MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET enligt artikel 251.2 andra stycket i EG-fördraget om Gemensam ståndpunkt antagen av rådet inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om införande av gemensamma regler om kompensation och assistans till flygpassagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar

2001/0305 (COD)

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET enligt artikel 251.2 andra stycket i EG-fördraget om Gemensam ståndpunkt antagen av rådet inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om införande av gemensamma regler om kompensation och assistans till flygpassagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar

1- BAKGRUND

Förslaget överlämnades till Europaparlamentet och rådet (dokument KOM(2001)784 slutlig - C[5-0700/2001] - 2001/0305(COD)): // 21 december 2001

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande: // 17 juli 2002

Europaparlamentets yttrande, första behandlingen: // 24 oktober 2002

Det ändrade förslaget överlämnades: // 4 december 2002

Den gemensamma ståndpunkten antogs: // 18 mars 2003

2- SYFTET MED KOMMISSIONENS FÖRSLAG

I rådets förordning (EEG) nr 295/91 av den 4 februari 1991 fastställs regler för kompensation och assistans till passagerare som nekas ombordstigning på luftfartyg i regelbunden lufttrafik. Förordningen var ett viktigt steg på vägen för att skydda passagerare som nekas ombordstigning, men den ledde ändå inte till att antalet drabbade passagerare minskade till en rimlig nivå. Förordningen omfattade inte heller flygningar som inställs av lufttrafikföretagen eller kraftiga förseningar, trots att sådant orsakar stora olägenheter.

För att avhjälpa dessa brister antog kommissionen ett förslag till ny förordning som skulle ersätta förordning (EEG) 295/91. När det gällde frågan om nekad ombordstigning var huvudsyftet att minska frekvensen av detta system genom att förmå flygbolagen att hitta passagerare som frivilligt avstår från sin platsreservation i utbyte mot förmåner, i stället för att neka passagerare ombordstigning mot deras vilja. Andra syften var att se till att passagerare erhåller full kompensation när de faktiskt nekas ombordstigning, att ge dem rätten att avboka sin flygning eller fortsätta sin resa under tillfredsställande förhållanden samt att säkerställa att personer som väntar på en senare flygning omhändertas på lämpligt sätt.

När det gäller frågan om inställda flygningar var syftet att motverka att flygningar ställs in av kommersiella skäl och att minska olägenheterna för passagerarna i de fall då flygningar ändå inställs. Därför skulle flygbolagen förmås att ge förhandsbesked om inställda flygningar och att komma överens med passagerare om villkoren för att de frivilligt skall avstå från sin platsreservation. Om så inte sker måste de kompensera och bistå passagerarna på samma sätt som om de nekats ombordstigning. Slutligen innehöll förslaget begränsade rättigheter för passagerare som drabbas av kraftiga förseningar, som innebar att de skulle kunna ställa in sin flygning eller fortsätta sin resa under tillfredsställande villkor.

Förslaget hade större räckvidd än förordning 295/91, i och med att både regelbundna och icke-regelbundna (charter) flygningar omfattas. Därmed skulle passagerare med paketresor omfattas av samma skydd som andra passagerare.

3- KOMMENTARER TILL DEN GEMENSAMMA STÅNDPUNKTEN

Rådet införde några allmänna ändringar i kommissionens förslag som är godtagbara eftersom de skulle säkerställa att syftena uppfylls.

Den första ändringen rör ansvaret för att fullgöra skyldigheterna i förordningen. I det ursprungliga förslaget lade kommissionen ansvaret på det lufttrafikföretag eller den researrangör som passagerarna hade ett avtal med. Tanken var att reglerna skulle vara tydliga och enkla. Europaparlamentet rekommenderade i första behandlingen att ansvaret under vissa omständigheter skulle delas mellan dessa aktörer och det företag som utför flygningen. Kommissionen godkände inte denna ändring, eftersom den skulle kunna skapa rättslig osäkerhet och förvirra passagerarna. Rådet antog en enkel lösning (artikel 3.4 i den gemensamma ståndpunkten) som innebar att allt ansvar för att kompensera och bistå passagerare lades på det företag som utför flygningen. Detta är praktiskt, eftersom det företag som utför flygningen vanligtvis har störst möjlighet att se till att flygningarna avgår enligt planen och det har personal eller agenter på flygplatserna som kan hjälpa passagerarna. Det är också en rak och okomplicerad lösning som enkelt kan förstås av passagerarna.

