MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN OM GENOMFÖRANDET AV 2003-2005 ÅRS ALLMÄNNA RIKTLINJER FÖR DEN EKONOMISKA POLITIKEN (framlagt i enlighet med artikel 99.3 i EG-fördraget) {SEK(2004) 44}

DEL I

Allmän bedömning1)

1) Meddelande från kommissionen

// SAMMANFATTNING

De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken anger ramarna för den ekonomisk- politiska strategin på medellång sikt...

... beträffande hur Lissabonstrategins mål ska kunna uppnås. // I detta meddelande presenteras en första bedömning av uppföljningen av 2003-2005 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken. I det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionen finns en bedömning av genomförandet av de landspecifika rekommendationerna. Dokumenten utgör tillsammans den första genomföranderapporten sedan införandet av fleråriga riktlinjer 2003. I 2003-2005 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken fastställs EU:s ekonomisk-politiska strategi på medellång sikt. Den ekonomiska politikens möjligheter att bidra till att uppnå Lissabonstrategins mål uppmärksammas särskilt. Strategins tre huvudfaktorer är:

* tillväxt- och stabilitetsinriktad makroekonomisk politik

* ekonomiska reformer som syftar till att öka Europas tillväxtpotential

* stärkt hållbarhet

Genomförande-bedömningen kommer gradvis att öka.

// Efter införandet av ett bättre system för samordning av den ekonomiska politiken presenteras nu denna genomföranderapport som en del av ett "genomförandepaket" tillsammans med utkastet till den gemensamma sysselsättningsrapporten och genomföranderapporten om strategin för den inre marknaden. Denna första genomföranderapport ger dessutom endast en preliminär bedömning vilket beror på den politiska strategins tydligare inriktning på det medellånga tidsperspektivet. Rapporten fokuserar på åtgärder som vidtogs och/eller föreskrevs under 2003 som en reaktion på 2003-2005 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken. De tre prioritetsområden som lyftes fram av rådet tas i särskilt beaktande. Genomförandebedömningen kommer att bli allt mer omfattande ju närmare man kommer den fullständiga översyn av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken som är planerad till år 2006.

Stagnation under den första hälften av 2003.

// Den ekonomiska bakgrunden till denna genomföranderapport är den stagnation som rådde under första hälften av 2003. Trots att den ekonomisk tillväxten ökade under det tredje kvartalet beräknas tillväxten under hela året till endast 0,8 procent inom EU (och bara 0,4 procent inom euroområdet). Den långvariga perioden av låg tillväxt har nu börjat märkas på arbetsmarknaden. Tillväxten för sysselsättningen avstannade och arbetslösheten ökade till 8,1 procent inom unionen. Inflationstakten har minskat långsamt, delvis till följd av prishöjningen på olja och färskvaror och ökningen av den indirekta beskattningen. Att löneutvecklingen inte följt den konjunkturberoende minskningen i arbetsproduktivitet har skapat ett tryck på den nominella enhetsarbetskostnaden.

// Följande huvudslutsatser kan dras utifrån denna första genomföranderapport:

Den makroekonomiska politiken gynnade tillväxten.

// Under 2003 fördes en expansiv makroekonomisk politik. Både ECB och de nationella centralbankerna i Danmark, Sverige och Förenade kungariket gjorde ytterligare sänkningar av sina styrräntor vilket stimulerade den inhemska efterfrågan. Trots eurons värdestegring förblev penningpolitiken i stort sett ackommoderande. De automatiska stabilisatorernas verkan bidrog till att stabilisera ekonomin. EU: s konjunkturrensade primära saldon förblev i det närmaste oförändrade, vilket innebär att den övergripande inriktningen på finanspolitiken förhöll sig neutral under 2003.

Budgetar fortsatte att försämras...

...men fem medlemsstater lyckades bibehålla en saldon för de offentliga finanserna som var nära balans eller som uppvisade överskott under 2003... // Konjunkturavmattningen fortsatte att tynga de offentliga finanserna och framgångarna i arbetet med att uppnå eller bibehålla sunda offentliga finanser har varit varierande. Det genomsnittliga nominella underskottet ökade ytterligare under 2003 till 2,7 procent av BNP. Skillnaderna mellan de olika medlemsstaterna är dock stora. Belgien, Danmark, Spanien, Österrike, Finland och Sverige hade konjunkturrensade saldon för de offentliga finanserna 2002 som var nära balans, eller som uppvisade överskott. Med undantag för Österrike bibehölls denna ställning av de övriga fem medlemsstaterna under 2003. I flera andra medlemsstater ökade de nominella underskotten markant, och i två medlemsstater (Tyskland och Frankrike) förväntas underskottet under 2003 överstiga gränsen på 3 procent av BNP med bred marginal. Även om konjunkturnedgången är huvudorsaken till den senaste tidens försämring av de offentliga finanserna, beror avmattningen under 2003 delvis även på diskretionära åtgärder i vissa medlemsstater (då särskilt i Grekland, Österrike och Förenade kungariket).

...och ytterligare tre förbättrade de konjunkturrensade saldona för de offentliga finanserna markant ...

...medan det stora underskottet verkar bestå för tre andra medlemsstater.

// Under 2003 kunde endast Irland, Nederländerna och Portugal redovisa markant förbättrade (med mer än 0,5 procent av BNP) konjunkturrensade saldon för de offentliga finanserna. I Portugals fall beror detta på omfattande engångsåtgärder, vilket även resulterade i att det nominella underskottet kunde hållas strax under 3 procentgränsen under 2003. Underskottet förväntas dock öka under 2004 som en följd av avsaknaden av ytterligare åtgärder och kommer således att överskrida gränsen igen. I de två andra länderna med stora underskott, Tyskland och Frankrike, har små eller inga framsteg gjorts. Detta trots de konsolideringsåtgärder som vidtagits i Tyskland på cirka 1 procent av BNP då dessa inte kommer att vara tillräckliga för att få bukt med det stora underskottet under 2004, eftersom tillväxten blir lägre än beräknat. Frankrike har inte vidtagit några verkningsfulla åtgärder för att återställa budgetbalansen och häva det stora underskottet under detta år.

Lönerna pressar lönsamheten. // De nominella lönerna fortsatte öka med cirka 3 procent inom EU (2¾ procent i euroområdet), trots att den ekonomiska avmattningen fortgick, vilket medför ytterligare press på lönsamhet och sysselsättningsskapande investeringar. På medellång sikt verkar löneutvecklingen dock fortfarande i stort sett vara förenlig med prisstabilitet.

Ökat införande av arbetsmarknads-reformer på vissa områden, men inte tillräckligt för att uppnå Lissabonstrategins mål.

// Situationen på arbetsmarknaden var relativt god i det inledande skedet av konjunkturnedgången, då den dels gynnades av tidigare reformer och dels speglade uppbyggnaden av arbetskraftsreserver. Effekten av konjunkturnedgången började bli mer märkbar under 2003 då sysselsättningsökningen stagnerade och arbetslösheten fortsatte öka. Ökningen av tempot i arbetsmarknadsreformerna under 2003 är positivt men måste öka ytterligare. De flesta medlemsstater har vidtagit åtgärder för att göra det lönsamt att arbeta, även om reformerna fortfarande fokuserar på skattefrågor. I vissa medlemsstater har insatser gjorts för komma åt incitamentseffekterna av bidragssystemen (Danmark, Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Förenade kungariket), vilka utgör den största risken för att fastna i arbetslöshets- och passivitetsfällor. Flera medlemsstater har vidtagit ytterligare åtgärder för att göra arbetsorganisationen mer anpassningsbar (särskilt i Danmark, Spanien, Frankrike, Italien, Nederländerna och Sverige) och de flesta medlemsstater har målsättningen att främja rörlighet mellan olika yrken genom att satsa på livslångt lärande. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken har förbättrats beträffande möjligheterna att tillgodose de arbetssökandes individuella behov. Trots vissa genomförda och planerade förbättringar i Danmark, Irland och Nederländerna verkar framstegen emellertid vara begränsade vad gäller den aktiva arbetsmarknadspolitikens effektivitet: utvärderingar är t.ex. inte varken kontinuerligt utförda eller redogjorda för. Begränsade framsteg verkar även ha uppnåtts beträffande främjande av lönedifferentiering och frågan om hur regleringsbördan på arbetsmarknaden ska behandlas. Trots de framsteg som observerats i samband med vissa arbetsmarknadsreformer finns det en risk att de sysselsättningsmål som fastställdes vid Europeiska rådets möten i Lissabon och Stockholm inte uppnås, såvida inte fler och omfattande reformer genomförs omgående.

Fortsatt låg tillväxt i arbetsproduktivitet... // Arbetsproduktivitetens tillväxt var fortsatt svag och glappet mot USA ökade. Lägre arbetsproduktivitet per arbetstimme representerar nu 40 procent av skillnaden i BNP per capita mellan EU och USA. Den gradvisa försvagningen av arbetsproduktivitetens tillväxt sedan mitten av 1990-talet beror lika mycket på minskade investeringar som på en minskning av den totala faktorsproduktiviteten (vilken i allmänhet omfattar effekterna av ett effektivare av resursutnyttjande, tekniska framsteg och de mindre utvecklade EU-ländernas naturliga inhämtning). IKT och tillämpningen härav spelar en nyckelroll för produktivitetsökningen, och skillnaden mellan produktivitetsutvecklingen i EU och USA är till stor del beroende av i vilken utsträckning IKT har penetrerat de respektive ekonomierna. Detta illustrerar behovet av att stimulera marknadsintegrationen, företagsdynamiken och investeringarna, särskilt inom kunskapsområdet.

//

...delvis på grund av långsamma framsteg på den inre marknaden.

// Ekonomiska reformer behövs för att öka EU: s tillväxtpotential, vilket är nödvändigt för att uppnå "Lissabonmålen". Framgångarna med att genomföra riktlinjerna för att öka produktiviteten och företagsdynamiken har varit varierande.Den inre marknadens funktion är fortfarande hämmad av avsaknaden av ordentliga regelverk på de områden som rådet och Europaparlamentet ännu inte har tagit beslut om (däribland direktiv om yrkeskvalifikationer och immateriell rätt). Den genomsnittliga takten för genomförande i medlemsstaterna minskade dessutom något under 2003.

Fler framsteg inom konkurrenspolitiken och avregleringen av nätindustrier. // Fler framsteg har uppnåtts vad gäller förbättring av konkurrenspolitikens effektivitet, där t.ex. Belgien, Österrike och Förenade kungariket har gjort insatser för att säkerställa konkurrensmyndigheternas operativa självständighet och befogenheter. Fortsatta framsteg har även gjorts beträffande avregleringen av nätindustrier, såväl på EU-nivå (som exempel kan nämnas direktivet om gemensamma regler för el- och gasmarknaderna och överenskommelsen om transeuropeiska nätverk) som på nationell nivå, även om de före detta monopolföretagens marknadsandel ofta förblivit stor även efter avregleringen.

Åtgärder vidtogs för att förbättra företagsklimatet...

// Företagsklimatet är fortsatt hämmat av svagheter såsom relativt tunga administrativa bördor och svårigheter att finna finansiering (särskilt riskkapital). Under 2003 vidtog dock flera länder (t.ex. Belgien, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Luxemburg och Österrike) åtgärder för att förenkla bolagsbildande.

...medan investeringar i kunskap och innovation fortfarande är otillräckliga.

// Övergången till en kunskapsbaserad ekonomi går framåt, om än sakta. Skillnaderna mellan medlemsstaterna är fortfarande stora. Kommissionen har lagt fram en handlingsplan där målsättningen är att främja investeringar i FoU (till 3 procent av BNP fram till år 2010) och två tredjedelar ska finansieras av den privata sektorn. Hittills har utvecklingen varit långt ifrån tillfredsställande med minskande satsningar på FoU (som andel av BNP) i t.ex. Irland, Nederländerna och Förenade kungariket. Det är också oroväckande att medlemsstaterna hittills misslyckats med att få till stånd någon betydande ökning av investeringarna i humankapital, en fråga som också behandlades i ett meddelande från kommissionen i november 2003. På den positiva sidan kan nämnas att flera medlemsstater försöker förbättra kvaliteten och effektiviteten på sina utbildningssystem. Spanien har t.ex. antagit en lag gällande utbildningskvalitet och Sverige har infört ett nytt yrkesutbildningssystem.

Stora framsteg har gjorts med genomförandet av handlingsplanen för riskkapital och handlingsplanen för finansiella tjänster, men en sista insats är nödvändig.

// Beträffande kapitalmarknaderna har handlingsplanen för riskkapital nästan blivit helt genomförd. Handlingsplanen för finansiella tjänster är på god väg att helt genomföras och genomförandet av den antagna lagstiftningen i nationell lagstiftning har påbörjats. En sista insats är dock nödvändig om arbetet ska bli klart till 2005. Såväl EU som medlemsstaterna har under 2003 börjat prioritera åtgärder för integrering av clearing och avveckling. Till följd av de senaste årens bolagsskandaler har flera medlemsstater stärkt bolagens styrelseformer på nationell nivå och kommissionen antog i maj 2003 en handlingsplan för bolagsrätt och styrelseformer för bolag. Den finansiella övervakningen håller på att effektiviseras både på medlemsstats- och EU-nivå.

De offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet är fortfarande inte säkerställd i ungefär hälften av medlemsstaterna.

// Den långsiktiga hållbarheten i de offentliga finanserna, i synnerhet mot bakgrund av den åldrande befolkningen, är fortfarande inte säkerställd i hälften av medlemsstaterna, särskilt i Belgien, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien och Portugal. Medan betydande framsteg gjordes under 2003 genom pensionsreformåtgärder i vissa medlemsstater, särskilt i Frankrike och Österrike, var framstegen med att sänka den offentliga skulden mindre. Skuldkvoten förblev över 60 procent av BNP under 2003 i sex medlemsstater, inklusive i Belgien, Grekland och Italien, där den fortsatte att överstiga 100 procent av BNP.

Begränsad framgång för social hållbarhet, trots att vissa åtgärder vidtagits.

// Framgången med att förbättra den sociala hållbarheten hämmas av den försämrade arbetsmarknadssituationen, eftersom arbetet spelar en viktig roll för att hjälpa människor ut ur fattigdom och socialt utanförskap. Vissa åtgärder har vidtagits för att hantera de regionala arbetslöshetsskillnaderna och framför allt för att öka effektiviteten hos investeringar finansierade av strukturfonderna.

Miljömässig hållbarhet utgör en fortsatt stor utmaning

// Vissa framsteg har gjorts i syfte att förbättra den miljömässiga hållbarheten under 2003. På EU-nivå utökade rådet omfattningen av gemenskapslagstiftningen gällande energibeskattning (t.ex. nivåer för miniskatt). Flera medlemsstater (t.ex. Belgien, Nederländerna och Sverige) vidtog ytterligare åtgärder för att främja användningen av förnybara energikällor. Andra medlemsstater (särskilt Tyskland och Österrike) vidtog åtgärder i fråga om prissättning av transporter. Förenade kungariket införde trängselavgifter i London, vilket medförde en märkbar beteendeförändring. Däremot märktes ingen förbättring i fråga om minskade utsläpp av växthusgaser, trots de stora framsteg som gjordes i slutet av 1990-talet.

Varierande framgångar hittills i euroområdet, där fler åtgärder behövs gällande budgeten...

...och i fråga om euroområdets externa representation.

// I euroområdet har varierande framsteg uppnåtts i förhållande till riktlinjerna. Den makroekonomiska politik som fördes verkade i stort sett förenlig med prisstabilitet och fortsatte att gynna tillväxten. Genomförandet av riktlinjerna för finanspolitiken är dock bekymrande. Endast tre medlemsstater bibehöll balans eller överrskott i de offentliga finanserna under 2003 (nämligen Belgien, Spanien och Finland). Tre andra uppvisade en förbättring av de konjunkturrensade saldona för den offentliga sektorns finanser på

minst 0,5 procent av BNP (Irland, Nederländerna och Portugal). I hälften av medlemsstaterna i euroområdet gjordes otillräckliga framsteg för att uppnå sunda offentliga finanser under 2003. Slutligen verkar framstegen med att förbättra euroområdets externa representationen i internationella forum vara mycket begränsade.

Trots betydande framgångar i vissa områden har den har den sammanlagda reformtakten inte ökat.

// Det är en varierad bild som framträder ur denna översyn efter första året med fleråriga riktlinjer. Reformtakten (inklusive både vidtagna och aviserade åtgärder) verkar ha förbättrats något i fråga om arbetsmarknad, konkurrenspåverkande politik, företagsklimat och användning av ny teknik, utbildning och pensioner. Framgångarna är mer begränsade i fråga om marknadsintegration, investeringar i kunskap och forskning samt social och miljömässig hållbarhet. Den hastiga försämringen av saldot i de offentliga finanserna och bristen på handlingskraft i fråga om hur situationen (med stora underskott) ska hanteras är ett stort problem. Sammantaget verkar inte reformtakten ha ökat enligt rådets anmodan. Den nuvarande reformtakten innebär en klar risk för att genomförandet av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken inte kan uppnås fram till år 2006, vilket innebär att Lissabonmålen för 2010 kanske inte kan uppfyllas. Konjunkturavmattningen och behovet av att konsolidera de offentliga finanserna får inte bli en ursäkt för att ytterligare skjuta upp nödvändiga reformer. Både konsolidering av de offentliga finanserna och strukturella reformer kan dock gynna tillväxten även på kort sikt då de har en positiv inverkan på marknadens förtroende. De långsiktiga effekterna för tillväxten är otvivelaktigt positiva.

1. Inledning

Målsättningen med detta meddelande är att bedöma åtgärder som vidtagits eller föreskrivits som en reaktion på EU: s ekonomiska politik på medellång sikt som enligt 2003-2005 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken. [1]. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken utgör det övergripande instrumentet för samordning av den ekonomiska politiken inom Europeiska unionen. Efter en effektivisering av unionens politiska samordningsprocesser fokuserar de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken på de viktigaste ekonomisk-politiska frågorna och de åtgärder som bör vidtas på medellång sikt för att dessa frågor ska kunna behandlas på ett effektivt sätt. I andra processer (såsom strategin för den inre marknaden och den europeiska sysselsättningsstrategin) behandlas frågorna mer i detalj. Denna genomföranderapport presenteras som en del av ett "genomförandepaket" tillsammans med den preliminära gemensamma sysselsättningsrapporten och genomföranderapporten om strategin för den inre marknaden. Tillsammans utgör de ett underlag för kommissionens vårrapport 2004. Genomföranderapporten tar hänsyn till den nyligen utgivna rapporten från den europeiska arbetsgruppen för sysselsättning. EU: s strategi för den ekonomiska politiken på medellång sikt är främst inriktad på:

[1] Se rådets rekommendation av den 26 juni 2003 om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken (2003/555/EG), publicerad i EGT L 195/1 den 1 augusti 2003.

* tillväxt- och stabilitetsinriktad makroekonomisk politik

* ekonomiska reformer som syftar till att öka Europas tillväxtpotential

* förstärkt hållbarhet

De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken är inriktade på hur den ekonomiska politiken på medellång sikt kan bidra till att uppnå de strategiska mål som fastställdes vid Europeiska rådets möte i Lissabon 2000: "att bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning". En miljömässig dimension lades till Lissabonagendan 2001.

Denna genomföranderapport utgör ett viktigt underlag till den multilaterala övervakning av medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik som föreskrivs i artikel 99.3 i fördraget. Rapporten är den första som gjorts efter införandet av fleråriga riktlinjer. Medlemsstaterna har nu tre år på sig att behandla de allmänna riktlinjer och landsspecifika rekommendationer som lämnas i de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, och genomförandebedömningen kommer successivt att bli mer utförlig ju mer den fullständiga översyn av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, planerad för år 2006, närmar sig. Detta innebär att genomförandebedömningen för detta första övergångsår är mindre detaljerad och slutgiltig och snarare inriktar sig på politiska avsikter än framtida bedömningar.

