigheterna för att säkerställa att avregleringen av energi-, telekom- och transportindustrin genomförs fullt ut i de nya medlemsstaterna.

Fria yrken och finansiella tjänster

Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas konkurrensen på områden som finansiella tjänster och fria yrken, vilka också regleras av inremarknadslagstiftning.

De fria yrkena är ett exempel på en tjänstesektor som har en tradition av en ofta tungrodd reglering och konkurrensbegränsningar. Det krävs förmodligen en viss reglering av dessa yrken, men den bör i så fall bygga på objektiva kriterier av allmänt intresse som minimerar skadan på konkurrensen och för konsumenterna. I en rapport nyligen [24] uppmanade kommissionen regleringsmyndigheter i medlemsstaterna och yrkesorganisationer att se över de gällande reglerna för att se om de är nödvändiga, proportionerliga och motiverade. Kommissionen kommer också att i lämpliga fall göra utredningar om konkurrensbegränsande förfaranden.

[24] http://europa.eu.int/comm/competition/ liberal_professions/final_communication_sv.pdf

Inom sektorn för finansiella tjänster är en aktiv rättstillämpning av avgörande betydelse för att skapa en konkurrenskraftig finansmarknad och uppnå ett av de viktigaste målen i Lissabonstrategin. Hinder mot effektiv gränsöverskridande clearing och avräkning kan uppstå till följd av exklusiva avtal mellan börser och clearing- och avräkningsaktörer. En nyligen utförd studie visar att exklusiva avtal på dessa områden är vanligt förekommande i hela Europa. EU-marknaden för bank- och försäkringstjänster för konsumenter är fortfarande fragmenterad. Slutligen är konkurrensen med kortbetalningar fortfarande fragmenterad och äger rum inom nationella marknader, inte på den inre marknaden som helhet.

4.2. Utvecklingen av tillämpningen av reglerna om statligt stöd

Politiken för statligt stöd kommer även i framtiden att vara inriktad på det viktiga målet att minska de samlade stödbeloppen, samtidigt som horisontella stödåtgärder av gemenskapsintresse kommer att uppmuntras. Förutom sin formella roll av rättstillämpare, kommer kommissionen att vidareutveckla de initiativ som togs 2003 om identifikation av marknadsmisslyckanden och bedömning av stödåtgärders effektivitet. När enskilda stöd eller sektorsstöd beviljas kommer en ekonomisk metod att användas för att utvärdera vilka effekter stödet har på konkurrensen. Metoden kommer att bygga på den sakkunskap kommissionen skaffat sig på områdena för antitrust och koncentrationskontroll.

Kommissionen kommer särskilt att fortsätta att säkerställa att kontrollen av statligt stöd främjar konkurrensen och leder till konkurrensutsatta marknader på hela den inre marknaden. Det skall uppnås genom att man skapar livskraftiga konkurrensstrukturer och beaktar konsumenternas och skattebetalarnas intressen.

I ett EU med 25 eller fler medlemmar kommer det att vara omöjligt för kommissionen att bedöma varje enskild snedvridning av konkurrensen som uppstår till följd av stöd som beviljats på nationell nivå. Kontrollen av efterlevnaden av reglerna om statligt stöd kommer därför att bygga på en mer strikt ekonomisk analys av stödåtgärders effekter på konkurrensen. Utan att avvika från EG-rätten kan man tänka sig att skilja mellan åtgärder som sannolikt inte har någon påtaglig inverkan på konkurrensen på gemenskapsnivå och åtgärder vars effekter på konkurrensen på den inre marknaden måste bli föremål för en detaljerad och noggrann bedömning.

Erfarenheterna hittills visar att en lämplig utgångspunkt är i vilken utsträckning en viss verksamhet är föremål för handel, men det finns också andra faktorer som är relevanta, t.ex. stödbelopp, konkurrensstrukturen på de berörda marknaderna, stödmottagarnas eventuella marknadsstyrka och i vilken mån stödet är öppet för olika aktörer på marknaden. Kommissionen avser att fördjupa sin analys för att överföra dessa begrepp i en allmän vägledning som är tänkt att underlätta utformningen av stöd, som dock alltid måste överensstämma med reglerna om statligt stöd i fördraget.

Vidare kommer man att utforma kriterier för att identifiera stödåtgärder som sannolikt inte ger några påtagliga verkningar på konkurrensen på den inre marknaden. Kriterierna skall bygga på den enkla generella principen att ju mindre stödbeloppet är desto mindre är snedvridningen av konkurrensen. Under förutsättning att stödet används för att uppnå mål av allmänt gemenskapsintresse, t.ex. forskning, utveckling, innovation, utbildning, sysselsättning och utveckling av små och medelstora företag, bör man normalt kunna tillåta relativt små stödbelopp utan att det behövs en närmare bedömning. Samrådet om hur reglerna om statligt stöd skall komma att omfatta dessa kriterier är i ett långt framskridet skede och en ny ram för detta förväntas antas under 2004.

Kommissionen strävar efter att minska de mer snedvridande typerna av stöd, både genom att anpassa de gällande reglerna för vissa stödtyper och genom sina bedömningar i enskilda ärenden. Vad gäller reglerna om regionalstöd har stödnivåerna för stora, rörliga regionala investeringar i de sektorsövergripande rambestämmelserna nyligen sänkts, som svar på en stark oro i medlemsstaterna om de snedvridande effekterna av höga nivåer av denna typ av stöd. Även den pågående översynen av riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter fokuserar på de stora snedvridningar och skador som dessa stödtyper vållar konkurrenter och hela den inre marknaden.

När kommissionen handlägger enskilda ärenden strävar den efter att identifiera ärenden där stöd kan ge upphov till allvarliga snedvridningar på den inre marknaden och i så stor utsträckning som möjligt lägga sina resurser på dessa ärenden. Exempel är statligt stöd i form av skattefördelar, obegränsade och underförstådda garantier, särskilt inom sektorerna för finansiella tjänster och energi, och stöd i de nyligen avreglerade sektorerna. Kommissionen försöker också se till att kontrollen av statligt stöd ingår i en integrerad konkurrenspolitik, t.ex. genom att vid bedömningen av behovet av kompenserande åtgärder från ett företag som tar emot omstruktureringsstöd beakta vilka potentiella effekter olika typer av åtgärder har på marknadsstrukturen på de berörda marknaderna.

När det gäller förfaranden kommer kommissionen att se över behovet av ytterligare ändringar mot bakgrund av de erfarenheter som kommer att göras när den nya förordning som håller på att utarbetas börjar tillämpas. Den kommer också att överväga om det behövs nya gruppundantagsförordningar för vissa typer av stöd eller förenklade förfaranden för att anta gruppundantagsförordningar.

5. Slutsats

En effektiv konkurrens på EU:s inre marknad är ett väsentligt bidrag till den europeiska industrins konkurrenskraft i form av ökad produktivitet och innovation. En aktiv konkurrenspolitik kommer att fungera som en katalysator som släpper fram mer konkurrens i hela Europa, vilket i sin tur kommer att bidra till att uppnå Lissabonmålen.