För det andra antog rådet i artikel 7 kompensationsnivåer som var avsevärt lägre än de som föreslagits av kommissionen, nämligen 250, 400 och 600 euro. Kommissionen skulle visserligen hellre se de högre beloppen, men anser att de som antagits av rådet innebär en avsevärd ökning jämfört med nivåerna i den gällande förordningen och att de är tillräckligt höga dels för att motivera lufttrafikföretagen att söka frivilliga i stället för att neka passagerare ombordstigning mot deras vilja och dels för att ge förhandsvarning om inställda flygningar.

Den tredje ändringen rör rättigheter och skyldigheter då flygningar ställs in. Kommissionens förslag syftade till att förmå lufttrafikföretag att ge passagerare en förhandsvarning och göra alternativa arrangemang med dem. Europaparlamentet godtog denna strategi, men rekommenderade att räckvidden skulle begränsas till flygningar som ställs in mindre än sju dagar före tidtabellsenlig avgångstid. Detta godtogs av kommissionen. I sin gemensamma ståndpunkt (artikel 5.1 c) gick rådet på denna linje när det gällde kompensation, men inte när det gällde andra rättigheter. Rådet införde dessutom ett andra villkor: passagerare skulle endast erhålla kompensation om de inte informerats ett angivet antal dagar i förväg och inte erbjudits alternativa flygningar som de skulle kunna ta till sina destinationer med högst en angiven försening. Detta skulle innebära en tydligare koppling mellan den inställda flygningen och de besvär och olägenheter som den orsakar.

Rådet antog slutligen mer omfattande rättigheter för passagerare som drabbas av kraftiga förseningar. Kommissionen föreslog att dessa skulle ha rätt att välja mellan ekonomisk ersättning för biljetten och ombokning till en annan flygning. Europaparlamentet ansåg emellertid att detta skulle leda till förvirring och ytterligare förseningar och rekommenderade därför att passagerare skulle ha rätt till service (måltider och inkvartering) om inte flygningen ställts in på grund av force majeure. Kommissionen godtog detta i sitt ändrade förslag. Rådet gav passagerarna båda dessa rättigheter i artikel 6 i sin gemensamma ståndpunkt, vilket ytterligare stärker deras skydd.

Kommissionen godtar helt eller delvis 22 av de 40 ändringar som Europaparlamentet föreslog i första behandlingen. Av dessa har rådet infört 17 i sin gemensamma ståndunkt, antingen bokstavligen eller i princip.

4- DETALJERADE KOMMENTARER FRÅN KOMMISSIONEN

4.1 Ändringar som godtas av kommissionen och som helt eller delvis införts i den gemensamma ståndpunkten

Hänvisningarna nedan gäller skäl och artiklar i den gemensamma ståndpunkten.

Ändring 8, delvis. I skäl 14 förtecknas omständigheter som kan befria lufttrafikföretag från olika skyldigheter vid inställda flygningar och förseningar. Denna förteckning liknar den som föreslagits av Europaparlamentet och som kommissionen införde i skäl 8a i sitt ändrade förslag. Rådet följde emellertid inte parlamentet genom att använda beteckningen "force majeure" utan talade i stället om "exceptionella omständigheter som inte kunde ha undvikits även om alla rimliga åtgärder vidtagits."

Ändringarna 9 och 10. I artikel 2 i och j definieras "nekad ombordstigning" och "frivillig". De villkor som passagerarna måste uppfylla för att omfattas av förordningen anges i artikel 3.

Ändring 11. Genom artikel 5.1 c) begränsas rätten till kompensation till de fall då det inte meddelas en viss tid före avgången att flygningen inställts (se den tredje allmänna kommentaren ovan). I den gemensamma stånpunkten nämns inte datoriserade reservationssystem eftersom det inte är alla flygningar som bokas genom sådana.