Ruta 1: Uppföljning av rådets tre huvudprioriteter

I en följenot till 2003-2005 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken uppmärksammade Ekofin-rådet tre prioriterade områden för ekonomiska åtgärder under det kommande året:

1. att främja tillväxten;

2. att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden; och

3. att säkerställa de offentliga finansernas hållbarhet.

Rådet meddelade också att reformtakten måste ökas och att ett lägligt och effektivt genomförande av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken har avgörande betydelse för förtroende och tillväxt. Rådet markerade Vidare påvisadevvvidare att det innehar, tillsammans med Euro-gruppen, en avgörande roll för att gemensamt övervaka och uppmuntra alla politiska aktörer att genomföra riktlinjerna.

Därefter tillkänna gav det italienska ordförandeskapet att rådet kommer att införa regelbundna diskussioner om genomförandet under hela året. En första arbetsfrukost ägnades åt uppföljningen av 2003-2005 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken i detta skede med speciell hänsyn till de offentliga finansernas hållbarhet den 4 november 2003. Nästa gång rådet får tillfälle att återuppta diskussionen om genomförandet kommer vara när slutsatser ska dras utifrån denna rapport.

Det är inte lätt att kortfattat sammanfatta den faktiska uppföljningen av de tre prioritetsområden som uppmärksammats av rådet eftersom de är väldigt omfattande. Som exempel är samtliga allmänna riktlinjer som lyder under "en tillväxt- och stabilitetsinriktad makroekonomisk politik" och "ekonomiska reformer för att höja Europas tillväxtpotential" mer eller mindre direkt inriktade på att öka Europas tillväxt och förbättra tillväxtpotentialen. Presentationen som följer bör således inte ses som en ersättning av den fullständiga rapportens mer djupgående bedömning.

I denna genomföranderapport drar man slutsatsen att politik där man "prioriterar Europas tillväxt" och tillgodoser behovet av att hitta en lämplig balans i den makroekonomiska politiken har varit gynnsam för tillväxten. Den penningpolitiska inriktningen lättades upp tack vare att ECB sänkte räntorna med totalt 75 basenheter under 2003. Ställningen för de offentliga finanserna förblev dock neutral mot bakgrund av det i stort sett oförändrade underskottet i de konjunkturensade saldona för de offentliga finanserna. De automatiska sttabilisatorernas verkan medverkade dock till att stabilisera ekonomin.

Rådet underströk behovet av att öka investeringarna i humankapital och fysiskt kapital och färdigställa den inre marknaden, utöver behovet av en sund makroekonomisk politik. Resultaten verkar vara varierande. De totala investeringarna beräknas ha sjunkit under 2003 (med 0,4 procent i EU-15 och 1 procent i euroområdet), om än i lägre takt än under 2002, och i linje med de ogynnsamma konjunkturhållandena. Investeringar i kunskap och innovation är fortsatt mindre än i USA. Vidare har framstegen med att förbättra den inre marknaden mattats av. Det europeiska tillväxtinitiativet som lades fram i oktober 2003 har dock som målsättning att främja vissa projekt gällande infrastrukturprojekt förInvesteringarn ai I transeuropeiska nätverk och FoU-projekt som kan finansieras via EU: s budget. Kommissionens bidrag till investeringar i gränsöverskridande infrastruktur är begränsat till 20 procent av projektets kostnad. Dessa projekt kommer också att främjas av ökad samordning vad beträffar planering, bedömning av de miljömässiga effekterna och finansiering.

Tempot för arbetsmarknadsreformerna i syfte att "öka flexibiliteten på arbetsmarknaderna" verkar ha ökat något under 2003, men takten behöver öka ytterligare om Lissabonmålen ska kunna uppnås. Flera medlemsstater har vidtagit åtgärder för att göra det lönsamt att arbeta, även om reformerna är fortsatt fokuserade på skattefrågor. Flera medlemsstater har även vidtagit ytterligare åtgärder för att göra arbetsorganisationen mer anpassningsbar och för att främja yrkesmässig rörlighet. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken har förbättrat sina möjligheter att tillgodose de arbetssökandes individuella behov. Däremot har få åtgärder föreslagits för att ta sig an incitamentseffekter av bidragssystemen, främja lönedifferentiering, öka den aktiva arbetsmarknadens effektivitet eller angripa den regelmässiga bördan (t.ex. lagstiftningen om anställningsskydd).

Resultaten med att "säkerställa de offentliga finansernas hållbarhet" verkar vara varierande. Statskuldekvoten ökar sedan år 2000 både inom EU och i euroområdet, i vilket den överstiger gränsvärdet på 60 procent av BNP med bred marginal. Viktiga pensionsreformer antogs å andra sidan i flera medlemsstater, speciellt i Frankrike och Österrike. Flera medlemsstater har även försökt att förbättra samverkan mellan pensionssystem och arbetsmarknadsresultat, men sysselsättningsgraden för äldre arbetstagare uppgick till endast 40 procent under 2002 och variationerna var stora i de olika medlemsstaterna.

Detta meddelande (del I av genomföranderapporten) åtföljs av ett arbetsdokument från kommissionen som innehåller en första bedömning av genomförandet av de rekommendationer som medlemsstaterna har fått för att uppfylla sina respektive mål (del II). Genomförandebedömningen av de allmänna riktlinjerna kommer under kommande år att bli allt mer utförlig.

2. Att stärka EU: s ekonomi

2.1 En tttillväxt- och stabilitetsinriktad makroekonomisk politik

2.1.1 Ekonomisk bakgrund: den lägsta ekonomiska tillväxten sedan 1993

Den ekonomiska tillväxten blev betydligt svagare än förväntat. Efter den svaga utvecklingen i slutet av 2002 stagnerade EU: s ekonomi under den första hälften av 2003. Trots en märkbart ökad ekonomisk aktivitet under tredje kvartalet uppskattas den genomsnittliga tillväxten endast ha varit 0,8 procent under 2003 (0,4 procent i euroområdet), se diagram 1, vilket är den lägsta tillväxttakten sedan 1993. Flera faktorer ligger bakom den nedslående ekonomiska utvecklingen och förseningen av den förväntade uppgången. För det första var marknadens förtroende allmänt försvagat av geopolitiska spänningar kopplade till Irakkriget. För det andra ledde osäkerheter kopplade till framtida löner och pensioner samt de negativa förmögenhetseffekterna av den långvariga nedgången på aktiemarknaden till att förtroendet sjönk hos konsumenterna i euroområdet. För det tredje har den låga lönsamheten inom näringslivet till följd av exempelvis den pågående justeringen av balansräkningen och de ökade kostnaderna för extern finansiering troligen lett till minskade eller uppskjutna investeringar. Slutligen är den strukturella stelheten fortsatt påtaglig. Marknadssegmentering och inflexibilitet ledde t.ex. till att de reala arbetskostnaderna per enhet och konsumentprisutvecklingen endast kunde anpassas marginellt till den svaga ekonomiska tillväxten och de försämrade arbetsmarknadsvillkoren.

Den långvariga perioden av svag tillväxt har börjat påverka arbetsmarknadens utveckling. Under 2003 beräknas omkring 200 000 arbetstillfällen ha gått förlorade i euroområdet (den första noterade nedgången sedan 1994). Arbetslösheten beräknas ha ökat till 8,1 procent inom EU (8,9 procent i euroområdet).

Inflationen, som uppskattades till 2 procent inom EU under 2003 (2,1 procent i euroområdet), har sjunkit relativt långsamt trots svag tillväxt. Detta beror till viss del på tillfälliga faktorer såsom effekterna av oljeprishöjningen, väderberoende höjningar av livsmedelspriserna och ökad indirekt beskattning. Den stabila nominella löneökningen har tillsammans med den konjunkturberoende avmattningen av produktiviteten och eurovärdestegringens påverkan på konsumentpriserna pressat upp arbetskostnaderna per enhet, vilket bidragit till att den underliggande inflationen legat fast.

>Hänvisning till>

Fortsatt ackommoderande makroekonomiska förhållanden

Den makroekonomiska politiken har varit ackommoderande med tanke på den dåliga tillväxten.

I samband med konjunkturförsämringen sänkte ECB under 2003 i två omgångar räntan med 75 ackumulerade basenheter till en nivå av 2 procent för den lägsta köpkursen, se diagram 2. Räntesänkningarnas stödjande inverkan på tillväxten, och framför allt på den inhemska efterfrågan, spelades till viss del ut av eurons nyligen stärkta ställning, vilket hade en något hämmande inverkan på nettoexporten. Den övergripande inriktningen på penningpolitisken förblev ackommoderande. Trots att inflationen har legat över 2 procent och den totala penningmängden har ökat kraftigt förblev inflationsförväntningarna låga och stabila.

Utanför euroområdet sänkte centralbankerna sina styrräntor i flera steg under årets första hälft. Bank of England sänkte i mitten av juli reporäntan, den viktigaste styrräntan, i två omgångar med 0,25 procentenheter till 3,5 procent, varpå man i november höjde reporäntan med 0,25 procentenheter som en följd av tecken på tilltagande ekonomisk aktivitet och stark kredittillväxt. I Sverige sänkte Riksbanken styrräntan i tre omgångar med totalt 1,0 procentenheter mellan januari och början av juni. Reporäntan har därefter varit oförändrad och ligger för närvarande på 2,75 procent, vilket är den lägsta nivå den någonsin haft.

Diagram 2: Kortfristiga och långfristiga räntor

>Hänvisning till>

//

>Hänvisning till>

EU: s övergripande finanspolitik var fortsatt neutral och de primära konjunkturrensade saldona för den offentliga sektorns finanser förblev i stort sett oförändrade, se diagram 3. De automatiska budgetstabilisatorerna mildrade effekterna av den långvariga nedgången, vilket ledde till att den nominella ställningen för de offentliga finanserna försämrades. Bristen på konsolidering av de offentliga finanserna i vissa medlemsstater under den föregående konjunkturuppgången har begränsat det nuvarande handlingsutrymmet, vilket har satt press på hela EU: s finanspolitiska regelverk, se även avsnitt 2.1.2 nedan.

>Hänvisning till>

Löneökningstakten låg oförändrad på cirka 3 procent inom EU-15 under 2003 (2 ¾ procent i euroområdet). Den fortsatta nominella löneökningen har i kombination med en viss minskning av inflationen lett till en ökat tillväxt av reallönerna, vilket gynnat hushållens köpkraft. Konjunkturnedgången för arbetsproduktiviteten ledde till att arbetskostnadsökningen per enhet låg kvar på över 2 procent förra året. Löneutvecklingen verkar fortfarande stämma överens med prisstabiliteten, detta under förutsättning att arbetsproduktivitetens förväntade konjunkturuppgång inte leder till högre löneökningar.

2.1.2 Den finanspolitiska utvecklingen: det finanspolitiska ramverket är under press

Ytterligare försämring av de offentliga finanserna

Konjunkturnedgångens inverkan på EU: s offentliga finanser blev tydliga efter 2000. Saldot för de offentliga finanserna pressades både av de automatiska budgetstabilisatorernas effekter och av diskretionära åtgärder. Det nominella överskottet på 1,0 procent av BNP år 2000 [2] för EU-15 vändes under 2002 till ett underskott på 1,9 procent. Den genomsnittliga nominella ställningen för de offentliga finanserna försämrades ytterligare under 2003 till -2,7 procent av BNP inom EU, med stora variationer mellan de olika medlemsstaterna. Trots den generella försämringen lyckades fyra medlemsstater behålla nominella saldon för de offentliga finanserna som var nära balans eller som uppvisade överskott under hela perioden 2000-2003 (BE, DK, FI och SE). Flera av de andra medlemsstaterna visar betydande försämringar och i två länder (DE och FR) förväntas underskotten överstiga referensvärdet på 3 procent av BNP med bred marginal.

[2] Nettoutlåningen för EU-15 innefattar engångsintäkter för telefonlicenser (UMTS) på 1,2 procent av BNP 2000.

För EU som helhet är konjunkturavmattningen den störst bidragande faktorn till de senaste årens försämring av de offentliga finanserna genom de automatiska budgetstabilisatorernas verkan. En betydande del av försämringen beror på underskottsökande diskretionära åtgärder. Det konjunkturrensade budgetunderskottet ökade från -1,2 procent av BNP under 2000 till -2,2 procent under 2003. Utvecklingen i de olika medlemsstaterna har varit mycket varierande (se även diagram 4). Av de medlemsstater som hade ett underskott i de konjunkturrensade saldona under 2000 förvärrades situationen i Tyskland, Grekland, Frankrike och Nederländerna, medan den förbättrades i Belgien, Spanien, Italien, Österrike och Portugal.

>Hänvisning till>

Mot denna bakgrund rekommenderas medlemsstaterna i 2003-2005 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att:

1. uppnå eller bibehålla saldon för de offentliga finanserna nära balans eller som uppvisar överskott över hela konjunkturcykeln*; att korrigera stora underskott i enlighet med stabilitets- och tillväxtpakten

2. med förbehåll för detta (1), undvika konjunkturförstärkande politik, speciellt vid konjunkturuppgångar.

* Medlemsstaterna i euroområdet rekommenderades att förbättra de konjunkturrensade saldona med minst 0,5 procent av BNP årligen i den händelse målen på medellång sikt ännu ej uppnåtts.

Genomförandet av riktlinjerna för den finansiella politiken är problemartat

Enligt kommissionens ekonomiska prognos (hösten 2003) bibehöll fem medlemsstater saldon för de offentliga finanserna som är nära balans eller som uppvisade överskott under 2003 (för de konjunkturrensade saldona), nämligen Belgien, Danmark, Spanien, Finland och Sverige. (se tabell 1). Dessa medlemsstater verkar kunna behålla sina sunda saldon för de offentliga finanserna under de närmast följande åren. Ställningen för de offentliga finanserna i Österrike försämrades enligt det senaste stabilitetsprogrammet så mycket under 2003 att den inte längre stämmer överens med riktlinjerna. Under förutsättning att politiken förblir oförändrad visar höstens prognos att en sund ställning skulle kunna uppnås av ytterligare två medlemsstater (IE och AT) under 2005. Vad beträffar Österrike verkar det dock inte troligt att de kommande skattereduktionerna (som kommer att uppgå till 1 procent av BNP) kommer att åtföljas av motsvarande åtstramning av utgifterna, vilket kommer att orsaka en klar försämring av de konjunkturrensade saldona under 2005.

Medlemsstater som inte uppnått ovan nämnda mål rekommenderas att förbättra de konjunkturrensade saldona för de offentliga finanserna (justeringen bör uppgå till minst 0,5 procent av BNP per år för länder i euroområdet med underskott som understiger treprocentsgränsen medan ytterligare förbättringar förväntas av länder med underskott som överstiger gränsen, se även avsnitt 3). Under 2003 var en märkbar förbättring (på mer än 0,5 procent av BNP) av de konjunkturrensade saldona synbar endast i Irland, Nederländerna och Portugal. Under 2004 förväntas förbättringar även i Tyskland och Frankrike, medan underskottet i de konjunkturrensade saldona för den offentliga sektorns finanser i Grekland, Italien, Luxemburg och Portugal riskerar att öka markant under 2004 och/eller 2005 (noteras bör att prognosen för 2005 baseras på att politiken förblir oförändrad för samtliga medlemsstater).

>Plats för tabell>

2002 konstaterade rådet att Portugal hade ett stort underskott och 2003 gjordes samma bedömning för Tyskland och Frankrike. Både Tyskland och Portugal har stora insatser i enlighet med rekommendationen för att lösa situationen. I enlighet med prognoserna och till följd av omfattande enstaka åtgärder förväntas Portugals nominella underskott understiga 3 procent av BNP under 2003, men under 2004 riskerar underskottet att återigen överstiga gränsen. Tyskland har under 2003 vidtagit åtgärder motsvarande cirka 1 procent av BNP och har på så sätt uppfyllt den delen av rådets rekommendationer från januari 2003. Med tanke på de nuvarande ogynnsamma tillväxtförhållandena verkar dock de vidtagna åtgärderna vara otillräckliga för att få till stånd en minskning av det stora underskottet under 2004. Frankrike verkar inte ha vidtagit tillräckliga åtgärder för att avhjälpa obalansen i de offentliga finansernas budget och med nuvarande framtidsutsikter är det troligt att det stora underskottet består och att underskottet ligger kvar på en nivå högt över 3 procent av BNP under 2004.

Med anledning av ovan nämnda utveckling antog kommissionen, i enlighet med artikel 104.8 och 104.9 i fördraget, rekommendationer gällande Tyskland och Frankrike som konstaterade att inga effektiva åtgärder hade vidtagits (FR) eller att åtgärderna varit otillräckliga (DE), och att båda medlemsstaterna borde vidta åtgärder för att avhjälpa situationen med ett stort underskott. Mot bakgrund av den svaga ekonomin rekommenderade kommissionen dock att de båda medlemsstaterna skulle få ytterligare ett år på sig, dvs. fram till 2005, att minska underskottet till en nivå under 3 procent av BNP. Den 25 november 2003 avslog rådet kommissionens rekommendationer och träffade istället en överenskommelse utanför fördraget, vilket alltså innebar att tillämpningen av artiklarna i fråga sköts upp. Rådet noterade Tysklands och Frankrikes åtaganden för att minska underskotten till en nivå lägre än 3 procent av BNP år 2005.

Diagram 5 visar ställningen för de offentliga finanserna (uppskattad med hjälp av förändringar i de primära konjunkturrensade saldona för den offentliga sektorns finanser) i förhållande till tillväxtförhållandena, som uppskattas med hjälp av storleken på skrillanden i produktionstillväxt. Den övergripande inriktningen på EU: s finanspolitik förväntas förbli i stort sett neutral under 2003. Den övergripande finanspolitiska inriktningen är ett resultat av medlemsstaternas relativt olika finanspolitiska inriktningar, detta trots liknande konjunkturutveckling. Vissa medlemsstater förväntas driva en något konjunkturförstärkande politik som speglar de konsolideringsåtgärder som måste vidtas enligt riktlinje 1 angående sunda saldon för de offentliga finanserna (t.ex. NL och PT), som går före riktlinjen om att undvika konjunkturförstärkande politik. Den konjunkturförstärkande finanspolitiska inriktningen i Grekland kan dock inte förklaras genom något konsolideringsbehov av de offentliga finanserna

>Hänvisning till>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

2.1.3 Löneutvecklingen: löneökningarna alltför höga för att främja skapandet av sysselsättning

Löneökningstakten avtog långsammare än den minskade produktivitetsökningen

Löneutvecklingen har inte reagerat särkskilt snabbt på den försämrade ekonomiska situationen, vilket delvis beror på att arbetsmarknaden visade prov på större återhämtningsförmåga i början av den nuvarande avmattningen.Den nominella löneökningen har minskat gradvis från 3½ procent 2000 till cirka 3 procent 2003 inom EU, och förblev under samma period relativt stabil på cirka 2¾ procent i euroområdet. Arbetskostnaderna per enhet ökade däremot eftersom arbetsproduktivitetsökningen minskade drastiskt i början av konjunkturavmattningen beroende på att flera medlemsstater skapade arbetskraftsreserver.

Mot denna bakgrund rekommenderas medlemsstaterna i 2003-2005 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att:

3. säkerställa att de nominella löneökningarna är förenliga med stabila priser och ökad produktivitet; att främja den makroekonomiska dialogen.

...men löneutvecklingen verkar stämma överens med prisstabiliteten på medellång sikt

Sammantaget stämmer 2003 års nominella löneökning på cirka 3 procent inom EU och 2 ¾ procent i euroområdet i stort sett överens med prisstabiliteten på medellång sikt. Konjunkturnedgången gällande ökningen av arbetsproduktiviteten har dock visat en ökning av de nominella enhetsarbetskostnaderna på över 2 procent för tredje året i rad. Den fortfarande relativt höga ökningstakten har bidragit till att inflationen successivt har minskat. Dessutom har små produktivitetsökningar varit tillräckliga för att hålla de verkliga arbetskostnaderna per enhet under kontroll, se tabell 2 nedan.

Löneökningarna kan verka relativt höga med tanke på den låga efterfrågan på arbetskraft. Ett antal inslag av institutionell karaktär är en del av förklaringen till varför det råder en viss brist på flexibilitet ifråga om nominella och reala löner (till exempel fackföreningarnas inflytande, samordning/centralisering av avtalsförhandlingar, innehållet i avtalsförhandlingar, användningen av löneregler vid kollektiva avtalsförhandlingar och inte minst olika inrikes/utrikes mekanismer). Inga större förändringar har skett under 2003 beträffande löneförhandlingssystemet i allmänhet eller kopplingen mellan löner och pris genom indexreglering i synnerhet.

På nationell nivå var de nominella löneökningarna jämförelsevis höga i Grekland, Spanien, Irland, Nederländerna och Förenade kungariket [3], dvs. samtliga länder med relativt ansträngda arbetsmarknader och/eller hög inflation. De reala arbetskostnaderna per enhet ökade i synnerhet i Irland, Luxemburg och Nederländerna.

[3] Ökningen av nominell ersättning per arbetstagare i Förenade kungariket under 2003 kan delvis förklaras av en ökning av arbetsgivarnas socialförsäkringsbidrag, vilket bidrog till löneökningen på runt 1,5 procentenheter.

>Plats för tabell>

Den makroekonomiska dialogen främjar en gemensam förståelse bland de politiska aktörerna

Under de senaste åren har den makroekonomiska dialogen utvecklats till ett användbart forum på EU-nivå för regelbundna åsiktsutbyten mellan alla olika politiska aktörer, inklusive arbetsmarknadens parter. Dialogen främjar en gemensam förståelse för den ekonomiska situationen och kan på så sätt förhindra spänningar som annars skulle kunna leda till en obalanserad kombination av makroekonomiska politiska åtgärder.

2.2 Ekonomiska reformer för att öka Europas tillväxtpotential

EU behöver en högre och hållbar ekonomisk tillväxt resten av innevarande decennium för att kunna uppnå Lissabonmålen. Strukturella reformer är nödvändiga för att öka Europas tillväxtpotential. Reformerna bör genomföras på ett genomgripande och samordnat sätt. Därför är 2003-2005 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken inriktade på behovet av att få arbetsmarknaden att fungera bättre, öka kvaliteten på humankapitalet, öka produktiviteten och förbättra företagsdynamiken.

2.2.1 Risken att missa de sysselsättningsmål som sattes upp i Lissabon är stor

Framstegen mot att uppnå sysselsättningsmålen som fastställdes i Lissabon och Stockholm är alltför långsamma

Efter flera år av kraftigt sysselsättningsskapande har effekterna av konjunkturavmattningen på sysselsättningen blivit alltmer kännbara. Efter en period av avmattning under 2002, avstannade sysselsättningsskapandet i EU helt under 2003 och sysselsättningen minskade något i euroområdet. I takt med att företagen ökade sina nedskärningar av arbetskraft började arbetslösheten stiga fortare. Arbetslöshetstalen (säsongsanpassade) ökade från 7,3 procent i början på 2001 till 8,0 procent i oktober 2003. Skillnaderna mellan de olika medlemsstaterna är avsevärda. Arbetslösheten ligger kvar under 5 procent i Luxemburg, Nederländerna, Österrike och Irland och över 9 procent i Spanien, Tyskland och Frankrike.

Den totala sysselsättningsgraden var 64,3 procent inom EU under 2002 (med variationer från 55,5 procent i IT till 75,9 procent i DK). I diagram 6 visas medlemsstaternas olika utgångspunkter 1999 och utvecklingen härefter. Tack vare insatser som gjorts under de senaste tre åren för att minska avståndet mellan länderna har skillnaden mellan den högsta och den lägsta nationella sysselsättningsgraden minskat från 23,3 till 20,4 procentenheter.

>Hänvisning till>

Sysselsättningsgraden för den äldre arbetskraften var endast 40,1 procent 2002, vilket innebär att det är den grupp som befinner sig längst bort ifrån målet 2010 (50 procent för den genomsnittliga sysselsättningsgraden inom EU). Skillnaderna mellan medlemsländerna är särskilt stora för denna grupp -i Belägen arbetar endast 26,7 procent i åldersgruppen 55-64 medan siffran för Sverige är 68,0 procent (se diagram 7). Framstegen på senare år är dessutom som minst i några av de medlemsstater som har lägst utgångspunkt. Det är viktigt att misstag som skett inte upprepas. Därför måste man

förhindra att tillflykten till pensionering i förtid blir en till synes praktisk lösning på företags omstruktureringsproblem.

>Hänvisning till>

Den senaste tidens sysselsättningstillväxt har varit särskilt fördelaktig för kvinnor. Sysselsättningsgraden för kvinnor var 55,6 procent under 2002 (se diagram 8). Trots att sysselsättningsgraden för kvinnor fortsätter att öka efter som kvinnor ur den yngre generationens har en större benägenhet att arbeta finns det vissa svårigheter (såsom bristande barnomsorg och möjligheter till deltidsanställning) som fortfarande utgör stora hinder för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden i vissa medlemsstater.

>Hänvisning till>

Wim Kok efterlyser omfattande reformer i sin rapport

Med hänsyn till 2003 års svaga sysselsättningstillväxt samt den svaga tillväxtökningsprognosen för 2004 och 2005 kommer EU: s medelfristiga sysselsättningsmål på 67 procent för år 2005 troligen inte kunna uppnås och 2010 års mål verkar alltmer avlägset. Att de sysselsättningsmål som fastställdes i Lissabon och Stockholm riskerar att inte kunna uppnås kan inte förklaras med konjunkturnedgången. Problemen är av strukturell karaktär, och för att ens komma i närheten av att uppnå sysselsättningsmålen krävs att genomgripande arbetsmarknadsreformer genomförs å det snaraste.

Detta uppmärksammades även i en färsk rapport från den europeiska arbetsgruppen för sysselsättning (EETF), ledd av före detta den nederländske premiärministern Wim Kok. Rapporten utkom i november 2003 och är ett viktigt inlägg i debatten om hur EU kan göra nya framsteg för att uppnå de sysselsättningsmål som sattes upp i Lissabon. Rapportens politiska rekommendationer har en stor räckvidd och understryker behovet av Den DDe poD konsekventa politiska åtgärder. I rapporten skildrades följande fyra huvudbehov för att öka sysselsättningen och produktiviteten: att öka arbetstagarnas och företagens anpassningsförmåga, att knyta fler människor till arbetsmarknaden, att öka och effektivisera investeringarna i humankapital och att säkerställa att reformer genomförs på ett bättre sätt genom bättre styrelseformer. De politiska rekommendationerna följer i stort 2003-2005 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken. Som exempel understryker rapporten vikten av att arbetstagare och arbetsgivare kan välja mellan olika typer av anställningskontrakt och att reglerna för företag förenklas. I rapporten bekräftas också att bemanningsföretag kan spela en viktig roll för att öka arbetsmarknadens anpassningsförmåga samtidigt som de kan bistå arbetstagare med tydliga regelverk. EETF efterlyser en omvärdering av konceptet om trygghet för arbetstagare genom att ta hänsyn till både de kontraktsmässiga regelverken och gällande uppsägningsskydd, vilket kan uppnås genom att införa en mer dynamisk form av socialt skydd i form av en slags försäkring att gå från ett jobb till ett annat och genom att införa aktiva åtgärder. EETF efterlyser dessutom nya och kraftfullare skatte- och bidragsreformer och håller med om att förmåner som är knutna till anställningen kan vara ett effektivt redskap för att undvika arbetslöshetsfällor, detta under förutsättning att de planeras omsorgsfullt så att fattigdomsfällor och för höga totalkostnader kan undvikas. EETF stöder vidare reformeringen av behovsprövade bidrag och individualiseringen av inkomstskattesystemet för att kunna avlägsna eventuella hinder. Slutligen medger EETF vikten av att lönedifferentieringen avspeglar produktiviteten och arbetsmarknadssituationen på bransch- och regionnivå.

Mot denna bakgrund rekommenderas medlemsstaterna i 2003-2005 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att:

4. förbättra de sammantagna incitamentseffekterna av skatter och förmåner och minska höga effektiva marginalskatter;

5. säkerställa att man har löneförhandlingssystem som innehåller en koppling mellan lönesättning och produktivitetsskillnader;

6. se över arbetsmarknadsregleringarna och främja en mer flexibel och innovativ arbetsorganisation;

7. underlätta arbetskraftens rörlighet;

8. säkerställa en effektiv aktiv arbetsmarknadspolitik.

Den övergripande takten för arbetsmarknadsreformer har ökats, men behöver tillta ytterligare

Den övergripande reformtakten har ökat något under 2003. I flera medlemsstater har betydelsefulla reformer antagits, se ruta 3. Dess effekter återstår dock att se eftersom reformerna fortfarande håller på att antas och/eller genomföras i flera medlemsstater.

Skatte- och bidragsreformer medverkar till att öka incitamenten men har hittills varit ofullständiga och är alltför inriktade på skattefrågor

Att förbättra incitamenten att arbeta innebär en stor utmaning i de flesta medlemsstater. Alla medlemsstater utom tre (ES, IE och PT) fick faktiskt rekommendationer om att angripa hinder för att arbeta som beror uppkommit genom de kombinerade effekterna av skatter och bidrag.

De åtgärder som genomförts och tillkännagivits under 2003 är i allmänhet fortsatt inriktade på skattefrågor och innebär att av arbetsrelaterade skattekrediter införs eller ökas (BE, FR, IE och NL) och att marginalskatten sänks för dem som har lägst lön (särskilt i DE, FR och IT). Andra medlemsstater, såsom Belgien, Österrike, Danmark och Finland föreskriver fortsatta steg i samma riktning under kommande år. Trots att åtgärdernas inriktning kan vara politiskt motiverad uppstår viss problematik eftersom de offentliga finanserna befinner sig under hårt tryck i flera medlemsstater, vilket ytterligare minskar handlingsutrymmet.

Få åtgärder har vidtagits (eller tillkännagivits) för att reformera bidragssystemet, vilket utgör den största risken för arbetslöshets- och passivitetsfällor. Få förändringar har skett avseende behörighetskriterier, bidragsperiodens längd, arbetssökning och krav på tillgänglighet för arbetsmarknaden. Tyskland har emellertid tagit viktiga steg i denna riktning och kommer att genomföra en reformering av arbetslöshetsersättningssystemet under de kommande månaderna. Nederländerna har genomfört en översyn av arbetslöshetsförsäkringarna under 2003, vilket ledde till en märkbar skärpning behörighetskriterierna. Vissa åtgärder har även vidtagits i Danmark. Trots att medlemsstaterna utvecklar allt fler prestationskrav i samband med beviljandet av utbetalningen av socialbidrag är behovet stort av ett större samspel mellan passiva och aktiva arbetsmarknadsåtgärder.

Tillgången på barnomsorg har förbättrats marginellt trots att det räknas som en prioritet i de flesta medlemsstater. Fler åtgärder krävs av medlemsstaterna för att säkerställa tillräcklig barnomsorg som folk har råd med, i enlighet med de EU-mål för barnomsorg som fastställdes i Barcelona.

Få konkreta åtgärder för att främja lönedifferentiering har hittills observerats

Arbetslösheten varierar kraftigt mellan olika regioner och kompetensnivåer. Sju medlemsstater (DE, GR, ES, IE, IT, PT, FI) fick specifika rekommendationer om att möjliggöra klarare en lönedifferentiering som speglar produktivitetsnivå och lokala arbetsmarknadsförhållanden. Diskussioner förs i vissa medlemsstater men inga konkreta åtgärder för att främja lönedifferentiering har ännu vidtagits.

Konkreta insatser under 2003 stannade på en tidig diskussionsnivå eller var ofullständiga. I Förenade kungariket diskuteras lönedifferentiering i den offentliga sektorns kollektivavtal. I Tyskland har arbetsgivare i den offentliga sektorn försökt sänka personalkostnaderna t.ex. genom att förhandla om arbetstidsförkortningar utan lönekompensation för överbemannade tjänster eller genom nedskärningar av extraförmåner för arbetare och tjänstemän. I Tyskland och Frankrike diskuterar man att lätta på den s.k. förtursprincipen, som innebär att avtal på låg nivå måste vara förmånligare än branschavtal. Trots detta fortsätter en informell utveckling mot större flexibilitet på företagsnivå samtidigt som hänsyn tas till arbetsmarknadsparternas roll enligt nationell praxis.

I de flesta medlemsstaterna blir arbetsorganisationen alltmer anpassningsbar, men få initiativ har tagits på senare tid som berör lagstiftningen om anställningsskydd

För att komma närmare målet om full sysselsättning krävs en snabb sysselsättningstillväxt och hög personalomsättning. För detta krävs flexibilitet i regelverk och arbetsorganisation. Alltför stränga arbetsmarknadsregler missgynnar anställningar och försinkar anpassningar. Tyskland, Grekland, Spanien och Italien fick landspecifika rekommendationer för detta ändamål. Flexibiliteten har förbättrats i de flesta medlemsstaterna genom t.ex. ökade möjligheter till flexibilitet i arbetet för att bättre kunna förena arbete och familjeliv. Tryggheten har också förbättrats, då särskilt hälso- och säkerhetsaspekterna i arbetsorganisationen. Tillräckliga åtgärder har dock inte vidtagits för att ta itu med lagstiftningen om anställningsskydd, eller för att göra icke-konventionella kontrakt mer attraktiva för arbetstagarna.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

Främjandet av en anpassningsbar arbetsorganisation har främst tagits upp i den sociala dialogen på nationell nivå. Under 2003 träffades avtal om flexibla arbetstider (DK, NL och SE) och om en modernisering av den offentliga sektorns arbetsorganisation (ES). En översyn av lagstiftningen planeras i Frankrike, Irland, Nederländerna och Portugal. Förenade kungariket har infört vissa principer för att förbättra framtida reglers kvalitet. I Frankrike har lagstiftning införts som gör 35-timmarsarbetsveckan mer flexibel. Flera medlemsstater (t.ex. IE och NL) försöker också hitta sätt för att anpassa sig till framtida ändringar i arbetspraxisen, såsom att på bästa sätt dra fördel av e-arbetsmöjligheter. Många medlemsländer (t.ex. IE, NL och UK) har vidtagit åtgärder för att förbättra kombinationen mellan arbete och familjeliv genom att utöka rätten till föräldra- och/eller vårdledighet.

Anställningskontrakt och lagstiftningen om anställningsskydd behandlades endast i ett fåtal länder under 2003. Portugals nya arbetsmarknadslag innefattar förlängd varaktighet för tidsbegränsade kontrakt, flexibel arbetstid, medel för att kontrollera oberättigad frånvaro och uppmuntran till rörlighet på arbetsmarknaden. Portugal och Spanien har gjort fortsatta insatser för att minska den höga andelen av tidsbegränsade kontrakt . I Italien har en lag om reformering av arbetsmarknaden just trätt i kraft. Den inbegriper nya former av "flexibla" kontrakt, men lagstiftningen om anställningsskydd behandlas inte. I Tyskland har en uppluckring av de sociala kriterierna som bestämmer vilka anställda som ska avskedas först vid friställning, samt en uppluckring av lagstiftningen om anställningsskydd för småföretag föreslagits.

Vissa medlemsstater uppmuntrar geografisk rörlighet och en majoritet av medlemsstaterna behandlar rörlighet mellan olika yrken

Regionala olikheter, ofta med både arbetslöshet och brist på yrkesfärdigheter, fortsätter att peka på behovet av att främja geografisk rörlighet och rörlighet mellan olika yrken. Spanien rekommenderades att avlägsna hinder för geografisk rörlighet.

Vissa medlemsstater har vidtagit åtgärder för att uppmuntra geografisk rörlighet. Tack vare samarbete mellan medlemsstaterna och användning av informationsteknik förbättras spridningen av information om lediga platser. Vissa medlemsstater har infört förändringar i skatte- och bidragssystemen under 2003 med syfte att förbättra incitamenten för rörlighet (DE, EL, ES, FR och SE). Belgien och Spanien har börjat ta itu med problemet gällande stelheter på bostadsmarknaden.

De flesta medlemsstaterna fortsatte att uppmuntra livslångt lärande för att främja rörlighet mellan olika yrken. Vissa medlemsstater har nyligen vidtagit eller planerar att vidta åtgärder för att underlätta erkännandet av inofficiella yrkesfärdigheter. Danmark har infört nya utbildningsåtgärder för att ta itu med förbisedda brister på kvalificerad arbetskraft. Belgien har ökat resurserna för att övervinna språkliga hinder.

Individualiserade strategier blir allt mer utbredda, men omstruktureringar av den aktiva arbetsmarknadspolitiken mot bakgrund av utvärderingar är fortfarande ovanliga

Den aktiva arbetsmarknadspolitiken är ett viktigt redskap för att finna vägen tillbaks till sysselsättning och förhindra långsiktig arbetslöshet. Det är dock nödvändigt att den inriktas på "rätt åtgärd för rätt person vid rätt tillfälle". Tyskland fick en specifik rekommendation att öka den aktiva arbetsmarknadspolitikens effektivitet. Trots att individualiserade strategier blir allt vanligare uteblir ofta utvärderingen eller används inte till att kritiskt granska och omstrukturera arbetsmarknadspolitiken i de fall de görs.

Trots en växande medvetenhet om tillkortakommanden vad gäller effektiv uppföljning av noggranna bedömningar var det bara ett fåtal medlemsstater som omarbetade den aktiva arbetsmarknadspolitiken under 2003, eller som tillkännagav planer på att göra det. Danmark övergav t.ex. den tidigare målsättningen om en hög sysselsättningsgrad till förmån för bättre fokusering på förmedling av arbete och effektivisering av de redskap som finns tillgängliga för arbetsförmedlingen. Sverige har försökt förenkla arbetsmarknadspolitikens struktur. Irland har övergått från sysselsättningsprogram till åtgärder som fokuserar på anställbarhet, och i Nederländerna får rekryteringsbyråer med fokus återintegrering på arbetsmarknaden betalt beroende på vilka integreringsresultat de uppnår.

Fler framsteg har gjorts i fråga om att finna åtgärder för de personer som är svårast att placera. De flesta medlemsstater genomför eller planerar åtgärder med hjälp av vilka den arbetssökandes behov kan identifieras på ett tidigt stadium och ett skräddarsytt aktivitetsprogram kan upprättas när så behövs. I detta sammanhang blir aktiviteter för förmedling av arbete allt viktigare. Arbetssökande med goda utsikter att finna arbete hänvisas i allt store utsträckning till självbetjäning. I Tyskland har regeringen föreslagit en förenkling av bidragssystemens administration. Detta kommer att frigöra resurser till förmedling av arbete. Det kommer troligen också att öka effektiviteten genom att t.ex. avlägsna kommunernas incitament att vidta aktiva åtgärder i syfte att återberättiga sökanden till arbetslöshetsersättning. De flesta medlemsstaterna planerar att öka samarbetet mellan de olika aktörer som är inblandade i arbetsförmedling, utbildning och bidragsadministrationen, i vissa fall genom att sammanföra de som tillhandahåller de olika tjänsterna på ett enda ställe.

2.2.2 Ekonomiska reformer avspeglas inte i produktivitetstillväxt

Den ekonomiska reform som rekommenderas i 2003-2005 års riktlinjer för den allmänna ekonomiska politiken har som målsättning att öka EU: s långsiktiga ekonomiska tillväxtpotential. Detta bör ses inom ramen för de senaste årens klyfta mellan sysselsättnings- och produktivitetstillväxten inom EU. Jämfört med första hälften av 1990-talet bidrog arbetskraften till en markant ökning av EU: s BNP-tillväxt under perioden 1996-2002, en effekt som dock delvis har jämnats ut genom en minskning av tillskottet från arbetsproduktiviteten. USA har jämförelsevis lyckats förena en hög sysselsättningsnivå med ökande arbetsproduktivitetstillväxt, vilket fått till följd att BNP-tillväxten var mer än en hel procentenhet högre i USA än i EU under perioden 1996-2003.

Arbetsproduktivitetsklyftan har ökat mellan EU och USA...