Ändring 12. Genom artikel 2 h införs Europeiska civila luftfartskonferensens standarddefinition av "person med nedsatt rörlighet".

Ändring 22, delvis. I artikel 11.1 anges att det inte bara är personer med nedsatt rörlighet utan även godkända hjälphundar som skall ges förtur.

Ändring 25, delvis. Genom artikel 8.1 c) införs villkoret "beroende av tillgång". Därigenom klargörs att lufttrafikföretag inte är skyldiga att anordna särskilda flygningar för passagerare som nekats ombordstigning eller drabbats av inställda flygningar.

Ändring 26. Enligt artikel 9.2 skall passagerare ha rätt till två kostnadsfria kommunikationer. Detta gör det möjligt för passagerare att kontakta både sin avrese- och bestämmelseort, i enlighet med ändringen.

Ändring 27. Enligt artikel 9.1 c) har passagerare utan kostnad rätt till transport mellan flygplatsen och inkvarteringsorten.

Ändring 29, delvis. Artikel 5.1 c) följer principen om att kompensationen för inställda flygningar begränsas till sådana som ställs in mindre än en viss tid före avgång (se den tredje allmänna kommentaren ovan). Samtidigt åläggs lufttrafikföretagen att lämna information om eventuella alternativa flygningar när de underrättar passagerare om inställda flygningar.

Ändring 31, delvis. Enligt artikel 6.1 i den gemensamma ståndpunkten undantas lufttrafikföretaget från skyldigheten att erbjuda passagerare service i de fall då det inte är ansvarigt för en försening.

Ändring 32. Enligt artikel 11.2 skall luftfartsföretag snarast möjligt ge assistans åt passagerare med nedsatt rörlighet och medföljande personer, inte bara vid förseningar utan också då dessa nekas ombordstigning eller drabbas av inställda flygningar.

Ändring 33, delvis. I skäl 14 anges de exceptionella omständigheter som kan innebära att lufttrafikföretag inte har ansvaret för förseningar eller inställda flygningar.

Ändring 34. Genom artikel 12.2 förhindras passagerare från att kräva ytterligare ersättning om de frivilligt avstått från en platsreservation, utan att det påverkar nationell lagstiftning.

Ändring 36. Enligt artikel 14.2 skall lufttrafikföretag som nekar ombordstigning eller ställer in en flygning ge information om hur man kontaktar det av medlemsstaten utsedda organ som kontrollerar efterlevnad och/eller tar emot klagomål.

Ändring 38. Genom den första meningen i artikel 16.2 klargörs att luftfartspassagerare kan vidhålla sin rätt att gå till domstol och begära ytterligare ersättning när de lämnar in klagomål till ett organ som utsetts av medlemsstaten.

Ändring 42. Genom artikel 15.2 säkerställs ett skydd om ett företag inför begränsande klausuler i avtal, trots att detta är förbjudet, och om passagerare godtar lägre kompensation än vad som föreskrivs i förordningen.

4.2 Ändringar som godtas av kommissionen men som inte tagits med i den gemensamma ståndpunkten

Ändringarna 1, 6, 8 delvis, 28 delvis och 31 delvis. Vid definitionen av de omständigheter då luftfartsföretagen undantas från vissa skyldigheter vid inställda flygningar eller förseningar används inte begreppet "force majeure" i den gemensamma ståndpunkten (såsom rekommenderats av Europaparlamentet och godtagits av kommissionen). I stället används begreppet "exceptionella omständigheter som inte kunde ha undvikits även om alla rimliga åtgärder vidtagits".

Ändring 14, delvis. Genom denna ändring ändras tidsgränsen för incheckning från 30 till 60 minuter, om ingen tidpunkt angetts.

Ändring 31, delvis. Denna ändring ersätter rätten till service i väntan på ett senare flyg, utom i de fall då förseningen orsakas av "force majeure", med rätten att välja mellan ersättning av biljetten och ombokning till en annan flygning. Enligt den gemensamma ståndpunkten skall emellertid passagerarna ha båda rättigheterna (se den sista allmänna kommentaren ovan).