Tillväxttakten för arbetsproduktivitet per anställd inom EU minskade från 1,9 procent under den första hälften av 1990-talet till 1,3 procent under den andra hälften. Därefter har den årliga tillväxttakten för arbetsproduktiviteten fluktuerat mellan 0,5 procent och 1 procent, vilket återspeglar arbetsmarknadens återhämtningsförmåga från konjunkturnedgången, med fortsatt (om än blygsam) sysselsättningstillväxt. Förhållandena i EU skiljde sig väldigt mycket från de i USA, där tillväxttakten för arbetsproduktiviteten har återhämtat sig till en nivå på 2 procent eller mer. Detta har fått till följd att arbetsproduktivitetsklyftan mellan EU och USA har ökat. Produktivitetsnivån per arbetstimme i EU ligger nu 12 procent lägre än i USA. Arbetsproduktivitetsklyftan svarar för 40 procent av skillnaden i BNP per capita mellan EU och USA (den europeiska BNP per capita uppgick till 72 procent av USA: s nivå år 2003), se diagram 9.

>Hänvisning till>

...men bakom EU-genomsnittet döljer sig avsevärda skillnader mellan medlemsstaterna

Skillnaderna i produktivitetsnivå per arbetstimme och tillväxttakt är stora mellan medlemsstaternas (se diagram 10). Danmark, Irland och Frankrike hade alla ett bra utgångsläge och kunde fortsätta att öka produktivitetsnivån per arbetstimme relativt snabbt. I Frankrike kan detta ha samband med införandet av 35-timmarsarbetsveckan eftersom arbetsproduktivitetstillväxten per anställd tidigare låg under EU-genomsnittet. Produktivitetsnivåerna i Grekland och Förenade kungariket fortsatte att närma sig EU-genomsnittet. I Spanien och Portugal släpade produktivitetsnivån å andra sidan efter ytterligare. En nedgång av den relativa produktivitetsnivån konstaterades även i Italien och Beneluxländerna.

>Hänvisning till>

EU: s minskade arbetsproduktivitetstillväxt kan förklaras dela av färre investeringar och dels av tekniska framsteg...

Med tanke på att EU: s sedan länge etablerade överlägsna ställning inom arbetsproduktivitetstillväxt gått förlorad sedan mitten av 1990-talet, är produktivitetsutmaningen ett faktum. Arbetsproduktivitetens nedgång sedan mitten av 1990-talet beror till hälften på minskad kapitalintensitet och till hälften på en minskning av den totala faktorproduktiviteten. Investeringar i IKT bidrog på ett positivt sätt, men bidraget till arbetsproduktivitetstillväxten uppgick ändå bara till hälften av USA: s nivå. Huvudorsaken till detta var mindre användning och långsammare spridning av teknik inom vissa tjänstesektorer, särskilt inom den finansiella tjänstesektorn och distributionssektorn. Detta illustrerar behovet av att förbättra företagsdynamiken och öka investeringarna, i synnerhet beträffande IKT. Detta kan endast uppnås genom en reformstrategi med syfte att förbättra regleringsramen, främjad marknadsintegrering och -effektivisering, stimulerad spridning av IKT samt ökade investeringar i humankapital och FoU.

>Plats för tabell>

...och den senaste tidens utveckling av företagens investeringar och utgifter gällande IT, FoU och utbildning ser inte särskilt lovande ut.

Till följd av konjunktureffekterna minskade företagens investeringar, räknat i procentandel av BNP från 18,3 procent 2000 till 17,2 procent inom EU 2002, se tabell 3. Detta medförde en minskning av de fasta bruttoinvesteringarna (från 20,6 procent 2000 till 19,1 procent 2003) trots att de offentliga investeringarna legat på en relativt stabil nivå (2,2-2,4 procent av BNP) under senare år. Utgifterna för IT, FoU och utbildning förändrades inte nämnvärt. Enligt kommissionens ekonomiska prognos (hösten 2003) borde företagens investeringar återhämta sig under 2004 och 2005, förutsatt att de ekonomiska ramvillkor som stimulerar företag att investera och utvecklas har införts. Den senaste tidens strävan att lätta på företagens regleringsbörda kan vara till hjälp i det avseendet. Även utgifter inom IT-sektorn borde gynnas av en reformering av regelverket. I en analys av medlemsländernas investeringsnivåer [4] framkommer att länder med små regleringsbördor i allmänhet har lyckats bättre med att införa ny teknik i form av investeringar i IKT.

[4] Europeiska kommissionen (2003). Rapport om att öka produktivitetstillväxten: en översikt ur ekonomiskt och sektorsövergripade perspektiv, kapitel 2 i EU: s ekonomiska översikt 2003.

Trots många goda resultat fungerar inte den inre marknaden som den borde. Efter år av stabil utveckling under hela 1990-talet syns nu tydliga tecken på att integreringen av den inre marknaden är på väg åt fel håll. Tillväxten för handeln mellan EU: s medlemsstater har nästan avstannat; tillväxten har varit mindre än 3 procent per år under

de senaste tre åren och spridningen av prisnivåer mellan medlemsstaterna 2001 skilde

sig inte från den nivå som observerats under 1998 och 1999. Mot denna bakgrund rekommenderas medlemsstaterna i 2003-2005 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att:

9. främja konkurrensen på varu- och tjänstemarknaderna;

10. påskynda integrationen av EU:s kapitalmarknader och säkerställa enhetligt genomförande av EU-bestämmelser och avlägsna hinder för effektiv clearing och avveckling;

11. utveckla ett näringsklimat som främjar företagande och etablering av små och medelstora företag;

12. enas om och vidta åtgärder för att stärka företagens styrelseformer och ytterligare förbättra metoderna både nationellt och på gemenskapsnivå för att garantera ett effektivt sektors- och gränsöverskridande samarbete med finansiell tillsyn och finansiell krishanteringsförmåga;

13. vidta aktiva åtgärder för att främja investeringar i kunskap, ny teknik och innovation och närma sig målet om att de totala FoU-investeringarna skall uppgå till 3 % av BNP;

14. förstärka den offentliga sektorns bidrag till att skapa ökad tillväxt.

Varierande framgångar med att främja konkurrensen på varu- och tjänstemarknaderna...

En regleringsram som främjar investeringar är nödvändig för att öka EU:s ekonomiska konkurrenskraft och dynamik. Att skapa en väl fungerande inre marknad med en effektiv konkurrenspolitik är väsentligt. Sedan Lissabonstrategin utformades har mer än 25 lagstiftande åtgärder antagits för att utvidga reformerna inom dessa områden (däribland skattepaketet med syfte att hindra skadlig konkurrens inom skattesektorn), men i flera frågor (däribland direktiv om yrkeskvalifikationer och immateriell rätt) har rådet och Europaparlamentet ännu inte fattat några beslut. Kommissionen har lagt fram nya förslag till direktiv om att avlägsna ytterligare hinder för den inre marknaden, nämligen gällande skattelagstiftningen för företag med verksamhet i olika medlemsstater, ytterligare förenklingar och effektiviseringar mervärdesskatten, och uppdateringen av riktlinjer och regler för transeuropeiska nätverk. Kommissionen har antagit ett förslag om att upprätta en rättslig ram för tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster mellan medlemsstaterna.

>Plats för tabell>

...delvis beroende på brister i genomförandet av överenskomna åtgärder

Medlemsstaternas genomsnittliga genomförandegrad av direktiv för den inre marknaden sjönk från 97,9 procent 2002 till 97,7 procent i november 2003, vilket placerade målet på 98,5 procent (vilket redan borde ha uppnåtts) ytterligare utom räckhåll. Endast fem medlemsstater lyckades uppnå målet, nämligen Danmark, Spanien, Irland, Finland och Förenade kungariket. Genomförandegraden t.o.m. sjönk under 97 procent i fem andra medlemsstater, nämligen Belgien, Tyskland, Grekland, Frankrike och Luxemburg. Antalet fall där överträdelser begåtts mot lagstiftningen om den inre marknaden minskade dessutom endast måttligt. I synnerhet Frankrike och Italien har presenterat dåliga resultat i det avseendet. Slutligen är antalet gränsöverskridande offentliga upphandlingar fortfarande lågt, även om andelen anbudsinfodringar som offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning har ökat. Tyskland fortsatte att släpa efter de andra medlemsstaterna. Lagstiftningen om offentlig upphandling verkar dock ha en positiv inverkan på gränsöverskridande transaktioner. [5]

[5] Europeiska kommissionens arbetspapper, generaldirektoratet för den inre marknaden (kommande): En rapport om hur marknader för offentlig upphandling fungerar inom EU: behållningen av tillämpningen av EU-direktiv och framtida utmaningar. Nästan hälften av företagen som ville teckna ett offentligt upphandlingskontrakt gjorde det gränsöverskridande, de flesta via dotterbolag i den medlemsstat som offentliggjorde anbudsinfordran. Vidare var sannolikheten att ett bud var framgångsrikt ungefär lika stor för inhemska företag och utländska dotterbolag ( 30 respektive 35 procent).

Åtgärder har vidtagits för att öka effektiviteten inom konkurrenspolitiken. Den mest anmärkningsvärda åtgärden på gemenskapsnivå har varit rådets antagande av en förordning införande av kartellagstiftning. Denna förordning kommer att effektivisera förfarandena, förbättra samordningen mellan olika konkurrensmyndigheter och öka kommissionens undersökningsbefogenheter. I vissa medlemsstater (däribland BE, AT och UK) har åtgärder vidtagits för att öka konkurrens- eller tillsynsmyndigheternas operativa självständighet och befogenheter. Andelen statliga bransch- och ad hoc-stöd inom EU verkar ha stabiliserats på en nivå omkring 0,7 procent av BNP.

Fortsatt framsteg har gjorts beträffande avregleringen av nätindustrier, men detta är ingen garanti för effektiv konkurrens. Även efter avregleringen har det före detta monopolföretaget ofta en fortsatt mycket stor marknadsandel. Beträffande t.ex. fast telefoni uppgick de före detta monopolföretagens marknadsandelar år 2002 till 81 procent för lokalsamtal, 70 procent för rikssamtal och 62 procent för utlandssamtal. På det senare markandsområdet har de före detta monopolföretagen en fortsatt relativt hög marknadsandel i Grekland, Luxemburg och Portugal. Priserna på rikssamtal och utlandssamtal fortsatte emellertid att sjunka långsamt. Det nya regelverket för elektronisk kommunikation som trädde i kraft på EU-nivå i juli 2003 har som målsättning att stärka konkurrensen och förbättra rättssäkerheten.

I motsats till priserna på telekommunikation visar priserna på el och gas inga tydliga tendenser att minska. Elpriserna har sett en allmän höjning under 2003 beroende på små nederbördsmängder, med minskad vattenkraftsproduktion som följd, samt extrema väderförhållanden. Även under dessa omständigheter är priserna i nominella termer emellertid inte högre och priserna i reala termer mycket lägre än innan avregleringen. I Belgien, Grekland, Frankrike och Irland var de största elproducenternas marknadsandel likväl 90 procent eller mer under 2001. Samtidigt ligger gaspriserna i genomsnitt cirka 10 procent lägre än i januari 2001. Rådet antog under 2003 flera lagförslag i syfte att färdigställa avregleringen av dessa sektorer. I Barcelona i mars 2002 fastställde Europeiska rådet målet att 10 procent av den inhemska elförsörjningskapaciteten i varje medlemsstat bör komma från gränsöverskridande överföringskapacitet år 2005. Framstegen mot detta denna målsättning har gått mycket långsamt eftersom kapacitetsökningen endast varit marginell de senaste åren.

På gemenskapsnivå gjordes framsteg med att avreglera järnvägstransporter. Transportrådet träffade i mars en överenskommelse om "andra järnvägspaketet", som innebär att den internationella fraktmarknaden ska öppnas upp i januari 2006 och cabotagemarknaden i januari 2008. Ett ytterligare öppnande av den internationella persontrafikmarknaden är fortfarande under diskussion i parlamentet och rådet.

Handlingsplanen för riskkapital är nästan, men inte helt, genomförd när tidsfristen snart löper ut...

När tidsfristen för genomförandet av handlingsplanen för riskkapital började närma sig år 2003 kunde betydande framsteg rapporteras. De flesta av handlingsplanens åtgärder har vidtagits. Medlemsstater har också gjort insatser för att skapa för ett klimat som är främjar utvecklingen av riskkapitalindustrien, både beträffande administrativa/rättsliga, regelmässiga och skattemässiga aspekter.

Flera medlemsstater har genomfört reformer som underlättar för institutionella investeringar i riskkapital. De innefattar: (i) skapandet av en ny kategori av sluten kollektiv investeringsverksamhet tillägnade icke-börsnoterade små och medelstora företag (BE och LU); (ii) vissa förenklingar för att bilda eller driva riskkapitalbolag (ES och PT); (iii) lättnader av kvantitativa restriktioner på pensionsfonder och investeringar i försäkringsbolag (DK och PT). Vissa ytterligare typer av snedvridningar har tagits bort (t.ex. minimikravet på finansiering i Förenade kungariket) medan andra fortsätter att hämma institutionella investeringar i riskkapital (t.ex. likviditetskrav i BE, EL och AT).

Konkurs- och obeståndslagstiftningen är under justering i vissa medlemsländer (t.ex. BE, FI och UK) i syfte att avlägsna hindren för entreprenörers risktagande, men resultatet varierar vad gäller hur stora hinder som återstår. I andra medlemsstater verkar det dock svårt att färdigställa påbörjade reformer (t.ex. DK, IT och NL). De flesta medlemsstater håller på att förbättra skatteramarna för riskkapitalinvesteringar ytterligare, antingen genom att sänka bolagsskatten (t.ex. BE och DE), sänka mervärdesskattekostnaderna för små och medelstora företag (t.ex. UK) eller införa skattelättnader för riskkapitalinvesteringar (t.ex. DE, ES, FR, IT, PT, SE och UK). Ytterligare framsteg verkar dock vara nödvändiga, särskilt för att minska de ofta omfattande skillnaderna mellan de olika nationella skatteramar som möter dem som är verksamma inom hela EU.

...och goda framsteg hittills med genomförandet av handlingsplanen för finansiella tjänster...

Handlingsplanen för finansiella tjänster närmar sig slutet på det lagstiftande skedet. 36 av de 42 ursprungsbestämmelserna har nu fullbordats. Arbetet med de få återstående förslagen fortsätter att gå framåt. Rådet och parlamentet har kommit överens om lydelsen för ett nytt övertagandedirektiv. Sedan rådet träffat en överenskommelse om direktivet om investeringstjänster återstår nu att skapa enighet med Europaparlamentet på en rad väsentliga punkter. En politisk uppgörelse har nåtts i rådet angående insynsdirektivet. Europaparlamentet arbetar med utgångspunkt från rådets text för att kunna säkerställa ett slutgiltigt antagande under första hälften av 2004. I 3 av bestämmelserna i handlingsplanen för finansiella tjänster måste Europaparlamentets ändringar inväntas innan lagstiftningsprocessen kan fullbordas. En av dessa består av ett förslag till ett nytt direktiv om kapitalkrav. Den är kopplad till fullbordandet av Basel II ackordet, som nu är planerat till mitten av mars 2004.

Parallellt med att fullborda handlingsplanen för finansiella tjänster kommer kommissionen att inleda ett arbete med initiativ som förbigåtts i meddelandet om bolagsrätt och bolagsledning (däribland ett förslag om att modernisera EU-lagstiftningen om obligatorisk revision). Kommissionen kommer även att fortsätta arbetet med viktig tillsynslagstiftning som relaterar till återförsäkrings- och försäkringssolvens.

En huvudkomplement till handlingsplanen för finansiella tjänster har varit att skapa strukturerade strategier så att nationella tillsynsmyndigheter kan medverka i utformningen av och det enhetliga genomförandet av EU:s finanslagstiftning ("Lamfalussy"-metoden). Värdepapperssektorn har gjort framgångsrika försök med denna metod och kommissionen har nyligen föreslagit att denna metod även ska tillämpas på bank-, försäkrings- och fondföretagsområdena. En ökad insyn och en större kollektiv dimension i utförandet är nyckeln till ett mer enhetligt och effektivt genomförande av finansiella förordningar på en utökad finansmarknad inom EU.

I takt med att det lagstiftande skedet av handlingsplanen för finansiella tjänster närmar sig slutskedet har kommissionen inlett en övergripande bedömning av tillståndet för integrationen av EU: s finansmarknader. Det är inte upptakten till ett övergripande nytt lagstiftningsprogram. Det är ett försök att identifiera framgångar och misslyckanden inom EU:s framväxande rättsliga ramar och att dra lärdom av erfarenheterna från handlingsplanen för finansiella tjänster. Som ett första steg kommer fyra expertgrupper inom bankväsendet, försäkringsväsendet, fondförvaltningssekorn och

värdepapperssektorn att bedöma i vilken utsträckning EU:s rättsliga ramar möjliggör för finansinstitutioner att organisera sina verksamheter på en alleuropeisk grund. Resultaten ifrån gruppernas arbete kommer att lämnas till allmänhetens granskning och allmän debatt på hög nivå innan de konsolideras i slutet av 2004.

En undergrupp till den nyligen bildade Kommittén för finansiella tjänster har även fått i uppgift att upprätta en delad bedömning mellan medlemsstaterna av kvarvarande prioriteter för finansiell integration. De kommer att avge rapport till de europeiska finansministrarna i mitten av 2004.

...medan gränsöverskridande clearing och avveckling måste integreras ytterligare

Kommissionen är också angelägen om att lyfta fram den politiska debatten om värdet/behovet av gemensamma åtgärder på EU-nivå på områdena clearing och avveckling, liksom för penningöverföring och betalningssystem (kommissionen har nyligen startat ett samrådsmeddelande som ska vara klart till slutet av januari 2004). Integrationen av clearing och avvecklingsmetoder har blivit en prioritet både på EU-nivå och på nationell nivå. Som en uppföljning av den andra rapporten från finansmarknadsexperterna i Giovannini-gruppen från april 2003 kommer kommissionen inom kort att ge ut ett meddelande som formulerar en utarbetad strategi för att avlägsna hinder för integrering av EU:s system för clearing och avveckling.

Omstrukturering och konsolidering av EU:s infrastruktur för clearing och avveckling har under 2003 också fortsatt på nationell nivå (DE, EL och IT). Konsoliderings- och omstruktureringsprocessen av EU:s fondbörser ökade. En integrerad nordisk-baltisk marknad för såväl handel med som clearing och avveckling av värdepapper skapades genom fusionen av Stockholms och Helsingsfors fondbörser. Den sammanslagna enheten fortsatte det strategiska samarbetet med Köpenhamns, Oslos och Islands fondbörser inom NOREX. Italiens MTS fortsatte att utvidgas internationellt och tillhandahåller nu en allmänt accepterad infrastruktur för aktiehandel. Under 2003 utvidgades Euronext (bestående av Belgiens, Frankrikes, Nederländernas och Portugals fondbörser samt Liffe, en derivatmarknad baserad i Förenade kungariket) ytterligare via en överenskommelse med Warszawas fondbörs.

Trots förbättringar på senaste tiden är EU: s företagsklimat fortsatt hämmat av vissa svagheter

I många medlemsstater fortsatte företagen att ha en negativ syn på den administrativa bördan under 2003, då särskilt i Belgien, Tyskland, Frankrike och Nederländerna. [6] Andelen 18-64-åringar som håller på med entreprenörsverksamhet förblir lägre inom EU än i USA. Enligt denna undersökning är entreprenörsverksamhet speciellt svag i

[6] Europeiska kommissionen (2003): undersökning utförd en resultatgrupp för företagspolitik 2003, ENSR (European Network for SME Research).

Belgien och Frankrike. Takten för bolagsbildande är relativt låg i Belgien, Finland och Sverige (se diagram 11).

>Hänvisning till>

Skillnaderna i entreprenörskap mellan länderna kan ha många förklaringar. En orsak som ofta nämns är hur lätt det är att få tillgång till finansiering. De vanligaste indikatorerna på tillgång till finansiering, d.v.s. finansiering genom eget kapital, riskkapital och statligt initialt stöd - tenderar att påverkas starkt av konjunkturen. Konjunkturavmattningen har i synnerhet haft en stor inverkan på riskkapital. Trots de olika åtgärder som vidtagits för att uppmuntra investeringar i riskkapital (se avsnittet om handlingsplanen för riskkapital) var investeringsnivån i riskkapital för nystartade företag bara hälften av 2000 års nivå i många medlemsstater. Grekland, Finland och Sverige var undantag. Vidare flyttades investeringarna från inledningsskedena till mer utvecklade skeden.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

Situationen vad gäller många andra ramvillkor för företag har dock förbättrats successivt (tidsåtgång och kostnader för att företagsbildning, Internets genomslag, e-regering, bolagsskattesystem etc.), och stora framsteg har gjorts för att uppfylla rekommendationerna från EU: s stadga för småföretag. Flera medlemsstater har vidtagit åtgärder eller genomfört bestämmelser med målsättning att minska det byråkratiska krånglet och förenkla bolagsbildande (särskilt BE, DE, EL, ES, FR, LU och AT). Dessutom har regeringarna börjat rikta uppmärksamheten på skapandet av morgondagens entreprenörer och har ökat insatserna för att låta entreprenörskap ingå i utbildningen. De medlemsstater som nu har program som stöder undervisning i entreprenörskap på grund- och gymnasieskolenivå innefattar Irland, Luxemburg, Finland, Sverige och Förenade kungariket.

Investeringar i kunskap och innovation släpar efter, även om...

Klyftan förblir djup mellan EU och USA beträffande innovationskapaciteten, som mäts av tillgången på riskkapital, FoU-intensiteten, antalet patentansökningar och IT-utgifterna (se diagram 12). Bildandet av det europeiska området för forskningsverksamhet kommer dock att skapa en inre marknad för forskning, vilket bör bidra till att man uppnår de strategiska mål som fastställdes vid i Lissabon. Dessutom har medlemsstaterna enhälligt ställt sig bakom det mål som fastställdes i Barcelona om att öka investeringarna i FoU till närmare 3 procent av BNP år 2010, och de allra flesta har dessutom fastställt nationella målsättningar. I april 2003 lade kommissionen fram en handlingsplan i syfte att uppnå Barcelonamålet, i vilken man beräknade att två tredjedelar av de ytterligare investeringarna skulle finansieras av den privata sektorn. Detta är mot bakgrund av det faktum att större delen av bristen i finansieringen av FoU, samt ökningen härav under senare år, beror på den privata sektorns minskade investeringar. I Finland och Sverige är dock utgifterna för FoU som en andel av BNP högre än i USA och de ökar snabbt. I Grekland, Irland, Nederländerna och Förenade kungariket har man å andra sidan under senare år upplevt en minskning av utgifterna för FoU som en andel av BNP. Något som är ännu mer oroväckande är att företag inom vissa högteknologi- och forskningsintensiva branscher, såsom läkemedel och bioteknik, bedriver en ökande andel av sin forskning utanför Europa, framförallt i USA, för att kunna dra nytta av de mer fördelaktiga amerikanska regelverken och villkoren. Beslutet om immateriella rättigheter, medräknat rättsligt säkra gemenskapspatent till överkomligt pris, som ännu är ej fattat är bara exempel på vad som verkar saknas.

Samtliga medlemsstater har beslutat att aktivt tillämpa en öppen samarbetsmetod för att kunna uppnå målen som fastställdes i Barcelona. Skiftande åtgärder har vidtagits för att stimulera FoU och innovation. Bland annat har Belgien, Portugal och Förenade kungariket utökat skattekrediter för FoU- och innovationskostnader och Irland har infört dylika skattekrediter i 2004 års budget. Belgien, Tyskland, Irland och Italien har öppnat upp nya möjligheter för finansiering av FoU och innovation. Irland och Nederländerna har vidtagit åtgärder för att förbättra samarbetet mellan forskning och näringsliv.

Grekland stöder avknoppningar från universitet och Danmark och Nederländerna satsar på att öka antalet akademiker inom naturvetenskap och teknik.

>Hänvisning till>

...utvecklingen och användningen av nyckelteknik ökar i Europa

Det faktum att skillnaderna är stora mellan EU-medlemsstaternas satsningar på forskning behöver inte utgöra ett problem, så länge resultaten av FoU-satsningarna får en stor spridning och kunskapen överförs till innovation över hela Europa. Spridning av kunskap är ett minst lika viktigt inslag i EU: s innovativa kapacitet som investeringar i forskning och utveckling. Studier visar att endast 15 procent av all kunskap inhämtas utanför ursprungsregionen och endast 9 procent inhämtas utanför ursprungslandet i Nordamerika och Västeuropa. I handlingsplanen "investering i forskning" gav kommissionen sitt stöd till offentlig-privata partnerskap och introducerade konceptet om "europeiska teknologiplattformar", var syfte är att ytterligare utveckla och använda nyckelteknik i Europa med hjälp av förbättrat samarbete mellan vetenskap och näringsliv. Vidare har kommissionen för avsikt att lägga fram ett direktiv som ger forskare från tredje land inrese- och uppehållstillstånd, vilket borde underlätta för forskares rörlighet. .

Utplaceringen av satellitnavigeringssystemet Galileo är planerad till 2006-2007 och är beräknad att tas i drift under 2008. Det gemensamma projektet Galileo startade i juni 2003 och internationella kommersiella intressen har stärkt dess ställning som ett globalt projekt. Vidare har handlingsplanen för e-Europa bidragit till en kraftig ökning av tillgängligheten till och användandet av Internet. Andelen hushåll inom EU som har tillgång till Internet i hemmet steg till 50 procent 2003. Dessutom hade 84 procent av företag med mer än 9 anställda tillgång till Internet 2003, vilket innebar en ökning med 5 procentenheter jämfört med föregående år. Jämfört med året innan hade andelen användare med tillgång till Internetuppkoppling via bredband per 100 EU-invånare i oktober 2003 nästan fördubblats till 5,2 procent, men andelen var ändå mindre än i USA i juli 2003 (8,1 procent). De länder med högst andel bredbandsuppkoppling i EU var Danmark (11,2 procent), Belgien (11,1 procent), Nederländerna (10,1 procent) och Sverige (9,0 procent).

Reglerna för företagens styrelseformer har förbättrats på nationell nivå och gemenskapsnivå...

En serie bolagsskandaler på hög nivå i både USA och Europa undergrävde investerarnas förtroende för de finansiella marknadernas integritet. Det medförde att de politiskt ansvariga uppmärksammade behovet av att förstärka företagens nuvarande styrelseformer. Kommissionen lade i maj 2003 fram två meddelanden om bolagslagstiftning och företags styrelseformer. Dessa meddelanden innehåller en handlingsplan som omfattar en balanserad blandning av lagstiftande och icke lagstiftande initiativ och förenar harmonisering av några få väsentliga regler med närmare samordningar av nationella lagar.

Flera medlemsstater har fortsatt arbetet med att förstärka företagens styrelseformer även på nationell nivå, antingen genom att upprätta frivilliga självreglerande koder för företagens styrelseformer (t.ex. AT och UK), införa bestämmelser i bolagslagstiftningen i syfte att förbättra företagens styrelseformer (t.ex. EL, IE, IT och NL) eller förstärka revisorernas oberoende (t.ex. FR).

...och den finansiella tillsynen har förstärkts

I september 2003 såg Ekofin-rådet över genomförandet av finansiell tillsyn och finansiell krishanteringsförmåga. Ekofin-rådet drog slutsatsen att ytterligare framsteg har gjorts i fråga om att förbättra de institutionella metoderna för gränsöverskridande tillsyn, speciellt genom förbättrade förfaranden för informationsutbyten. En ytterligare översyn kommer att genomföras i september 2004. Under tiden bör den ökade användningen av Lamfalussy-metoden uppmuntra till ytterligare gränsöverskridande samarbete med finansiell tillsyn och finansiell krishanteringsförmåga samt förenkla harmonisering av tillsynstjänster mellan medlemsstaterna.

Flera medlemsstater fortsatte att omstrukturera tillsynsstrukturerna på nationell nivå under 2003. I Frankrike har tillsynsmyndigheten för värdepapper slutligen omgrupperats, bank- och försäkringsmyndigheterna effektiviserats och lagstiftningen om finansiell säkerhet moderniserats. I andra medlemsstater har reformeringen av de nationella tillsynsmyndigheterna medfört att skiftande åtgärder har vidtagits. Bland annat etablerades nya tillsynsmyndigheter för integrerade institutioner (BE), kapitalmarknadens tillsynsmyndighet fördes bort från börserna och ekonomi- och finansdepartementet överfördes till en tillsynsmyndighet kallad den grekiska kapitalmarknads-kommissionen (EL), regeringen gavs extra befogenheter att reglera den finansiella sektorn vid särskilda förhållanden (FI), regelmässiga åtgärder vidtogs för att stärka den finansiella tillsynen i försäkringsbranschen (PT), finansiella regelverk konsoliderades till en enhetlig sektorsöverskridande rättsordning för finansiella tjänster (DK) och lagstiftningen anpassades till den nya funktionella inställningen till tillsyn (NL).

Medlemsstaterna gör insatser för att höja kvaliteten och öka effektiviteten i sina utbildningssystem

Tydliga signaler visar på insatser för att höja kvaliteten och öka effektiviteten i utbildningssystemen i flera medlemsstater (t.ex. BE, DK, ES, IT, PT, FI och SE). Spanien har t.ex. antagit en grundläggande rättsordning om utbildningskvalitet och Sverige har infört ett nytt yrkesinriktat utbildningssystem. Medan vissa medlemsstater fokuserar på livslångt lärande inom företag inriktar sig andra på förbättrade grundläggande färdigheter och omskolningsprogram inom vuxenutbildningen. Yrkesutbildningarnas brist på kvalitet och dragningskraft utgör dock fortfarande ett stort problem. Dessutom finns det en stor risk för lärarbrist och ett behov av ökad tillgång på forskare, tekniker och ekonomer. Slutligen är nivån på privat finansiering av högre utbildning bara en bråkdel av USA: s nivå. För att närma sig dessa problem har kommissionen föreslagit en rad åtgärder som beskrivs i ett meddelande från november 2003 kallat: Utbildning 2010, att uppnå det strategiska mål som fastställdes i Lissabon hänger på brådskande reformer.

Initiativ har tagits för att öka den offentliga sektorns bidrag till tillväxten

Det europeiska tillväxtinitiativet som lades fram i oktober 2003 och godkändes av Europeiska rådet i december har som målsättning att mobilisera offentligt och privat kapital för att finansiera infrastruktur- och FoU-projekt med en tydlig europeisk inriktning. Rådet nådde en politisk överenskommelse om att kostnaderna för gränsöverskridande infrastrukturprojekt kan finansieras med upp till 20 procent från EU: s budget. Trots konjunkturavmattningen har kostnaderna för offentliga investeringar legat på en stabil nivå på cirka 2,3 procent av BNP. Skillnaderna är dock tydliga i olika medlemsstater och investeringskvoten varierar från cirka 1 ½ procent av BNP (i BE, DK, DE, AT och UK) till 3 procent eller mer (i EL, ES, FR, IE, LU, NL, PT och SE). I allmänhet har offentliga utgifter för utbildning som andel av BNP minskat något de senaste åren, vilket till viss del beror på demografiska faktorer, medan offentliga utgifter för FoU har legat på en stabil nivå på cirka 0,7 procent av BNP. Medlemsstaterna har vidtagit olika åtgärder för att uppmuntra utvecklingen av offentlig-privata partnerskap, införandet av ny teknik i den offentliga sektorn och främjandet av konkurrensen inom offentlig upphandling, i synnerhet med hjälp av ökad användning av IKT-redskap. Dessutom har många medlemsstater sänkt de lagstadgade

bolagsskattesatserna kraftigt under de senaste två åren samt vidtagit åtgärder för att bredda skattesystemet, vilket har lett till minskad spridning av bolagsskattebördan bland medlemsstaterna.

>Hänvisning till>

Ett annat sätt att stärka den offentliga sektorns bidrag till tillväxten är genom att styra om offentliga utgifter mot tillväxtfrämjande och kostnadseffektiva investeringar i fysiskt kapital och humankapital. Offentliga investeringar som andel av de totala offentliga utgifterna förväntas öka med 0,3 procentenheter inom EU under 2003. Större ökningar kan observeras i Spanien, Italien [7] och Förenade kungariket, medan andelen förväntas minska med 0,6 procentenheter eller mer i Irland [8] och Finland. Den förväntade ökningen av EU: s offentliga utgifter för investeringar innebär ett positivt steg mot förbättrad tillväxtkapacitet och mot att försäkra sig om att ge "valuta för skattebetalarnas pengar". Dessutom förväntas ränteutbetalningarna i vissa medlemsstater öka till följd av en försämring av ställningen för de offentliga finanserna (i t.ex. DE och FR) och därigenom tränga undan andra utgifter.

[7] Ökningen av offentliga investeringar i Italien är till största delen en redovisningsseffekt som beror på den markanta nedgången i försäljning av offentligägda realtillgångar jämfört med året innan.

[8] Trots en nedgång på senare tid motsvarar Irländska offentliga investeringar cirka 4 procent av BNP, vilket fortfarande är en av de högsta investeringsgraderna inom EU.

Sociala transfereringar kommer även fortsättningsvis att utgöra den klart största andelen av EU: s offentliga utgifter (se tabell 4). Nivåer och utveckling varierar dock mellan olika medlemsstater (nivån förväntas öka med över 1 procentenhet i BE, NL, PT och SE men minska med nästan lika mycket i UK).

>Plats för tabell>

Trots att ytterligare steg har tagits bör verkställandet av budgetregler och förfaranden förbättras på nationell nivå

Under 2003 fortsatte medlemsstaterna att tillämpa nationella budgetregler och -förfaranden för att förbättra effektiviteten och kontrollen. Skillnaderna är dock stora mellan EU:s medlemsstater beträffande vilka finanspolitiska bestämmelser som antagits och genomförts, vilket påvisas i kommissionens rapport "Offentliga finanser i EMU - 2003". Alla länder har målsättningar för det kommande och de nästföljande åren som preciserats i så kallade fleråriga budgetplaner. Vissa medlemsstater har budgetbalans som mål medan andra har satt upp utgiftsramar. Försämringen av ställningen för de offentliga finanserna i förhållande till målsättningarna tyder dock på att bestämmelserna i många fall inte genomförs. Även mekanismerna för att kontrollera offentliga utgifter förblir en huvudfråga för vissa medlemsstater.

Flera medlemsstater har nyligen förbättrat sina budgetförfaranden i viss mån . I Spanien krävs enligt de rättsliga bestämmelserna om budgetstabilitet, som trädde i kraft 2003, att alla allmänna undersektioner till regeringen ska uppvisa ett överskott eller balans i budgeten i nominella termer varje år. I Portugal sattes mer restriktiva, om än tillfälliga, gränser för nettoupplåning på alla regeringsnivåer i enlighet med budgetstabilitetsbestämmelserna som trädde i kraft 2003. Österrike antog detta år en budgetlagstiftning som innebär en övergripande nedskärning av departementens budgetanslag på 5 procent jämfört med 2002 års budget. Även Finland har reformerat utgiftsramarna. En flerårig budgetplan som täcker mandatperioden har införts. Utgiftsramarna täcker ¾ av regeringens utgifter, inberäknat tilläggsbudgetar. Budgetfrågor som är känsliga för påverkan av konjunkturcykeln samt ränteutbetalningar på allmänna regeringsskulder har dock inte tagits med i beräkningen.

En fullständig bedömning av den offentliga sektorns effektivitet är fortfarande inte möjlig

De offentliga utgifternas struktur förändras väldigt lite från år till år. Det tar tid för offentlig konsumtion att anpassa sig till ny lagstiftning, förändringar av befolkningens demografiska struktur eller förändringar av välfärdssystemet. Därför är det svårt att bedöma vilka framsteg som gjorts i fråga om att strukturera de offentliga utgifterna. Vidare hämmar bristen på lämpliga och omfattande statistiska uppgifter en ingående bedömning av de offentliga utgifters kvalitet. Dessutom är de offentliga utgifternas effekter på ekonomiska och sociala mål svåra att bedöma. Utgifternas effektivitet beror på kopplingen mellan input (mestadels, men inte endast, pengar) och output. En korrekt bedömning kräver bättre information, framför allt om åtgärder gällande input (strategier och utgifter) och output (uppnådda mål) samt en detaljerad mikroekonomisk bedömning av specifika strategier.

Även nationella skatteregler kan bidra till att de offentliga utgifternas kvalitet förbättras och till att de överensstämmer med EU: s finanspolitiska ram. Återigen är en längre observationstid nödvändig för att en riktig utvärdering ska vara möjlig att genomföra. I många fall skulle det dock vara bra om redskapen för att genomförande av åtgärderna kunde förstärkas då erfarenheter av finanspolitiska bestämmelser i olika länder i efterhand ofta tyder på att regler kan vara ineffektiva om ett effektivt system för tillämpning och sanktionering saknas.

2.3 Att stärka hållbarheten

2.3.1 Ekonomisk hållbarhet: att säkerställa de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet

Den genomsnittliga skuldsskvoten inom EU har inte minskat sedan år 2000

De offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet mot bakgrund av att befolkningen blir allt äldre är långt ifrån säkerställd i ungefär hälften av medlemsstaterna (särskilt i BE, DE, EL, ES, FR, IT och PT) [9]. Den genomsnittliga offentliga skuldnivån som andel av BNP inom EU har inte minskat mellan år 2000 och 2003 och utgör således fortfarande 64,1 procent av BNP (70,4 procent av BNP i euroområdet). Förhållandena varierar dock avsevärt mellan olika medlemsstater (se diagram 14). Skuldkvoten minskade i de flesta medlemsstaterna under perioden 2000-2003, särskilt i Belgien, Grekland och Spanien, men den steg i Tyskland, Frankrike och Portugal. Trots förbättringar på senare tid överstiger skuldkvoten fortfarande 60 procent i sex medlemsstater (BE, DE, EL, FR, IT och AT) och är fortsatt mycket hög eller överstiger 100 procent av BNP i Belgien, Grekland och Italien.

[9] Detta är baserat på hållbarhetsbedömningen från 2003 års uppdaterade program, förutom i fråga om Tyskland och Spanien där bedömningarn måste anses vara preliminära eftersom de fortfarande pågår.

>Hänvisning till>

EU: s befolkningsstruktur kommer att undergå dramatiska förändringar under kommande årtionden, både storleks- och åldersmässigt. Den arbetsföra befolkningsmängden beräknas minska markant, från 243 miljoner år 2000 till 203 miljoner år 2050, vilket innebär en minskning med 40 miljoner människor eller 18 procent. Samtidigt kommer den äldre befolkningen bestående av personer över 65 år att öka med 40 miljoner människor till 103 miljoner år 2050, vilket innebär en ökning med över 60 procent.

Den demografiska utvecklingen har en betydande inverkan på två viktiga faktorer. För det första har de flesta medlemsstater förutspått att den långsiktiga ekonomiska tillväxten kommer att understiga 2 procent, vilket till en viss del beror på det minskade antalet aktiva människor. För det andra kommer påtryckningarna om att öka de offentliga utgifterna beroende på den åldrande befolkningen att bli starkare under de kommande 15-20 åren.

Mot denna bakgrund rekommenderas medlemsstaterna i 2003-2005 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att:

15. uppnå ytterligare minskningar av de offentliga skuldnivåerna;

16. utforma, införa och praktiskt genomföra reformer av pensionssystemen..

I flera medlemsländer behövs fler åtgärder för att minska skuldkvoterna

Kommissionens ekonomiska prognos (hösten 2003) visar att skuldkvoten minskade i de flesta medlemsstaterna under 2003. Sex medlemsstater, nämligen Belgien, Tyskland, Grekland, Frankrike, Italien och Österrike beräknas ha en skuldkvot som överstiger 60 procent av BNP under 2003 och 2004. Skuldkvoten beräknas fortsätta sjunka i Belgien, Grekland och Österrike och stabiliseras i Italien, men beräknas öka i Tyskland och Frankrike under de kommande två åren.