Ändring 39, delvis. Enligt ändringen åläggs kommissionen att lägga fram en rapport senast fem år efter att förordningen trätt i kraft, i stället för senast den 1 januari 2008 enligt kommissionens ursprungliga förslag. I den gemensamma ståndpunkten fastställs datumet till den 1 januari 2006.

4.3 Ändringar som förkastas av kommissionen och som inte tagits med i den gemensamma ståndpunkten

Ändringarna 2, 3, 13 och 15. Genom dessa ändringar undantas passagerare på paketresor så att förordningen endast skulle omfatta passagerare som köpt enbart flygresa.

Ändringarna 4 och 21. Enligt dessa ändringar krävs att de tillgängliga platserna skall fördelas enligt enhetliga kriterier om en flygning överbokats.

Ändring 5. I denna ändring föreskrivs att regler liknande de som ingår i den föreslagna förordningen skall införas för andra transportsätt.

Ändring 7. I denna ändring definieras den slutliga bestämmelseorten som den som anges på den sista biljettkupongen. Detta är emellertid endast relevant för pappersbiljetter och inte för de elektroniska biljetter som i allt större utsträckning ersätter dessa. Dessutom innebär ändringen att anslutande flygförbindelser som kan genomföras utan svårigheter inte omfattas av förordningen.

Ändring 14, delvis. Genom denna ändring stryks skyldigheten att skriftligen meddela incheckningstid.

Ändringarna 16, 17, 18, 19, 28, delvis, 29, delvis, 30 och 31, delvis. Dessa ändringar gäller gemensamt ansvar för att uppfylla skyldigheterna i förordningen med avseende på gemensam linjebeteckning lufttrafikföretag emellan, och när en researrangör av praktiska skäl inte kan uppfylla dessa skyldigheter.

Ändring 20. Genom denna ändring stryks definitionen av det pris på vilket ersättningen skall grundas om passageraren placeras i en lägre klass än den för vilken betalningen gjorts.

Ändring 22, delvis. Genom denna ändring skulle det vara förbjudet att neka passagerare med barn att stiga ombord.

Ändring 23. Genom denna ändring sänks kompensationsbeloppen till 200, 400 eller 600 euro beroende på vilken av de tre avståndskategorierna som det handlar om. Enligt ändringen får kommissionen också justera beloppen med hänsyn till inflationen vart tredje år.

Ändring 24. Som en följd av ändring 23 införs tre avståndskategorier för minskad ersättning om förseningarna understiger en viss tid. Genom ändringen tas dessutom rätten till ersättning bort vid förseningar på mindre än en timme.

Ändring 25, delvis. Genom denna ändring begränsas skyldigheten att ersätta biljetter eller att boka om passagerare inom biljettens giltighetsperiod.

Ändring 29, delvis. Denna ändring skulle innebära att bestämmelsen endast omfattar sådana flygningar som ställs in mindre än 48 timmar före den tidtabellsenliga avgångstiden.

Ändring 31. Som en följd av ändring 23 införs tre avståndskategorier för fastställande av tidsgränser för när passagerare som drabbas av förseningar måste erbjudas assistans.

Ändring 33, delvis. Genom denna ändring begränsas skyldigheten att tillhandahålla service åt passagerare i situationer där de lokala omständigheterna medger detta.

Ändring 35. Denna ändring skulle säkerställa lufttrafikföretagens möjlighet att ställa anspråk på tredje part, även statliga organ.

Ändring 37. Ändringen avser krav på månatliga rapporter om flygbolagens resultat.

Ändring 39, delvis. Genom denna ändring kopplas kommissionens skyldighet att rapportera om tillämpningen och resultatet av förordningen till de organ med ansvar för genomförandet som skall utses enligt artikel 17 i kommissionens förslag.

5- SLUTSATS

Kommissionen skulle visserligen ha föredragit högre ersättningsnivåer, men anser ändå att den gemensamma ståndpunkt som antogs den 18 mars 2003 inte innebär att syftet och inriktningen ändras jämfört med kommissionens förslag. Därmed kan kommissionen ge den sitt stöd.