Det verkar finnas ett behov av starkare åtaganden att minska skuldkvoterna i flera medlemsstater, inte minst i de länder som har med mycket höga offentliga skuldnivåer. Den nuvarande trenden visar inte på någon tillfredställande minskningstakt som skulle kunna få ner skuldkvoten till under referensvärdet på 60 procent av BNP innan den totala effekten av en åldrande befolkningen kommer att inträffa rum om 15-20 år. Dessutom är den ogynnsamma utvecklingen i vissa medlemsstater där skuldkvoten ökat under senare år ett problem.

Tempot i pensionsreformerna har tilltagit inom EU och viktiga åtgärder gällande pensionsreformer har vidtagits i vissa medlemsländer

Åtta medlemsstater fick landspecifika rekommendationer beträffande reformeringen av pensionssystemen (BE, DE, EL, ES, FR, IT, AT och PT). Flera medlemsstater har gjort betydande framsteg. Frankrike och Österrike antog viktiga reformer under 2003 som innebär ett stort steg togs mot att säkerställa ett mer hållbart pensionssystem. Tyskland och Portugal införde vissa förändringar i syfte att förbättra de offentliga pensionssystemens finansiella balans och förenkla utvecklingen av kompletterande privata pensionssystem. Grekland genomförde en operativ omorganisation av de socialförsäkringsfonder som togs i bruk år 2002. I Tyskland har den allmänna debatten fortsatt utifrån en rapport från en kommission som arbetar för hållbar finansieringen av det tyska socialförsäkringssystemet och i Italien har regeringen lagt fram ett reformförslag.

Vissa framsteg har gjorts i fråga om att hantera de konsekvenser som en åldrande befolkningen som får rätt till allmän pension ger upphov till för offentliga finanserna

För att hantera konsekvenserna för de offentliga finanserna genomförde Frankrike en successiv ökning av antalet anställningsår som berättigar till full pension och justerade mekanismerna för indexreglering från löner till konsumentpriser. Anställda inom den privata sektorn kommer dessutom att bli tvungna att betala högre sociala avgifter som kompenseras av en symmetrisk sänkning av a-kasseavgifter. Österrike har genomfört en successiv förlängning av den referensperiod som ligger till grund för beräkningen av pensionsförmåner och kommer också successivt att sänka den årliga ackumuleringsgraden för pensionsrätt. Portugal förlängde anställningstidens längd, förlängde den grundläggande perioden som ligger till grund för beräkningen av pensionsförmåner och kopplade bidragsökningen till löneökningsgraden bortsett från avgifter. Enligt ett förslag från Italiens regering ska behörighetskraven skärpas och lägsta pensionsåldern höjas.

Både Frankrike och Tyskland har infört reformer som behandlar demografiska risker. Frankrike har infört en bestämmelse som kopplar samman anställningstidens längd med ökningen av medellivslängden. I Tyskland har man föreslagit en successiv ökning av pensionsåldern och en koppling mellan bidrag och beroendegrad via indexreglering.

Reformer behandlar samverkan mellan pensionssystem och prestationer på arbetsmarknaden

För att förbättra samverkan mellan pensionssystem och arbetsmarknadsprestationer i flera avseenden har en högre grad av insyn och bättre incitament för att återuppta arbete eftersökts i flera medlemsstater. Som en del av insatserna för att stärka kopplingen mellan prestationer och rätten till förmåner har Österrikes regering för avsikt att harmonisera alla pensionsförsäkringssystem och upprätta ett integrerat enhetligt pensionssystem. Man överväger också att upprätta individuella pensionskonton. Italiens regering planerar att sänka avgifterna till det allmänna pensionssystemet för nyanställda. Grekland fortsätter att gå mot ett enhetligt socialförsäkringssystem med ett enda verkställande organ, där enhetliga villkor, förutsättningar för berättigande till förmåner samt metoder för pensionsberäkning för samtliga löntagare kommer att införas.

Incitamenten för förtida avgång från arbetsmarknaden måste tas bort och ersätts med förbättrade incitament för att få arbetstagare att stanna kvar längre i arbetslivet om sysselsättningsnivån för äldre arbetstagare ska kunna höjas. I Österrike kommer man successivt att avskaffa systemen för förtida avgång från arbetsmarknaden. Både Frankrike och Österrike har stärkt de ekonomiska incitamenten för arbetstagare att stanna kvar i arbetslivet även efter uppnådd pensionsålder. De franska arbetsgivarna har fått incitament för att anställa äldre arbetstagare samt för att motverka att de avskedas eller förmås gå i pension. Den franska reformen förenklade möjligheterna till att få både pension och en extrainkomst från anställning. I Tyskland har man föreslagit en höjning av den lagstadgade pensionsåldern och i Italien och Portugal har regeringarna föreslagit metoder för att beräkna pensionsförmåner baserade på anställningstidens längd som skulle vara mindre fördelaktiga för arbetstagare som går i pension tidigt.

Ytterligare analys av reformernas långsiktiga effekter är dock nödvändig

De långsiktiga effekterna av reformerna, däribland den finansiella effekten, är särskilt beroende av längden på övergångsperioderna. Övergångsperioder krävs för att säkerställa en smidig övergångsprocess och med hänsyn tagen till arbetstagarens normala förväntningar inför planerandet av pensioneringen. Baksidan av myntet är att det precis som i fallet med reformerna i Frankrike och Österrike kommer att krävas lång tid innan reformerna får full positiv effekt på de offentliga finanserna och på arbetsmarknadsprestationerna. Lägre allmänna pensionsförmåner innebär att balansen måste återställas mellan pensionssystemens olika stöttepelare. Ett viktigt övervägande i detta sammanhang är huruvida ett lämpligt skatte- och regelsystem har genomförts för att utveckla kompletterande pensionssystem genom yrkespensionssystem och/eller genom system baserade på den tredje pelaren för att medborgarna ska kunna erbjudas alternativa möjligheter att pensionsspara. Italien, Tyskland och Österrike har föreslagit att inrätta eller ytterligare utveckla helt privatfinansierade pensionssystem. De föreslagna förändringarna kräver dock grundligare analyser.

2.3.2 Social hållbarhet: En bidragande faktor till ekonomisk och social sammanhållning

Bristen på aktuella statistiska uppgifter hindrar fortfarande bedömningen av framstegen med att förbättra den sociala hållbarheten. Den senaste tidens försvagning av situationen på arbetsmarknaden ger upphov till oro beträffande social hållbarhet eftersom arbete spelar en viktig roll i bekämpandet av fattigdom och social utslagning. Den långsiktiga arbetslöshetsnivån fortsatte att minska under 2002 (från 3,5 procent 2000 till 3 procent) Den senaste tidens utveckling ser dock mindre lovande ut då t.ex. en uppgång i den totala arbetslöshetsnivån har observerats. Andelen arbetslösa hushåll har t.ex. inte minskat under 2002 (oförändrad på 12,2 procent).

>Hänvisning till>

>Plats för tabell>

Mot denna bakgrund rekommenderas medlemsstaterna i 2003-2005 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att:

17. vidta åtgärder för att modernisera de sociala skyddssystemen och bekämpa fattigdom och utslagning med avseende på att uppfylla de breda mål som beslutades i Lissabon;

18. få marknaderna att fungera bättre så att de främjar privata investeringar i eftersatta regioner, särskilt genom att låta lönerna avspegla produktivitetsskillnader;

19. säkerställa att offentligt stöd till eftersläpande regioner inriktas på investeringar i mänskliga resurser och uppbyggnad av kunskapskapital, liksom adekvat infrastruktur, och att investeringsprogrammen utformas och förvaltas effektivt.

Ökade insatser behövs för att modernisera de sociala skyddssystemen

Insatserna är koncentrerade på skattefrågor snarare än på bidragsreformer. Under 2003 verkar endast Danmark, Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Förenade kungariket ha vidtagit ytterligare åtgärder för reformera bidragssystemet (se även uppföljningen av riktlinje 4). Flera medlemsstater genomförde åtgärder i syfte att underlätta tillgången till arbetsmarknaden för grupper i underläge. Att främja dessa gruppers sysselsättningsmöjligheter är en nyckel till social integrering. Incitament för rekrytering av funktionshindrade är således under införande i Belgien och under förbättring i Österrike. I Danmark inriktar man sig på nyligen berättigade funktionshindrade. Nya ekonomiska incitament för att uppmuntra människor med funktionshinder att söka jobb och börja arbeta samt att göra arbete attraktivt genomförs i Irland och Förenade kungariket. Nyligen införda sysselsättningsunderstöd riktar in sig på långtidsarbetslösa (i NL, FR och Tysklands östra Länder), handikappade (FR och Tysklands östra Länder) samt outbildade ungdomar (Tysklands östra Länder).

Utan viktiga initiativ för att öka lönedifferentieringen kommer de regionala skillnaderna i arbetslöshet att förbli stora

Trots omfattande sysselsättningstillväxt under 1990-talets andra hälft, i synnerhet i eftersläpande regioner, förblir de regionala skillnaderna beträffande både sysselsättnings- och arbetslöshetsnivån stora. Hög arbetslöshet är ofta koncentrerad till fattigare regioner med låg BNP per capita. Medan arbetslöshetsnivåerna understeg 3 procent i 27 regioner under 2002 främst i Nederländerna och Förenade kungariket, översteg nivåerna 20 procent i tio regioner i södra Spanien, Italien och de franska besittningarna. Regionala skillnader är fortsatt stora i vissa medlemsstater, t.ex. i Italien där skillnaden mellan den högsta arbetslöshetsnivån (i Calabria) och den lägsta (i Trentino-Alto Adige) överstiger 21 procentenheter.

Dessa skillnader i arbetslöshetsnivåer tyder på ett behov av ytterligare politiska åtgärder, särskilt i syfte att öka investeringarna i humankapital i eftersatta regioner och att öka lönedifferentieringen. Under 2003 har inga omfattande åtgärder vidtagits i de medlemsstater som är mest benägna att låta löner avspegla skillnader i yrkesfärdigheter och lokala arbetsmarknadsförhållanden (se även uppföljningen av riktlinje 5 angående lönedifferentiering). Lönedifferentiering i form av prestationslön blir dock allt populärare. Flexibla faktorer som baseras på förhållandena inom företag är antingen möjliga, t.ex. i Spanien (i den interkonfederala överenskommelsen för 2003), eller under diskussion, som i Tyskland och Frankrike där man överväger att lätta på lätta på den s.k. förtursprincipen (enligt vilken avtal på låg nivå måste vara förmånligare än branschavtal).

Åtgärder har vidtagits för att säkerställa effektiviteten hos genomförda investeringar

Bristen på lägliga och tillräckligt detaljerade uppgifter hindrar en grundlig bedömning av de olika typer av investeringar som offentliga bidrag inriktar sig på. Tre av sammanhållningsländerna (ES, IE och PT) har tillgängliga uppgifter om nationella offentliga strukturella bidrag till regioner som släpar efter ekonomiskt som kommer dels från efterföljande utvärderingar och dels från extra halvtidsutvärderingar 1994/1999 och 2000/2002. Vissa tecken tyder på ökad koncentration på humankapital, i synnerhet beträffande kvalifikationer med anknytning till RTD, då dess andel av de nationella offentliga utgifterna har ökat under 2000/2002. Infrastrukturens betydelse har minskat något men utgör fortfarande en betydande andel av de strukturella offentliga utgifterna.

Kommissionen har nyligen vidtagit åtgärder i syfte att öka effektiviteten hos investeringsprogram som stöds av EU. Förvaltningen av strukturfondprogrammet 2000-2006 kommer att förenklas och göras mer flexibelt. Till följd av halvtidsutvärderingen, som planeras äga rum under 2004, kommer kommissionen och medlemsstaterna att besluta om en omfördelning av resurserna från ineffektiva åtgärder till mer effektiva åtgärder i syfte att närma sig de mål som fastställdes i Lissabon, i synnerhet investeringar i kunskap och innovation. Hur väl man uppnått de mål som finns angivna i varje program angående effektivitet, förvaltning och finansiellt genomförande kommer också att bedömas före den 31 mars 2004. Resultaten kommer att vara avgörande för fördelningen av resultatreserven (som introducerades år 2000). Samarbetet med EIB har också förbättrats, i synnerhet i syfte att uppnå lämplig balans mellan den gemensamma finansieringen av lån och bidrag. Banken har ökat sitt rådgivande arbete med att uppskatta den tekniska och ekonomiska lämpligheten av ett antal projekt hos Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERDF), sammanhållningsfonden och Ispa. Hundra projekt har granskats från år 2000.

2.3.3 Miljömässig hållbarhet: att främja ett effektivt utnyttjande av naturresurser

Att upprätthålla en hög miljömässig hållbarhet är inte bara ett självändamål utan kan innebära ytterligare fördelar

Reformer som innebär att avskaffa subventioner och införa skatter och avgifter som införlivar externa kostnader för föroreningar leder inte bara till miljömässiga fördelar utan förstärker också effekterna av strukturella reformer inom andra områden genom att bidra till att sätta riktiga priser. Detta är särskilt fallet när intäkter från miljömässigt motiverade reformer används för att sänka andra, snedvridande skatter. Alternativt kan skatteintäkterna, även om intäkterna inte är huvudsyftet med dessa åtgärder, bidra till finanspolitisk konsolidering eller tillhandahållandet av annat allmänt gods.

Mot denna bakgrund rekommenderas medlemsstaterna i 2003-2005 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att:

20. minska branschstöd, skattebefrielser och andra incitament som har en negativ inverkan på miljön och som är till men för en hållbar utveckling. Att bland annat genom skatter och avgifter se till att det pris som åsätts utvinning, utnyttjande och i tillämpliga fall utsläpp av naturresurser, exempelvis vatten, korrekt återspeglar resursernas grad av knapphet och alla åsamkade miljöskador;

21. minska subventioner till icke-förnybar energi och ytterligare bredda dess täckning samt säkerställa en på lämpligt sätt differentierad energibeskattning;

22. anpassa systemet för skatter, avgifter och bidrag på transportområdet så att det bättre avspeglar de miljöskador och sociala kostnader som transporter orsakar samt stärka konkurrensen mellan olika transportmedel;

23. förnya ansträngningarna att uppfylla sina åtaganden enligt Kyotoprotokollet, genomföra gemenskapens system för handel med emissionsrätter för växthusgaser samt upprätta system för att rapportera dessa åtgärder och deras förmodade effekter på utsläppssituationen. Vidta åtgärder för att uppnå målen fastställda vid Europarådets påföljande möten, särskilt gällande energieffektivitet, förnybar energi och biobränslen.

Framstegen mot miljömässig hållbarhet under 2003 var nedslående

Mot bakgrund av konjunkturavmattningen ägnades mer uppmärksamhet åt att öka den kortfristiga tillväxten än att säkerställa den medelfristiga och långsiktiga hållbarheten. Vissa händelser inträffade gav dock som gav en påminde dock om behovet av åtgärder inom detta område. Oavsett om orsaken var klimatförändringar skapade av människan eller inte så satte den långa, varma sommaren 2003 kapaciteten på el-leveransernarna under hög press. Tillsammans med de elavbrott som (utan samband) uppstod i vissa medlemsländer understryker detta vikten av att ta bort snedvridningar i energipriser och säkerställa att alla aktörer - producenter, leverantörer och konsumenter - möter skäliga incitament på marknaden.

Rådet antog under 2003 flera lagförslag med följande innehåll: direktiv om allmänna bestämmelser för el- och gasmarknader med syfte att göra dessa marknader konkurrenskraftiga, säkra och miljömässigt hållbara och en förordning med rättvisa bestämmelser för gränsöverskridande el-överföring. Förordningen senare har kompletterats med ett beslut av EU: s tillsynsmyndigheter för el att inga extra avgifter ska tas ut för gränsöverskridande överföringar på den inre marknaden. Rådet antog även ett direktiv om att omstrukturera gemenskapens regelverk för beskattning av energiprodukter. Detta kommer inte att påverka energipriserna nämnvärt på kort sikt men kommer däremot att ha större effekt på lång sikt, särskilt i de nya medlemsstaterna. Gemenskapens regelverk kommer att utökas till att innefatta även kol och naturgas som uppvärmningsbränsle, vilket innebär att gemenskapen är på väg mot ett regelverk som skulle kunna möjliggöra lämplig differentiering av energibeskattningen.

Flera förändringar har skett på medlemsstatsnivå i fråga om stöd till olika energikällor. 2003 blev året då direktivet om el från förnybara energikällor genomfördes. Resultaten beträffande produktion av grön el är långt ifrån imponerande förutom i fråga om vindkraft i främst tre medlemsstater: Tyskland, Spanien och Danmark (23 GW hade installerats i Europa i slutet av 2002). Trots att det är alltför tidigt att utföra en detaljerad analys står det redan klart att gemenskapsmålet på en 22-procentig andel el från förnybara energikällor kommer att bli svårt att förverkliga om inte medlemsstaterna vidtar ytterligare åtgärder. Kommissionen kommer i en rapport till rådet och Europaparlamentet i maj 2004 att göra en bedömning om i vilken utsträckning medlemsstaterna har gjort framsteg mot de nationella indikativa målen och i vilken mån de lever upp till gemenskapsmålet om att förnybar el ska bidra med 22 procents av till den europeiska bruttoförbrukningen av el år 2010.

Belgien (Vallonien) och Sverige introducerade "gröna certifikat", enligt vilka elleverantörerna är tvungna att leverera en minimiandel av elproduktionen från förnybara energikällor. Sverige fortsatte även att tillämpa skatteväxling från arbete till miljöförstöring. Nederländerna använder numera skatten på el från förnybara energikällor till att finansiera differentierade "feed-in-tariffer" för dessa energikällor. I Tyskland minskade den totala andelen statligt stöd till kolindustrin medan produktionsstödet ökade.

Trängselavgifter i London ledde till tydliga beteendeförändringar

På området för prissättning av transporter planerar Österrike att införa en kilometeravgift för kommersiella fordon från 2004. Förseningar vid införandet av ett liknande system i Tyskland belyser vikten av att säkerställa att avgiftsbeläggning av transporter fungerar i praktiken och inte medför alltför stora transaktionskostnader. Förenade kungariket införde trängselavgifter i London i februari 2003. Detta system har visat goda resultat i fråga om målsättningen att minska trafikstockningarna utan att ge upphov till några betydande negativa sidoeffekter. Systemet har dock inbringat avsevärt lägre intäkter än beräknat. Andra städer såsom Rom, Bristol och Edinburg har gjort försök med vägavgifter för att minska biltrafiken i stadskärnorna. Vissa av dessa experiment befinner sig fortfarande på ett förstadium. Det automatiserade kontrollsystemet som infördes i Rom 2001 har dock redan begränsat infarten till den historiska stadskärnan. En första slutsats kan vara att förändringar i prissättningen av transporter i städerna kan leda till större beteendeförändringar än vad man hittills trott,

vilket får till följd att man inte nödvändigtvis bör förlita sig på transporteravgifter som en betydande inkomstkälla.

Framsteg gjordes på gemenskapsnivå ifråga om avregleringen av järnvägstransporter. Transportrådet nådde en överenskommelse i mars om det "andra järnvägspaketet" vilket innebär att den internationella fraktmarknaden ska öppnas upp i januari 2006 och cabotagemarknaden i januari 2008. Ytterligare avreglering av persontrafiksmarknaden är fortfarande under diskussion i parlamentet och rådet. På medlemsstatsnivå har den gällande lagstiftningen (det första "paketet" för järnvägslagstiftning, som innebär en avreglering av marknaden för internationell frakt/transporttjänster) genomförts långsamt och/eller på ett ineffektivt sätt vilket motverkar privata investeringar inom sektorn.

>Hänvisning till>

Utsläppen av växthusgaser inom EU ökar istället för att minska

Beträffande klimatförändringar rapporterade Europeiska miljöbyrån att utsläppen av växthusgaser inom EU ökade för andra året i rad under 2001 trots avmattningen av den ekonomiska tillväxten, vilket innebär att unionen kommit längre ifrån det utsläppsmål som satts upp enligt Kyotoprotokollet. Endast fem medlemsstater (DE, FR, LU, SE och UK) är på väg mot eller närmar sig sina specifika mål, medan tio medlemsstater klart överstiger sina målsatta gränsvärden (ES, IE, AT och PT överstiger gränsvärdena med 15 procentenheter eller mer), se diagram 16.

I samtliga medlemsstater förbereder man att ett införande EU: s system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser som antogs i oktober. Enligt medlemsstaternas prognoser kommer dock inte målen att uppnås, trots gällande och planerade bestämmelser och åtgärder, såvida inte målsättningen höjs. Detta poängterar behovet av ytterligare åtgärder från medlemsstaternas sida, t.ex. genom att fastställa högre målsättningar för de sektorer som innefattas av systemet för handel med utsläppsrätter i de kommande nationella fördelningsplanerna eller genom att införa kostnadseffektiva åtgärder för att hantera utsläpp inom de sektorer som inte omfattas av systemet. Flera medlemsstater har redan beslutat sig för eller förklarar att man har för avsikt att använda sig av Kyotoprotokollets flexibla mekanismer utöver de inhemska och europeiska bestämmelser och åtgärder som står till förfogande för att uppnå målen. Bara ett fåtal har dock faktiskt beräknat vilka budgetresurser som skall användas i detta syfte.

Beträffande uppfyllande av kraven på rättslig rapportering och utvärderingen av faktiska och planerade framsteg var vissa medlemsstater flera månader sena med att presentera sina register. Andra missade att lämna in alla nödvändiga uppgifter eller utelämnade efterfrågade detaljnivå på uppgifterna (per gas och per sektor) i register som i prognoser (särskilt i Tyskland, Grekland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal och Spanien). Ytterligare insatser kommer att krävas av samtliga medlemsstater för att förbättra situationen.

3. Särskilda utmaningar för euroområdet

Dämpad tillväx i euroområdet under 2003 för tredje året i rad

För tredje året i rad var den ekonomiska situationen nedslående. Den genomsnittliga BNP-tillväxten sjönk till endast 0,4 procent under 2003, arbetslöshetsnivån steg med cirka 0,5 procentenheter till 8,9 procent och de offentliga finanserna försämrades ytterligare. Samtidigt sjönk inflationen föga utan fluktuerade runt 2 procent under 2003. Undersökningsindikatorer målar dock upp en allt positivare bild, och återhämtningen förväntas ta fart under 2004.

Mot denna bakgrund rekommenderas medlemsstaterna i 2003-2005 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att:

24. bidra till en ekonomisk politik som är förenlig med prisstabilitet;

25. uppnå eller bibehålla saldon för de offentliga finanserna nära balans eller som uppvisar överskott i konjunkturrensade termer över hela perioden och vid behov vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa en årlig förbättring/tillväxt på minst 0,5 procent av BNP. Länder med stora underskott bör korrigera dem;

26. analysera orsakerna till inflationsskillnader i syfte att identifiera när instanser inte är önskvärda;

27. fördjupa analyserna av den ekonomiska utvecklingen och de krav som ställs på politiken, ägna mer kraft åt genomförande och förstärka den externa representationen inom euroområdet;

28. öka effektiviteten hos de befintliga samordnings förfarandena på området för struktur reformer.

Den ekonomiska politiken verkar stödja tillväxten

Under 2003 fördes en expansiv makroekonomisk politik. ECB sänkte under 2003 räntan i två omgångar med 75 ackumulerade basenheter till en nivå av 2 procent för den lägsta köpkursen. I en bedömning mot den så kallade Taylorregeln [10] förefaller de kortfristiga räntorna ha varit ackommoderande för den ekonomiska aktiviteten under konjunkturavmattningen. Finanspolitiken i euroområdet var i stort sett neutral och de konjunkturrensade primära saldona förblev oförändrade. Det kan dock inte uteslutas att den allmänna debatten om de offentliga finansernas hållbarhet och en märkbart minskad föresats att stå fast vid SGP har minskat förtroendet hos konsumenterna. Det starka sambandet mellan hushållens sparnivå och budgetunderskottet bör ge en klar indikation om detta och i euroområdet ökade den offentliga konsumtionen samtidigt som den privata konsumtionen minskade. Under 2003 steg eurons växelkurs med 8 procent i nominella effektiva termer. Detta bidrog till att exportörer från euroområdet förlorade en del marknadsandelar på världsmarknaden, men den positiva inflationsdämpande impulsen har fortfarande inte fått synlig effekt på konsumentprisinflationen.

[10] Enligt den s.k. Taylorregeln är den korrekta kortfristiga räntan beroende av två variabler, den faktiska inflationstakten och storleken på skillnaden i output. Om variablarna avviker från målvärdet bör det leda till justeringar av den kortfristiga räntan i enlighet med tyngden av de båda variablarna i Taylorregeln.

>Hänvisning till>

>Hänvisning till>

Genomförandet av riktlinjerna för den finansiella politiken är problemartat

På senare år har den finanspolitiska ställningen i euroområdet försämrats. Det årliga nominella budgetunderskottet har sedan år 2000 [11] ökat med 3 procentenheter av BNP till ett underskott på -2,8 procent av BNP under 2003. De automatiska budgetstabilisatorernas verkan förklarar merparten av denna utveckling. Delar av konjunkturavmattningen är dock ett resultat av diskretionära åtgärder som ökat underskottet. På det stora hela försämrades de konjunkturrensade saldona för de offentliga finanserna med 0,4 procentenheter mellan 2000 och 2003.

[11] Nettoutlåningen för euroområdet innefattande engångsintäkter för telefonlicenser (UMTS) på 1,1 procent av BNP år 2000.

Enligt kommissionens ekonomiska prognos (hösten 2003) lyckades tre av de fyra medlemsstaterna i euroområdet vars konjunkturrensade saldon för de offentliga finanserna var nära balans eller uppvisade överskott under 2002, det vill säga Belgien, Spanien och Finland, bibehålla ställningarna under 2003 och kommer att göra det även under 2004. Med hänsyn till de nationella budgetarna och under förutsättning att politiken förblir oförändrad under 2005 är det möjligt att Irland och Österrike uppnår en sund ställning för de offentliga finanserna år 2005. I Österrike verkar det dock inte troligt att de kommande skattereduktionerna (som kommer att uppgå till 1 procent av BNP) kommer att åtföljas av motsvarande återhållsamhet av utgifterna, vilket kommer att orsaka en klar försämring av de konjunkturrensade saldona under 2005.

Av de medlemsstater i euroområdet som inte hade uppnått ovan nämnda mål förväntas bara Irland, Nederländerna och Portugal förbättra de konjunkturrensade saldona för de offentliga finanserna med minst 0,5 procent av BNP under 2003. Enligt prognosen kommer Frankrike och Nederländerna kunna följa denna riktlinje under 2004. Trots att vissa förbättringar av det konjunkturrensade underskottet förväntas i Tyskland kommer man inte att kunna uppnå de nödvändiga förbättringarna under 2004. Detta gäller även för de återstående medlemsstaterna (EL, IT, LU och PT). Med utgångspunkt i antagandet om att politiken förblir oförändrad ser de konjunkturrensade saldona för de offentliga finanserna dock ut att ha försämras markant under 2004 och/eller 2005 i Grekland, Italien, Luxemburg och Portugal, vilket klart illustrerar behovet av ytterligare politiska åtgärder under 2004.

>Hänvisning till>

De tre länderna som har ett stort underskott har svårt att komma till rätta med situationen. Både Tyskland och Portugal har gjort tydliga insatser som svar på rekommendationen för lösa situationen. I enlighet med prognoserna och till följd av omfattande enstaka åtgärder förväntas Portugals nominella underskott understiga 3 procent av BNP under 2003, men under 2004 riskerar underskottet att återigen överstiga gränsen. Tyskland har under 2003 vidtagit åtgärder motsvarande cirka 1 procent av BNP och har på så sätt uppfyllt den delen av rådets rekommendationer från januari 2003. Med tanke på de nuvarande ogynnsamma tillväxtförhållandena verkar dock de vidtagna åtgärderna vara otillräckliga för att få till stånd en minskning av det stora underskottet under 2004. Frankrike verkar inte ha vidtagit tillräckliga åtgärder för att avhjälpa obalansen i de offentliga finansernas budget och med nuvarande framtidsutsikter är det troligt att det stora underskottet består och att underskottet ligger kvar på en nivå högt över 3 procent av BNP under 2004.

Med anledning av ovan nämnda utveckling antog kommissionen, i enlighet med artikel 104.8 och 104.9 i fördraget, rekommendationer gällande Tyskland och Frankrike som konstaterade att inga effektiva åtgärder hade vidtagits (FR) eller att åtgärderna varit otillräckliga (DE), och att båda medlemsstaterna borde vidta åtgärder för att avhjälpa situationen med ett stort underskott. Mot bakgrund av den svaga ekonomin rekommenderade kommissionen dock att de båda medlemsstaterna skulle få ytterligare ett år på sig, dvs. fram till 2005, att minska underskottet till en nivå under 3 procent av BNP. Den 25 november 2003 avslog rådet kommissionens rekommendationer och träffade istället en överenskommelse utanför fördraget, vilket alltså innebar att tillämpningen av artiklarna i fråga sköts upp. Rådet noterade Tysklands och Frankrikes åtaganden för att minska underskotten till en nivå lägre än 3 procent av BNP år 2005.

Inflationsskillnaderna är fortsatt stora

Inflationsskillnaderna inom euroområdet, som uppmätts antingen genom att skatta skillnaden mellan medlemsstaternas med högsta och lägsta HICP-inflationstakt eller genom den ovägda standardavvikelsen, minskade något mellan medlemsstaterna under de första tre kvartal under 2003 jämfört med fjolåret, men skillnaderna är fortfarande större än under det första året efter införandet av EMU.

På euroområdesnivå verkar inte omfattningen av den inflationsspridning som konstaterats sedan införandet av euron vara avsevärt högre än i andra valutaunioner. Den är i stort sett jämförbar med situationen i städer i USA men är däremot högre än vad som är fallet i regioner i USA eller inom vissa medlemsstater. Ur ett historiskt perspektiv förefaller spridningen inom euroområdet vara liten. Euroområdets unika karaktär och relativt korta erfarenhet kräver dock en viss försiktighet i tolkningen av resultaten från dylika jämförelser.

Diagram 20: Inflationsskillnader och spridning, euroområdet

>Hänvisning till>

//

>Hänvisning till>

Det bör noteras att vissa länder sedan starten av EMU: s tredje steg har uppmätt ihållande skillnader på nationell nivå i förhållande till genomsnittet i euroområdet, i synnerhet inom de huvudsektorer som utgör den underliggande inflationen (HICP exklusive energi och oförädlade livsmedel). Å ena sidan kan inflationsskillnader anses vara en normal justeringsmekanism i en valutaunion. Eftersom de nominella växelkurserna per definition inte längre kan användas som redskap för nationella syften måste man nu använda sig av förändringar i relativa priser och löner för att kunna utföra nödvändiga nationella anpassningar i en valutaunion. Å andra sidan kan de ihållande inflationsskillnaderna tyda på att strukturella stelheter hindrar en friktionsfri anpassning och kräver politiska åtgärder på nationell nivå för att hindra en omotiverad försvagning av konkurrenskraften. Det faktum att euroområdets enhetliga monetära politik är anpassad för att säkra prisstabiliteten i hela euroområdet och således inte kan ta sig an landspecifika inflationsskillnader understryker vikten av att fortsätta arbetet med strukturella reformer. Reformerna ökar tillväxtpotentialen, säkrar långsiktig konkurrenskraft på nationell nivå och kommer även att öka de nationella ekonomiernas flexibilitet. Därigenom kommer de att underlätta anpassningsprocessen vid gemensamma eller landspecifika chocker och minska utrymmet för långvariga inflationsskillnader. Skillnader i takt och omfång vid genomförandet av strukturella

reformer på kort sikt kan dock komma att tillfälligt öka inflationsspridningen i de olika medlemsländerna.

Den externa representationen inom euroområdet måste förstärkas

Samordning den ekonomiska politiken har visat sig vara alltmer fördelaktigt. Som exempel kan nämnas våren 2003 då den allt större ekonomiska osäkerhet som kriget i Irak framkallade ställde krav på en konsekvent politisk ståndpunkt. Till skillnad från vad som hände i samband med oljeprisstegringen år 2000 avhöll sig medlemsstaterna från att vidta isolerade nationella åtgärder utan enades istället i internationella forum om en gemensam linje. Diskussionerna kring effekterna av eurons ansenliga värdestegring som noterades under 2003 sedde också under mer ordnade former än vad som skedde i samband med eurons värdeminskning, vilket har stärkt trovärdigheten för EMU: s politiska regelverk.

Trots att starten av EMU utgjorde en viktig förändring av det internationella monetära systemet har någon kompletterande uppvärdering av euroområdets internationella roll ännu inte skett. Konventet insåg till fullo behovet av att stärka den externa representationen inom euroområdet i relevanta institutioner och forum för att kunna säkerställa att områdets politiska betydelse blir proportionerlig till med dess ekonomiska betydelse. Trots att frågan har behandlats i flera arbetsgrupper har man inte kunnat dra några tydliga slutsatser, och i utkastet till den nya konstitutionen lämnas frågan i stort sett oförändrad. Förutom den debatt som förts i kan inga faktiska och påtagliga förbättringar rapporteras beträffande euroområdets representation på den internationella scenen. Förberedelserna av euroområdets ståndpunkter i t.ex. Internationella valutafonden har dock förbättrats något, åtminstone inom de områden där det är möjligt att uppnå enighet och "samförstånd".

Lissabonstrategin har förstärkt medvetenheten om och intresset för strukturella reformer

Lissabonstrategin, som befinner sig i centrum av den strukturella reformprocessen, har ökat medvetenheten om och intresset för medelfristig politik som samtidigt främjar potentiell tillväxt: full sysselsättning, en förbättring av den europeiska sociala modellen och en hållbar utveckling. Ett behov av att rationalisera av den politiska samordningsprocessen i syfte att få de olika processerna att samverka bättre och komplettera varandra har därför vaknat. Av denna anledning antogs de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken som en del av ett "riktlinjepaket" tillsammans med sysselsättningsriktlinjerna och strategin för den inre marknaden för första gången under 2003. Uppföljningen av genomförandet uppmärksammades även när rådet antog slutsatserna om 2003 års genomföranderapport för första gången och bland annat konstaterade att den var ett användbart redskap för att övervaka framsteg och ge vägledning till de områden där ytterligare framsteg är särskilt nödvändiga. Det italienska ordförandeskapet har tillkännagivit att rådet kommer att införa regelbundna diskussioner om genomförandet under hela året. En första arbetsfrukost i november 2003 ägnades åt uppföljningen av 2003-2005 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken fram till idag, i synnerhet med hänsyn till de offentliga finansernas hållbarhet. Det verkar vara alltför tidigt att dra några definitiva slutsatser ännu om de gällande samordningsprocessernas effektivitet, men rationaliseringen bör ha förbättrat enhetligheten mellan de olika riktlinjerna och ska begränsa rapporteringsbördan för medlemsstaterna.

Lissabonstrategin kommer att bli föremål för en halvtidsutvärdering under 2005 i syfte att göra den till ett effektivare redskap för att uppnå de mål som fastställdes vid Europeiska rådets möten i Lissabon och Göteborg. Vidare kommer beslut om de finansiella utsikterna efter 2006 att tas med utgångspunkt i de politiska prioriteter och mål som utformats i Lissabonstrategin. Den öppna samordningsmetoden, som kom till i samband med att Lissabonstrategin introducerades, används alltmer för att samordna medlemsstaternas och gemenskapens politik på flera områden, däribland FoU, utbildning och socialt skydd.

4. Genomförandet av riktlinjerna i de enskilda medlemsstaterna: en preliminär bedömning

Mer detaljerad information om hur de enskilda medlemsstaterna har angripit de fastställda uppgifter och landspecifika rekommendationer som ges i 2003-2005 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken återfinns i det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionen. Eftersom detta meddelande endast innehåller en första utvärdering av de framsteg som gjorts så här långt, och medlemsstaterna har ytterligare två år på sig att följa upp uppgifterna och rekommendationerna, kan en fullständig bedömning inte göras förrän om två år, d.v.s. i 2006 års genomföranderapport. En preliminär bedömning av till vilken grad rekommendationerna har följts så här långt kan dock ge en nyttig överblick över vilka medlemsstater som tagit steg i rätt riktning mot att på ett lämpligt sätt angripa de politiska utmaningarna. I flera fall där reformer redan genomförts eller föreskrivits är det redan nu möjligt att göra en mer djupgående bedömning.

Eftersom uppgifterna varierar mellan de olika medlemsstaterna både till antal och till karaktär är det svårt att göra en jämförelse av dess uppföljning. Vissa uppgifter är mer krävande och ofta svårare att genomföra än andra. I följande sammanfattning av de resultat som nåtts i de enskilda medlemsstaterna används beteckningen "angripen" i de fall då politiska åtgärder har vidtagits eller föreslagits som leder till att man närmar sig målsättningen. Beteckningen "angripen till stora delar" används när politiska åtgärder har vidtagits men fortfarande inte motsvarar hela uppgiften och alla specifika rekommendationer. Beteckningen "angripen till viss del" används när politiska åtgärder vidtagits eller föreslagits som bara motsvarar en liten del av uppgiften och rekommendationerna. När uppgiften och rekommendationerna ännu inte följts upp används beteckningen "inte påbörjad".

Det bör uppmärksammas att man utifrån bedömningarna av hur väl de enskilda medlemsstaterna tagit sig an dessa rekommendationer inte kan dra några slutsatser om medlemsstaternas totala resultat och förbättringar i jämförelse med varandra. Detta innebär att utvecklingen i en medlemsstat kan vara relativt god jämfört med i andra medlemsstater trots att inga åtgärder vidtagits eller planerats för att ta itu med de politiska uppgifterna och landspecifika rekommendationerna i den medlemsstaten. En indikation på medlemsstaternas totala utveckling (både i fråga om framsteg och nivå) på grundval av slutlistan över strukturella indikatorer återfinns i kommissionens Vårrapport 2004, se Annex 1 däri.

På grundval av den detaljerade informationen om de enskilda länderna framgår att samtliga medlemsstater har börjat angripa uppgifterna. Belgien, Danmark, Tyskland, Irland, Nederländerna, Österrike, Portugal, Finland och Förenade kungariket verkar på det stora hela angripa de fastställda uppgifterna på ett tillfredsställande sätt, medan det verkar finnas utrymme för förbättringar i de övriga medlemsstaterna.

4.1 Belgien

Belgien verkar på det stora hela angripa sina tre fastställda politiska uppgifter. Den uppgift och de rekommendationer som avser de offentliga finanserna och som anges i 2003-2005 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken verkar till stor del ha angripits. Den höga skuldkvoten fortsätter att minska och det primära överskottet är fortsatt ganska stort, än om det minskar. Man har vidtagit åtgärder för att begränsa ökningen av reala utgifter men den överstiger fortfarande rekommendationerna. Förberedelserna för att klara av effekterna på de offentliga finanserna av att befolkningen blir allt äldre fortsatte under 2003, särskilt genom att sysselsättningen stimuleras, men mer måste göras för att den långsiktiga hållbarheten ska kunna säkerställas.

Även uppgiften och rekommendationerna som avser arbetsmarknaden verkar ha angripits till stora delar. Man har vidtagit vissa åtgärder för att angripa den låga sysselsättningsgraden bland äldre arbetstagare. Man har också gjort framsteg med att minska de snedvridande effekterna på incitamenten att arbeta i skatte- och bidragssystemen, med klar inriktning på skattefrågorna.

Slutligen verkar uppgiften och rekommendationerna som avser konkurrens, offentlig förvaltning och företagsklimat ha angripits till viss del . Regelverken för telekommunikation, posttjänster och järnvägar har förbättrats, och i Flandern har energimarknaden avreglerats. Man har dock inte kunnat notera några framsteg beträffande att stärka konkurrensen för lokala tjänster, och reformeringen av den offentliga förvaltningen har skjutits upp.

4.2 Danmark

Danmark verkar på det stora hela angripa sina två fastställda politiska uppgifter. Uppgiften och rekommendationerna som avser den långsiktiga finansiella hållbarheten verkar ha angripits. Skattereformen med syfte att öka sysselsättningsgraden kommer att genomföras 2004. Man har antagit vissa bestämmelser som gäller reformeringen av arbetsmarknaden i syfte att strama åt reglerna för behörighetskrav. För att målsättningen för ökningen av den offentliga konsumtionen ska uppnås krävs att de finanspolitiska avtalen, däribland frysningen av skatterna, följs disciplinerat på alla regeringsnivåer.

Uppgiften och rekommendationerna som avser att stärka konkurrensen och förbättra effektiviteten i den offentliga sektorn verkar vara angripna till stora delar. Vissa åtgärder har vidtagits under 2003 för att stärka konkurrensen, och de regelmässiga hindren för konkurrens har identifierats men konkurrensen är fortsatt svag i många sektorer. Reformer inom välfärdssystemet har förstärkt konkurrensen och regeringen har presenterat planer på att utöka användningen av benchmarking och minska den administrativa bördan.

4.3 Tyskland

Tyskland verkar på det stora hela angripa sina fyra fastställda politiska uppgifter. På grundval av de bestämmelser som antagits av parlamentet verkar uppgiften och rekommendationerna som avser arbetsmarknaden vara angripna till stora delar. Bestämmelser har genomförts och föreslagits för att reformera skatte- och bidragssystemet, däribland skärpta behörighetskrav, samt för att främja lågavlönade arbeten. Man har nått vissa resultat i arbetet med en flexiblare löneförhandlingsprocess men myndigheterna bör gå längre med att främja lönedifferentiering över yrkes- och regiongränserna. Man har börjat göra insatser för att effektivisera den aktiva arbetsmarknadspolitiken, men det finns utrymme för ytterligare förbättringar.

Även uppgiften och rekommendationerna som avser produktivitetsökning och utbildningssystemets effektivitet verkar ha angripits till stora delar. Man har gjort ett försök att förbättra företagsklimatet genom att minska det byråkratiska krånglet och regelmässiga hinder. Vidare kommer konkurrenslagstiftningen att anpassas till EU-reglerna och man kommer att lätta på lagstiftningen om illojal konkurrens. Man har även föreslagit åtgärder för att förbättra grundskole- och gymnasieutbildningen, men resultaten är beroende av en effektiv uppföljning av Länderna.

Uppgiften och rekommendationerna som avser de offentliga finanserna och som anges i 2003-2005 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken verkar endast ha angripits till viss del. Trots att man har genomfört kompenserande åtgärder som uppgår till cirka 1 procent av BNP beräknas det offentliga underskottet överstiga 4 procent av BNP under 2003. När de tyska myndigheterna bekräftade att 2004 års underskott kommer att överstiga 3-procentsgränsen rekommenderade kommissionen att besluta om att bristande åtgärder hade vidtagits och mot bakgrund av den svaga ekonomin tillåta en sänkning av det offentliga underskottet till under 3 procent av BNP tom år 2005, men det avslogs av rådet. Rådet noterade de åtaganden som Tyskland förband sig vid den 25 november 2003 om att minska underskottet i de konjunkturrensade saldona med 0,6 procent under 2004 och minst 0,5 procent av BNP under 2005 för att säkerställa att det allmänna offentliga underskottet understiger 3 procent av BNP år 2005.

Slutligen verkar uppgiften och rekommendationerna som avser den långsiktiga hållbarheten ha angripits. Åtgärder har föreslagits beträffande den utmaning som en åldrande befolkning utgör, och en hållbarhetsfaktor har införts för att kunna kontrollera ökningen av pensionsutbetalningar. Förändringar av överinseendet över privata pensionssystem och justeringar av pensionsökningarna bör dock kompletteras av en strukturell reformering av pensionssystemet.

4.4 Grekland

Grekland verkar på det stora hela ännu inte angripa alla sina tre fastställda politiska uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Uppgiften och rekommendationerna som avser de offentliga finanserna och som anges i 2003-2005 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken verkar ha angripits till viss del. De primära överskotten minskar och den efterfrågade minskningen av den höga skuldkvoten är till stor del beroende av framgången för det aviserade privatiseringsprogrammet. Hittills har inte tillräckliga åtgärder vidtagits för att effektivt kunna kontrollera de offentliga utgifterna och ingen uppföljning har gjorts eller planerats för fortsatta reformer av socialförsäkringssystemet.

Uppgiften och rekommendationerna som avser en produktivitetsökning verkar ha angripits till stora delar. Regeringen har påbörjat flera försök att öka takten för övergången till en kunskapsbaserad ekonomi, att förbättra företagsklimatet och att förenkla skattesystemet. Steg har tagits i rätt riktning för att stärka konkurrensen i energisektorerna, men den behöver stärkas ytterligare för att en effektiv konkurrens ska kunna säkerställas.

Slutligen verkar uppgiften och rekommendationerna som avser arbetsmarknaden till ha angripits till viss del. Man har genomfört vissa åtgärder som syftar till att förbättra incitamenten att arbeta, särskilt för kvinnor och låginkomsttagare, men inga framsteg har gjorts i fråga om begäran att minska icke-lönekostnader. Man har ännu inte vidtagit några åtgärder för att förändra löneförhandlingsprocessen.

4.5 Spanien

Spanien verkar på det stora hela ännu inte angripa alla sina tre fastställda politiska uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Uppgiften och rekommendationerna som avser arbetsmarknaden verkar ha angripits till viss del. Man har infört bestämmelser som syftar till att öka det kvinnliga arbetskraftsdeltagandet genom skatteincitament och genom att tillhandahålla fler omsorgsmöjligheter. Vidare har man nått vissa resultat med att avlägsna finansiella hinder som hämmar arbetstagares geografiska rörlighet. Inga förändringar har dock kommit till stånd som avser löneförhandlingsystemet och användningen av löneindexeringsklausuler eftersom den anmodade reformen om lagstiftning om anställningsskydd i syfte att minska segmenteringen på arbetsmarknaden fortfarande är föremål för förhandlingar.

Uppgiften och rekommendationerna som avser en höjning av den låga produktivitetsnivån verkar ha angripits till stora delar. Flera initiativ har tagits i syfte att stärka den kunskapsbaserade ekonomin. Man har även gjort framsteg med att förbättra företagsklimatet genom skatteincitament och med att minska det byråkratiska krånglet. Beträffande konkurrensen har vissa framsteg gjorts på elmarknaden men man har ännu inte börjat angripa en effektiv konkurrens på detaljhandelsmarknaden.

Slutligen verkar uppgiften och rekommendationerna som avser de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet ha angripits till viss del. Vissa bestämmelser har införts för att angripa effekten på de offentliga finanserna av att befolkningen blir allt äldre, närmare bestämt åtgärder för att öka sysselsättningsgraden och samtidigt fortsätta att minska den offentliga skulden. Vidare planerar man att öka pensionsreserven ytterligare till 1,6 procent av BNP. Inga åtgärder för att stärka kopplingen mellan bidragande insatser och pensionsförmåner har dock vidtagits, vilket förefaller nödvändigt om en långsiktig hållbarhet ska kunna säkerställas.

4.6 Frankrike

Frankrike verkar på det stora hela ännu inte angripa alla sina fyra fastställda politiska uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Uppgiften och rekommendationerna som avser de finansiella finanserna och som anges i 2003-2005 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken verkar endast ha angripits till viss del. Tillräckliga åtgärder har inte vidtagits för att ta hänsyn till rekommendationen från rådet i juni angående den s.k. orimlig underskottsproceduren. Därför rekommenderade kommissionen att besluta om att bristande åtgärder hade vidtagits och mot bakgrund av den svaga ekonomin tillåta en sänkning av det offentliga underskottet till under 3 procent av BNP t.o.m. år 2005, vilket rådet avslog. Rådet noterade de åtaganden Frankrike förband sig vid den 25 november 2003 om att minska underskottet i de konjunkturrensade saldona med 0,8 procent under 2004 och minst 0,6 procent av BNP under 2005 för att säkerställa att det allmänna offentliga underskottet understiger 3 procent av BNP år 2005.

Uppgiften och rekommendationerna som avser de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet verkar däremot ha angripits till stora delar. En genomgripande reform av pensionssystemet har antagits som skall förlänga den avgiftsperiod som berättigar till full pension och stärka de ekonomiska incitamenten för att förbli aktiv på arbetsmarknaden. Reformen utgör en omfattande förbättring av den långsiktiga finansiella hållbarheten. Vissa bestämmelser har införts för att kontrollera utgifterna inom sjukvården men en mer genomgripande reform av sjukförsäkringssystemet kommer att genomföras under 2004.

Uppgiften och rekommendationerna som avser arbetsmarknaden verkar ha angripits till viss del. Specifika åtgärder vidtogs för att uppmuntra äldre arbetstagare att arbeta samt att göra det lönsamt att arbeta.

Slutligen verkar uppgiften och rekommendationerna som avser företagsklimat och konkurrens ha angripits till viss del. Åtgärder har vidtagits för att minska och förenkla regleringen av företag. Konkurrensen på energimarknaden har förstärkts men marknaden domineras fortfarande av före detta monopolföretag. Medan genomförandetakten av direktiv om den inre marknaden (vilken är en av de lägsta inom EU) ökade, ökade även antalet överträdelser.

4.7 Irland

Irland verkar på det stora hela angripa sin enda fastställda politiska uppgift. Uppgiften och rekommendationerna som avser hanteringen av övergången till en lägre, hållbar tillväxt verkar ha angripits till stora delar. Man gör insatser för att effektivisera de offentliga utgifterna, särskilt genom att utöka flerårsbugeteringen och omorganisera hälsosektorn. Olika åtgärder vidtas för att förbättra kapitalkostnaderna och öka andelen FoU. Åtgärder för flera branscher granskas beträffande konkurrens, däribland total avreglering av gas- och elmarknaderna.

4.8 Italien

Italien verkar på det stora hela ännu inte angripa alla sina fem fastställda politiska uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Uppgiften och rekommendationerna som avser de finansiella finanserna och som anges i 2003-2005 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken verkar ha angripits till viss del. Få framsteg har gjorts med att uppnå en bestående konsolidering av de offentliga finanserna och den italienska regeringen är fortsatt beroende av enstaka åtgärder. De primära utgifterna fortsätter envetet att öka och ger inte utrymme för att genomföra en skattereform.

Uppgiften och rekommendationerna som avser de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet verkar endast ha angripits till viss del. Det vore berättigat att påskynda den planerade sänkningen av den höga skuldkvoten mot bakgrund av att befolkningen blir allt äldre. Förslag om att minska pensionsutgifterna från och med år 2008 lades fram till parlamentet.

Även uppgiften och rekommendationerna som avser arbetsmarknaden verkar ha angripits till viss del. Reformåtgärder har vidtagits men vissa viktiga inslag i arbetsmarknadsreformerna är fortfarande föremål för förhandlingar i parlamentet (lagstiftning om anställningsskydd) eller har inte tagits itu med (lönedifferentiering).

Uppgiften och rekommendationerna som avser den kunskapsbaserade ekonomin har angripits. Särskilt utbildningssystemet för grundskola och gymnasium har reformerats och man har vidtagit flera åtgärder för att stimulera FoU och innovation.

Uppgiften och rekommendationerna som avser företagsklimat och konkurrens verkar ha angripits till stora delar. Administrativa bördor förenade med att starta företag och det byråkratiska krånglet som berör företag har blivit mindre betungande. Avregleringen av tjänste- och energisektorn fortskrider dock långsamt och genomförandetakten av direktiv om den inre marknaden har minskat ytterligare.

4.9 Luxemburg

Luxemburg verkar på det stora hela ännu inte angripa båda sina två fastställda politiska uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Uppgiften och rekommendationerna som avser arbetsmarknaden verkar ha angripits till viss del. Man har hittills inte vidtagit några åtgärder för att minska incitamenten för att gå i pension i förtid. Vissa framsteg har gjorts med att minska flödet av personer som beviljas pension i förtid genom att strama åt behörighetskriterierna.

Även uppgiften och rekommendationerna som avser företagsklimat och företagaranda verkar ha angripits till viss del. Man har gjort få framsteg i fråga om reformen av konkurrenslagstiftningen men vissa åtgärder har vidtagits för att främja företagandet.

4.10 Nederländerna

Nederländerna verkar på det stora hela angripa sina tre fastställda politiska uppgifter. Uppgiften och rekommendationerna som avser de offentliga finanserna och som anges i 2003-2005 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken verkar ha angripits. Den nya regeringen fortsatte att begränsa ökningen av reala utgifter under flerårstaket. Ytterligare insatser kan komma att krävas för att säkerställa att utgiftsplanerna förblir förenliga med saldon för de offentliga finanserna som är nära balans eller som uppvisar överskott i konjunkturrensade termer.

Uppgiften och rekommendationerna som avser arbetsmarknaden verkar ha angripits till stora delar. Den föreskrivna reformen för att minska flödet av personer som blir förtidspensionerade verkar fungera men ytterligare insatser är nödvändiga för att aktivera de som redan är inne i systemet. Framsteg har gjorts med att reformera andra bidragssystem med syfte att öka incitamenten att arbeta.

Slutligen verkar uppgiften och rekommendationerna som avser produktivitetsökningen ha angripits. Regeringen planerar att förbättra regelverket för konkurrens genom att öka konkurrensmyndighetens inflytande. Man gör också framsteg med att främja en mer teknikinriktad utbildning och med att förbättra samarbetet mellan forskningsinstitut och näringsliv.

4.11 Österrike

Österrike verkar på det stora hela angripa sina tre fastställda politiska uppgifter. Uppgiften och rekommendationerna som avser de offentliga finanserna och som anges i 2003-2005 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken verkar ha angripits till stora delar. Besparingsåtgärder för strukturella utgifter har vidtagits men bromsades till viss del av en ökning av diskretionära utgifter. Det som är mest anmärkningsvärt i Österrike är den övergripande översynen av pensionssystemet vilket leder till avsevärda långsiktiga besparingar och borde medföra en ökning av sysselsättningsgraden bland äldre arbetstagare.

Uppgiften och rekommendationerna som avser den svaga teknikgrunden verkar ha angripits till stora delar. Åtskilliga åtgärder har genomförts för att öka och rationalisera stödet till FoU och innovation.

Slutligen verkar uppgiften och rekommendationerna som avser konkurrensen ha angripits till viss del. Man har gjort insatser för att öka den effektiva konkurrensen inom detaljhandelssektorn, men inte vidtagit några åtgärder för att angripa den höga koncentrationen inom vissa andra sektorer. Konkurrensmyndigheternas resurser är fortsatt bristfälliga och telekomregulatorns inflytande fortsätter att vara otillräckligt.

4.12 Portugal

Portugal verkar på det stora hela angripa sina tre fastställda politiska uppgifter. Uppgiften och rekommendationerna som avser de offentliga finanserna och som anges i 2003-2005 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken verkar ha angripits till stora delar. Trots att det allmänna offentliga underskottet ökade under 2003, men dock lyckades hållas under 3 procent tack vare effekten av ansenliga enstaka åtgärder, gjorde man framsteg med att tygla utgiftsökningen, särskilt genom att kraftigt sänka utgifterna för den offentliga konsumtionen. Portugal har enligt anmodan fortsatt att genomföra reformer inom flera sektorer såsom hälso- och sjukvård och utbildning med omedelbar effekt på konsolideringen av de offentliga finanserna.

Uppgiften och rekommendationerna som avser produktivitet och företagsdynamik verkar ha angripits till stora delar. Åtgärder har vidtagits för att stimulera FoU och innovation, förbättra utbildningskvaliteten och minska antalet elever som slutar skolan tidigt. Steg har tagits i rätt riktning för att stärka konkurrensen inom gassektorn, men inom elsektorn är den effektiva konkurrensen ännu ej säkerställd. Genomförandetakten för direktiv om den inre marknaden förbättrades under 2003 men når fortfarande inte upp till målsättningen på 98,5 procent. En till hälften frysning av lönerna i den offentliga sektorn har varit en starkt bidragande orsak till den allmänt återhållsamma löneutvecklingen och har möjligen lyckats stoppa upp de senaste årens försvagning av priskonkurrensen.

Slutligen verkar uppgiften och rekommendationerna angående den långsiktiga hållbarheten ha angripits. En övergripande reformering av sjuk- och hälsovårdssektorn fortgår i snabb takt men det är ännu alltför tidigt att utvärdera dess effekter. Reformer av pensionssystemet för arbetstagare i den offentliga sektorn har hittills bara delvis genomförts, men regeringen planerar att vidta ytterligare åtgärder.

4.13 Finland

Finland verkar på det stora hela angripa sina två fastställda politiska uppgifter. Uppgiften och rekommendationerna som avser arbetsmarknaden verkar ha angripits till viss del. Redan genomförda och inplanerade skattesänkningar kommer att medföra en sänkning av skattekilen för låginkomsttagare med 1 procentenhet. Det saknas dock en reform av behörighetskriterierna som syftar till att förbättra incitamenten att arbeta. Få framsteg har gjorts med att skapa lönestrukturer som avspeglar produktivitetsskillnader.

Uppgiften och rekommendationerna som avser konkurrens och den offentliga sektorns effektivitet verkar ha angripits till stora delar. Vissa insatser har gjorts för att stärka konkurrensen i nätindustrier och icke-kommersiella tjänster. Ytterligare åtgärder har vidtagits i syfte att öka den offentliga sektorns effektivitet. Regeringen har infört fleråriga utgiftsgränser för perioden 2003-2007 för att öka kontrollen över de offentliga utgifterna, i enlighet med anmodan i rekommendationen.

4.14 Sverige

Sverige verkar på det stora hela ännu inte angripa båda sina två fastställda politiska uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Uppgiften och rekommendationerna som avser sysselsättningsgraden verkar ha angripits till viss del. Å ena sidan har åtgärder vidtagits för att äldre arbetstagare ska fortsätta att vara yrkesverksamma längre och för att främja att invandrare och ungdomar deltar på arbetsmarknaden. Å andra sidan kan vissa inplanerade åtgärder medföra negativa effekter på sysselsättningsgraden. Vidare finns ingen detaljerad plan för när det sista steget i inkomstskattereformen kommer att genomföras.

Uppgiften och rekommendationerna som avser konkurrens och den offentliga sektorns effektivitet verkar ha angripits till viss del. Insatser har gjorts för att stärka konkurrensen inom vissa sektorer, såsom byggbranschen och livsmedelsdetaljhandeln, men inga ytterligare åtgärder har vidtagits för att avreglera hyreshusmarknaden. Man har gjort vissa insatser för att effektivisera den offentliga sektorn genom att öka användningen av benchmarking, men inte tagit några omfattande initiativ för att förbättra ramvillkoren så att konkurrensen för offentliga tjänster kan stärkas.

4.15 Förenade kungariket

Förenade kungariket verkar på det stora hela angripa sina tre fastställda politiska uppgifter. Uppgiften och rekommendationerna som avser produktiviteten verkar ha angripits. Konkurrensmyndigheten gör framsteg med att ytterligare stärka konkurrensen inom vissa sektorer såsom yrkesorganisationer, men regeringen intar dock en försiktig ställning i fråga om avregleringen av apotek och posttjänster. Vidare har en långsiktig strategi utformats som innehåller klara kvantitativa mål med syfte att förbättra arbetstagarnas grundläggande yrkesfärdigheter.

Uppgiften och rekommendationerna som avser arbetsmarknaden verkar också ha angripits. Pilotprojekt med syfte att behandla problemet med stora utgifter för sjuk- och invaliditetsersättning (att återgå till arbetslivet) har inletts och de ekonomiska incitamenten (skattekrediter för arbete) har förbättrats. Allt fler arbetstagare omfattas av detta projekt.

Slutligen verkar uppgiften och rekommendationerna som avser de offentliga tjänsternas kvalitet och effektivitet ha angripits. Reformer har genomförts för att säkerställa att ökade offentliga utgifter fördelas på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. Myndigheterna planerar att genomföra en effektivitetsstudie och fortsatta förbättringar görs genom att man använder sig av avtal för offentliga tjänster vilka anses vara en central del av strategin för att reformera den offentliga sektorn.